hälften och fötterna kunde han ingenting se, ty de skym des av folk som rörde sig och trängdes på trottoaren. Nu sträckte en gammal stadig grönsaksförsäljerska ut handen, högg honom i ärmen och utbrast halvt grinande: ”Hör nu, min goddagspilt, är han i hatten efter natten och går och tittar efter sängen här på gatan? Gå hem och titta i spegeln istället!” Ett skratt runtom bekräftade att han uppträdde i en klädsel som inte passade sig på offentlig plats och fick honom nu att inse hur han utan att tänka sig för hade rusat ut ur rummet. Detta gjorde honom bestört, eftersom han höll på anständighet i det yttre, varför han avstod från sitt förehavande och hastigt återvände till sin bostad. Fast tydligen alltjämt med något förvirrade, förvillande sinnen efter drömmen, ty det sista han hade uppfattat var att den unga damen under skratten och ropen hade vänt sig om ett ögonblick, och han hade tyckt sig se inte ett främmande ansikte utan Gradivas skåda åt hans håll. * * *
Doktor Norbert Hanold befann sig i den behagliga situa tionen att han ägde en betydande förmögenhet; han var sålunda oinskränkt herre över sina göranden och låtan den, och vaknade en böjelse inom honom var han inte beroende av någon som helst högre instans utlåtande om 30