

Det var torsdagen den tredje juli alltihop började. Tommys och Annikas pappa och mamma skulle åka på semester, men barnen skulle inte följa med. Deras mamma var hemskt orolig, men pappan lugnade henne.
”Pippi har ju lovat att hålla ögonen på dom hela tiden”, sa han.
Tommy och Annika sprang ut och stirrade häpna uppåt. I skyn svävade Pippi. Hon satt på en järnsäng som var fastsatt under en jättelik ballong.
”Nämen, det går väl inte att flyga med en säng?” sa Annika.
”Det är ingen säng”, sa Pippi. ”Det är en Myskodil.”
”Men hur vet du det?” sa Tommy.
”Det måtte jag väl veta”, sa Pippi. ”Jag har ju själv gjort den.”
Nästa dag hade Pippi bestämt sej för att hon skulle försöka gå på vattnet. Med taktfasta steg gick hon ner till bryggan och Tommy och Annika följde efter.
”Du är inte klok”, sa Annika. ”Inte kan man gå på vattnet heller.
”Hur ska man kunna veta det om man aldrig försöker?” sa Pippi.
Sedan fortsatte hon ut på bryggan och klev rakt ner i sjön och sjönk med ett plums.
En dag hittar Pippi, Tommy och Annika en flaskpost i vattnet. Den kommer från Pippis pappa, kapten Långstrump, som blivit tillfångatagen och förd till sjörövarstaden Porto Piluse. ”Här måste bli en räddningsexpedition och det tvärt!” säger Pippi. Barnen ger sig av mot Porto Piluse med ballong, flygplan och ett riktigt sjörövarskepp, men överallt lurar lömska sjörövare som vill stoppa Pippi – och lägga beslag på kapten Långstrumps skatt.
Astrid Lindgrens Pippi Långstrump på de sju haven filmatiserades 1970 och har nu fått nytt liv genom serieskaparen Fabian Göransons färgstarka och lekfulla illustrationer.
Läs också: