Karolina Schützer
Maria Löfgren
© Text: Karolina Schützer 2025
© Illustrationer: Maria Löfgren 2025
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2025
Grafisk formgivning: Rebecka Neumann
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2025
ISBN 978-91-29-74979-3
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Karolina Schützer
Maria Löfgren
MATILDAS KU S IN – DATAGENI
DÖMD BROTSLIG
Att hitta sin egen grej är ungefär som att cykla.
Först är det vingligt, men sedan går det av bara farten.
Ljudet som väcker mig är det högsta jag någonsin hört.
Jag ser mig yrvaken omkring i mitt rum. Vad är det som händer? Det låter som ett ilsket larm.
”WEEEEOOOO, WEEEEOOOO!”
Jag kastar av mig täcket och springer över det kalla golvet. Drar snabbt gardinen åt sidan och kikar med sömniga ögon ut i natten.
Vårt hus ligger precis vid vattnet i Pershagen. På andra sidan viken finns ett fängelse som heter Hall. Jag ser hur lamporna vid fängelset blinkar. Larmet tjuter fortfarande högt i den svarta natten.
”WEEEEOOOO, WEEEEOOOO!”
En lång stund står jag där i fönstret och tittar på allting.
Ovanför muren och taggtråden flyger en helikopter.
Helikoptern har en lampa under sig som lyser starkt.
Ljuset sveper över muren och den mörka skogen. Det ser ut som om den letar efter något. Vad är det som har hänt? Kan det vara någon som har rymt från fängelset?
Jag lutar pannan mot det kalla fönstret och försöker att se bättre. En klotrund silvermåne hänger på himlen.
På avstånd hörs hundar som skäller ilsket.
När jag till slut kryper ner i sängen är jag fortfarande rädd. Trots det somnar jag om, men sover oroligt. Jag drömmer om tjuvar och farliga mördare.
Nästa morgon när jag vaknar tar jag fram mobilen. Det första jag måste veta på morgonen är hur det går för min Youtube-kanal. Den heter Miss Matilda. Men, om jag ska vara ärlig så är den rätt misslyckad. Det är nästan ingen som tittar på den.
Jag släpar fötterna nerför trappan. Mamma och min lillebror Max sitter redan vid köksbordet. De äter rostade smörgåsar och dricker äppeljuice.
”Vad du ser dyster ut, Matilda. Har något hänt?” frågar mamma.
Jag suckar djupt, ända från tårna, och tar en tugga av smörgåsen.
”Det är ingen som tittar på mina klipp.” Jag sjunker ihop på stolen. ”Jag är en misslyckad Youtuber.”
Mamma höjer på ögonbrynen.
”Du kanske skulle filma något annat än smink?”
”Åh”, stönar jag. ”Vad skulle det vara?”
Mamma ler och smeker mig över håret.
”Du ska bara vara dig själv.”
”Ska man bada sig själv?” undrar Max och spärrar upp ögonen. ”Jag vill också bada!”
Jag muttrar lite åt mamma. Det är ju lätt att säga! Hur ska man veta vem man är? Jag menar på riktigt.
Jag vet förstås att jag heter Matilda och är nio år. Jag vet också att jag älskar kokosbollar och pestopasta.
Men, jag menar inte sådana saker. Jag menar vem man är längst där inne. I hjärtat.
Jag funderar mycket på det och på andra saker. Ibland tänker jag på hur konstigt det är att jag ska bli stor en dag. Gammal! Kanske lika stor som vår granne som går i gymnasiet.
Medan vi äter frukost står tv:n med nyheterna på. Nyhetsinslaget handlar om någon som har rymt från fängelset.
Plötsligt blir jag piggare. Kan det handla om samma sak som det jag vaknade av i natt? Jag lyssnar noga.
”Rikslarm har nu gått ut efter Heidi Stålnacke som rymde från fängelset Hall i natt. När personalen öppnade dörren till cell 38 var Heidi Stålnacke spårlöst försvunnen. Vi ska nu direkt till vår reporter som befinner sig utanför fängelset tillsammans med polischefen Martina Beckström.”
Jag reser mig upp och går närmare tv:n för att höra bättre. En reporter står nu framför grinden till fängelset och pratar med blicken rakt in i kameran. Höstvindarna blåser i håret på både henne och polischefen.
”Det var alltså här bakom oss som Heidi Stålnacke rymde i natt. Som många kanske minns dömdes hon för ett grovt rån tidigare i år. Med sövande gas lyckades hon få personalen i en guldsmedsbutik i Pershagen att somna. Men något gick fel. Butiksägaren var nära att dö av gasen och även Heidi själv somnade av misstag. Polisen kunde ta Heidi Stålnacke på bar gärning medan hon låg och sov i butiken med väskan full av juveler och smycken. Bevisen var solklara och Heidi Stålnacke dömdes ovanligt snabbt i domstolen.”
Butiksägaren? tänker jag. Det måste ju vara rektorns man! Jag ser hans butik framför mig. Jag har varit där flera gånger.
Journalisten vänder sig mot polischefen och håller fram mikrofonen.
”Ja, polischef Martina Bäckström, vad händer nu?”
”Vi söker överallt efter Heidi Stålnacke. Och vi vill varna allmänheten för att hon kan vara farlig. ”
Jag känner hur mina hjärtslag ökar. Det är så spännande, men också läskigt. Tänk att någon rymt från fängelset som ligger så nära oss!
En natt vaknar Matilda av ljudet från sirener och en helikopter. Den hovrar över staden och fängelset på andra sidan vattnet. Heidi Stålnacke har lyckats rymma från cell 38!
Nu är hon spårlöst försvunnen och på nyheterna varnar de för att hon kan vara farlig. På väg hem från skolan ser Matilda och hennes kusiner Vince och Julia att det lyser i en båt i hamnen. Är det där fången har gömt sig? Med darrande ben tar de sig ut på bryggan och in i båten …
