9789144109602 by Smakprov Media AB

Välfärdsstat i förändring S ocial p olitiska re for m er i Västeurop a på 2 0 0 0 - talet

Mikael Nygård

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39065 ISBN 978-91-44-10960-2 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Henrik Hast Ombrytning inlaga: Carina Blomdell Formgivning omslag: Lyth & Co AB Omslagsbild: Annika Lyth Printed by Dimograf, Poland 2020

Innehåll

Förord 13

1. Inledning 15 Välfärdsstatens förändring – en positionsbestämning 16 Centrala begrepp 23 Välfärdsstat och socialpolitik 23 Välfärdsstatlig förändring 26 Social välfärd 27 Bokens syfte och uppbyggnad 30

2. Den svårfångade välfärdsstaten 33 Välfärdsstat eller ofärdsstat? 33 Välfärdsstatens innebörd 34 Välfärdsstatens kriterier 35 Olika typer av välfärdsstater 39 Välfärdsstatstypologier 40 Att jämföra välfärdsstater 52 Hur ska vi mäta välfärdsstatlig förändring? 62 Välfärdsstatlig förändring som rekalibrering 62 Problemet med den beroende variabeln 65 Sammanfattning 76

3. Välfärdsstatens utveckling under efterkrigstiden 79 Välfärdsstatens expansionsfas 81 Välfärdskapitalismens segertåg 82 De sociala rättigheternas expansion 84 Socialpolitiken och keynesianismen 86 Välfärdsstatens krisskede 91 Keynesianismens och välfärdsstatens kris 91 Monetarismens och nyliberalismens genombrott 93 Nyliberalismens chockterapi 95 Socialpolitikens åtstramningar 100 Välfärdsstatens rekalibreringsfas 104 Välfärdsstaten i den globaliserade ekonomins och avindustrialiseringens tidevarv 105 Aktivering, produktiv socialpolitik och sociala investeringar 108 Mot en rekalibrerad social trygghet 112 Sammanfattning 117

4. Teorier om välfärdsstatens förändring 119 Strukturell-funktionalistiska förklaringar 120 Industrialismens logik 121 Kapitalismens kristeori 123 Strukturell-politisk moderniseringsteori 124 Nystrukturalistiska teorier 125 Aktörsbaserade förklaringar 130 Maktresursteorin och den socialdemokratiska hypotesen 130 Partiernas och ideologiernas betydelse 132 Teorier om medelklassens och arbetsgivarnas roll 136

Institutionella förklaringar 137 Den historiska institutionella teorin 140 Teorin om välfärdsstatsregimer 142 Teorin om välfärdsstatens orörlighet och stigberoende 144 Den diskursiva institutionella teorin 147 Kritiska förklaringar 151 Genusteorier 151 Poststrukturalistiska teorier 156 Ekologiska teorier 162 Sammanfattning 164

5. De nordiska länderna – aktivering och privatisering 165 Pensionspolitiken: från förmånsbaserade till avgiftsbaserade pensioner 168 Hälso- och sjukvårdspolitiken: en ständig kamp mot sjukskrivningar 183 Nordiska arbetsmarknadsreformer – från aktivering till workfare 187 Familjepolitiken: mot ökad jämställdhet 207 New public management och privatiseringar 224 Sammanfattning 228

6. De kontinentaleuropeiska länderna – mödosamma och stigberoende vägar mot reformer 235 Från försäkringsbaserad status till skattefinansierad grundtrygghet 238 Åtstramningar och rekalibreringar inom hälsoförsäkringen 249

”Arbetsunder” och tudelade arbetsmarknader 254 Mansförsörjarmodellens svanesång? 269 Ökad skattefinansiering och privatisering 283 Sammanfattning 286

7. De anglosaxiska länderna – skilda vägar för den liberala modellen 295 Att bre smöret tunnare – från statspensioner till privatpensioner 298 Rationaliseringar och kostnadsåtstramningar inom hälsovården 305 Från workfare till aktivering, och tillbaka 307 ”1 ½-försörjarmodellen” och kampen mot barnfattigdomen 315 Marknadens ohotade ställning i den liberala modellen 322 Sammanfattning 323

8. De sydeuropeiska länderna – skiftande framgångar i att komma i kapp 331 Minskade klyftor mellan pensionsförsäkring och grundtrygghet 336 Universell hälsovård, men regionala tillämpningar och bakslag 344 Långsamma steg mot flexibla arbetsmarknader 348 Familjepolitiken: svårigheter att bryta familismens starka grepp 359 Förändringar i den sociala välfärdens organisation 370 Sammanfattning 373

9. Sammanfattning 383 Slutsatser och diskussion 383 Förändringarnas mönster 383 Förändringarnas drivkrafter 389 Förändringarnas utfall 392 Välfärdsstatens framtidsutsikter 393 Litteratur 399 Person- och sakregister 445

Inledning

De västeuropeiska välfärdsstaterna uppstod i efterdyningarna av andra världskriget och kom att verka för återbyggnad, ekonomisk tillväxt samt en ökad levnadsstandard och social välfärd. Visserligen finner vi embryot till välfärdsstaten i de första steg mot ett förstatligande av den sociala välfärden som togs i slutet av 1800talet och början av 1900-talet (Swärd m.fl. [red.] 2013), men den egentliga expansionen skedde likväl under den senare delen av 1900-talet. Under denna period genomgick välfärdsstaten flera utvecklingsfaser från efterkrigstidens intensiva uppbyggnad till de senaste årens åtstramningar i finans- och eurokrisens skugga. På det hela taget har denna utveckling bidragit till en avsevärd höjning av levnadsstandarden, den sociala tryggheten och hälso nivån, men har även lett till en betydligt jämlikare fördelning av välfärden i västvärlden. I dag verkar välfärdsstatens framtidsutsikter dock svårare att sia om än på länge. Den internationella finanskrisen 2008– 2009 och den efterföljande eurokrisen samt den långvariga perioden av ekonomisk nedgång i Europa har lett till en våg av nedskärningar i den sociala tryggheten, inte minst i länder som Grekland där de uppnådde drakoniska mått. Trots Europeiska unionens målsättningar om tillväxt, jobb och minskade klyftor har tillväxttakten inom EU-området under 2000-talet varit långsammare än i Asien eller USA (OECD 2018) och arbetslösheten har legat på en högre nivå (OECD 2019c). Detta 15

Välfärdsstatens förändring – en positionsbestämning Det är mot denna bakgrund som vi ska förstå den europeiska välfärdsstaten på 2000-talet. Vilka är då de förändringar som har skett i välfärdsstaten under de senaste decennierna? Och 16 � 1. Inledning

menar ekonomen Paul Krugman (2013) delvis beror på att USA anammade en nykeynesiansk stimulanspolitik efter finans krisen, medan Europas länder i stället försökte lösa krisen genom åtstramningar. Samtidigt håller den europeiska befolkningen på att åldras, och det finns allt fler sårbara grupper i samhället såsom långtidsarbetslösa, ungdomar utan utbildning och jobb samt allt fler hushåll med invandrarbakgrund där arbetsmarknadskopplingen är svag. Arbetsmarknaden har blivit allt mer fragmenterad på samma gång som arbetslösheten har förblivit hög och nått svindlande höjder i vissa länder, såsom Spanien och Grekland. 2010-talet har också kännetecknats av en ökad invandring, vilket har ställt välfärdsstaterna inför ytterligare utmaningar. Inkomst- och förmögenhetsskillnaderna har ökat i takt med att inkomster spridits, skatterna sänkts och de sociala trygghetsförmånerna gallrats, även om det är möjligt att se en viss utjämning globalt sett (Milanovic 2016). Privatiseringar har blivit vardag, människor med ekonomiska resurser köper i dag privata försäkringar och service i högre grad än tidigare. Det verkar ha blivit mer regel än undantag att minska statens ansvar för både den sociala tryggheten och för regleringen av arbetsmarknaden. Utvecklingen har inte saknat konsekvenser. På många håll i Europa sprider sig fattigdomen, både i termer av begränsade disponibla inkomster i förhållande till andra och i absoluta termer. Likaså ökar missnöjet bland dem som förfördelats i denna utveckling, vilket inte minst har lett till ett uppsving för högerpopulismen.

vilka har drivkrafterna bakom dessa förändringar varit, liksom deras konsekvenser för samhället? Dessa är de frågor vi ska diskutera i denna bok. När vi ser tillbaka på den digra litteraturen inom området finner vi att denna verkar vara tudelad när det gäller omfattningen av välfärdsstatens förändring – något som kanske kan tolkas som en paradoxal situation. Å ena sidan verkar inte mycket ha förändrats; ser man till exempel på hur mycket pengar som de europeiska staterna använder för social- och hälsovården talar vi fortfarande i snitt om cirka 15–30 procent av BNP och de flesta förmånsprogram vi är vana vid, såsom till exempel pensioner, vårdcentraler och daghem, finns i det stora hela kvar. Å andra sidan förefaller det som om allt håller på att förändras. Statens sociala förmånsprogram har genomgått en ordentlig avmagringskur sedan 1990-talet, åtminstone när det gäller stora och kostsamma välfärdsprogram som pensioner och arbetslöshetsförsäkringar, och reformerna verkar inte visa några tecken på avtagande. Privatiseringarna och olika aktiveringsprogram har ökat i betydelse samtidigt som inkomstskillnaderna och skillnaderna mellan dem som har säkra jobb och dem som befinner sig i marginalen har ökat. En genomgång av den omfattande forskningen på detta område1 visar att det gjorts betydande förändringar inom pensionspolitiken, sjuk- och hälsovårdspolitiken, arbetsmarknadspolitiken, familjepolitiken samt i sättet på vilket den sociala välfärdsproduktionen är organiserad. Vi ser också en maktförskjutning från arbetet till kapitalet genom åratal av liberaliseringar och avregleringar av ekonomin samt en tilltagande internationalisering. Vad betyder då detta i praktiken? För det första är det exempelvis enklare att bli uppsagd samtidigt som det har 1 Se till exempel Taylor-Gooby m.fl. ([red] 2017), Hemerijck (2013), Clasen (2005), Castles (2004), Esping-Andersen m.fl. (2002), Esping-Andersen ([red.] 1996), Esping-Andersen (2009; 1999), Pierson (2001a; 2001b), Huber & Stephens (2001), Scharpf & Schmidt ([red.] 2000a; [red.] 2000b). 1. Inledning � 17

18 � 1. Inledning

blivit allt svårare att få tillgång till arbetslöshetsunderstöd. För det andra verkar det som om pengar i högre grad än tidigare styr tillgången på god och snabb vård. För det tredje kan de som i dag är unga eller medelålders bara drömma om de lagstadgade pensioner som deras pensionerade anhöriga lyfter. Dessa exempel visar att någonting verkar vara på gång, något som vi med hjälp av forskaren Anton Hemerijcks ord (2013) kunde kalla för en rekalibrering av välfärdsstaten. Jag tror att vi tryggt kan säga att förutsättningarna för en klassisk fördelningspolitik i stil med den som fördes under efterkrigstidens första decennier har ändrats i grunden, och att vi behöver en ny typ av välfärdsstat som klarar av dagens och framtidens utmaningar. Den stora frågan är hur man ska göra denna anpassning utan att den sociala, politiska, ekonomiska och ekologiska hållbarheten undermineras. Vilka kan då drivkrafterna bakom de senaste decenniernas förändringar i den europeiska välfärdsstaten förväntas ha varit? Detta är en omfattande fråga, och något vi ska försöka reda ut närmare i denna bok. Kastar vi dock en kort blick på hur man har besvarat frågan i tidigare forskning, kan vi något förenklat skilja mellan två huvudsakliga typer av drivkrafter. Å ena sidan har efterfrågan på social välfärd ökat, å andra sidan har ekonomins och statens förändrade funktionslogik gjort att utbudet av statlig social välfärd krympt (se Taylor-Gooby 2001a). En viktig faktor som ökar efterfrågan på social välfärd är att befolkningen i de västeuropeiska länderna åldras i snabbare takt samtidigt som nativiteten är för låg och invandringen för långsam för att säkerställa försörjningsbalansen. En faktor som däremot krymper utbudet av social välfärd är de ekonomiska resurserna – det behövs helt enkelt allt mer ekonomiska resurser för att hålla igång välfärdsstaten och de resurserna är avhängiga av ekonomisk aktivitet och sysselsättning som genererar skatteintäkter. Dessa faktorer är bara några av de många drivkrafterna bakom den europeiska välfärdsstatens förändringar.

När det gäller frågan om vilka utfall som dessa förändringar haft på samhälle och social välfärd går dock åsikterna isär. Oenigheten gäller dels hur omvälvande reformerna varit, dels vilka konsekvenser de haft på samhället och välfärden. En första grupp av forskare, företrädda av bland andra statsvetaren Paul Pierson, anser att det inte egentligen har skett så stora förändringar i västvärldens välfärdsstater. Visst har det gjorts många försök att montera ned statens sociala ansvar, såsom i Storbritannien på Margaret Thatchers tid, men dessa försök har ofta gått om intet på grund av motstånd från allmänheten, olika förmånstagargrupper eller inbyggda institutionella spärrar, som gjort välfärdsstaten mer eller mindre resistent mot nedskärningsförsök (Pierson 2001a; 1994). Visst kan man se en ökad trend mot lägre förmånsgenerositet, fler skyldigheter för de arbetslösa och en trend mot högre ojämlikhet, men i grund och botten har välfärdsstaten och dess institutionella grundvalar trots allt förblivit rätt intakta. Andra forskare verkar dock vara av diametralt motsatt åsikt.2 Enligt dessa har den ekonomiska globaliseringen, det allt rör ligare kapitalet och uppkomsten av allt mäktigare ekonomiska aktörer tvingat välfärdsstaten till reträtt och lett till en avsevärd nedmontering av den sociala välfärden med en ökad ojämlikhet som följd. Sociologen Manuel Castells (1999) ser detta som att ekonomin och kapitalet har blivit globala medan politiken däremot har förblivit hopplöst lokal. Enligt detta sätt att se har nationella regeringar inte haft något annat val än att gå med på politiska eftergifter till arbetsgivare och multinationella bolag. Detta har lett till att arbetsmarknaderna har avreglerats och att det genomförts omfattande nedskärningar i de sociala trygghetsförmånerna, speciellt i de program som riktar sig till arbetslösa

2 Forskare som kunde räknas till detta läger är till exempel Daniel Dorling (2010), David Harvey (2005), Neil Gilbert (2002), Ramesh Mishra (1999) och Bob Jessop (1993). 1. Inledning � 19

20 � 1. Inledning

eller fattiga (Jessop 2002; 1993; Gilbert 2002; Huber & Stephens 2001; Mishra 1999). En annan förgrening av detta läger menar att nyliberalismen fått allt större inflytande över den nationella socialpolitiken, vilket har tvingat fram en våg av skattesänkningar och nedskärningar i den sociala tryggheten (t.ex. Streeck 2017; 2012; Harvey 2005; Crouch 2004, Hacker 2002). Statsvetarna Jacob Hacker och Paul Piersons bok om ”winner-take-all”-politik (2010) hävdar exempelvis att politiken i USA sedan 1980-talet i allt högre grad handlat om att gynna de rika, medan man vänt ryggen mot medelklassen och i synnerhet de fattiga. Utvecklingen i USA är dock antagligen mer extrem än i Europa, men trots detta kan vi se liknande tendenser även i Europa, speciellt i länder som Storbritannien (Taylor-Gooby m.fl. 2017; Sayer 2016). Följden har varit en ökad ojämlikhet och ökad fattigdom, något som högerpopulistiska krafter inte har varit sena att ta fasta på och vända till sin fördel. En tredje fåra i forskningen företräds av bland andra Anton Hemerijck (2013), Giuliano Bonoli och David Natali (2012) samt Wolfgang Streeck och Kathleen Thelen (2005). Denna fåra utgör ett slags mellanväg i diskussionen om hur omvälvande välfärdsstatens förändringar sist och slutligen varit, samt vilka konsekvenser de fått för den sociala välfärden. Forskarna inom detta läger förnekar inte att det skett betydande förändringar i välfärdsstaten, men menar att dessa inte enbart har handlat om nedskärningar, utan också om förbättringar av den sociala tryggheten. De ser med andra ord förändringarna mer som en gradvis anpassning, eller rekalibrering, av arbetsmarknaderna och de sociala trygghetssystemen till nya tider, utmaningar, normer och krav. Dessutom har nedbantningar eller nedskärningar inom ett område oftast kompenserats genom förbättringar eller investeringar inom ett annat, vilket gör bilden av välfärdsstatlig förändring nyanserad och mångfacetterad. Förändringarna är oftast inkrementella, det handlar med andra ord om gradvisa

förändringar som medborgare kanske inte alltid reflekterar över, och som ibland också kan vara förklädda i form av exempelvis tekniska finjusteringar. Denna rekalibrering ska emellertid inte förstås som en rät linjig eller deterministisk process. Ingen politiker som fattar beslut om en nedskärning är helt styrd av de intressen hen företräder eller ens av sin egen övertygelse. I stället är processen snarare deliberativ och kontingent, den formas med andra ord i interaktion med andra aktörer och påverkas av ibland oförutsedda omständigheter. Politiker och tjänstemän befinner sig i en ständig läroprocess: de lär sig av sina misstag, av andras erfarenheter, av diskussioner med andra, och de lyssnar också till vad experter säger, vilket gör förändringarna allt annat än deterministiska. Jag tror själv att denna rekalibreringsteori, såsom den lagts fram av forskaren Anton Hemerijck (2013), är fruktbar ifall vi vill förstå vad som är på gång i välfärdsstaten i dag och vartåt vi är på väg. Ser vi på vad som har hänt under de senaste decennierna är det framför allt tre saker som jag finner speciellt slående. För det första kännetecknas utvecklingen av ett ständigt sökande efter nya lösningar för den sociala välfärden i en tid som präglas av ekonomisk globalisering, nya sociala riskbilder och framför allt en tillvaro av ökad föränderlighet och osäkerhet. Visst har detta sökande impregnerats allt mer av till exempel nyliberalism eller austerianism3, men det förhindrar inte att det även finns en del nytänkande och en del innovativa lösningar som baserar sig 3 Austerianism (från engelskans austerity) är en idé som betonar betydelsen av fiskal återhållsamhet, strikt kameral finanspolitik och budgetåtstramningar för såväl den offentliga ekonomins balans som för ekonomisk tillväxt (se t.ex. Blyth 2013). Enligt forskare som Kevin Farnsworth och Zoë Irving (2018) samt Mark Blyth (2013) kom de europeiska välfärdsstaterna i allt högre grad att präglas av denna idé efter den internationella finanskrisen 2008–2009, även om den har historiska anor som sträcker sig bland annat till mellankrigstidens tyska ordoliberalism. 1. Inledning � 21

22 � 1. Inledning

på alternativa idéer och värdegrunder. För det andra förefaller den europeiska välfärdsstaten och socialpolitiken att präglas av en förvånande stabilitet, trots de förändringar som skett. Detta tyder på att välfärdsstatens förändring är betingad av historiska arv, institutionella ramar samt unika sociala, ekonomiska, politiska och kulturella villkor som påverkar de beslut som fattas. Visserligen har de förändringar som gjorts luckrat upp traditionella välfärdsstatsformer, men detta har skett på ett stigberoende sätt, vilket gör det viktigt att studera hur förändringarna gått till på landsnivå. För det tredje ser vi att välfärdsstatliga reformer är komplicerade fenomen, där nedskärningar och förbättringar ofta går hand i hand och där orsakerna står att finna dels i strukturella, politiska och ekonomiska faktorer, dels i faktorer kopplade till social inlärning och influenser från inflytelserika idéer. Ett exempel är de kontinental- och sydeuropeiska länderna, såsom Tyskland eller Spanien. Dessa har visserligen sänkt generositetsgraden i många av sina centrala socialförsäkringsbaserade förmåner, såsom inkomstrelaterade ålderspensioner, men har samtidigt förbättrat det skattefinansierade minimiinkomst skyddet för dem som stått utanför socialförsäkringssystemet, samt genomfört familjepolitiska reformer som luckrat upp mansförsörjarmodellen. Vi har med denna inledande diskussion lyft på förlåten till resten av denna bok. Välfärdsstatens förändring är inte bara ett intressant område att studera, denna tematik är också viktig på grund av sin aktualitet och betydelse för våra liv. Innan vi går vidare med vår granskning av välfärdsstatens förändringar ska vi först diskutera några av de centrala begrepp som boken använder sig av samt presentera bokens syfte och uppbyggnad.

Centrala begrepp Denna bok handlar om de västeuropeiska välfärdsstaternas och socialpolitikens förändringar under 2000-talet, men behandlar även frågor som har att göra med drivkrafterna bakom och utfallen av sådana förändringar. Vad menar vi då med begrepp som ”välfärdsstat” eller ”välfärdsstatlig förändring”? I detta avsnitt ska vi kort diskutera och precisera dessa och andra centrala begrepp.

Välfärdsstat och socialpolitik Den kritiske läsaren har säkert noterat att jag hittills använt begreppet ”välfärdsstat” i en ganska allmängiltig och oprecis betydelse. Välfärdsstaten är en abstrakt konstruktion som många kanske helst skulle välja att avstå från att använda, eftersom den är svår att definiera och dessutom är starkt laddad. Detta har gjort att vi i det dagliga språkbruket och politiska diskursen ofta hellre pratar om ett ”välfärdssamhälle” än om en ”välfärdsstat” (Béland 2011; Nygård 2003). Inte desto mindre är ”välfärdsstaten” ett etablerat begrepp i den komparativa social politiska litteraturen, vilket gjort att jag trots allt har valt att använda det som huvudbegrepp i denna bok. Rent allmänt kan en välfärdsstat anses avse ett land som både bedriver en relativt omfattande statlig socialpolitik och där levnadsstandarden och den sociala välfärden är tämligen hög och någorlunda jämnt fördelad (jfr Nygård 2013, kap. 3). Med socialpolitik avses å sin sida en politisk verksamhet som strävar efter att reglera den sociala välfärden. En speciellt viktig uppgift för denna verksamhet är att hantera olika sociala risker och sociala problem som hotar människor och den samhälleliga gemenskapen (ibid.). Socialpolitik innebär sålunda en kollektiv hantering av sociala risker. Med detta menas sådana risker som i princip gäller alla i befolkningen, men som är för svåra, kostsamma eller oändamålsenliga för den enskilde att bära. 1. Inledning � 23

24 � 1. Inledning

Det delområde av socialpolitiken som i första hand hanterar sådana risker kallas för social trygghetspolitik (ILO 2010). I praktiken handlar den sociala trygghetspolitiken om att förse medborgare med olika tjänster, såsom hälsovård, utbildning eller olika omsorgstjänster, samt att garantera en utkomst i olika sociala risksituationer, såsom exempelvis arbetslöshet, sjukdom, olycksfall eller ålderdom. För detta ändamål har man byggt upp olika välfärdsinstitutioner och förmånsprogram. Staten tillhandahåller till exempel olika välfärdstjänster, såsom hälsovård eller äldreomsorg, men dessutom finns också sociala försäkringar, såsom arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring, olycksfallsförsäkring och pensionsförsäkring. I de europeiska länderna är dessa försäkringar oftast lagstadgade, men det finns också frivilliga försäkringar (SOU 2010). Förutom socialförsäkringar består den sociala trygghetspolitiken av olika socialbidrag och understöd avsedda att underlätta vardagen och lindra fattig dom, såsom barnbidrag, bostadsbidrag eller försörjningsstöd (Nygård 2013). På ett mer generellt plan handlar socialpolitiken också om att exempelvis förbättra folkhälsan, höja befolkningens utbildningsnivå eller att förebygga ojämlikhet i termer av hur inkomsterna (både före och efter skatter) är fördelade (Amenta 2003, s. 97). Grunden för den socialpolitiska verksamheten är staten, som bestämmer vilka sociala rättigheter dess medborgare ska ha, och hur dessa ska ordnas i praktiken. I en demokrati är detta något som folkvalda politiker beslutar om. Hur omfattande och generösa sådana sociala rättigheter är varierar givetvis från land till land. I länder där statens ansvar för sådana rättigheter är stort, är de sociala försäkrings- och bidragssystemen också vanligen mer omfattande. Staten och den offentliga sektorn kan också åta sig huvudansvaret för att producera olika välfärdstjänster, men kan även låta privata företag eller olika organisationer sköta dessa. Detta innebär att välfärdsstaten inrymmer många olika sätt att organisera den sociala välfärden på (Esping-Andersen 1990;

Pestoff 2005). Visst är den offentliga socialpolitiken, där staten och den offentliga sektorn är framträdande aktörer, central i de europeiska välfärdsstaterna, men också familjen, närsamfunden, kyrkan och inte minst marknaden spelar en viktig roll för den sociala välfärden. Historiskt sett var det ju familjen, närsamfunden och kyrkan som bar det största ansvaret för den sociala välfärden, och i många länder har detta ansvar fortsatt att vara centralt vid sidan av den statliga välfärden (jfr Swärd m.fl. [red.] 2013; Pestoff 2005). Även marknaden har fortsatt att spela en viktig roll för befolkningens sociala trygghet, speciellt i länder som USA (t.ex. Hacker 2002). Vi ser också att tillgången på privat välfärd har ökat markant även i Europa sedan 1980talet, vilket inte minst framgår av den ökade mängden privata sjuk-, pensions- och andra trygghetsförsäkringar (Lapidus 2019; Morel m.fl. 2018). Välfärdsstaten är ett vidare begrepp än socialpolitiken, eftersom en välfärdsstat förutom socialpolitisk verksamhet även sköter många andra uppgifter som bland annat innebär att staten blandar sig i vad som händer på den ekonomiska marknaden eller upprätthåller lag och ordning. Sådan verksamhet kan ses dels som en korrigering av de skadeverkningar som marknadskrafterna leder till, dels som en verksamhet för att motverka konjunkturer och för att säkerställa ekonomisk tillväxt. En välfärdsstat kännetecknas vanligen också av omfattande medborgerliga fri- och rättigheter, demokratiska förhållanden samt en hög grad av social inkludering (Nygård 2013). Välfärdsstaten är vanligtvis sammankopplad med nationalstaten, vilket återspeglar det faktum att länder genom historien har använt socialpolitiken som ett verktyg för sina nationsbyggen och för att säkerställa den sociala integrationen. Av denna anledning är välfärdsstaten intimt sammankopplad med nationer, medborgarskap och samhällelig ordning.

1. Inledning � 25

Mikael Nygård är professor i socialpolitik vid Åbo Akademi i Vasa, Finland. Till hans forskningsområden hör bland annat välfärdsreformer, speciellt inom familjepolitikens område. Han har tidigare författat boken Socialpolitik i Norden – en introduktion.

Välfärdsstat i förändring S o ci a l p o l itis ka r ef o r m er i Vä s t eu ro pa på 2000-tal et Välfärdsstat i förändring beskriver Västeuropa under 2000-talet. Författaren strävar efter att fånga huvudmönstren i välfärdsstaternas förändringar och diskuterar också vilka drivkrafterna bakom har varit samt vilka konsekvenser de har fått på den sociala välfärden i Europa. Boken innehåller även en diskussion om de metodologiska och teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för välfärdsstatliga analyser och jämförelser. Två budskap är centrala. Det första är att välfärdsstaten och dess förändringar är mångfacetterade fenomen som kan förstås och mätas på olika sätt. Det andra att de västeuropeiska välfärdsstaterna har genomgått, och fortsätter att genomgå, förändringar. Dessa har i många fall inneburit att vi har fått försämrade sociala skyddsnät, men förändringarna har samtidigt inneburit expansion inom andra områden av välfärdsstaten – i första hand de nya sociala riskområden som socialpolitiken riktar sig till. Vi bör därmed kanske förstå välfärdsstatens förändring som en kontinuerlig anpassningsprocess där huvudmålet är att ”rekalibrera” socialpolitiken i förhållande till förändrade behov och förutsättningar. Boken vänder sig i första hand till studerande vid socialvetenskapliga och samhällsvetenskapliga universitets- och högskoleutbildningar i de nordiska länderna, men kan läsas av alla som har ett intresse för välfärdsstatens förändring.

Art.nr 39065

studentlitteratur.se