INNEHÅLL
Former av förnuft, Martin Liljekvist
FÖRORD
Nån sa och nästan alla stämmer in: Det är intensiteten som räknas, vad du fyller livet med.
Jag håller nog inte med. Dödtid och transportsträckor är att få finnas lite till. Som att sakta ner leken och göra trista, eller i varje fall fruktlösa grejer. Sträckkolla en ganska dålig tv-serie, fastna i en algoritm. Läsa en slät bok. Att dammtorka ett fönsterbräde eller att vara åtta år gammal och i tystnad stirra in i en vägg sista kvarten innan kompisen skulle bli hämtad. Så vill jag bitvis ha det.
Hela mitt varande går dessvärre väldigt fort har jag knappt märkt och tiden räcker sällan till.
Så är det väl för de allra flesta, som förälder i småbarnsår, i angränsande medelålder, med dålig ekonomi och usel kondition.
Att därför tillåtas upptas av, eller erövra, det långsamt repetitiva, där omvägar för inspiration blir otvingad motion. Eller samla på material till något som blir eller inte. Det är ett välavvägt måste.
I ungefär åtta år har jag nästan helt sysslat med mönster, särskilt med rutan som metod.
Jag målar eller bygger kompositioner med hjälp av rutor där formen egentligen alltid underordnas färgen. Även om det saknas tydliga hierarkier. Det handlar inte om resultat utan om framfart och frekvens, antal och utfyllnad. Och struktur, annars blir ingenting gjort.
En bra grej med att ha ett så strikt förhållningssätt till sin metod är att det sällan blir ängsligt inuti nuförtiden. En annan bra grej är att möjligheterna inom begränsningarnas ramar är oändliga: Hur upplevs en mönsterbild i överdriven skala?
Eller hur känns det om man går emot färglära och konventioner och lägger till en helt opassande enligt vem? färg?
Jag använder material som finns nära till hands, tejpen främst. Jag tänker ungefär som oljefärg beter sig och den textila väven framträder. Tejpen visade sig turligt nog nära fulländad för det. Den är bra till att bygga volym, transparens och djup. Direkt som material, definitiv i sin riktning och inte alls förlåtande för misstag. Det vill säga tillräckligt spännande för mig.
När jag är trött på att tejpa brukar jag parera stiltjen och fortsätta lite till. En nödvändig övning som ger självförtroende i uthållighet för en som i grunden är lat.
När jag är för bekväm, lika farligt för stillestånd, försöker jag hitta ekonomi i eller plats för andra ytor att applicera mitt görande på.
Det kan vara ett rutigt golv, ett bord, en tårta. Ett samarbete med en vän jag beundrar. Eller ett främmande företag med kunskap och resurser jag saknar. Eller en låda
Tavlor, 20 x 20 cm, maskeringstejp, tusch, akryl, lack och lim på mdf. Ett format som jag, av praktiska och bekväma skäl, gärna återkommer till. Jag har tyvärr tappat räkningen och slarvat med dokumentationen men tror att de närmar sig tusen i antal.
På stolen i förgrunden ett klädsamarbete (s 26) som jag inte vet när eller om det ska lanseras. Och så köket som mest är en avställningsyta med mikro. Eller en plats för att läsa mejl.
Barn och vuxenkläder för spanska klädesmärket Fish & Kids , 2024.
FÄRGFÖRSLAG VÄGGMÖNSTER 1
FÄRGFÖRSLAG VÄGGMÖNSTER 2
INSTRUKTION BORDSSKIVA,
bord för 6–8 personer
Det här bordet, eller bordsskivan, är en replika av det mönster jag tog fram till Hanna Hellquists utställning Det dukade bordet på Millesgården Museum våren 2023. Då i dubbel storlek, av praktiska skäl två hopsatta skivor jämte varandra. Den ena halvan har blivit mitt arbetsbord, den andra har byggts om till soffbord hemma hos Martin Liljekvist. Som betalning har han skrivit en text i den här boken. Bruksföremål blev konst för att sen återgå till bruksföremål, cirkeln är sluten. Även om bordet förvisso hamnat hemma hos en museiintendent, i alla fall ett mellanting, precis som jag vill ha det.
DU BEHÖVER
1 mdf-skiva 19 x 1 200 x 2 000 mm
0,675 liter vattenbaserad halvblank lackfärg för snickerier:
NCS S S 3010-G
0,675 liter vattenbaserad helblank lackfärg för snickerier:
NCS S S 5540-Y90R
3 burkar Flashe 125 ml
Ultramarine blue 043
4 rullar Tesa gul maskeringstejp
ev polyuretanlack för extra skydd/ hållbarhet
2 bockar
1 stållinjal
1 blyertspenna
1 sudd
1 brytbladskniv
1 målarpensel, 5–6 cm bred
1 målarpensel, 2–3 cm bred
1 finhårig liten roller
TILLVÄGAGÅNGSSÄTT
1. Placera mdf-skivan över 2 bockar. Rolla 2 lager av den gröna färgen ( övermålningsbar efter cirka 8 timmar, tidigare än så går bra ) över hela skivan och längs med kanten, kort- och långsidor.
2. Tejpa upp 20 x 20 cm stora rutor. Börja med att dra tejpen längs med bordets ena kortsida 4,5 cm in ( det är viktigt att räkna in tejpens bredd, rutan ska alltså börja 4,5 cm in ). För att få
alla rutor jämnt fördelade över bordsytan ska du tejpa efter måtten: kortsidor 4,5 cm in, mellanrum rutor kortsida: 9,5 cm. Långsidor: 5,75 cm in, mellanrum rutor: 8,5 cm. Det ska bli 4 rutor i rad längs med kortsidan och 7 rutor längs med långsidan med innermått 20 x 20 cm. Totalt 28 rutor.
Konstnären evelina kroon har hängett sig helt åt rutan som uttrycksform. Genom måleri, färgteori och sin unika tejpteknik skapar hon ett strikt grafiskt mönster som kan användas i allt från inredning till matlagning, hantverk, kläder och måleri. I den här boken får du följa evelinas arbete i ateljén, i hemmet och i det offentliga rummet. Korta berättelser kompletterar praktiska instruktioner för hur du kan skapa ett rutigt bord, måla ett golv eller göra en schackrutig tårtbotten. Du får även färdiga färgställningar och materialtips.
evelina kroon är utbildad på Konstfack och är verksam som konstnär och formgivare. Hon har haft flera utställningar och gjort samarbeten med bland andra Svenskt Tenn, Layered, Arket, Fria Viner, Tônn Furniture och WaterAid. 2023 gjorde hon en utsmyckning på Sergels torg.