efter lust finns redan hos den nyfödde, och det var denna strävan eller drift som Freud kallade för libido – en slags livskraft eller livsdrift om man vill. Freud gick dock längre. Han påstod också att småbarn leker med sina könsorgan, njuter av det och tidigt börjar med en form av barnslig onani. Freud sa att detta var en naturlig utveckling hos varje människa och ingenting att förfasa sig över. Ett av de begrepp från psykoanalysen som har blivit mycket allmänt använt är sublimering. Freud menade att all den driftsenergi som finns i detet omöjligt kan få sitt utlopp i aggression och sexualitet. I stället omvandlas, sublimeras, en del av driftsenergin till annan verksamhet. Munkar och nunnor, som enligt sina klosterlöften inte får tillfredsställa sina sexuella behov, omvandlar i stället sin driftsenergi till andliga övningar, till goda gärningar eller till intriger i klostret. Alla som lägger ner energi i någon verksamhet som inte ger driftstillfredsställelse, sublimerar en del av sin driftsenergi på det sättet. Ofta har man nämnt författare och konstnärer som exempel på detta, men säkert är det felaktigt att peka ut vissa yrkesgrupper. Idrottsledaren, frimärkssamlaren, den politiske idealisten – alla sublimerar mer eller mindre. Utan sublimering ingen kultur, enligt Freud. Sublimering kan ses som en slags försvars- eller anpassningsmekanism.
Oidipus och Elektra, kastrationskomplex och penisavund Få delar av Freuds teori har blivit så omdebatterade som de som rör barns sexualitet. Oavsett om man tror att Freud har lyckats förklara något viktigt eller har ståndpunkten att han är helt fel ute, bör man känna till begrepp som oidipuskomplex, kastrationskomplex och penisavund. Man kan säga att det är en del av ”allmänbildningen” i dag, vilket visar på Freuds historiska betydelse. Små pojkars förälskelse i sina mödrar under den oidipala fasen, kallade Freud för oidipuskomplexet. Kung Oidipus i den grekiska tragedin slog ju ihjäl sin far och gifte sig med sin mor. Motsvarigheten för flickor kallas ibland (men inte av Freud) för elektrakomplexet, efter tragedin där Elektra dödar sin mor som hämnd för att denna låtit döda fadern. Kastrationsrädslan är en del av den oidipala konflikten, och enligt Freud är små pojkar rädda att bli kastrerade (straffade) för att de tävlar med fadern om moderns kärlek. Genom kastrationen riskerar de att förlora symbolen för sin framtida makt – penisen eller fallosen. Flickors tänkta penisavund bygger på Freuds åsikt att det kvinnliga könsorganet inte är lika synligt och inte erigerar lika tydligt som en penis. För att komma över sin avund bör flickorna, enligt Freud, ge upp önskan om en egen penis och i stället rikta in sig på tanken på barn som en symbolisk ersättning för den fallos hon saknar.
Det psykodynamiska perspektivet
Psykologi1MH.indd 25
25
08-03-14 15.46.40