9789100138288 by Smakprov Media AB

We only said goodbye with words

KOMMUNISMEN Lars Mikael Raattamaa Sprawl 8 Albert Bonniers Fรถrlag 2014

Till M M-lle

VERKLIGHETEN

i nes s a armand

Vagnen kommer som mot. Och jämförelserna. Går spår så med. Många blir kvar egentligen. Med vattnet ur isen. Bort vid ljusen. Ändå brukar med. Som tåget rakt i hemlig. Ur av morgon. Ikväll är snön säger alla. Vantar vatten fast stövlarna på plast. Alldeles vill lyser. Snön i ska. Där följer spåret. Ljuset med ena skenan. Men vid andra. Var små skarv. Tänk om ord kunde tala. Inte särskilt stora. Solen inte då här. Tvivlar som tiden. Blir av och barr. En kommer. Vid möter.

c la ra zetkin

Var är min värld. En som krafsar vid lyktstolpen. Måsar på. Och tolv streck lera. Eller hur. Över kanten här. I fönstret har snickarna nu. Sliten i fläckar. Men kudden har hon har sovit många nätter. Semester och flyger. Drömmer som av körtlar. En atombomb kvar under huvudet med. Kudden och nacken ska värka. Eller nu vi istället va. Döda drömmar dött hopp. Två vita är två röda.

e l izabeth g urley flynn

Visste hur geväret fungerade som andades. Sammanfatta. Alla barnen på. Står i stora hissen. Som har hennes språk i halsen. Fallit samman så. – Mika i fåtöljen. Tappa. Bada. Skumma. Vila. Eller på lilla hissen. Snö ända in med i. Skulle de vara ute. Bladen. Händer plastpåsarna utan att tappa. Sen är det dag att gå. Ingen kommer att glömma. Bilarna ska redan där.

c laud ia jones

Passera. En två gånger. På jorden som jätte. Blinda barn. I eller med på stranden. Är inte jag dock spridd. Med hot eller som hem. Par alar i cirkel. Som med. Det var inget ute på fältet. Vore tid för utfrågning. Bara av en skugga långt bort. Åt ena hållet går vägen ner under korden. Långt bort på andra hållet vägen som bro. Syns du inte härifrån. Det skugga och hetsad hund. I skräpiga jackan.

v lad imir antonov-ovs ej e n ko

Förstår du skammen idag jag. Jag ska lära. Från glaset. En gång när jag dog. Vilka var vi här då igen. Ska någon i trähuset. Var landet. Staplade ljuslila baracker. Är vi landet. Inte stör de. Kan inte någon skrapa bort siffrorna inte. Hon står uppe med trappan.

s o fia lvovna perovs kaja

Marorna på morgnarna så många brev. De syns inte. Samma vecka. Dock alla intervjuer och andra förhör. På krig utan början. Du ska ta på dig din mössa men gå. En strumpa. Vem är redo idag. Och en strumpa med hål. Om jag inte längre fanns längre. När du sover med bussen. Fryser utanför där man rökte. Kunde jag sagt något annat ha nu.

d olores ibrurri

Men det är inte alla svar som har frågor. Över i skärmen. Samt plast. En ett paket där juice. På tuggummimönster. Jag vet inte längre vart jag ska gå. Vid bryggorna av stål. Betongväggar som fallit. Kom konkava bollar på skärmen duken. Ingen ska få störa jag mitt eget brus. Du har inte gett upp. Ett porträtt. Det kan någon annan tro. Fast det rinner.

eva s triker zeis el

Med vit liten plastmugg. Fast bang om en duett. 2 000 mil härifrån mötte spåren och den lilla järnvägen. Nej det luktar inte gott men det håller. Kan det vara dröm med något på plocka upp. Men jag ska börja skriva nu. Det är värre att vara död utan att veta om det. Finns där utrymme att sänka rösten. Som det är plats bakom soffan.

m arina ras kova

Allt med plåtdörrarna. Att det skrapar. Men molnen. Små små krusningar som nästan. När ska vi med. Kärleken saknar oss. I söder rör hit. Av löv på vattnet. Ingen insikt bland räddas.

k  t he kollw itz

Tungmetaller har glittrat. Sällsynta klumpiga jubileum. På tårna krampar så nära. Som vattenbrynet gjorde. Vid ensamheten. Det är så enkelt. Igen av urbana blicken. I alla fall. Paradiset är en byggarbetsplats. I tona. Två steg upp i stegen. Utan språk jag kan. Medan spriten firar. Nästan hela natten. Av stapeln med byggmassa etablerad.

zo ja kos mod emjans kaja

Hela släktens erfarenheter som uniform. Sällan elefanterna som flyr. Och pistoler. Av det viktiga fast man inte syns. Så hårda glas i skåpet omkring. Fast marken på färgen. Lite värme efter tält där vagnar. För hur kunde du veta så mycket. Hiva stämjärnet hit. Det bor människor överallt. Varför fick jag aldrig något svar. Då länge bunden med stolen.

h a s siba ben bouali

Spara dina böner ur en bättre dag. Annan kunde bjuda släkt. 10 meter. Men annars tvingar de. Bör lyssna. Vad är det som säger. Frost av vakande hundar. Om fåglarna vore många med buskarna över lilla muren. Här är det tyst hur många som än försöker än. Lyssna. Vad är det därför. 10 meter därefter fåglar.

m eh d i ben barka

När gamla händer inte orkade hålla. De spiller mellan knogen. Hjälp mig att plocka alla namnen. Sedan skräcken av frågorna. Det samlas inte. Och skit i vattnet. Alla sprickor som valkarna. Av att det ska bli ett sätt. Jag är säker. Vi ska klara du med jag. Plocka bort pappren. Skrynkla till hög. Bara plocka. Klockan hänger vid väggen som den gjort. Prova gång och gång.

rut h firs t

Här får du ditt straff. Är det du eller jag som är rekvisita. För du försökte skriva själv. Det ser smutsigt ut härifrån. Sned när du syndat mot Den Helige Ande. Rad för rad bakom persiennen. Skriver där men skriver historien. Du försökte alternativ. Snöret är av och sista raden blir längst ner. Hade du ändå försökt flera gånger. Men när du sitter och väntar.

l e e meng

Jag tänker inte binda dina ögon. Kommer alla att förstå. Medan det är så ensamt. Det är Gott Nytt År och välsignelser. Jag tänker om det vore ord att välja. Klipp in en kalasjnikov här. För tårar i kulhålen.

t e t  p uebla

10 år på tågen. Håret morgonen i en vattenkran. Då lämnade jag blå kvarteret av hus av plåt. Du lärde dig tala medan jag kommer aldrig tillbaka. Hopp är för dem som redan har ett behagligt liv. 10 år i helvetet. Det är inga som lyckliga slut. 10 år i bussar. Misstankar vinkar på gatlamporna.

h ayd e s antamara

Kan du lyfta ner väskan. Jag är framme. Tack. Utan det skakar i vagnen. Är människan en situation. Jag minns inte vad du blev. Till exempel. Kanske tyckte du att måsskriken liknade en.

m o s e s mabh ida

Och inte tvättat byxorna eller skjortan. Alla pengarna. Vars i den minsta av råvarukommunerna. I hamnen under den enda kranen. Som längs kusten. Död men du vet inte om det ännu. Du ett stort hål på vänstra strumpan. Allt arbete din mamma.

f r e d h ampton

Jag minns. För först kastade de in tennisbollen. Hur gul den var. Och att bågarna runtom. Så det jag som skulle gå dit på. Fast den river redan i ögonen. Och helst. De ville mig död. Men ryggen. Det går kanske att krypa. Helst nu.

nata lia bolvar

Plastkartor från femte våningen. Vinst i morgon. Vore tank. Till sjunde. I solskenslandet. Bry din lilla hjärna. Hitta pengar. Det är ju din sol. Men hittills. Det kan inte. Du kan gå nu. Sedan hur långt du vill. Bry din kniv.