9789129744514

E T T FA L L F Ö R M Å N A G A S T

anna hansson GUSTAF LORD

anna hansson GUSTAF LORD

E T T FA L L F Ö R M Å N A G A S T

Läs mer om Anna Hansson på rabensjogren.se

© Text: Anna Hansson 2024 © Bild: Gustaf Lord 2024 Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2024 Form omslag: Jonas Lindén Första upplagan, andra tryckningen Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2024 ISBN 978-91-29-74451-4 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Kapitel 1 − Mitt namn är Måna Gast och jag är privat­ detektiv.

Måna rättade till sin svarta, runda hatt och funderade på om hon skulle säga att hon var ett spöke också, men sedan bestämde hon sig för att det inte behövdes. Det såg man ju klart och tydligt att hon var. Skulle hon nämna något om sin ålder? Men kanske tänkte man inte på det så mycket om hon inte själv nämnde det? Vissa kanske skulle tro att ett barn inte kunde klara av ett jobb som privat­detektiv.

Måna stod framför spegeln i sitt rum och försökte se ut som någon man skulle vilja anlita. Förutom hatten hade hon tagit på sig en rosa kappa 3

över den vita klänningen hon alltid bar. Över axeln hängde en väska med de mest nödvändiga prylarna för en detektiv: ett förstoringsglas, ett anteckningsblock och en penna. Hon hade egentligen tänkt lägga i en burk med lock också, att ha bevismaterial i, men den fick inte plats.

Hon snurrade ett varv framför spegeln. Provade att ta av kappan. Rättade till glasögonen, sträckte på sig och försökte igen. − Jag heter Måna. Måna Gast. Och jag löser brott.

Hon provade att sätta glasögonen lite längre ner på näsan, kanske skulle hon se mer ut som en detektiv då? − Säg att du aldrig misslyckats med att lösa något brott också, sa Varg.

Månas vän stod bredvid henne och nickade uppmuntrande. Han var egentligen en varulv, men när han föddes tyckte hans föräldrar att han såg 4

så mesig ut att de gav honom namnet Varg.

Han var så lång att Måna knappt nådde honom till midjan. Och han var lurvig också. Så lurvig att han kunde stoppa en massa grejer i pälsen som sedan hölls kvar av allt lurv. En gång när Varg och Måna skulle bygga en hemlig koja i skogen hade han stoppat in två hammare, en ask med spik och fyra ostmackor. − Men det stämmer ju inte, sa Måna. Jag har inte löst något brott än. − Gör det väl, sa Varg. Du har väl aldrig misslyckats med att lösa något brott?

Han tog fram en klofil ur pälsen och började dra den fram och tillbaka över vänstertassens

långa, vassa klor. Andra varulvar gillade rejäla klor som man kunde rivas med och spetsa kött­ bitar på, men Varg föredrog att ha sina korta. Det krävdes dock en hel del jobb, för de växte snabbt. − Nej, men det beror ju på att jag aldrig har prövat att lösa något brott, sa Måna.

Varg ryckte på axlarna och fortsatte med höger­handen. − Vill du ha några jobb får du nog försöka sälja in dig på alla sätt du kan. Annars kommer de att fortsätta gå till Ugglan.

Ugglan var en väldigt risig fågel som stoppats upp för så länge sedan att det varken fanns tv eller radio, och därefter fått liv på nytt. Han var väl någon sorts zombie skulle man kunna säga, men han åt inte barn eller så.

Måna tittade sig i spegeln en gång till. − Jag är nog så redo jag kan bli. Nu går vi ut och fixar ett fall att lösa!

7

Tydligen hade Ugglan, som arbetat som detektiv i Monsterstaden i årtionden, börjat slarva. Monstren som anlitade honom hade inte alls varit nöjda.

Plötsligt hade han börjat missa detaljer och därför misslyckats med att lösa flera brott. Brott som Måna direkt räknade ut vem som var skyldig till.

Det var så hon hade fått idén om sin nya karriär.

Nu gällde det bara att få invånarna i staden att lita på henne och be om hjälp med sina brott och mysterier. Hon tänkte börja med att knacka dörr och presentera sig. Förhoppningsvis skulle någon behöva hennes hjälp.

Varg hade lovat att följa med första gången. Det var tur att hon hade honom, annars skulle hon ha känt sig väldigt ensam. Måna hade bott med sin faster Blanka så länge hon kunde minnas, men numera bodde fastern mest hos sin pojkvän Ra några hus längre ner på gatan. Måna hade egentligen ingenting emot att bo själv i det gamla kråkslottet, 8

men det kunde bli ensamt ibland och veckopengen blev det sisådär med. Det var inte länge sedan hon var helt utan pengar och fick gräva efter guldmynt i trädgården för att kunna köpa senaste numret av Monster­kryss, den bästa korsordstidning Monster­ staden hade att erbjuda.

Följ me d till M onst e r sta d e n!

Här finns alla monster man kan tänka sig.

Slemmiga och gulliga, pälsiga och livsfarliga.

Vampyrer, häxor, skräcködlor och levande skelett.

Och här bor också Måna Gast, ett litet spöke med talang för att lösa brott.

Det här är första boken i serien

Mysterier i Monsterstaden

– en mysdeckare full av monsterhumor.