9789127462557

läkaren Ullakarin Nyberg beskedet att hon har en snabbväxande bröstcancer. Från att vara den som hjälper andra

Ullakarin Nyberg är psykiater, med.dr och suicidforskare, med en bakgrund som bröstcancerläkare. Hon anlitas ofta som expert i media, bland annat medverkar hon regelbundet i Nyhetsmorgon på TV4 kring frågor som rör förluster, psykisk hälsa och ohälsa. Hon har varit programledare för Livet med Ullakarin Nyberg i P1 och leder dels den egna podcasten Inferno, dels podcasten På liv och död i föreningen MIND:s regi.

Tidigare har hon skrivit böckerna Konsten att rädda liv, Suicidprevention i praktiken och hon är medförfattare till Konsten att mötas.

I den här boken väver hon ihop sina personliga reflektioner och erfarenheter med sin professionella kunskap inom psykiatri och cancervård. På ett initierat, nyanserat och djupt berörande sätt förmedlar hon trygghet i det svåra, där fakta varvas med exempel och tips på förhållningssätt. Hon berör bland annat kroppsliga förluster, hur relationer påverkas, olika vägar att skapa en ny normalitet i vardagen och livets existentiella aspekter.

Boken ökar förståelsen för bröstcancer och ger verktyg för att hantera det som sjukdomen och behandlingen för med sig. Det är en bok för dig som själv lever med eller har haft bröstcancer, för dig som har en sjuk närstående eller som i din yrkesroll möter människor som drabbats.

»Jag kommer aldrig mer att ta framtiden för given, men jag känner stort hopp om livet.«

Livet med bröstcancer

Foto: Appendix fotografi

tvingas hon byta perspektiv när hon själv blir patient.

ullakarin nyberg

I december 2018 får psykiatern och före detta cancer-

Ullakarin Nyberg

Livet med bröstcancer

Personliga erfarenheter och professionella insatser

ISBN 978-91-27-46255-7

9 789127 462557

9789127462557_skyddsomslag.indd Alla sidor

2023-12-04 14:57

Innehåll Förord 7 kapitel 1 • Vad är bröstcancer och varför blir man sjuk? 9 Personlig reflektion 9 Fakta 15 Förhållningssätt 20 Sammanfattning 29

kapitel 2 • Hur behandlas bröstcancer? 31 Personlig reflektion 31 Fakta 34 Förhållningssätt 42 Sammanfattning 52

kapitel 3 • Biverkningar 54

Egen reflektion 54

Fakta 59 Förhållningssätt 68 Sammanfattning 73

kapitel 4 • Psykologiska reaktioner 75 Personlig reflektion 75 Fakta 79 Förhållningssätt 87 Sammanfattning 90

9789127462557_001-167.indd 5

2023-12-04 11:04

kapitel 5 • Kommunikation med anhöriga och andra 92 Personlig reflektion 92 Fakta 98 Förhållningssätt 104 Sammanfattning 107

kapitel 6 • Konsekvenser för anhöriga och närstående 109 Personlig reflektion 109 Fakta 113 Förhållningssätt 115 Sammanfattning 117

kapitel 7 • Existentiella perspektiv 119 Personlig reflektion 119 Fakta 125 Förhållningssätt 129 Sammanfattning 133

kapitel 8 • Obotlig sjukdom 135

Personlig reflektion 135 Fakta 140 Förhållningssätt 145 Sammanfattning 149

kapitel 9 • Vägen till en ny normalitet 151 Personlig reflektion 151 Fakta 155 Förhållningssätt 159 Sammanfattning 163

Slutord 165 Lästips 166

9789127462557_001-167.indd 6

2023-12-04 11:04

FÖRORD

DEN HÄR BOKEN riktar sig till dig som har erfarenhet av

bröstcancer, vare sig det handlar om att du själv har varit eller är sjuk, att någon i din närhet är drabbad eller att du arbetar med bröstcancer. Jag vänder mig i första hand till kvinnor med sjukdomen eftersom det är kvinnor jag arbetar med, även om ungefär 80 män får bröstcancer varje år och det naturligtvis finns ickebinära personer som drabbas. Det är ingen traditionell faktabok utan snarare ett slags handbok med råd om hur man kan leva med sjukdomen och vad som är viktigt att tänka på för den som står bredvid. Boken speglar min personliga uppfattning som har sin grund i min egen sjukdom såväl som i min mångåriga kliniska erfarenhet av att arbeta med bröstcancer, både som onkolog och psykiater.

Att behandlas för bröstcancer är en lång resa i acceptans.

Den här delen av mitt liv var inte lätt, men oerhört lärorik.

Så småningom hittade jag ett förhållningssätt som passade mig och där började en period jag gärna hade varit utan, men som gav mig ovärderlig kunskap om mig själv och andra.

Den kunskapen vill jag nu dela med mig av.

7

9789127462557_001-167.indd 7

2023-12-04 11:04

Genom hela boken förekommer exempel med verklighetsbakgrund. Jag har dock ändrat detaljer så att enskilda individer inte kan identifieras. Om du som läser känner igen dig beror det på att många som genomlever bröstcancer har liknande erfarenheter. I slutet av boken finns lästips för den som vill fördjupa sig.

8

9789127462557_001-167.indd 8

2023-12-04 11:04

• KAPITEL 1 •

Vad är bröstcancer och varför blir man sjuk?

EN VINTERDAG I december kämpar jag mig fram längs Folk-

ungagatan på väg hem från kören. Jag är kall utifrån och in och försöker distrahera mig från kylan genom att fokusera på den stundande julen. Eller kanske är det en detalj som har förstärkts i ljuset av det som sedan händer, jag vet inte.

Hur som helst älskar jag allt med julen, det är min favorithögtid, och jag vill gärna tro att jag går där på Folkungagatan och tänker på julmaten, pyntet och julklapparna utan att ana att den här julen ska bli på ett helt annat sätt än alla andra jular.

Jag har jobbat hårt hösten 2018 och är väldigt trött, men det är inte ovanligt i slutet av året och ingenting som bekymrar mig. När jag kommer hem den här torsdagen lägger 9

9789127462557_001-167.indd 9

2023-12-04 11:04

jag mig tidigt. Innan jag somnar passar jag på att känna på mina bröst, så där som man ska göra men som jag ofta slarvat med eftersom jag haft flera godartade knölar i brösten genom åren. Av det skälet blir jag inte särskilt orolig när jag hittar en tydlig knöl i mitt vänstra bröst, utan tänker att det säkert är en cysta som behöver punkteras eller något annat ofarligt. Jag bestämmer mig hur som helst för att ta det säkra för det osäkra och nästkommande dag beställer jag tid för undersökning. Jag är fortfarande helt lugn och det är först när jag efter några dagars väntan kommer till mottagningen och kollegan som undersöker mig inte nöjer sig med ultraljud och finnålspunktion som jag förstår att något är fel. Hon tar flera vävnadsprover med ett pistolliknande verktyg och säger att hon »letar efter en slamkrypare«. Den noggrannheten kan ha räddat mitt liv. Knölen jag upptäckte var mycket riktigt ofarlig, men under den fanns en annan knöl som jag inte kände och som inte heller syntes på mammografi. Det var cancer och en del av tumören var snabbväxande.

Jag tror att de flesta människor har en eller flera dagar i livet som man ser tillbaka på med känslan av ett före och ett efter. Det kan handla om att träffa sin livspartner, få barn, byta bostadsort eller arbete, men också om svåra händelser.

Dagen när jag fick sparken, skilde mig, blev sjuk eller värst av allt, när en älskad person lämnade livet.

Eftersom jag har jobbat med döende och död i hela mitt vuxna liv har döden alltid haft en självklar plats i tillvaron, sida vid sida med en obotlig tro på livets möjligheter. Min livsfilosofi, kanske delvis en yrkesskada, är att vad som helst kan hända när som helst, så det gäller att ta vara på det man har och inte slösa bort tid och kraft på oväsentligheter. När jag skiljs från mina söner och min man tänker jag ofta att 10

9789127462557_001-167.indd 10

2023-12-04 11:04

det kan vara sista gången vi ses. Det är inte en tanke som dominerar min föreställningsvärld, oftast är den flyktig, men den finns där. Jag förstår av människors reaktioner när jag berättar det här att det låter dystert, men tankarna på döden förmörkar inte längre min verklighet, snarare tvärtom. Jag har lätt för att känna ljus och hopp och jag tror att det delvis beror på min närhet till mörkret. I psalmen heter det: »Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där.« Jag är inte troende i traditionell bemärkelse, men jag har sjungit i kyrkan hela mitt liv och det är en av de platser där jag känner mig mest hemma. Medvetenheten om att ljus och mörker blandas för oss alla gör mig trygg.

De senaste 20 åren har jag arbetat heltid med självmord, förutom en halv dag i veckan när jag är psykiaterkonsult på en bröstcancermottagning. Därmed möter jag gång på gång förtvivlade människor som tvingas konfronteras med det faktum att allt är för sent. Jag vet hur betydelsefullt det är att tänka på vad som är viktigt i livet för just mig, vad som går att förändra, vad jag kan avstå ifrån och vilken riktning jag vill att mitt liv ska ta. Alla år av sådana funderingar gjorde att jag kände mig rätt väl rustad för det som väntade när jag själv fick bröstcancer. Men ändå – när diagnosen väl var ett faktum och jag fick klart för mig att nu är det jag som ska gå igenom operation, strålbehandling, cytostatika och tio år av östrogenblockerande medicinering kände jag mig lika rädd och vilsen som alla andra kvinnor med bröstcancer jag mött under åren.

Den 30 december 2018 skriver jag på Facebook: »Jag fick ett tråkigt besked om min hälsa före jul, så mitt 2019 blir inte riktigt som jag tänkt mig. Ni som vill får gärna skicka goda tankar i min riktning. Gott nytt år till alla ni fantas11

9789127462557_001-167.indd 11

2023-12-04 11:04

tiska människor som jag dagligen möter!« De omtänksamma tankarna strömmar in och omsluter mig som ett varmt täcke. Jag rider på en våg av värme och omsorg, men ändå är jag ensam. Det är man i skuggan av en svår sjukdom. Vissa saker kan man dela, men långt ifrån allt. Det vet jag tack vare mitt arbete.

När jag får diagnosen är jag 58 år. Inte lastgammal precis, men inte heller ung. Förutom min professionella relation till bröstcancer har jag även personliga erfarenheter. Min syster fick bröstcancer när hon var 32 år gammal, min mamma när hon var drygt 80 och det finns flera andra i min familj som drabbats, men ingen har dött av sjukdomen. Därför har jag alltid betraktat bröstcancer som en behandlingsbar sjukdom och aldrig varit rädd för att själv bli sjuk, utan tänkt att så kan det nog bli. Men trots denna mentala förberedelse och min grundläggande tro på att allt ordnar sig är jag nu tvungen att möta tanken att det inte ska göra det. Att jag kanske dör i förtid och tvingas lämna allt. Hur ska mina barn klara sig utan mig? Hur blir det för min man och min mamma om jag inte finns? Jag har ju så mycket kvar att uträtta professionellt, vem ska göra det om jag är borta? Alla dessa tankar som tränger sig på och som jag helst vill undvika, men som har en förmåga att dyka upp ändå. Samtidigt ser jag när jag läser mina inlägg på Facebook att livet utifrån sett fortsatte som vanligt. Jag träffade familj och vänner, firade att min yngste son och hans flickvän tog läkarexamen, föreläste, deltog i media, spelade in poddar, träffade patienter och anhöriga, anordnade utbildningar, sjöng, tränade.

Nästa inlägg om min sjukdom kommer den 17 februari.

Jag skriver: »För en vecka sedan fick jag en behandling som knockade mig helt och hållet. Några dagar senare tränade 12

9789127462557_001-167.indd 12

2023-12-04 11:04

jag hårt och på samma nivå som tidigare. Det känns som ett mirakel och är väl också det på sätt och vis. Men jag är privilegierad. Jag har en sjukdom som inte är omgärdad av skam och tabun. Jag får maximalt stöd från alla håll och jag har mina träningsrutiner etablerade sedan många år.

Det underlättar förstås oerhört mycket. En av vårdens stora utmaningar måste vara att alla får tillgång till samma träningsvinst som jag utifrån egna förutsättningar.« Det var så jag tröstade mig själv i början, genom att påminna mig om alla resurser som fanns i och omkring mig.

Jag fick perspektiv genom att jämföra min situation med situationen för andra jag mötte som hade det svårare än jag och jag tänkte mycket på hur ojämlik vården är när man jämför psykisk sjukdom med kroppslig sjukdom. Jag hade fått en sjukdom med hög status, om man nu kan gradera sjukdomar på det sättet. Det skrivs om bröstcancer, såväl kända som mindre kända personer berättar om egna erfarenheter, forskningen om bröstcancer får stora anslag och trots att bröstcancer tidigare var en skamlig sjukdom är det inte särskilt vanligt att den som får sjukdomen idag skäms över det. Tvärtom möter jag många kvinnor som klagar över att de aldrig får lägga sjukdomen ifrån sig, eftersom de ständigt påminns om bröstcancer via media och på andra sätt.

Så är det inte för den som är psykiskt sjuk, även om det har blivit bättre och vi numera både pratar och skriver om den psykiska ohälsan betydligt oftare än förr.

Under den här tiden lever jag i mitt huvud. Jag tänker mycket, men släpper inte fram så många känslor. När jag läser mina inlägg i sociala medier låter jag positiv, reflekterande och kavat och så här i efterhand undrar jag hur sanningsenlig jag egentligen var. Jag var ju rädd och förtvivlad och 13

9789127462557_001-167.indd 13

2023-12-04 11:04

inser att jag bar mycket inom mig, på det sätt jag alltid har gjort. Jag som så många gånger har uppmanat människor jag möter i professionella sammanhang att de ska berätta om sitt inre och försöker lära ut hur man kan göra det. Varför behöll jag så mycket för mig själv och varför hade jag så svårt att be om hjälp?

Tidigt i förloppet fattar jag beslutet att jag ska observera mig själv under hela bröstcancerbehandlingen. Det är ju ett utmärkt tillfälle att testa allt det jag själv lär ut om bemötande och annat som kanske kan sammanfattas som läkekonst, när jag nu är tvungen att byta perspektiv från att vara läkare till att bli patient. Spelar det roll hur vårdpersonal möter patienten eller är de medicinska åtgärderna viktigare när det handlar om potentiellt livshotande tillstånd? Går det att lära sig att leva ett gott liv trots svår sjukdom utan att bli så där överdrivet positiv och livsbejakande? Och går det att acceptera det som kommer i vår väg utan att ödsla energi på att försöka avlägsna det som är jobbigt?

Att gå hemma och fundera över dagens hälsotillstånd är inget alternativ, det vet jag redan från början att jag inte kommer att stå ut med. Så trots att jag är en ganska ostrukturerad person som aldrig gör några listor är det just det jag gör – jag skriver en lista med mina prioriteringar. Det mest självklara handlar om den närmaste familjen. Min man, mina söner och min mamma ska få det de behöver av mig, om det nu är så att jag tvingas lämna dem i förtid. Sedan kommer jobbet. Jag skriver ner det jag tror att jag ska klara av motsvarande en heltidstjänst och går till min chef och visar honom listan. Han är mycket förstående och för det är jag honom evigt tacksam. Jag får fortsätta mitt arbete under de nya förutsättningar som råder.

14

9789127462557_001-167.indd 14

2023-12-04 11:04

Jag bestämmer mig också för att försöka behålla mina vardagsrutiner, men i mindre skala. Jag ska träffa familjen, umgås med vänner, träna, sjunga, laga mat, läsa och göra annat som ingår i min vardag. Jag vet förstås att svåra biverkningar kan sätta stopp för min planering, jag är inte helt orealistisk även om det kan låta så, men det här är mitt mål. Jag vet att det som ibland kallas för det lilla livet är det viktigaste vi har. Utan en fungerande vardag finns det inget att förhålla sig till och det vet jag att jag inte orkar med, jag behöver struktur för att hålla kaoset på avstånd och därför vill jag verkligen försöka.

FAKTA Det finns ungefär 200 olika former av cancer och de är sinsemellan mycket olika, såväl när det gäller symptom och behandling som prognos. Ordet cancer har en negativ laddning för de flesta av oss och får ofta symbolisera det som är svårt i livet eller det som inte fungerar. När vi ska beskriva kampen mot cancern använder vi dessutom ibland krigsmetaforer som »jag vann kriget mot cancer«.

Jag skrev själv om ett »pistolliknande verktyg« ovan och det är ju inte en särskilt trevlig beskrivning av ett medicinskt instrument som bidrar till att rädda liv. Det här innebär att en cancerdiagnos vanligen är psykologiskt belastande oavsett prognos. Det hjälper sällan att använda omskrivningar som »snäll cancer«, »elakartad tumör« eller att säga att »du kommer med all säkerhet att bli frisk« när diagnosbeskedet lämnas. Cancer väcker associationer till död och trots att 15

9789127462557_001-167.indd 15

2023-12-04 11:04

bröstcancer är en av de cancerformer som har bäst prognos är det en svår diagnos att få. Därför är det viktigt att såväl personen som ger beskedet som övriga runt omkring visar att de förstår det.

En ung kollega berättade att hon hade en lärare som sa till varje patient där man misstänkte cancer att han behandlade tillståndet som det värsta tänkbara ända tills motsatsen var bevisad. Läkarens inställning hade en lugnande effekt på patienterna, kanske för att de tänkte att allt som kunde göras också gjordes och att de blev tagna på allvar. Jag har aldrig varit med om att en patient har blivit besviken eller anklagat vårdpersonal för att ha en onödigt negativ attityd när hen blivit förberedd på det värsta och efter utredning fått veta att misstanken varit felaktig. Där­ emot har jag många gånger varit med om det motsatta; att patienter tidigt i förloppet fått lugnande besked som sedan visat sig vara obefogade. Det ger upphov till besvikelse.

Människor vill som regel inte lugnas förrän det finns fog för det.

Bröstcancer är en vanlig sjukdom som drabbar drygt 20 kvinnor varje dag i Sverige. Av alla cancerdiagnoser som ställs årligen, nästan 69 000, är omkring 9 000 bröstcancer och cirka 30 procent av all cancer hos kvinnor utgörs av bröstcancer. Globalt är bröstcancer den vanligaste cancerdiagnosen. Över en och en halv miljon kvinnor insjuknar varje år. I västvärlden riskerar var åttonde till var nionde kvinna att utveckla bröstcancer under sin livstid. De flesta som insjuknar är äldre, men ungefär 5 procent är under 40 år när de får sin diagnos. Medianåldern vid insjuknande, alltså den ålder som delar en grupp i två lika stora delar där den första gruppen är yngre och den andra äldre, är 64 år.

16

9789127462557_001-167.indd 16

2023-12-04 11:04

Spridningen i ålder är således stor och därmed varierar sjukdomens konsekvenser beroende på var i livet man befinner sig. En kvinna som får diagnosen när hon är i 80-årsåldern, som min mamma var, kan tänka att hon har hunnit med det som är viktigt i livet. Dessutom har hon ofta vänner i samma ålder att prata med som också har erfarenhet av svår sjukdom. En kvinna som är i 30-årsåldern, som min syster var, och planerar att skaffa barn när hon får sin diagnos blir avbruten i livsplaneringen på ett mer genomgripande sätt och saknar ofta jämnåriga att dela sina upplevelser med.

Utöver skillnader i livsomständigheter reagerar alla människor olika när de får en cancerdiagnos. De individuella skillnaderna mellan människor är lika stora vare sig vi är sjuka eller friska; vi har alla styrkor och sårbarheter som är unika för oss. Det går alltså aldrig att förutsätta att en individ ska reagera på ett visst sätt utifrån objektiva faktorer som ålder, livsomständigheter och prognos. Därför gäller det att vara lyhörd för hur just den personen upplever sin situation. Jag har mött gamla kvinnor som har varit förtvivlade över förlusten av ett bröst och unga kvinnor som inte brytt sig om den konsekvensen av behandlingen men däremot fasat inför att tappa håret. Det gör att jag har stor respekt för individuella olikheter och den respekten önskar jag att varje person med bröstcancer ska mötas av.

Bröstcancer är en märklig sjukdom på flera sätt. De flesta känner sig friska när de får diagnosen och opereras i syfte att avlägsna tumören om det inte är så att cancern är spridd vid diagnostillfället. Efter operation får majoriteten veta att cancern är borta, men att det behövs efterbehandling för att förhindra återfall. Den behandlingen medför biverk17

9789127462557_001-167.indd 17

2023-12-04 11:04

ningar som gör att man känner sig sjuk. Efterbehandlingen beskrivs alltså som en säkerhetsåtgärd och det går inte att veta om den påverkar prognosen för just mig, eftersom den forskning som utvärderar olika behandlingar nästan alltid gäller grupper av individer. Sammanfattningsvis är det vanligt att en kvinna som känner sig frisk får veta att hon har en potentiellt dödlig sjukdom, efter operation informeras om att cancern är avlägsnad, för att därefter få en efterbehandling som kanske inte hjälper just henne men som gör henne sjuk. Det här är svårt att få grepp om även för en rationell person och det bidrar till de svårigheter som är förknippade med bröstcancer.

En annan svårighet är att den som drabbas inte får veta varför just hon blev sjuk. Cancer innebär att vissa celler börjar dela sig på ett okontrollerbart sätt utan hänsyn till de friska celler som omger cancercellerna. I takt med att fler och fler cancerceller bildas trängs de friska cellerna undan eller dör och det bildas en klump av sjuka celler som till slut blir så stor att den går att känna eller se. Vid det laget består tumören av flera miljarder celler och kan ha funnits i flera år. Det finns många faktorer som ökar risken för bröstcancer på gruppnivå, men för den enskilda individen går det inte att förklara.

Det pågår framgångsrik svensk forskning som har målsättningen att det ska gå att identifiera individer med hög risk innan de insjuknar och erbjuda dem förebyggande behandling, men än så länge används inte resultaten på patienter inom sjukvården. Mycket östrogen i kroppen under långa perioder, som hos den som får mens tidigt eller har ett sent klimakterium, ökar risken för bröstcancer. Även viss hormonbehandling mot klimakteriebesvär eller att använda 18

9789127462557_001-167.indd 18

2023-12-04 11:04

vissa p-piller under mer än fem år. Täta bröst med mycket bröstkörtelvävnad ökar också risken, liksom övervikt efter klimakteriet, alkohol, rökning och brist på fysisk aktivitet.

Det finns också en ökad ärftlig risk hos mellan 5 och 10 procent av alla som insjuknar. Kända faktorer som skyddar mot bröstcancer är graviditet och amning. Ju fler graviditeter och längre amningsperioder, desto mindre risk.

Trots att den här kunskapen är välkänd är den svår att tillämpa för en enskild person som vill minska sin risk att insjukna eller få ett återfall i sin sjukdom. Mens, klimakterium och mängd bröstkörtelvävnad styrs av ärftliga faktorer och graviditet planeras ju inte utifrån eventuellt sjukdomsförebyggande effekt. Inte amning heller. Livsstilsfaktorer är viktiga att tänka på av många skäl och kan öka risken för cancerutveckling, men räcker inte som förklaring till varför en viss person insjuknar. Så trots att bröstcancer är en högprioriterad sjukdom när det gäller forskning går det inte att koppla enskilda riskfaktorer till sjukdomen. Det går inte heller att rekommendera specifika åtgärder som är förebyggande.

Många upplever bristen på förklaring som stressande, medan andra har lättare att förhålla sig till det faktum att det inte finns någon tillförlitlig objektiv förklaring och därför hittar en egen som de kan leva med. Det kan exempelvis vara en övertygelse om att cancern uppstod till följd av svåra livshändelser eller stress, även om det saknas forskningsbelägg för att sådana samband finns. Det är viktigt att hitta en egen förklaring, eftersom begriplighet underlättar bearbetning och kan göra det lättare att förändra saker i livet som gynnar det allmänna hälsotillståndet. Vi mår bra av att fatta egna beslut om vår hälsa.

19

9789127462557_001-167.indd 19

2023-12-04 11:04

läkaren Ullakarin Nyberg beskedet att hon har en snabbväxande bröstcancer. Från att vara den som hjälper andra

Ullakarin Nyberg är psykiater, med.dr och suicidforskare, med en bakgrund som bröstcancerläkare. Hon anlitas ofta som expert i media, bland annat medverkar hon regelbundet i Nyhetsmorgon på TV4 kring frågor som rör förluster, psykisk hälsa och ohälsa. Hon har varit programledare för Livet med Ullakarin Nyberg i P1 och leder dels den egna podcasten Inferno, dels podcasten På liv och död i föreningen MIND:s regi.

Tidigare har hon skrivit böckerna Konsten att rädda liv, Suicidprevention i praktiken och hon är medförfattare till Konsten att mötas.

I den här boken väver hon ihop sina personliga reflektioner och erfarenheter med sin professionella kunskap inom psykiatri och cancervård. På ett initierat, nyanserat och djupt berörande sätt förmedlar hon trygghet i det svåra, där fakta varvas med exempel och tips på förhållningssätt. Hon berör bland annat kroppsliga förluster, hur relationer påverkas, olika vägar att skapa en ny normalitet i vardagen och livets existentiella aspekter.

Boken ökar förståelsen för bröstcancer och ger verktyg för att hantera det som sjukdomen och behandlingen för med sig. Det är en bok för dig som själv lever med eller har haft bröstcancer, för dig som har en sjuk närstående eller som i din yrkesroll möter människor som drabbats.

»Jag kommer aldrig mer att ta framtiden för given, men jag känner stort hopp om livet.«

Livet med bröstcancer

Foto: Appendix fotografi

tvingas hon byta perspektiv när hon själv blir patient.

ullakarin nyberg

I december 2018 får psykiatern och före detta cancer-

Ullakarin Nyberg

Livet med bröstcancer

Personliga erfarenheter och professionella insatser

ISBN 978-91-27-46255-7

9 789127 462557

9789127462557_skyddsomslag.indd Alla sidor

2023-12-04 14:57