9789127465350

kokboken NPF

Om mat och ätande för barn

med autism och adhd

Sara Ask Helena Cloodt Julia Esters

Innehåll

Inledning 9

1 Om adhd och autism 12

Vad är adhd? 12

Vad är autism? 14

Symtom som överlappar 17

Kunskapen om npf ger nya möjligheter 17

2 Sinnenas makt 18

Syn 18

Lukt 21

Smak 22

Känsel 22

Hörsel 24

3 Rädsla för ny mat och vikten av trygghet 25

Matneofobi vanligt hos alla barn i förskoleåldern 25

Barn med npf är ofta finsmakare 30

Milstolpar på vägen mot enklare matsituation – och mer variation 30

Svårigheten med förändring – och tryggheten i det förutsägbara 36

Förslag på lösningar 40

4 Mat som näringskälla 47

Protein i (nästan) allt 47

Kolhydrater främsta energikällan 49

Fördelarna med fibrer 49

Ivars matresa, s. 38

RECEPT

89

Hur är det med socker? 51

Fett av olika slag 53

Järn viktigt på flera sätt 55

D-vitamin – solvitaminet 62

Vitamin B12 – främst i mat från djurriket 63

Joderat salt – en enkel försäkring mot brist 64

Även helfabrikat bidrar med näring! 64

5 Vad är en lagom portion? 67

Det beror på olika saker 67

Variation bara viktigt över tid 68

Adhd-medicin kan påverka aptiten 69

Tillväxtkurvan – så funkar den 71

6 Barn med stor aptit 76

Vikt, mat och rörelse 76

Adhd – impulskontroll och vikt 77

Autism och övervikt 78

Lätt att överskatta matbehovet 79

Tips för att ställa om tänket kring mat 82

När syskon har motsatt problematik 87

Signes matresa, s. 74

Antons matresa, s. 80

Prata om vad kroppen kan göra – inte hur den ser ut 88

Mat för barn med npf – och alla andra! 90

Ge måltiden rimliga förutsättningar 90

Pannkaksmat 94

Belgiska våfflor 94

Ugnspannkaka 95

Pannkakor med regnbågsplock 96

Mjölk- och äggfria pannkakor 97

Rätter som är lätta att anpassa vid bordet 99

Plockebowl 99

Vardagstapas 100

Hamburgare für alle 103

Tacos med enkel pico de gallo 104

Pastasallad på tacomodellsvis 105

Krämig tomatsoppa med toast 106

Lena och krämiga såser 108

Pasta Rosso 108

Kött- eller vegofärssås med len bas 109

Gyllengul kyckling (eller vegodito!) i currysås 111

Rätter värda att testa! 112

Lövbiff med gräddsås och ris 112

Korvstroganoff med mild ajvar 115

Pimpade helfabrikat 116

Köttbullar med potatis, gräddsås och lingonsylt 116

»Fish and chips« med tillbehör 119

Kycklingnuggets med ris och wokade grönsaker 121

Fisktacos 122

Frukost, mellis och annat plock 123

Len gröt 123

Fluffiga scones 124

Len smoothie och sval slush 124

Sorbet i tre färger 125

Topplista över maträtter för npf-barn 128

7 »Jag blir tokig!« Nya perspektiv för att förstå, hjälpa och stå ut 131

Olika sätt att bedöma, värdera och kommunicera 131

När det hettar till 135

Radikal acceptans 136

Värderingar som kompass 137

Reparera relationen – hur gör man? 138

8 Att umgås kring mat 140

Sociala krav gör måltiderna svårare 140

Många regler och normer 141

Att veta vad som ska hända skapar trygghet 143

Skala bort prat och regler 144

Bara prat – ingen mat 145

Att få slippa strålkastarljuset 145

Solokvist 146

Visa nyfiken omsorg – eller peppra med frågor? 147

9 Konsten att hantera ovälkomna råd 150

Att befinna sig utanför boxen 151

Åtta strategier att pröva 152

»Fint« och »fult« ätande, s. 148

Mat på resor och restaurangbesök, s. 154

10

Anpassningar för mer trygghet och mindre krångel 156

Planera och strukturera 157

Dra ner på mängden sinnesintryck 158

Minska krav och stress 161

Öka barnets delaktighet 163

Anpassa maten och hur den serveras 165

Anpassningar i förskola och skola 168

11 Vad ska man tro på? Om klickvänliga rubriker och slarviga slutsatser 171

Svårt studera mat och människor 172

Risk att fastna i skuld och grubbleri 174

12 När en bok inte räcker – symtom att vara uppmärksam på 176

En mage i olag 176

Hål i tänderna 177

Allergi mot mat 177

Annat obehag från magen 178

Svårt att tugga och svälja 178

Tjockt i halsen, snarkningar och dålig andedräkt 179

Äter långsamt och har svårt att svälja 179

Depression 180

Låst läge 180

Ätstörning 180

Sammanfattning – om du inte orkar läsa allt eller vill repetera 184

Avslutning 186

Lästips 187

Referenser 188

Inledning

Skulle du kunna tänka dig att äta kattmat? Kräftor på Dramatens stora scen, framför publik? Världens starkaste chili? Varför inte? Svaren på frågorna ger dig sannolikt ledtrådar till varför det är svårt för ditt barn, eller din elev, att äta som resten av familjen eller klassen:

• Det är konstigt.

• Du har aldrig prövat det.

• Du vet inte vad det kommer smaka.

• Det verkar jättejobbigt.

• Det låter äckligt.

• Det ser äckligt ut.

• Det luktar illa.

• Du känner dig iakttagen och granskad.

• Det smakar illa.

• Det känns obehagligt i munnen.

• Det låter äckligt när man tuggar på det.

För barn med autism och adhd är mat ofta svårt. Kanske känner du igen dig i något av följande exempel:

Du har lagat en god och näringsrik middag och känner dig nöjd. Ni sätter er för att äta. Ditt barn vill absolut inte smaka, säger: »Jag gillar inte, jag vill ha något annat!« Du försöker truga, locka och hota men inget funkar. Barnet äter fortfarande inte och din ansträngning har varit helt i onödan. Matsituationen blir stressig och misslyckad – som vanligt.

Du är på utflykt med barnen. Innan ni åkte har ni sett till att

det finns en restaurang och att den serverar något för alla, men väl på plats är den enda rätten som barnet vill ha slut. Alla är hungriga och barnet accepterar inget av de alternativ du försöker locka med. Orken tryter snabbt i gänget.

Ni är på besök hos mormor. Kusinerna är där och barnen leker för fullt. När middagen står på bordet rusar kusinerna förväntansfulla till bordet. Mormors mat gillar alla! Men ditt barn far fortfarande runt med leksakerna. Du lockar och pockar tills hen äntligen landar framför tallriken – bara för att springa i väg igen efter två minuter och en enda köttbulle i magen. Är det medicinen eller rastlösheten som ställer till det?

Ni äter barnets favoriträtt, pasta. Barnet vill inte ha något av tillbehören men äter tre stora portioner pasta på kort tid. Det är som att barnet inte hinner registrera vad hen äter för det går så snabbt. En liten stund efter middagen är barnet hungrigt igen. Är det en tillväxtfas eller uttråkning eller något annat som ligger bakom? Dessutom har skolsköterskan börjat prata om att viktkurvan lutar lite väl brant uppåt.

Så, hur gör man? Hur hjälper man barnet att få i sig hälsosam, varierad och lagom mycket mat? Det har vi tre författare funderat jättemycket på, både privat och professionellt. Vi vet att det är lätt att hamna i att tjata, vädja, lirka och försöka smyga i nyttiga saker i favoriträtten. Förhandla. Bli arg och fastna i maktkamper. När ett barn inte äter, eller när mat blir svårt på andra vis, kan man känna sig så maktlös. Mat är en central del i allas liv, och att få i sitt barn mat är en av förälderns viktigaste uppgifter. Det är lätt att förstå om man gråter en skvätt eller två när det inte lyckas.

Den här boken är till dig!

Den här boken har vi skrivit för dig som vill veta mer om hur du kan göra mat och ätande lättare, trevligare och roligare för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf). Samlingsnamnet npf rymmer flera diagnoser där bland annat adhd (attention deficit hyperactivity disorder) och autism ingår. Vissa väljer numera att kalla det för funktionsvariationer i stället för

funktionsnedsättningar. På det sättet vill man visa att personer med npf har ett annorlunda fungerande jämfört med normen, snarare än ett nedsatt fungerande. Personer utan npf-diagnoser benämns ibland som neurotypiska. Uttrycken diskuteras med goda argument från alla håll. Här har vi valt att använda begreppen funktionsnedsättning respektive neurotypisk. Vi utgår inte från att alla våra läsare är neurotypiska och blir glada om ni inte heller utgår från att vi författare är det.

Eftersom adhd och autism är de vanligaste neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna fokuserar vi på dem och våra exempel beskriver främst personer med lindrig till medelsvår funktionsnedsättning. Även barn utan diagnos kan ha svårt med mat och vår förhoppning är att boken kan vara till hjälp för många. I boken beskrivs svårigheter och strategier som är vanliga från förskoleåldern upp mot tidiga tonåren, men många av strategierna kan användas även för äldre tonåringar och vuxna.

Svårigheterna med mat varierar från barn till barn, därför behöver vi titta på utmaningarna från olika håll. Många med npf äter selektivt men långt ifrån alla. Vissa har svårt att få i sig tillräckligt mycket mat, medan andra verkar vilja äta jämt. Läs de delar som känns relevanta för dig och ditt barn!

Till sist, barn med npf behöver kunna lita på att maten är god och att de får ha kontroll i matsituationen – precis som du och jag. Den här boken har vi skrivit för att vi själva längtat efter den.

En enkel och snäll bok som ger förslag på vad man kan göra. Här tipsar vi om vad barn med npf brukar gilla – och varför. Allt för att så många vuxna som möjligt ska få en chans att förstå hur man kan göra för att barnet, och man själv, ska känna trygghet kring mat igen.

Stora svårigheter – sök hjälp!

Om du upplever att ditt barn har stora problem med mat och ätande är en bok troligtvis inte tillräckligt. För mer information om extra utmaningar kopplade till mat, se kapitel 12, När en bok inte räcker – symtom att vara uppmärksam på

Om adhd och autism

Det är lunch i skolmatsalen. Den är full med barn och vuxna som pratar, skrattar och går omkring. Bestick skramlar. Varje dag är det olika rätter och idag är det mac and cheese med broccoli – makaroner, kladdig ost och grönsaker i en enda röra. Klockan 10.45 börjar klassens mattid och redan 11.15 måste alla gå tillbaka till skolgården. Vid bordet sitter kompisen och berättar om ett nytt tevespel som verkar jättekul. Borta vid disken är det någon som tappar sin tallrik. Pastan smakar inte likadant som hemma och det är fel märke på ketchupen.

I det här kapitlet går vi igenom hur adhd och autism tar sig uttryck. Om du har bra koll på diagnoserna blir det nämligen lättare, både att förstå varför det blir svårt för ditt barn och att hitta strategier som kan hjälpa. Vissa symtom kanske du känner igen medan andra är nya. Och såklart – vi har alla individuella olikheter. Två barn med samma diagnos kan ha såväl olika svårigheter som styrkor. Läs och fundera på vad som stämmer in på ditt barn!

Vad är adhd?

Adhd är vanligt, 5–7 procent av alla barn har det. Symtomen delas upp i två delar: ouppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet.

Tecken på ouppmärksamhet kan vara att barnet:

• har svårt att styra koncentration och fokus, särskilt om man upplever något som tråkigt eller svårt

• lätt tappar uppmärksamheten i samtal

• har svårt att organisera, planera och genomföra uppgifter

• skjuter upp saker

• är disträ, glömsk och ofta tappar bort saker

• lätt blir distraherad av till exempel ljud och synintryck.

Tecken på impulsivitet och hyperaktivitet kan vara att barnet:

• har svårt att sitta still och ofta rör på händer och fötter

• känner sig rastlös och uppfattas som energisk och ovanligt aktiv

• pratar mycket, avbryter andra eller har svårt att vänta på sin tur i ett samtal

• har väldigt snabba tankar

• har svårt att göra lugna aktiviteter på ett lugnt sätt, blir lätt otålig, har svårt att vänta och stör andra.

Vissa personer med adhd har symtom inom båda dessa områden, andra främst inom det ena. Exekutiva svårigheter är ett samlingsnamn för en del av kärnsymtomen som många med adhd upplever. Det är kort sagt svårigheter med att styra, planera och genomföra det man tänkt göra.

Vanliga styrkor vid adhd

På samma sätt som symtom på adhd varierar mellan individer så varierar också styrkor. Vissa av dessa kan vara kopplade direkt till diagnosen, andra är helt individuella som att:

• vara påhittig, kreativ och öppen för att testa nytt

• kunna ha hyperfokus (extra förhöjd uppmärksamhet) om något är intressant

• ha förmågan att tydligt visa sina känslor

• ha förmågan att hålla sig lugn även i stressiga situationer (vanligast vid add, adhd utan hyperaktivitet/impulsivitet).

Hur påverkar adhd matsituationer?

Kring mat och ätande finns det mycket som kan bli krävande för ett barn med adhd. Har man spring i benen är det svårt att sitta still vid matbordet. Blir man lätt distraherad kan det som händer runt omkring dra uppmärksamheten från maten. Har man svårt med igångsättning kan man bli sittande utan att få in en enda tugga i munnen. Det kan också vara svårt att äta utan att hamna på sidospår, tappa fokus och börja göra annat. När man är snabb i både tanke och handling kan det kännas jättesegt att äta i samma takt som de andra runt bordet.

Hungersignaler och törstsignaler kan gå åt båda hållen för ett barn med adhd. Vissa känner inte av så mycket hunger och glömmer bort att äta, medan andra känner ett konstant sug efter mat. Eller så är man impulsiv, har svårt att vänta och vill äta på en gång när hungern gör sig påmind. Om man inte känner av hunger finns en risk att man redan har tappat humöret när man väl kommer på att det är dags att äta och då kan det vara svårt att äta i lugn och ro. Att reglera ouppmärksamhet och rastlöshet genom att småäta är ett välkänt fenomen – för både barn och vuxna.

Vad är autism?

Autism är det begrepp man numera använder för alla diagnoser inom autismspektrumet. Ibland säger man även AST, en förkortning för autismspektrumtillstånd. Omkring 1–2 procent av befolkningen har autism. Symtomen på autism är även de uppdelade i två delar: 1) annorlunda kommunikation och relationer, 2) upprepade eller begränsade beteenden.

1 Annorlunda kommunikation och relationer

Svårigheter med social ömsesidighet kan märkas genom att man:

• har svårt för att dela med sig av sina tankar och känslor

• inte verkar så intresserad av andras tankar och känslor

• har svårt att förstå att andras upplevelse kan skilja sig från ens egen.

Bristande användning av kroppsspråk, ögonkontakt och mimik kan märkas genom att man:

• har svårt att läsa av kroppsspråk, röstläge och ansiktsuttryck

• tolkar saker bokstavligt och missförstår ordspråk eller skämt

• inte visar sitt känsloläge på ett sätt som andra förstår.

Sänkt förmåga att skapa och bibehålla relationer kan märkas genom att man:

• inte har så stort behov av kompisar och hellre är för sig själv

• gärna vill ha kompisar, men kontaktförsöken blir klumpiga och misslyckade

• har svårt att skilja på olika typer av relationer och vad som förväntas när man är ytligt bekant jämfört med nära vänner.

2 Upprepade beteenden, intressen och rutinbundenhet Upprepade ord, handlingar eller beteenden kan märkas genom att man:

• har tics, handrörelser eller ljud som man ofta upprepar

• tycker om att se samma teveprogram eller läsa samma bok gång på gång

• sorterar och radar upp saker.

Bristande flexibilitet kring rutiner och regler kan märkas genom att man:

• vill göra saker på samma sätt varje gång

• ogillar förändringar, överraskningar och att testa nya saker

• tycker att det är mycket viktigt att följa regler, även om det krånglar till saker.

Specialintressen kan märkas genom att man:

• blir uppslukad av ett intresse och vill ägna all sin tid åt det

• pratar mycket om sitt intresse, oavsett om andra är nyfikna eller inte

• lär sig mycket mer om sitt intresse än om andra saker.

Annorlunda bearbetning av sinnesintryck kan märkas genom att man:

• reagerar starkare eller svagare på olika sinnesintryck

• vill ha högsta volym på musiken eller blir distraherad av ljud som andra inte märker

• fascineras av ljusfenomen eller trivs bäst i mörker

• får kväljningar av svaga dofter eller vill ha jättemycket parfym på sig

• direkt känner skillnaden mellan olika märken på smör, tycker att allt som inte är gott smakar surt, inte klarar av att ha kläder med sömmar eller knappt reagerar när man slår sig.

Vanliga styrkor vid autism

Precis som vid adhd kan styrkor vid autism variera mycket med både symtom och personlighet, men här är några av de vanligaste:

• att kunna gå in i detalj och se sånt andra inte uppmärksammar

• att kunna bli riktigt bra på det man gör, tack vare repetition och uthållighet

• förmågan att kommunicera rakt och säga vad man tycker, utan krusiduller och socialt spel.

Hur påverkar autism matsituationer?

För ett barn med autism påverkas ofta relationen till mat och ätande. Ibland jättemycket. Om man inte gillar förändringar är det viktigt att ha sin egen plats i skolmatsalen. Hemma vill man äta på sin favorittallrik, med gaffeln utan jobbiga räfflor på handtaget. När man är känslig i munnen är det viktigt att maten är lagom varm och skön att tugga på. För den som inte gillar överraskningar kan en plötslig lökbit bli jätteobehaglig, medan helfabrikat smakar tryggt samma varje gång. Blandade smaker och konsistenser kan bli alldeles för rörigt när man uppmärksammar alla intryck. Med ett känsligt smak- och doftsinne är det

helt uppenbart att de nya köttbullarna inte är lika bra som de gamla. Även förväntningar om social samvaro under måltiderna kan kännas övermäktigt.

Symtom som överlappar

Ett begrepp som det talats mycket om de senaste åren inom npf-kretsar är ESSENCE (early symtomatic syndromes eliciting neurodevelopmental clinical examinations). Det är ett paraplybegrepp för olika utvecklingsrelaterade problem, där man ser att många av symtomen inom npf överlappar varandra. Till exempel kan dyslexi, tics samt svårigheter att fokusera och reglera känslor förekomma både vid autism och adhd. Svårigheterna kan variera hos en och samma person i olika utvecklingsfaser, och ESSENCE är ett sätt att försöka beskriva det som överlappar inom både symtom och diagnoser. En viktig poäng med ESSENCE är att uppmärksamma att ett barn kan ha symtom inom flera diagnosområden inom npf, utan att helt uppfylla diagnoskriterier för vare sig autism eller adhd – men ändå vara i behov av stöd. Och att det är vanligt med flera diagnoser inom npf, till exempel både autism och adhd.

Kunskapen om npf ger nya möjligheter

När vi kan se och förstå att barn med npf inte krånglar med maten för att de är trotsiga, kräsna eller bortskämda så öppnas möjlig heterna att anpassa och förbättra. Ingen begär att korta personer ska nå högsta hyllan i skåpet utan pall. Det finns inget krav på att rullstolsburna personer ska springa i trappor. Men ofta förväntar sig omgivningen att barn med npf ska lägga bort sina funktionsnedsättningar vid matbordet, som om det fanns en på- och avknapp.

Genom hela boken tittar vi på hur symtomen vid npf hänger ihop med mat och ätande. Utifrån det ger vi förslag och inspiration till vad du som vuxen kan göra för att underlätta för barnen omkring dig. Kanske får du också idéer om hur du kan underlätta för dig själv.

Sinnenas makt

En av de främsta anledningarna till att mat och ätande kan vara svårt för personer med npf är att många bearbetar och upplever sinnesintryck på ett annorlunda sätt än neurotypiska personer gör. Vissa reagerar svagare på sinnesintryck, andra starkare eller helt enkelt annorlunda. Det här gäller speciellt för personer med autism – det finns uppskattningar om att så många som nio av tio upplever sinnesintryck på ett annat sätt än normen. Eftersom alla sinnen är involverade när man äter är det inte så konstigt att det kan bli svårt. För att få en bild av vad som kan krångla till det ska vi nu titta närmare på varje sinne.

Syn

Föreställ dig att du ska ta en tugga av ett äpple. Mer eller mindre omedvetet skannar du av det för att se så att det inte har någon missfärgning på skalet eller något annat som tyder på att det är gammalt eller smakar dåligt. Om du upptäcker bruna fläckar eller skrumpna partier minskar kanske lusten att ta den där tuggan. Ser skalet i stället friskt och spänstigt ut kanske du gapar extra stort. Kort sagt: du använder dina ögon för att göra en första besiktning av det som eventuellt ska få komma in i din mun.

Det här gäller i allra högsta grad också för den som har npf. Är man en extra observant person kan det hända att man upptäcker avvikelser som andra inte ens noterar. För många med npf är matens färg och ibland även formen helt avgörande för om den ska betraktas som ätbar eller inte. Blir det många färger och former på tallriken kan det vara svårt att sortera synintrycken. Andra kan äta flera saker, med olika färg och form, om de serveras var för sig i stället för blandade. En tallrik med fack kan vara till hjälp eller att använda flera skålar och fat.

Favoritfärgen för många med npf är blek, beigevit mat, som ris, pasta, kex, bröd och flingor – vilket förresten gäller barn över lag. Det kan bland annat hänga ihop med att den är lätt att undersöka. Man ser direkt om makaronerna har fått små prickar av ovälkommen peppar eller om pannkakan har en annan nyans än den brukar ha. Eller om det annars så kritvita riset har kokats i buljong.

En annan färg som uppskattas av många är röd eller rödorange. I bokens receptdel finns en hel del mat som drar åt det hållet. Brunt och grönt kan också fungera förvånansvärt bra. Men färgpreferenser varierar förstås mellan individer. För vissa är det jättetydligt, för andra inte. Fundera över hur det är för ditt barn. Om du känner igen dragningen till beigevit mat kan det till exempel vara något att ta fasta på när du vill försöka introducera något nytt.

En blek meny

Den berömde pianisten och kompositören Erik Satie var även känd för att bara äta vit mat. Det tillsammans med andra personlighetsdrag hos honom har fått nutidens experter att fundera kring om han kan ha haft autism. Hans meny är väldokumenterad och bestod av ägg, socker, ost, kokosnöt, kyckling, vit fisk utan skinn, ris och palsternacka. En blek meny kan man tycka, men nog så näringsrik!

Neurotypiska personer är inte heller så kaxiga när det kommer till färg på mat. I en studie fick en grupp vuxna sitta och äta en middag tillsammans i ett rum med dämpad belysning. De åt, njöt av maten och småpratade – ända tills ljuset tändes och det visade sig att maten de åt av hade helt andra färger än den brukar ha. Ärtorna hade färgats röda, potatisen var limegrön och köttet blått. Plötsligt började folk känna sig illamående, kön till toaletterna växte och det var till och med några som kräktes. Allt på grund av synintrycket.

Lukt

Luktsinnet står för uppemot 90 procent av smakupplevelsen när man äter. Dels via näsan när man drar in doften av det man stoppar i munnen, dels via svalget när man tagit en tugga och munnen fylls av doftämnen. I näsan (och på flera andra ställen i kroppen) finns receptorer som fångar upp och skickar signaler till hjärnan så att det blir möjligt att uppleva olika saker. Man kan säga att en receptor är som ett litet nyckelhål som öppnar sig när det kommer något med passande nyckel, till exempel en luktmolekyl från en tugga mat.

Den som känner dofter tydligare än andra, något som är extra vanligt vid autism, får en annan smakupplevelse än den som inte känner doft lika tydligt. Ett exempel som många kan relatera till är koriander. Vissa älskar det, andra tycker att det smakar tvål, diskmedel eller parfym. Gemensamt för många av korianderhatarna är att de har en större förmåga att känna doften av aldehyder, ämnen som finns i bland annat koriander, tvål och parfym.

Resultatet blir att koriander inte smakar friskt, citrus – som korianderälskare brukar säga – utan tvål och parfym, smaker som vi inte förknippar med mat. För den som har npf kan det bli många korianderliknande upplevelser.

Lukten av mat är ofta krånglig för personer med npf, oavsett om de ska äta eller inte. Den kan kännas så påträngande att det är svårt att vara i en matsal eller på en plats där fler dofter än de uppskattade är med och konkurrerar. En neurotypisk person som utsätts för matos vänjer sig snabbt och intrycken mattas av tills hen knappt tänker på dem. Men för många med npf sker inte den tillvänjningen. Det innebär att den obehagliga lukten fortsätter att vara jobbig så länge personen vistas i närheten av den. Ett sätt att underlätta om lukten är för svår, är att äta på en annan plats än där maten tillagats. Ett annat sätt är att ha något nära till hands med en god doft, som kan konkurrera ut andra dofter.

En ojämnhet i pannkakan eller ett nytt fabrikat på köttbullarna –och barnets aptit är som bortblåst. Ett annat barn fokuserar helt på pastan och tycks aldrig bli mätt.

Här får du veta hur du kan göra mat och ätande lättare och roligare för barn med autism och adhd – för det går! Du får läsa om den vanliga rädslan för ny mat och vikten av trygghet, hur du kan tänka kring näring, hur ni kan umgås mer avslappnat kring måltider, hur du kan hantera ovälkomna råd och vad du kan pröva om barnet äter väldigt lite – eller väldigt mycket.

Boken innehåller även recept och förslag på hur måltiderna kan komponeras för att passa så många som möjligt.

NPF-kokboken är skriven för föräldrar och verksamma i förskola, skola, barnhälsovård, barn- och ungdomspsykiatri och habilitering.

Strategierna är främst tänkta till barn med npf från förskoleåldern till tonåren, men passar även andra barn som har problem med mat.

Sara Ask (t.h.) är leg. dietist och kokboksförfattare, med ett stort intresse för barns smakutveckling och selektivt ätande.

Helena Cloodt (t.v.) är leg. psykolog och arbetar främst med neuropsykiatriska utredningar av tonåringar och vuxna.

Julia Esters är leg. psykolog och har arbetat inom skola, primärvård och psykiatri. Hennes intresse för npf och mat väcktes när hon själv blev funkisförälder.

Foto: Eva Lindblad