Trauman och ångest Starkt obehagliga upplevelser kan enligt Freud ge skador på själen, s.k. trauman. Dessa kan t.ex. orsakas av att en älskad person dör eller av att man blir bortstött av någon som man älskar. De traumatiska minnena trängs ofta bort ur jaget och väcker då ångest. Ångesten – enligt Freud ett slags fixerad energi – kan ta sig kroppsliga uttryck: hysteriska anfall, tillfälliga förlamningar, osv. Ibland lyckas jaget, genom en omedveten mekanism, kontrollera ångesten med hjälp av neurotiska tvångshandlingar. Det kan handla om att tvångsmässigt genomföra vissa ritualer innan man går och lägger sig, eller om ett överdrivet renlighetsbehov, s.k. bacillskräck. Ångesten binds på detta sätt vid något annat än det ursprungliga traumatiska minnet, och då kan man kontrollera och undvika den just genom att genomföra tvångshandlingarna. En del fobier kan enligt Freud förklaras på ett liknande sätt. (En fobi är en mycket överdriven rädsla för något – t.ex. för öppna platser eller vissa djur.) Vissa minnen eller driftsimpulser väcker ångest när de möter motstånd från jaget. Då knyts ångesten i stället till något annat, till något som faktiskt går att undvika. I en berömd fallbeskrivning, Lille Hans, redogör Freud för en femårig pojkes hästfobi: Lille Hans har ett komplicerat liv. Han är rädd för sin pappa, svartsjuk på sin syster, rädd att bli kastrerad etc. Han har mycket ångest. Utanför huset finns det många hästar och vagnar, och lille Hans associerar på olika sätt hästarna till det han är rädd för. Han utvecklar en hästfobi, som inte försvinner förrän hans pappa samtalar med honom. Pappan är en av Freuds assistenter och får goda råd om hur han ska ge pojken insikt i vad som har skett. Det lyckas snart och Hans blir symtomfri. Som vuxen (och harmonisk!) träffar Hans Freud, men minns inget av händelserna!
Exemplet visar Freuds syn på fobier. Enligt honom är de ofta symboliska, dvs. det man är rädd för symboliserar en djupare, omedveten rädsla. Blir man medveten om varför man egentligen är rädd kan problemen försvinna.
Libidon och sublimering Freud hävdade att barn, t.o.m. spädbarn, hade en sexualitet. Detta uppfattades på den tiden som oerhört stötande. Han menade dessutom att sexualitetens utveckling genom olika stadier eller faser var den viktigaste faktorn i personlighetens framväxt. För att rätt förstå Freud måste man veta att han med ”sexualitet” ofta menade något mer än vad vi i dag lägger i ordet. För honom var det uppenbart att redan spädbarnet kan känna lustkänslor och njuta, framför allt när det suger mjölk hos modern. Strävan
24
Psykologi1MH.indd 24
Psykologi
08-03-14 15.46.40