Brak-
drakarna FLYTTAR IN
e i l a t a N r o i r P e n Ja ner av tio Illustra
owe H n o m Si
BRAK-
DRAKARNA FLYTTAR IN
Till Leah – NJP Till Erica, tack för din kärlek och ditt stöd – SH
BRAK-
DRAKARNA FLYTTAR IN
Översättning Carina Jansson Text
Natalie Jane Prior
Illustrationer
Simon Howe
1 BRÅKDRAKARNA FLYTTAR IN
D
agen då familjen Wards drakar kom såg Ava
dem innan Jack gjorde det. Hon RUSADE ut på upp farten och klättrade upp på grinden för att titta på den gula skåpbilen som rullade fram på den slingriga vägen. Hon såg de magiska orden som stod skrivna med tjusiga, röda bokstäver:
5
PROJEKT HUSDRAKAR
DRAKTRANSPORT ”Jack! Jack! Våra drakar är här!” Jack svingade sig ner från mullbärsträdet och sprang barfota över gräset. Mamma och pappa kom ut från drakladan, där de hade gjort de sista förberedelserna, och ställde sig bredvid barnen vid grinden. ”Jag ser dem! Jag ser dem!” Jack knuffade Ava åt sidan och klättrade upp. ”Det gör du inte alls”, sa Ava och knuffade honom tillbaka för att visa vem som var äldst. ”De är fortfarande inne i transporten!” ”Men det var jag som såg dem kläckas på internet! Det var MIN IDÉ att skaffa dem!”
6
”Sluta tjafsa, båda två”, sa mamma. ”Ni vet väl att de där drakarna inte är några vanliga husdjur? De kommer hit för att bli uppfostrade.” Elmotorn gnisslade när draktransporten kämpade sig uppför den sista backen. Jack höll så hårt om grindstolpen att hans fingertoppar blev vita. Det pirrade så mycket i magen på Ava att hon trodde hon skulle spricka. Transporten tog den sista kurvan. Dunsar, smällar och skrin hördes från den brandsäkra
delen längst bak. Så fort den hade stannat utanför grinden flög dörren upp, och chauffören kastade sig ut och sprang iväg.
” ! A K C U ”D
an . ropade h
EN ENORM
A G Å L E L D S UTAN.
DR N I V M O N E SKÖT UT G
Jack skrek till och ramlade ner från grinden, och Ava kröp ihop med armarna över huvudet. Draktransporten välte ner i diket med snurrande hjul. ”Skviiiiiii!” tjöt en röst inifrån transporten. ”Skviiiiii! Skviiiiiii!” Ett glänsande, tofsprytt
D R A KH U
VUD
trycktes ut genom den trasiga vindrutan.
Två stora, nyfikna ögon stirrade på familjen Ward. Sedan försvann huvudet, transportens svartbrända sidor knarrade, gnisslade och sprack – och två drakar voltade ut och landade på vägen med ett
P
L
O
P
P!
”DRAKAR!” ropade Jack och Ava.
De sprang genom rökmolnen för att hälsa. Drakarna var små, ungefär som miniatyrhästar. Deras vingar var korta, de hade pyttesmå klor och deras knorriga små svansar svängde fram och tillbaka som på ett par uppspelta griskultingar. Den största av dem var lysande blå med gyllene tofs och mage, och den minsta glänste i grönt och brons. De flaxade med vingarna och skuttade glatt när barnen närmade sig. Jack sig om
K AS TA D E
halsen på den
gröna draken.
Hon tjöt av förtjusning, och ett litet eldklot sköt ut ur hennes ena näsborre och exploderade mot vägbanan. Samtidigt hoppade Ava upp på den blå drakens rygg. Barnens föräldrar skyndade efter dem och fotograferade med sina telefoner.
”Du är så fin ” tjöt Ava.
drake Den blå
n
A E D P P HO nnu ade ä x a l f och e med hårdar vingarna.
n ha t t rt a
for
e jord g , n ufte å l i h p Så t up rak etet k a t rs n rabatt m öve t l ed o dade i e n v a l n h e e oc
n
DUNS!
Ena ögonblicket var Ava på marken, nästa var hon uppe i luften – och nästa igen var hon täckt av jord och blomblad och skrattade så hon kiknade.
”Jag vill också flyga”, sa Jack och klättrade upp på den gröna drakens rygg. Den lilla draken tjöt igen, sprang mot grinden och flaxade med vingarna – men hon lyfte inte i tid, utan studsade flera gånger och rasade rakt genom grinden så att gångjärnen flög av. Jack kom på att han inte ville flyga och hoppade av.
”HALLÅ DÄR – SE UPP!” utbrast pappa, men drakarna var så vilda av upphetsning att de inte kunde hejda sig.
De jagade en flock fåglar genom hagen och över den nybyggda draklandningsbanan. Sedan studsade de över taket på huset och fick vindkraftverket att snurra så fort att det lossnade från sin sockel och rasade ner i floden. De flög genom de våta kläderna och lakanen på torklinan och TRASSLADE in sig så mycket att de krockade med varandra och rev ner alltihop. ”Mina jeans!” ropade pappa när den gröna draken nös ett eldklot genom hans nytvättade byxor.
”Mina tomater!” tjöt mamma när den blå draken rullade genom hennes nyanlagda grönsaksland.
”SKVIIIII! SKVIIII!”
Drakarna hade hittat ladan med det låga taket och den klargula, brandsäkra målarfärgen på väggarna. De förstod uppenbarligen att det var en draklada, men dörren var låst. ”Jag har nyckeln …”, började mamma, men den minsta draken hade redan blåst upp sig på ett oroväckande sätt. Hon skiftade färg tills hon glänste mer i brons än i grönt.
Det VÄLLDE ut rök ur hennes näsborrar och hon slöt ögonen. ”Stoppa henne!” tjöt Jack, men även om alla hade sett eldsprutande drakar på internet visste ingen hur man stoppade en från att försöka ta sig in i en brandsäker lada.
OT ETT ELDKL
T Ö K S
ILLA L N E D UT UR S MUN. N E K A R D GRÖNA
Klotet träffade den brandsäkra dörren, studsade,
SUSADE över familjen och exploderade mot ett träd. En enorm gren bröts av, fattade eld och rasade ner över ladans tak. Brandlarmet tjöt och sprinklersystemet aktiverades och började spruta vatten överallt.
19
D S N A E A
rna Draka
D
OCH
K L S P A A DE som ankor i en stor lerpöl när ljudet av sirener plötsligt hördes från uppfarten.
En vaktbil från Projekt Husdrakar bromsade in och en hög röst ropade: ”Sluta genast, era
BRÅKIGA DRAKAR!”
Se upp för vilda drakar! Syskonen Jacks och Avas föräldrar har äntligen gått med på att ta hand om två små drakar, och från dagen de flyttar in hos familjen blir inget sig likt! Precis som hundvalpar är små drakar väldigt busiga och har massor av vassa tänder. De måste uppfostras ordentligt, för annars kan de bli farliga för människor när de är större. Men att lära bråkdrakar att uppföra sig är inte det lättaste. Graun och Fafnine ställer genast till med en väldig oreda, men Ava och Jack älskar sina drakar! Första delen i en ny, äventyrlig och rolig serie med många bilder.