9789113131603

5. GUNNEBOS

ARKITEKTURHISTORIA

Carl wilhelm carlberg skapade i Gunnebo en påkostad lantegendom i tidens franska och engelska smak med unika arkitektoniska kvaliteter, som uppfyllde den förmögna och bildade familjen Halls och deras umgänges förväntningar. När herrgården stod färdig prisades den av samtida besökare för sitt läge, landskap, trädgårdar, byggnader och interiörer, och deras vittnesbörd tillsammans med andra historiska källor har mycket att berätta om hur den togs emot. Ett relativt rikhaltigt material av inventarieförteckningar, brev, dagböcker, resebeskrivningar av besökare, domstolsbeslut och tryckta källor finns bevarat.1 De ligger delvis till grund för den följande beskrivningen av Gunnebo, men gemensamt är att de sällan berättar något om Gunnebos utformning eller arkitekturhistoria. Vilka förebilder och referenser hade Carlberg för Gunnebos prisade arkitektur? Efter att i föregående två kapitel ha följt i Carlbergs fotspår och nyklassicismens utbredning genom Europa är Gunnebos förebilder inte längre lika okända som de varit. Denna text kompletterar de skriftliga källorna genom en jämförelse med Carlbergs studieteckningar och bibliotek. En viktig skillnad mot när Arvid Bæckström skrev sina böcker om Carlberg (1923) respektive Gunnebo (till sin bortgång 1964) är att en stor mängd internationell forskning om Carlbergs Paris har publicerats i modern tid. En ny bild av Gunnebo tonar fram när vi placerar både byggnaden och arkitekten i det internationella sammanhang som den ursprungligen tillkom i.

BYGGHERREN OCH ARKITEKTEN

byggherren john hall Gunnebo uppfördes 1782–96 på uppdrag av köpmannen John Hall efter ritningar av Carl Wilhelm Carlberg. När John Hall byggde Gunnebo ville han skapa en byggnad med en arkitektur, park och trädgårdar av ett slag som tidigare inte hade skådats i Sverige. Han eftersträvade en blandning av brittisk och fransk arkitektur och svensk herrgård, en påkostad lantvilla efter kontinental standard, anpassad för en man i hans ställning. Gunnebo utgör en representant för de många herrgårdar som uppfördes av ofrälse handelsmän i Sverige vid 1700-talets slut för att manifestera deras ställning

228. Föregående uppslag:

Gunnebos uppfartsramp mot norr är nedifrån i bild uppdelad i (a) karusellplatsen – idag kallad Runde Sten, (b) uppfartsrampen, (c) Tvärskeppet – platsbildningen framför den norra trädgårdens staket, (d) norra trädgården indelad i terrasser (e) entrégården, kallad Norra gården, som ligger på en upphöjd terrass och är inramad av balustrader. Till vänster efter staketet framför ingången till norra trädgården ligger Treillaget, som rekonstruerades 2016 med författaren som restaureringsarkitekt. Foto: Sören Håkanlind, 2021.

229. Justus Fredrik Weinberg: Gunnebo från söder, akvarell 1795. Byggnaderna hade ursprungligen ockragul fasadpanel och grå sockelputs. Fritrappans fasad hade tegelkulör, vilket kan avspegla trappans utformning som en »artificiell ruin«.

Weinberg var Carlbergs lärjunge och bäste vän. Han avbildade Gunnebo i en unik serie av bevarade akvareller från 1795, 1803, 1807, 1809 och 1827.

i samhället och som representativa miljöer för att underhålla handelskontakter och sociala nätverk. Gunnebo utmärker sig genom att vara en av de mest påkostade av handelsmännens herrgårdar i Sverige.

Familjen Hall från Hull tillhörde de brittiska handelsfamiljer som etablerade sig i Göteborg och lade grunden för en expansiv fas i regionens ekonomiska utveckling. John Hall (1735–1802) drev det internationellt framgångsrika handelshuset John Hall & Co, som handlade med bland annat timmer, tjära, järn och tranolja. Delägare var 1767–98 skotten Thomas Erskine. Denne var från 1775 Storbritanniens konsul i Göteborg och blev, efter att han återvände till Skottland 1799, den nionde earlen av Kellie. När Gunnebo byggdes vid 1780-talets slut var John Hall & Co det högst taxerade och det mest framgångsrika företaget i Göteborg – vid sekelskiftet 1800 var Hall miljonär. Hall & Co ägde ett dussintal bruk i Västsverige, de flesta större sågarna i Götaälvdalen och dominerade exporten av järn och bräder, främst till Storbritannien. Sannolikt är företagets viktigaste råvara trä orsaken till att Gunnebo byggdes med en stomme av timmer.

Familjen Hall tillhörde de socialt ledande familjerna i Göteborg och John Hall var en av centralfigurerna i The British Factory, en sammanslutning för britter som handlade med Storbritannien och var verksamma i staden.

The British Factory stod i nära förbindelse med den brittiska församlingen i Göteborg och mellan 1764–1857 hölls församlingens gudstjänster i familjen Halls bostad, det Hallska huset, i Göteborg.2 Hall gifte sig 1765 med dottern till en av superkargörerna i Ostindiska kompaniet, den då sexton år gamla Christina Gothén. Om John Halls person är inte mycket känt men han beskrevs i samtida källor som intellektuell, vilket bekräftas av hans för tiden ansenliga bibliotek med drygt 2250 titlar. Flera av de dokument som beskriver Gunnebo är dagboksanteckningar, reseskildringar och brev av och om såväl nationellt som internationellt kända personligheter, exempelvis Gustav I II, Francisco de Miranda och medlemmar av det franska huset Bourbon. Tillsammans med Hall & Co:s ekonomiska framgångar ger detta en bild av familjen Halls ställning i samtidens Göteborg.

arkitekten carl wilhelm carlberg

En av de få arkitekterna i Göteborg som kunde leverera det Hall efterfrågade var vid denna tid stadsarkitekten C.W. Carlberg. När han påbörjade uppdraget att rita Gunnebo var han nyligen hemkommen från sin Grand Tour under vilken han hade tillägnat sig ett nytt formspråk. Han hade erfarenhet från liknande uppdrag efter att 1773 ha ritat Partille herrgård och 1782 var han den mest meriterade arkitekten i Göteborg. Att Carlberg tagit intryck av överintendenten Carl Fredrik Adelcrantz arkitektur före resan har tidigare framgått av ett projekt till Stadskällare i Göteborg (1777), där den nuvarande Börsen ligger, granne med det Hallska huset. När Carlberg

230 & 231. Gunnebo uppfördes för John Hall d.ä. (1735–1802) och hans maka Christina Hall (1749–1825). Miniatyrporträtt av G.D. Bossi, 1801, foto: Hans Thorwid, Nationalmuseum (CC BY-SA). Porträttet av Christina Hall av okänd konstnär, 1780-tal.

efter hemkomsten ritade Halls herrgård behövde han inte längre titta på Adelcrantz byggnader. Han hade skapat egna referensramar för vad som var god arkitektur. Över 200 bevarade ritningar berättar om uppdraget att rita Gunnebo. De måttsatta ritningarna beskriver allt från trädgårdarnas, byggnadernas och inredningarnas helhet ned till kakelugnarnas, trädgårdsurnornas och möblernas detaljer. Carlbergs förebilder och referenser för Gunnebo kan avläsas i landskapets, trädgårdarnas, byggnadernas och interiörernas arkitektur.

LANDSKAPET OCH

TRÄDGÅRDARNAS ARKITEKTUR

Gunnebos läge i landskapet och utformningen av trädgårdarna beskrevs målande av Johan Tobias Sergel i ett brev från 1801 efter ett besök på Gunnebo där han beskrev hur Carlberg hade:

tagit en skön bergstrakt från Italien och placerat den på Gunnebo. När jag kom hit … trodde jag mig vara i Roms omgivningar, i Tivoli, Frescati, Marino eller Gensano. Byggnaden är i allo charmant, arkitekten har med stor skicklighet utnyttjat terrängen.

Vad syftade Sergel på med dessa ord? Såg Gunnebo till att börja med likadant ut för honom, som för oss idag? För att bättre förstå Sergel bör man påminna sig att upplevelsen av det historiska Gunnebo skiljer sig från idag genom att läget var mer lantligt och den omgivande naturen vildare. Vägen till Gunnebo beskrevs 1806 av kemisten Petter Jacob Hielm när han i Masthugget satte sig i en »calleche för att göra en excursion till Gunnilsbo«. Från Mölndalsåns dalgång tog man sig upp på Lackarebäcksfjällets höjder. Vägen gick antingen via Lackarebäck, eller genom det historiska Mölndal, som med dryga femtiotalet kvarnar och Mölndalsåns fallhöjd på nära 50 meter kunde föra tankarna till Italiens bergstrakter – samtliga de villor Sergel nämner nås genom att man först passerar genom brant belägna bergsbyar. Väl uppe på bergsplatån möttes man av den västkustska inlandsnaturens hela fägring med vattendrag mellan böljande gröna kullar. »Några höjder överforos och små sjöar och mossar passerades, innan vi hunno fram till Gunnilbo«, berättar Hielm. Äldre lantmäterikartor visar att vägen till Gunnebo gick över bron vid Ståloppet, i samma läge som idag. »Vid Gunnebo var rikedom på all slags lövskog … Rundade kullar prunkade med rik grönska; skuggrika lövträn … gåvo en nödig skugga … Huset är av träd, med två våningar, prytt med architecturens grannlåter och har utseende av ett stenslott. Det ligger i sluttningen av en kulle, så att det har en

232. Följande uppslag:

Gunnebos franska trädgård mot söder är nedifrån i bild uppdelad i (a) fontän, (b) boulingrins –bouleplaner, (c) boskéer – klippta häckar, (d) blomsterparterr och (e) fritrappa som leder från salong till trädgård. Till höger i höjd med boulingrins ligger orangeriet som rekonstruerades 2013–22 med författaren som restaureringsarkitekt. Foto: Sören Håkanlind, 2021.

våning mer åt den nedra sidan.« Vi lämnar här Hielm för att återkoppla till Sergel, och vi förstår nu bättre dennes ord om »en skön bergstrakt från Italien«. Sergel beskrev hur arkitekten med stor skicklighet hade utnyttjat terrängen. Var det husets placering i souterräng Sergel beskrev, eller var det något annat? Det är sannolikt en kombination av landskapet, vägen dit, trädgårdens terrasser och husets utformning som Sergel här beskriver. På vilket sätt?

Gunnebo är något så ovanligt i den svenska arkitekturen som en höjdanläggning, det vill säga den typ av villor som fanns i bergsområdena runt Rom i bland annat Tivoli och Frascati, vilka utnyttjar läget i terrängen för att förhöja upplevelsen av arkitekturen. Utvecklingen av höjdanläggningen som typ hade tagit sin början i Bramantes Belvederegård i Vatikanen och hade utvecklats och förfinats av framför allt Vignola i Villa Giulia och Palazzo Farnese i Caprarola samt i Villa d’Este i Tivoli av Pirro Ligorio [235]. Man rör sig i dessa höjdanläggningar längs ramper och i trappor mellan terrasser som höjer sig över varandra. Upplevelsen bygger på upptäckarglädje och nyfikenheten om vad som komma skall, och kulminerar i mötet med själva huvudbyggnaden. Bakom byggnaderna anslöt anlagda trädgårdar, vilka antingen höjde eller sänkte sig och bjöd på nya upplevelser, alltid

233. Justus Fredrik Weinberg: Gunnebo från norr med Ståloppet – kanalen mellan Rådasjön och Stensjön – i förgrunden, akvarell omkring 1800. Infartsvägen gick från en bro – utanför bild, längst till höger – och följde trädkanten fram till karusellplatsen »Runde Sten« nedanför slottets ramp, till vänster.

kombinerade med vattenkonster. Och hela detta koncept återfinns också på Gunnebo. Eller som Hielm uttryckte det: »Konsten har gjort mer än Naturen«. Det är därmed såväl läget och sättet att röra sig i landskapet som den skulpturala markbehandlingen, som Sergel prisade.

Få andra svenska byggnader kunde vare sig nu eller då mäta sig med Gunnebo när det gällde att ta vara på terrängen, så som i villorna runt Rom. Gunnebo utmärker sig därmed inte genom att vara typiskt för den svenska arkitekturen, utan för unika kvaliteter i behandlingen av landskapet, som skiljer sig från det mesta som byggts under såväl den svenska som den europeiska arkitekturhistorien. Det var detta som för Sergels tränade öga förband Gunnebo med renässansens villor i och utanför Rom.

Trädgårdens utformning beskrev Hielm vid sitt besök med att Gunnebo »i sitt naturliga tillstånd varit likt det övriga i denna orten, men nu kan kallas det lilla Drottningholm«. Liknelsen med Sveriges mest påkostade franska trädgård visar att Hielm tänkte på Gunnebos franska trädgård med sina planterade parterrer, formklippta boskéer och arkitektoniskt ordnade terrasser. Analogin kan tyckas överdrivet inställsam, men Hielm sätter här fingret på och uttrycker en uppskattning, som påminner oss om hur få privata ägare som kunde upprätthålla och sköta en fransk trädgård av internationell klass.

Den engelska parken omnämndes första gången av botanikern och forskaren Samuel Liljeblad, som besökte Gunnebo 1797 och i manuskriptet till

234. Justus Fredrik Weinberg: detalj av föregående bild som visar hur Carlberg utnyttjade landskapet för att skapa en höjdanläggning, som innebär att landskapet formades till ramper, terrasser och trappor som leder upp till huvudbyggnaden.

sin Resa skrev: »Parken i engelsk smak med många utländska träd planterade.« Detta följdes upp av vice häradshövdingen Thor August Odenkrantz, som 1805 besökte Gunnebo och han beskrev hur det låg »En engelsk park häromkring«. Både Odenkrantz och Liljeblad berättar därmed hur redan samtiden skiljde på den franska barockens arkitektoniskt indelade trädgårdskonst och upplysningstidens engelska landskapsideal, som var till synes naturligt gestaltat. Det hade varit förvånande om inte Carlberg insupit de nya idéer som den romantiska litteraturen under några decennier hade spritt över Europa. Naturen hade blivit ett litterärt och estetiskt njutningsmedel, som både borde och kunde användas utan alltför intim förbindelse med reguljära gårdsanläggningar och stelt inrutade trädgårdar. Det var just en idyllisk och rörlig landskapsbild av den typ som omger Gunnebo, som vid denna tid var på modet. Carlberg hade valt att anlägga en fransk trädgård mot söder och terrasser efter italienska förebilder mot norr. Det tydligaste tecknet på att han sökte en utformning som tonade ned en reguljär gårdslösning är att han valde att förlägga flyglarna i huvudbyggnadens sidoaxel, öster om slottet. Därmed kunde han undvika den traditionella indelningen i en cour d’honneur – kringbyggd entrégård – respektive trädgårdssida. Gunnebos lilla corps-de-logi – manbyggnad – kunde därmed mjukt fogas in i skiftande trädgårdsrum av olika karaktär, en personlig tolkning av mötet mellan platsen, paviljongen, terrängen och tidens landskapsideal.

235. Giovanni Battista Piranesi: Tivoli, Villa d’Este, 1560–68, ritat av Carlbergs romerske favoritarkitekt Pirro Ligorio, är en av de romerska höjdanläggningar som Sergel associerade till när han besökte Gunnebo. Ur Vedute di Roma, Tomo 1, tavola 46, Rom 1761. Carlberg ägde ett 60-tal gravyrer av Piranesi.

blondels betydelse för gunnebos trädgård

Varför valde man att anlägga en fransk trädgård på Gunnebo så sent som i slutet av 1780-talet? I många trädgårdar valde man vid denna tid att utesluta den formella franska trädgården och låta byggnaden stå fritt i en »naturlig« engelsk landskapspark. Svaret finns sannolikt hos Blondel, som betydde så mycket för Carlberg. Även Blondel hade förebilder och en av dessa fanns i Carlbergs bibliotek. Carlberg ägde 1760 års utgåva av AntoineJoseph Dezallier d’Argenvilles La Théorie et la pratique du jardinage, som var så populär att den efter att den gavs ut 1709 hade tryckts på nytt 1731, 1732 och 1747. Den hade översatts till engelska redan 1712 med titeln The theory and practice of gardening: wherein is fully handled all that relates to fine gardens, commonly called pleasure-gardens, as parterres, groves, bowling-greens &c. Dezallier d’Argenvilles text fick ett stort inflytande på utformningen av 1700-talets franska trädgårdar, inte minst genom att hans text i det närmaste kopierades av Blondel när denne beskrev trädgårdens utformning i sitt mycket inflytelserika verk De la distribution des Maisons de Plaisance et de la decoration des edifices en General, som kom ut i två band 1737 respektive 1738. Men hade verkligen Dezallier d’Argenville något inflytande så sent som vid 1780-talets första hälft, när Carlberg började planera Gunnebos trädgård? Det hade han, genom Blondel, och detta förklarar varför Gunnebo inte ligger i en

236. Karta över Gunnebo från 1855 av O.W. Hällström som visar huvudbyggnaden i rött i kartans mitt med uppfartsrampen norr om och den franska trädgården söder om. Infarten skedde över bron i nordvästra hörnet och vägen i skogsbrynet ledde fram till karusellplatsen, som idag kallas Runde Sten.

renodlad engelsk park. Hur hänger detta samman? I Carlbergs bibliotek fanns för den engelska parken så inflytelserika Observations on modern gardening av Thomas Whately, tryckt i London 1771. Det sannolika svaret på varför Gunnebo, kring 1790, kunde få en fransk trädgård i direkt anslutning till byggnaden får man när man läser Jacques-François Blondels inledning till kapitlet »Om utformning och dekoration av franska trädgårdar« i fjärde bandet av Cours d’architecture från 1773, vilket avslutas med ett omdöme om Whatelys text:

Det engelska originalet publicerades nyligen i London av Sir Thomas Whately. Vi skulle på samma sätt entusiastiskt kunna nämna översättaren för att ge honom det välgrundade erkännande som vi är skyldiga honom över att ha gett oss detta slag av mästerverk, kanske unikt i sin genre, på vårt språk. Man kan knappast förebrå det, precis som översättaren medger, att ha överdrivit det nya systemet med de engelska trädgårdarna en smula och att ha dömt ut dess symmetri alltför strängt.

Låt oss nu övergå till några allmänna iakttagelser om konsten att anlägga trädgårdar och de olika delar som omger dem.3

237. Lantmäterikarta

över Gunnebo utförd av Carlbergs svåger Henric Liedin 1786, som visar att slottet, flyglarna och orangeriet var uppförda. Den franska trädgården och uppfartsrampen från norr var ännu ej färdigställda, men terrasserna norr om slottet och platsen för treillagets stora rundbågiga spaljé påminner om dagens utförande.

Efter att med få ord ha hastat förbi Whately, och därmed hans inflytande, övergår Blondel till en regelrätt kurs i hur man anlägger riktiga, det vill säga franska, trädgårdar. Mot denna bakgrund blir det lättare att förstå varför Carlberg valde att anlägga en fransk trädgård på Gunnebo i direkt anslutning till huvudbyggnaden. Den franska trädgården blir till en förlängning av byggnadskroppen, och har med säker hand passats in i den omgivande topografin, som vi på Carlbergs ritningar [238] ser hade karaktär av engelsk park.

Blondel beskrev redan 1737 i inledningen till första bandet av De la distribution des Maisons de Plaisance hur man skulle anlägga en trädgård:

De delar som tillsammans bildar en prydlig trädgård är Parterrerna, Fontänerna, Dammarna, Boskéerna, Salarna, de Gröna gemaken, Gårdarna, Boulingrains, Skogen, Treillagen, Kabinetten, etc. Men det är fördelningen av alla dessa delar som ger Parken dess skönhet; det är deras arrangemang och variation som får dem att överraska och underhålla. Det måste påpekas att inte all en trädgårds fägring skall ses med en enda blick, och det är bra att väcka nyfikenheten genom att dölja en del av de ornament som skall upprätthålla den.4

238 & 239. C.W. Carlberg: Ritningar till norra trädgårdens terrasser (238) respektive södra trädgårdens boskéer (239), omkring 1786. Den norra trädgården är, från norr, uppdelad i (a) Tvärskeppet med 7 meter höga klippta boskéer – häckar, (b) första terrassen med treillage till höger, (c) andra terrassen med formklippta träd, (c) tredje terrassen med 26 urnor, (d) fjärde terrassen med planteringsgårdar, (e) femte terrassen kallad Norra gården omgiven av balustrader prydda med sfinxer och grupper av putti, jämför Weinbergs akvarell från norr [252].

Att läsa Blondels första kapitel om utformningen av en park och ordnandet av dess trädgårdar är i långa passager som att besöka Gunnebo:

Entrén till detta slott är belägen vid sidan av en stor väg … Jag gav en rund form till stödmuren som omgärdar den stora gården … Jag smyckade den gård som leder till flyglarna med en terrass ungefär tre fot över marken … Denna terrass är smyckad med en stenbalustrad på vilken är placerad flera Sfinxer och Vaser i symmetri. Huvudingången till Parken är genom den Stora Salongen … Denna Salong leder ut på en terrass, vilken omger hela fasaden på trädgårdssidan, och från vilken man stiger ned flera steg till en ännu större [terrass] … som genom olika utgångar leder till de olika rum som bildar parken. … Orangeriet … som används för att skydda Orangerna under vintern, och andra arter som inte klarar kylan, används också under sommarens hetta för att dra sig tillbaka och njuta av orangeriträdgårdens skugga. Ofta smyckas dessa byggnader invändigt med målningar … Utöver den ornering som Orangeriträdgården får från de träd för vilken de är avsedda, måste alléerna ha perfekt symmetri … och vara så långa som terrängen tillåter. Rutorna som dessa alléer omger är inget annat än gröna mattor, eller gräsmatteformer, i vars mitt Vaser eller Statyer kan placeras på sina piedestaler, som vi kan se i Orangeriträdgården i Versailles.5

Vi känner i Blondels text igen karusellplatsen, den norra gården med sfinxer, salongen och dess terrass som entré till trädgården. Orangeriet på Gunnebo smyckades inte med målningar, men istället, som ritningarna visar, med reliefer och byster i fasad och statyer i interiören. Textens likhet med Gunnebo beror delvis på den franska trädgårdens ofta upprepade teman och därför delvis förutsägbara distribution. Men det kan också vara så att Carlberg i Gunnebo fick möjligheten att förverkliga en av de första texterna av Blondel som han bör ha läst. Ännu vid denna tid var den en användbar klassiker inom trädgårdsplanering, för den som stödde sig på Blondel.

HUVUDBYGGNADENS EXTERIÖR

Gunnebo har ofta framhållits som ett av de främsta exemplen på den svenska nyklassicismens arkitektur. Nyklassicismen innebar en förnyad influens från antiken, som följde en strängare arkitekturteori och utgjorde en motreaktion mot barocken och rokokons formrikedom. Ibland har