9789113127033

Skimrande narcissängar

i min trädgård har jag många påsk- och pingstliljor som bjuder på en stor och generös upplevelse när de blommar. Många fanns här sedan tidigare, men planterade var sort för sig. Det är vackert, men jag är nästan alltid ute efter ett blommande skimmer – nätt och bedårande. Så jag tänker: olika men ändå lika.

Det finns otroligt många varianter av narcisser – fyllda som enkla – och det är omöjligt att berätta om alla. Principen jag använder mig av är att blommornas storlek ska vara så lika som möjligt för att de ska kunna kombineras. Det handlar förstås i viss mån även om färg och form, men främst alltså om storleken på de olika blommorna. Sätter man ihop olika men jämnstora blommor så förenar de sig, utan att några enstaka blommor tar över föreställningen. Det ger ett naturligt uttryck – det skimmer som behagar mig så mycket och berör mitt hjärta.

I trädgårdens ytterkanter cirkulerar det ibland rådjur vilket gör tulpaner otänkbart. Jag skulle bli tokig om jag gjorde en stor tulpansatsning för att sedan mötas av uppätna knoppar! Men tack och lov är jag också förtjust i doftande narcisser, vilket ju inte rådjuren är. För de viktigaste blomupplevelserna väljer jag den trygga vägen – jag sätter tulpanerna i krukor på gårdsplanen. Även om det inte blir stora sjok är det ändå en härlig upplevelse.

Buketten är en tolkning av narcissängen som ännu är gles. Jag älskar dessa nyanser och former i förening. Från vänster nederst ’Petrel’ och ovan ’Thalia’. De gula heter ’Martinette’ och de med gul bikrona är ’Sailboat’. De vita längst upp heter ’Paperwhite’.

Men tillbaka till vårängen som går genom hela trädgården, och som jag vill ska blomma med snödroppar och vintergäck så tidigt som möjligt. Jag valde turkisk bredbladig snödroppe, Galanthus elwesii, och till min stora glädje visade sig knopparna i slutet av november och de slog sedan ut runt jul. De fick en mer framträdande plats, och kommer blommorna tidigt (vilket är min erfarenhet från tidigare trädgårdar) är det som att duka med det bästa porslinet på kalaset.

För övrig tidig blomning valde jag den förtjusande, korta och fyllda narcissen ’Tête Rosette’, men den vanliga enkla ’Tête à Tête’ duger också utmärkt. I rask takt spirar övriga narcisser, de flesta vita. Men gula måste ju vara med. Sorter som ’Petrel’, ’Thalia’, ’Papillon Blanc’, ’Lieke’, ’Sailboat’ och ’Paperwhite’. De har alla kalkblad från rent vitt till gräddvitt, och de små bikronorna varierar från vitt, gult till orange. Allt förenar sig mycket vackert och ger ett hänförande skimmer tillsammans med ljusa och mörka pärlhyacinter, samt stora vårstjärnor i rosa och blått, vilka också kommer att föröka sig till generös blomning i framtiden.

Förutom de tidiga narcisserna som jag planterade i framkant blandade jag samtliga lökar i en korg och spred ut för att få ett spontant uttryck som ger en känsla av att de själva valt sin växtplats. Jag satte lökarna ganska glest eftersom de förökar sig med nya lökar som det

Överst till vänster: Fyllda ’Tahiti’ tillsammans med enkla, vanliga påskliljor ger liv i blomningen. Till höger: Fyllda narcisser kan vara svårt att förena med andra, men ’White Lion’ blir underbar i bukett tillsammans med vita syrener. Och doften ...

Nederst till vänster: Nätta blommor ger våren ett vackert skimmer som bara blir vackrare när blommorna förökar sig med åren. Till höger: Kungsängsliljor är vackra sällskap till narcisser. Även om det är flest vita ska det också vara några violetta med i blomningen.

SKIMRANDE NARCISSÄNGAR

också ska finnas plats för. Några hamnade givetvis i förtätningar, så som det också blir i naturen. Ur det gräddvita floret sticker de underbara, gula narcisserna ’Martinette’ upp som små lekfulla solar, de är något högre än de andra, vilket förhöjer föreställningen. Inte för många av de gula, eftersom de bara ska krydda det gräddvita floret, men utan dessa små solar skulle det i mina ögon bli ganska blekt. Jag planterade även kungsängsliljor i vitt och violett. Deras blommor är ungefär lika stora som narcissernas även om formen är en annan. De tillför en vacker mjukhet till blomningen.

Jag tycker det blir vackrast om det är någon narciss som det är fler av, jag valde 50 procent ’Petrel’, 40 procent av de andra vita tillsammans och tio procent av den gula ’Martinette’. Pärlhyacinter, vårstjärnor och kungsängsliljor kryddade jag bara med – den framtida förökningen kommer fylla upp tids nog.

Jag tycker också om storblommiga och fyllda narcisser, men sätter dem på andra platser. I köksträdgården blommar till exempel fylld ’Tahiti’ tillsammans med enkla, helt vanliga påskliljor. Det ger också ett lekfullt uttryck med de olika formerna och nyanserna.

Det kan vara svårt att förena många olika blommor med fyllda former. De har ju en stor variation i sig själva och ibland kanske det räcker som uttryck. Den utsökt vackra och ganska svårodlade ’Bridal Crown’ är så vacker att den inte behöver sällskap. Den är inte fullt härdig, men här på Langeland klarar den sig fint och doftar himmelskt. Jag gjorde en äng av ’Bridal Crown’ som kistdekoration till min mor, det blev några lökar över och de följde med i flytten hit. När de blommar tänker jag på henne. Dessutom: ’Bridal Crown’ som sticker upp ur blommande kaukasisk förgätmigej är en fantastisk kombination.

’Bridal Crown’ hör till livets utsökta upplevelser.

Vårens första gröna vitaminer

bor man i ett milt klimat finns det alltid grönt att skörda hela vintern, exempelvis mâchesallad och olika slags bladkål. Men jag längtar ändå alltid efter tiden för brännässlor, ramslök och kålblomsknoppar.

I mildare klimat fryser inte kålplantorna under vintern, i stället blommar de på våren och går upp i frö på sommaren.

Jag lärde mig nyligen att grönkålen ’Hungry Gap’ är en av de tidigaste som producerar de efterlängtade blomknopparna om våren. Jag odlade den för några år sedan, men tyckte inte att bladen var speciellt goda, även om de var ätliga. Så jag ryckte helt sonika upp plantorna.

I Danmark beskrivs den som mycket härdig och nu, när jag vet bättre, tycker jag att det är värt att så den i juli–augusti för att sedan skörda tidiga knoppar i april året därpå.

Alla kålsorter får blomknoppar som kan skördas innan blommorna slår ut. De små täta blomknopparna är verkligen en resurs när det inte finns så mycket annat att skörda. Det kan visserligen vara svårt att hinna med att äta dem alla, men blommor som fyller köksträdgården är också underbart. Knopparna är goda att steka råa, men de kan också förvällas och sedan stekas hastigt i olivolja. Underbart gott som tillbehör till vad som helst. En pasta med frästa blomknoppar blir en härlig vårlunch, gärna med snabbrostat ströbröd på.

Strax därefter är det dags för de första sparrisknopparna. Det blir i det närmaste skördepanik och tiden räcker inte riktigt till för att hinna skörda alla läckerheter. Plötsligt står mâchesalladen i blom! Det är så vackert när bladrosetterna täcks av små ljusblå blommor på korta

En näve sparris gör en lycklig, även om de borde skördats något tidigare.

skaft (som mat blir dock salladen ointressant när den blommar). Därefter låter jag salladen gå upp i frö, och när fröna är mogna skakar jag lite på plantorna så att de faller till marken. Senare under hösten gror dessa frön och jag har mâchesallad en vinter till.

Jag är mycket förtjust i mâchesalladens lite nötiga smak som passar så fint ihop med olivolja. Men den är också god att mixa ner i en gräddig buljong till en snabb, varm shot. Vid ett tillfälle på en gård utanför Rom blev jag serverad något som jag sent ska glömma … Vi var på väg att avsluta en underbar, lång lunch och som dessert fick vi champagnesorbet med en driva mâchesallad och olivolja ringlad ovanpå. Det var annorlunda och gott där och då, men skulle det bli detsamma hemmavid? Jag kommer förmodligen aldrig att servera detta hemma hos mig, för det här är nog en rätt som behöver Italien för att komma helt till sin rätt.

De små bladrosetterna är alltid fyllda av jord och måste sköljas i vattenbad innan man njuter av dem på matbordet. För att skynda på tillväxten gräver jag upp en del av rosetterna och planterar i en odlingstunnel på hösten, på så vis säkrar jag även vinterskörd om det blir kallt.

Första våren i min nya köksträdgård sådde jag broccoli, Brassica oleracea botrytis asparagoides ’Nine Star’. Plantorna blev stora, men till min besvikelse blev det ingen skörd. Året därpå kunde jag emellertid glädjas åt att knopparna visade sig i april–maj. Om detta stod det ingenting i frökatalogen, men har nu upprepats flera vårar. Växten är perenn, men räkna inte med mer än fyra till fem år i milt klimat.

Överst till vänster: Uppstarten i köksträdgården är en fantastisk tid. Överblivna rötter grävs upp och kokas till buljong. Till höger: Sättpotatisen är redo att komma i jorden och groddarna är perfekt knubbiga. Jag hoppas på skörd till midsommar.

Nederst: Broccolin ’Nine Star’ (till vänster) skänker vårlycka tillsammans med kålblomsknopp och grön sparris (till höger).

En planta producerar fler buketter än jag hinner skörda; först kommer ett tätt, vackert gröngult huvud och efter det små, härliga knoppar som skördas efter hand. Jag slutade skörda runt midsommar för att ge plantan vila, som man gör med rabarber och sparris. Plantorna ser bedrövliga ut under sommaren (kanske ska de inte stå mitt i prakten av andra grödor, känner jag nu).

Det fjärde året lät jag plantorna gå upp i frö som jag skördade och därefter dog plantorna. Fröna sådde jag, och de har nu vuxit upp till stora, vackra plantor. Jag är mycket spänd på att se om det har uppstått någon korsbefruktning med någon annan kål, eller om de ändå blir ’Nine Star’. Eftersom jag ofta låter bladkål gå upp i blom uppstår det korsningar som inte är vetenskapligt analyserade, men det tycker jag bara är spännande.

Det är en härlig tid när kålen som jag inte hann skörda blommar generöst i vitt och gult, beroende på vilken sort det är. Jag njuter av prakten i slutet av april och tömmer bäddar med palsternackor och morötter som blivit kvar, de är alltför träiga i strukturen för att ätas. En palsternacka får alltid stå kvar och blomma för att ge nya frön.

Men fröna måste skördas i tid, annars sprids de av sig själva och jag får palsternackor överallt.

Det är alltid stökigt i köksträdgården om våren, ogräs ska rensas och det är mycket som ska hackas ner efter vintern. Solrosstjälkar, kålstockar och annat hamnar till slut på huggkubben. Den står praktiskt nog i köksträdgården så det är bara att hämta yxan och gå loss. Hacket samlar jag ihop och myllar ner i bäddarna – det blir ny fuktighetshållande och mullrik jord. Det är en ständigt pågående process, uppskattad av daggmaskar och mikroliv.

Våren är en stökig tid, ogräs ska rensas och bäddarna göras i ordning för sommarens härliga odlingar. Men redan nu finns mâchesallad att skörda och snart kommer kålblomsknopparna ...