Page 1

Psykologi fĂśr gymnasiet

•

LärobÜcker: Psykologi A Psykologi AB

Cornelia SabelstrĂśm Levander

FÜrdjupningsbÜcker: Texter i psykologi Fallbeskrivningar FÜrdjupningar, länkar och lästips finns ocksü kostnadsfritt pü www.psykologi.nu

LĂ„ROBOK FĂ–R GYMNASIET AB

Martin Levander

I din hand hüller du en reviderad och uppdaterad utgüva av Martin Levanders klassiker, Psykologi AB fÜr gymnasiet. FÜr uppdateringen stür Cornelia SabelstrÜm Levander, som är legitimerad psykolog och som har bidragit med synpunkter även till de tidigare utgüvorna. Till den här utgüvan har hon har bland annat sett Üver kapitlet om det biologiska perspektivet, kapitlet om stress, psykiska sjukdomar och socialpsykologi. Helt nyskrivet är fÜrdjupningskapitlet om vetenskapliga tester och kapitlet som tar upp kÜn, genus och psykologi. Den nya utgüvan av Psykologi AB är, precis som fÜrut, uppdelad i en grundläggande del och en tematisk del. Den grundläggande delen redogÜr fÜr de psykologiska perspektiven. Dessa tillämpas sedan pü olika omrüden. Den tematiska delen innehüller fÜrdjupningar som ocksü inbjuder läsaren att sÜka mer kunskap pü egen hand. I samtliga kapitel finns frügor, diskussionsuppgifter och lästips. Münga av dem är helt nya.

Psykologi AB

Psykologi AB

Psykologi Martin Levander

*4#/



Ps-Omslag.indd 2-3

•

Cornelia SabelstrĂśm Levander

    

 

08-10-08 16.10.36


Ps-Inledandesidor.indd 3

08-03-27 09.59.41


Förord till läraren Kursplanerna för gymnasiekurserna A och B i psykologi lämnar utrymme för mer än en tolkning. Därför ser kurserna ofta olika ut på olika skolor. För att erbjuda lärare och elever fler möjligheter och flexibilitet är boken uppdelad i två delar:

DEL 1 Grundläggande material Den första och största delen innehåller en mängd grundläggande material. Här finns förhoppningsvis det mesta man vill ha med i en A-kurs, men det är så pass mycket att de flesta ändå måste göra ett urval. En del får helt enkelt lämnas och tas upp i en B-kurs för de elever som valt en sådan.

DEL 2 Fördjupningar och teman Bokens andra del innehåller fördjupnings- och temakapitel. Efter den inledande texten kommer uppgifter och lästips som förutsätter att eleverna går vidare och själva skaffar mera material. Flera kapitel i den andra delen, t.ex. perceptionskapitlet, kan naturligtvis användas redan i A-kursen. Men antagligen kommer de flesta kapitel att passa bäst i en B-kurs.

Textantologi och fallbeskrivningar Till bägge kurserna kan man använda textantologin Texter i psykologi. Denna innehåller klassiska texter av t.ex. Freud och Skinner liksom aktuella texter om bland annat stress, sorg och främlingshat. Användbar är också Fallbeskrivningar i psykologi för gymnasiet, som levandegör och gestaltar vanliga problem som ätstörningar, fobier eller ångest. I båda böckerna har Sture Olsson medverkat. I slutet av varje kapitel i den här boken finns hänvisningar till antingen avsnitt i textantologin (andra upplagan) eller fallbeskrivningarna (andra upplagan) eller både och.

Ps-Inledandesidor.indd 3

08-03-27 09.59.41


Innehåll DEL 1

Psykologi – läran om själen 1

Ps-Inledandesidor.indd 4

7

Freud och det psykodynamiska perspektivet 8

2 Beteendeperspektivet

30

3 Det humanistiska perspektivet

44

4 Det kognitiva perspektivet

52

5 Det biologiska perspektivet

62

6 Behov och känslor

74

7 Dröm och sömn

94

8 Kriser

108

9 Depression

120

10 Ångest, fobier, tvång och neuroser

132

11

148

Ätstörningar

12 Stress och utbrändhet

158

13 Att vara psykiskt sjuk

172

14 Utvecklingspsykologi

194

15 Socialpsykologi

218

08-03-27 09.59.44


DEL 2

Ps-Inledandesidor.indd 5

Fördjupningar och teman

241

16 Personligheten

242

17 Att forska och testa

250

18 Förnuft och känsla, IQ och EQ

260

19 Kön, genus och psykologi

276

20 Perception

288

21 Vad är det vi minns?

296

22 Människan och djuren: sociobiologi

306

08-03-27 09.59.47


Ps-Inledandesidor.indd 6

08-03-27 09.59.48


DEL 1

Psykologi – läran om själen Psykologi har blivit ett ämne som de flesta tycker att man vet något om. Att tala om hur vi känner och beter oss har blivit en del av vardagen. Tidningar och tv är fyllda av diskussioner om relationer. Ord som psykopat och stress ingår numera helt självklart i ordförrådet. Glädjen med att läsa psykologi är just att man kan känna igen sig – verkligen få aha-upplevelser. Man får tillgång till en begreppsvärld (ord och termer att beskriva med) som man kan sätta in sina upplevelser och frågetecken i. Nyfikenheten på den egentliga orsaken bakom många företeelser tar över och de alltför snabba slutsatserna försvinner. Precis som när Martin Levander först skrev denna lärobok presenteras olika psykologiska perspektiv, olika sätt att tänka kring människans varande. Här kan man därför grundligt läsa om Sigmund Freuds teorier om det omedvetna och dess påverkan från barndomen och framåt. Beteendepsykologernas tankar om hur yttre påverkan styr oss och de humanistiska psykologernas termer som villkorlig kärlek och självbild presenteras. Den kognitiva psykologin som har tänkandet i centrum och det biologiska perspektivet med teorier om kemiska processer och arvets betydelse avslutar beskrivningen av perspektiven. Psykologi är inte bara en ung vetenskap – den är också bred. Om man använder perspektiven när man studerar psykologins olika delområden blir det intressantare. Det finns inga självklara rätt eller fel. Men med perspektiven i ryggen problematiseras ämnet och diskussionen blir mer levande. Utvecklingspsykologi, socialpsykologi, vanliga psykiska symtom och sjukdomar samt personlighetspsykologi är några av bokens många ingångar till psykologiämnet. I bokens nya version ställs ännu fler frågor. Vad avgör människans könstillhörighet? Vem är främling och vilket behov fyller han eller hon hos andra? Sover tonåringar sämre numera? Hur avgörs vad som är bra forskning i psykologi, och vad som inte är det? Man blir vare sig terapeut eller psykolog av att läsa gymnasiekurserna i psykologi. Men om man får vända och vrida på teorier, forskning och tyckanden kanske man blir lite klokare – både på sig själv och på andra. Och det är ju en bra start. Cornelia Sabelström Levander, leg psykolog Våren 2008

Ps-Inledandesidor.indd 7

08-03-27 09.59.48


1. Freud och det psykodynamiska perspektivet

Den psykodynamiska psykologin är en bred strömning med inflytande både på vardagspsykologi och vår syn på psykiska sjukdomar och störningar. Den utgår från några av Freuds teorier och har med tiden utvecklats av användarna. I det här kapitlet ska vi redogöra för grunderna i det moderna psykodynamiska perspektivet. Därefter kommer ett avsnitt om Freuds insats, där även kritiken mot honom tas upp.

Det psykodynamiska perspektivet Det började med österrikaren Sigmund Freud (1856–1939) som för hundra år sedan såg det som andra inte ville se: att aggression och sex styr oss mycket mer än vi vill tro. Ibland är de här krafterna medvetna, ibland omedvetna. Ofta är det just de omedvetna krafterna som påverkar oss mest. Freud betonade också hur viktigt den tidiga barndomen är; då grundläggs våra personligheter. Det betyder att många (men inte alla) problem hos den vuxne kan förstås i ljuset av barndomsupplevelser. Freud ansåg att människan utvecklas av inre konflikter. Hans synsätt var dynamiskt. Därför kallas den inriktning som utvecklats utifrån Freuds tankar, för den psykodynamiska. Ordet dynamisk står för kraft och rörelse till skillnad från statisk som är dess motsats. I och med att en person får insikt i mekanismerna bakom sitt beteende, kan hon ta första steget mot förändring. Hon kan genom olika typer av psykodynamisk terapi nå ökad självinsikt och därigenom lindra plågsamma erfarenheter eller ändra negativa sätt att hantera konflikter på.

8

Psykologi1MH.indd 8

Psykologi

08-03-14 15.46.18


En borgerlig familj omkring 1900. Freuds patienter kom från de övre samhällsskikten, vilket påverkade hans teorier. Kanske hade hans teorier sett annorlunda ut om han analyserat par från arbetarklassen.

Det psykodynamiska perspektivet

Psykologi1MH.indd 9

9

08-03-14 15.46.19


Personlighetens uppbyggnad Enligt psykodynamikerna och Freud består personligheten av tre delar: detet, jaget och överjaget. Mycket förenklat skulle man kunna säga att detet är de biologiska drifterna (t.ex. sex och aggression), överjaget samvetet och idealen, och jaget vår medvetenhet om de yttre villkor som råder, som ständigt måste manövrera mellan oförenliga krav. Detet vill tillfredsställa drifter och överjaget talar om vad som är förbjudet och hur man borde bete sig. Jaget försöker tillfredsställa dessa två herrar och samtidigt ta hänsyn till verkligheten. Ibland går det dåligt, men ibland blir det bra. Josef är på kafé med sin flickvän Mira. Plötsligt kommer Leon, Miras förre pojkvän, och slår sig ner hos dem. Han ger Mira en kram och börjar obesvärat prata. Josef känner en stark ilska och har lust att slänga kaffet i ansiktet på Leon. (Aggressiv impuls från detet!) Dock gör han det inte för han inser konsekvenserna (jaget). Dessutom tycker han att han borde (överjaget!) kunna acceptera att Leon slår sig ner en stund. Josef brukar ju själv prata vänskapligt med sin förra flickvän och Josef vill gärna se sig som en vidsynt och konsekvent person (överjaget). Men eftersom ilskan inte ger med sig och han får en ny impuls, att sparka Leon, beslutar han sig för att åtminstone ge Leon ett tjyvnyp, inlindat i en vänlighet (jaget igen!). Josef råkar veta att Leon förgäves sökt flera jobb som säljare, men mist sitt körkort på grund av rattfylla. Josef frågar nu Leon lite oskyldigt: ”Och vad sysslar du nu med Leon? Du jobbar visst som säljare, eller?”

Detet är den del som formas först. Den innehåller aggression och sexuell energi. Psykodynamikerna kallar detta begär för libido efter Freud. Det motsvaras ungefär av ”livslust” och ”livsenergi”, dvs. libido är sex, men inte bara det. Känner detet denna drivkraft, detta begär, så vill det ha sin önskan tillfredsställd så fort som möjligt, även om det inte alls är ”lämpligt”. Detta kallas för lustprincipen. Man kan t.ex. känna sig sexuellt dragen till en okänd person eller man kan vilja attackera någon som man inte har något otalt med. Detet är därför amoraliskt, utan moral, precis som man ibland brukar säga om det lilla barnet. Man brukar säga att detet följer primärprocessens lagar. Det innebär att tid och rum inte existerar för detet. Impulser från barndomen kan leva kvar och dyka upp hos den vuxne med sin ursprungliga styrka; önskningarna har inte åldrats. Detet saknar både logik och känsla för realism, och det präglas av önsketänkande. På många sätt är detet som ett litet barn. Jaget fungerar i stället enligt sekundärprocessen. Jaget är medvetet om tid och rum, och om yttervärldens krav; det följer realitetsprincipen. Jaget försöker vara logiskt och någorlunda moraliskt och medvetet överväga hur

10

Psykologi1MH.indd 10

Psykologi

08-03-14 15.46.19


Detet, jaget och överjaget. Vem är vem?

det ska lösa problem. Jaget växer fram hos det lilla barnet när det börjar få en mer realistisk bild av omvärlden, när det ser vad som är möjligt att få, och vad det måste avstå ifrån. Jaget kan ignorera vissa kortsiktiga önskningar för att i stället vinna t.ex. trygghet och uppskattning på sikt. Jaget är dock inte alls så förnuftigt som det gärna vill inbilla sig. Omedvetna önskningar och impulser påverkar ofta hur jaget handlar. Detta är jaget dock inte medvetet om, utan är i stället ett offer för de s.k. försvarsmekanismerna (se s. 15). Överjaget växer fram genom att barnet identifierar sig med föräldrarna. Överjaget tar först in föräldrarnas ideal (egentligen deras överjag). Det införlivar senare också ideal från andra personer: släktingar, lärare, olika auktoriteter i samhället. Överjaget innehåller både ett samvete och en slags idealbild. Överjaget är en sträng härskare; det iakttar jaget, jämför dess handlingar med sina egna ideal och normer och fördömer avvikelser.

Det psykodynamiska perspektivet

Psykologi1MH.indd 11

11

08-03-14 15.46.21


Redan ett litet barn kan få sexuella lustkänslor, sa Freud – ett påstående som väckte debatt. Detalj från ”Kvinnans tre åldrar” av Gustav Klimt.

Freud och psykodynamikerna menar inte att vårt inre faktiskt består av tre avgränsade delar. Med termerna detet, jaget och överjaget försöker de snarare beskriva processer som finns på flera nivåer inom oss.

Medvetet och omedvetet Större delen av vårt själsliv, framför allt detet, är omedvetet. Många av detets driftsimpulser når förstås medvetandet, men många andra stoppas på vägen. Det är bl.a. överjaget som förmår jaget att tränga bort sådant som inte stämmer med överjagets ideal, eller som är alltför smärtsamt att komma ihåg. Bortträngningsmekanismen är i sig själv en omedveten process, man vet inte att man tränger bort något. (Fast man kan förstå det senare.) Det omedvetna hålls ofta tillbaka av starka krafter. Därför kan det bli psykiskt arbetsamt att få det upp till ytan. Minnen som inte är viktiga och kunskaper som inte används till vardags kallar Freud förmedvetna. Det förmedvetna kan också innehålla ”fula” känslor som vi vet att vi har, men försöker glömma. Vid behov kan det förmedvetna lätt bli medvetet igen.

12

Psykologi1MH.indd 12

Psykologi

08-03-14 15.46.27


Jaget och överjaget innehåller alltså både medvetna och omedvetna (och förmedvetna) processer. Detet är däremot omedvetet.

• Uppgift Diskutera om ni tycker någon av de tre delarna – processerna – detet, jaget och överjaget är viktigare än de andra? När och varför i så fall?

Barns utveckling i ett psykodynamiskt perspektiv Det finns många olika teorier om hur en människa utvecklas. Flera av dessa finns med i kapitel 14. Det finns också flera detaljerade psykodynamiska utvecklingsteorier. Dessa har såklart förändrats en hel del sedan Freuds tid. Här redogör vi bara för några grunddrag såsom Freud beskriver dem och som många moderna psykodynamiker har haft som utgångspunkt.

Från spädbarn till tjugoåring Barnets utveckling från spädbarn till tjugoåring delas in olika faser. Tidsgränserna är ungefärliga och varierar mellan olika individer. Vad gör spädbarn? De suger. Under det första levnadsåret får barnet sina stora lustupplevelser genom munnen. Denna fas kallas ibland för den orala och varar ungefär mellan 0 –1 år. Man brukar säga att barnet till stor del undersöker världen genom att suga och smaka på den. Dessutom är det under det första året som en grundläggande känsla av trygghet kan byggas upp inom barnet. Det är också nu som barnet upptäcker att det är en egen individ, skild från omvärlden. Mellan 1 och 3 år är barnet i den anala fasen. Det är då barnet lär sig att kontrollera sin kropp. En uppgift är att hålla igen kiss och bajs till man nått toaletten. Småbarn gillar att kladda, det är väl känt. En del föräldrar ägnar därför mycket energi åt att förhindra detta. I den här fasen kan det lätt bli en maktkamp mellan barn och föräldrar. Barnet ”vill själv” men föräldrarna vill också bestämma: ”gå på pottan, kladda inte, kom och ät, nu ska du sova!” Maktstriden kan gälla många saker, men hela tiden handlar det om barnet som vill visa sin egen vilja. Det är nu självständigheten grundläggs. Mellan 3 och 5 år kommer den oidipala eller falliska fasen. Barnet skaffar sig då för första gången ett kärleksobjekt, utanför det egna jaget. Någon som älskas för sina egna egenskaper. Oftast är det föräldern av motsatt kön. Den lille pojken är förälskad i sin mor och vill ha henne för sig själv. Ibland upplevs pappan som en ”rival”. På motsvarande sätt blir pappa den lilla flickans stora kärlek. Hon ser sig som pappas älskling och det är i hans ögon hon speglar sig och verkligen förstår att hon är eftertraktad och älskansvärd. Riktigt så här är det förstås inte i alla familjer. Men det finns ofta ett

Det psykodynamiska perspektivet

Psykologi1MH.indd 13

13

08-03-14 15.46.31


eller flera element av det. Under den här perioden grundläggs en människas könsidentitet, och det sker i samspel med båda föräldrarna. En eventuell ”förälskelse” i föräldern av motsatt kön är förstås en återvändsgränd eftersom man i familjen mycket tydligt har en rival – den andre föräldern. Barnet kommer vidare i sin utveckling genom att förlika sig med att den vuxne tyvärr hann före. I stället identifierar sig barnet med denna framgångsrike vuxne rival, som ju oftast är föräldern av samma kön. I den stora perioden mellan 5 och 11 år möter barnet nya uppgifter. Perioden kallas för latensfasen eftersom ”kärleksdramatiken” anses tona ner och hormonstormarna ännu inte satt in. Barnets uppmärksamhet kan i stället ägnas åt skolan, kamrater, idrott, musik och alla aktiviteter som barn på låg- och mellanstadiet ägnar sig åt. Ibland har man sagt att detta är en lugn och harmonisk period. Men det stämmer knappast. Latensbarnet måste hitta sin plats bland kamraterna, och hävda sig där och i skolan. Att sakna kamrater eller ha svårt att lära sig kan drabba hårt. Vid ungefär 12 års ålder kommer man in i adolescensen, ungdomstiden. (Den kallades av Freud för den genitala fasen.) Den varar fram till tjugoårsåldern. Adolescensen inleds med puberteten som är en påfrestande period. Efter könsmognaden ska den unge skapa sig en psykologisk könsidentitet, frigöra sig från föräldrarna och själv bli ”vuxen”. Det är som alla vet en period med mycket av både smärta och glädje.

Tidig påverkan Freud och psykodynamikerna menar att många av de psykologiska svårigheter en vuxen möter har sin rot i barndomen, även om personen själv inte är medveten om det. Tvångsmässiga drag, t.ex. bacillskräck, skulle kunna vara ett resultat av en överuppfostran i den anala fasen. Barnets utveckling kan också påverkas av störningar i den oidipala fasen. När t.ex. barnets kärlek till fadern eller modern är obesvarad känner sig barnet avvisat eller nervärderat (av kärleksobjektet). Barnet kan dessutom vara rädd för att tävlingen om en förälders gunst och de starka känslorna mot rivalen kommer att bestraffas. För att gå vidare i sin utveckling behöver barnet de vuxnas hjälp, dvs. respektfulla föräldrar som inte ger avkall på sin egna vuxna kärleksrelation men hjälper barnet att hantera sina blandade starka känslor. På så sätt kan barnet återerövra sin tilltro – ”jag ska minsann också ha en kvinna/man när jag blir stor”. Med en inre lösning snarare än en yttre är barnet bättre rustat att framöver klara inre konflikter, triangelrelationer, omnipotens (känsla av att behärska omvärlden) och kärleksrelationer. Att helt vinna över en förälder eller avvisas hårt och hånfullt när man som barn visar sin längtan är dåliga lösningar på den oidipala konflikten. Psykoanalysen anser också att det kan försvåra framtida relationer.

14

Psykologi1MH.indd 14

Psykologi

08-03-14 15.46.31


Eftersom familjebildningen ser annorlunda ut i dag jämfört med på Freuds tid kan man fundera över vad som händer med identitetsutvecklingen när en förälder är helt frånvarande eller när det är många vuxna inblandade? Vad händer när speglingen från det andra könet uteblir eller identitetsobjektet inte är närvarande (mentalt eller fysiskt)? Innebär många vuxna extra mycket spegling/identifikation? Eller blir det tvärtom, splittrad eller till och med svagare identifikation på grund av lägre ”laddning” hos var och en av dem? Vad innebär det för barnens identitetsutveckling och för psykodynamikernas teorier att pappor är mer närvarande (t.ex. pappalediga) i dag än tidigare? Det finns ett psykodynamiskt skämt som låter ungefär så här: ”När två personer går i säng med varandra, blir det alltid sex i sängen”. I sängen ligger nämligen inte bara huvudpersonerna själva utan också deras inre bilder av deras mamma och pappa. Det blir totalt sex personer.

• Uppgift 1. Hur ser du på relationer mellan små barn och deras föräldrar när det gäller könsutvecklingen? Hur stämmer din bild med den psykodynamiska? Diskutera. 2. Kan man tillämpa Freuds tankar på dagens olika familjebildningar (styvfamiljer, regnbågsfamiljer och enföräldersfamiljer)? Vad fungerar respektive vad fungerar inte?

Jagets försvarsmekanismer För att orka med livet och alla dess påfrestningar skaffar sig jaget en rad strategier, sätt att förhålla sig till olika problem. Vi slutar t.ex. tänka på saker som är för jobbiga och försöker bortförklara våra misslyckanden. Sådana ”tricks” utvecklar jaget omedvetet. De är bra, för de hjälper oss att klara av livet. Freud och psykodynamikerna kallar dem för försvarsmekanismer. Man kan säga att de försvarar jaget mot ångest och obehagskänslor, som annars skulle drabba oss. De hjälper oss att anpassa oss. Försvarsmekanismerna är mer eller mindre flexibla men får inte gå till överdrift, för då kan de i stället hämma utvecklingen och leda till psykisk ohälsa och svårigheter i relationer. Psykodynamikerna kopplar försvarsmekanismerna till olika stadier i utvecklingen. Vissa försvar betecknar man som tidiga (bl.a. projektion och splitting) för att de anses förankrade i barnets tidiga utveckling. Andra ses som en självklar del av en vuxen människas liv, t.ex. intellektualisering och sublimering (se sid. 25). Oavsett vilka försvar som dominerar kan det

Det psykodynamiska perspektivet

Psykologi1MH.indd 15

15

08-03-14 15.46.31


bli svårigheter om försvarsmekanismerna är stela, rigida, och inte klarar av att anpassa sig till en föränderlig verklighet.

Bortträngning och förnekande Den förmodligen vanligaste av alla försvarsmekanismer är att tränga undan impulser eller minnen som väcker ångest. En sådan bortträngning kan vara mer eller mindre effektiv och kan gälla allt från plågsamma barndomsminnen till obehagliga tandläkarbesök. Ivan, fem år, har fått en lillebror och blivit mycket svartsjuk. Han tycker illa om lillebrodern, vill göra honom illa och ser helst att han försvinner. Några gånger har han visat sina känslor genom att nypa honom tills han skrek. Men mammas reaktion har varit så stark att Ivan blivit rädd att förlora hennes kärlek. Ivan slutar att göra lillebror illa och han känner ångest inför sin egen svartsjuka. Den trängs snabbt bort, försvinner i det omedvetna och stör honom inte längre.

Vad som sedan händer är inte givet. Ibland ”lyckas” bortträngningen och man utvecklas vidare. Men det bortträngda materialet kan också göra nya framstötar och påverka människan i vuxen ålder. Minnen av traumatiska upplevelser, t.ex. våld och sexuella övergrepp, kan sannolikt finnas kvar länge i det omedvetna. Kanske störs den vuxna människans sexualliv av detta utan att hon vet vad som skapar ångesten. Försvarsmekanismen lyckas alltså ibland bara till hälften – minnet trängs bort, men ångesten försvinner inte. I ett sådant fall behövs kanske någon form av terapi som gör det omedvetna medvetet, så att det traumatiska minnet kan bearbetas. En annan metod att skydda jaget från ångest är förnekande, dvs. att förneka en del av verkligheten. Här handlar det alltså inte om att tränga undan impulser från detet utan om att blunda för information utifrån: En kvinna får reda på att hon har cancer och måste opereras. Men hon vägrar tro på doktorns besked och förnekar inför sina anhöriga och inför sig själv att hon är sjuk. Hon förnekar en del av verkligheten för att inte överväldigas av ångest.

Freud själv lär ha varit ett exempel på detta. Han led av en läppcancer, vars existens han tidvis förnekade. Teoretisk kunskap om försvarsmekanismer innebär förstås inte att man själv går fri från dem. Kunskap och känsla är inte samma sak. En pappa vägrar inse att hans barn har dött. En hustru kan förneka att hennes man är alkoholist. Om man själv tror på förnekelsen fungerar för-

16

Psykologi1MH.indd 16

Psykologi

08-03-14 15.46.32


svarsmekanismen. Det handlar alltså inte om att ljuga för andra, snarare för sig själv. Man kan också ofta se förnekande som ett sätt för jaget att skaffa sig lite andrum, innan det tar itu med verkligheten.

Reaktionsbildning och rationalisering Den femårige Ivan, som vi beskrev nyss, kan hantera sin svartsjuka på ett annat sätt än genom bortträngning. Ett sätt att dölja sina förbjudna känslor för överjaget är att vända dem till deras motsatser. Ivan upplever sig då älska sin lillebror, leker med honom ofta och tröstar honom. Denna försvarsmekanism kallas för reaktionsbildning och innebär att en känsla eller en impuls vänds till sin motsats. Förvandlingen är en omedveten process, så det handlar inte om att hyckla eller låtsas. En vuxen man drömmer om sin far, som nyligen avlidit efter en lång svår sjukdom. Sonen tillbringade mycket tid vid faderns sjukbädd och sörjde hans död intensivt, ja nästan för mycket. Under psykoanalys visar dock sonen glimtvis aggressiva tendenser mot fadern – men vill inte erkänna dessa. Så småningom börjar han minnas traumatiska händelser från barndomen. Sonen hade upplevt en rivalitet om modern, och fadern hade ofta uppträtt brutalt och aggressivt mot sonen. Sedan 7-årsåldern hade dock förhållandet blivit bättre och sonen hade beundrat och försökt efterlikna sin far. De aggressiva känslorna mot fadern hade förvandlats till beundran, men under faderns dödskamp hade en del av de ursprungliga aggressionerna kommit tillbaka. Att önska livet ur sin far är dock en så förbjuden känsla att ytterligare reaktionsbildning behövdes. I den psykoanalys som han genomgår kan dock sonen erkänna även sina negativa känslor mot fadern, bearbeta dem och avsluta sorgearbetet.

Rationalisering innebär att vi tolkar verkligheten, och oss själva, så att allt framstår så tilltalande som möjligt. Vi framställer våra motiv och önskningar som bättre än vad de är. Den som av feghet eller lättja låter bli att hjälpa en vän, kanske inbillar sig att det bara är nyttigt för vännen att få klara sig själv för en gångs skull. Och den som gör en ”god gärning” vill bara se till de ädla motiven: Eva erbjuder sig att hjälpa Urban att flytta nu när Urban ska separera. Hon hjälper honom i flera dagar, och lånar också ut sin bil. Hon vill inte ha betalt. ”Jag gör det för att jag tycker man ska ställa upp för varandra”, säger Eva, som annars inte är känd för sin hjälpsamhet. Däremot tycker hon att Urbans lillasyster Anna, som är med vid flytten, är mycket attraktiv. Eva har länge velat lära känna henne. Hon anar halvt medvetet att Anna uppskattar ”goda” människor. Själv intalar Eva sig att hon hjälper till av ren hygglighet.

Det psykodynamiska perspektivet

Psykologi1MH.indd 17

17

08-03-14 15.46.32


”Ny union” av Ernst Billgren.

Ofta har människor flera motiv till sina handlingar, och det är förmodligen omöjligt att säga vilket som är det ”verkliga” motivet. Man kan ju t.ex. alltid säga att den som gör goda gärningar inte gör det av omtanke om andra, utan bara för att få njuta av att känna sig god och få andras beundran. Rationaliseringen undertrycker en del av de motiv som förmodligen finns, och skjuter i stället fram andra. Gör man detta ofta får man till sist en mycket orealistisk bild av sig själv.

18

Psykologi1MH.indd 18

Psykologi

08-03-14 15.46.37


Projektion och identifikation Ett sätt för jaget att handskas med förbjudna känslor är projektion, dvs. att projicera känslorna på andra. Det betyder att man tillskriver andra de känslor som man själv har. Ofta handlar det om personer med alltför starka överjag som inte tillåter sig att erkänna sina egna driftsimpulser. De tror i stället att det är andra som har de förbjudna känslorna. Resultatet blir ett slags kompromiss. Detets driftimpulser får någonstans att ta vägen och kan i alla fall formuleras även om de måste förläggas hos andra. Samtidigt får överjaget sitt – man fördömer intensivt de impulser man tillskriver andra: En 50-årig man är medlem i en religiös rörelse som starkt tar avstånd från sexualitet i alla andra sammanhang än för att producera barn. Han är gift och har halvvuxna barn. Samlivet med hustrun har upphört. Han ägnar sin energi åt att fördöma den ”fria sexualitet” som han överallt ser. Skolor för både pojkar och flickor är i hans ögon skadliga, eftersom de ger ungdomarna ”fula tankar”. Sin egen son tvingar han att bekänna ”fula tankar” flera gånger i veckan och söker dra med honom i rörelsens korståg mot sexualiteten. Sedan barndomen har mannen starka hämningar och skuldkänslor förknippade med sexualiteten, men det är omöjligt för honom att tränga bort sina starka impulser. Det religiösa engagemanget hjälper honom att kanalisera sina hotande drifter; han förlägger dem hos andra och bekämpar dem energiskt. Själv är han omedveten om hela mekanismen. Liksom många andra med starka hämningar är han vad man kallar en ”fanatiker”.

Exemplet, som delvis är hämtat ur verkliga livet, är ganska drastiskt. Faderns projektioner var en del av ett familjemönster som i sin helhet var destruktivt. Sonen fick senare allvarliga störningar (se kap. 13). Alla fall av projektion får naturligtvis inte så allvarliga följder, men projektion innebär alltid att man får en förvrängd bild av andra människor. Det ligger då nära till hands att man inte bara tappar kontakten med sina egna känslor, utan också kan få problem med sina relationer till andra. Projektion räknas, trots att den är vanlig, till de tidiga försvarsmekanismerna. Identifikation, som ibland också kallas för introjektion, kan beskrivas som ett slags motsats till projektion. Här tar man känslor eller egenskaper som finns hos någon annan, och införlivar dessa med sig själv. Identifikation är ofta ett led i en normal utveckling. Barn identifierar sig ofta med föräldern av samma kön. Men mekanismen kan även förekomma i andra sammanhang, t.ex. då ett offer identifierar sig med sin förtryckare – som ett desperat sätt att minska ångesten.

Det psykodynamiska perspektivet

Psykologi1MH.indd 19

19

08-03-14 15.46.37


Förskjutning och självbestraffning Carmen kommer hem sur och arg efter en lång arbetsdag. Hon börjar gräla på sin son som sitter vid datorn. ”Aldrig hjälper han till!” Vid middagen klagar Carmen på mannen och hävdar – utan grund – att han kritiserar henne. Sedan kvällen utvecklats alltmer katastrofalt stänger Carmen in sig i sovrummet och ringer till en väninna. Eftersom väninnan väl känner till Carmens arbetsplats anar hon det rätta sammanhanget. Chefen har som vanligt klagat på Carmens arbete, och hon har tigit och tagit emot. De aggressioner som hon inte vågade släppa loss mot chefen släpper hon i stället loss mot sin familj. Själv har dock Carmen inte förstått hur det hänger ihop. Hon har i sitt medvetna jag upplevt sig illa behandlad och kritiserad hemma. Men i hennes omedvetna har aggressionerna förskjutits från chefen till familjen.

Denna försvarsmekanism, förskjutning, kan nog iakttas på alla arbetsplatser och i alla hem. Därför förekommer den också ofta i skämtteckningar och liknande sammanhang. Den innebär att en känsla förskjuts från den person den egentligen är avsedd för till någon annan. För en utomstående kan förskjutning vara ganska lätt att upptäcka. Motsatsen till förskjutning, självbestraffning, är dock inte lika lätt att spåra. Carmen kunde också ha hanterat sin uppväckta aggression genom att vända den mot sig själv. Hon kunde ha förstärkt chefens kritik och straffat sig själv genom att tvinga sig att arbeta hårdare. Hon kunde ha låtit bli att försöka avancera på jobbet och medvetet hållit sig i bakgrunden. Att straffa sig själv kan alltså också vara ett sätt att handskas med en aggression som skulle väcka ångest om den uppträdde öppet.

Regression och splitting Vi återvänder till femårige Ivan som fick en lillebror. För att få den uppmärksamhet och kärlek som lillebror får, går Ivan tillbaka i sin utveckling. Han börjar suga på tummen, vill ständigt sitta i pappas knä och börjar kissa på sig. Den här försvarsmekanismen, regression, dvs. att återvända till ett tidigare stadium, gör att Ivan tillfälligt slipper de krav som den nya situationen ställer på honom. Förmåga till regression kan vara mycket bra. Ibland måste vi koppla loss från krav och tvång och bara leka. Vuxna som leker intensivt med barn, eller ett medelålders äkta par som plötsligt börjar kittlas och skratta, mår antagligen bara bra av sin ”regression”. Människor som drabbas av en stor sorg, t.ex. förlust av en nära anhörig, kan också reagera med regression, vilja bli omhändertagna och slippa verklighetens hårda krav. Ofta är regressionen tillfällig och kan ses som ett

20

Psykologi1MH.indd 20

Psykologi

08-03-14 15.46.37


Förskjutning är en vanlig försvarsmekanism. Känner du igen dig?

naturligt sätt för jaget att skaffa sig lite andrum. Men ibland kan effekterna bli destruktiva: Jörn (52) blir ensam kvar när hustrun dött ifrån honom. Han börjar dricka, sköter inte jobbet och klarar inte att ta hand om barnen. Tidigare var han en kapabel person, nu beter han sig som ett stort barn.

Det är viktigt att komma ihåg att situationer ofta är komplexa och att en försvarsmekanism ensam aldrig kan förklara en människas utveckling. I själva verket är det ofta så att förvarsmekanismer uppträder ”blandade” och inte ”rena” och enkla som i den här exempelsamlingen. Splitting (klyvning) är en tidig försvarsmekanism. Det innebär att man skyddar jaget från en hotande konflikt genom att helt hålla isär två motstridiga tendenser hos sig själv:

Det psykodynamiska perspektivet

Psykologi1MH.indd 21

21

08-03-14 15.46.39


Asta är socionom och känd i kommunen för att tala varmt för att ungdomar på glid ska få stöd och hjälp. Mot sina egna barn är hon dock mycket krävande och visar ingen förståelse för när de misslyckas eller överträder hennes regler. Hon kan tvärtom vara oförstående, hånfull och elak. Man kunde tycka att Asta borde upptäcka motsägelsen mellan dessa två sidor hos sig själv. Men det gör hon inte. Hon håller noga isär dem.

En del mycket störda människor använder splitting. Seriemördaren som är djurvän eller krigsförbrytaren som älskar barn är exempel på sådana. (Det påstås att Hitler var djurvän och vegetarian...) Utvecklingspsykologer menar att splitting grundläggs i tidig ålder som ett skydd och får till följd att personen inte kan ta till sig att föräldrarna har både goda och dåliga sidor. (Se vidare kap. 14.)

• Uppgift 1. Välj några av försvarsmekanismerna och undersök om ni kan finna egna exempel. Prova olika tolkningsmöjligheter. När är det bra med försvar? När är det dåligt? Diskutera. 2. Dela in er i smågrupper och dramatisera några försvarsmekanismer i ett rollspel.

Den omdiskuterade Freud För att förstå Freud måste man veta något om den tid han levde i. Under 1800talet fanns hos Europas borgerlighet en stark tro på naturvetenskapen, som spelade en så stor roll för industrialiseringen. Resultaten av Newtons mekaniska världsbild var imponerande: Ångmaskiner, järnvägar och elektricitet skapade rikedom och välstånd. Inom biologin var Darwin det stora namnet. Freud, som var läkare, tillämpade en biologisk och ganska mekanisk syn på själslivet. Han talade t.ex. om ”energiladdningar” i själen och om ”minnesspår”. Den naturvetenskapliga bakgrunden uteslöt inte ett stort intresse för ”det ovanliga”, ett intresse som låg i tiden. Freud intresserade sig för sexuella konflikter, för hypnos och för drömmar. När han talade om sexualitet, mötte han till att börja med mycket motstånd. I Freuds borgerliga Wien talade man inte högt om sex. Så kom första världskriget, och den chock det medförde bidrog säkert till en ändrad syn på flera livsfrågor. Många unga mäns tro på mänsklighetens godhet och på en gudomlig mening med tillvaron kraschlandade i skyttegravarna. Freuds tankar om att sexualitet och aggression styr mänskligheten verkade efter världskrigets fasor mer rimliga. Till att börja med behandlade Freud sina patienter på ett för den tiden

22

Psykologi1MH.indd 22

Psykologi

08-03-14 15.46.39


vanligt sätt: kalla och varma bad, svaga elektriska strömmar och lite hypnos. En äldre landsman och kollega, Josef Breuer (1842–1925), behandlade en ung kvinna som bland annat led av hysteriska symtom: hon fick kväljningar när hon skulle dricka. Under hypnos kom hon ihåg att hon en gång hade sett en smutsig hund sörpla vatten ur ett dricksglas. När hon nu erinrade sig det bortträngda minnet försvann symtomen – kväljningarna – och hon kunde genast dricka. Upptäckten att bortträngda minnen kan ge symtom blev en viktig utgångspunkt för Freud. Han kom med tiden att utveckla omfattande psykologiska teorier och en egen behandlingsmetod. Det är dessa som med ett samlingsbegrepp kallas psykoanalys. Läkare eller psykologer som är utbildade i denna teori kallas psykoanalytiker.

Freuds utgångspunkter Freud hade några viktiga utgångspunkter som delvis styrde hans teorier. Några har redan presenterats som en del av det psykodynamiska perspektivet, andra lyfts fram lite mer renodlat här. Vårt själsliv är omedvetet, dvs. vi har mycket mer i vårt psyke än vad vi känner till och detta omedvetna påverkar oss ofta. Allt vi gör har en orsak, även de mest banala händelser och repliker. Och inte bara det, de flesta psykiska händelser är meningsfulla – de säger något viktigt om personen. Som exempel pekade Freud bland annat på de s.k. felprestationerna: Den som glömmer bort ett viktigt möte, gör det kanske för att han egentligen finner mötet obehagligt. Eleven som försover sig inför ett svårt prov eller missar en tandläkartid handlar också med avsikt, även om avsikten inte är medveten. Freud uteslöt inte att en del handlingar faktiskt saknade avsikt. Man kan ju helt enkelt glömma. Ändå var han böjd att tro att de flesta felprestationer var meningsfulla. Samma synsätt tillämpade han på hela det mänskliga psyket, inklusive drömmar och tillfälliga associationer. Hur vardagliga eller slumpmässiga dessa än verkar finns det för mesta en mening som det i princip går att ta reda på, ansåg han. Freuds syn var också dynamisk, dvs. han ansåg att en människas inre ofta utvecklas genom konflikter; att krafter som står mot varandra driver utvecklingen. Detet står ofta i konflikt med överjaget, t.ex.

• Uppgift 1. Varför är det omedvetnas existens en så viktig del av Freuds tankar och det psykodynamiska perspektivet? 2. Diskutera om Freuds utgångspunkter är rimliga. Motivera era svar!

Det psykodynamiska perspektivet

Psykologi1MH.indd 23

23

08-03-14 15.46.39


Trauman och ångest Starkt obehagliga upplevelser kan enligt Freud ge skador på själen, s.k. trauman. Dessa kan t.ex. orsakas av att en älskad person dör eller av att man blir bortstött av någon som man älskar. De traumatiska minnena trängs ofta bort ur jaget och väcker då ångest. Ångesten – enligt Freud ett slags fixerad energi – kan ta sig kroppsliga uttryck: hysteriska anfall, tillfälliga förlamningar, osv. Ibland lyckas jaget, genom en omedveten mekanism, kontrollera ångesten med hjälp av neurotiska tvångshandlingar. Det kan handla om att tvångsmässigt genomföra vissa ritualer innan man går och lägger sig, eller om ett överdrivet renlighetsbehov, s.k. bacillskräck. Ångesten binds på detta sätt vid något annat än det ursprungliga traumatiska minnet, och då kan man kontrollera och undvika den just genom att genomföra tvångshandlingarna. En del fobier kan enligt Freud förklaras på ett liknande sätt. (En fobi är en mycket överdriven rädsla för något – t.ex. för öppna platser eller vissa djur.) Vissa minnen eller driftsimpulser väcker ångest när de möter motstånd från jaget. Då knyts ångesten i stället till något annat, till något som faktiskt går att undvika. I en berömd fallbeskrivning, Lille Hans, redogör Freud för en femårig pojkes hästfobi: Lille Hans har ett komplicerat liv. Han är rädd för sin pappa, svartsjuk på sin syster, rädd att bli kastrerad etc. Han har mycket ångest. Utanför huset finns det många hästar och vagnar, och lille Hans associerar på olika sätt hästarna till det han är rädd för. Han utvecklar en hästfobi, som inte försvinner förrän hans pappa samtalar med honom. Pappan är en av Freuds assistenter och får goda råd om hur han ska ge pojken insikt i vad som har skett. Det lyckas snart och Hans blir symtomfri. Som vuxen (och harmonisk!) träffar Hans Freud, men minns inget av händelserna!

Exemplet visar Freuds syn på fobier. Enligt honom är de ofta symboliska, dvs. det man är rädd för symboliserar en djupare, omedveten rädsla. Blir man medveten om varför man egentligen är rädd kan problemen försvinna.

Libidon och sublimering Freud hävdade att barn, t.o.m. spädbarn, hade en sexualitet. Detta uppfattades på den tiden som oerhört stötande. Han menade dessutom att sexualitetens utveckling genom olika stadier eller faser var den viktigaste faktorn i personlighetens framväxt. För att rätt förstå Freud måste man veta att han med ”sexualitet” ofta menade något mer än vad vi i dag lägger i ordet. För honom var det uppenbart att redan spädbarnet kan känna lustkänslor och njuta, framför allt när det suger mjölk hos modern. Strävan

24

Psykologi1MH.indd 24

Psykologi

08-03-14 15.46.40


efter lust finns redan hos den nyfödde, och det var denna strävan eller drift som Freud kallade för libido – en slags livskraft eller livsdrift om man vill. Freud gick dock längre. Han påstod också att småbarn leker med sina könsorgan, njuter av det och tidigt börjar med en form av barnslig onani. Freud sa att detta var en naturlig utveckling hos varje människa och ingenting att förfasa sig över. Ett av de begrepp från psykoanalysen som har blivit mycket allmänt använt är sublimering. Freud menade att all den driftsenergi som finns i detet omöjligt kan få sitt utlopp i aggression och sexualitet. I stället omvandlas, sublimeras, en del av driftsenergin till annan verksamhet. Munkar och nunnor, som enligt sina klosterlöften inte får tillfredsställa sina sexuella behov, omvandlar i stället sin driftsenergi till andliga övningar, till goda gärningar eller till intriger i klostret. Alla som lägger ner energi i någon verksamhet som inte ger driftstillfredsställelse, sublimerar en del av sin driftsenergi på det sättet. Ofta har man nämnt författare och konstnärer som exempel på detta, men säkert är det felaktigt att peka ut vissa yrkesgrupper. Idrottsledaren, frimärkssamlaren, den politiske idealisten – alla sublimerar mer eller mindre. Utan sublimering ingen kultur, enligt Freud. Sublimering kan ses som en slags försvars- eller anpassningsmekanism.

Oidipus och Elektra, kastrationskomplex och penisavund Få delar av Freuds teori har blivit så omdebatterade som de som rör barns sexualitet. Oavsett om man tror att Freud har lyckats förklara något viktigt eller har ståndpunkten att han är helt fel ute, bör man känna till begrepp som oidipuskomplex, kastrationskomplex och penisavund. Man kan säga att det är en del av ”allmänbildningen” i dag, vilket visar på Freuds historiska betydelse. Små pojkars förälskelse i sina mödrar under den oidipala fasen, kallade Freud för oidipuskomplexet. Kung Oidipus i den grekiska tragedin slog ju ihjäl sin far och gifte sig med sin mor. Motsvarigheten för flickor kallas ibland (men inte av Freud) för elektrakomplexet, efter tragedin där Elektra dödar sin mor som hämnd för att denna låtit döda fadern. Kastrationsrädslan är en del av den oidipala konflikten, och enligt Freud är små pojkar rädda att bli kastrerade (straffade) för att de tävlar med fadern om moderns kärlek. Genom kastrationen riskerar de att förlora symbolen för sin framtida makt – penisen eller fallosen. Flickors tänkta penisavund bygger på Freuds åsikt att det kvinnliga könsorganet inte är lika synligt och inte erigerar lika tydligt som en penis. För att komma över sin avund bör flickorna, enligt Freud, ge upp önskan om en egen penis och i stället rikta in sig på tanken på barn som en symbolisk ersättning för den fallos hon saknar.

Det psykodynamiska perspektivet

Psykologi1MH.indd 25

25

08-03-14 15.46.40


Paris, 1938. Den 82-årige Freud och hans familj är på väg till England, på flykt undan nazisternas judeförföljelser. Till höger yngsta dottern Anna Freud, som själv blev en känd psykoanalytiker.

Om man i dag i stället tänker på de symboliska värden som förknippas med fallosen (och dess ägare) – handlingsutrymme, makt, styrka eller skydd – blir begreppen kastrationskomplex och penisavund intressantare att diskutera. Vad är mannen rädd för och vad är det som kvinnan avundas?

Psykoanalysen Det är viktigt att skilja mellan psykoanalysens teori och dess metod. Teorin är inte svår att förstå. Den har vi just beskrivit här ovan. Psykoanalysen som behandlingsmetod kan dock inte vem som helst använda sig av. Psykoanalytikern, som själv alltid måste ha gått i analys, träffar sin analysand (patient) tre à fyra gånger i veckan, i flera års tid. Analysanden ska känna sig så trygg och avslappnad som möjligt och brukar därför ligga ner på en divan eller liknande. Analysanden berättar om de tankar och fria associationer som kommer för henne. Meningen är att hon ska känna sig så accepterad hos psykoanalytikern att hon inte ”censurerar” utan kan berätta om sina tankar, vare sig de handlar om vardagliga ting, sexuella fantasier eller aggressiva impulser. Ofta var drömmar ett viktigt material för Freud. Hans drömteori behandlas i kapitel 7.

26

Psykologi1MH.indd 26

Psykologi

08-03-14 15.46.44


Enligt den psykoanalytiska teorin inträffar något som kallas överföring. Det innebär att gamla reaktionsmönster förs över till nya relationer, t.ex. kan analysanden uppleva en eller båda föräldrarna i sin psykoanalytiker. Analysandens relationer utspelar sig så att säga i rummet. Både aggressioner och förälskelser är vanliga överföringsfenomen som måste tas på stort allvar om den enskilda psykoanalysen ska fördjupas. Eftersom analytiker också har relationer och känslor kan även de föra över egna ”gamla” reaktionsmönster på analysanderna. Fenomenet kallas motöverföring och kan störa den psykoanalytiska processen. Därför är det extra viktigt att analytiker själva har gått i analys, så att de kan hantera och förstå sina motöverföringar. Analysandens överföringar ska dock inte hämmas. Reaktionerna som visar sig i rummet är på sätt och vis grunden Freuds analyspatienter fick ligga på soffan. Själv satt han i fåtöljen. I dag finns soffan på Freudmuseet i London.

Det psykodynamiska perspektivet

Psykologi1MH.indd 27

27

08-03-14 15.46.46


för analysen. Genom dem kan analysanden tillsammans med analytikern öka förståelsen och göra nya känslomässiga erfarenheter. Målet med den psykoanalytiska behandlingen är att analysanden ska förstå sig själv och sina reaktioner. Ofta visar analysanden upp ett motstånd mot de tolkningar som görs under analysen. Det är bara naturligt, eftersom ny insikt ofta är smärtsam. Men ju mer man förstår av sig själv, desto mer frihet får man att forma sitt liv som man vill. Även om man inte kan bli kvitt sitt förflutna och uppnå fullständig harmoni kan man lära sig att ”leva med sitt jag” på ett bättre sätt. Därför betraktar psykoanalytikerna sin metod som frigörande och ifrågasätter termen behandling. Psykoanalysen är den psykodynamiska psykoterapins ursprung, men mycket har hänt sedan dess. När man i dag talar om psykodynamisk terapi är det därför inte psykoanalys man avser. Utgångspunkterna, teorierna, är desamma men utvecklade, och metoderna skiljer sig åt. Den individuella psykodynamiska samtalsterapin med en till två samtal per vecka under längre perioder ligger relativt nära psykoanalysen, medan andra former ligger längre ifrån, t.ex. psykodynamisk terapi i grupp, i kortform (10–15 samtal) eller varianter kopplade till olika uttrycksformer (musik-, dans- eller kroppsterapi).

Kritiken mot Freud Psykoanalys som behandlingsform är i dag ganska exklusiv. Den är dyr och den tar lång tid. Eftersom inga andra är närvarande kan det vara svårt att utvärdera behandlingen. Många analysander pekar på hur de blivit befriade från neurotiska symtom och fått en bättre självförståelse. Samtidigt kan man ju inte veta vad som skulle ha hänt dem om de inte gått i analys eller om de gått i någon annan behandling. Det finns studier som visar att psykoanalys inte har någon mätbar positiv effekt – men det finns också studier som visar att den har det. Freud har blivit mycket beundrad och mycket kritiserad. Vissa kritiker vänder sig mot Freuds grundläggande antaganden som man hävdar är helt fel: det finns inget omedvetet, den tidiga barndomen är inte avgörande och Freud själv måste ha varit sexualfixerad eftersom han såg så många sexuella motiv till vårt handlande. Penisavund t.ex. är bara nonsens! Dessutom är teorin så konstruerad att den alltid ”får rätt” vad som än händer. Om analysanden förnekar vissa känslor, t.ex. omedveten ilska mot en förälder, så kan analytikern alltid säga att just förnekandet visar hur starkt det omedvetna hatet är! En mer nyanserad kritiker skulle säga att Freud hade rätt i att vi har ett omedvetet som kan påverka oss. Det finns både erfarenhet och experiment som visar detta (se t.ex. kap. 20). Den tidiga barndomen är antagligen också viktig, även om forskningen inte har kunnat visa särskilt starka

28

Psykologi1MH.indd 28

Psykologi

08-03-14 15.46.46


samband mellan barndomen och den vuxnes personlighet. Det var dessutom bra att Freud lyfte fram sexualiteten, men han överbetonade dess roll. Många andra faktorer är ju viktiga för barns utveckling. Det är också sant att det finns ett element av att ”alltid få rätt” inom psykoanalysen. Eftersom behandlingen ofta är så långvarig är den svår att utvärdera på ett vetenskapligt sätt. Detta är en svaghet, men det behöver inte innebära att psykoanalysen är verkningslös. En av de viktigaste effekterna av Freuds arbete är att psykiska störningar har kommit att framstå som mer begripliga, mindre skrämmande och mer botbara. Länge var det många som ansåg att psykiska störningar och sjukdomar alltid var genetiskt eller biologiskt orsakade. Där har Freud bidragit till ett mer nyanserat synsätt. Psykologins utveckling under 1900-talet skulle ha sett helt annorlunda ut utan Freuds insats. Många andra psykologer har tagit ställning till Freud – de har hållit med eller argumenterat emot. På det sättet har psykologin utvecklats. En av Freuds efterföljare var schweizaren Carl Gustav Jung (som dock bröt med Freud, se bl.a. kap. 7). En annan var Alfred Adler, som framhöll självhävdelsebehovet som mycket viktigt för människan. De s.k. objektrelationspsykologerna och Erik H. Erikson (se kap. 14) utgick också från Freud. • Uppgift 1. Om man summerar Freuds bidrag till psykologin – vad tycker du är viktigast respektive mest användbart? Ge exempel på kunskap som i dag är så självklar att man inte tänker på att Freud formulerade den. 2. Vilka punkter är de svagaste i Freuds teorier? Diskutera de kritiska synpunkter som framförts. Kom på egna invändningar.

Läs och diskutera Fallbeskrivningar Marie W (s. 4–5), Niclas P (s. 6–7) Texter i psykologi Sigmund Freud, Sanndrömmar och déjà vu-upplevelser (s. 10–14) Johan Cullberg, Vårt behov av rus (s. 14–17)

Det psykodynamiska perspektivet

Psykologi1MH.indd 29

29

08-03-14 15.46.46


2. Beteendeperspektivet

Beteendeperspektivet har växt fram ur behaviorismen. Termen behaviorism kommer från engelskans behaviour, beteende. Det är människors och djurs mätbara beteende som här står i centrum. Behaviorismen skiljer sig radikalt från det psykodynamiska perspektivet. Tre forskare har präglat behaviorismen mer än andra: ryssen Ivan Pavlov och amerikanerna John B. Watson och Burrhus F. Skinner. Det var Pavlov som lade grunden för de nya tankarna, och Watson som cirka femton år senare formulerade en generell teori som han gav namnet behaviorism. Skinner slutligen var den som försökte omsätta teorin i praktiska resultat. En del av behaviorismens idéer lever kvar i det vi i dag kallar beteendeperspektivet eller beteendepsykologi. Dagens beteendepsykologer är framför allt kända för sitt praktiska arbete med beteendeterapi. De är till exempel duktiga på att behandla fobier och tvångssymtom.

Pavlovs hundar Ryssen Ivan Pavlov (1849–1936) var en medicinsk forskare som framgångsrikt visade hur matsmältningen styrdes av nervsystemet. För detta fick han Nobelpriset i medicin 1904. På hundarna i sitt laboratorium i S:t Petersburg hade han opererat in rör och slangar. På så sätt kunde han mäta tidsrymden från det att en hund fick lite köttfärs i munnen fram till dess att magsaft började sippra fram. Men så småningom började hundarna till Pavlovs förvåning låta magsafterna sippra fram innan de fick mat, något som förstås störde hans experiment. Pavlov insåg att hundarna hade börjat förknippa en ny ”signal” med den ursprungliga signalen – maten. Den nya signalen kunde t.ex. vara stegen hos vårdarna, som kom med maten. Först försökte Pavlov och hans assistent förstå hundarnas reaktion

30

Psykologi2MH.indd 30

Psykologi

08-03-14 16.01.11


genom att föreställa sig deras känslor inför de olika situationerna som hade med maten att göra. Det gick inte eftersom de inte kunde kika in i hundarnas medvetande. I stället försökte Pavlov formulera sina iakttagelser på ett objektivt och mätbart sätt. Med hjälp av fortsatta experiment och termerna stimulus och respons tyckte han sig kunna klarlägga vad det var som skedde i hans laboratorium.

Klassisk betingning Pavlovs klassiska experiment hade följande uppläggning. Pavlovs hund fick mat och producerade då saliv. Saliven kunde Pavlov mäta direkt från hundens spottkörtel. Maten var en signal, en stimulus (S). Den framkallade ett svar, en respons (R) från hunden. Responsen var saliven. Så fördes en ny stimulus in i experimentet. En ringsignal ljöd strax innan maten kom. Efter att ringningen förekommit tillsammans med maten ett antal gånger räckte det med denna signal för att hunden skulle producera saliv. Pavlov kallade maten för en obetingad stimulus (OS) och den reaktion som följde på den för obetingad respons (OR). Ringsignalen kallade han för betingad stimulus (BS) och den salivering som följde på enbart ringningen för betingad respons (BR). Schematiskt kan det framställas på följande sätt: Fas 1: OS (mat) framkallar OR (salivering) Fas 2: Maten förknippas med en ursprungligen neutral stimulus, en ringsignal. Fas 3: BS (ringsignal) framkallar BR (salivering)

Beteendeperspektivet

Psykologi2MH.indd 31

31

08-03-14 16.01.12


Denna inlärning kallas för klassisk betingning. Genom sitt experiment visade Pavlov på en mekanism som alltid funnits hos djur och människor – att en ursprungligen neutral stimulus, efter betingning, förknippas med en speciell respons. Många verkliga situationer kan tjäna som exempel: En ung man har flera gånger hört en välkänd melodi utan att reagera speciellt för den. En gång dansar han till melodin tillsammans med en kvinna som han, just i det ögonblicket, blir mycket förälskad i. Långt senare i livet väcker just den melodin starka känslor hos mannen.

Musiken har blivit förknippad med mannens kärleksupplevelse. På samma sätt kan en doft, ett föremål eller en maträtt kopplas ihop med någon känsla – positiv eller negativ – som den ursprungligen inte alls förknippats med.

Variationer på klassisk betingning Fördelen med laboratorieförsök är att man kan upprepa och variera sina experiment. Pavlov kunde t.ex. konstatera att en betingning också gick att ta bort. Om man låter ringningen ljuda utan att hundarna får mat, och upprepar detta ett antal gånger, kommer ringsignalen inte längre att frammana salivavsöndring. En utsläckning av den betingade responsen har skett. Han fann också att en betingad stimulus kunde kopplas ihop med ytterligare en ny stimulus. Först betingade han hunden på ringsignalen. Sedan lät han en ljussignal förekomma samtidigt med ringningen ett antal gånger. Därefter räckte det med ljussignalen för att framkalla salivering. Pavlov kallade det för betingning av andra graden. Han menade att det var möjligt att betinga upp till tredje graden (när det gäller djur). En annan sak Pavlov kunde lära hundarna var att diskriminera vid inlärningen. Det innebar att de kunde lära sig att skilja mellan olika typer av ringsignaler. Vid vissa fick de mat, vid andra inte. Så småningom lärde de sig att bara avsöndra saliv vid den ”rätta” signalen. Det visade sig också att hundarna förmådde generalisera vid betingningen. En hund fick mat samtidigt som han presenterades för en cirkelrund figur. Snart började han salivera vid åsynen av cirkeln. Ibland visade man hunden en figur som i stället var en ellips. Men hunden saliverade även då. Den hade alltså lärt sig generalisera från cirkeln till cirkelliknande figurer. En av Pavlovs assistenter försökte lära en hund att skilja mellan en cirkel och en ellips. Genom att ge hunden mat när en cirkel presenterades, men inte när en ellips visades, lärde sig hunden att skilja dem åt. Efter hand lät assistenten ellipserna allt mer likna cirklar. När ellipsens längd och bredd förhöll sig som 8 till 9 klarade hunden inte av att diskriminera längre. Den bröt ihop, ylade och försökte komma loss.

32

Psykologi2MH.indd 32

Psykologi

08-03-14 16.01.12


Eftersom hundens sammanbrott var framkallat av försöket, kallades det för en experimentell neuros. Pavlov antog att den berodde på en kollision mellan excitation, upphetsning och inhibition, dämpning. Enligt honom och andra forskare var dessa de två viktigaste reaktionerna i nervsystemet. Reaktionerna hos hunden kolliderade i stället för att samspela. Enligt Pavlov skulle detta vara grundmönstret även för mänskliga psykiska störningar. Pavlov lyckades få de neurotiska hundarna nästan friska igen genom psykofarmaka (medicin som påverkar nervsystemet) och terapi. Därför ansåg många att resultaten var mycket lovande när det gällde behandlingen av en del mänskliga neuroser.

Pavlovs betydelse Pavlovs upptäckt av den klassiska betingningen fick mycket stor betydelse. Framför allt gäller det hans sätt att beskriva inlärningsprocessen med termerna stimulus och respons. Han visade hur dessa begrepp kunde användas för ett slags objektiv mätbar psykologi, i första hand på djur. Andra forskare tog vid och försökte tillämpa metoderna på människor. Just denna möjlighet, att med hjälp av klassisk betingning manipulera människor, har väckt starka känslor. I skönlitteraturen har den behandlats flera gånger. I Aldous Huxleys framtidsroman Du sköna nya värld (1932) finns en berömd och obehaglig scen som visar hur klassisk betingning på spädbarn kan se ut. I ett auktoritärt framtidssamhälle betingas vissa spädbarn genom elektriska stötar att känna avsky inför bl.a. böcker. I detta tänkta samhälle formas nämligen grupper av människor till på förhand utsedda uppgifter. Kunskap och intresse för böcker är enligt härskarna helt onyttigt för majoriteten av medborgarna. I en annan framtidsroman, A Clockwork Orange (1962) av Anthony Burgess, skildras också klassisk betingning på ett motbjudande sätt, även om syftet med behandlingen är helt annorlunda: En sadistisk ungdomsbrottsling, Alex, som dittills fått starka lustkänslor av sina vålds- och sexbrott, har gripits. Regeringen ska pröva en ny, effektiv metod för att återanpassa kriminella – och Alex är den utvalda försökspersonen. Två gånger om dagen spänns han fast och tvingas titta på grova vålds- och sexfilmer, filmer av en typ som han egentligen är förtjust i. Strax innan filmtittandet har han emellertid fått en injektion som ger honom våldsamma ångest- och obehagskänslor; han vill kräkas och får en fruktansvärd huvudvärk. Filmvisningarna avbryts när injektionen slutat verka. På så vis kopplas våld samman med ångestkänslor. När våldet upphör känner Alex lättnad, för då slutar också injektionen att verka.

Beteendeperspektivet

Psykologi2MH.indd 33

33

08-03-14 16.01.12


Alex i filmen ”A Clockwork Orange” av Stanley Kubrick.

Efter bara fjorton dagars behandling är Alex ”färdig” och visas upp och testas på en scen inför politiker och journalister. En aggressiv man träder fram och provocerar Alex, men när denne får en impuls att slå tillbaka övermannas han av sina egna ångestkänslor. För att slippa dem underkastar han sig motståndaren. Så gör en ung vacker kvinna sin entré och Alex vill kasta sig över henne, men kan inte. I stället underordnar han sig henne. Av en ironisk slump blir Alex också manipulerad till att avsky klassisk musik, något som han annars älskar. Till en del av våldsfilmerna spelades nämligen klassisk musik, och han förknippade den med våldshandlingarna och därmed även med obehagskänslan. Slutet på filmen är intressant och ska inte avslöjas här.

• Uppgift 1. Försök att hitta egna exempel på klassisk betingning, t.ex. från vardagslivet. 2. Diskutera experimentet med Alex. Kan det vara moraliskt rätt att använda betingning för att få grova våldsbrottslingar att avhålla sig från våld? Kan det lyckas? Sök efter argument för och emot.

34

Psykologi2MH.indd 34

Psykologi

08-03-14 16.01.19


Ideologen Watson En annan berömd behaviorist, amerikanen John B. Watson (1878–1958), byggde vidare på Pavlovs idéer. Hans mest kända experiment gjordes på en elvamånaders pojke vid namn Albert. Watson och hans assistent, miss Rosalie Raynor, hade tillfälligtvis hand om honom på psykologiska institutionen vid Johns Hopkinsuniversitetet. Pojken fick leka med en av institutionens vita råttor och visade sin förtjusning över djurets lena, vita päls. En gång då Albert som bäst lekte med den vita råttan slog Watson ett slag på en järnstång. Det obehagliga ljudet skrämde Albert som omedelbart började skrika. Sedan den dagen ville Albert inte leka med vita råttor. Han hade uppenbarligen förknippat dem med det otrevliga ljud som skrämt honom. Så långt var det hela ett fall av vanlig klassisk betingning. Men Albert visade också samma rädsla för hundar, kaniner och till och med människor med skägg. Han hade med andra ord generaliserat från vissa egenskaper hos råttan – att den var vit och att den hade päls – så att även andra stimuli än den ursprungliga skrämde honom. Redan i Pavlovs laboratorium hade generaliseringar påvisats. Men det finns ett par särskilda egenskaper hos Watsons upptäckt som bidrog till att göra den så berömd. För det första gjordes betingningen på en människa, ett försvarslöst spädbarn till på köpet. Detta bidrog säkert till experimentets rykte. För det andra erbjöd Alberts generalisering en bra förklaring till hur fobier uppstår. Freud ville ju förklara fobiernas uppkomst på ett annorlunda och mer komplicerat sätt (jfr. sid. 24). Men Freuds resonemang om omedvetna mekanismer i människans inre var enligt Watson rena vidskepelsen. Det enda man som psykolog kan studera och försöka påverka är människans yttre beteende, ansåg han. I Watsons förklaring till hur fobier uppstår finns också ett frö till en annorlunda behandling av fobier. Eftersom orsaken till fobin är en olycklig betingning behöver man bara ”ombetinga” patienten. Någon tidsödande psykoanalys behövs inte! Några fler experiment med Albert gjordes (tack och lov) inte – han adopterades bort. 1920 publicerade Watson resultaten från experimenten med Albert och ungefär samtidigt skilde han sig och gifte om sig med assistenten från Albertexperimentet, miss Raynor. Så fick man dock inte göra på den tiden, och universitetsledningen tvingade Watson att avsäga sig sin professur. Watson fick lämna den akademiska karriären och började så småningom med reklampsykologi. Det var ett område som lämpade sig väl för ett behavioristiskt synsätt. Kan man betinga människor att få positiva associationer till en viss vara finns det förmodligen pengar att tjäna. Watson var mycket entusiastisk när det gällde behaviorismens möjligheter att påverka människor. Här är ett berömt citat från hans bok Behaviorism (1925):

Beteendeperspektivet

Psykologi2MH.indd 35

35

08-03-14 16.01.19


Watson ansåg att människans beteende kan påverkas och styras, till exempel genom reklam. Vilka associationer väcker den här annonsen?

”Ge mig ett dussin friska, välskapta spädbarn och min egen specificerade värld att uppfostra dem i och jag garanterar att jag kan ta vilken som helst och träna honom till vilken specialitet som helst – läkare, advokat, konstnär, företagsledare, och, ja, även tiggare och tjuv, oavsett hans anlag, böjelser, förmåga, kallelse och hans förfäders ras.”

• Uppgift 1. Ta fram några egna exempel på hur reklamen försöker använda sig av klassisk betingning. Tror ni att betingningen är effektiv? Diskutera! 2. Ge egna exempel på den typ av generalisering som Watson upptäckte hos Albert.

36

Psykologi2MH.indd 36

Psykologi

08-03-14 16.01.21


Skinners beteendeteknologi Skinnerboxen Amerikanen Burrhus F. Skinner (1904–1990) inspirerades av Pavlov och Watson, men gjorde flera självständiga insatser. Han intresserade sig särskilt för den instrumentella inlärningen (kallas ibland för operant betingning), dvs. där det inlärda beteendet blir ett ”instrument” att få belöning. För att studera denna typ av inlärning konstruerade han speciella försöksanordningar, som så småningom kom att kallas skinnerboxar. En råtta driver omkring lite planlöst i sin skinnerbox. Så kanske den trycker ner en spak som är placerad där. Ingenting händer men vid ett senare tillfälle råkar råttan trycka ner spaken i samma ögonblick som en liten lampa blinkar. Då får råttan en matbit i sin skål. Varje gång råttan trycker ner spaken precis efter att lampan blinkar, får den en matbit. Det visar sig snart att råttan har fattat galoppen och inte gör annat än trycker på spaken i rätt ögonblick.

Under sina många experiment med råttor och duvor visade Skinner hur han kunde få försöksdjuren att utföra alltmer komplicerade uppgifter. Råttan Barnabus är ett bra exempel på det: Vid en ljussignal springer Barnabus uppför ett klätternät, över en bro och uppför en stege. Sedan drar han själv till sig en trampbil och trampar fram till en trappa som han springer uppför. Så pressar sig Barnabus genom en glastub och hoppar in i en hiss som går neråt. På vägen ner tar han tag i ett snöre så att Columbiauniversitetets flagga hissas. Äntligen tillbaka till utgångspunkten får han trycka ner en spak och äta så mycket han vill i en minut!

Råttan kunde göra sina märkvärdiga prestationer därför att Skinner hade dresserat den genom att skickligt utnyttja den s.k. förstärkningen. Skinner konstaterade att det beteende som belönas också förstärks.

Förstärkningen Den instrumentella inlärningen innebär alltså att beteendet är ett instrument för att nå ett mål. Den hungriga råttans mål är mat, och att trycka ner spaken är instrumentet för att nå målet. Instrumentell inlärning skiljer sig från klassisk betingning genom att den inte bygger på en ursprunglig reflex (som hundarnas salivering). Inlärningen sker inte heller genom mekanisk förknippning, som när Alex i fil-

Beteendeperspektivet

Psykologi2MH.indd 37

37

08-03-14 16.01.21


men ”A Clockwork Orange” förknippar våld med obehagskänslor. I stället bygger inlärningen på att det av experimentledaren önskade beteendet förstärks genom någon form av belöning. Skinner var speciellt intresserad av förstärkningens mekanismer – han hoppades kunna använda dem på människor. Han skiljde också mellan olika slag av förstärkning. Positiv förstärkning kallade han det när det önskvärda beteendet följdes av en direkt belöning, t.ex. när ett djur som gjorde ”rätt” fick mat. Negativ förstärkning kallade han det när belöningen bestod av att något obehagligt (det negativa) togs bort. Ett exempel på det är när en råtta utsätts för en obehaglig elektrisk ström ända tills den trycker ner en spak. Bland människor är positiv förstärkning mycket vanlig: Beröm, leenden, kramar och vänliga ord fungerar ofta som positiva förstärkare. Om en mamma är missnöjd med sitt barn som inte vill sitta stilla när det äter, kan hon välja att sätta upp en sur min, sluta le och tala strängt. När barnet lugnat sig slutar mamma att vara arg och sträng och blir som vanligt. Då har hon använt negativ förstärkning.

Det är lätt att blanda ihop negativ förstärkning med straff, som också kallas aversiv förstärkning, men det är inte samma sak. Straff innebär ju att något obehagligt kommer som en konsekvens av ett visst beteende: efter att ha stulit får man sitta i fängelse. Negativ förstärkning innebär i stället att något obehagligt upphör. Skinner pekade också på vikten av omedelbar förstärkning. Maten ska komma med detsamma när råttan tryckt ner spaken. Dessutom ska maten komma kontinuerligt, dvs. varje gång spaken trycks ner. Principerna om omedelbarhet och kontinuitet gäller i första hand vid ny inlärning. I andra sammanhang kan det räcka med att förstärkningen kommer ibland, s.k. oregelbunden förstärkning. Ett exempel på sådan är spel. Den som spelar på lotteri varje månad och vinner då och då, fortsätter säkert. Dessutom kan en sådan oregelbunden förstärkning vara mycket effektiv mot utsläckning, dvs. mot att beteendet upphör av brist på förstärkning. Även om jag inte vinner på flera månader fortsätter jag att spela. Jag vet ju att några gånger utan vinst inte behöver betyda att turen aldrig kommer tillbaka. När Skinner fick sina råttor och duvor att genomföra riktigt komplicerade prestationer använde han sig av en teknik som han kallade för formning (shaping). Han delade upp prestationen i delmoment och förstärkte en del i taget.

38

Psykologi2MH.indd 38

Psykologi

08-03-14 16.01.21


Först fick råttan Barnabus mat när han sprungit uppför klätternätet. När det beteendet var inlärt krävde Skinner mer. Barnabus måste också gå över bron innan maten kom, osv. Till sist hade han fått Barnabus att göra hela serien av rörelser innan han fick maten. Formningen var avslutad.

• Uppgift 1. Ta fram egna exempel på positiv förstärkning, t.ex. i barnuppfostran. 2. Ge egna exempel på skillnaden mellan straff och negativ förstärkning. 3. Om ett litet barn kommer åt en varm platta, hur skulle du vilja beskriva mekanismen som (förhoppningsvis) får barnet att akta sig nästa gång? Som positiv förstärkning, som negativ förstärkning eller som ”straff”? (Ledtråd: kan det spela någon roll hur varm plattan är och hur långvarig beröringen är?)

Beteendeperspektivets betydelse Skinners huvudpoäng var att hans försöksdjur, utifrån sina genetiska förutsättningar, utvecklade det beteende som omgivningen förstärkte. På samma sätt är det också med människor, menade han. Både vårt inre liv och vårt yttre liv är ”beteende”, och de är underkastade samma lagar om förstärkning och utsläckning. Skinner ansåg alltså att människans medvetande betingas av hennes omgivning. (Watson var på denna punkt mer extrem. Han erkände ju inte ens existensen av ett medvetande.) Skinner var inte bara forskare utan också samhällsförbättrare. I flera böcker har han skissat på samhällen, där människorna genom lämplig ”beteendekontroll” lever nöjda och glada. Någon större betydelse har dessa utopier inte haft.

Beteendeterapi Störst framgång har beteendepsykologin fått med s.k. beteendeterapier. Dessa utnyttjar både klassisk betingning och olika typer av förstärkning. Man har exempelvis terapiprogram för att bota fobier, som rädsla för spindlar, sprutor, höga höjder och trånga rum. Patienten får närma sig ”det farliga” steg för steg under betryggande och avslappnade former. Varje steg mot ökad säkerhet uppmuntras av terapeuten (”positiv förstärkning”) tills fullständig nyinlärning skett. En ung kvinna med spindelfobi behandlades på följande sätt:

Beteendeperspektivet

Psykologi2MH.indd 39

39

08-03-14 16.01.21


Gatuartisterna Strange Fruit framför ”The Field” på Frankfurtfestivalen år 2000.

40

Psykologi2MH.indd 40

Psykologi

08-03-14 16.01.23


Tillsammans med den lugne och trygge terapeuten tittade hon på spindlar bakom en glasskiva. Hon fick berätta hur hon kände sig, och terapeuten försäkrade henne att allt skulle gå bra. Så fick hon en kort stund hålla en liten spindel i handen. Även om det var lite läskigt gick det bra, och hon fick beröm och känslomässigt stöd av terapeuten. Så fick hon hålla spindeln en något längre stund och berätta hur det kändes. Åter fick hon uppmuntran och stöd av sin terapeut. Så fortsatte hon och så småningom kunde hon handskas med stora spindlar och även med flera på en gång. Till sin egen förvåning kunde hon efter ett par timmar låta fyra spindlar krypa i håret på sig!

Det typiska för denna metod är att patienten tar små steg, i en trygg omgivning, och att terapeuten förstärker varje steg på lämpligt sätt. Ofta lyckas behandlingen. Beteendeterapi används i dag även vid andra störningar som ångestattacker, tvångshandlingar och ätstörningar (se kap. 10 och 11). Ofta kombineras den med kognitiva tekniker, t.ex. KBT, kognitiv beteendeterapi (se kap. 4). Ofta går en beteendeterapi till så att terapeuten först gör en s.k. tillämpad beteendeanalys, där hon eller han tittar på hur yttre och inre betingelser (förutsättningar) kan kopplas till olika beteenden. Med beteenden menar terapeuten både tankar och känslor och konkreta handlingar och kroppsliga reaktioner. Med hjälp av analysen kan terapeuten sedan se i vilket sammanhang beteendena uppstår. Är det något som hänt i det förflutna, är det stress på jobbet, kärleksbekymmer eller något annat som påverkar?

DBT Ett exempel på modern beteendeterapi är dialektisk beteendeterapi (DBT). Terapin bygger både på teorier om inlärning och kognitioner (tankar) liksom på filosofi; dialektisk och zenbuddistisk sådan. DBT riktar sig till människor som kämpar med stort psykiskt lidande. Ofta präglas dessa människors vardag av självmordsförsök och nedbrytande handlingar, som att skära sig eller missbruka droger. Gemensamt för målgruppen är att de har svårt att hantera känslor och impulser. De har därför också svårt att klara relationer. Inom psykiatrin är borderline en vanlig diagnos för de här människorna (se kap. 13), men inom DBT talar man hellre om ”Emotionell instabil personlighetsstörning”. För DBT-terapeuterna är emotionell instabilitet resultatet av att en känslomässigt sårbar individ har växt upp i en miljö där hon inte fått lära sig vad som krävs för att hantera sina känslor och kontrollera sina impulser. För att ”reparera” det försöker därför terapeuten lära patienten

Beteendeperspektivet

Psykologi2MH.indd 41

41

08-03-14 16.01.24


att hanterar relationer. Bland annat utgår de från Skinners begrepp operant betingning, där positiv och negativ förstärkning liksom bestraffning ingår. Terapeuten försöker få personen att acceptera, förstå och respektera sina känslor och att pröva nya strategier. Terapeutens roll är mycket pedagogens, som försöker visa att det finns utvägar och lösningar på många problem. Psykoterapeuter med annan teoretisk grund har riktat kritik mot DBTbehandling. De menar att avbetingningen är riskfylld, framför allt när det gäller behandlingen av självmordsbenägna personer. DBT-terapeuten arbetar nämligen så att den självmordsbenägne inte får ta kontakt med terapeuten förrän det har gått ett dygn efter ett självmordsförsök. Tanken med det är att inte förstärka beteendet och att ta bort vinsten (uppmärksamhet) och därigenom styra bort personens handlande från det destruktiva mönstret. Personen kan alltid kontakta terapeuten innan det går så långt som till ett självmordsförsök.

Kritik och motkritik Typiskt för beteendeterapier är att man arbetar direkt med symptomen och försöker träna bort dessa. Beteendeterapeuten antar att symptomen, t.ex. en ormfobi, är ett slags felinlärning. Därför försöker terapeuten hjälpa patienten att ”lära om”, dvs. att ”ombetinga” henne. På så vis skiljer sig beteendeperspektivets metoder från t.ex. de psykodynamiska. Eftersom beteendeperspektivets anhängare räknar med andra orsaker än psykodynamikerna, är det inte konstigt att man föreslår andra terapiformer. Behaviorismen och beteendeperspektivet har också fått stor betydelse genom sin hårda kritik av andra psykologiska perspektiv, främst det psykodynamiska. Behavioristerna kritiserade användningen av begrepp som stod för något som inte gick att påvisa. I sista hand måste vetenskapen om människan bygga på mätbara observationer av mänskligt beteende, hävdade de. Denna kritik har antagligen tvingat andra riktningar att mer noggrant söka empiriska, påvisbara, belägg för sina slutsatser. Den gamla behaviorismen fick kritik för sin ”mekaniska” syn på människan som en varelse som är totalt kontrollerad av sin omgivning. Men dagens beteendeinriktade psykologer behöver inte dela de gamla behavioristernas mekaniska syn. Att anlägga ett beteendeperspektiv kan helt enkelt innebära att man anser att det är mest givande att studera människans faktiska beteende och utifrån det perspektivet behandla olika störningar. En annan vanlig kritik mot beteendeterapin är att den endast ”botar symtomen”, att den inte går till botten med orsakerna till olika problem. På det kan beteendeterapeuterna svara att i de fall orsakerna är felinlärning, då är en ombetingning faktiskt att angripa roten till problemet. Och om man inte vet vad orsaken är så är det ändå mycket bra att bli kvitt symtomen.

42

Psykologi2MH.indd 42

Psykologi

08-03-14 16.01.25


• Uppgift 1. Vilka för- och nackdelar kan finnas med beteendeterapi? 2. Diskutera hur skillnaderna mellan beteendeperspektivet och det psykodynamiska perspektivet visar sig rent faktiskt i respektive terapimetod.

Läs och diskutera Fallbeskrivningar Jessica J (s. 8–9), Viktor E (s. 9–10) Texter i psykologi Burrhus F. Skinner, Programmerad undervisning (s. 19–21) Ross Mitchell, Beteendeterapi mot fobier (s. 21–27)

Beteendeperspektivet

Psykologi2MH.indd 43

43

08-03-14 16.01.25


Psykologi fĂśr gymnasiet

•

LärobÜcker: Psykologi A Psykologi AB

Cornelia SabelstrĂśm Levander

FÜrdjupningsbÜcker: Texter i psykologi Fallbeskrivningar FÜrdjupningar, länkar och lästips finns ocksü kostnadsfritt pü www.psykologi.nu

LĂ„ROBOK FĂ–R GYMNASIET AB

Martin Levander

I din hand hüller du en reviderad och uppdaterad utgüva av Martin Levanders klassiker, Psykologi AB fÜr gymnasiet. FÜr uppdateringen stür Cornelia SabelstrÜm Levander, som är legitimerad psykolog och som har bidragit med synpunkter även till de tidigare utgüvorna. Till den här utgüvan har hon har bland annat sett Üver kapitlet om det biologiska perspektivet, kapitlet om stress, psykiska sjukdomar och socialpsykologi. Helt nyskrivet är fÜrdjupningskapitlet om vetenskapliga tester och kapitlet som tar upp kÜn, genus och psykologi. Den nya utgüvan av Psykologi AB är, precis som fÜrut, uppdelad i en grundläggande del och en tematisk del. Den grundläggande delen redogÜr fÜr de psykologiska perspektiven. Dessa tillämpas sedan pü olika omrüden. Den tematiska delen innehüller fÜrdjupningar som ocksü inbjuder läsaren att sÜka mer kunskap pü egen hand. I samtliga kapitel finns frügor, diskussionsuppgifter och lästips. Münga av dem är helt nya.

Psykologi AB

Psykologi AB

Psykologi Martin Levander

*4#/



Ps-Omslag.indd 2-3

•

Cornelia SabelstrĂśm Levander

    

 

08-10-08 16.10.36

9789127408586  

LÄROBOK FÖR GYMNASIET AB Martin Levander • Cornelia Sabelström Levander DEL 2 Fördjupningar och teman Bokens andra del innehåller fördjupnin...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you