Eva Runefelt
Ur världen
dikter • albert bonniers förlag
Ord 1 De lever i flock liksom ensligt Rygg böjd krokig rak Står i klunga bortvända som hålls de om något det inte går att se Från dungen där jag står (träd ! mossa ! nära !) syns en hjord av korta björntrådar Så det ljuder, det svarta strösslet
2 Mandelkakan min med bärnstensblick sitter på barnhöga bokhyllan snett bakom, skvätter sina bett i arma anteckningarna mina Ordlösa herr katt skyfflar skrift snett ned i papperskorgen min en hoper ordben på tvären, spotta ut ! 5
3 Aaa, sprider sig horisontalt, blått förmiddagshav om hösten, inget sänke når ljudet Som bokstav en kaxig kapten, dov i skallen Hhhhh, utan kropp gömd med bredbent skugga som en frottéduk hängd över närmaste dörr, blek om kinden E, sämskskinnsgul och sällskapssjuk Bestämd, går ibland sin egen väg utan hörsel Ur vatten, bräckt trä och ljus kommer de om där är luft som bär Bär är de Krikon, hjortron, kådbär Nu blev kådbär till
4 Form u lera sig, fladdermöss i hjärngrottan, att ljuda högt denna tanke kall eller varm 6
Bärig kan den lämna reviret, störta ur grumsdunkel ut i arm, ut i hand, ut i tecken Utan ljud hör jag vad som sägs
5 Ord håller strängt och slarvigt samman när de meddelar sig De gamla handskrivna breven Att lägga tungan till och höra skrivarens tvekan Kan du återuppstå om jag andas på det du skrev före döden ? Dessa simpla silhuetter, överstrukna, utbytta, stadigt stående, hur låter jag när du läser mig ?
1
Det är i stilla De små lealösa morgnarna håller till i jordkällare nattetid, ostyriga ännu ointagliga kring syltburkar och pysande brunflaskor med svagdricka sur, så vänder de sig på sida Något har alltid hänt Det är ett särskilt läte i vargsärla och fotstegsfink Det är som i ett efteråt att se den spinkiga timmen kravla först ur mörkret och sedan in i älgdimma, ännu drönar himlen valblå, tar sig tid Stilla är en trakt Lönnligt leker lyktljus sedan länge vid markens sepiastråk 11
Talar gör jag som är ovan jord med den som är under Varifrån kom de sorgsna eftermiddagarna, så elfenbensbleka klättrar de försiktigt på de flyende mörka åkrarna Jag har ett rött trähus i mitt högra öga, som ett frimärke följer det mig överallt liksom fukten som karvar långt in i grått, långt in i rött trä som skruvas nedåt så sakta så sakta genom åren Följa en vit älv efter den som gick Fläcken över skjortryggen ändrar form vid liten gest i värme Jag drömmer ofta om sädesärlans taktslag i grus och om hus det inte går att lämna Jag bär en smak i munnen av att höra långsamma fordon på håll Jag drömmer oväntat om kupoler, bins bon som stiger uppåt, vad letar de efter, korus koraler kristaller 12
Av Eva Runefelt har tidigare utgivits: I Svackan (1975) En kommande tid av livet (1975) Åldriga och barnsliga trakter (1978) Augusti (1981) Längs ett oavslutat ögonblick (1986) Hejdad tid (1994) Mjuka mörkret (1997) I djuret (2001) I ett förskingrat nu (2007) Minnesburen (2013) På annat förlag: Ur mörkret (1983), tillsammans med Stina Strandberg De tretton stegen (1998)
www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-018188-8 © Eva Runefelt 2020 tryck ScandBook AB , Falun 2020