9789127826939

genetiker, född 1948 i Chicago och känd för sina tvillingstudier och banbrytande forskning inom beteendegenetik. Han är professor vid Institute of Psychiatry, Psychology and Neuroscience vid King’s College i London.

Robert Plomin

Robert Plomin är psykolog och beteende-

dem vi är. Konsekvenserna för våra liv – för barnuppfostran, utbildningssystemet och samhället – är enorma. Men ändå är det bara en föraning av framtiden: att kunna förutse psykiska problem och styrkor med hjälp av vårt DNA. Vi befinner oss nu vid den vändpunkt där genetiken förändrar psykologin och dess betydelse för våra liv. Vår framtid stavas DNA. Blueprint summerar många års forskning om genetik och sambandet med psykologiska egenskaper, och Robert Plomin beskriver bättre än någon annan det genombrott som skett de senaste åren.

Han utforskar på djupet en av samtidens stora frågeställningar: arvets kontra miljöns betydelse för individen.

BLUEPRINT

VÅRT DNA UTGÖR själva den ritning som gör oss till

BLUE

”För den som vill förstå sin egen och andras psykologiska funktion är denna bok oumbärlig.”

Ur förordet till den svenska utgåvan av Markus Heilig, professor i psykiatri

PRINT HUR DNA R I T A R O M VÅ R PSYKOLOGI

Robert Plomin Författarfoto: John Clark Photography Omslagsbild: Shutterstock Omslag: John Persson/ArtStory

ISBN 978-91-27-82693-9

9 789127 826939

Plomin_BluePrint_omslag_hela2.indd 1

2020-01-28 12:21

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 6

2020-01-23 14:18

innehåll Förord av professor Markus Heilig 9

Inledning 15

del 1

Därför är DNA så viktigt

1 Att skilja arv från miljö 25 2 Hur vet vi att det är generna som gör oss till dem vi är?

35 3 Arv via miljö 57 4 Generna blir viktigare med åren 80 5 Det är normalt att vara onormal 87 6 Generna är generalister 96 7 Därför är barn i samma familj så olika 102 8 Ritningen – Blueprint 114 9 Jämlikhet och meritokrati 128

del 1i

DNA-revolutionen

10 DNA: Grunderna 145 11 På jakt efter gener 159 176 12 DNA som spågumma 13 Att se vilka vi är 193 14 Vår framtid stavas DNA 208 Slutord 235 Noter 239 Författarens tack 317

Register 318

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 7

2020-01-23 14:18

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 8

2020-01-23 14:18

Förord Det har gått knappt 35 år sedan evolutionsgenetikern Richard ­L ewontin, neurobiologen Steven Rose och psykologen Leon Kamin­publicerade skriften Not in our genes. En av huvudteserna i denna var att komplexa mänskliga egenskaper, såsom intelligens och personlighetsdrag, inte kunde ha någonting med genetik att göra. Skriften var en exponent för ett narrativ som länge dominerade i offentligheten. Idag har de inflammerade debatterna delvis tystnat och man skulle kunna tro att något slags konsensus har infunnit sig. Men mitt intryck är ett annat. Människor har snarare tröttnat på att argumentera. I stället har de utvecklat sina egna filter­bubblor, där de slipper bli ifrågasatta.

Jag utbildades och tog de första stegen på min bana som läkare och forskare under en era när beteendegenetik var tabu. Den som var nyfiken på genernas bidrag till våra psykologiska funktioner fick räkna med möjligheten att buntas ihop med eugeniker eller rentav anhängare till Hitler och Mussolini. För mig, barnbarn till en judisk generation utraderad av nazisterna, var detta en märklig upplevelse. Men den förtog inte min nyfikenhet. Jag förstod att naturen inte bryr sig om ideologiska skygglappar. Den bara är.

Och det är bara genom att förstå hur naturen fungerar som vi kan navigera rätt i den.

Man kan väl säga att det har hänt en del sedan dess.

Akt ett i det fantastiska drama som Robert Plomin återger i Blueprint utgörs av mötet mellan klassisk genetik och psykologi.

Med hjälp av tvilling- och adoptionsstudier kunde forskare runt om i världen för omkring 40 år sedan fastslå att nästan varje psykologisk egenskap man intresserade sig för hade betydande inslag av genetiskt inflytande. Detta är vad Plomin kallar beteendegeneti­ kens första lag. Hur stor del av skillnaderna mellan individer som 9

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 9

2020-01-23 14:18

Blueprint

genetiken står för varierar, men i snitt handlar det om någonstans kring hälften. Det saknar motstycke inom psykologin. Inga andra faktorer har tillnärmelsevis lika starka effekter på hur vi formas som individer. Och för vissa egenskaper, som intelligens, är siffran betydligt högre, uppemot 70 procent av variationen mellan människor.

Det som skulle kunna kallas akt två i dramat utgörs av de insikter om miljöns betydelse för psykologisk funktion som den genetiska forskningen gjort möjlig. Och dessa fynd är minst sagt häpnadsväckande – det som betraktas som miljöeffekter har i många fall visat sig vara utslag av genetiska faktorer. Skilsmässor är till exempel betydligt vanligare bland barn till föräldrar som själva skilt sig. De flesta tror förstås att detta är en konsekvens av familjemiljöns påverkan på barnen. Sambandet lärs ut på varje ­socialhögskola. Men de föräldrar som skiljer sig medan barnen växer upp är samma föräldrar som en gång gav barnen deras DNA-sekvens. När man väl lärt sig korrigera för genetikens inflytande visar det sig att själva erfarenheten av att föräldrarna skilt sig inte spelar någon roll. Och här finns fler överraskningar. Det visar sig också att människors exponering för olika miljöfaktorer styrs av genetiska faktorer. Ett sätt att se på det är att generna får oss att uppsöka den miljö som krävs för att vi ska kunna bli den vi har genetisk benägenhet för. Tanken svindlar.

Akt tre utgörs av försöken att ta steget från dessa abstrakta samband mellan okända gener och psykologiska egenskaper till att faktiskt hitta själva generna. Det handlar om att identifiera de varianter av DNA-sekvens som orsakar individuella skillnader i psykologiska egenskaper. Plomin beskriver de första ansatserna, som i början av 1990-talet ofta resulterade i rubriker av typen ­”Alkoholistgen funnen”. Dessa tidiga försök, till vilka min forskar­ grupp bidrog, visade sig utgå från en i grunden felaktig premiss.

Vi trodde på den tiden att ett fåtal genvarianter bidrog med stora effektstorlekar till psykiska sjukdomar eller personlighetsdrag.

Men vi hade fel. I stort sett inga av dessa upptäckter har stått sig.

10

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 10

2020-01-23 14:18

Förord

De var nästan alla slumpfynd, orsakade av att många tittade efter samband och bara de som tyckte sig finna ett, publicerade sina fynd. Som Plomin skriver trodde vi att vi jagade storvilt när det i själva verket handlade om tusentals mikrober.

Plomin beskriver bättre än någon annan det genombrott som skett de senaste åren. Allt större grupper – närmare en miljon i den senaste studien av depressionssjukdomens genetik – får nu hela sin arvsmassa, sitt genom, undersökt på chips som kan bestämma omkring en miljon DNA-markörer samtidigt. Kombinera det med en utveckling av de statistiska metoderna och ett helt nytt landskap framträder, en bild jag inte tror någon kunde föreställa sig för bara några år sedan. Egenskaper som är starkt ärftliga – som intelligens med dess cirka 70 procent av ärftlig påverkan – bestäms av små, små bidrag från tusentals genvarianter som kommer samman i olika konstellationer hos olika individer.

Det ställer många tankar på ända. Både rädslan för och hoppet om ”designer babies” borde helt elimineras av denna komplexitet.

Men i stället uppstår helt oväntade möjligheter till individuella förutsägelser om till exempel sjukdomsrisk, och därmed så kallad personanpassad prevention.

En sak som gör den här boken så fantastisk är att den är en rapport från fronten, från en som gått i första ledet. Plomin beskriver sin egen forskarbana, från de första stapplande stegen inom Colorado Adoption Study, genom åren av tvillingstudier i Storbritannien till den senaste översikten över ”intelligensens nya genetik” i en av de främsta vetenskapliga tidskrifterna, Nature­ ­Reviews Genetics, så sent som 2018. Jag är ofta kritisk mot populär­ vetenskapliga böcker för deras förenklingar. Här hittar du inga sådana. Framställningen är lika klarsynt när det gäller det stora perspektivet som när det gäller den nördigast möjliga beskrivningen av enskilda nyckelstudier och tekniker.

En del av de forskningsrön Plomin beskriver tenderar att väcka särskilt starka reaktioner. Ett sådant rön är konstaterandet att ökad jämlikhet, i meningen lika möjligheter för alla, leder­ 11

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 11

2020-01-23 14:18

Blueprint

till att genetikens bidrag till skillnader mellan människor blir allt större. Detta är en matematisk nödvändighet. Skillnader mellan­ individer har en genetisk och en miljöbetingad komponent.

Efter­hand som samhället blir alltmer jämställt, i meningen att man eliminerar hinder för vissa människor att söka sig till en viss utbildning eller ett visst arbete, minskar miljöns bidrag till de individuella skillnaderna. Det betyder att skillnaderna i allt större utsträckning grundar sig i genetiken. Detta är dock en matematisk nödvändighet.

Allt Plomin skriver är förstås inte bortom diskussion, men det rör sig då främst om de implikationer av forskningen han pekar på, inte själva forskningsresultaten. En av Plomins teser, sammanfattad i meningen ”det är normalt att vara onormal”, är att genetikforskningen måste leda till slutsatsen att det inte finns några avgränsade psykiska sjukdomar, såsom schizofreni eller mano­depressiv sjukdom. I stället menar han att det bara kan finnas en glidande skala av genetiskt bestämda psykologiska olikheter mellan män­ niskor.

Det blir enligt detta synsätt relativt godtyckligt var vi drar gränsen mellan friskt och sjukt. Som praktiserande läkare kan jag inte dela den synen. Den genetiska sårbarheten må vara ett spektrum utan självklara brytpunkter, att jämföra till exempel med förmågan att ta upp socker ur blodbanan. Men diabetes uppstår först när den enskilda individens sårbarhet kombineras med specifika kostvanor som gör att sockersjukdomen utbryter. På samma sätt tror jag att det förhåller sig med psykiska sjukdomar. När psykosen väl bryter ut och hallucinationerna tar över upplevelsevärlden spelar det rimligen begränsad roll var på den genetiska sårbarhetsskalan man låg. Någon belastning har gjort att individen vid en specifik tidpunkt passerat en brytpunkt där normalt förbyts i onormalt.

Men detta faller inom den kategori som jag brukar rubricera som ”svåra frågor om vilka vettiga personer kan ha olika uppfattning”. Det viktiga är att en av beteendegenetikens pionjärer efter 12

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 12

2020-01-23 14:18

Förord

en lång forskarbana berättar om den revolutionerande upptäcktsresa som han och hans forskarkollegor gjort över de senaste fyra decennierna. För den som vill förstå sin egen och andras psykologiska funktion är denna bok oumbärlig.

Markus Heilig

Professor i psykiatri, Linköpings universitet

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 13

2020-01-23 14:18

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 14

2020-01-23 14:18

Inledning Vad skulle du tro om du fick höra talas om en ny pryl som kan se in i framtiden, och som enligt reklamen kan förutse sådant som depressioner, schizofreni och skolresultat? Förutsägelsen går att göra redan vid födseln, den är fullkomligt pålitlig och objektiv – och priset för prylen är bara 100 dollar.

Det här låter kanske som ännu ett populärpsykologiskt påstående om smarta knep som ska förändra ditt liv, men det är faktiskt grundat i den senaste forskningen. Prylen som kan se in i framtiden är vårt eget DNA. Att kunna förstå vilka vi är och förutse vilka vi kommer att bli med hjälp av den genetiska koden, är något som vi har lärt oss bara under de senaste tre åren, tack vare framväxten av genetikföretag som riktar sig direkt till konsumenter. I den här boken kommer vi att se hur DNA-revolutionen har fört ner genetiken på individnivå; vi kan idag förutse människors psykologiska styrkor och svagheter redan vid födseln. Denna förändring har långtgående konsekvenser både för psykologin, samhället och den enskilda människan.

Förmågan att se in i framtiden med hjälp av genetiken innebär kulmen på ett sekel av genetisk forskning om vad som formar oss.

När psykologin trädde fram som vetenskap i början av 1900-talet var den inriktad på miljöbetingade orsaker till mänskligt beteende.

Miljöteorin – att vi är vad vi lär oss – dominerade psykologin i decennier. Från Freud och framåt antogs påverkan från den närmaste familjen, miljön, vara det som främst avgör vilka vi blir. På 1960-talet började genetikerna ifrågasätta den synen. Att många egenskaper ligger i släkten är uppenbart, från psykisk ohälsa till olika kognitiva förmågor, men det började gradvis gå upp för forskarna att familje­ likhet inte bara beror på miljön utan också på arvet, eftersom ett barns genuppsättning till 50 procent är identisk med föräldrarnas.

15

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 15

2020-01-23 14:18

Blueprint

Sedan 60-talet har forskarna, tack vare långtidsstudier av vissa släktskap som tvillingar och adoptivsyskon, samlat bevis för att genetiken bidrar starkt till de psykologiska skillnaderna mellan människor. Det genetiska bidraget är inte bara statistiskt signifikant, det är massivt. Genetiken är den viktigaste av de faktorer som formar oss till dem vi är. Den förklarar mer av de psykologiska skillnaderna mellan oss än alla andra faktorer tillsammans.

De viktigaste miljöfaktorerna, som familjen och skolan, förklarar mindre än 5 procent av de individuella skillnaderna i fråga om psykisk hälsa eller hur duktiga vi är i skolan – när vi väl har kontrollerat för genetikens inverkan. Genetiken förklarar 50 procent av de psykologiska skillnaderna mellan människor, inte bara när det gäller psykisk hälsa och skolprestationer utan alla psykologiska karaktärsdrag, från personlighet till kognitiva förmågor.

Ordet ”genetisk” kan betyda olika saker, men i den här boken syftar det på skillnader i DNA-sekvensen, de tre miljarderna steg i DNA-molekylens spiraltrappa som vi ärver av våra föräldrar i befruktningsögonblicket. Tanken svindlar när man begrundar den långa räckvidden för dessa nedärvda skillnader, som finns redan i den enda cell där vårt liv en gång började. Dessa skillnader påverkar vårt beteende som vuxna, när den där enda cellen har utvecklats till biljoner celler. De tar sig fram längs långa och invecklade vägar som leder från generna till beteendet, vägar som slingrar sig fram genom genuttryck, proteiner och hjärnan. Den genetiska forskningens styrka ligger i dess förmåga att påvisa effekten av dessa nedärvda skillnader i arvsmassan på våra personligheter, utan att vi vet något om de mellanliggande processerna.

Insikten om det omfattande genetiska inflytandet är ändå bara början på berättelsen om hur vi formas av vårt DNA. Genom studier av tvillingar och adoptivbarn kunde beteendegenetiken göra några av de största upptäckterna någonsin inom psykologin, i och med att man för första gången lyckades separera inflytandet från arv respektive miljö. Konsekvenserna av detta är stora, både för psykologin, samhället och individen.

16

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 16

2020-01-23 14:18

Inledning

En märklig upptäckt är till exempel att även de flesta miljöfaktorer som psykologin studerar – som barnuppfostran, socialt stöd och livshändelser – i hög grad påverkas av genetiken. Hur är det möjligt när miljön som sådan inte har någon arvsmassa?

Som vi kommer att se så slinker det genetiska inflytandet in genom att miljön inte är något som finns ”där ute”, oberoende av oss och vårt beteende. Vi väljer, modifierar och till och med skapar våra erfaren­heter, delvis på grundval av våra genetiska anlag.

Det betyder att korrelationen mellan så kallad miljöpåverkan och personlighet inte kan antas orsakas av miljön som sådan. Faktum är att halva korrelationen beror på genetiken. Ett exempel är att uppfostrans betydelse för barns psykologiska utveckling, till synes en ren miljöfaktor, också handlar om föräldrarnas sätt att förhålla sig till barnens genetiska olikheter.

En annan viktig upptäckt i gränssnittet mellan arv och miljö är det oväntade sätt på vilket miljön formar oss. Den genetiska forskningen ger oss de starkaste belägg vi har för miljöns betydelse, eftersom genetiken bara förklarar halva den psykologiska skillnaden mellan människor. Under 1900-talet trodde forskarna att familjen var avgörande för hur vi formades. Den genetiska forskningen har dock kunnat visa att det inte stämmer. Faktum är att miljön påverkar syskon som uppfostras i samma familj på olika sätt, i precis lika hög grad som är fallet med syskon som uppfostras i olika familjer. Likheten mellan familjemedlemmar beror på vårt DNA snarare än på delade erfarenheter av till exempel kärleksfull omvårdnad, föräldrarnas stöd eller ett trasigt hem. De miljöfaktorer som gör oss olika är slumpmässiga erfarenheter, inte systematiska krafter, som familjen. Konsekvenserna av den här upptäckten är enorma. Dessa slumpmässiga erfarenheter påverkar oss, men effekten sitter inte i – efter dessa små miljögupp återgår vi till vår stadiga genetiska kurs. Vad som ser ut som systematiska, långtidsverkande miljöeffekter återspeglar dessutom ofta genetiska effekter som beror på att vi skapar erfarenheter som matchar våra genetiska anlag.

17

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 17

2020-01-23 14:18

Blueprint

Som jag kommer att visa i den här boken är våra skilda DNAuppsättningar, som vi ärver av våra föräldrar i befruktningsögonblicket, den oföränderliga, livslånga orsaken till att männi­skor är individer med olika personligheter – vårt DNA är ritningen som gör oss till dem vi är. En ritning är en plan. Ritningen är själv­ fallet inte samma sak som det färdiga, tredimensionella resultatet – vi ser inte ut som en dubbelspiral. DNA betyder inte allt men det betyder mer än allt annat sammantaget beträffande de stabila psykologiska drag som gör oss till dem vi är.

De här rönen kräver en radikal omprövning av vår syn på barnuppfostran, utbildning och annat som formar våra liv. Den första delen av Blueprint avslutar jag med att ge en ny bild av vad som formar oss, en bild som utan tvivel har kontroversiella konsekvenser. Jag belyser också frågor som jämlikhet, social rörlighet och samhällets uppbyggnad på ett nytt sätt.

De stora upptäckter som jag pratar om bygger på tvilling- och adoptionsstudier som indirekt mäter genetikens inflytande. För tjugo år sedan inleddes DNA-revolutionen med kartläggningen av det mänskliga genomet, som innebar att vart och ett av de tre miljarder stegen i dubbelspiralen beskrevs. Dessa tre miljarder DNA-steg utgör ritningen till den mänskliga naturen, och den är till 99 procent identisk för alla människor. Mindre än 1 procent skiljer oss åt, men det är den procenten som gör oss till individer – här finns våra psykiska sjukdomar, vår personlighet och våra kognitiva förmågor. Dessa nedärvda skillnader utgör ritningen till vår personlighet, som står i fokus för andra delen av den här boken.

De senaste åren har det blivit möjligt att analysera var och en av de miljontals nedärvda DNA-skillnaderna mellan oss män­ niskor och på så sätt få veta vilka av varianterna som ansvarar för det ständigt närvarande genetiska inflytandet på våra personligheter. Ett av de fantastiska resultat som forskningen har visat är att vi nu vet att det inte handlar om några få genetiska skillnader som var och en har stor effekt, utan snarare om tusentals små 18

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 18

2020-01-23 14:18

Inledning

skillnader vars svaga effekter kan läggas ihop och användas för framgångsrika förutsägelser av olika egenskaper. De säkraste förutsägelserna så här långt gäller schizofreni och skolresultat, men varje månad kommer det rapporter om nya så kallade prediktorer för olika karaktärsdrag.

Det unika med de här prediktorerna är att de inte förändras under livets gång. De kan förutsäga vår framtid redan vid födseln. Vi behöver till exempel inte längre invänta intellektuella eller beteendemässiga tecken på psykisk ohälsa. Tack vare DNAprediktorerna kan vi förutsäga den psykiska sjukdomen redan vid födseln, långt innan det går att urskilja någon inverkan på hjärnan eller beteendet. På så sätt öppnar DNA-prediktorerna inte bara dörren till pålitliga förutsägelser, utan också till att vi så småningom ska kunna förebygga problemen innan de hinner ställa till med skadliga bieffekter som är svåra att reparera.

DNA-prediktorerna är dessutom unika inom genetiken. För första gången kan vi förutse mer än den genomsnittliga sjukdomsrisken för alla familjemedlemmar – vi kan numera förutse den specifika risken för varje enskild familjemedlem. Detta är viktigt eftersom familjemedlemmar skiljer sig mycket åt rent genetiskt – du är till 50 procent genetiskt identisk med dina föräldrar och syskon, men det betyder också att du är till 50 procent olika.

Den här nya genetiska forskningen beskrivs i andra delen av Blueprint, som avslutas med en redogörelse för hur psykologin, samhället och vår egen självförståelse kommer att förändras. DNAprediktorernas tillämpning och konsekvenser kommer att vara kontroversiella. Jag kommer att ta upp några av de farhågor som finns kring utvecklingen, men jag ska redan nu erkänna att jag är en ohämmad anhängare av de förändringar som väntar om hörnet.

Hur man än ser det så har den genetiska anden sluppit ur flaskan och kan inte stoppas tillbaka igen.

Blueprint fokuserar på psykologi av två skäl. För det första är psykologin essensen av vilka vi är, av vår unika personlighet. De flesta slutsatserna i boken är giltiga även för andra vetenskaper, 19

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 19

2020-01-23 14:18

Blueprint

till exempel biologi och medicin, men i psykologin blir DNArevolutionens konsekvenser tydligare på det personliga planet.

För det andra är jag själv psykolog och har i 45 år varit enga­gerad i den genetiska forskningen om personlighet, kognitiva förmågor, funktionsnedsättningar samt psykisk hälsa och ohälsa. Bland det bästa i livet är att hitta något som man älskar att göra, och som doktorand i psykologi vid University of Texas i Austin i början av 70-talet blev jag förälskad i genetiken. Det var spännande att få vara med under inledningen av den moderna eran för den genetiskt inriktade psykologin. Överallt fann vi belägg för hur viktig genetiken var, vilket var fantastiskt med tanke på att psykologin fram till dess helt hade ignorerat den. Jag var lyckligt lottad som råkade befinna mig på rätt ställe vid rätt tidpunkt och kunde hjälpa till att förmedla genetikens rön till det psykologiska fältet.

Jag har väntat i 30 år på att skriva den här boken. Min ursäkt­ för att inte ha gjort det tidigare är att det har behövts mer forskning för att dokumentera genetikens betydelse, och jag har också haft fullt upp just med den forskningen. Men så här i efterhand måste jag erkänna att det har funnits ytterligare ett skäl: feghet.

Det kanske låter otroligt idag, men för 30 år sedan var det farligt rent yrkesmässigt att studera det genetiska ursprunget till skillnader i människors beteende och att skriva om det i vetenskapliga tidskrifter. Det kunde också vara farligt rent personligen att sticka ut hakan utanför akademins trygga värld och diskutera saken­­offentligt. Idag har tidsandan förändrats. En enorm bonus med att ha väntat är att ämnet känns mycket mer spännande och angeläget idag, eftersom DNA-revolutionen har gått framåt på ett sätt som ingen hade kunnat förutse för 30 år sedan. Idag kan vi för första gången göra kraftfulla förutsägelser om vilka vi är och kommer att bli, enbart utifrån vårt DNA. I Blueprint flätar jag också in min egen berättelse och mitt eget DNA för att göra forskningen mer personlig och ge en bild av hur det vetenskapliga arbetet går till. Jag hoppas kunna ge en initierad skildring av de spännande synergier som uppstod när genetiken 20

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 20

2020-01-23 14:18

Inledning

och psykologin möttes, och som kulminerade med DNA-revolutionen. Även om boken innehåller mina personliga åsikter om hur generna gör oss till dem vi är, har jag gjort mitt bästa för att presentera själva forskningen på ett ärligt sätt och utan att haussa upp den. Men de gånger då jag lämnar själva faktaunderlaget och funderar på konsekvenserna av de nya rönen, kommer ett och ­annat att framstå som kontroversiellt. Mitt mål är att säga sanningen så som jag ser den, utan att ta hänsyn till vad som betraktas som politisk korrekt.

Mitt fokus på nedärvda skillnader kommer sannolikt att kritiseras för att det skakar liv i den gamla debatten om arv eller miljö igen, långt efter att denna debatt allmänt har betraktats som avslutad. Under hela min karriär har jag talat om arv och miljö, inte om arv eller miljö. Med det menar jag att både generna och miljön bidrar till människors skilda psykologier. Insikten om att både gener och miljö är viktiga främjar forskning om samspelet mellan arv och miljö – ett väldigt fruktbart fält.

Problemet med mantrat ”arv och miljö” är dock att man riske­ rar att fastna i den felaktiga synen att det inte går att skilja effek­ terna av genetiskt och miljöbetingat inflytande åt. Alla förstår att den miljö vi möter bidrar till hur vi formas, men få människor inser hur viktig sekvensvariationen i vårt DNA är. Att jag vill inrikta mig på DNA, den planritning som gör oss till dem vi är, beror på att vi numera vet att variationer i arvsmassan är den främsta systematiska orsaken till de psykologiska skillnaderna mellan individer.

Miljöfaktorer är viktiga, men en sak som vi har lärt oss på senare år är att de i huvudsak är slumpmässiga – osyste­matiska och instabila – vilket betyder att det inte går att veta särskilt mycket om dem.

Jag hoppas att Blueprint ska få igång ett samtal om allt det här.

För ett sådant behöver man dock ha baskunskaper om DNA och genetik, vilket den här boken försöker ge, särskilt i förhållande till komplexa personlighetsdrag. Förutom detta behöver vi även kunskap om statistiken över individuella skillnader och om de 21

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 21

2020-01-23 14:18

Blueprint

tekniska framsteg som har lett fram till DNA-revolutionen. Jag har försökt förklara de här komplicerade sakerna så enkelt som möjligt. I noterna längst bak i boken finns källhänvisningar och ytterligare fakta om detta och annat. Eftersom de ämnen som tas upp i boken är komplicerade nog har jag avstått från utvikningar om forskningsområden som visserligen är fascinerande men inte nödvändiga för förståelsen av nedärvda DNA-varianters roll för olika personlighetsdrag. Bland de perifera ämnen som jag motvilligt har släppt finns bland annat evolutionen, epigenetik och genredigering.

Jag hoppas att min bok ska förmedla hur mycket jag gläder mig åt det här historiska ögonblicket inom psykologin. Budskapet från tidigare forskning har börjat sjunka in, nämligen att vårt DNA är den viktigaste systematiska faktorn, själva den ritning som gör oss till dem vi är. Konsekvenserna för våra liv – för barnuppfostran, utbildningssystemet och samhället – är enorma. Men ändå är det bara en föraning av det som kommer att bli huvudnumret: förmågan att förutse psykiska problem och styrkor med hjälp av vårt DNA. Vi befinner oss just nu vid den vändpunkt där genetiken förändrar psykologin – såväl vetenskapligt som kliniskt – och dess betydelse för våra liv. Vår framtid stavas DNA.

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 22

2020-01-23 14:18

del i Därför är DNA så viktigt

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 23

2020-01-23 14:18

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 24

2020-01-23 14:18

1 Att skilja arv från miljö

Vi är alla lika på många sätt. Med få undantag står vi på två ben, vi har ögon som sitter framtill på huvudet och tillåter oss att se i tre dimensioner och, mest förbluffande av allt, vi lär oss att prata. Men vi är naturligtvis också olika – fysiskt, fysiologiskt och psykologiskt. Blueprint handlar om det som gör oss psykologiskt olika.

Psykologerna studerar hundratals personlighetsdrag – det är så de kallar de skillnader som är bestående över tid och över olika situationer. Några av dessa personlighetsdrag handlar om dimensioner, det vill säga egenskaper som man kan ha mer eller mindre av, som känslomässighet och energinivå. Men andra gäller sådant som traditionellt har betraktats som antingen/eller-sjukdomar, till exempel depression och schizofreni. Här finns också kognitiva förmågor som allmänbegåvning, eller intelligens som det också kallas, och mer specifika förmågor som ordförråd och minnesförmåga, liksom funktionshinder som rör detta.

Under större delen av 1900-talet tog man för givet att personlighetsdragen orsakades av miljöfaktorer. Från Freud och framåt tillskrev man särskilt familjemiljön en avgörande roll. Eftersom egenskaperna ”låg i släkten” var det rimligt att anta att det var via familjen de överfördes.

25

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 25

2020-01-23 14:18

Blueprint

Men genetiken ligger också i släkten. Femtio år innan vi kände till DNA visste vi att de närmaste släktingarna – föräldrar och barn, bröder och systrar – rent genetiskt är lika till 50 procent. Att personlighetsdrag finns hos flera familjemedlemmar skulle alltså kunna bero på arvet (genetiken) lika väl som på miljön (uppfostran). Men det är svårare att ge arvet äran eftersom arvsmassan är osynlig och tyst medan man kan se, höra och känna miljön i en familj, på gott och ont.

Så vilken är då den relativa inverkan av arv respektive miljö på personlighetsdrag? Ta först en minut till att anteckna vad du själv tror om arv (genetik) och miljö (uppfostran). Svara på frågorna i tabell 1 och jämför sedan dina svar dels med hur andra har svarat, dels med vad forskningen säger. Den här boken handlar visserligen om psykologiska skillnader, men det kan vara bra att börja med att ställa personlighetsdrag mot ett par kroppsliga egenskaper (ögonfärg, längd) och kroppsliga sjukdomar (bröstcancer, magsår).

Ange i hur hög grad du tror att genetiska faktorer är avgörande för skillnaden mellan människor. Med andra ord: hur ärftliga tror du att dessa 14 egenskaper och sjukdomar är? Om du tror att något inte påverkas alls av generna, skriv 0 procent. Om du tror att det enbart beror på generna, skriv 100 procent. I vissa fall har du kanske inte en aning om vad som är rätt svar, gissa i så fall.

På sidan 30 kan du jämföra dina svar med resultatet av en undersökning från 2017 där 5 000 unga vuxna i Storbritannien deltog.

Siffrorna i den sista spalten visar vad decennier av genetisk forskning säger, nämligen att nedärvda sekvensvariationer i arvsmassan förklarar cirka 50 procent av de psykologiska skillnaderna mellan oss. Med andra ord är variationerna i vårt DNA den viktigaste anledningen till att vi är de personer vi är. I nästa kapitel ska vi titta närmare på hur vi kan veta detta, och resten av del 1 handlar sedan om konsekvenserna både för psykologin och samhället.

De 14 personlighetsdragen och sjukdomarna valdes inte ut för att de är extra ärftliga. Ett betydande genetiskt inflytande har inte bara konstaterats för schizofreni och autism utan för all psyko­ 26

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 26

2020-01-23 14:18

i · Att skilja arv från miljö

Tabell 1 I hur hög grad (från 0 % till 100 %) tror du att följande är ärftligt? Ögonfärg _______ Längd _______ Vikt _______ Bröstcancer _______ Magsår _______ Schizofreni _______ Autism _______ Lässvårigheter _______ Skolresultat _______ Verbal förmåga _______ Förmåga att minnas ansikten _______ Spatial förmåga _______ (t ex rumslig navigation) Allmänbegåvning _______ (t ex förmåga att föra resonemang) Personlighet _______

patologi, däribland affektiva störningar, ångestsyndrom, uppmärksamhetsstörningar, tvångsmässig personlighetsstörning, antisocial personlighetsstörning och drogberoende. Ett betydande genetiskt inflytande har även konstaterats på alla aspekter av personligheten, liksom för kognitiva förmågor och funktionsnedsättningar.

Faktum är att det inte längre är intressant att belägga att ännu ett personlighetsdrag är ärftligt, eftersom alla personlighetsdrag är ärftliga. Ett tecken på hur mycket läget har förändrats jämfört med förra århundradets tro på miljön som avgörande, är att jag inte känner till ett enda personlighetsdrag som inte påverkas av generna.

Det statistiska måttet på en egenskaps ärftlighet kallas herita­ bilitet. Heritabiliteten beskriver hur stor del av skillnaderna mellan­ olika individer som kan förklaras av nedärvda sekvensvariationer i arvsmassan. Det viktiga ordet här är ”skillnader”.

27

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 27

2020-01-23 14:18

Blueprint

Begreppet heritabilitet kan vara förvirrande. Det handlar om medfödda egenskaper, men inte sådana som är universella och så viktiga ur evolutionär synpunkt att de inte varierar mellan oss, i alla fall givet de olika miljöer som vi har utvecklats i. Alla män­ niskor går på två ben, vi har alla ögon framtill på huvudet, vi har alla djupseende och grundläggande reflexer som att vi blinkar om vi får en vindstöt i ansiktet. Dessa egenskaper finns inprogrammerade i de 99 procent av vårt DNA som inte skiljer mellan oss.

Heritabilitet handlar däremot om den enda procent av vårt DNA som skiljer oss åt och bidrar till våra skillnader i beteende. De universella egenskaperna finns förvisso inprogrammerade i vårt DNA, men vi kan inte tala om deras heritabilitet eftersom de inte varierar mellan oss.

Ord som ”genetiskt” och ”nedärvd” – liksom vardagliga formu­ leringar som ”det sitter i generna” – täcker in allt som har med DNA att göra: både de 99 procent av vårt DNA som är universella och den kvarstående procenten som gör oss olika. De täcker också in mutationer i arvsmassan som inte är nedärvda och som vi inte för vidare till våra barn, som till exempel de DNA-mutationer i hudceller som orsakar hudcancer.

När ord har flera olika betydelser och konnotationer vill vi forskare gärna mynta nya ord, som betyder exakt det vi vill att de ska betyda. Det är anledningen till att vi har det krångliga, sexstaviga ”heritabilitet”. Det preciserar i vilken utsträckning som en viss egenskap, till exempel vikt, är ärftlig. Sjuttio (70) procents heritabilitet för vikt betyder alltså att 70 procent av skillnaderna mellan människor i vikt kan tillskrivas skillnader i nedärvda DNA-sekvenser. Resterande 30 procent skulle kunna bero på systematiska miljöfaktorer som kost och motion, men som vi kommer att se är de miljöfaktorer som gör oss olika osystematiska och slumpmässiga händelser som vi har föga kontroll över.

Heritabilitet är ett begrepp som ofta missförstås. Heritabiliteten är till exempel inte oföränderlig som ljushastigheten eller gravitationen. Den beskriver bara en viss statistisk population vid en viss 28

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 28

2020-01-23 14:18

i · Att skilja arv från miljö

tidpunkt, med den populationens särskilda blandning av genetiska och miljöbetingade influenser. Ett enklare sätt att uttrycka saken är att heritabiliteten beskriver hur det är men inte säger något om hur det skulle kunna vara. En annan befolkning, eller samma befolkning vid en annan tidpunkt, kan ha en annan blandning av genetisk och miljöbetingad påverkan. Heritabiliteten speglar dessa skillnader.

Till exempel är heritabiliteten för kroppsvikt högre i rika länder som USA än i fattiga länder som Albanien och Nicaragua. I rika länder har man större tillgång till snabbmat och kaloririka mellanmål, och större tillgång till fettbildande mat leder till högre heritabilitet eftersom det exponerar de genetiska skillnaderna i människors benägenhet att lägga på sig vikt.

Flera andra missuppfattningar kring heritabilitet härstammar just från detta att man förväxlar hur det är med hur det skulle kunna vara, och från att man tänker på enskild individ snarare än på individuella skillnader i en population. (Om du är intresserad av det här, se noterna i slutet boken där jag berättar mer.) Tills vidare räcker det med att konstatera att genetiken i betydande grad bidrar till skillnaderna mellan människor, vilket framgår av tabell 2.

Hur nära forskningsresultaten hamnade du själv i dina svar?

De genomsnittliga svaren i tabell 2 visar att de flesta människor förstår att genetiken spelar roll. Men på ett par punkter skiljer det mycket mellan vad folk tror och vad forskningen säger, och det kan vara lärorikt att titta närmare på de skillnaderna.

Den största diskrepansen gäller bröstcancer. De flesta tror att bröstcancer i huvudsak (53 procent) är ärftlig, men forskningen visar att den med bred marginal är den minst ärftliga (10 procent) av de 14 egenskaperna och sjukdomarna i tabellen. Varför får en del kvinnor bröstcancer och andra inte? Genetiken kan bara ge 10 procent av svaret.

Ett sätt att beskriva detta är det här: en kvinna som har en enäggstvilling med bröstcancer löper bara något större risk att själv drabbas, trots att enäggstvillingar är kloner med identiskt DNA. Risken för kvinnor att drabbas av bröstcancer är ungefär 10 procent.

29

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 29

2020-01-23 14:18

Blueprint

Tabell 2 Hur mycket påverkas nedanstående egenskaper av generna?

Första spalten visar den genomsnittliga åsikten hos 5 000 unga vuxna i Storbritannien. Andra spalten visar vad den genetiska forskningen säger.

Ögonfärg Längd Vikt Bröstcancer Magsår Schizofreni Autism Lässvårigheter Skolresultat Verbal förmåga Förmåga att minnas ansikten Spatial förmåga (t ex rumslig navigation) Allmänbegåvning (t ex förmåga att föra resonemang) Personlighet

Svar från 5 000 Resultat av unga vuxna genetisk (genomsnitt) forskning 77 % 67 % 40 % 53 % 29 % 43 % 42 % 38 % 29 % 27 % 31 % 33 %

95 % 80 % 70 % 10 % 70 % 50 % 70 % 60 % 60 % 60 % 60 % 70 %

41 %

50 %

38 %

40 %

Om en enäggstvilling har bröstcancer stiger risken för den andra tvillingen bara till 15 procent. Det innebär visserligen 50 procent hög­re risk relativt sett, men i absoluta tal betyder det att medtvillingen inte kommer att drabbas i 85 procent av fallen. Eftersom enäggstvillingar har identisk genuppsättning måste det vara miljöfaktorer som gör att det ofta bara är en av dem som drabbas.

Vi vet inte vilka dessa miljöfaktorer är. Det kan röra sig om systematiska faktorer som kost, livsstil och andra sjukdomar, men 30

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 30

2020-01-23 14:18

i · Att skilja arv från miljö

det kan också handla om icke nedärvda, slumpmässiga mutationer i vissa bröstceller. Men det viktiga beskedet från den genetiska forskningen är att heritabiliteten för bröstcancer är väldigt låg.

Varför tror människor att bröstcancer har mycket högre heritabilitet än den har? De flesta svarar att de har satt en hög siffra för bröstcancer eftersom de har hört talas om att man har hittat gener för bröstcancer. Det är sant att man har hittat ett par nedärvda genetiska varianter som förknippas med bröstcancer, men de DNA-varianter det gäller är väldigt sällsynta och har bara en liten effekt på befolkningen som helhet.

Trots att bröstcancer har så låg ärftlighet orsakas den ofta av variationer i människors DNA, men dessa skillnader är inte nedärvda. När en genetiker säger att en egenskap är ärftlig syftar hon eller han på nedärvda DNA-skillnader. Det är som när folk säger att ögonfärg har hög ärftlighet – man ärver den från sina föräldrar.

Detta är en väldigt smal definition av genetiskt inflytande eftersom den utesluter många DNA-skillnader som inte är nedärvda.

Bröstcancer, liksom många andra cancerformer, utlöses framför allt av slumpmässiga DNA-mutationer i en viss cell, till exempel en bröstcell. Vi ärver inte de här misstagen i DNA-kopieringen av våra föräldrar och vi för dem inte vidare till våra barn.

I motsats till den här snäva men specifika definitionen av ”genetisk” som nedärvda sekvensvariationer i arvsmassan, definieras miljöpåverkan som all påverkan som inte beror på nedärvda variationer. Denna definition av miljön är mycket bredare än de miljöfaktorer som psykologer brukar studera, som familj, bostadsområde, skolan, kompisar och arbetsplats. Som fallet bröstcancer visar inkluderar den även icke nedärvda variationer i arvsmassan.

I den här vida definitionen av miljö ingår även påverkan i fosterstadiet, sjukdomar samt mat och dryck – precis allt som inte beror på nedärvda sekvensvariationer i vårt DNA. Ett bättre ord för det genetiker menar när de talar om miljön är därför ”icke-genetisk”.

De övriga två största diskrepanserna mellan vad människor tror om heritabilitet och vad forskningen säger gäller vikt och 31

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 31

2020-01-23 14:18

Blueprint

magsår. Här slår skillnaderna åt motsatt håll jämfört med bröstcancer, eftersom många tror att de här två hör till de minst ärftliga fysiska egenskaperna medan forskningen visar att de är bland de mest ärftliga. I vår undersökning trodde människor att heritabiliteten för vikt är 40 procent och för magsår 29 procent. Men den genetiska forskningen visar att den är 70 procent för bådadera.

När man frågar människor varför de har satt en lägre siffra för vikt och magsår svarar de att vikt handlar om viljestyrka och att magsår orsakas av stress. Viljestyrka och stress förmodas alltså vara miljöfaktorer. Men dessa antaganden är felaktiga och det är viktigt att förstå varför.

Om man slutar äta helt går man naturligtvis ner i vikt, och det är därför som många tror att viljestyrkan är avgörande för vikten.

Vår kultur klandrar ofta överviktiga människor, som om de saknade den självkontroll som krävs för att äta mindre. Upptäckten att 70 procent av skillnaderna i kroppsvikt mellan männi­skor beror på nedärvda variationer i arvsmassan innebär dock ingen motsägelse mot truismen att alla kan gå ner i vikt genom att sluta äta. Alla skulle också gå ner i vikt om de plötsligt inte hade tillgång till mat eller om de opererade in ett gastriskt band, som begränsar mängden mat de kan få i sig. Som vi har sett ligger inte genetikens fokus på vad som skulle kunna orsaka skillnader mellan människor utan på vad som faktiskt gör det. Som sagt, genetiken beskriver hur det är och inte hur det skulle kunna vara.

Vad en heritabilitet på 70 procent betyder är att skillnaden i kroppsvikt i genomsnitt och i huvudsak beror på nedärvda variationer i arvsmassan, trots alla individuella skillnader i kost, motion och livsstil. Av genetiska skäl är det mycket lättare för vissa att gå upp i vikt, och mycket svårare att gå ner.

På samma sätt saknas det belägg för att magsår orsakas av stress. Faktum är att magsår ofta beror på en bakteriell infektion, men det betyder inte att variationer i arvsmassan är betydelselösa.

Genetiken har stor betydelse för hur infektionskänslig man är, och den påverkar även ens känslighet för matsignaler, vilket kan 32

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 32

2020-01-23 14:18

i · Att skilja arv från miljö

ha betydelse för vikten. Genetiskt drivna variationer i hur känslig man är för olika miljöfaktorer är viktiga när det gäller de biologiska och psykologiska skillnaderna mellan oss.

Hur är det med personlighetsdrag då? För de nio sista egenskaperna på listan ligger deltagarnas uppskattning på 36 procent i genomsnitt. Det är en ganska hög siffra, men ändå betydligt lägre än den genomsnittliga forskningssiffran på 58 procent.

En av de största skillnaderna mellan vad människor tror och vad forskningen visar gäller skolresultat, vilket är en av de saker som min forskning är inriktad på. Här har man i genomsnitt angett 29 procent, medan forskningen konsekvent har kunnat visa att ärftligheten för skolresultat är 60 procent. Det betyder alltså att över hälften av skillnaden mellan barns skolresultat beror på nedärvda genetiska skillnader.

Bakom snittsiffrorna i undersökningen döljer sig ett brett spektrum av åsikter. Den största spännvidden gäller personlighetsdragen. Snittsiffran för autism var till exempel 42 procent, men 6 procent av de svarande trodde att autism var ärftlig till 100 procent, och 14 procent trodde att den inte var ärftlig alls.

Om du har underskattat det genetiska inflytandet för personlighetsdrag så är du inte ensam. Åsikterna går vitt isär om detta.

Totalt sett har 15 procent av de svarande angett att sådana egenskaper helt saknar ärftlighet. Är vissa människor ”miljövänner” och tror att ingenting påverkas av generna, medan andra är ”ärftlighetsvänner” och tror att allt är ärftligt? Nej, så är det inte. De som trodde att en viss egenskap var mycket ärftlig kunde ha en annan uppfattning om andra egenskaper.

Resultaten av den här undersökningen blev avgörande när jag funderade på hur jag skulle lägga upp min bok. Förr, på den tiden när varken psykologerna eller allmänheten ännu hade accepterat hur betydande det genetiska inflytandet är, skulle jag noggrant ha gått igenom bevisen för de ”Resultat av genetisk forskning” som redovisas i tabell 2. Resultatet av vår undersökning tyder på att 33

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 33

2020-01-23 14:18

Blueprint

tidsandan har förändrats så mycket att detta inte längre behövs.

De flesta accepterar att vårt DNA har betydelse för våra personlighetsdrag, även om de underskattar hur mycket.

Jag hoppas att min tolkning av tidsandan är korrekt, för annars skulle det finnas ett berg av forskning att redovisa, vi talar om tiotusentals studier och 20 000 vetenskapliga artiklar bara de senaste fem åren. Det skulle bli tråkigt att sammanfatta all denna forskning här eftersom grundbudskapet är detsamma i dem alla.

Som du ser i tabell 2 är alla personlighetsdrag och psykologiska egenskaper till betydande del ärftliga. I genomsnitt handlar det om cirka 50 procent.

Heritabiliteten är så utbredd att man har döpt detta till bete­ endegenetikens första lag: alla personlighetsdrag visar en signifikant och betydande ärftlig påverkan.

Resultatet av vår undersökning tyder på att det inte längre är nödvändigt att övertyga majoriteten om att genetiken är viktig för människans individualitet. I stället för att tröska igenom den stora mängden bevis som stöder ”Resultat av genetisk forskning”spalten i tabell 2, kommer vi att ägna nästa kapitel åt att titta närmare på metoderna, och ett par av de forskningsresultat, som ledde fram till beteendegenetikens första lag.

I del 1 av den här boken kommer du att få läsa om ett par av de största upptäckterna inom psykologin, upptäckter som går långt bortom beräkningar av heritabiliteten. De här upptäckterna blev möjliga genom att man förde in genetiken i den psykologiska forskningens mittfåra, där den tidigare hade ignorerats. Genom att bena ut vad som beror på arv respektive miljö i stället för att utgå ifrån att det enbart är miljön som formar oss, har denna forskning nått häpnadsväckande resultat som ger oss ett helt nytt sätt att tänka kring arv, miljö och det samspel mellan dessa som gör oss till dem vi är.

34

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 34

2020-01-23 14:18

2 Hur vet vi att det är generna som gör oss till dem vi är?

Inom den kognitiva psykologin kan man använda anekdoter och tankeexperiment för att förmedla grundläggande idéer, som att det ofta blir fel när vi förlitar oss på intuitionen. Inom neurovetenskapen kan man lätta upp framställningen med bilder som visar hur delar av hjärnan lyser upp vid olika aktiviteter. Även evolutions­psykologin är enkel att beskriva eftersom dess resultat bygger på genomsnittliga skillnader mellan arter. Det svåra med att beskriva genetikens inflytande inom psykologin är att genetiken inte handlar om hur vi alla tänker eller om hur hjärnan fungerar i allmänhet eller om hurdana vi är som art. Genetiken handlar om skillnader mellan individer snarare än mellan grupper.

Den är själva essensen av vår individualitet.

För att beskriva det genetiska ursprunget till våra individuella skillnader räcker det inte med anekdoter, och tankeexperiment låter sig inte göras. För att förstå hur forskarna har kommit fram till förra kapitlets procentsiffror för genetiskt inflytande måste man ha ett visst grepp om de metoder och analyser som används.

Det krävs också en del kunskap om statistik, närmare bestämt statistiken över individuella skillnader.

I det här kapitlet kommer jag att använda statistiska skillnader 35

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 35

2020-01-23 14:18

Blueprint

i kroppsvikt för att illustrera beteendegenetikens metoder. Det finns tre skäl till att jag använder just vikt. För det första är vikt, trots att det är en fysisk egenskap, ett stort forskningsfält inom hälsopsykologin. Vikten är ett resultat av vårt beteende – vad vi äter, hur mycket vi äter och hur mycket vi tränar – och psykologin är läran om det mänskliga beteendet. På många sätt är fetma­ epidemin ett psykologiskt problem.

För det andra tror människor, som vi såg i föregående kapitel, att kroppsvikten är mycket mindre ärftlig än den egentligen är (40 procent jämfört med 70 procent). Jag hoppas att det får beläggen för dess sjuttioprocentiga heritabilitet att kännas mer intressanta. För det tredje finns det ingen som ifrågasätter att det finns ett objektivt sätt att mäta kroppsvikt. Däremot är mätningar av olika psykologiska egenskaper mindre entydiga. Personlighetsdrag brukar till exempel utvärderas med hjälp av självrapporteringsfrågor, och psykiska sjukdomar diagnostiseras med hjälp av samtal.

Kroppsvikt väcker alla de frågor som är relevanta för att vi ska kunna förstå ursprunget till olika personlighetsdrag. Utgångspunkten för den genetiska analysen är familjelikheten – går en viss egenskap i släkten? Vad gäller vikt är överensstämmelsen så pass tydlig att du själv kan se den när du tittar på olika familjer i bekantskapskretsen. Smala människor har sannolikt föräldrar och syskon som också är smalare än genomsnittet. Om kroppsvikt inte gick i släkten skulle inte genetiken kunna ha något inflytande.

Att vikt går i släkten kan bero på arvet (genetiken) eller miljön­ (omgivningen). I hundra år har den genetiska forskningen förlitat sig på två metoder för att skilja arv och miljö åt: adoptionsmetoden­ och tvillingmetoden. Metoderna bygger på olika antaganden och har olika styrkor och svagheter. Trots de stora skillnaderna mellan metoderna kommer de till samma slutsats beträffande betydelsen av nedärvda genetiska skillnader för olika personlighetsdrag.

36

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 36

2020-01-23 14:18

2 · Hur vet vi att det är generna som gör oss till dem vi är?

Ett socialt experiment: adoption Ett sätt att skilja arv och miljö åt är att spåra upp släktingar med samma arv men olika uppväxtmiljö. Adoption är ett socialt experiment där vi kan studera hur lika barnen blir sina biologiska, eller ”genetiska”, föräldrar, efter att ha adopterats bort vid födseln. Dessa föräldrar delar arv men inte miljö med sina barn. Om kroppsvikt är något som går i släkten av ärftliga skäl borde adoptivbarn alltså likna sina genetiska föräldrar och inte sina adoptivföräldrar.

Adoptionsstudier är även ett direkt test av miljöns betydelse.

Om kroppsvikt går i släkten på grund av uppfostran och gemensam miljö borde adoptivbarn bli lika sina adoptivföräldrar, som ju är deras ”miljöföräldrar”. Precis som de föräldrar som uppfostrar sina genetiska barn, står adoptivföräldrarna för sina barns familje­ miljö, till exempel vilken mat de äter. De är också förebilder för en hälsosam eller ohälsosam livsstil.

Då det alltid skiljer minst två decennier mellan förälder och barn, och barn också växer upp i olika miljöer, är ett ännu bättre sätt att pröva familjemiljöns betydelse att studera ”miljösyskon”.

Ungefär var tredje adoptivfamilj adopterar två barn. Dessa barn har olika biologiska föräldrar och är inte genetiskt släkt, men växer upp i samma familj. Om miljön är det som förklarar skillnader i kroppsvikt borde likheten mellan adoptivsyskon vara lika hög som för syskon som delar både arv och miljö.

I början av min forskarbana fick jag möjlighet att göra en adoptionsstudie. Vid den här tiden var adoptioner mycket vanligare än idag. År 1974, efter att ha doktorerat vid University of Texas i Austin, fick jag mitt drömjobb vid University of Colorado i Boulder. Det var en tjänst som delades mellan den psykologiska institutionen och Institutet för beteendegenetik, det enda institutet i sitt slag i hela världen. Jag bestämde mig för att dra igång en långsiktig adoptionsstudie inriktad på psykologisk utveckling. Att en nybliven lektor skulle sjösätta ett sådant projekt ansågs vara ren 37

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 37

2020-01-23 14:18

Blueprint

och skär idioti eftersom resultaten inte skulle komma tillräckligt snabbt för att gynna ens karriär. Men jag är en obotlig optimist.

Adoptionsstudier är extra bra när man vill skilja inflytande från arv och miljö åt eftersom man här inkluderar både ”genetiska föräldrar”, ”miljöföräldrar” och ”både och-föräldrar”. Med ”genetiska föräldrar” avses de biologiska föräldrarna till bortadopterade barn, och ”miljöföräldrarna” är dessa barns adoptivföräldrar. ”Både och-föräldrar” syftar på den vanliga situationen där föräldrarna bidrar med både arv och miljö till barnen. Med det här upplägget kan man göra gedigna uppskattningar av betydelsen av arv respektive miljö.

Antalet adoptioner i USA var som högst i början av 1970-­talet.

Det glada 60-talet skapade en sexuell revolution. Andelen barn med ogifta mödrar steg från mindre än 4 procent före 1960 till över 15 procent på 70-talet. Visserligen hade p-pillret godkänts i USA redan 1960 och användes av många gifta kvinnor, men unga singelkvinnor började inte använda p-piller förrän i mitten av 70-talet. Abort var förbjudet och folk rynkade på näsan åt ogifta kvinnor som uppfostrade barn på egen hand. Det var inte förrän 1973 som högsta domstolen i USA, genom utslaget i målet Roe mot Wade, legaliserade abort under den första tredjedelen av graviditeten, och även efter det dröjde det flera år innan det verkligen gick att få lagliga aborter.

På 70-talet var det vanligt att unga kvinnor som blev gravida utom äktenskapet reste bort för att föda barnet, särskilt om de var religiösa. De bodde en tid på ett hem för ogifta mödrar och lämnade sedan bort barnen till adoption. De bortadopterade barnen träffade inte sina biologiska mammor efter den första levnadsveckan och alla handlingar kring adoptionerna var hemliga. Nu för tiden adopteras mycket färre barn och de flesta adoptioner är ”öppna”, det vill säga man tillåter kontakt mellan de biologiska föräldrarna och adoptivföräldrarna.

Under mina första månader i Boulder lokaliserade jag två privata, religiösa adoptionsbyråer i Denver som förmedlade hundra38

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 38

2020-01-23 14:18

2 · Hur vet vi att det är generna som gör oss till dem vi är?

tals nyfödda barn varje år. Till min förvåning gick båda byråerna villigt med på att delta i min planerade studie.

Tillsammans löste vi en mängd problem. Det viktigaste var att se till att anonymiteten och sekretessen bevarades för mammorna och barnen. De här unga kvinnorna, varav de flesta var tonåringar (genomsnittsåldern var 19 år), hade stuckit iväg från hem, vänner och familj för att föda barn i hemlighet. Allt de ville var att återvända till sina vanliga liv, utan att behöva lida för att ha fått barn. Vi utarbetade ett system som gick ut på att de gravida kvinnorna inte lämnade någon information som gjorde det möjligt att identifiera dem, så att det inte skulle gå att komma i kontakt med dem senare.

Dussintals unga kvinnor bodde under andra halvan av sina graviditeter tillsammans på särskilda vårdhem som drevs av adoptionsbyråerna. Min plan var att testa kvinnorna gruppvis på dessa hem. Jag försökte få fram så mycket information som möjligt under de tre timmar som jag fick besöka dem, eftersom vårt avtal föreskrev att jag därefter inte fick kontakta dem igen. Bland mätmetoderna fanns kognitiva tester och frågeformulär om personlighet, intressen, talanger och psykisk ohälsa. Jag tog även med information om utbildning, yrke, rökning och alkoholkonsumtion samt längd och vikt.

Jag ville testa adoptivföräldrarna på samma sätt, och dessutom komma hem till dem och studera deras barns utveckling på plats.

Adoptivbyråerna uppmuntrade föräldrarna att vara öppna om adoptionen, särskilt gentemot barnen. Eftersom det inte fanns något hemlighetsmakeri i den här delen av processen kunde jag träffa grupper med potentiella adoptivföräldrar och förklara mitt projekt. De flesta tackade ja till att delta i studien. Jag tror att det berodde på deras önskan att lära sig mer om barn och deras utveckling. Även om det fanns många fler nyfödda barn tillgängliga för adoption i början av 70-talet än idag, var det fortfarande inte lätt att få adoptera. Potentiella adoptivföräldrar måste till exempel ha intyg på att de var infertila. De fick genomgå utförliga inter39

19-56 N&K Blueprint 23 jan.indd 39

2020-01-23 14:18

genetiker, född 1948 i Chicago och känd för sina tvillingstudier och banbrytande forskning inom beteendegenetik. Han är professor vid Institute of Psychiatry, Psychology and Neuroscience vid King’s College i London.

Robert Plomin

Robert Plomin är psykolog och beteende-

dem vi är. Konsekvenserna för våra liv – för barnuppfostran, utbildningssystemet och samhället – är enorma. Men ändå är det bara en föraning av framtiden: att kunna förutse psykiska problem och styrkor med hjälp av vårt DNA. Vi befinner oss nu vid den vändpunkt där genetiken förändrar psykologin och dess betydelse för våra liv. Vår framtid stavas DNA. Blueprint summerar många års forskning om genetik och sambandet med psykologiska egenskaper, och Robert Plomin beskriver bättre än någon annan det genombrott som skett de senaste åren.

Han utforskar på djupet en av samtidens stora frågeställningar: arvets kontra miljöns betydelse för individen.

BLUEPRINT

VÅRT DNA UTGÖR själva den ritning som gör oss till

BLUE

”För den som vill förstå sin egen och andras psykologiska funktion är denna bok oumbärlig.”

Ur förordet till den svenska utgåvan av Markus Heilig, professor i psykiatri

PRINT HUR DNA R I T A R O M VÅ R PSYKOLOGI

Robert Plomin Författarfoto: John Clark Photography Omslagsbild: Shutterstock Omslag: John Persson/ArtStory

ISBN 978-91-27-82693-9

9 789127 826939

Plomin_BluePrint_omslag_hela2.indd 1

2020-01-28 12:21