9789137137681

Marie-Louise Zeisig KLIV FRAM,

TA PLATS OCH

TALA!

Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright © Marie-Louise Zeisig 2012 Omslag Sofia Scheutz Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2012 isbn 978-91-37-13768-1

Till mina barn Nina och Henrik Sommerland

”Men på den här platsen och i det här ögonblicket är det vi som är mänskligheten, vare sig vi tycker om det eller inte.”

I väntan på Godot, Samuel Beckett

Innehåll Introduktion • 9 Här är vi nu • Hit ska vi

DEL 1 Inställning och attityd Mycket mer än vad och hur • 15 Retorik från ett annat håll • Om kreativitet • Ta dig över hindren • Övertyga, övertala, ­manipulera

Övertygandets process • 21 Två processer och tre faser • Every second is a chance

Skapa kontakt • 25 Granskning pågår • Du får vara osäker i ­starten • Flytta fokus till åhörarna • Subjekt eller objekt • Älska publiken • Nå fram med rätt ­undertext • Jag vill dig väl • Inga änglar • Den magiska tanken

Presentera ­fakta • 35 Kunskapsöverföring • Hantera frågor • Besvärliga frågor • Du behöver inte kunna allt

Glöd och brinn • 40 Övertyga • Engagemang och ­entusiasm • Att övertyga tar tid • Få med 96 procent av åhörarna

Sammanfattning • 46 Talaren • Åhöraren

Övervinn hindren • 48 Härskartekniker • Rampfeber

Del 2 Framträdandet Plats på scen! • 67

Placering • Hållning • Gester och rörelser • Ögonkontakt • Ansiktsuttryck • Närvaro och lyssnande • Den emotionella smittan • Som om … • Rösten • Rösten förmedlar känslor • Kroppsspråket förmedlar känslor

Slumrande talanger • 88 Tips vid nervositet • 90

Del 3 Hantverket Startskottet • 95 Förberedelsen • Identifiera åhörarna • Identifiera situation och budskap • Din personliga framtoning • Klädsel

Teknik – hjälpmedel eller stjälpmedel • 105 Presentationsmetodik • Du först – sedan tekniken • Se, höra, göra • Visuella hjälpmedel • Förberedelseunderlag • Manus • Åhörarinspiration • Dokumentation • Myten om bildspelet

Struktur – enligt konstens alla regler • 116 Övertygandet – en universell grundform • Dramaturgi • Grundformen • Berättelsen

Effektiva talmanus • 125 Tidsstruktur och geografisk struktur • Hitta rätt nivå • ­Kiplings ramsa

Inledningar och avslutningar • 129 Inlednings- och avslutningstips

En levande presentation • 134 Dialog och öppnande frågor • Aktivt lyssnande • Hantera starka känslor • Gruppens dynamik • Överraskningar • Arbetsordning

Argumentera och vinn varje gång … • 149 Tryggt att bygga på gammal grund • Förberedelse i fem steg • Argumentationsmodellen

Tack- och hyllningstal • 163 Lustfylld nervositet • Femfingermodellen • Ett vackert språk • Någonting oväntat

DEL 4 bli DEN ALLRA bästa talaren Allt du behöver • 177 En spark i baken • Att utvecklas som talare • Att verkligen lyssna • Hantera din inre kritiker • Var olydig • Var personlig • Tom retorik

Det viktigaste är inte orden • 188 Nu är det din tur Referenslitteratur och ­inspiration till vidare läsning • 190

Introduktion Under hela mitt liv har jag arbetat med att framföra ett budskap av något slag: via teater, opera, musik, sång, måleri, poesi eller föredrag, antingen till många eller till en i taget.

Jag började spela teater när jag var åtta år och jag har gett konserter runt om i Sverige. Jag har startat operasällskap, sjungit i körer och arbetat som sångpedagog, pianolärare och kördirigent. Min yrkeskarriär har varit ett slags tema med variationer – det har alltid handlat om kommunikation.

Det var under min tid som operasångerska i kören på Stora Teatern i Göteborg som jag började hålla föredrag. På fritiden var jag Friskis och Svettis-ledare och blev ombedd att hålla ett föredrag för ledare och värdar om hur man kunde bli en bättre talare trots att man var både nervös, svettig och andfådd. Naturligtvis förberedde jag mig upp till tänderna, van som jag var vid att repetera inför konserter och operaföreställningar, och föredraget blev mycket uppskattat. Det ena uppdraget gav det andra och till slut fick jag välja mellan operatiljorna och den lite osäkrare tillvaron som egen företagare. År 1989 sa jag upp mig från Stora Teatern och sedan dess har jag arbetat i det egna företaget FramTona AB, främst med retorik, röst och kroppsspråk men även med mental träning och personlig utveckling. I rollen som föredragshållare och utbildare har jag funnit en idealisk mix av att vara både pedagog och artist. Jag har arbetat med de flesta typer av företag och på alla nivåer.

9

Som utbildad och verksam sångpedagog och operasångerska är min erfarenhet främst praktikerns. Universitets­ studierna i musikvetenskap, dramatik, psykologi och retorik har mer varit en intellektuell bekräftelse på att praktiken fungerar. Jag vet hur det är att hålla föredrag eller sjunga för över tusen personer, jag vet hur det är att få igång en trögstartad publik eller arbetsgrupp, jag vet hur det känns när rampfebern rusar i kroppen och man trots det kliver ut på scenen, jag vet hur det känns att möta motstånd av olika slag och jag vet hur viktigt det är att skapa kontakt med åhörarna. Men framför allt vet jag hur härligt det är att komma i mål efter ett intensivt arbete med ett föredrag eller en konsert och mötas av åhörarnas tacksamhet och uppskattning.

Här är vi nu Du håller nu i en bok om att kliva fram, ta plats och tala av en anledning som bara du vet.

Kanske känner du att det är en stor ansträngning att ställa dig framför en grupp åhörare och hålla en presentation.

Kanske tycker du att det är svårt att säga vad du tycker i en diskussion. Kanske tiger du hemma vid köksbordet trots att du har mycket mer att uttrycka.

Du vill kanske bryta ett slentriantänkande, eller så har du tröttnat på dina nuvarande presentationer och vill lyfta dem till en högre nivå. Du längtar efter att få gehör för dina idéer. Du vill lära dig att tala fritt och med inlevelse, att trollbinda din publik och bli en riktigt skicklig föredragshållare. Du vill en gång för alla svara ja! när någon ber dig framträda. Du vill helt enkelt komma vidare i livet och karriären.

10

Hit ska vi Här ska jag egentligen utlova en massa saker, men det tänker jag inte göra. Det är så mycket jag skulle vilja lova att jag inser att jag inte kan lova någonting alls, mer än min erfarenhet och kunskap. Att prova den, använda den och göra den till din egen – det löftet kan du bara ge dig själv.

Vad jag däremot kan försäkra dig om är att jag kommer att sätta mig som en enveten liten röst i ditt huvud som säger: Tacka inte nej – säg ja! Kliv fram och ta plats, nu! Om du tycker det är läskigt kommer jag att hålla dig i handen och viska peppande ord i ditt öra. Jag kommer att se till att du är väl förberedd. Och innan du kliver fram och tar plats har vi gjort en massa roliga uppvärmningsövningar för både kropp och röst. Jag kommer inte att ge mig förrän du har skapat kontakt med åhörarna och först då får du använda bildspelet. Efteråt, när du nöjd, stolt och glad tar emot hyllningar och bifall, då har jag redan smugit iväg.

För då är det du som har gjort ett bra jobb och då är det du som ska tacka för applåderna.

11

DEL 1 Inställning och attityd

Mycket mer än vad och hur Att kliva fram och ta plats handlar inte enbart om vad jag säger och hur jag säger det. Det är mycket som sker inom oss strax innan vi tar plats på scen och när vi väl står där framme vid rampen är det mycket mer än bara ord som levereras. Det är det där ”mycket mer” jag vill förmedla här i del 1. Det handlar om vår inställning till platsen framför åhörarna, attityden till dem vi kommunicerar med och om den sunda och spännande processen att övertyga och låta sig övertygas.

Retorik från ett annat håll För mig är talandet ett hantverk och en konstform. När man arbetar med musik och teater kliver man hela tiden fram och tar plats för att förmedla ett budskap. Jag ser hur deltagarna på mina talarkurser tränar, utvecklas och gör framsteg på samma sätt som mina tidigare sångelever. En bra talare kan man lyssna på flera gånger – precis som man kan njuta av vacker musik eller av en fin tavla om och om igen. En sådan talare vill jag hjälpa dig att bli.

Retorik utgör endast en liten del av innehållet i den här boken. Men jag fascineras ständigt av vilken källa till kunskap den är om hur vi kommunicerar med varandra. Tyvärr utelämnas en viktig del av retoriken när den reduceras till att bara vara: om du säger si – gör publiken så, som jag läste i 15

en retorikbok. Eller när den marknadsförs som ett redskap för att manipulera och luras. Så tänker någon som hellre vill ha ”makt över” än ”kontakt med” dem som lyssnar. Jag vill närma mig retoriken från ett annat håll.

Talarkonsten ska användas för att föra vidare värdefull kunskap, den ska hjälpa oss att förverkliga bra idéer, den ska hjälpa oss att beröra och påverka andra på ett sätt som förbättrar livet. Den ska hjälpa oss att utveckla och använda våra talanger och förmågor på bästa sätt – inte på någon annans bekostnad utan till andras glädje.

Om kreativitet Har du, fastän du förberett dig, känt hur rampfebern slagit klorna i dig? Har du, fastän du strukturerat ditt material enligt konstens alla regler, inte fått något gensvar från åhörarna? Har du upplevt att det finns någon form av osäkerhet i mötet med dem du ska kommunicera med? Grattis i så fall! Då är du på helt rätt spår. Du har nuddat vid en viktig insikt: den osäkerhet som finns i all kreativ aktivitet. Tyvärr gör osäkerhetskänslan att många väljer att inte kliva fram och ta plats, eller att inte söka kontakt med publiken. Låt oss ändra på det.

Ett exempel från min egen verksamhet är den gången jag höll en heldagsutbildning för ett antal mellanchefer och vi satt och diskuterade våra erfarenheter av att undvika att ställa oss upp och prata inför grupp. En av cheferna berättade att han tidigt i sin karriär hade varit expert på valberedningsarbete. När han blev tillfrågad om han ville hålla en utbildning i ämnet för ett antal styrelseproffs från näringslivet blev han oerhört stolt och glad och bad om ett par dagars betänketid. Efter två sömnlösa nätter tackade han nej – han vågade inte ställa sig upp framför en så ”kun16

nig” publik. Än i dag grämde han sig över att han hade låtit tillfället gå honom förbi.

Men nu ska vi inte gräma oss över missade tillfällen utan se till att vi inte missar fler!

Alla har vi hört talas om skaparångest: tänk om det blir dåligt, tänk om jag kommer av mig, tänk om åhörarna inte gillar det jag säger, tänk om jag är tråkig, tänk om rösten inte håller, tänk om …, tänk om … Jag tror att vi är som mest sårbara på den plats inom oss där kreativiteten finns – i alla fall innan vi har fått en ordentlig plattform att stå på i form av kunskap, utbildning, träning och konstruktiv bekräftelse. Sårbarheten finns där vi är sanna, modiga, öppna och kärleksfulla. Sårbarheten är styrkans baksida.

Självtvivlet är kreativitetens baksida. De hänger ihop och den ena existerar inte utan den andra. Men man kan lära sig att hantera det så att inte baksidan blir framsidan.

I skapandet och kreativiteten ligger också en enorm lust och glädje, drivkraft, spänning och tillfredsställelse: Tänk om det bli superbra? Tänk om de älskar det jag säger? Tänk om det blir världens mest inspirerande diskussioner? Tänk om de går ut härifrån och bara längtar efter att få omsätta sin kunskap i handling? Tänk om jag lyckas gripa tag i dem och trollbinda? Tänk om jag lyckas! Vad händer då?

Ta dig över hindren Jag kommer även att visa hur hinder och motstånd kan se ut. Det är det enda sättet att ta sig över och förbi dem. Vet jag inte hur de ser ut är risken stor att jag stöter emot dem gång på gång. Och jag tänker inte stryka medhårs och gulla och lova att ”om du säger si – gör publiken så” för så enkelt är det inte.

17

Om det vore så enkelt skulle alla presentationer redan vara fulländade och övertygande och inga missförstånd skulle råda. Middagar skulle skimra av alldeles lagom långa och vackra tal och jag skulle inte sitta här och skriva ännu en bok om kommunikation.

Att åstadkomma riktigt bra presentationer är ett hantverk. Man måste prova olika verktyg och byta ut dem som inte fungerar. Verktygen får inte bli ett hinder i sig.

Ett vanligt hinder är talarens skepsis mot att låta alltför övertygande. Jag har mött åtskilliga kursdeltagare som har hållit tillbaka sin övertygelse för att de tror att de manipulerar när de i själva verket visar engagemang och entusiasm. För att kunna och våga övertyga våra åhörare behöver vi förstå skillnaden mellan att övertyga, övertala och manipulera.

Övertyga, övertala, ­manipulera Övertyga, övertala och manipulera är tre olika tillvägagångssätt för att påverka andra. Att övertyga tar längst tid och är en helt öppen, frivillig och synlig process. A har en åsikt och lägger fram argument och bevis för B, som får ställa frågor tills han eller hon känner sig övertygad. B vet om att det är påverkan som pågår och A vet att B vet. Om B blir övertygad äger han budskapet helt och hållet. Kunskapen, insikten eller åsikten är nu hans egen och han kan, om han vill, föra den vidare till andra. Processen är frivillig, kunskapsöverföringen fullständig och konsekvensen långsiktig.

Att övertala är liksom övertygandet en helt öppen och synlig process. Man bestämmer själv om man låter sig övertalas eller inte. Ofta är strategierna för övertalning raffinerade och det gäller att som lyssnare vara uppmärksam i starten av en presentation, framför allt om budbäraren är 18

ny. Ibland kan det ta ett tag innan man inser att man håller på att bli övertalad. Känner man inte igen tricken upplever man ändå att något känns ”fel”. Men vad? Kanske går det lite väl fort? Kanske blir mina frågor inte besvarade? Övertalarens svada kanske gör att jag inte hinner ställa frågor över huvud taget och man vill ju inte avbryta … Är jag övertalad äger jag inte min övertygelse. Jag har blivit omkullpratad och inte klarat av att stå upp för mina egna åsikter. Jag har blivit överkörd och det hela känns kanske olustigt och obehagligt. Kanske är övertalaren till och med lite för trevlig. Det skapar en känsla hos mig att vilja vara snäll tillbaka.

Konsekvensen är oftast kortvarig. Har jag låtit mig övertalas att köpa något jag egentligen inte vill ha lämnar jag troligtvis tillbaka varan så snart jag bara kan. Någon egentlig kunskapsöverföring är det inte heller tal om eftersom jag inte äger kunskapen för egen del utan snarare vill bli av med den. Det är tröttsamt med övertalning, det blir oftast en massa onödigt efterarbete.

Sedan har vi manipulation. Vad skiljer övertygande, övertalning och manipulation åt? I övertygande och övertalning är avsikten synlig. Jag vet att någon vill få mig att göra, tycka eller köpa något. I övertygandet äger jag min egen process, i övertalandet styr någon annan processen. I manipulation är det mycket som är synligt men det viktigaste är dolt. Ordet manipulera kommer från latinets manipulus som kan översättas men en handfull. Man använder medvetet och avsiktligt endast en handfull av sanningen.

Men ”sanningen” i det här fallet är avsedd att dölja det som egentligen avses med kommunikationen, nämligen att föra någon bakom ljuset eller att ha en dold agenda.

Manipulation är det mest lömska inom allt vad kommunikation heter. Det finns inget gott som kommer ur den strategin. Visst når den som nyttjar manipulation sina mål 19

för stunden men konsekvenserna kan bli förödande. Den som blivit manipulerad tappar förtroendet, känner sig med rätta lurad och vill oftast ge igen på ett eller annat sätt.

En annan konsekvens som är minst lika förgörande som den direkta ilskan är att den som blivit manipulerad ibland riktar skulden mot sig själv. Vistas du för länge i en manipulerande miljö är risken stor att du dräneras på självkänsla.

Tankar som ”Hur kunde jag vara så lättlurad” och ”Att jag inte märkte något” är vanliga. Manipulatörer är oftast skickliga, charmiga, kunniga och världsmästare på att läsa av andra. De säljer in sitt synliga budskap på ett sådant sätt att det viktigaste avsiktligt döljs.

Konsekvenserna av manipulation blir onödigt efterarbete, förstörda relationer, hämndvilja och skadat förtroende. Det tar tid att bygga upp ett förtroende, det går snabbt att rasera och är oerhört svårt att bygga upp igen.

Manipulation är den fega och falska talarens verktyg. Ta aldrig på dig ett enda uns av skuld om du råkar ut för en manipulatör. Acceptera aldrig dolda agendor.

Att övertyga är inte att manipulera. Att övertyga och låta sig övertygas är nödvändigt och viktigt.

Nu släpper vi taget om övertalarna och manipulatörerna.

De får inget mer utrymme i den här boken. Det är den sunda övertygandeprocessen vi ska ta oss an. Den får oss att förverkliga mål och drömmar, den ökar vår kunskap och visar oss nya lösningar och möjligheter.

Nu ska vi gå igenom hur det är att möta åhörare och leda dem från sund granskning till övertygelse.

20

Övertygandets process Alla framträdanden innehåller i regel någon form av övertygande så den här kunskapen kan du använda närhelst du vill kliva fram och tala. Jag kommer att visa vad det är som gör att processen fungerar och vad det är som hindrar den.

Det kommer främst att handla om inställning och attityd i de olika momenten. Struktur och form kommer jag till i del 3. Under resans gång kommer jag dessutom att slå hål på några myter som gärna sätter en käpp i hjulet för oss.

Två processer och tre faser Jag har för min egen överlevnads skull sökt svaret på varför man så ofta vill ge upp i sista stund före ett framträdande, och när man väl har tagit sig ut på scenen, varför starten ofta känns knölig, trög och ibland osäker. Jag har fått syn på två processer och tre faser, vilket har fått mig att bli helt fri från den destruktiva och hämmande rampfebern. Den sunda rampfebern vill jag behålla.

I korthet går det ut på att det är två helt olika mentala tillstånd som möts i starten av ett framträdande. Dels är det ditt eget: du är redan övertygad om att det du tänker säga är bra, viktigt och värdefullt inte bara för egen del utan även för dem som lyssnar. Du har stött och blött, läst på och satt dig in i ämnet. Dels är det lyssnarens: som ännu inte är övertygad, som kanske träffar dig för första gången och nu påbörjar en process mot övertygelse.

Det är glappet mellan din egen redan förvärvade övertygelse och åhörarnas ännu avvaktande inställning som vi känner av inom oss. Det är här som det kreativa osäkerhetsmomentet kommer in: Kommer de att acceptera mig här framme? Kommer de att godta mina argument? Kom21

mer de att vilja hoppa på tåget som jag nu startar?

Att bli övertygad är som sagt en frivillig process. Jag kan inte tvinga någon, jag ska inte lura någon, jag kan bara bjuda in åhörarna att frivilligt hoppa på tåget. Inte undra på att det kan kännas aningen osäkert – det är osäkert.

Otaliga gånger har jag hört talare som känt sig utsatta i starten när de mött åhörarnas neutrala ansiktsuttryck och bakåtlutade kroppshållningar. Och lika många gånger har åhörare sagt: ”Jag var verkligen skeptisk till att börja med men efter ett tag insåg jag att det han sa var väldigt bra.”

Insikten om de här två processerna kan också bidra till att du, när du är åhörare, tillåter dig att vänta in din egen övertygelse, att du inte avvisar någon för tidigt och att du varken låter dig ”förföras” av charm och smicker eller ”förstöras” av egna eller andras fördomar och förutfattade meningar. Nu kan du ge både dig själv och talaren en chans att bli varm i kläderna.

Det beror alltså inte enbart på talaren om åhörarna ser avvaktande ut till att börja med, det beror på att de sitter och funderar på om de ska hoppa på tåget eller inte. Det är när man förstår detta som rampfebern brukar släppa taget.

De två processerna, talarens och åhörarens, har vardera tre faser som pågår parallellt: Talaren startar med den gröna skapa kontakt-fasen. Den andra fasen är den blå presentera fakta-fasen och den tredje är den röda glöd och brinn-fasen. Åhöraren startar med granska budbäraren-fasen som åtföljs av undersöka fakta-fasen och om allt detta faller väl ut så inträder till slut övertygad-fasen.

Det finns ingen specifik tidsgräns för respektive fas. De uppträder inte heller med vattentäta skott emellan sig utan glider in in i och ut ur varandra. Detta är den kreativa delen av att hålla en presentation. Det går inte att säga att det tar X antal sekunder eller minuter att skapa kontakt. Eller att åhö22

rarna blir övertygade när du säger en viss fras. Här arbetar man med fingertoppskänsla för att känna efter var i processen man befinner sig. Den övertygande processen skapas på plats, i nuet.

Och nu ska jag slå hål på ett par myter som krånglar till det i onödan för många talare.

Every second is a chance Den första är den slitna frasen: ”You never get a second chance to make a first impression.” Starten är en delikat övergång och tror man på ”You never get a second chance …” blir man rent av panikslagen. Hjälp, jag har bara några sekunder på mig. Det är nu man har som mest rampfeber och inom en pågår striden mellan lust och rädsla, makt eller kontakt, dialog eller monolog som intensivast. Ska man dessutom behöva stå ut med tanken på att bara ha några sekunder på sig innan åhörarna sågar en jäms med fotknölarna så är det är klart att man blir rädd – alldeles i onödan.

De första sekunderna är viktiga men inte på det sätt som det ofta framställs i litteratur om presentations­teknik: om du missar ”det första intrycket” är resten kört. Det här är svårt att förklara för det är på något sätt både och. Det första du gör och säger är viktigt. Det är här du bygger förtroende, skapar kontakt och väcker nyfikenhet. Men att det bara gäller de första sekunderna och You never get a second chance … är totalt och för evigt fel. Alla sekunder är viktiga. Allt du gör och säger är små, små delar i kommunikationsprocessen. Allt från de första mejlen, telefonsamtalen, när du står i dörren, hälsar och tar emot dem som ska lyssna, när du packar upp, när du packar ihop, när människor kommer fram efteråt. Och när du säger dina inledande meningar. Allt är viktigt!

23

Tänk om det verkligen vore så att man inom loppet av några sekunder avgjorde om en annan människa var godkänd eller inte? Det vore förfärligt. Tack och lov är det inte så. Vi har en inneboende vilja att vara förlåtande och vi klarar faktiskt av att sitta kvar och lyssna även om det inte blir så glimrande i starten – bara resten blir bra.

Om vi leker med ordet second kan det omformuleras till: Every second is a chance to make a good impression!

När jag förstod att jag hade mer tid på mig än några futti­ga sekunder släppte mycket av min nervositet och spänning i starten. Jag kunde för det första tillåta mig att ha ramp­feber – det gjorde ju inte så mycket om det blev osäkert och lite trevande i början och jag hade gott om tid på mig att ta igen det som känts knöligt. För det andra kunde jag ha fokus framåt på att få igång processen, skapa konEvery second is a chance to takt och göra åhörarna nyfikna i stälmake a good impression! let för bakåt, på hur mina första 20 sekunder hade gått. Och för det tredje kunde jag rikta uppmärksamheten på dem som lyssnade i stället för att vara så fixerad vid mig själv och att ”göra rätt”.

Det var en befrielse. Inledningen är viktig, den tillsammans med avslutningen ramar in innehållet, men den betyder inte vinna eller försvinna, så glöm det här med att du bara har 7, 20, eller 40 sekunder, eller vad man nu har kommit fram till.

I och med att vi slagit hål på den här myten kan vi också slå hål på nästa och det är att inledningen är viktigast. Det är faktiskt slutet som är viktigast – och vägen dit. Det spelar ingen roll hur fiffig, vitsig, överraskande eller oväntad inledning du har, är inte innehållet meningsfullt och avslutningen vettig kan aldrig en strålande start väga upp det hela.

Sällan hör man någon säga att en film eller bok var urtråkig, handlade om ingenting, att slutet var totalt meningslöst men att starten var toppen! De allra flesta hinner tröttna 24

längs vägen. Det här liknar en omvänd raket: gnistrande till att börja med men bara aska och ett litet ”fjutt” på slutet.

Tänk tvärt om i stället: det måste absolut finnas något som tänder raketen men den glittrar och blixtrar först på slutet.

Nu är det dags att ta tag i den första fasen, den där man möter åhörarna och där rampfebern brukar vara som starkast. Det är nu man tar stegen ut på bron till övergången från att vara en i gruppen till att bli dess ledare. Det kan kännas vingligt i starten – lite som att gå på slak lina – så det gäller att snabbt ta sig ut. Get going! brukar jag tänka, för när man väl har hittat balansen är det en härlig känsla.

Det är nu vi ska skapa kontakt och bjuda in åhörarna att följa med på resan mot övertygelse.

Skapa kontakt Grunden för att skapa kontakt är att få den andre att känna sig exklusiv och utvald.

Jag brukar kalla denna del för den gröna fasen. Färgen grön får symbolisera det första mötet med publiken. Grönt är en vänlig färg, ofta en symbol för det som är miljövänligt och det är precis vad du ska eftersträva i skapa kontakt-fasen – vänlighet. Den är också växandets färg, grodden som spirar och som kommer att växa till en stor, vacker blomma om den får rätt förutsättningar. Du ska bygga förtroende, visa att du har mandat att tala och att du vet vilka åhörarna är, varför de är här, att du vet vad de behöver och förbereda dem för dialog och gemensamt tänkande. Allt detta får du konkreta tips på i del 3.

Här ska du vara vänlig, varm och omtänksam. Inte för glödande och het – det ska du vara först på slutet. Och inte för mycket storm och ösregn – då vill inget börja växa. Mild som våren är allra bäst.

25

Granskning pågår Det första åhörarna gör när de ställs inför en ny person eller ett nytt budskap är att de granskar budbäraren. För vissa kan det upplevas som ett hinder som gör att starten känns extra besvärlig. Här gäller det att stå ut med granskningen och det är inte alls så svårt som det kan verka.

Nu är det inte alla människor som upplever att inledningen är något problem men vissa försöker undkomma granskningen genom att köra sitt eget race – sitt ego-race.

Då händer det som är väldigt vanligt, nämligen att man dyker ner i sitt bildspel och går till presentera fakta-fasen alldeles för fort utan att först ha skapat kontakt och etablerat en relation till åhörarna. Då blir det lätt ”jag och mina bilder” i stället för ”jag och åhörarna”.

Det verkar som om lyssnaren i sin process är extra känslig för ”konstigheter” i starten av ett framträdande. Det är som om åhöraren får tillgång till ett slags människoradar som ska läsa av om det finns något som inte stämmer hos budbäraren. Vi ska granska den som är ny för oss för att inte bli lurade till något som är dumt, onödigt eller farligt.

Vaksamheten har utvecklats genom årtusenden och är en del av vår överlevnadsstrategi. Men ibland granskar vi för mycket, är dömande och alldeles för snabba att hitta fel.

Det kan räcka med att den som talar är lik någon man ogillar, har konstiga kläder, en brytning eller dialekt man har svårt för, eller så är det något annat som är ”fel”. Och andra gånger släpper vi igenom alldeles för tidigt och blir i stället mottagliga för smicker, manipulation, lögner och falsk inställsamhet. Här kan jag som åhörare utforska mig själv i min process till övertygelse. Hur granskar jag budbäraren? Är jag snabb att döma eller lättflirtad? Litar jag på min egen människoradar eller litar jag mer på andras?

26

Att som talare stå ut med granskningen innebär att jag accepterar mig själv, min plats framför åhörarna och min rätt att tala.

Du får vara osäker i s­ tarten Det är inte hela världen om du känner dig osäker i starten. Du kan som talare inte vara fullständigt säker på hur den kommande processen kommer att ta form. Du måste få möjlighet att upptäcka dina åhörare, framför allt om de är nya för dig. Tillåt dig att tona in dig till dem, med andra ord: etablera kontakt, skapa en relation, få igång dem med några frågor, starta en dialog, lyssna. Den här processen tar en stund och är en del av ”slaka linan”. Men själva innehållet – det ska du vara säker på. Dina inledande meningar har du redan planerat noggrant och skrivit ner under ditt förberedelsearbete och du har också övat att säga dem högt några gånger. Då kan du ägna tid åt att skapa kontakt i stället för att leta efter de rätta orden.

Det är alltså själva processen i mötet med åhörarna som är det osäkra i starten men det är också den som är det allra mest spännande – som är själva kommunikationen.

Flytta fokus till åhörarna I samma ögonblick som du kliver fram och tar till orda ska du bli mer åhörarfokuserad än jagfixerad. Det är en befrielse – jag lovar. Det börjar hända något med oss när vi tar uppmärksamheten från oss själva. När avsikten är att ge, inte att ta, att vara den som leder, driver, tar initiativ, den som är aktiv. När åhörarna blir viktigare än du själv då har du hittat rätt fokus.

27