Issuu

Reviderad utgåva

Omsorg

i en förskola på

vetenskaplig grund

Bim Riddersporre & Barbro Bruce (red.)

Innehåll

Inledning 7

Bim Riddersporre & Barbro Bruce

KAPITEL 1 Omsorg – kärlek, medkänsla och noggrannhet 11

Sven Persson & Lars H Gustafsson

KAPITEL 2 Omsorg i förskolan och omsorg om förskolan 33

Gunilla Halldén

KAPITEL 3 Pedagogisk omsorg 49

Jonas Aspelin

KAPITEL 4 Omsorgens många ansikten 69

Annika Åkerblom

KAPITEL 5 Barnhjärnan formas av gener och vad den är med om 91

Hugo Lagercrantz

KAPITEL 6 Anknytning handlar om tillit 107

Birthe Hagström

KAPITEL 7 Barns omsorg – att förstå och möjliggöra för den andre 129

Eva Johansson

KAPITEL 8 Omsorgsfullt samspråkande 153

Barbro Bruce

KAPITEL 9 Omsorg vid matbordet 173

Jutta Balldin & Caroline Ljungberg

KAPITEL 10 Fysisk beröring som en omsorgs full pedagogisk handling i förskolan 199

Ricardo Gonçalves de Sousa

KAPITEL 11 Konsten att beröra(s) och beröringens konst 217

Ann-Hege Lorvik Waterhouse

KAPITEL 12 Förskollärare berättar om omsorg 237

Fanny Jonsdottir & Charlotte Paggetti

KAPITEL 13 Fronesis på förskolan – omsorg och omdöme i frågan om det goda livet tillsammans 261

Maria Pröckl & Eva Schwarz

KAPITEL 14 Omsorg i förskolan – uppdrag, begrepp och praktik 277

Mie Josefson

KAPITEL 15 Att arbeta med vär(l)den i förskolan 297

Jonas Stier

KAPITEL 16 Ett ledarskap med omsorg om helheten 315

Bim Riddersporre

Avslutning

Bim Riddersporre & Barbro Bruce Medverkande författare

Inledning

Bim Riddersporre & Barbro Bruce

Det är viktigt med en bok om omsorg i förskolan. För ett antal år sedan, 2016, kom den första utgåvan av boken Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund. Omsorg, som alltid varit ett av de centrala perspektiven i förskolans arbete, hade hamnat i skuggan av nya, utmanande perspektiv riktade mot undervisning och ämnesdidaktik. Då behövde ljuset riktas mot omsorgen för att påminna om att den fortfarande var lika viktig.

Nu, nästan ett decennium efter den första utgåvan, har omsorg, tillit, omätbara värden och professionellt omdöme åter hamnat i det offentliga samtalets blickfång. Det märks i media, i aktuella böcker som till exempel Louise Bringselius (2024) och Jonna Bornemark (2018, 2020) och inte minst i den hyllade dokumentären Det omätbara av Nils Petter Löfstedt (2024). Överallt diskuteras hur vi ska ta oss bort från kontroll och mäthysteri till förmån för tillit, omsorg och professionell autonomi, där ett större fokus läggs på mjuka och mellanmänskliga värden.

Men hur ska det gå till? Vad krävs för att ett ”omsorgslyft” ska äga rum? Kanske behöver vi synliggöra ”det omätbara” genom att utöka vår begreppsapparat för att kunna benämna, beskriva och kommunicera vad omsorg är och innebär. Mot bakgrund av hur viktigt det mellanmänskliga är skulle vi till och med behöva hitta sätt att mäta ”det omätbara”. Det är en tanke som har föreslagits av Sofia Frankenberg, Christian Eidevald, Anna Palmer med flera (2025) i en debattartikel. Marie Eriksson och Sven Persson (2025) har skrivit om hur begreppet pedagogiska relationer kan användas för att analysera och utveckla kvaliteten

i interaktion mellan förskolans personal och barn. Ja, för visst är det orimligt att något så livsviktigt som omsorg om andra människor skulle förbli osynlig! Så låt oss tillsammans ändra på det och göra den både synlig, ”pratbar” och delad! Allt för att vår förmåga till omsorg ska utvecklas och blomstra.

Vår bok om omsorg i förskolan är följaktligen mer aktuell och viktig än någonsin. Alla kapitel i denna andra upplaga av Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund har fått en uppdatering, bland annat i relation till styrdokument och nya forskningsrön. Boken har dessutom fått två nya kapitel, ett om fronesis, det professionella situationsbundna omdömet, och ett om vikten av beröring som pedagogisk handling i förskolan. Vi redaktörer introducerar varje kapitel genom att lyfta något som vi särskilt fastnat för och vill skapa förväntan kring.

REFERENSER

Bornemark, Jonna (2018). Det omätbaras renässans: en uppgörelse med pedanternas herravälde. Stockholm: Volante.

Bornemark, Jonna (2020). Horisonten finns alltid kvar: om det bortglömda omdömet. Stockholm: Volante.

Bringselius, Louise (2024). Tillitsprincipen: 12 vägval för kreativa och modiga organisationer. Stockholm: Natur & Kultur.

Eriksson, Marie & Persson, Sven (2025). Pedagogiska relationer i förskolan: utveckling och kvalitet. Stockholm: Lärarförlaget.

Frankenberg, Sofia, Eidevald, Christian, Palmer, Anna, […] Hellmer, Kahl (2025). Just därför kan det ”omätbara” behöva mätas. Skola & Samhälle, 2025-01-13.

Löfstedt, Nils Petter (2024). Det omätbara. [Dokumentär]. Göteborg: Stavro Filmproduktion.

Riddersporre, Bim & Bruce, Barbro (2016). Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund. Stockholm: Natur & Kultur.

Kapitel 1

Sven Persson och Lars H Gustafsson möts i sina reflektioner kring begreppet omsorg. Det blir ett spännande möte där de bidrar med olika perspektiv på hur vi skapar goda förutsättningar för att barn ska utvecklas och lära. Det handlar om mjuka värden, nämligen att visa empati, omtanke, inlevelse och medkänsla.

Sven inleder med att påstå att omsorg är en del av pedagogiken och vice versa: pedagogiken är också en del av omsorgen. Vidare belyser han aspekter som ”ömsesidig relation”, ”tillit” och ”kärlek” i goda pedagogiska relationer. Men också hur den pedagogiska kärleken inkluderar att man har förväntan på och hopp om barnen, det hjälper dem att utveckla en egen känsla av duglighet. Sven menar att dessa kompetenser ofta – dock inte av barnen – förblir ”obemärkta”, att de inte kan planeras, och att de får ”alltför lite utrymme i diskussionen om förskolans kvalitet”.

Lars beskriver å sin sida hur kärlek, omsorg och ömsesidig förståelse brukar ses som förutsättningar för både lärande och läkande. Han reder ut hur omsorg och sorg hänger ihop – att sörja för något betyder att ha omsorg om det. Vidare hjälper han oss att tränga in i medkänslans gestaltande i form av ömsesidighet, närvaro, inlevelseförmåga, reflektion och handling.

1 Omsorg – kärlek, medkänsla och noggrannhet | 9

Omsorg – kärlek, medkänsla

och noggrannhet

Sven Persson & Lars H Gustafsson

Utbildningen i förskolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och lägga grunden för ett livslångt lärande. Den ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på barn och barnens behov, där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. (Skolverket, 2025, s. 6)

Så står det i Läroplan för förskolan (Lpfö 18). När omsorgen nämns i läroplanen är det i samband med andra begrepp, som helhetssyn, trygghet och välbefinnande. Läroplanen tar också upp att förskolan ska utveckla barnens förmåga till empati, omtanke, inlevelse och medkänsla.

Man har ibland velat se en skillnad mellan pedagogik och omsorg. Det är olyckligt, menar vi. Omsorg är en del av pedagogiken och pedagogiken en del av omsorgen. I det här kapitlet kommer vi att belysa vad omsorg kan vara utifrån två olika perspektiv –det pedagogiska och det medicinskt/omvårdande. Det visar sig att perspektiven har långt mer gemensamt än vad man först vill tro. Att god omsorg har varit en förutsättning för lärande har man vetat så länge förskolan och skolan har funnits. I Barnets århundrade, från år 1900, för Ellen Key ett resonemang om just det (Key, 1900).1 Hon tar upp frågan om hur vi egentligen ser på de barn vi arbetar med. Ser vi dem som individer eller som flockdjur?

1 Barnets århundrade finns fritt tillgänglig som e-bok på litteraturbanken.se

1 Omsorg – kärlek, medkänsla och noggrannhet | 11

Skillnaden är den, att människan i ena fallet blir en levande cell, som medverkar vid uppbyggande av levande former, i andra en tegelsten med vilken det bygges!

En tegelsten behöver inte så mycket omsorg. Den ligger där den ligger. Men en levande cell behöver desto mer. Det finns en omfattande forskning som visar att ängsliga och otrygga barn får stora problem med lärandet. Och konstigt vore det väl annars. Så om vi i en pedagogisk verksamhet vill att barnen ska lära sig något måste vi vara måna om att de både har det bra och mår bra. Omsorgen blir därmed en viktig del av pedagogens professionella uppdrag.

På motsvarande sätt kan man säga att god pedagogik har varit en förutsättning för läkedom. Också inom läkekonsten har vi länge vetat hur viktigt det är att mobilisera barnets egna resurser, och för att det ska vara möjligt behövs det god pedagogik som hjälper barnet att förstå sin situation och sätta in den i ett sammanhang. All pedagogik och allt läkande sker inom ramen för en relation. Viljan och förmågan att skapa öppna och förtroendefulla relationer med de barn vi möter är grunden för allt annat.

God omsorg, i förskolan liksom i andra sammanhang, är också en rättighetsfråga. I flera av artiklarna i FN:s konvention om barnets rättigheter (UNICEF Sverige, 2009) berörs olika aspekter av omsorg. Artikel 39, som handlar om rätten för det barn som har farit illa till rehabilitering och återanpassning, till exempel inom förskolans ram, avslutas med orden:

Sådan rehabilitering och sådan återanpassning skall äga rum i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.

Vi som har skrivit detta kapitel har olika professioner. Sven Persson är pedagog och Lars H Gustafsson är barnläkare. Vi hoppas att våra olika utgångspunkter kan ge intressanta infallsvinklar och perspektiv på omsorg i förskolan. Kapitlet kan därför läsas som

en form av dialog mellan oss, även om vi ansvarar för respektive avsnitt. Först kommer pedagogen till tals, sedan barnläkaren. Inledningen och avslutningen står vi för tillsammans.

PEDAGOGIK ÄR KÄRLEK TILL OCH

OMSORG OM BARNET

av Sven Persson

Hur vill barnen att personalen på förskolan ska vara? Det frågade sig några forskare i USA och lät barnen teckna sina funderingar (Harcourt & Mazzoni, 2012). Lucia har ritat en teckning med två personer som står under ett träd. Trädet är ganska stort med ett grönt lövverk. Personerna håller varandra i händerna. De ser glada ut. Forskaren frågar vad teckningen föreställer.

Detta är Emma (förskolläraren) och jag. Vi håller varandra i händerna och ibland så kramas vi. Hon säger ”tack så mycket” till mig. Detta är vad jag vill att hon ska göra. (fritt från Harcourt & Mazzoni, 2012, s. 22, egen övers.)

I teckningen är båda personerna lika stora och de liknar varandra, men från Lucias berättelse kan vi förstå att de inte är lika. Emma är den vuxna personen och Lucia är barnet. Mellan dem finns en speciell relation. Men vad är det för relation som Lucia berättar om och som uppenbarligen betyder mycket för henne? Jag skulle vilja säga att hon pratar om en relation som är ömsesidig – de är lika stora, de ser likadana ut. Det är ett ”vi” i berättelsen: ”Vi håller varandra i händerna och ibland så kramas vi.” Men relationen är samtidigt asymmetrisk. Asymmetrin visar sig i Lucias beskrivning av ett ”tack”. Det är ingen kompis hon berättar om, utan en vuxen som tar hand om henne på ett kärleksfullt sätt. Emma säger ”tack så mycket” till Lucia, kanske som ett bevis på sin uppskattning. Och så avslutar Lucia med att säga: ”Detta är vad jag vill att hon ska göra.” Så vill Lucia bli behandlad.

1 Omsorg – kärlek, medkänsla och noggrannhet | 13

Kapitel 2

Gunilla Halldén inleder sitt kapitel med följande mening: ”Begreppet omsorg betyder noggrannhet, att man utför ett arbete omsorgsfullt, och är ofta förknippat med kärlek och omtänksamhet.” Hon understryker vikten av att en omsorgsfull handling är utförd med ”noggrannhet, allvar och aktsamhet”.

Om vi ställer detta i relation till den brist på tid som många av förskolans medarbetare upplever, inser vi den utmaning som finns här. Ska det vara möjligt att utföra handlingar tillsammans med barnen på ett omsorgsfullt sätt krävs en god planering och att de kvaliteter som Gunilla lyfter fram, prioriteras.

Ja, det finns många viktiga och tänkvärda påståenden i detta kapitel, som exempelvis: ”En pedagogik som poängterar omsorg och knyter omsorgen till barnets sinnliga erfarenheter ser den som en väg till självmedvetande och en förståelse för världen.” Ett annat exempel är: ”I omsorgsarbetet ingår att öppna sig för en annan människas sårbarhet och att vara beredd att se världen ur den andres perspektiv.”

Gunilla ger en historisk tillbakablick över det tidiga 1900talets barnträdgårdar och ett jämställt föräldraskap. Hon ställer även frågan om vilken omsorg som är möjlig i vår tid mot bakgrund av styrdokumentens starka betoning på kunskapsutveckling i förskolan. Hon poängterar vikten av både gemenskap och individualitet och alla människors beroende av varandra. Själva grunden för omsorgen är ju att erkänna och synliggöra beroende, utsatthet och svaghet. Den rådande individualiteten behöver därför förenas med en respekt för olikhet, menar Gunilla.

Omsorg i förskolan och

omsorg om förskolan

Gunilla Halldén

Begreppet omsorg betyder noggrannhet, att man utför ett arbete omsorgsfullt, och är ofta förknippat med kärlek och omtänksamhet. Men begreppet är även besläktat med att ”sörja för” någon. Kristina Sandberg, som skrivit en trilogi om hemmafrun Maj, låter den andra delen få titeln Sörja för de sina (Sandberg, 2012). Att sörja för de sina har här en vidare betydelse än att försörja någon. Maj i boken blir den som ser till familjens olika behov och som låter de egna behoven bli underordnade.

Om man söker på omsorg på nätet går de flesta länkarna till offentlig omsorg, som barnomsorg, LSS-omsorg, alltså olika insatser för personer med funktionsnedsättningar och äldreomsorg.

Bilderna som illustrerar begreppet utgörs ofta av händer som möts, vilket kan tänkas illustrera ett slags jämlikt möte. Den koppling som begreppet omsorg har just till förskolan, LSS-omsorg och omsorgen om äldre, gör att vi kanske kan se det som något som är förknippat med att sörja för dem som ännu inte, eller som kanske tillfälligtvis eller inte längre, kan ta hand om sig själva. Omsorgsarbete kan involvera både fysiska och känslomässiga handlingar, som tillsyn, omtänksamhet och uppmärksamhet. Det har därmed en stark koppling till kroppen och att hjälpa till med mycket basala ting, som mat, påklädning eller sänggående. Begreppet är också knutet till adjektivet omsorgsfull. En omsorgsfull handling är utförd med noggrannhet, allvar och aktsamhet. På engelska kan det översättas med care, och i en pedagogisk diskussion får kombinationen lärande och omsorg beteckningen educare. I norskan har man begreppet danning, som är skilt från både utbildning och omsorg.

I en bok för den norska förskollärarutbildningen finns begreppen omsorg, lek, lärande och danning med i titeln Til barnas beste: veijer til omsorg og lek, læring og danning (Foss & Lillemyr, 2013). Begreppen är länkade till varandra och i boken diskuteras hur relationen mellan begreppen ser ut. Danningens mål är humanitet i betydelsen medmänsklighet. Det handlar om en förmåga att tänka självständigt och att utveckla en medmänsklighet. I svenskan har vi inget motsvarande begrepp, utan bildning är hos oss alltför kopplat till klassisk bildning och inte som i norskan till humanism och medmänsklighet. Begreppet danande och fostran använder vi sällan i förskolesammanhang.

Omsorgens mål

Omsorgens mål är att ge barnet en hemhörighet i världen och en självmedvetenhet. Dock innebär det inte att barnet alltid kan skyddas från smärta och svårigheter. Däremot ska den tryggheten som grundläggs i de sinnliga erfarenheterna göra det möjligt för barnet att klara av att leva i världen med de prövningar det innebär. Den tidiga småbarnspedagogiken poängterade de estetiska erfarenheternas viktiga roll i människoblivandet. Den verksamhet som gör dessa sinnliga erfarenheter tillgängliga kan rubriceras som omsorg. Omsorgen betecknar då den relation som råder mellan människan och hennes omvärld i alla dess dimensioner. Genom att man knyter omsorgen till ett helhetsperspektiv, där den betecknar ett etiskt förhållningssätt och inte enbart praktiska handlingar, ges begreppet en filosofisk innebörd. Det betecknar inte en verksamhet i specifika institutioner, utan pekar på allas vår plikt att vara medmänniskor. På det sättet blir begreppet kopplat till ett kritiskt politiskt ställningstagande. En pedagogik som poängterar omsorg och knyter omsorgen till barnets sinnliga erfarenheter ser den som en väg till självmedvetande och en förståelse för världen. Omsorgen blir därmed ett begrepp nära knutet till uppfostran och norskans danning.

Omsorgen i förskolan – en lång tradition

Förra sekelskiftet innebar en ny syn på barn och samtidigt en ny roll för kvinnan. När Ellen Key gav ut boken Barnets århundrade år 1900 propagerade hon för en ny barndom, där en stel pedagogik och det slags ”själamord” som hon menade pågick i skolorna skulle ersättas av en mer frihetlig fostran. Hennes bok dedicerades till ”Alla de föräldrar vilka i det nya århundradet hoppas dana de nya människorna”.

Key menade att uppfostran var lösningen på tidens samhällsproblem och att den goda uppfostran skulle realiseras genom ett upphöjande av hemmets betydelse och av kvinnans moderlighet. Kvinnan fick därmed en roll som inte begränsades till den egna familjen, utan hon sågs även som en radikal kraft i ett samhällsomdanande projekt. Det barn som Key beskrev var inte beroende och hjälplöst, utan ett barn med förmågor som det gällde för uppfostrarinnan att utveckla. I det barnets århundrade som Ellen Key hoppades att 1900-talet skulle bli stod barnet för framtiden, samtidigt som uppfostran av detta framtidens barn innebar ett byggande av ett nytt samhälle.

Många av de förskollärare som verkade i början av 1900-talet, då den svenska barnomsorgen byggdes upp, såg den som en arena för socialt arbete. Man inrättade så kallade folkbarnträdgårdar som vände sig till de fattiga barnen, vars verksamhet i första hand inte var en plats för lärande, som skolan, utan en plats för odlandet av själen. I folkbarnträdgårdarna ville man skapa en plats där en god barndom skulle kunna realiseras och i förlängningen ett lyckligare samhälle för barnen. I denna anda verkade Disa Beijer, som startade en barnträdgård för fattiga barn på Birkagården i Birkastan i Stockholm år 1913 (Halldén, 2016). Hon såg sin barnträdgård som ett hem, och för att markera ett nära släktskap till barnen och goda relationer till barnens föräldrar kallades hon moster Disa. Samtidigt var hon trogen det pedagogiska tänkande som hon fått med sig från utbildningen i Norrköping, och i den meningen var hon professionell. Hon

2 Omsorg i förskolan och omsorg om förskolan | 35

Kapitel 3

Jonas Aspelin leder oss in i omsorgens hjärta med sin inledande berättelse om när hans son skulle skolas in på förskolan. Han beskriver också hur svårt det är att sätta fingret på vad som hände när sonen plötsligt släppte mammas och pappas hand och följde med förskolläraren Lena in i lekrummet.

Jonas belyser begreppet omsorg ur olika teoretiska aspekter, och landar i ett relationellt sätt att förstå fenomenet på. Någon som har inspirerat honom till denna djupdykning är filosofen Noddings och hennes begrepp naturlig och etisk omsorg. Naturlig omsorg kännetecknas av att den är omedelbar medan etisk omsorg handlar om övervägt agerande, vilket inte minst är viktigt i lägen där man blir utmanad.

Med stöd hos Noddings talar Jonas om pedagogisk omsorg och ett omsorgspedagogiskt uppdrag, som han menar är centralt för att förstå relationen mellan pedagog och barn. Därmed blir omsorg ett relationellt begrepp byggt på ömsesidighet där båda parterna bidrar. Förskolan har utöver sitt kunskapsuppdrag också ett värdepedagogiskt uppdrag som brukar delas upp i fostran och omsorg. Uppdraget blir av olika anledningar inte lika tydligt framskrivet i förskolans dokumentationsarbete, kanske för att prestationer och resultat ofta hamnar i förgrunden.

Jonas tar upp ytterligare ett begrepp, nämligen professionell omsorg, som syftar på att man i en yrkesroll anpassar sitt beteende efter olika sociala ordningar, beskrivna som yrkesetiska riktlinjer i mellanmänskliga professioner.

OMSORG

Pedagogisk omsorg

Jonas Aspelin

När min yngste son Karl skulle börja i förskolan var han ett år och en månad. Min fru och jag var oroliga för hur han skulle trivas och hur han skulle bli bemött av de andra barnen och personalen. Under inskolningens första dagar var vi med i förskolan. Karl höll sig tätt intill oss. Den fjärde dagen skulle Karl klara sig själv. Det blev en laddad separation på morgonen, och när vi hämtade på eftermiddagen såg Karl ledsen ut. Mönstret upprepades följande dag. Vi tänkte att han hade börjat för tidigt. På måndagen veckan därpå bad vi att få tala med en av förskollärarna, Sara, och höra hur inskolningen gick.

Samtalet fördes i hallen. I bakgrunden stod Lena, en av de andra förskollärarna på avdelningen. Karl klamrade sig fast vid mig, med blicken vänd från de andra. Sara bekräftade våra intryck, Karl kände sig ännu inte trygg med de andra barnen och hade inte knutit an till personalen. Men ni kan vara lugna, fortsatte hon, ibland tar det flera veckor innan ett barn acklimatiserar sig. Min fru frågade vad vi kunde göra för att underlätta övergången. I samma stund som Sara påbörjade sitt svar vände sig plötsligt Karl från mig och tittade på Lena. Direkt därpå sträckte han sina armar i hennes riktning och hon öppnade snabbt sin famn. Jag tvekade en sekund, men räckte sedan över Karl till Lena, som tog emot honom. Så såg Lena på oss med

ett vänligt leende, nickade och bar med sig Karl in i lekrummet. Det skedde mellan två ögonblinkningar, men har etsat sig fast i mitt minne. Från och med det ögonblicket kom Karl att trivas i förskolan.

Den här episoden handlar om omsorg. Närmare bestämt om omsorg i ordets elementära mening: som ett omedelbart växelspel mellan en vuxen och ett barn. Där ett barn får respons på sin existentiella undran ”Bryr du dig om mig?”. Det här kapitlet handlar om pedagogisk omsorg; ett begrepp som jag föreslår används för att förstå vad som utmärker relationen mellan pedagogen och barnet.

Omsorg som ett pedagogiskt begrepp

Ellen Rose och Kate Tingley menade redan för många år sedan (2008) att litteraturen om pedagogisk omsorg är under tillväxt, men de tillade att begreppet saknar en tydlig definition. Mycket av det yrkeskunnande som begreppet fångar in är ”tyst”, såtillvida att det dagligen används i den pedagogiska praktiken utan att uttryckas i ord. Man kan till och med säga att det är ett yrkeskunnande som ofta tystas ner (Svenaeus, 2009), vilket antas hänga samman med en patriarkal samhällsordning och att omsorg i stor utsträckning associeras till kvinnodominerade yrken (Löfdahl & Folke-Fichtelius, 2014).

Förskolan har historiskt sett gått i en riktning från social orientering till kunskapsorientering. Det finns mycket forskning som talar för att denna process innebär att omsorgen får en allt svagare position, alternativt kläs i en ny språkdräkt. Förändringen är synlig i generella styrdokument, i förskolans lokala dokument och i dess systematiska kvalitetsarbete. Den antas även inverka på de pedagogiska aktiviteterna och på förskollärarnas uppfattningar om sitt arbete (Nilfyr, 2023; Löfdahl & Folke-Fichtelius, 2014; Löfdahl, 2014).

Med stöd i en omsorgsteori som har utvecklats av den amerikanska pedagogiska filosofen Nel Noddings vill jag med mitt kapitel analysera vad omsorg i en pedagogisk kontext, mer specifikt en förskolekontext, handlar om och föreslå en relationell definition av begreppet pedagogisk omsorg. Talet om en relationell definition anger att studieobjektet ses som beläget mellan människor, inte inom eller utanför dem.

Man kan tala om att det finns en omsorgsfull kultur på en förskola, att det råder en omsorgsfull stämning i en barngrupp och att utbildningen, som det står i Läroplan för förskolan, ”ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet” (Skolverket, 2025, s. 10). Ur Noddings (2005a) perspektiv kan man påstå att förskolan bör verka för att barnen utvecklar en omsorgsfull (caring) attityd till andra människor och till livet i stort; till sig själva, ting, idéer, kunskapsinnehåll, djur, växter och miljö. Mitt resonemang om omsorg avgränsas emellertid till en viss relation, närmare bestämt till vad Kenneth Gergen (2009) benämner ”den inre cirkeln”, alltså relationen mellan pedagogen och barnet. Frågan om omsorg i utbildningen är så omfattande att något slags bestämning behövs. Det huvudsakliga skälet till att jag avgränsar mig till relationen pedagog–barn är att jag, i likhet med Noddings och andra relationella tänkare, ser den som navet i den pedagogiska verksamheten.

Kapitel 9

Jutta Balldin och Caroline Ljungberg skriver om omsorg vid matbordet i sitt kapitel. Måltiden är en central aspekt av omsorgsarbetet och handlar om att möjliggöra överlevnad och tillväxt genom att göra barnen mätta och påfyllda med ny energi. Men det finns fler aspekter än de näringsfysiologiska, exempelvis barnens relationer till maten och själva ätandet. Därmed blir måltiden en viktig omsorgshandling vars fokus är existentiellt och kroppsligt i motsats till sådant som kan kalkyleras och styras, exempelvis materiella och ekonomiska aspekter.

Jutta och Caroline lyfter hur viktigt det är att omsorgen inte förblir outtalad eller ”tyst”, något som de menar att den västerländska vetenskapstraditionen bidragit till att befästa och sprida. Här har maten, måltiden och ätandet en viktig och förenande roll där även känslor, liksom sinnen som smak, doft och beröring, ges mening och betydelse.

Författarna lyfter vidare matens betydelse för hälsa och kroppslig sundhet och menar att förskolans måltidspraktiker har en mycket större agenda än själva ätandet. Det kan också vara frågor som när man får börja äta, om man får prata när man äter, hur många köttbullar som är ”lagom” och så vidare. Nya och kreativa begrepp introduceras, exempelvis måltidens koreografi och måttstocksomsorg. Det är begrepp som medvetandegör villkor för måltider i förskolan och som kan fungera som diskussionsunderlag i arbetslaget. Hur tänker vi kring måltider i förskolan, och hur gör vi? Och hur uppfattas måltider i förskolan av barnen?

Omsorg vid matbordet

Jutta Balldin & Caroline Ljungberg

Några barn och en vuxen har samlats runt ett bord. Tallrikar, bestick och glas placeras ut av den vuxne. Barnen sitter på sina platser och några pratar med varandra. Den vuxne dukar fram maten, upplagd på fat och i karotter, medan barnen väntar. Maten skickas sedan runt och barnen lägger upp på sina tallrikar. Den vuxne ber barnen att skicka olika saker, ta upp mat, ta mer, ta mindre, skicka vidare, hälla upp mjölk eller vatten. Det skramlar från tallrikar och bestick, mat studeras och läggs upp i tur och ordning. Alla verkar införstådda med vad som ska göras. Man småpratar. Någon frågar eller påstår något om det som finns på faten, men maten ges inte mer utrymme än andra delar i denna praktik.

Den praktik som skildras ovan är en måltid i förskolan, en återkommande, vardaglig händelse som berör alla som deltar. Som vi kan se verkar alla också överens om hur det ska gå till, vad som är riktigt och rätt, hur maten ska fördelas och att den ska ätas. Allt verkar självklart och oproblematiskt vid en första anblick. Men, som vi antyder i sista meningen är det något i arrangemanget som ger den här praktiken en riktning. Vi antyder alltså att praktiken inte bara görs på ett självklart och oproblematiskt sätt, utan genom ageranden som utgår från idéer om vad som är riktigt och rätt. På så sätt förmedlas idéer och värden genom praktiker, utan att behöva synas eller uttalas. Däremot kan de kännas, och ge efterverkningar hos var och en. I allt fokus på för-

delning och ordning i exemplet ovan saknas, menar vi, en uppmärksamhet på, och en praktik som tar sig an, enskilda kroppar, relationer till maten, och till själva ätandet. Och eftersom detta är en studie i omsorg och vi intresserar oss för hur omsorg görs i förskolans praktik, ställer vi oss frågan om praktiken ovan kan karaktäriseras som omsorgsfull. Svaret beror förstås på hur vi definierar och förstår omsorg, och det är också något vi reflekterar över i detta kapitel. Vad är egentligen omsorg, i praktiken?

Vi tar oss an frågan om omsorg i förskola genom att analysera hur måltider görs, eftersom måltiden inte är en vardaglig praktik bland andra, den är snarare livsviktig. Vi måste äta för att leva och växa, slutar vi äta så dör vi. Det är därför inte konstigt att föräldrar sliter sitt hår när deras barn inte vill äta, eller kanske ger barnet lite extra gott när det är ledset, ensamt eller firar sin födelsedag. Det är heller inte konstigt att föräldrar känner sig nöjda och glada när de får höra att deras barn har ätit bra på förskolan, eller när barnen vid matbordet utbrister att det var gott. Mat är bland det viktigaste vi kan ge ett barn, det är omsorg om liv.

Måltidens praktik framstår därmed särskilt angelägen i ett omsorgsperspektiv. Är det någonstans vi kan observera och se hur omsorg görs så är det väl här? I studiet av praktikerna frågar vi efter vad som ges uppmärksamhet och görs viktigt och rätt. Vi ser omsorg, men vi ser också att omsorgen tenderar att glömmas, skymmas eller förväxlas med andra värden och mål. Exempelvis kan vi se att en sociomateriell fostran och ett säkerställande av mängder och mått ges stort utrymme, vilket utmanar ett engagemang för den personliga smaken eller hur det känns. Från att uppfattas som en självklar och oproblematisk praktik inser vi att måltiden snarare kan betraktas som en dragkamp mellan kulturella, rationella och existentiella värden. Genom att jämföra olika praktiker med varandra ser vi också att hur de upprättas inte är ett resultat av en förutbestämd orsak–verkan-relation, utan beror på enskilda val,

uppmärksamhet och engagemang. Om omsorg om liv ska ges utrymme krävs en insats.

Vår analys är argumenterande på så sätt att vi tar ställning för den omsorg som inte bara tänks men görs, och därmed ges existentiell och kroppslig innebörd. Analysen är också ett försvar för en omsorg som riskerar att försvinna eller förvrängas om vi lägger för mycket fokus på materiella och ekonomiska aspekter, det som kan kalkyleras och styras. Vi tänker dock inte landa i en uppgiven slutsats om omsorgens tynande tillvaro, utan argumentera för förändring genom tillit till erfarenhet, känsla och omdöme.

Bakgrund

I baksidestexten till den här antologin står det att omsorg är en kunskap som ofta förblir tyst eftersom det saknas ett gemensamt språk för det man gör. Omsorgens tystnad är också ett tema som återkommer i flera kapitel, och man anger orsaker som att omsorgen främst är handlingsinriktad och kroppslig och därför saknar ord, eller att omsorgens roll och därmed röst har försvagats med ett ökat fokus på kunskapsproduktion och undervisning i förskolans utbildning. Samtidigt karaktäriseras den här boken av omsorgens språk, och vi får ta del av en stor ordrikedom vad gäller omsorgens vara och handling. Det verkar alltså finnas en hel del ord för omsorg. Trots det lyckas inte omsorg som begrepp konkurrera med ord som undervisning eller kunskapsmål, varken i läroplanen för förskolan eller i forskning och utbildningspolitik. Dessa ord hörs och tar plats överallt, och det verkar inte alls svårt att använda dem. Vad är då skillnaden mellan dessa ord och varför förblir omsorgen tyst? Författaren Inger Christensen reflekterar i krönikan Att prata, att se, att göra över hur ”storheten” i vissa ord resulterar i att de trots sin betydelse göms undan och tystas.

9 Omsorg vid matbordet | 175

Omsorg är grundläggande i förskolans pedagogik och en viktig del av alla mellanmänskliga relationer. Omsorg hör också till kunskapsrepertoaren hos alla som arbetar i förskolan, men är en kunskap som ofta förblir ”tyst” och svår att dela och utveckla utan ett gemensamt språk för det man gör.

För att synliggöra denna tysta och omätbara kunskap behöver vi utöka vår begreppsapparat och förståelsehorisont. Genom att språkliggöra vårt arbete kan vi beskriva och kommunicera vad omsorg är och innebär. Nu, mer än någonsin, behöver vi ta oss bortom mäthysteri till förmån för tillit, omsorg och professionell autonomi, där ett större fokus läggs på mjuka och mellan mänskliga värden. Alla barn behöver känna sig trygga, trivas och lära sig att vara tillsammans med andra, vilket i sin tur möjliggörs av att all personal har omdöme och förmåga att i varje situation visa omsorg.

I denna antologi utforskas omsorg i förskolan som fenomen och begrepp ur olika perspektiv. Här ges både kunskaper och ett bidrag till förskolans professionella språk för arbete med omsorg. Alla kapitel i denna reviderade utgåva har uppdaterats i relation till styrdokument och nya forskningsrön, och två kapitel har tillkommit.

Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund vänder sig till studerande på förskollärarutbildningar samt till yrkesverksamma pedagoger, rektorer och andra med ledningsuppdrag i förskolan.