LÄRARLIV I LITTERATUREN
Prolog
Det sägs ofta att läsning öppnar dörrar till nya världar och att läsa är ett sätt att resa. Och visst är det så. Lika sant är det att läsning förändrar och förfinar vår blick på oss själva och att den hjälper oss att utveckla självförståelse och självinsikt, två viktiga nyckelkompetenser såväl i yrkeslivet som privat.
Med den här boken inbjuds du till att oupphörligen växla perspektiv mellan att vara lärare och läsare. Du förväntas vara en läsande lärare och en lärande läsare, allt beroende på vilka erfarenheter du bär med dig och vad som intresserar dig. Syftet är att läsningen ska vara både lustfylld och underhållande, men också öppna dörrar till reflektion och identifikation.
Alla yrken kräver sin självreflektion, i synnerhet ett så socialt intensivt och mättat yrke som lärarens. Allra bäst fungerar självreflektionen om den sker i ett sammanhang där det finns tillgång till andra reflekterande individer, allra helst personer som delar en närhet, en kompetens och ett speciellt intresse för ett yrke och en yrkesverklighet.
Läsningen kan med fördel ske på egen hand, som en stund för sig själv och de egna tankarna. Emellertid finns det fördelar med att låta läsningen leda till samtal, gärna med kurskamrater, kollegor eller kompisar; inspirerande och intresseväckande samtal om det läraryrke och lärarliv som pågår just här och just nu.
Den brittiske pedagogen Tim Brighouse (2013, 2019) visar i sin forskning att framgångsrik undervisning samt framgångsrika lärare och skolor kännetecknas av fyra huvudaspekter: att lärare samtalar om sin undervisning och yrkesutövning; att lärare observerar varandra i klassrummet; att lärare planerar, genomför och utvärderar undervisning tillsammans; att lärare undervisar och delar med sig av sina kunskaper på ett generöst och systematiskt sätt. Även en mängd annan forskning visar att kollegialt samarbete och samverkan starkt bidrar till ökad lärarkompetens och förbättrad skolutveckling (Fullan, 2012; Timperley, 2013).
I det kollegiala samarbetet utgör den gemensamma, professionella reflektionen en nyckelfaktor för att utveckla såväl den egna kompetensen som verksamheten i stort. Det är genom den gemensamma professionella reflektionen som ett så kallat synligt lärande åstadkoms, för att låna ett begrepp av den världskände nyzeeländske pedagogen John Hattie (2012). Och med ett synligt lärande skapas förutsättningar för en mer systematisk och metodisk utveckling.
Att läsa om lärares liv och undervisning kan i ljuset av detta vara ett sätt att skapa, uppmuntra och upprätthålla ett professionellt och kollegialt samtal, men med läslusten som drivkraft och ledstjärna. Kreativt tänkande och lust är som bekant två samverkande mekanismer och här kan läsningen onekligen spela en viktig roll som en intellektuellt inspirerande katalysator.
Tematiskt vilar den här boken på två ben. För det första är syftet att spegla och skapa fördjupade reflektioner kring dagens lärar yrke med dess många snabbskiftande roller och förutsättningar. För det andra är det tänkt att läsaren ska vända och vrida på lärar yrkets mångfald, för att därmed låta nya och oväntade kopplingar och infallsvinklar komma fram. Lärare är landets största yrkeskollektiv, ändå förekommer lärarskildringar förvånansvärt sällan i den samtida vuxenlitteraturen, där lärarna mest
fungerar som bifigurer eller dyker upp strövis i enstaka situationer, invävda i större berättelser med annat tematiskt fokus.
Bokens urval bygger därför på två huvudsakliga kriterier, dels berättelser där läraren är huvudperson, dels berättelser som utspelar sig i dagens skola. Urvalet fördelar sig på fyra olika teman, vilka i sin tur kan knytas till ett tjugotal olika författare och deras respektive böcker. Texterna är framför allt skönlitterära, med en stark betoning på Sverige, svenska lärare och svenska skolförhållanden. I den mån lärarskildringar från andra länder tas med tillämpas en närhetsprincip, där skolsystem och skolförhållanden som, kulturellt och organisatoriskt, liknar vårt eget har förtur. Lärargestaltningar från andra länder tas först och främst upp som referenser och paralleller i de fortlöpande analyserna, men här finns också ett inledande kapitel med en sammanfattande analys kring hur lärare gestaltas i ett vidare geografiskt, kulturellt och kronologiskt perspektiv.
Huvudpersonerna är både kvinnor och män i skiftande åldrar och livsomständigheter. Gemensamt för dem är deras yrkesidentitet som lärare, från lärarstudenter till seniora lärare. Genremässigt finns också en stor spännvidd, från en roman som närmast kan kategoriseras som chick lit till en annan som beskyllts för att skildra den värsta sortens omoraliska, manliga beteende. I en roman skildras läraren allegoriskt, som en symbol för det växande folkhemmet. Ett annat exempel är en skildring med ett tydligt hämndmotiv, en roll som för ovanlighetens skull axlas av en ung kvinnlig lärare, flankerat av ytterligare en roman som bärs upp av en medelålders kvinnlig svensklärare som går i clinch med det digitala samhället. Ännu en roman skildrar en ung lärares engagemang för en utsatt nyanländ elev. Till detta ska läggas flertalet andra kortare referenser och paralleller till litteratur där lärare fungerar som huvudpersoner.
Det är med andra ord en bred palett av lärarskildringar som erbjuds, berättelser som är tänkta att sätta igång den professionella och personliga reflektionen inom världens viktigaste yrke – lärarens.
En läsarguide
Den här boken har ett dubbelt syfte: att uppmuntra till läsning och att stimulera yrkesutvecklande reflektion för lärare och pedagogiskt intresserade. Medel och verktyg i denna process är ett antal utvalda skönlitterära texter som gestaltar och problematiserar läraryrket och lärarlivet.
Boken är uppdelad i fyra delar utifrån fyra teman: Läraren som pedagogisk och moralisk kämpe; Läraren som gränsöverskridare och normbrytare; Läraren som tidsspegel; Läraren som förebild eller nidbild i dagens skola. Inom ramen för varje tema samlas ett antal kapitel om litterära texter som belyser temat på olika sätt. Kapitlen inleds med en beskrivande ingress och avslutas med diskussionsfrågor som du som läsare och lärare kan reflektera och resonera kring, i läsning och i samtal.
Kapitlen innehåller längre citat och referat som ger möjlighet att komma nära de olika verken och deras specifika stil och innehåll. Det finns också en vidare och mer fördjupad diskussion kring texternas teman och motiv. Här dras paralleller till annan litteratur och kulturella uttryck som speglar textens speciella motiv eller teman, exempelvis lärares ledarskap eller problematiska relationer till vissa elever eller undervisningsgrupper.
Naturligtvis är det en förhoppning att du som läsare, i något läge, ska läsa och reflektera kring verken i sin helhet – enskilt, gemensamt eller helst både och. Boken inleds, som nämnts, med ett kapitel som ger en orientering i tidigare forskning kring lärarliv och, med nedslag i ett antal språkområden, hur lärarliv har skildrats i den internationella litteraturen. Tanken är att bokens
svenska nutidstexter, från tidigt 1990-tal och framåt, ska ges en fördjupad kontext, med kopplingar i tid och rum.
För det är ju så att lärare och läraryrket har förvånansvärt mycket gemensamt, i både tid och rum, liksom mellan personer. Och all läsning och litteratur har den stora fördelen att de tillåter oss att färdas i tid och rum, från ett medvetande till ett annat, från en lärarvärld till en annan lärarvärld.
KAPITEL 1 Lärare i litteraturen
Lärare finns det många av i det verkliga livet, men tämligen få i litteraturen. Detta kan tyckas märkligt om vi utgår från antagandet att det som tar plats och har stor betydelse i livet också borde få ett lika stort genomslag i litteraturen.
För alla tillbringar vi många, långa och viktiga år i skolan, omgivna av lärare, annan skolpersonal och klasskamrater.
Många har också en eller flera föräldrar eller vårdnadshavare som är eller har varit lärare, eftersom läraryrket är ett av landets vanligaste yrken och största yrkeskollektiv.
I det här inledande kapitlet ges en bild av forskningsläget för lärare i litteraturen och en bakgrund kring hur de lärarliv som speglas i litteraturen tenderar att förhålla sig till verkligheten, vad gäller både tid och rum.
På spaning efter lärarliv – forskningsläget
Enligt Skolverket (2022) tjänstgör 139 000 heltidsarbetande lärare i den svenska skolan. Till detta ska läggas en mångfald annan pedagogisk personal som rektorer, elevassistenter och lärarvikarier. Allt talar dessutom för att detta antal inte minskar, snarare tvärtom. Aldrig tidigare har vi levt i ett samhälle så genomsyrat av utbildning och aldrig tidigare har det funnits så många och långa utbildningar, så mycket formellt och organiserat lärande. I dag går vi längre än någonsin i skolan, och det krävs mer utbildning än någonsin för att få även de enklaste arbeten, ett sakförhållande som har väckt många och långa diskussioner, stundtals med kritiska inslag och röster (Susskind & Susskind, 2017).
I dagens konkurrensdrivna och snabbföränderliga globala kunskapssamhälle omskolas och fortbildar sig också många under livet. Utbildning och kompetensutveckling står aldrig helt still eller blir helt fullbordade i ett samhälle och på en arbetsmarknad som ständigt förändras och förnyas. Mitt i all denna dynamiska mångfald är läraren det globala kunskapssamhällets viktigaste aktör. Läraren är – trots all förändring och förnyelse – den mest konstanta och centrala nyckelspelaren i utbildningssystemet. Att tänka sig ett skolsystem utan lärare är svårt, nästintill omöjligt, för lärande och undervisning handlar aldrig om en avhumaniserad och dekontextualiserad kunskap. Allt vi lär oss har nämligen något slags ursprung i mänskligt liv och handlande, eftersom allting, från avsnitten i historieböckerna till grundämnena och de naturvetenskapliga laborationerna, baseras på mänskliga handlingar, urval och avvägningar. I skolans många verksamheter finns alltid personliga avtryck och i centrum för allt står alltid en eller flera lärare.
Allt vetande och kunnande har ett historiskt ursprung, traderat från generation till generation, från person till person. Till skillnad från andra primater har människan en påfallande stor
och funktionsduglig hjärna, ett livsavgörande organ som dock tar uppåt tjugofem år på sig att mogna (Harari, 2014). Den hjärnstarka varelsen homo sapiens behöver alltså fostra och utbilda sin avkomma ovanligt länge, vilket är ett av skälen till att vi, till skillnad från andra primater, har skolsystem formaliserade i läroplaner, förlagda till speciella byggnader och befolkade av utbildade lärare. Allt vi lär oss har också ett mer eller mindre uttalat syfte, speciellt i skolan. Lika tydligt intar läraren en avgörande roll i planeringen, genomförandet och utvärderingen av denna omfattande bildnings- och utbildningsprocess.
Trots detta för alla de många och viktiga lärarna en ganska anonym tillvaro i litteraturen. Ett undantag är barn- och ungdomslitteraturen där lärare ofta förekommer, men då som – mer eller mindre viktiga – bipersoner i den tillvaro som omger den unga protagonisten, ett barn eller en ung person (se Farber m.fl., 1994; Hansson, 2003; Ullström, 2001).
Även forskningslitteraturen är skral. Med svenska förhållanden i förgrunden finns blott en handfull verk som på ett mer systematiskt, teoretiskt och heltäckande sätt undersöker och utreder lärarens roll i litteraturen. Mest framträdande är antologin Lärare i litteraturen, som utkom 1992 med skolforskaren Åke Isling som redaktör. Här görs historiska nedslag i ett flertal olika litterära texter och författarskap som skildrar lärare och läraryrket. Urvalet sträcker sig över 150 år, från folkskolestadgans tillkomst, 1842, till det år då vi fick dagens friskole- och skolpengssystem, nämligen 1992. Här förekommer flera namnkunniga författare som Selma Lagerlöf, August Strindberg, Karin Boye, Per Anders Fogelström, Harry och Moa Martinson, Ivar Lo-Johansson, Torgny Lindgren och Lars Gustafsson. Framställningen är historiskt och kronologiskt upplagd med två decennier i taget, från 1840–1850-talen till 1980–1990-talen. I texterna ställs, enligt redaktören själv, ”relationerna mellan lärare och elev i centrum” (Isling, 1992, s. 6).
Det betyder med andra ord att perspektiven i texterna kan vara såväl lärarens som elevens, eller utgöra en enstaka episod bland många andra i ett större verk. Här eftersträvas också ”en mångsidig belysning av skollivet” (Isling, 1992, s. 6), vilket riktar sökarljuset inte bara mot läraren, utan också mot skolan i stort. Läraren är därför ofta bara en karaktär bland många andra i dessa berättelser. Det är med andra ord en stor skillnad på med vilket fokus och med vilken förekomst lärare uppträder i dessa berättelser. På så sätt utmärker sig föreliggande bok genom att hålla ett skarpt och stadigt fokus på just läraren, som huvudperson och nyckelspelare, perspektivhållare och berättare. Här, i denna bok, riktas alltså ljuset på läraren som han, hon och hen framträder i litteraturen från 1990-talets början till i dag.
Vid sidan om antologin Lärare i litteraturen, som i hög grad fungerar historiskt och vänder blicken bakåt i tiden, finns den akademiska avhandlingen Fantastiska fröknar: studier av lärarinnegestalter i svensk skönlitteratur av Anna Maria Ursing (2004), och här står, som titeln anger, kvinnliga lärare i tematiskt och analytiskt fokus.
Blott två år senare publicerades boken Förebild eller nidbild? Läraren i svensk barn och ungdomslitteratur av Gudrun Fagerström (2006). Här ligger också tonvikten på något äldre litteratur, med två historiska nedslag riktade mot böcker publicerade runt åren 1900 respektive 1970. Detta betyder, vilket också anges i förordet hos samma Fagerström, att annan utgivning blir ”styvmoderligt behandlad”, inte minst den som ligger oss närmare i tid. Här är det mest tendenser och kategoriseringar som presenteras, snarare än analyser av specifika böcker.
En framträdande trend i de senaste decenniernas barn- och ungdomslitteratur är, enligt Fagerström, att det onda och mörka ofta dominerar på bekostnad av det uppbyggliga och ljusa.
I skildringar ser vi hur vuxenvärlden ofta sviker, bland dem
följaktligen också lärarna. Här märks många frånvarande lärare, fysiskt och mentalt, som skulle ha behövt stå på de utsatta barnens och ungdomarnas sida. Synen på läraren i litteraturen har sålunda mörknat i de senaste decenniernas litteratur, menar Fagerström (2006).
Ett brett och viktigt bibliografiskt bidrag ges i Skolan: vår gemensamma angelägenhet, som utkom 2001. I denna publikation presenterar bibliotekarien Margareta Ullström runt trehundra böcker med skolmotiv. Böckerna är fördelade på allt från barn- och vuxenlitteratur, nutida och äldre litteratur, samt såväl svenska som utländska författare. Kapitlen är relaterade till ämnesområden, där diverse aspekter av skolverksamheten och skolverkligheten står i förgrunden. Ett av dessa kapitel bär rubriken ”Läraren i fokus”. Här finns en kort redogörelse och analys av några vanliga teman i lärarlitteraturen. I samband med detta listas 35 romaner med bärande teman och motiv relaterade till lärare.
Enligt Ullström är bilden av läraren långtifrån entydig, men det framträder ändå en tendens där lärare blir mörkare och mer kritiskt gestaltade i högre årskurser. Detta stämmer med Fagerströms (2006) forskningsrön som tidigare kommenterats här. Vidare betonar Ullström (2001, s. 10) ”behovet av forskningsinsatser kring skolskildringar i skönlitteraturen”, vilket tidigare forskningslitteratur liksom föreliggande volym får betraktas vara. Det finns med andra ord åtskilliga kunskapsluckor att fylla inom lärarlitteraturens fält.
Även författaren och tillika läraren Hans Lagerberg (2007) förhåller sig ganska tätt och tydligt till lärare i litteraturen i Lärarna: om utövarna av en svår konst, en bok som dock har en betydligt bredare inriktning än att endast behandla lärares litterära avtryck. Här dominerar en självbiografisk och självanalytisk tråd, som varvas med en mångfald annat material, däribland skönlitteratur. Värt att notera är således att fyra tungt vägande textbidrag
inom fältet – Fagerström, Lagerberg, Ullström och Ursing – alla är publicerade inom loppet av sex år, mellan åren 2001 och 2007. Efter denna period och framåt finns det dock betydligt mindre forskning att tillgå.
Mest närliggande i tid blir antologin Tjänstemannen i skönlitteraturen, utgiven 2017 under redaktörskap av Anders Björnsson och Björn Rombach. Det är ett verk där blicken riktas mot ett stort antal tjänstemannayrken. I ett av kapitlen blir det läraryrkets tur att träda fram. Det sker i en kortare text skriven av tidigare nämnda Anna Maria Ursing. I denna text konstateras att skönlitteraturen har många funktioner. Denna mångfunktionalitet illustreras med hjälp av metaforerna spegeln respektive lampan. I enlighet med detta sägs att skönlitteraturen speglar oss själva och de liv vi lever, men skönlitteraturen kastar också ljus över andras liv och leverne. Både likheten och olikheten ryms i berättelsen; både det välkända och det främmande gestaltas i litteraturen. Man kan även drista sig till att hävda att mycket av den litterära kvaliteten handlar om just detta: att skapa spänningsfält och brytningar mellan de två funktionella symbolerna, spegeln och lampan. I spegeln ser vi och känner igen oss själva. Med hjälp av lampan kan vi belysa och få syn på nya, främmande och oväntade aspekter av oss själva och andra. Lampan lyser upp saker som legat i hel- eller halvdunkel, saker som behöver belysas och synliggöras. En sådan här tvådelad kategorisering blir naturligtvis både schematisk och missvisande om den tillämpas okritiskt, för i verklighetens välskrivna texter finns det ett effektivt växelspel mellan identifikationer och upptäckter. Här verkar oavlåtligen både spegeln och lampan.
Vidare menar Ursing att berättelser om kvinnliga lärare har kommit att bli en alldeles egen skönlitterär genre under de senaste två seklerna (2017). Detta är föga förvånande om man betänker att kvinnor är överrepresenterade inom läraryrket, inte minst
i de lägre årskurserna. Runt 75 procent av alla grundskolelärare är kvinnor och motsvarande siffra för förskolan har länge legat över 90 procent. Även inom gymnasiet sker en långsam förskjutning mot kvinnlig överrepresentation. Så att allt fler av dagens författare är kvinnor lär också ha stark inverkan på det faktum att många texter om läraryrket och lärarlivet är skrivna av kvinnor.
Givet läraryrkets och skolerfarenheternas utbredning finns det alltså förhållandevis lite skrivet om lärare i skönlitteraturen. Detta gäller litterära texter där lärare förekommer som huvudpersoner eller centrala karaktärer, men också forskning där lärare och lärarrollen undersöks och analyseras i litteraturen.
Ännu glesare blir det om vi rör oss fram i tiden, från 1990-talet och framåt. Med tanke på det höga förändringstryck som präglat den svenska skolan sedan början på 1990-talet kan detta verka paradoxalt. Kommunaliseringen, friskole- och skolpengssystemet och slutligen den målstyrda läroplanen och betygssystemet tillkom inom loppet av en handfull år under början av 1990talet. En utbredd uppfattning är att mycket av dagens skola sattes där och då, en utveckling som inte sällan målas i mörka färger, exempelvis av ekonomen Magnus Henrekson och statsvetaren Johan Wennström (2022), som menar att något negativt hände i upptakten till 2000-talet, något som drabbade elevers prestationer, betygssättning, lärares arbetsmiljö och elevers välbefinnande i skolan.
Mycket tyder ju också på att skolfrågor har hamnat allt högre upp i den politiska och samhälleliga debatten, ett mönster som bekräftas både av många väljarundersökningar och av forskning (Jarl & Rönnberg, 2015; Skytte, 2021). Det svenska skolsystemet brukar också beskrivas som internationellt unikt i att tillåta privat och vinstdrivande skolverksamhet bekostad av skattepengar (Grundberg Wolodarski, 2022; Kornhall m.fl., 2022; Larsson, 2021). Mitt i allt detta har Sverige på ganska kort tid haft en stor
migration och genomgått en snabb och omfattande digitalisering. Allt detta borde rimligen påverka lärares, elevers och skolors villkor i grunden. Och stora och starka förändringar brukar ofta dra till sig uppmärksamhet och intensifiera processer präglade av både episk dynamik och dramatik. Eller annorlunda uttryckt: det är tacksamt att skriva om en turbulent tid.
Lärares tillvaro bland boksidor och elever – i tid och rum
Skolan speglar samhället, men är samtidigt en institution som lever sitt eget liv och har sin alldeles egna logik. Detsamma kan sägas om läraryrket, ett yrke som visserligen påminner om andra yrken, men som har stora och starka egenheter. Att som vuxen vara ensam i ett klassrum med trettio unga individer hör inte till vanligheterna i andra yrken. Samvaron i klassrummet struktureras och organiseras av styrdokument och skolplikt, synliga och delvis dolda läroplaner och normer. Exempelvis förväntas elever än i dag utföra samma uppgifter samtidigt på samma plats, trots all annan utveckling sedan vi fick folkskolestadgan 1842. Men skolan är långtifrån monolitisk, varken i tid eller i rum. Det finns inget klassrum, ingen undervisningsgrupp eller lärandesituation som till fullo liknar en annan. Variationen är enorm.
Åtskilligt av denna variation inryms i denna antologi. Exempelvis finns här en allegoriskt framställd lärare, Ragnar, som snarare gestaltar en historisk epok – folkhemmet – än något annat. Här finns lärare som känner sig klämda och kvävda i dagens marknadsskola. En av dem, den unga tjejen Elin, förvandlas till en sagolik hämnare, medan en annan lärare, Mirjam, mer eller mindre går under av utmattning, självförebråelser och problematiskt drickande. En annan ung lärare, Annie Raft, vinner elevernas gunst med en nytänkande och välfungerande pedagogik, men blir ifrågasatt och påhoppad av föräldrar som vill ha en
traditionell skola som liknar deras egen skolgång. För en annan lärargestalt, Lotta, förvandlas skolans digitalisering och modernisering till en ödesdiger snubbeltråd och ett rött skynke. Tillsammans med några andra vinddrivna existenser förvandlas hon till en stridbar partisan som kämpar mot digitaliseringen.
I flera andra texter behandlas gränsdragningar inom yrket, många av dessa handlar om intimitet, vars yttersta röda gräns är sex. Här förekommer också en text som skildrar en nyanländ lärares fruktlösa försök att etablera sig som lärare i Sverige. Slutligen finns här alltifrån uppseendeväckande usla till sockersött idealiserade lärare; yrkespersoner och privatpersoner vars beteenden och egenskaper rör, berör och upprör. Frågan är vilka egenskaper och beteenden vi kan känna igen oss själva i, bitvis, i större stycken eller helt och hållet. Läraryrket är sannolikt det mest relationstäta av alla yrken. I lärarvardagen pågår ständigt personliga möten i en enorm social och pedagogisk mångfald. Och när människor samlas, tätt och intensivt, uppstår konflikter, kriser och konstigheter, men också berikande och livsförändrande möten.
Läraren är också en person med makt att påverka, men frågan är: Hur mycket och på vilket sätt? Hur mycket svängrum har en lärare att påverka sina elever utifrån egna pedagogiska och personliga övertygelser? Vad händer då spelreglerna ändras, om det demokratiska ramverket för skolan ändras och läraren behöver inskränka och censurera sina övertygelser? Det sägs ofta att dagens skola och lärare är trängda mellan diverse intressen, krafter och mekanismer. Bland dessa krafter nämns ofta kommersiella intressen, i det som vanligen benämns marknadsskolan. Skolforskaren Petter Sandgren (2022) beskriver detta som att marknaden sedan det tidiga 1990-talet har kommit att bli både ”mall och mått för den svenska skolan”. Här märks också ökande dokumentationskrav som styr och snävar in lärarens professionella
friutrymme, allt enligt det styrsystem som vanligen går under beteckningen new public management. Här avkrävs skolan och dess personal en ständigt stigande ström av dokumentation och kontroll, inte sällan av numerisk och kvantitativ karaktär. Meningsfullheten i att öka dokumentationsbördan för redan stressade lärare, vars elev- och klassrumstid redan är otillräcklig, har många gånger ifrågasatts, men synpunkterna verkar inte ha lett till några större förändringar i positiv riktning (Alvesson & Strannegård, 2021; Bornemark, 2018, 2020; Liedman, 2011).
Vi lever också i en osäker tid där auktoritära och våldsbejakande rörelser har fått ett starkt uppsving under de senaste åren, en faktor som naturligtvis påverkar samhället och därmed skolan på olika sätt. Flyktingströmmar, religiösa friskolor och våldsdåd är fenomen som diskuteras allt mer i en allt mer splittrad och heterogen skola. Och allt detta kan på olika sätt speglas i litteraturen.
Vänder vi blicken utåt det internationella fältet finner vi många andra intressanta och varierande lärarskildringar. Kanske märks detta mest och bäst i vårt södra grannland Tyskland, vars dramatiska historia ger läraryrkets auktoritära aspekter alldeles speciellt suggestiva, tragiska och ödesmättade konturer. Här finns nyöversatta klassiker som Hermann Ungars Klassen, ursprungligen från 1927, som sätter det solkiga och skoningslösa ljuset på den utsatte, neurotiske och härsklystne läraren Josef Blau. I likhet med Josef K. i kollegan Franz Kafkas Processen, utgiven 1925, finns här en stigande overklighetskänsla. Josef Blaus vantrivsel speglas i såväl klassrummet som kulturen, allt gestaltat med en intensiv, mörk glöd, en sorts litterär expressionism. Här skildras ångesten inför en ohållbar yrkesroll, som övergår i paranoida upplevelser av tillvaron i stort. Josef Blau bor i en mindre stad och väntar barn tillsammans med Selma, en ung kvinna som han känner en förvriden åtrå till. Hon är vacker, han är ful. Åtminstone känner han det så.
Arbetet på ett läroverk för välbärgade ynglingar är också ett existentiellt sänke. Själv kommer Josef Blau från blygsamma förhållanden och i mötet med de resursstarka eleverna känner han sig underlägsen. Även inför kollegorna känner han sig liten. Underlägsenhetskänslorna medför ett krampaktigt kontrollbehov, ett behov att ständigt vara beredd på det värsta.
Texten kan läsas på många sätt, som en psykologisk eller sociologisk studie, alternativt som en uppskruvad och febrig redogörelse för hur det känns när allt går fel i undervisningen och klassen vänder sig emot en. Och precis som hos andra samtida litterära storheter av judisk börd, som exempelvis Stefan Zweig och den redan nämnde Franz Kafka, finns här ett tänkbart tema som berör den judiska identiteten i tider av sjudande antisemitism. Sannolikt kan både Josef Blaus och Josef K:s kallsvettiga tillstånd härledas till det överhängande hotet att förintas, ett hot som visade sig vara både storskaligt och fullt realistiskt bara något decennium senare.
Även i Heinrich Manns välkända roman Professor Unrat från 1905 (på svenska 1960) skildras den brutala kampen om herraväldet i klassrummet, sett ur en plågad lärares perspektiv. Magister Raat är en man i övre medelåldern, vars öknamn från eleverna lyder Unrat, tyska för ”skräp”. Här vävs även en tragisk kärlekshistoria med nattklubbsartisten Rosa Fröhlich in, en karaktär som spelades av Marlene Dietrich i den världsberömda filmatiseringen med titeln Blå ängeln från 1930. Förfall, förnedring och förfäran kantar den stränge magister Raats undergång: han avskedas, blir utblottad och hamnar slutligen i fängelse tillsammans med sin älskarinna.
Ödön von Horváths roman Ungdom utan Gud från 1937 kom i svensk nyutgåva 2021 och fick en kuslig aktualitet då en lärare i en svensk skola använde den i undervisningen (Clausson, 2021).
För detta blev läraren ifrågasatt av en förälder, tillika representant
Det här är en antologi om gestaltningar av lärare i samtidslitteraturen. Med läslusten som drivkraft skapar och uppmuntrar bokens texturval och romananalyser till kollegiala samtal och fördjupade reflektioner kring dagens läraryrke. Texterna är framför allt skönlitterära, med stark betoning på svenska skolförhållanden.
Boken är uppdelad i fyra delar:
• Läraren som pedagogisk och moralisk kämpe.
• Läraren som gränsöverskridare och normbrytare.
• Läraren som tidsspegel.
• Läraren som förebild eller nidbild i dagens skola.
Gemensamt för lärargestaltningarna är lärarens nästintill outtröttliga försök att göra skillnad, för sig själv, andra och samhället. Här möter vi såväl nyutexaminerade, passionerade lärare som uppgivna, normbrytande och hämndlystna lärare. Det breda persongalleriet speglar dagens skola på ett träffande sätt och Lärarliv i litteraturen blir ett oumbärligt diskussionsunderlag som sätter fingret på läraryrkets innersta kärna.
Boken passar alla lärare och pedagogiskt intresserade, främst vill den stimulera läslust och yrkesutvecklande kollegial reflektion.