Charlotte Bergström
På tå
Hjälp din tonårsdotter att navigera i det sociala livet – och hitta sig själv
innehåll
Om mig 9
Förord av Malin Bergström 10
kapitel 1 På tå – även som förälder 13
På tå, på scen och i centrum 15
Varför är det sociala mer känsligt för tjejer? 16
Vissa kämpar extra mycket 17
Vem har nytta av den här boken? 18
Hur var det för dig? 19
Vad du kommer få med dig 19
Pojkarna då? Och icke-binära? 21
kapitel 2 Dagens ungdom 24
Förändringstryck på samhällsnivå 26
Du unga, du fria 26 • Älskade, hatade mobiltelefon 28 • Diagnos som förklaring och tröst 30
Förändringstryck inom familjen 32
Förändrade roller – risker och möjligheter 32 • En föraning om det tomma boet 34 • Råd för ökad närhet 35
Förändringstryck inom individen 40
Balansakt mellan resurser och krav 40 • Glesa ut stressorer 42
kapitel 3 Kroppen, känslorna och tankarna 46
Kroppen 48
Försmak av det som komma skall 48 • Sprid ut ”samtalet” 48 • Entré: pubertet! 49 • Byggarbete pågår 51 • Kropp och själ i otakt 51 • Vad händer i dig? 54 I papporna 54 • I mammorna 56
Känslorna 57
Svårt att hänga med? 57 • Anknytning – navelsträng som består 60
Tankarna 65
Är du redo att bli utmanad? 65 • Intelligens 66
Medfödd, men också påverkbar 66 • Särskild begåvning –en tveeggad gåva 69 • Svag begåvning – tabu som behöver brytas 71
Alla tänker väl som jag? 72 • Mentalisering – guldgruva för social koll 74 • Risk före konsekvens 76
kapitel 4
Grupper och vänskap 82
Det börjar tidigt 84
Hejdå förälder! Hej kompisar! 86
Nätverket växer 87
Dyad – trygghet och språngbräda 88 • Tjejgruppen –tajt men skör 88 • Grupperingen som fönster mot framtiden 93 • Den första kärleken 95
Popularitet och status 97
”I can see your halo” 97 • Se upp för drottningen 98 • Statusboxen 100 • Klicken som självspelande piano 102
Lyssna, men låt henne ta steget 106
Då gör det extra ont 108
Exkludering och ensamhet 111
Vilka riskerar ofrivillig ensamhet? 111 • Mobbning bland tjejer 114
kapitel 5
Identitet 120
Självbild blir till identitet 122
Projekt Identitet 125
Alla identiteter möjliga? 125 • Gupp i projektplanen 126
”Jag behöver stärka min självkänsla” 131
”Jag presterar, alltså finns jag” 131 • ”Jag kan alltid bli bättre” 132 • Skönhetstävling utan slut 134 • ”Det är ingen idé” 135 • Möjlighet att lära om 136 • Får man ta hand om sig själv? 136
Generation Z 138
Generation Alpha 140
Några teoretiska perspektiv 141
Identiteten kommer inifrån 141 • Identitet utvecklas i samspel med andra … 142 • … eller via både och 143
kapitel 6
Sociala medier 146
Mobilen, mobilen, mobilen 148
Där kompisarna är 149
En sårbar scen 151
Sociala medier och hjärnan 151
Känsla slår förnuft 151 • Dusch i dopamin 152
Sociala medier och identitet 154
På scen med extra strålkastarljus 154 • Utrymme för social lek 156 • Styra bilden av sig själv 157 • Grupptänk på nätet 158
Varför mår de så dåligt? 160
Särskild sårbarhet 162 • Värre för tjejer 164
Vill ha hjälp, inte bli anklagade 167
kapitel 7
Personlighet 176
Vad är personlighet? 177
Går personlighet att mäta? 179
Får man vara som man är? 182
Neuroticism och förmågan att hantera känslor 186
kapitel 8 Fem grupper som har det kämpigare 190
Övertänkande 192
Vad är det? 192 • Hur kan man hjälpa? 194
Introvert personlighet 196
Vad är det? 196 • Hur kan man hjälpa? 197
Social ångest 199
Vad är det? 199 • Hur kan man hjälpa? 201
Drag av autism 204
Vad är det? 204 • Hur kan man hjälpa? 206
Drag av adhd/add 208
Vad är det? 208 • Hur kan man hjälpa? 210
Sammanfattande symtomguide 211
Hur kan man fråga? 214
kapitel 9 Social kameleont 217
Optimera bilden utåt 218
Anpassning i praktiken 220
Priset för anpassning 224 • Anpassning som fungerar 225
När anpassning blir till kamouflering 228
Oklar gräns mellan anpassning och kamouflering 230 •
Anpassning och kamouflering över tid 232
Passa in är bra, tillhöra är bäst 232
kapitel 10 Avslutande ord – matteproblem eller
solnedgång? 235
Vem vill bli åtgärdad? 235
Acceptans – även från dig som förälder 237
Slutråd från tonårstjejerna själva 239
Författarens tack 242
Källor 244
om mig
Som legitimerad psykolog och specialist i klinisk barnoch ungdomspsykologi har jag lång erfarenhet av att möta tonårsflickor och deras föräldrar. Såväl vuxna som barn och ungdomar, med ett brett spektrum av psykiska besvär, besöker min psykologmottagning. Arbetet med tonåringar ligger mig dock särskilt varmt om hjärtat. Det är så mycket spännande som händer i och runt dem, och på så förhållandevis kort tid.
Min första utbildnings- och yrkesbana, med start på 1990 -talet, var inom en helt annan bransch – som civilekonom vid Handelshögskolan och därefter arbete inom finansiell kommunikation. Jag upplever att de båda perspektiven berikar varandra, både arbetsmässigt och på ett personligt plan. Min bakgrund är ett exempel på att man inte behöver veta exakt vad man ska bli när man blir stor, inte ens som ung vuxen. Något som många unga ambitiösa tjejer skulle vara hjälpta av att förhålla sig mer flexibelt till. Som förälder till två barn som tagit sig igenom sina tonår på helt olika sätt, kan jag även blicka tillbaka på höjdpunkter och lågvattenmärken i mitt eget föräldraskap. Inget har varit perfekt, och perfekt vore nog heller inget att eftersträva för våra barn. Men jag har varit nyfiken och förundrad, och med den inställningen tror jag vi kommer långt som föräldrar. Jag hoppas att min kunskap och mitt engagemang ska avspeglas i boken och påverka synen på din egen tonåring.
förord av malin bergström
”Man föds inte som kvinna, man blir det”, skrev Simone de Beauvoir i sin feministiska klassiker Det andra könet. I den här boken beskriver Charlotte Bergström hur den processen går till. Tonåren är den omvälvande tid då den kvinnliga identiteten formas. Och det sker, precis som de Beauvoir påpekade, knappast i ett vakuum. Vi blir till i våra relationer.
Och det är ingen smidig process. Fallgroparna är många och smärtan stor. Lika mycket fniss, flams och total avspändhet som tjejgänget kan erbjuda, lika avgrundsdjup kan rädslan vara när man plötsligt inte passar in.
Boken är skriven utifrån Charlotte Bergströms gedigna erfarenhet av att arbeta med tonårstjejer som psykolog. Men hennes kunskapsbas sträcker sig bortom det personliga; hon låter tjejerna själva berätta, skapar levande exempel och förlitar sig på forskning samt utvecklingspsykologisk litteratur. Och hon gör det här och nu utifrån just vårt samhälle och just vår tonårstid med konkreta exempel på hur utmaningarna kan se ut, hur de kan förstås och hur vi kan prata om dem.
Det är förståndiga tjejer som kommer till tals här. Men det vilda i tonåren finns hela tiden med. Dramat i att få för få likes, hänförelsen att få hänga med den coola klicken och den frusna isoleringen när man inte får vara med. ”När jag tänker på att vara tonåring är det enda som dyker upp i mitt huvud press”, säger en av flickorna i boken. Hon beskriver hur medvetenheten om hur hon borde sova, plugga, meditera, träna, festa, läsa böcker och ha ett ”rikt soci-
alt liv” stressar sönder henne. Dagens tonårsflickor tyngs av all kunskap och medvetenhet som de har men inte kan hantera. De får koll på saker innan deras hjärnor och väsen är mogna för dem. Därför behöver också de till synes klokaste och mest stabila tonåringarna oss, sina vuxna. Vi behöver vara där för att dela deras bördor och avlasta dem, när de ännu inte kan hantera allt själva. Och den här boken hjälper oss förstå hur vi kan göra det.
För lika väl som författaren känner tonårstjejerna själva, deras utmaningar, glädjeämnen, omsorg och övertänkande, känner hon även oss föräldrar. Hon vet och kan beskriva hur vi trampar snett, vantolkar och försöker nå fram. Utifrån den insikten ger hon råd som vi faktiskt kan ta till oss. Så är det förstås, kommer du tänka när du läser och därmed få nya sätt att förstå och stötta din tonårsflicka.
Att läsa den här boken är som att få en klok kompis (eller psykolog) att bolla med. Men att du, som har en tonårsdotter eller jobbar med tonårstjejer, vill läsa är egentligen lika viktigt. För det viktiga är inte att göra rätt. Det avgörande är att du finns där, du som är nära och som vill förstå och finnas för henne. Du som är hennes förebild. Den flicka som du tänker på när du läser är på så sätt privilegierad. Eftersom du finns. Hur väl du än känner igen dig i Charlotte Bergströms beskrivningar av hur du klampar fel så klampar du åtminstone. Du finns där och försöker. Och det betyder oändligt mycket för den flicka som är på väg att bli det Simone de Beauvoir en gång beskrev. En kvinna.
Malin Bergström barnpsykolog och docent vid Karolinska institutet 23 april 2024, Antiparos
På tå – även som förälder
”Vem har du lekt med idag?” Kanske var det den vanligaste frågan du ställde till din dotter när du hämtade henne på förskolan? Som förälder till en idag 18-årig tjej minns jag det som att jag kunde acceptera att hon ätit dåligt och vägrat vila. Men sa personalen att mitt barn lekt helt ensam, då kände jag en ilning av oro i magen.
Från det att barnen är små vill vi att de ska känna sig sedda, omtyckta och efterfrågade. Och det finns starka skäl för det. Det har haft ett stort överlevnadsvärde för människan att få ingå i en flock – ingen klarade sig ensam under människans liv på savannen. Våra hjärnor är fortsatt uppmärksamma på risken för exkludering, därför reagerar vi med stress och ångest om vi hotas att bli utstötta.
Vi föräldrar är högst medvetna om vikten av att vara inkluderad och ha vänner, inte minst utifrån egna mer eller mindre svåra erfarenheter från barndomen. Men även våra döttrar vet.
Frågan ”Vem har du lekt med idag?” brukar hänga med, men skifta formulering, allteftersom dottern blir äldre.
Från barndom till tonårstid sker ofta en utveckling i hur flickor umgås – från bästisrelationer till tajta grupper med
status och popularitet som nyckelord. Nu är ditt inflytande över vem hon umgås med nära nog obefintligt. Och de där lekträffarna som du kanske styrde upp ett minne blott. Att se sin dotter vara ensam hemma på fritiden kan lätt väcka den gamla bekanta oron till liv – och med den, frågorna: ”Ska du inte ta och ringa någon?” eller ”Ska du bara vara hemma ikväll?” Oavsett om hon är för sig själv för att hon inte har någon att vara med, vill vara ifred eller helt enkelt är för trött för att umgås, brukar sådana frågor inte landa så väl. Snarare bidrar de till att öka den sociala stress som hon sannolikt redan, och för jämnan, går och bär på. Här behövs nya verktyg i din roll som förälder –byggda på kunskap om hur det är att vara tonårstjej idag.
Många av oss har en schablonmässig bild av tonåringen som full av fart och upptåg, alltid i sällskap med ett gäng andra lika pigga individer, på väg mot nya upptäckter.
Detta är i många fall just en kliché som kan vara problematisk för både din tonåring och dig som förälder. Din dotter kan känna ett ansvar att leva upp till bilden och tro att du förväntar dig det. Som förälder kan du oroa dig över att hon mest vill vara hemma på fritiden. Å andra sidan lär du också vara bekymrad om hon har ett omåttligt sug efter socialt umgänge och gör vad som helst för att passa in och få vara med ”där det händer”.
Den här boken handlar om varför sociala relationer är så betydelsefulla för tonårstjejer. Hur relationerna ser ut, hur de påverkas av tidsandan och hur man förväntas vara som tjej idag. Du som håller den här boken i din hand har antagligen en tonårstjej i din närhet som du bryr dig om. Någon du skulle göra vad som helst för om det skulle få henne att må bra. Genom att vara följsam för just hennes utveckling – visa att det är okej att vara tonåring på olika
sätt och försöka se världen genom hennes ögon – skapas en bra grund för fortsatt tillit er emellan. Och ja, hon behöver dig, även om hon inte alltid uttrycker det så. Enligt min erfarenhet är det enormt viktigt för tonårstjejers självkänsla och mående att de känner att deras föräldrar och andra betydelsefulla vuxna är insatta, engagerade och stolta över dem.
På tå, på scen och i centrum
Gemensamt för många tonårstjejer är behovet av att vara ”på tå”. Att ständigt vara alert på omgivningen och hur man uppfattas av andra. Att inte luta sig tillbaka och riskera att inte ha koll, inte ha förstått, inte hänga med. På tå kännetecknar tonårstjejens tillvaro och har därför fått ge namn åt den här boken. Att fundera över vilket intryck man ger är en helt förväntad del av att vara människa, men är särskilt viktigt för tonårstjejen. Under tonåren står ju uppbyggandet av en egen identitet i fokus, och den kan inte skapas i isolering utan utvecklas i samspel med andra. Känslan av att ”stå på scen” med en tänkt publik är en naturlig drivkraft som hör hemma i denna utvecklingsfas. I dagens samhälle förstärks den ytterligare genom sociala mediers globala räckvidd, vilket möjliggör jämförelser med tonåringar från hela världen. Scenen är oändlig och öppen dygnet runt.
Den tjej som får möjlighet att ta lagom stora utvecklingssteg i egen takt kan uppleva tonårstiden som spännande och frigörande. Äntligen får hon ta sin plats, hitta sin ”publik” och nyfiket lära känna sin egen personlighet. Samtidigt kämpar många tonårstjejer med osäkerhet och oroar sig över att inte vara bra nog i andras ögon.
Varför är det sociala mer känsligt för tjejer?
Tjejers kompisrelationer präglas mer av stöd, intimitet och omsorg jämfört med killars relationer, har forskning visat. Samtidigt uttrycker tjejer en större osäkerhet kring vänskap. Många tonårstjejer oroar sig över om de verkligen förtjänar sina vänner, eller om vännerna bara står ut med dem. När det kommer till konflikter tenderar killar att betrakta dem som tillfälliga händelser som inte påverkar vänskapen på lång sikt, medan tjejer ofta tar sociala svårigheter och meningsskiljaktigheter hårdare och kan må sämre av dessa än killar. Tjejer rapporterar oftare än killar att social anpassning är svårt, och att de upplever negativa känslor och trötthet efteråt. För vissa blir den sociala anpassningen mycket ansträngande med en medföljande känsla av utmattning och att inte kunna vara sig själv.
Vidare tycks de senare årens explosion vad gäller mobilanvändande och sociala medier ge olika effekter för tonårstjejer respektive killar. Det har visat sig att tjejer mår sämre än killar av mycket skärmtid. Ett skäl är att de tillbringar mer tid på sociala medier där bland annat utseende och självbild är i fokus, medan killar ägnar mer av sin skärmtid åt spel. Via sociala medier sprids dessutom åsiktskampanjer och budskap i frågor som unga tjejer på gruppnivå visat större engagemang för än killar, såsom rasism, feminism och klimatkris. Ständig exponering för upplevda orättvisor och hatfyllda debatter där grupper ställs mot varandra kan underblåsa känslor av ångest, frustration och uppgivenhet bland tonårstjejer. Samtidigt väcker det ju respekt och framtidstro hos många av oss föräldrar att de faktiskt bryr sig. Så hur kan man hitta balans och må bra, trots allt
som pågår inom och utanför en? En stor och viktig fråga som jag hoppas att boken kan ge guidning kring.
Vissa kämpar extra mycket
Vi skiljer oss alla åt i våra sociala interaktioner och i fråga om hur lätt vi har att få vänner och umgås med andra.
För somliga tonårstjejer innebär det sociala en extra stor utmaning. I boken belyser jag detta genom att framhäva fem distinkta ”kluster” av personlighetsdrag och symtombilder som ofta observeras hos dem som finner det sociala samspelet särskilt svårt.
Många tonårstjejer säger själva att de övertänker kring det sociala . De ältar vad de sagt och gjort och vad andra tänker om dem – inför, under och efter interaktioner. De ställer ofta höga krav på sina sociala prestationer, liksom på skolprestationer, utseende, fysisk träning, extrajobb och fungerande i stort. Andra kan ha introverta personligheter vilket innebär att de behöver större utrymme för sig själva och för reflektion. I dagens samhälle, som präglas av en dyrkan av det extroverta, kan tjejer med sådana drag lätt tro att det är något fel på dem. Drag av social ångest, att vara rädd för att bli bedömd av andra eller att göra sig till åtlöje, är något många tonårstjejer känner igen sig i och söker hjälp för. För dem är det en utmanande och ångestframkallande uppgift att synas och ta plats, trots samtidens uppmuntran att göra just detta.
Utöver övertänkande, introversion och social ångest tar boken även upp tjejer med symtom inom autism- respektive adhd-spektrumet . Vid autism ingår svårigheter med socialt samspel som ett diagnoskriterium, men många tjejer på spektrumet kan vara experter på att maskera sina utma-
ningar och på ytan tyckas socialt välfungerande. Priset de betalar är extrem trötthet, känslan av att inte vara äkta och ofta självhat. Tjejer med adhd kan uppfattas som socialt begåvade och tyckas ha ett oändligt behov av umgänge.
De riskerar dock att missförstås och hamna i konflikter på grund av sina svårigheter med att reglera impulsiva handlingar. Även tjejer med adhd kan kämpa hårt för att dölja sina svårigheter och upplevas helt slut efter skolan – men ändå vara rastlösa och kräva att få träffa kompisar på eftermiddagen.
Vem har nytta av den här boken?
Jag vänder mig till dig som har en dotter (eller annan närstående tjej) i tonåren eller närliggande ålder. Du kanske känner oro för hur det går för henne socialt och hur hon mår i detta. Boken kan vara till hjälp för dig med en utåt sett socialt kompetent dotter, men som grubblar och anpassar sig mycket. Och för dig med en dotter som är försiktig och tillbakadragen.
Boken kan också vara till hjälp för personal inom skolan. Elevhälsoteam och skolhälsovården i högstadie- och gymnasieskola har ofta bred kunskap om tonåringars utveckling, men kan ha nytta av en bok som specifikt tar avstamp i frågan om socialt samspel bland tonårstjejer. Detsamma gäller pedagoger som möter tonåringar i klassrummet. Jag hoppas även att kuratorer och psykologer inom vården kan ha nytta av boken.
Allra helst vill jag ju att boken når ut till tonårstjejerna själva. Kanske kan du uppmuntra din dotter att läsa valda delar och att ni tillsammans sedan diskuterar hur saker och ting är för just henne.
Hur var det för dig?
Våra egna erfarenheter av relationsskapande sätter spår och påverkar vad vi för vidare till våra barn. Om du själv som tonåring hade lätt för att umgås med andra kan det kännas obegripligt om din dotter har problem med socialt samspel. Om du däremot fick kämpa kan det väcka oro om ditt barn tycks ha liknande svårigheter att nå samhörighet. Under läsningen av boken får du också reflektera över hur det var när du själv var ung, för att underlätta förståelsen för hur din dotter har det. Säkerligen finns det många skillnader mellan era generationer som kan försvåra kommunikationen. Men också mycket som är gemensamt givet att ungdomsåren är den tidlösa spelplatsen för identitet och relationer.
Vad du kommer få med dig
Jag får höra från tonåringar att det viktigaste för dem i kontakten med oss vuxna inte är att få sina problem lösta. Det viktiga är att bli förstådd, och om inte det är fullt möjligt, att vi vuxna åtminstone försöker begripa. Min tanke med boken är att svara upp mot just det behovet.
Boken lyfter tonårstjejers ofta långtgående sociala anpassning och hur den kan göras mer hållbar – ett ämne som är högaktuellt inom forskningen. Jag tar upp centrala områden för socialt samspel, såsom vänskap, gäng eller ”klickar” samt vad som ger popularitet och status. Jag beskriver varför kompisar blir så viktiga och varför det är naturligt, och till och med önskvärt, att din dotter tar avstånd från dig i den processen. Därtill tar jag upp faktorer som har betydelse för din dotters förutsättningar
och förmåga till socialt samspel såsom hjärnans mognad, personlighetsdrag, identitetsutveckling och självkänsla.
Du får också med dig en förståelse för sociala mediers inverkan – deras dragningskraft och skadliga effekter – liksom kunskap om särskilt sårbara tjejer och vilken hjälp de behöver. Jag kommer vägleda dig i funderingar om din dotters svårigheter ligger inom ”normalspannet” eller om ni behöver söka hjälp inom vården.
Det finns gott om fallgropar för alla föräldrar till tonårstjejer. Boken ger exempel på hur lätt det är att trampa snett och upplevas som oförstående eller okänslig, vilket tvärstänger den dörr som kanske stod på glänt. Men du får också förslag på alternativa dialoger och tillvägagångssätt som ökar chansen att nå fram. Löpande ger jag konkreta verktyg och råd för hur du aktivt kan stötta din dotter. Min förhoppning är att du genom att läsa boken:
• känner dig mer påläst och införstådd med det som händer din dotter under tonårstiden
• blir utrustad med verktyg som hjälper henne att förstå sig själv bättre
• känner dig bekväm med att prata om känsliga frågor som vänskap och ensamhet med din dotter
• upplever en större trygghet och kompetens i ditt föräldraskap
• stärker relationen till din dotter, under både tonårstiden och åren därefter.
Grunden för råden hämtas ofta från den terapiinriktning jag är utbildad i, kognitiv beteendeterapi (KBT). Men jag inkluderar även andra relevanta teoretiska inriktningar och synsätt i boken.
Pojkarna då? Och icke-binära?
Boken handlar enbart om tonårstjejer eftersom tjejers och killars samspelsmönster ser olika ut. Tonårskillars sociala utveckling är av lika stort intresse, men ligger utanför ramarna för denna bok. En begränsning finns också vad gäller icke-binära personer och dem som inte känner sig hemma i sitt tilldelade biologiska kön. Givet det identitetssökande som pågår är denna grupp förhållandevis stor under tonårstiden och det finns en risk att definitionen av tjej/flicka som används i boken upplevs som för snäv. Jag hoppas att boken ändå kan tillföra insikter som inte behöver vara strikt knutna till biologiskt kön. Min intention är att bokens tilltal, trots avgränsningarna ovan, ska upplevas som respektfullt och inkluderande för alla som läser den.
VAR KOMMER FAKTA IFRÅN?
Informationen bygger på litteratur som finns samlad i en källförteckning längst bak i boken, min samlade kunskap och erfarenhet som psykolog samt på berättelser och möten med tjejer som jag har träffat.
Citaten i denna bok är baserade på intervjuer jag genomfört med tonårstjejer i Stockholm. Materialet kommer från två källor: dels från intervjuer jag gjorde inom ramen för min specialistexamenuppsats 2021, där deltagarna var gymnasieelever i åldrarna 15–18 år, och dels från en gruppintervju genomförd 2023 med fem gymnasietjejer (två var 18 år och tre var 17 år) som redan kände varandra. Samtliga intervjupersoner har godkänt att deras uttalanden används, och citaten har redigerats för att förbättra läsbarheten och säkerställa anonymitet.
De exempel som inleder kapitel 2 till 6 är helt fiktiva och bygger på intryck från många olika möten med tonårstjejer och deras föräldrar under mina år som verksam psykolog.
Tjejerna från gruppintervjun får, med sina initierade beskrivningar av tonårstiden, avsluta inledningen.
Det känns som att jag gick runt och tänkte: Alla de här känslorna, det är bara jag som känner så här. Jag tänkte också att man inte fick prata om det, vilket inte är sant för då blir det mycket jobbigare att hantera. Så prata om det. För de flesta känner samma sak.
Vi brukar prata om den psykotiska 8:an. Det var så mycket känslor och ingen fattade någonting. Så alla bara gick runt och trodde att … nu går min värld under. Man var lite speciell för att ens värld gick under. Men allas världar gick under tillsammans. Jag kan förstå mina känslor mycket bättre nu.
När man är i de äldre tonåren, kan man ändå också uppskatta de jobbiga känslorna man känner. Så här: Okej, jag känner. Till exempel om man har lite hjärtesorg, jag känner det här på riktigt nu.
Det här är liksom tiden i livet då jag känner mest. Det är ju eufori ibland när man känner bra känslor så här … Gud vad jag älskar de här människorna! Eller, gud vad jag är kär just nu!
kapitel 2
Dagens ungdom
JUDIT , 14 år, tycker att hennes pappa Niklas alltid är sur och ifrågasättande, medan Niklas själv tycker att det har varit svårt att nå fram till Judit det senaste halvåret. Tidigare pratade de mycket och hade kul tillsammans. Niklas var tränare för Judits fotbollslag, men inför 8:an slutade de flesta och Judit var en av dem. Den korta bilfärden till idrottshallen hade varit deras alldeles egna stund tillsammans. Då kunde de prata matchtaktik, men också om de andra i laget, och Niklas var stolt över att vara pappan med koll. Nu är Judit mest på sitt rum och sitter med den förbaskade mobilen varenda ledig stund, tycker Niklas. Hon är uppslukad av sociala medier, använder nya ord och skrattar åt saker som han inte förstår.
Han har föreslagit att de ska åka till fotbollsplanen och sparka boll några gånger. Men hon har bara himlat med ögonen och vänt tillbaka blicken mot skärmen. Under den frustration som han visar utåt bubblar en oro över att deras relation ska blekna bort, men den känslan slår han snabbt ifrån sig.
Judit saknar också stunderna tillsammans, men upplever att det är hennes pappa som drar sig undan. Han verkar besviken på henne utan att hon vet varför, och klagar hela tiden över sociala medier som ”kidnappat dagens tonårstjejer”.
Skolan har blivit mycket jobbigare nu i 8:an, med krav på att
man ska vara aktiv på lektioner och i grupparbeten. Hon har blivit F-varnad i SO och spanska, men inte vågat berätta om det hemma.
Hennes klasskompis Stella är en naturlig ledare för tjejgänget; smart, snygg och verkar ha så bra självförtroende. Judit vill vara som henne, och försöker i smyg härma hennes sätt att prata och röra sig. Stella är vegetarian och därför har Judit också slutat äta kött. Judit känner sig annorlunda jämfört med förut, men vet inte vad det beror på. Hon har alltid varit ganska tyst och försiktig. Men det har varit okej, och i fotbollslaget har hon känt sig trygg och accepterad. Har hon haft något att säga så har hon gjort det, och de andra har lyssnat. Nu är det som att hon måste vara kul, högljudd och ta sin plats för att få vara med. Hon försöker vara mer pratsam, men det blir aldrig rätt när hon ska försöka säga något. Hon verkar dessutom behöva mer tid i lugn och ro än andra. Det finns också som ett mörker i henne som inte var där innan. Hon skulle vilja prata om hur det känns, men vet inte hur hon ska ta upp det med sin pappa. Han verkar så stressad och har sällan tid.
Judit och Niklas illustrerar ett vanligt förekommande samspel mellan en dotter som är på väg att växa ur sin barnroll och en pappa som inte riktigt förstår vad som händer – vare sig med dottern eller generellt hur det är att vara tonåring idag.
I det här kapitlet utforskar vi saker i samhället, i familjen och inom individen som utgör ramarna för din dotters tonårstid. Hur väl hon klarar av att balansera åldersperiodens alla utvecklingsuppgifter beror på vilka förmågor hon själv besitter och vilket stöd hon har från omgivning-
en, i relation till egna sårbarheter och de yttre krav som hon ställs inför.
Ett kärnbudskap, i både kapitlet och boken som helhet, är att förändring och osäkerhet hör tonårstiden till. Vissa utmaningar är svåra att undvika, men som förälder har du möjlighet att stötta din dotter på många meningsfulla sätt. Till det grundläggande hör att hjälpa henne att förstå och acceptera hur hon själv fungerar samt vad som skapar jämvikt mellan styrkor och sårbarheter i hennes liv.
Förändringstryck på samhällsnivå
Kunskap om det samhällsklimat som omgärdar din dotter kan hjälpa dig att förstå i vilket yttre sammanhang hon utvecklas. Det minskar risken för att du ska härleda eventuell frustration över rådande ungdomstrender till henne som person.
Du unga, du fria
Tonåringen är en relativt ny företeelse som dök upp i USA på 1950-talet, efter andra världskrigets slut. Tonårskulturen slog igenom tidigt i Sverige. Eftersom Sverige stod utanför andra världskriget steg födelsetalen tidigare här än i övriga Europa. Fyrtiotalisterna växte upp med ett större ekonomiskt välstånd, gick längre tid i skolan och kunde i kraft av sitt antal och friare livsstil lägga grunden för den nya tonårskulturen. Förutsättningarna för att kunna leva ett typiskt tonårsliv varierade dock beroende på geografiska faktorer, kön, samhällsklass och religiösa övertygelser. Min svärmor växte upp under 1950-talet på en ö i Småland, i en lantbrukarfamilj med kyrkliga värderingar där livshållningen var hård, vilket påverkade i vilken grad
hon kunde ta till sig den mer tillåtande livsstilen. Hon och hennes bror fick till exempel gömma sig om de skulle spela kort. För många var konfirmationen fortfarande den händelse som markerade övergången från barndom till vuxenliv. Även om ingen blev vuxen över en natt, fanns en förväntan och ett ideal om att växa upp snabbt. Min svärmor förlovade sig som 19 -åring och det var en självklarhet att hon omedelbart skulle bli maka och mamma. Sådant som självförverkligande, studier och resor fanns inte på kartan. Och då är min svärmor ändå en av de mest kompetenta personer jag känner.
Det finns förstås även idag de vars tonårstid präglas av förhållanden som gör att de behöver bli vuxna snabbt. Men vanligtvis har tonåringen ett tiotal år på sig att hitta sig själv och sin identitet, vilket gör denna period av sökande mer utdragen. I vår tid är friheten att välja högt värderad, och ungdomen förkroppsligar idén om framtidsutsikter. Ungdomlighet är något som eftersträvas i alla åldrar. Att vara socialt framgångsrik och omgiven av vänner är en viktig del av idealet. Tonåringen som ”koncept” är alltså eftersträvansvärt – och samtidigt kan man undra hur fri en tonårstjej idag egentligen är att välja, givet en tuffare arbetsmarknad, svårigheter att hitta egen bostad, klimathot och en polariserad samhällsdebatt. Hon bidrar inte till samhället än och betraktas ofta av vuxna som bortskämd och lite i det blå. En tonårstjej i gruppintervjun menar att det är svårt att bli tagen på allvar:
Jag tycker att sociala medier har gjort att jag vet så himla mycket, men samtidigt är det ganska få som tar en seriöst för att man fortfarande är ung. Så jag kanske känner att: Ja, men jag vet väldigt mycket om det här! Men då är det
så här: Ja, men du är bara en tonårstjej. Hur mycket vet du egentligen? Det är dina hormoner som ger dina känslor spel.
Jag upplever många tonårstjejer som ofria. Inte minst de som till det yttre tycks ”ha allt”, men aldrig verkar nöjda med sig själva. De ställer ofta höga krav på att få bra betyg, komma in på utbildningar med andra duktiga elever och kämpar med prestationsångest. Därtill finns det många andra områden som de ska beta av, såsom träning, mat, sömn, intellektuell förkovran och, inte minst, det sociala. Citatet nedan från gruppintervjun illustrerar detta:
När jag tänker på att vara tonåring … är det enda som dyker upp i mitt huvud ”press”, för det är sån press från alla håll. Det är verkligen så här: Du ska göra det här, du ska göra det här, du ska göra det här … Du ska äta bra, du ska sova mycket, du ska vara med på alla grejer på helgerna, alltså alla fester, allting. Du ska ha ett rikt socialt liv, du ska ha bra betyg, du ska göra det, det det det det … Vi hade en stresspedagog som föreläste i skolan och den bara: Ni sover ju mindre än åtta timmar! Men jag hinner inte mer. Jag hinner inte för jag ska gymma, jag ska träna, jag ska göra hundra grejer samtidigt. Sen ska man hinna typ så här meditera, helst läsa böcker på fritiden och sen gå ut och springa. Det är press skulle jag verkligen säga, från alla håll.
Älskade, hatade mobiltelefon
Drivkrafterna för självförverkligande får ökad kraft och förstärks av mobiltelefoner och sociala medier. Sedan Iphone introducerades i Sverige 2008 , har den smarta mobilen blivit jämngammal med våra döttrar. Få av de
tonårstjejer jag träffar påstår att de egentligen uppskattar att vara uppkopplade flera timmar i sträck. Men att avstå från sociala medier vore som att stanna hemma från helgens disco när vissa av oss vuxna var unga. Sociala medier är en integrerad del av livet för dagens tonårstjejer, även om de också medför ett uppskruvat fokus på utseende och att vara socialt framgångsrik. Så här beskrivs inflytandet av sociala medier i gruppintervjun:
Man jämför sig och så där. På ett annat sätt [än man kunde förr] . Jag tror att det handlar om att man hela tiden jämför sig med dem som har kommit längst. Man jämför sig inte bara med dem i ens skola typ. Man jämför sig med liksom hela världen, och det är nog svårare.
Myndigheter, forskare och lärare – alla har beskrivit risker med ett ökat användande av digitala medier bland ungdomar. Man manar vuxenvärlden till uppvaknande och insikt om den stora förändring som digitala medier innebär. Som vi ska titta mer på i kapitel 6 finns det för- och nackdelar med användandet, och olika personer är mer eller mindre sårbara för nackdelarna.
Undersökningar från Mediemyndigheten (tidigare Statens medieråd) om unga och psykisk ohälsa visar på risker med mycket mobiltid, särskilt bland tjejer där sociala medier är det primära användningsområdet. Som bekant svämmar internet över av bilder på prickfria ansikten och kroppar, vilket sätter sina spår i ungas medvetande. Hjärnforskaren Sissela Nutley gör en jämförelse mellan den flod av skönhetsideal som förmedlas via sociala medier och hjärntvätt: ”Det som vi lägger mycket tid och uppmärksamhet på – det förstärks i hjärnan” […] Upprepad
Många tonårstjejer är ständigt på tå inför vad andra tänker och tycker, som att de står på scen inför en kritisk publik. Även om självmedvetenhet och social anpassning hör till tonåren kan det bli för mycket. I stället för att bygga upp en egen stark identitet fylls de av osäkerhet och oro: Får jag vara med? Är jag bra nog?
Psykologen Charlotte Bergström belyser tjejers sociala arenor och utveckling. Vilken grad av social anpassning är egentligen rimlig? Hur kan man som förälder förhålla sig till allt som pågår inom och runt sin tonårsdotter? Vänskap, popularitet, tillhörighet och sociala medier sammanflätas med personlighetsdrag, identitetsutveckling, självkänsla, hjärnans mognad och samhällets normer. Boken bygger på forskning, erfarenheter från psykologisk behandling och intervjuer med tonårstjejer.
På tå riktar sig till dig som är förälder eller som har en tonårstjej i din närhet som du bryr dig mycket om. Du får konkreta verktyg och råd för hur du kan stärka relationen er emellan och stötta hennes utveckling i denna omtumlande period av livet.
Tonårstjejer kan verka mogna men behöver sina vuxna. Den här boken är som en klok kompis (eller psykolog) att bolla med när man följer en tjej på hennes vindlande resa mot vuxenlivet.
Malin Bergström, barnpsykolog och docent, som skrivit bokens förord