9789144094502 by Smakprov Media AB

HÅLLBAR UTVECKLING OCH EKONOMI – inom planetens gränser

MA RKUS L A RS S ON L E I F B R AT T JOHANNA SANDAHL

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33727 ISBN 978-91-44-09450-2 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2011, 2021 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock Printed by Dimograf, Poland 2021

INNEHÅLL

Förord till andra upplagan av Johan Rockström 11 Förord till första upplagan av Anders Wijkman 15 Författarnas förord 19 Inledning 21

HÅLLBAR UTVECKLING 23 Inledning 23 Ekologisk, ekonomisk och sociokulturell hållbarhet 26 Cirkulär ekonomi 28 Resiliens 29 Tre system 31 Tre kapital 32 Utbytbarhet 34 Hur når vi en hållbar utveckling? 36 Att mäta hållbar utveckling 38 Bruttonationalprodukt, BNP 40 Miljöjusterad nationalprodukt – grön BNP 45 Index of Sustainable Economic Welfare och Genuine Progress Indicator 46 Human Development Index 49 Från 8 millenniemål till 17 globala mål för hållbar utveckling 51 Det globala risklandskapet 57 Svenska röster om hållbar utveckling 60 Avslutning 64 Litteraturtips 65

PLANETENS GRÄNSER – DAGENS MILJÖSITUATION 67 Inledning 67 Ekologiska fotavtryck 69 Ekologiska fotavtryck och Human Development Index 73 Planetary boundaries – planetens gränser 75 Klimatförändringar 79 Klimatforskare varnar 80 Klimatkonventionen 81 Klimaträttvisa 85 Biologisk mångfald 88 Att jämföra ekologiska fotavtryck och Living Planet Index 91 Kväve- och fosforcyklerna 91 Förändrad markanvändning 92 Skogar 93 Erosion och ökenspridning 95 Färskvattenanvändning 95 Andra gränser: havsförsurning, ozonskiktet, aerosoler och nya kemiska substanser 100 Ekosystemtjänster 101 Avslutning 104 Litteraturtips 104

INTRODUKTION TILL EKONOMI 107 Inledning 107 Människans natur 108 Världsbilder 109 Antropocentrism 110 Ekologism 110 Tidig ekonomisk teori 111 Ekonomisk teori i modern tid 113 Den klassiska nationalekonomin 113 Neoklassisk ekonomi 117 Neoklassisk nationalekonomi och miljö 132 1900-talets nya ekonomiska teorier 133 Institutionell ekonomi 135 Ekologisk ekonomi 136

Avslutning 137 Litteraturtips 137

INSTITUTIONELL EKONOMI 139 Inledning 139 Samhällets institutioner 140 Institutionalismen växer fram 142 Forskningsområden 146 Kritik mot neoklassisk ekonomi 147 Människans natur 147 Marknaden 150 Avslutning 154 Litteraturtips 156

EKOLOGISK EKONOMI 157 Inledning 157 Tillkomsten av ekologisk ekonomi 159 Akademisk karta 160 Vad är ekologisk ekonomi i dag? 161 Ekologisk ekonomisk världsbild 163 En begränsad jord 163 Naturlagar 167 Systemtänkande, co-evolutionär utveckling 170 Komplementärt kapital 174 Människan är en politisk ekonomisk varelse 174 Antropocentrism eller biocentrism 178 Den ohållbara tillväxten 178 Systemteorin om hållbarhet 180 ”Bröllopstårtan” 181 Donutekonomi 182 Avslutning 187 Litteraturtips 187

NATIONALEKONOMISKA FÖRKLARINGAR TILL MILJÖPROBLEM 189 Inledning 189 Den imperfekta marknaden 190 Naturen – den grundläggande resursen 191 Externa effekter och optimala utsläpp 192 Gemensamma tillgångar 195 Allmänningarnas tragedi 197 Gratisåkare och fångarnas dilemma 200 Miljövärdering 202 Olika värderingsmetoder 207 Avslutning 210 Litteraturtips 211

EKONOMERS FÖRSLAG PÅ LÖSNINGAR 213 Inledning 213 Coaseteoremet – lösning med hjälp av äganderätter 215 Administrativa och ekonomiska styrmedel 219 Snedvridande subventioner 219 Skatter och grön skatteväxling 220 Säljbara utsläppsrätter 223 Fördelningseffekter och kostnadseffektivitet 227 Fördelningseffekter 227 Kostnadseffektivitet och måluppfyllnad 229 Försiktighetsprincipen som lösning 231 Beslut under osäkerhet 232 Optimal ekonomisk aktivitet – makroperspektivet 235 Avslutning 238 Litteraturtips 238

TILLVÄXT OCH MILJÖ 241 Inledning 241 Tillväxtförespråkare och tillväxtkritiker 242 Att frikoppla tillväxt från miljöpåverkan 244 Välfärd utan tillväxt? 247 Samband mellan BNP och miljöpåverkan 249 Miljö-Kuznetskurvan 251

Miljö-Brundtlandkurvan 254 Miljö-Dalykurvan 256 Exempel från verkligheten 258 Avslutning 261 Litteraturtips 262

RESILIENS OCH ENTREPRENÖRSKAP – ATT HANTERA SÅRBARHET 263 Inledning 263 Social resiliens och kreativ förstörelse 263 Den adaptiva cykeln 264 Det resilienta företaget 267 Det resilienta samhället 268 Socialt kapital 269 Entreprenörskap och hållbar utveckling 273 Sociala entreprenörer och miljöentreprenörer 275 Företags miljöengagemang 276 Samarbete 277 Regionalt vertikalt samarbete kring Östersjön 278 Lokalt horisontellt och vertikalt samarbete och lokal utveckling 279 Resiliens, tröskelvärden och regimskiften 280 Att ta sig ur ett oönskat tillstånd – nationella strategier, regionalt samarbete 284 Avslutning 286 Litteraturtips 287

AVSLUTNING 289

Bilaga till kapitel 3 295 Fördjupning om utbud och efterfrågan 295 Efterfrågan 295 Utbud 301 Källförteckning 305 Person- och sakregister 317

HÅLLBAR UTVECKLING

I detta kapitel presenterar vi några olika mått på utveckling, däribland brutto nationalprodukten, Human Development Index och de globala hållbarhetsmålen. Vi diskuterar även hur en hållbar utveckling kan nås och vad hållbar utveckling betyder ur ett ekologiskt, ekonomiskt och sociokulturellt perspektiv.

Inledning Mänsklighetens livsrum är hotat. Situationen är allvarlig. Klimatkrisen, världsfattigdomen och befolkningsökningen måste hanteras, samtidigt som en kedja av andra stora problem måste lösas: pandemier, finanskriser, flyktingkriser, minskad biologisk mångfald och utarmade ekosystem, ökad frekvens av extrema väderhändelser och hot mot den globala säkerheten. De miljö mässiga, ekonomiska och sociala aspekterna av hållbar utveckling hänger ihop och är beroende av varandra: Hur ett land handskas med sin miljö och sina naturresurser har avgörande betydelse för såväl den ekonomiska som den sociala utvecklingen. Även det omvända gäller: Den sociala och ekonomiska utvecklingen har i allra högsta grad påverkan på miljön. Vissa miljöproblem är lokala, men allt fler har ett huvudsakligen globalt perspektiv. Klimatförändringarna är ett tydligt exempel på att den miljöförstöring som primärt rika grupper i världen skapar kan vara ett direkt hinder för de fattigas möjlighet till utveckling. Redan fattiga och utsatta grupper är oftast de som är mest känsliga för förändringar i miljön. Och för människor vars resurser redan är knappa riskerar miljö- och klimatförändringar att allvarligt försvåra möjligheten till förbättrade levnadsvillkor. Enligt Världsbanken (2020) lever i dag ungefär en tiondel av jordens befolkning i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än 1,9 USD om dagen, och har 23

24 | 1 Hål l bar u t ve c k l in g

inte resurser nog att uppfylla sina basbehov, som mat för dagen och tak över huvudet. Världens länder har genom FN enats om att denna fattigdom ska bekämpas, samtidigt som exempelvis klimatförändringarna och utarmningen av ekosystemen ska stoppas. Det är stora utmaningar eftersom ekonomisk tillväxt och fattigdomsbekämpning genom historien har byggt på utnyttjandet av fossil energi och exploatering av andra naturresurser. Att vi lever över våra tillgångar och utarmar ekosystemen är tyvärr inte någon nyhet. Miljödebatten har med varierande intensitet pågått i över ett halvt sekel. Det var på 1960-talet som oron för miljöns tillstånd för första gången fick ett ordentligt genomslag. Rachel Carsons bok Tyst vår (Silent spring, 1962) beskrev de förödande konsekvenserna för fåglar som pickat i sig utsäde betat med bekämpningsmedel (bland annat DDT, som senare klassificerades som miljöfarligt och cancerframkallande och i dag är förbjudet i större delen av världen). I rapporten Tillväxtens gränser (Limits to growth, 1972) presenterade Romklubben prognoser som visade att mänsklighetens alltför höga konsumtion av naturresurser riskerar att leda till en civilisatorisk kollaps inom hundra år. Bägge publikationerna blev mycket uppmärksammade. De beskriver miljödebattens två huvudfrågor – förgiftningen av vår miljö samt utarmningen av ekosfären. I slutet av 1960-talet började man även inom FN att betrakta en god miljö som en nödvändighet för en sund ekonomisk och social utveckling och slå fast att den globala miljökris vi stod inför måste hanteras för att inte riskera framtida liv på jorden. Ämnen som diskuterades var befolkningsökningen, produktionssätt som inte hade harmoniserats med miljöns villkor, jorderosion, okontrollerad urbanisering och artutrotning. En politisk process som syftade till att finna en lösning som både hanterade miljöproblemen och globala sociala orättvisor påbörjades. Förnuftet sa att med rådande befolkningstillväxt och krav på rimlig rättvis levnadsstandard var faran stor att naturresurserna inte skulle räcka till och att utsläppen från produktionen skulle förgifta vårt livsrum. Industriell utveckling och ny teknologi gav dock hopp om att u-länderna skulle kunna höja sin levnadsstandard utan den miljöförstöring som i-länderna hade orsakat på sin väg mot välfärd. Den första FN-konferensen om den mänskliga miljön hölls i Stockholm 1972. Drygt tio år senare, 1983, bildades World Commission on Environment and Development (WCED), även kallad Brundtlandkommissionen efter dess ordförande, den norska före detta statsministern Gro Harlem Brundtland. Kommissionen fick i uppdrag att presentera förslag till strategier för att uppnå

en hållbar utveckling till år 2000. År 1987 publicerade de sin rapport Our Common Future (WCED 1987), som året därpå översattes till svenska och fick titeln Vår gemensamma framtid (WCED 1988). Brundtlandrapporten fick ett mycket stort genomslag. Det var här som begreppet hållbar utveckling (eng. sustainable development) myntades. Innebörden av kommissionens definition av hållbar utveckling skulle kunna sammanfattas med normen ”älska din nästa såsom dig själv”: att det globala samhället gemensamt ska sträva mot en samhällsutveckling där alla människor har en rimlig levnadsstandard utan att ekosystemets begränsningar överskrids. Brundtlandkommissionens definition lyder: ”En hållbar utveckling kan definieras som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (WCED 1988, s. 57). Även om Brundtlandrapporten är en produkt av politiska kompromisser och i stort sett varje åsiktsriktning kan finna stöd för sin uppfattning, finns ett genomgående tema: att en miljömässigt godartad ekonomisk tillväxt är nödvändig för att jordens befolkning ska kunna förvänta sig en stabil materiell välfärdsutveckling. En förutsättning för att detta ska kunna ske är emellertid att vi skyddar och bevarar det globala ekosystemet. Det är härifrån världsekonomin får sina råvaror och sin energi, men det har gränser för vad det tål. Kommissionen understryker att tillväxt och miljöförbättringar är ömsesidigt förstärkande och att såväl fattigdom som rikedom orsakar miljöproblem. I Brundtlandrapporten presenterades politiska beslut som ansågs nödvändiga för att uppnå en hållbar utveckling och framtid för mänskligheten. Förutom det ovan nämnda kravet på förnyad och kvalitativt förbättrad ekonomisk tillväxt fordras bland annat att inkomsterna fördelas rättvisare, att en hållbar befolkningsnivå uppnås, att fundamentala behov som jobb, mat, energi, vatten och hälsovård tillgodoses samt att sårbarhet vid ekonomiska kriser reduceras. Resursbasen, det vill säga det globala ekosystemet (luften, vattnet, marken och andra naturresurser och naturkapital) måste bevaras och förstärkas. I den engelska originaltexten används begreppet conserving för bevarande, vilket normalt sett betyder att naturresurser som är till nytta för människor ska hanteras så att de inte tar slut eller blir en bristvara. Ett annat ord för naturvård, som Brundtlandkommissionen alltså valde att inte använda, är preserving. Detta begrepp bygger på grundantagandet att naturvärden har ett egenvärde som vi är moraliskt skyldiga att skydda oavsett om vi människor har någon uppenbar nytta av dem eller ej. 1 Hål l bar u t ve c k l in g | 25

Ekologisk, ekonomisk och sociokulturell hållbarhet I begreppet hållbar utveckling ingår nog för de flesta någon form av hänsyn till naturen så att vi inte förstör möjligheten för framtida generationer att leva ett drägligt liv. Men utöver det finns det många andra tolkningar av begreppet. Söderqvist m.fl. (2004) nämner förutom Brundtlandkommissionens definition, fem definitioner på hållbar utveckling: 1 Att välbefinnandet inte minskar med tiden. 2 Att naturkapitalet inte minskar med tiden. 3 Att sköta resurser så att en hållbar avkastning av varor och tjänster upprätthålls. 26 | 1 Hål l bar u t ve c k l in g

Rapporten har således ett antropocentriskt perspektiv, som sätter männi skans välfärd i centrum. Ekosystemet ska hanteras så att det kan fortsätta att leverera varor och tjänster till mänskligheten. Miljöproblemen ska lösas genom så kallad ekomodernisering: att understödja sådan teknikutveckling som medför effektivare resursutnyttjande och hantering av oönskat avfall och förorenande utsläpp. Men för att förändringarna ska komma till stånd är det av central betydelse att människor känner sig delaktiga, och därför krävs det former för reellt medborgerligt inflytande i de politiska processer som ska föra utvecklingen framåt. Brundtlandrapporten blev avstampet för en rad FN-konferenser om miljö och hållbar utveckling. År 1992 hölls Earth Summit, eller Riokonferensen, som resulterade i dokument som Agenda 21, Klimatkonventionen samt Konventionen om biologisk mångfald. På FN:s millennietoppmöte år 2000 enades världens länder om de så kallade millenniemålen, en rad tidsbestämda och mätbara mål som framför allt kopplades till fattiga länders utveckling. På FN:s klimattoppmöte i Paris 2015 enades Klimatkonventionens undertecknare om det så kallade Parisavtalet, med mål om att begränsa utsläppen av växthusgaser och stödja de som drabbas av klimatförändringarnas effekter. Vid FN:s toppmöte samma år antogs 17 globala mål och Agenda 2030 för hållbar utveckling, som inkluderar alla tre dimensionerna (ekologiska, ekonomiska och sociala) av hållbar utveckling och tydliggör att de måste samverka.

4 Att upprätthålla de social-ekologiska systemens resiliens. 5 Att skapa konsensus och kunskap. Definitionen av begreppet ”hållbar utveckling” är således inte helt självklar och dess innehåll varierar. Ibland betonas ordet utveckling i bemärkelsen att global social rättvisa och önskan om en dräglig levnadsstandard för hela jordens befolkning i dag och i framtiden ska säkras. Genom energieffektivisering och ny teknologi kan vi öka inkomsterna men ändå hålla oss inom ekosystemens gränser. I andra fall läggs vikt vid adjektivet hållbar och ekosystemens förutsättningar. Global social rättvisa är även här centralt, men synen på möjligheten att genom ny teknologi fortsätta att öka vår konsumtion är inte lika optimistisk. I engelsk litteratur brukar det första synsättet benämnas sustainable development och det senare sustainability. Det finns också många etiska frågor som saknar svar. Ett exempel är hur vi ska förhålla oss till framtida generationer. De har ju i dag inte någon rösträtt vare sig i politiken eller på den ekonomiska marknaden, och vi vet inget om deras prioriteringar. Kan vi bedöma hur mycket ”hållbarhet” vi måste lämna efter oss till dem? Ett rätte snöre borde vara försiktighetsprincipen: att ta det säkra före det osäkra, och i de lägen vi inte vet konsekvenserna av vårt handlande avstå från en handling och bevara resurser i stället för att förbruka dem. Organisationen The Natural Step International utvecklade i slutet av 1980talet (då under namnet Det naturliga steget) fyra så kallade systemvillkor som måste gälla för att en hållbar utveckling ska kunna nås. Systemvillkoren innebär att ekosystemet inte får utsättas för 1 en koncentrationsökning av ämnen från berggrunden (som fossilt kol eller tungmetaller) 2 en koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion (som kväveoxider eller hormonstörande ämnen) 3 en undanträngning med fysiska metoder (exempelvis från trafik infrastruktur, skogsskövling och överfiske). I detta samhälle får 4 människor inte systematiskt hindras från att tillgodose sina behov (t.ex. via missbruk av politisk och ekonomisk makt). 1 Hål l bar u t ve c k l in g | 27

The Natural Steps systemvillkor är nära besläktade med tankarna om en cirkulär ekonomi. Släktskapet kommer bland annat till uttryck i politiska ambitioner om att minska samhällets resursanvändning och miljöpåverkan i Sveriges nationella strategi för en cirkulär ekonomi (Regeringskansliet 2020) och i EU-kommissionens handlingsplan mot en cirkulär ekonomi (Europeiska kommissionen 2020), men även i definitionen av en cirkulär ekonomi.

Släktskapet med systemvillkoren syns i enskilda organisationers arbete med cirkulär ekonomi. Ett exempel är stiftelsen The Ellen MacArthur Foundation. En cirkulär ekonomi baseras, enligt organisationen, på principerna om att designa bort avfall och föroreningar, en förlängd användning av produkter och material samt återskapande av naturliga system. Slutprodukten i en process går in som råmaterial i en annan process. En produkt ska kunna åter användas och, om inte det låter sig göras, materialåtervinnas, för att i sista hand energiåtervinnas. För att en produkt enkelt ska kunna återanvändas och återvinnas behöver miljöfarliga ämnen fasas ut och produkter designas så att de materialmässigt går att dela upp i sina beståndsdelar. Till transporter och produktion används förnybar energi. Cirkulär ekonomi kan beskrivas som en ekonomi där resurser ingår i cirkulära kretslopp snarare än förbrukas i linjära processer. Såväl företag som samhällen kan anpassa sin verksamhet efter cirkulära modeller. Inspiration finns i naturens kretslopp, och tidigare har just kretsloppsekonomi använts för att beskriva det som i dag kallas cirkulär ekonomi. Kärnan i Sveriges nationella strategi för cirkulär ekonomi är en vision om ett ”samhälle där resurser används effektivt i giftfria cirkulära flöden och ersätter jungfruliga material” (Regeringskansliet 2020, s. 6). Det svenska arbetet för en cirkulär ekonomi ska fokusera på hållbar produktion och produktdesign; hållbara sätt att konsumera och använda material, produkter och tjänster; giftfria och cirkulära kretslopp; samt den cirkulära ekonomin som drivkraft för näringsliv och andra aktörer genom åtgärder som främjar innovation och cirkulära affärsmodeller. Varje fokusområde innehåller en rad mer konkreta insatser som arbetet ska inriktas på. Ett övergripande mål med den svenska strategin är att ”omställningen till en cirkulär ekonomi ska bidra till att nå miljö- och klimatmålen, samt de globala målen i Agenda 2030” (Regeringskansliet 2020, s. 6), vilket tas upp kapitel 2. 28 | 1 Hål l bar u t ve c k l in g

CIRKULÄR EKONOMI

EU-kommissionen har antagit en handlingsplan för att skynda på övergången till en cirkulär ekonomi, öka EU:s konkurrenskraft, främja hållbar ekonomisk tillväxt och skapa nya jobb. Handlingsplanen innehåller 54 åtgärder som ska ”sluta kretsloppet” i produkters livscykel, från produktion och konsumtion till avfallshantering och marknaden för returråvaror. Planen pekar också ut fem prioriterade områden där man ska skynda på omställningen i värdekedjan: plast, matsvinn, viktiga råvaror, byggnation och rivning samt biomassa och biobaserade produkter (se även Kossila 2020).

RESILIENS Resiliens beskriver ett systems kapacitet att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas efter att ha varit utsatt för stress. Begreppet används inom såväl naturvetenskap som samhällsvetenskap. För att nå en hållbar utveckling och säkerställa att förnybara resurser och naturens ekosystemtjänster (t.ex. pollinering och avfallsnedbrytning) inte utarmas, är det viktigt att bevara eko systemens resiliens. På svenska är resiliens ett relativt nytt begrepp, i synnerhet inom samhällsvetenskapen. Inom naturvetenskapen, och framför allt inom ekologin, har det dock funnits ett tag. Ekonomiska, sociala och ekologiska system är dynamiska och sammankopplade. Resiliensperspektivet erbjuder ett ramverk för att underlätta hållbar utveckling i en värld i ständig förändring. Social-ekologisk resiliens beskriver möjligheten att utveckla ett samhälle som kämpar mot sårbarhet genom att bevara och ta hand om biosfären i stället för att förbruka den. I kapitel 9 diskuterar vi resiliens i företag och samhälle och beskriver olika strategier för att hantera sårbarhet och förändring. Ekosystemresiliens beskrivs som kapaciteten hos ett visst ekosystem att hantera störningar som stormar, bränder och föroreningar utan att genomgå bestående förändringar (Folke m.fl. 2002; SOU 2013:68). Ett resilient ekosystem har kapaciteten att absorbera chocker och, om det skadas, återuppbygga och förnya sig självt. Utan resiliens blir ekosystemen sårbara för olika störningars effekter. Det nya tillstånd ekosystemet hamnar i riskerar inte bara att vara en försämring – biologiskt och ekonomiskt – utan risken finns också att för sämringen blir permanent. Mångfald är centralt för ett ekosystems resiliens. Det underlättar vid fördelningen av risker, och möjliggör för ekosystem att omorganisera efter en störning. I ett ekosystem med rik biologisk mångfald kan arter ersätta var1 Hål l bar u t ve c k l in g | 29

FAKTARUTA 1.1 EXEMPEL PÅ RESILIENS OCH TRÖSKELVÄRDEN Återkommande och omfattande stormar och bränder påminner om vikten av resiliens hos såväl natur som samhälle. Forskare varnar i en vetenskaplig studie för att Amazonas riskerar att förlora sin resiliens på grund av avskogning, bränder och klimatförändringar (Staal m.fl. 2020). Amazonas riskerar att förändras från tropisk regnskog till ett tillstånd som savann. Risken för en sådan utveckling har forskarna känt till, men den har bedömts ligga långt fram i tiden. Dagens Nyheter (2020a) kommenterar studien: ”Brytpunkten kan dock vara nära förestående. En stor del av Amazonas regnskog riskerar redan nu att överskrida ett oåterkalleligt tröskelvärde, en så kallad tipping point, visar studien”. Bränderna i Amazonas har ökat dramatiskt. I september 2020 räknades det till 32 000 eldhärdar. Men det är inte bara i Amazonas det brinner. Så gott som årligen rapporteras om stora skogsbränder i Kalifornien och Australien. Skogsbränder och stormar är något som även Sverige har fått vänja sig vid. Sommaren 2018 var ovanligt torr och het i hela Europa och efter en period av långvarig torka och ihållande höga temperaturer drabbades stora delar av Sverige av omfattande skogsbränder.

30 | 1 Hål l bar u t ve c k l in g

andra eller kompensera för varandra under perioder av störning. Ekosystem blir mer sårbara när människor satsar på monokulturer eller på andra sätt reducerar den biologiska mångfalden. Överutnyttjande av ett ekosystem, eller förorening av det, riskerar att försvaga den biologiska mångfalden och därmed ekosystemets resiliens. Det finns åtskilliga exempel på miljörelaterade problem som kan beskrivas i termer av brist på resiliens. I Östersjön har den biologiska mångfalden reducerats på grund av föroreningar, introduktionen av nya arter som tränger ut gamla samt överfiske. Resultatet är ett ekosystem med betydligt lägre förmåga att generera de ekosystemtjänster som människan efterfrågar och behöver. De förändringar som nu observeras kan mycket väl vara irreversibla. Att Östersjön kan ha nått en ny ekologisk jämvikt får konsekvenser för vår välfärd. Den varma och torra sommaren 2018, som följdes av ytterligare en varm sommar, fick även konsekvenser för skogar som inte brann (se faktaruta 1.1). När granskogar utsätts för värme och torka stressas granarna och blir mer känsliga för angrepp. Granbarkborren är en naturligt förekommande art i den svenska skogen som normalt i första hand angriper svaga, skadade och nyligen döda granar, gärna stormfällda träd. Men under gynnsamma förhållanden,

som under somrarna 2018 och 2019, kan angreppen bli stora och barkborren kan skada och döda även friska träd. Samhällskostnaderna för de granbarkborreangrepp som har följt på de varma och torra somrarna bedöms uppgå till mångmiljardbelopp. Monokulturer, där det bara finns en art och ett träd i samma ålder (i det här fallet gran) och där resiliensen är låg, blir extra känsliga för skadegörare och störningar av olika slag. Inte bara skogsbruk utan även industriellt jordbruk kännetecknas i dag generellt av en hög andel monokultur och saknar därför den försäkring som biologisk mångfald och ekosystemresiliens tillhandahåller. I kapitel 9 återkommer vi till resiliensbegreppet och tipping points och diskuterar dem ur ett såväl ekologiskt som ekonomiskt och socialt perspektiv.

TRE SYSTEM För att vi ska kunna uppnå en hållbar samhällsförändring krävs hållbarhet och balans inom och mellan tre olika system – det ekologiska, det ekonomiska och det sociokulturella. Lösningar bör således, i linje med figur 1.1, sökas i den yta där hänsyn tas till alla tre systemens ”behov”, där såväl människans sociala behov och ekonomiska anspråk som ekosystemens hållbarhetskrav beaktas. I det ekonomiska systemet måste vi se till att resurser finns för tillverkning

Ekologiskt hållbar utveckling

Ekonomiskt system Ekonomisk respektive sociokulturell önskvärd utveckling

Ekologiskt system

Sociokulturellt system Lösningar FIGUR 1.1 De tre systemen – det ekonomiska, det sociokulturella och det ekologiska – är delvis överlappande. Lösningarna på hur vi når en hållbar utveckling står att finna i den gemensamma skärningsytan. Källa: Bearbetning av Söderqvist m.fl. 2004.

1 Hål l bar u t ve c k l in g | 31

av varor och tjänster samt att sådant som produceras tillfredsställer våra behov. Det sociokulturella systemet måste exempelvis beakta befolkningsmängd och försörjningsmöjligheter. De normer som skapas måste ge oss en världsbild som handlar om helhetstänkande. Här måste det också finnas institutioner som skapar rimliga nivåer av social rättvisa. Vid beslutsfattande måste både ekonomiska och ekologiska kriterier beaktas. Om vi ska kunna nå en hållbar utveckling får inte sociala och ekonomiska aktiviteter överskrida de ekologiska gränserna eller utmana ekosystemens bärkraft.

Till vardera av det ekologiska, sociokulturella och ekonomiska systemet hör ett slags kapital. Med kapital avses i detta sammanhang olika former av resurser som vi människor kan använda eller som på något sätt hjälper oss. Man talar om naturkapital (ekologiska systemet), humankapital (sociokulturella systemet) och realkapital eller tillverkat kapital (ekonomiska systemet). Enligt figur 1.2 är naturresurserna grunden för vårt humankapital, som i sin tur reglerar hur vi förhåller oss till eller exploaterar naturen (naturkapitalet). Dessa två kapital utgör förutsättningen för skapandet av samhällets realkapital. Realkapitalet har vidare en inverkan både på naturen och på samhället.

Realkapital Realkapital, eller tillverkat kapital, omfattar allt vi människor har byggt och konstruerat. Det är till exempel maskiner, datorer, vägar, flygplatser, bilar, eller hus. Ju bättre maskiner och rakare vägar desto mer kan vi tillverka och lättare distribuera våra varor.

Humankapital Humankapitalet är alla våra färdigheter, vår kunskap och vår teknologi. Hit räknas de mänskliga resurser som finns tillgängliga för ekonomisk aktivitet. Ju fler människor desto mer arbete kan utföras. Ju mer färdigheter vi besitter desto effektivare kan arbetet utföras. Hit räknas också kunskap om naturkapitalets och realkapitalets användbarhet samt de institutioner vi har skapat för att rationellt hantera ekonomisk produktion. 32 | 1 Hål l bar u t ve c k l in g

TRE KAPITAL

Grunden för Naturkapital

Reglerar exploatering

Humankapital

Skapar

Påverkan på

Förändring av

Realkapital

FIGUR 1.2 Samverkan mellan natur-, human- och realkapital. Källa: Bearbetning av Berkes & Folke 1994.

Naturkapital Naturkapitalet, eller miljön, är grunden för våra livsförutsättningar. Naturen producerar fysiska resurser och ekologiska tjänster samt fungerar till en viss gräns som mottagare av restprodukter. Under kortare perioder kan mer föroreningar släppas ut än naturen klarar av att ta hand om, större kvoter fiskas och mer skog huggas ner än vad reproduktionen tillåter, och naturen kan ändå återhämta sig. Men i längden kan exploateringen inte överstiga reproduktionstakten och utsläppen måste vara lägre än vad ekosystemen förmår ta hand om, annars ödeläggs resurserna. Att fastställa var gränserna går är dock ingen lätt uppgift. Att det saknas konsensus i synen på vilka de stora miljöproblemen är visar att det inte alltid är uppenbart när naturens gränser överskrids. Att det finns starka ekonomiska krafter och lobbygrupper som har mycket att förlora på regler och begränsningar kan förstås också bidra till att förklara åsiktsskillnaderna. Naturkapitalet är alla våra råvaror och resurser som naturen tillhandhåller, och kan delas in i tre huvudgrupper: 1 Hål l bar u t ve c k l in g | 33

• icke-förnybara resurser (olja, mineraler) • förnybara resurser (kött, växter, färskvatten) • naturens nyttoprocesser eller så kallade ekosystemtjänster

Icke-förnybara resurser – eller resurser som förnyas först på mycket lång sikt, som fossila bränslen – kan över huvud taget inte exploateras om resursen ska lämnas intakt till kommande generationer. Ofta är det dock inte tillgången på icke-förnybara resurser som är den begränsande miljöfaktorn. Problemet är snarare att naturen genom dess nyttoprocesser inte klarar av att hantera de i många fall farliga och svårnedbrytbara restprodukter som återstår efter användning. Vissa resurser, som uran, orsakar kostnader vid såväl brytning som slutförvaring av restprodukter. Utsläpp av föroreningar som inte kan brytas ner i naturen måste upphöra helt för att vi ska kunna undvika bestående förändringar. Hur små utsläppen än är kommer de att ackumuleras med tiden för att så småningom nå kritiska nivåer. Förnybara resurser kan inte heller användas helt obegränsat. Färskvatten är ett exempel på en resurs som tidigare har varit förnybar men, som vi kommer att se i nästa kapitel, har blivit en bristvara i vissa delar av världen i dag och därför kan liknas med en icke-förnybar resurs.

UTBYTBARHET Olika forskare har med sina respektive världsbilder sin utgångspunkt i något av de tre systemen och har olika syn på de olika kapitalens utbytbarhet. De som anser att kapitalen är utbytbara menar att realkapital och humankapital, till exempel kunskap, kommer att kompensera för naturresurserna i takt med att de används. Forskare som i stället har sin utgångspunkt i det ekologiska systemet menar att de olika kapitalen har så pass skilda egenskaper att de inte kan bytas ut mot varandra: de är komplementära. Om vi gör oåterkalleliga ingrepp i våra naturresurser i dag kommer vi att begränsa handlingsutrymmet i framtiden. När vi fångar fisk behövs naturkapitalet fisk, kunskap om var fisken finns eller hur den fångas (humankapital) samt fångstredskap som båt, nät eller spö (real kapital). Men om överfiske leder till att fisken tar slut kan detta inte kompenseras med mer kunskap eller bättre fångstredskap. Vissa resurser eller tillgångar 34 | 1 Hål l bar u t ve c k l in g

( naturliga kretslopp, fotosyntes, pollinering, avfallsnedbrytning, populationskontroll).

kan emellertid genom ny kunskap (humankapital) bytas ut och ändå uppnå samma funktion, exempelvis koppartråd i telefonledningar och användning av fossila bränslen (naturkapital) mot fiberoptik och solceller (realkapital). Synen på utbytbarhet kan beskrivas som svag respektive stark hållbarhet.

Svag hållbarhet Enligt begreppet svag hållbarhet (weak sustainability) får summan av våra resurser (natur-, human- och realkapital) inte minska över tid om vi vill uppnå en hållbar utveckling. Om en resurs minskar kan det kompenseras av att andra resurser ökar. Så länge värdet av den totala resursbasen är konstant eller växer är det acceptabelt att tära på en resurs, exempelvis en naturresurs. Figur 1.3 visar hur ett lands resursförmögenhet, där alla sorters kapital ingår, kan beräknas enligt resonemanget om svag hållbarhet. Ny teknik är ofta effektivare och snålare vid såväl tillverkning som användning varför den skulle kunna bidra till att den framtida förbrukningen av råvaror minskar. Ny kunskap gör att tidigare kända men svårtillgängliga råvarukällor blir möjliga att utnyttja, samt underlättar sökandet efter nya källor. Vidare kan ny teknik göra att helt nya resurser kan tas i bruk och tillgångar som tidigare har betraktats som resurser blir ointressanta. Ytterligare ett argument för att förbrukning av icke-förnybara resurser, inklusive miljöförstöring och artutrotning, är acceptabel, är att om vi får det materiellt bättre kompenserar det för den försämrade miljön.

Stark hållbarhet Kritiker menar att resonemanget om svag hållbarhet inte är tillämpbart i praktiken, eftersom det är mycket svårt att värdera de olika kapitalen. Genom att

ΣpK i

FIGUR 1.3 Förmögenheten F är en funktion av marknadspriset p i multiplicerat med kvantiteten K i av olika resurser (i, som betecknar den typ av resurs det rör sig om, kan utgöras av såväl skog som ingenjörer eller lastbilar). Ett lands ”förmögenhet” blir då summan (Σ) av värdet av resurserna. Källa: ITPS 2006.

1 Hål l bar u t ve c k l in g | 35

Hur når vi en hållbar utveckling? Sedan Stockholmskonferensen 1972 har diskussionen om hur vi ska nå en hållbar utveckling periodvis varit intensiv, men vi är ännu långt ifrån målet. Trenden verkar snarare vara den motsatta: fattigdomen är fortfarande mycket stor och det sker en ständig utarmning av världens ekosystem. En grund 36 | 1 Hål l bar u t ve c k l in g

sätta pris på all slags kapital riskerar vi dessutom att förskjuta uppfattningen om hur mycket vi har i den nationella ”plånboken”. Om priset på malm stiger har vi enligt förmögenhetsberäkningen blivit rikare och förbättrat våra framtidsutsikter. Men utifrån ett hållbarhetsperspektiv har mängden malm inte ökat. Har vi då blivit ”förmögnare”? Enligt resonemanget om stark hållbarhet (strong sustainability) är de olika kapitalen inte utbytbara. All exploatering av icke-förnybara resurser är negativ, eftersom den begränsar handlingsutrymmet för kommande generationer. Det samlade naturkapitalet får inte minska över tid om vi ska kunna uppnå en hållbar utveckling. Förlusten av icke-förnybara resurser kompenseras genom att öka tillgången av förnybara resurser med jämförbara egenskaper. För att ta oljeförbränningen som exempel kan skog planteras. För att skapa ett alternativ till oljebaserade plastprodukter investeras i gummiplantager. Eftersom det enligt resonemanget om stark hållbarhet är svårt att sätta ett monetärt värde på ekosystemets varor och tjänster bör naturkapitalet i stället beräknas kvantitativt. Det gör det också lättare för oss att förutse hur livet eller den materiella välfärden kommer att gestalta sig för kommande generationer. Utifrån ett försiktighetsperspektiv ska vi inte använda mer än en viss mängd fossil energi per person och år om vi vill hålla oss inom de ramar som FN:s klimatpanel rekommenderar. CFC-föreningar, det vill säga freoner, fasades ut, oavsett marknadsvärde, när vi insåg att de skadade ozonskiktet. På många ställen kollapsar fiskbestånd, vilket har gett oss anledning att noggrant följa fiskbeståndens kvantitativa storlek i våra vatten för att på så sätt kunna vidta kloka åtgärder utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Naturvetenskapliga absoluta värden ger oss en bättre vägledning för politiska beslut än värdet av en resurs i kronor och ören. Exempelvis stiger priset på torsk på fiskbörsen när den blir alltmer sällsynt. Detta gör att värdet på fiskfångster inte sjunker i takt med fiskbeståndet och utgör således inte något bra mått på hur livskraftig populationen är.

läggande orsak till svårigheten att enas om möjliga lösningar är att olika aktörer närmar sig problemet från helt skilda utgångspunkter. En del menar att det går att fortsätta som vanligt eftersom den mänskliga kreativiteten har förmågan att lösa alla problem som dyker upp, medan andra menar att vi radikalt måste förändra vår livsstil. I dagens samhälle använder vi oss av olika typer av verktyg, bland annat informationskampanjer samt ekonomiska och administrativa styrmedel, för att styra utvecklingen åt det håll som bedöms vara det hållbara. De ekonomiska styrmedlen syftar ofta till att internalisera kostnader för miljöskador i priset på varan eller tjänsten. Det kan handla om exempelvis miljöskatter, som trängselskatten i Stockholm och Göteborg, eller en skatteväxling där miljöbelastande aktiviteter beläggs med hög skatt varpå intäkterna kan användas till sänkt skatt på miljövänligare aktiviteter (vi återkommer till detta i kapitel 7). När politiker i stället inför olika former av begränsningsregler kallas det administrativa styrmedel. Det kan vara koncessioner som betyder att en producent får rätten att använda eller släppa ut en viss mängd av ett miljöpåverkande ämne. Eftersom hållbarhetsfrågorna är av global karaktär har världens länder inom ramen för FN enats om många deklarationer och konventioner som ska fungera som internationella spelregler för hur vi ska handskas med vår miljö och kunna bekämpa fattigdomen. Brundtlandkommissionen är en av många aktörer som anser att den politiska viljan är det som är helt avgörande för att vi ska nå en hållbar utveckling; att det går att finna gemensamma lösningar för att skapa möjligheter att tillfredsställa mänskliga behov och ambitioner. Denna övertygelse ligger bakom det stora antal konventioner och andra FN-dokument som på senare år har ratificerats i allt snabbare takt. I figur 1.4 illustreras att fler och fler länder har undertecknat viktiga överenskommelser. Även antalet konventioner och deklarationer har ökat. Den senaste i raden är Parisavtalet om begränsning av utsläpp av växthusgaser från 2015. Framgången har varierat. Ett av de mer lyckade exemplen är Montrealprotokollet, som faktiskt har lett till en drastisk minskning av användningen av ozonnedbrytande ämnen. Om den här så kallade institutionella vägen leder till hållbar utveckling är svårt att sia om. Erfarenheten visar att eftersom nationalstater är suveräna blir lagar och förordningar oftast bara verkningsfulla inom det territorium där staten har sin jurisdiktion. Internationella avtal riskerar därför att ofta bara bli moraliska förpliktelser. 1 Hål l bar u t ve c k l in g | 37

Markus Larsson är ekonomie doktor från KTH. Han har varit chef över klimatprogrammet på Fores och har arbetat i Miljömålsberednigen och som sakkunnig i riksdagen samt EU-parlamentet. Leif Bratt har undervisat i miljöekonomi och ekologisk ekonomi på ett stort antal lärosäten. Tillsammans med Markus har han även författat ”Modern miljöekonomi” (Studentlitteratur). Johanna Sandahl är ordförande för Naturskyddsföreningen samt för EEB, Europas största miljöorganisation. Hon har varit expert i Miljömålsberedningen och medlem i Agenda 2030-delegationen.

HÅLLBAR UTVECKLING OCH EKONOMI – inom planetens gränser Att förhindra omfattande klimatförändringar och en ekologisk kollaps samtidigt som miljarder människor ska lyftas ur fattigdom ställer nya krav på ekonomin. Boken presenterar de planetära gränserna, Agenda 2030, miljöekonomi och ekologisk ekonomi. Kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling diskuteras liksom aktuell forskning om resiliens, socialt kapital och entreprenörskap. Hållbar utveckling och ekonomi – inom planetens gränser vänder sig till dig som studerar på utbildningar inom ekonomi, miljövetenskap och utvecklingsstudier samt till andra som är intresserade av ekonomins roll i arbetet mot en hållbar utveckling. Boken inleds med ett förord av Johan Rockström, professor i miljövetenskap, tidigare chef för SEI och Stockholm Resilience Centre. I dag är han chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research. Andra upplagan

Art.nr 33727

studentlitteratur.se