Issuu on Google+


Av Danielle Steel har utgivits Gyllene band För alltid … Att våga älska igen Men det kommer en morgondag Drömmar Tid av lycka Och när sommaren är slut Löftenas hus Förhållanden Det är aldrig för sent Kanske en dag … På kärlekens villkor En familjesaga Om och om igen Förändringar En gång i livet Vandringslust Kalejdoskop I ljus och skugga Hemligheter Palomino Star Zoya Pappa Hjärtat slår Brev från Vietnam Den största kärleken Lyckans lotteri Juveler Försvunnen Gåvan Kollisioner Vingar Blixt från klar himmel Fem dagar i Paris Med ont uppsåt Löftet

Steel Charmören normal.indd 2

Tyst stolthet En dyrbar gåva Ranchen En stråle av ljus Gengångaren Klonen och jag Den långa vägen hem Spegelbilder Granny Dan Bitterljuvt Obetvingliga krafter Huset på Hope Street Bröllopet Resan Våga språnget Fri som fågeln Kyssen Solnedgång över Saint-Tropez Villan Bönhörd Dejtingleken Den trygga hamnen Ängeln Johnny Kidnappad Ekon En andra chans En omöjlig kärlek Farliga ogifta män Mirakel Lyckans nyckel Ers Kungliga Höghet Balen Systrar Bungalow nr 2 Amazing Grace Var sann mot dig själv

11-08-24 09.38.13


Charmören

Översättning Britt-Marie Thieme

Steel Charmören normal.indd 3

11-08-24 09.38.13


Till mina gränslöst dyrbara barn, Beatie, Trevor, Todd, Nick, Sam, Victoria, Vanessa, Maxx och Zara, som fyller mitt liv med kärlek och skratt, ser till att jag är ärlig, ger mig hopp och inspirerar mig till att göra mitt bästa. Ni är mina hjältar alla nio! Jag älskar er så mycket! Mamma/D.S.

Steel Charmören normal.indd 5

11-08-24 09.38.13


Hon har ett spännande yrke plus en perfekt ny man. Det sista hon behöver i sitt liv är sin irriterande, oemotståndlige ex-make!

Steel Charmören normal.indd 7

11-08-24 09.38.13


Steel CharmoĚˆren normal.indd 8

11-08-24 09.38.13


kapitel 1 Den lilla enmotoriga Cessnan vinglade och rullade oroväckande över träsken väster om Miami. Planet flög så pass högt att landskapet bredde ut sig som ett vykort nedanför, men blåsten som rusade in genom den öppna luckan distraherade den unga kvinnan som höll sig i säkerhetsremmen så att hon inte såg något annat än det bottenlösa djupet. Mannen som stod bakom henne ropade åt henne att hoppa.   ”Men tänk om fallskärmen inte öppnas”, sa hon och sneglade skräckslaget över axeln. Hon var lång, blond och vacker med en perfekt figur och ett utsökt ansikte. Hennes ögon var uppspärrade av rädsla.   ”Lita på mig, Belinda, den öppnar sig”, lovade Blake Williams med total tillförsikt. Fallskärmshoppning hade varit en av hans stora passioner i många år, och han njöt alltid av att låta även andra få uppleva hur storartat det var.   Belinda hade gått med på det en vecka tidigare efter några drinkar på en mycket flott nattklubb i South Beach. Dagen därpå hade Blake betalat för åtta dagars instruktion åt henne och ett provhopp med instruktörerna. Belinda var redo för honom nu. Det var bara deras tredje dejt, och Blake hade 9

Steel Charmören normal.indd 9

11-08-24 09.38.13


j  Danielle Steel  i

fått fallskärmshoppning att låta så lockande att hon efter sin tredje cosmopolitan skrattande hade sagt ja till hans inbjudan att hoppa med honom. Hon hade inte begripit vad hon gav sig in på, och nu var hon nervös och undrade hur hon hade kunnat låta sig övertalas till det här. När hon gjort sitt första hopp tillsammans med de två instruktörerna hade hon varit livrädd, men det hade samtidigt varit spännande. Att hoppa med Blake skulle bli en oöverträffad upplevelse. Han var ju så snygg, så charmig, så knäpp och rolig att vara med! Trots att hon nätt och jämnt kände honom var hon beredd att pröva på praktiskt taget vad som helst i hans sällskap, till och med att kliva ut ur ett flygplan i luften. Men nu var hon skräckslagen. Han kysste henne, och hans blotta närhet gjorde det lättare. Precis som hon lärt sig under kursen tog hon ett steg ut ur planet.   Blake följde efter inom ett par sekunder. Hon knep ihop ögonen och skrek medan de föll fritt i en minut, och när hon slog upp ögonen såg hon honom gestikulera åt henne att dra i remmen till fallskärmen, som hon lärt sig. Med ens dalade de långsamt ner mot jorden. Han log mot henne och gjorde tummen upp. Hon kunde knappt fatta att hon hade gjort det här två gånger på en vecka, men han var så otroligt karismatisk att han kunde förmå folk att göra nästan vad som helst.   Belinda var tjugotvå år och arbetade som fotomodell i Paris, London och New York. Hon hade träffat Blake medan hon var på besök hos några vänner i Miami. Han hade flugit dit från sitt hus i St Barts för att hälsa på en kompis och hade anlänt i sin nya 737:a. Han hade chartrat det mindre planet och en pilot för deras fallskärmshoppning.   Blake Williams tycktes vara expert på allt han företog sig. 10

Steel Charmören normal.indd 10

11-08-24 09.38.13


j  Charmören  i

Han var en skidåkare i världsklass och hade varit det ända sedan college. Han hade lärt sig att flyga sitt eget jetplan, fast med en andrepilot eftersom det var så stort och invecklat. Och han hade hoppat fallskärm i många år. Han var utom­ordentligt bevandrad i konst och ägde en av världens mest berömda samlingar av samtida och prekolumbiansk konst. Han hade stor kunskap om viner, arkitektur, segling och kvinnor. Han uppskattade det finaste som livet kunde erbjuda och gladde sig åt att dela med sig av det till kvinnorna han gick ut med. Han hade examina från både Princeton och Harvard; han var fyrtiosex år och hade slutat arbeta när han var trettiofem. Sedan dess hade han ägnat sitt liv åt att skämma bort sig själv och dela med sig till alla omkring. Han var gränslöst frikostig, precis som Belindas vänner hade sagt. Han var en man som varenda kvinna ville vara med – förmögen, intelligent, stilig och helt inställd på att ha roligt. Han hade haft enorma framgångar innan han drog sig tillbaka från arbetslivet, men det fanns inte ett uns elakhet i honom. Han var verkligen århundradets kap, och även om de flesta av hans förhållanden de senaste fem åren hade varit korta och ytliga hade de alltid slutat väl. Kvinnorna älskade honom även när affären var över. Och medan han och Belinda dalade ner mot en folktom strandremsa gav hon honom en blick full av beundran. Hon kunde knappt fatta att hon hade hoppat ut ur ett plan tillsammans med honom, men det var något av det mest spännande hon någonsin gjort. Hon trodde inte att hon skulle göra om det, men medan de höll varandra i handen omgivna av den blå himlen visste hon att hon skulle minnas Blake och den här stunden i hela sitt liv.   ”Visst är det härligt?” ropade han, och hon nickade, för 11

Steel Charmören normal.indd 11

11-08-24 09.38.13


j  Danielle Steel  i

överväldigad för att kunna tala. Att hoppa med Blake hade varit mycket mer upplivande än med de två instruktörerna. Hon kunde knappt bärga sig tills hon fick berätta för alla vad hon hade varit med om, och i synnerhet med vem.   Blake Williams var faktiskt allt som folk påstod att han var. Han utstrålade charm och hade nog med pengar att göra vad han ville. Trots att Belinda varit så rädd log hon när hennes fötter nuddade marken. Två instruktörer kopplade loss skärmen och Blake landade någon meter bakom henne. Så snart de var befriade från remmarna tog han henne i famnen och kysste henne igen. Hans kyssar var lika berusande som allt annat hos honom.   ”Du var fantastisk!” Han lyfte upp henne och snurrade runt med henne, och hon skrattade högt i hans armar.   ”Nej, du var fantastisk! Jag kunde aldrig tro att jag skulle våga göra något sådant här. Det var helt vansinnigt!” Hon hade bara känt honom i en vecka.   Hennes vänner hade redan varnat henne för att räkna med ett varaktigt förhållande. Blake Williams gick ut med vackra kvinnor över hela världen. Att binda sig låg inte för honom, fast han hade prövat på det en gång i tiden. Han hade tre barn, en ex-fru som han sa sig vara mycket fäst vid, ett flygplan, en båt och ett halvdussin fantastiska hus. Det enda han ville var att roa sig, och han låtsades inte ens vilja stadga sig efter skilsmässan. Åtminstone för stunden ville han bara leka. Hans klipp i it-branschen i unga år var legendariska, liksom de företag han investerat i sedan dess. Blake Williams hade allt han önskade sig, alla hans drömmar hade redan slagit in. Då de lämnade stranden och gick mot en väntande jeep lade han armen om Belinda, drog henne intill sig och gav henne 12

Steel Charmören normal.indd 12

11-08-24 09.38.13


j  Charmören  i

en lång, glödande kyss. Det var en dag och ett ögonblick som Belinda visste skulle vara etsad i hennes minne så länge hon levde. Hur många kvinnor kunde skryta med att ha hoppat ut ur ett plan tillsammans med Blake Williams? Antagligen fler än hon trodde, fast det var inte alla kvinnor han gick ut med som var så modiga som hon. Regnet piskade mot fönstren på Maxine Williams mottagning på East 79th Street i New York. Det var den regnigaste november på över femtio år, och kallt och blåsigt. Det var i alla fall varmt inne på mottagningen där Maxine Williams tillbringade tio eller tolv timmar per dag. Väggarna var målade i ljust smörgult och pryddes av abstrakta tavlor i dämpade färger. Rummet var glatt och trevligt, och de pösiga fåtöljerna där hon satt och pratade med sina patienter var bekväma och inbjudande och klädda i neutralt beige. Skrivbordet var modernt och funktionellt och så rent och välorganiserat att man skulle kunna utföra operationer på det. Allting i Maxines rum var prydligt och städat, och själv var hon oklanderligt välvårdad. Hon hade full kontroll över sin tillvaro. Hennes lika effektiva och pålitliga sekreterare Felicia hade arbetat åt henne i nästan nio år. Maxine avskydde oreda och förändringar. Allt skulle flyta jämnt och störningsfritt.   Det inramade diplomet på väggen avslöjade att hon hade en fin examen från läkarutbildningen på Harvard. Hon var psykiater och en av de främsta när det gällde trauman hos såväl barn som vuxna. Hon hade stor erfarenhet av schizofrena och bipolära ungdomar, och en av hennes specialiteter var att hjälpa självmordsbenägna tonåringar. Ofta fick hon utmärkta resultat när hon arbetade med dem och deras föräldrar. Hon 13

Steel Charmören normal.indd 13

11-08-24 09.38.13


j  Danielle Steel  i

hade skrivit två högt ansedda populärvetenskapliga böcker om verkningarna av trauman hos små barn. Hon blev ofta inbjuden till andra städer och länder som konsult efter tragedier eller naturkatastrofer. Hon hade ingått i konsultlaget för barnen i Columbine efter dödsskjutningen i skolan, hade skrivit ett antal artiklar om de psykologiska effekterna av attentatet den 11 september och hade varit rådgivare åt olika skolor i New York. Vid fyrtiotvå var hon expert inom sitt område, erkänd och beundrad av sina kollegor. Hon avböjde fler inbjudningar till föredrag än hon accepterade. På grund av patienterna, konsultuppdragen och familjen var hennes kalender alltid full.   Hon var alltid mycket noga med att tillbringa tid med barnen. Daphne var tretton, Jack tolv och Sam hade nyss fyllt sex. Som ensamstående stod hon inför samma dilemma som varje arbetande mor: att försöka finna en balans mellan arbetet och familjen. Och hon fick nästan ingen hjälp alls från sin före detta make, som brukade dyka upp som en regnbåge, oväntad och omtumlande vacker, bara för att snart försvinna igen. Allt ansvar för barnen föll på henne.   Hon satt och väntade på nästa patient, stirrade ut genom fönstret och tänkte på barnen, när interntelefonen ringde. Maxine väntade sig att Felicia skulle tala om för henne att patienten, en femtonårig pojke, var på väg in. I stället fick hon höra att hennes man var på tråden. Maxine rynkade pannan.   ”Min före detta man”, påpekade hon. Hon och barnen hade varit ensamma i fem år nu, och enligt hennes åsikt klarade de sig utmärkt.   ”Förlåt, han säger ju jämt att han är din man … Jag glömmer bort det”, sa Felicia. Blake var så charmig och älskvärd 14

Steel Charmören normal.indd 14

11-08-24 09.38.13


j  Charmören  i

och frågade alltid hur det stod till med hennes pojkvän och hennes hund. Han var en person man inte kunde låta bli att tycka om.   ”Det gör inget, han glömmer bort det själv”, anmärkte Maxine torrt och log då hon lyfte luren. Hon undrade var han befann sig; det kunde man aldrig veta när det gällde Blake. Han hade inte träffat barnen på fyra månader. Sist hade han tagit dem med sig till några vänner i Grekland, och han lånade ut sin båt till Maxine och barnen varje sommar. Barnen älskade sin pappa, men de visste att det var sin mamma de kunde räkna med och att pappa kom och gick som vinden. Maxine var väl medveten om att de tycktes ha en obegränsad förmåga att förlåta honom hans brister. Det hade hon själv haft i tio år, men till slut hade hans självupptagenhet och brist på ansvarskänsla nött ut henne, trots hans charm.   ”Hej, Blake.” Hon lutade sig bekvämt tillbaka i stolen. Hennes yrkesmässiga distans smälte alltid när hon pratade med honom. De hade förblivit goda vänner efter skilsmässan och stod fortfarande varandra nära. ”Var är du?”   ”I Washington D.C. Jag kom hit från Miami i dag efter några veckor i St Barts.”   För sin inre syn fick hon genast en bild av deras hus där. Hon hade inte sett det på fem år. Det var en av många fastigheter hon gladeligen hade avstått till honom under bouppdelningen.   ”Kommer du hit och träffar barnen?” Hon ville inte säga att han borde göra det. Det visste han lika bra som hon, men han verkade alltid ha något annat för sig. I alla fall för det mesta. Hur mycket han än älskade dem kom de i andra hand, och det visste de om. Ändå älskade alla tre sin pappa, och på 15

Steel Charmören normal.indd 15

11-08-24 09.38.13


j  Danielle Steel  i

sitt eget sätt gjorde Maxine det också. Det fanns nog inte en människa på jorden som inte älskade honom, eller åtminstone gillade honom. Blake hade inga fiender, bara vänner.   ”Jag önskar att jag kunde det.” Han lät urskuldande. ”Men jag ska till London i kväll. Jag har ett möte med en arkitekt där i morgon, för jag ska bygga om lite. Jag har just köpt ett fantastiskt ställe i Marrakech”, förklarade han och lät själv som ett okynnigt barn. ”Dit flyger jag nästa vecka. Ett palats, förfallet men storslaget.”   ”Precis vad du behöver”, sa Maxine och skakade på huvudet. Han var omöjlig. Vart han än kom så köpte han hus, byggde om dem med hjälp av berömda arkitekter och designers, förvandlade dem till uppvisningsobjekt och köpte sedan någonting annat. Blake älskade projektet mer än slutresultatet.   Han ägde ett hus i London, ett i St Barts, ett i Aspen, övre halvan av ett palazzo i Venedig, en takvåning i New York och nu tydligen även ett palats i Marrakech. Maxine kunde inte låta bli att undra vad han skulle göra med det. Men vad han än hittade på visste hon att det skulle bli lika häpnadsväckande som allt annat han rörde vid. Han hade otroligt god smak och djärva idéer om inredning. Alla hans hem var utsökta, och han ägde en av världens största segelbåtar, fast den använde han bara några veckor om året och lånade ut till vänner närhelst han kunde. Resten av tiden ägnade han åt att flyga världen runt, på safari i Afrika eller på jakt efter konstföremål i Asien. Han hade varit i Antarktis två gånger och återvänt med förstummande fotografier av isberg och pingviner. Hans värld hade för länge sedan växt sig större än hennes. Hon var nöjd med sin organiserade och förutsägbara tillvaro i New York, med att dela sin dag mellan 16

Steel Charmören normal.indd 16

11-08-24 09.38.13


j  Charmören  i

mottagningen och den bekväma lägenhet där hon bodde med deras tre barn. Den låg på Park Avenue och East 84th Street. Hon gick till fots till och från jobbet varje dag, även i oväder som detta. Den korta promenaden rensade hennes tankar från allt elände hon lyssnat till under dagen. Andra psykiater remitterade ofta potentiellt självmordsbenägna patienter till henne. Att handskas med svåra fall var hennes sätt att ge någonting till världen, och hon älskade sitt arbete.   ”Hur är det med dig då, Max? Och ungarna?”   ”Bara bra. Jack spelar fotboll igen i år, han har blivit riktigt bra”, svarade hon stolt. Det var som att berätta för Blake om någon annans barn. Han var mer som en älsklingsfarbror än deras pappa. Dessvärre hade han varit sådan när de var gifta också. Oemotståndlig på alla sätt men aldrig till hands när något jobbigt måste göras.   Först hade han varit upptagen av att bygga upp sin affärs­rörelse, och efter det att han tjänat en förmögenhet på orimligt kort tid syntes han nästan aldrig till. Han var alltid någon annanstans i färd med att ha roligt. Han hade velat att Maxine skulle lägga ner sin mottagning, men det hade hon inte kunnat förmå sig till. Hon hade arbetat alltför hårt för att komma dit hon var i dag. Hon kunde inte tänka sig att lämna det bakom sig och ville absolut inte göra det, hur rik hennes man än plötsligt hade blivit. Han hade så mycket pengar att det översteg hennes fattningsförmåga. Trots att hon älskade honom nådde hon en punkt då hon inte orkade mer. De var varandras diametrala motsats i nästan allting. Hennes ordningssinne kontrasterade mot hur han jämt stökade till. Var han än satte sig ner omgavs han snart av en lavin av tidskrifter, böcker, tidningar, halväten mat, utspillda glas, 17

Steel Charmören normal.indd 17

11-08-24 09.38.13


j  Danielle Steel  i

jordnötter, bananskal, halvtömda läskflaskor och påsar med hämtmat han hade glömt att kasta. Han bar alltid omkring på ritningarna till sitt senaste husprojekt, fickorna var fulla av lappar med telefonnummer till folk han glömde att ringa upp, och till slut tappade han bort lapparna. Folk ringde ständigt och undrade var han fanns. Han var genialisk i affärer, men hans privata tillvaro var en enda röra. Maxine tröttnade på att vara den enda vuxna i familjen, särskilt när de fått barn. När Sam föddes hade Blake varit på filmpremiär i Los An­ge­les och missat förlossningen. Och när en slarvig barnvakt lät Sam rulla av skötbordet åtta månader senare så att han bröt en arm och ett nyckelben stod Blake ingenstans att finna. Utan att meddela någon hade Blake flugit till Cabo San Lucas för att titta på ett hus byggt av en känd mexikansk arkitekt som han beundrade. På vägen hade han tappat sin mobiltelefon, och det tog Maxine två dagar att få tag på honom. Sam blev snart frisk igen, men Maxine hade begärt skilsmässa när Blake kom tillbaka till New York.   Det hade helt enkelt inte fungerat när Blake väl hade fått alla pengarna. Max behövde en vanlig dödlig man som höll sig hemma. Blake fanns ju aldrig där. Hon avgjorde att hon lika gärna kunde vara ensam som att gnälla på honom när han ringde, och att ägna timtal åt att spåra upp honom varje gång någonting hände henne eller barnen. När hon talade om att hon ville ha skilsmässa blev han skakad. De hade gråtit båda två, han hade försökt få henne att ändra sig, men hon var bestämd. Hur mycket de än älskade varandra klarade hon inte av tillvaron med honom. De hade inte längre samma mål. Han ville bara leka medan hon ville sköta sitt arbete och finnas där för barnen. De var helt enkelt för olika. Det 18

Steel Charmören normal.indd 18

11-08-24 09.38.13


j  Charmören  i

hade varit roligt när de var unga, men nu hade hon växt upp, till skillnad från honom.   ”Jag ska gå på någon av Jacks matcher när jag kommer tillbaka”, lovade Blake. Maxine betraktade regnet som strömmade över fönsterrutan och undrade när det skulle bli. Hon ställde inte frågan högt, men han besvarade den ändå. Han kände henne så väl, bättre än någon annan. Det hade varit det svåraste med att lämna honom, de trivdes så bra i varandras sällskap och älskade varandra så högt. På många sätt var det fortfarande så. Blake var hennes familj, fadern till hennes barn. Det var heligt för henne. ”Jag kommer till tacksägelsedagen om ett par veckor.”   Maxine suckade. ”Ska jag säga det till barnen eller inte?” Hon ville inte göra dem besvikna än en gång. Han ändrade ständigt sina planer i sista minuten. Han blev så lätt distraherad. Det var en av de egenskaper hon hade svårt för hos honom, särskilt när det påverkade barnen. Han behövde inte se blicken i deras ögon när hon talade om att pappa inte skulle komma hem i alla fall.   Sam mindes inte tiden då de alla bott tillsammans, han hade bara varit ett år gammal vid skilsmässan. Han var van vid att förlita sig på sin mamma. Jack och Daffy kände sin far bättre, även om minnena från förr började blekna.   ”Ja, du kan säga att jag kommer, Max. Jag tänker inte missa det. Hur har du det själv då?” tillade han med mild röst. ”Har inte Drömprinsen dykt upp än?”   Hon log åt frågan han alltid brukade ställa. I hans liv vimlade det av kvinnor, de flesta mycket unga, men inget seriöst. Själv hade hon inga män alls. Hon saknade såväl tid som intresse för dem. 19

Steel Charmören normal.indd 19

11-08-24 09.38.13


j  Danielle Steel  i

  ”Jag har inte haft en dejt på ett år”, bekände hon. Hon var alltid ärlig mot honom. Han var som en bror för henne numera, hon hade inga hemligheter för honom. Blake för sin del hade inga hemligheter för någon över huvud taget eftersom det mesta han företog sig hamnade i tidningarna. Han figurerade ständigt i skvallerspalterna med fotomodeller, skådespelerskor, rockstjärnor, arvtagerskor och andra i den stilen. En gång hade han gått ut med en berömd prinsessa, vilket bara bekräftade vad Maxine hade känt på sig i alla år: Han spelade inte i samma liga som hon. Det var som om om de kom från skilda planeter. Hon var jord, han var eld.   ”Det kommer du ingenstans på”, förebrådde han. ”Du jobbar på tok för mycket.”   ”Jag älskar det jag gör”, svarade hon bara.   Det var ingen nyhet för honom. När de var gifta hade han knappt kunnat förmå henne att ta en enda dag ledigt. Numera var hon i alla fall ledig på helgerna för att kunna vara med barnen, och då hade hon en jourgrupp som täckte för henne. Hon brukade ta med barnen till huset i Southampton som hon och Blake hade haft då de var gifta. Han hade skänkt henne det vid skilsmässan. Det var vackert men alltför enkelt för hans nuvarande smak. Däremot passade det perfekt för Maxine och barnen, det var stort och lite oregelbundet och låg alldeles vid stranden.   ”Får jag bjuda ungarna på tacksägelsemiddag?” frågade han försiktigt. Han respekterade alltid hennes planer, brukade aldrig bara dyka upp och försvinna med barnen. Han visste hur hon ansträngde sig för att skapa ett stabilt liv åt dem, och hon gjorde alltid upp planer långt i förväg.   ”Det går bra. Vi ska äta lunch hos mina föräldrar.” Maxines 20

Steel Charmören normal.indd 20

11-08-24 09.38.13


j  Charmören  i

far var också läkare, ortopedisk kirurg, och lika noggrann och städad som hon. Hon hade alltid sett honom som en förebild, och han var stolt över hennes arbete. Hon var enda barnet och hennes mor hade aldrig förvärvsarbetat. Maxines barndom hade varit helt annorlunda än Blakes. Hans barndom tycktes bestå av en serie lyckliga sammanträffanden.   Som nyfödd hade Blake adopterats av ett äldre par. Senare fick han veta att hans biologiska mor hade varit en femtonårig flicka från Iowa. Han sökte upp henne, och då var hon gift med en polis och hade fyra andra barn. Hon blev tämligen överraskad när hon träffade Blake. De hade ingenting gemensamt, och han tyckte ganska synd om henne. Hon hade haft ett hårt liv utan pengar och med en make som drack. Hon berättade att hans biologiska far hade varit en stilig, charmig, vild yngling som var sjutton när Blake föddes. Han hade omkommit i en krock bara två månader efter high school, men han hade ändå inte haft för avsikt att gifta sig med henne. Blakes mycket katolska morföräldrar hade tvingat sin dotter att adoptera bort barnet och att gå igenom graviditeten i en annan stad. Hans adoptivföräldrar hade varit stabila och vänliga. Fadern var finansman på Wall Street och hade lärt Blake principerna för sunda investeringar. Han hade sett till att Blake fick gå på Princeton och Harvard. Hans mor hade arbetat ideellt i olika frivilligorganisationer och lärt Blake vikten av att ”ge tillbaka” till världen. Han hade tillgodogjort sig båda lärdomarna, och hans stiftelse stödde många välgörenhetsorganisationer. Blake skrev ut checkarna trots att han knappt kände till namnet på dem.   Föräldrarna hade troget stöttat honom, men strax efter hans bröllop med Maxine hade båda dött. De hade varit 21

Steel Charmören normal.indd 21

11-08-24 09.38.14


j  Danielle Steel  i

fina människor och underbara, hängivna föräldrar, och Blake beklagade att de aldrig fått lära känna hans barn. Inte heller hade de fått uppleva hans meteorlika framgångar. Ibland undrade han hur de skulle ha reagerat på hans nuvarande livsstil, och det hände att han låg vaken och oroade sig för att de inte skulle gilla den. Han var väl medveten om vilken tur han haft och hur han skämde bort sig, men han njöt så mycket av allt han gjorde att han skulle ha svårt att återgå till sitt gamla liv. Han hade skapat sig en tillvaro som gav honom mängder av nöjen och njutningar, och det var ju ingen som led av det. Visserligen skulle han vilja träffa sina barn mer, men tiden tycktes aldrig räcka till. Det gottgjorde han när han väl träffade dem. På sätt och vis hade de en riktig drömpappa. De fick göra vad de hade lust med, han kunde uppfylla alla deras önskningar och skämma bort dem som ingen annan. Mamma var den som representerade stabilitet och ordning medan pappa stod för det magiska och spännande.   Nu frågade han hur det stod till med hennes föräldrar. Han hade alltid varit fäst vid hennes far, som var en hårt arbetande och seriös man med sunda värderingar och hög moral, även om han saknade fantasi. På sätt och vis var han en strängare och ännu mer allvarsam upplaga av sin dotter. Trots olikheterna kom Blake och svärfadern bra överens. Han brukade retsamt kalla Blake för ”charmören”, vilket Blake gillade. Han tyckte epitetet lät sexigt och spännande. Max far var numera besviken på att Blake inte träffade barnen oftare, men han visste ju att hans dotter mer än väl kompenserade för pappans frånvaro. Han tyckte ändå synd om henne som måste ta hand om allting ensam.   ”Då ses vi om några veckor”, sa Blake när han avslutade 22

Steel Charmören normal.indd 22

11-08-24 09.38.14


j  Charmören  i

samtalet. ”Jag ringer dig på morgonen och meddelar vilken tid jag kommer fram. Jag ska låta en cateringfirma stå för maten. Du får gärna vara med!” tillade han generöst och hoppades att hon skulle nappa. Han uppskattade fortfarande hennes sällskap och tyckte att hon var en fantastisk kvinna. Han önskade bara att hon kunde koppla av och ha mer roligt. I hans tycke hade hon en extremt puritansk arbetsmoral.   Just när hon lade på luren ringde interntelefonen. Det var klockan fyra-patienten, den tonårige pojken, som anlände. Hon öppnade dörren och han släntrade in och satte sig i en av de stora fåtöljerna innan han tittade på henne och sa hej.   ”Hej, Ted”, sa hon vänligt. ”Hur är det?”   Han ryckte på axlarna. Hon stängde dörren och sessionen började. Ted hade försökt hänga sig två gånger. Maxine hade fått honom inlagd på sjukhus i tre månader, och han klarade sig bättre efter att nu ha varit hemma i två veckor. Han hade börjat visa tecken på bipolaritet som trettonåring. Hon träffade honom tre gånger i veckan, och en gång i veckan gick han till en stödgrupp för före detta självmordsbenägna tonåringar. Han och Maxine hade en bra relation. Hennes patienter tyckte om henne, hon var duktig på att handskas med dem och hon brydde sig verkligen om dem.   Sessionen varade femtio minuter. Sedan hade hon tio minuters rast då hon hann med två telefonsamtal, och därefter började dagens sista session, en sextonårig flicka med anorexi. Som vanligt hade det varit en lång, jobbig och intressant dag som krävde all hennes koncentration. Efteråt ringde hon upp folk som sökt henne, och halv sju promenerade hon hem genom regnet och tänkte på Blake. Hon var glad att han skulle komma hem till tacksägelsedagen och visste att barnen 23

Steel Charmören normal.indd 23

11-08-24 09.38.14


j  Danielle Steel  i

skulle bli förtjusta. Men betydde det att han inte ämnade komma hem till jul? Hur som helst ville han säkert att de skulle sammanstråla i Aspen. Där brukade han fira nyår. Han hade så många intressanta hus och valmöjligheter att det var svårt att veta var han skulle befinna sig vid någon given tidpunkt. Och nu när även Marocko stod på listan skulle det bli ännu knepigare att spåra upp honom. Inte för att hon missunnade honom det, han var helt enkelt sådan, men det kunde vara frustrerande. Han var inte alls elak, bara tanklös och oansvarig. Det var som om han vägrade att bli vuxen. De egenskaperna gjorde honom till ett spännande och givande sällskap, bara man inte väntade sig för mycket av honom. Då och då överraskade han dem genom att göra något omtänksamt och underbart, och i nästa stund var han borta igen. Maxine undrade om allt skulle ha varit annorlunda om han inte blivit förmögen vid trettiotvå års ålder. Det hade helt vänt upp och ner på deras tillvaro. Hon önskade nästan att han aldrig hade tjänat alla de där pengarna på sina tursamma klipp. Förut hade de haft ett ljuvligt liv tillsammans, men i och med pengarna förändrades allt.   Maxine hade träffat Blake medan hon praktiserade på Stanford Hospital. Han hade jobbat i Silicon Valley, i en värld av investeringar i högteknologi. Han hade varit full av planer för sitt nybildade företag, planer som hon aldrig riktigt begrep sig på, men hon fascinerades av hans outtömliga energi och passion för idéerna han höll på att utveckla. De hade mötts när hon var tjugosex, på en fest hon inte velat gå på, men en kompis hade släpat dit henne. Hon hade arbetat på akuten i två dygn och halvsov på festen, men Blake hade gjort henne klarvaken. Dagen efter hade han tagit henne 24

Steel Charmören normal.indd 24

11-08-24 09.38.14


j  Charmören  i

med på en tur i helikopter över bukten och under Golden Gate-bron. Därefter hade deras förhållande tagit fart som en skogsbrand, och de var gifta inom ett år – ett år som varit som att svepas med av en virvelvind. Tio månader efter bröllopet hade Blake sålt sitt it-företag för en förmögenhet, och han hade en förmåga att få pengarna att växa, till synes utan ansträngning. Han drog sig inte för att ta risker och var ett verkligt geni i det han sysslade med. Maxine hade blivit bländad av hans förutseende, skicklighet och skarpa intellekt.   När Daphne föddes två år in i äktenskapet hade Blake tjänat en oerhörd massa pengar och ville att Max skulle sluta arbeta. I stället blev hon chef för en psykmottagning för tonåringar, födde Daphne och fann sig vara gift med en av världens rikaste män. Det var mycket att smälta och anpassa sig till. Och om det nu berodde på förnekande eller för stor tilltro till uppfattningen att man inte kan bli med barn när man ammar, blev hon i alla fall gravid med Jack bara sex veckor efter Daphnes födelse. När deras andra barn kom till världen hade Blake köpt husen i London och Aspen och beställt segelbåten, och de hade flyttat till New York. Kort därefter slutade han arbeta. Men Maxine gav inte upp sin karriär ens efter Jacks födelse. Hennes mammaledighet var kortare än en av Blakes resor, som vid det laget förde honom kors och tvärs över jordklotet. De anställde en barnflicka på heltid och Maxine började jobba igen.   Det kändes inte riktigt bra att arbeta när inte Blake gjorde det, men hans livsstil skrämde henne. Den var för vräkig och oförutsägbar för hennes smak och hon kände sig absolut inte höra till jet set-kretsarna. Medan Maxine öppnade sin egen mottagning och anmälde sig till ett forskningsprojekt om 25

Steel Charmören normal.indd 25

11-08-24 09.38.14


j  Danielle Steel  i

barndomstrauman lejde Blake Londons främsta inredningsarkitekt att inreda deras hus, och en annan till huset i Aspen, och han köpte huset i St Barts i födelsedagspresent åt Maxine och ett flygplan åt sig själv. För Maxine gick alltsammans alldeles för fort, och aldrig visade det några tecken på att sakta av. De hade hus, barn och en osannolik förmögenhet, och Blake hamnade på omslaget till både Newsweek och Time. Han fortsatte att investera pengar som fördubblade och tredubblade hans förmögenhet, men han återgick aldrig till att arbeta på något formellt sätt. Allt han gjorde lyckades han åstadkomma med telefon och dator. Så småningom verkade det som om även äktenskapet sköttes via telefon. Blake var lika kärleksfull som alltid när de var tillsammans, men det blev alltmer sällsynt att de var tillsammans.   Det fanns en tid när Maxine faktiskt funderade på att sluta jobba och diskuterade saken med sin far. Men hon slöt sig till att det inte var någon mening med det. Vad skulle hon göra sedan? Flyga med Blake från det ena huset till det andra, bo på hotell i städer där de inte ägde något hus, följa med honom på safari i Afrika, klättra i berg i Himalaya, finansiera arkeologiska utgrävningar och delta i racerbåttävlingar? Det fanns inget som Blake inte kunde åstadkomma och inget han var rädd för att pröva på. Han var tvungen att testa, göra, smaka på och äga allt. Hon kunde inte tänka sig att släpa omkring två småbarn till de platser han for till, så för det mesta stannade hon hemma i New York. Och hon kunde inte förmå sig till att ge upp sitt arbete. Varje självmordsbenägen tonåring, varje traumatiserat barn hon såg, övertygade henne om att det fanns ett behov av det hon gjorde. Hon hade vunnit två prestigefyllda utmärkelser för sin forskning, och ibland kände hon sig nästan schizofren 26

Steel Charmören normal.indd 26

11-08-24 09.38.14


j  Charmören  i

då hon i ena stunden försökte sammanstråla med sin man i Venedig, Sardinien eller St Moritz, i den andra att hämta barnen från dagis, arbeta med psykiatrisk forskning och hålla föredrag. Hon levde tre liv på en gång. Så småningom slutade Blake att be henne följa med och fann sig i att resa ensam. Han kunde inte sitta stilla, hela världen låg för hans fötter och var inte stor nog åt honom. Nästan över en natt blev han en frånvarande make och far medan Maxine försökte bidra till att förbättra livet för barn och ungdomar som hade det svårt – både andras och sina egna. Hennes tillvaro och Blakes var helt olika. Det hjälpte inte hur mycket de älskade varandra; till sist var barnen den enda bro som förenade dem.   De följande fem åren levde de skilda liv och träffades bara helt kort på olika platser när och om det passade Blake. Och så blev hon gravid med Sam. Det skedde av en olyckshändelse när de träffades en weekend i Hongkong efter det att Blake hade fotvandrat i Nepal med några vänner. Maxine hade just beviljats medel till forskning om anorexi hos unga flickor då hon upptäckte att hon var med barn. Till skillnad från de förra två gångerna blev hon inte glad. Det kom som ännu en förpliktelse hon måste ta på sig, ännu en faktor hon måste jonglera med, ännu en bit som måste passa in i det redan invecklade pusslet. Men Blake var överlycklig. Han påstod sig vilja ha minst sex ungar, vilket föreföll Maxine obegripligt eftersom han knappt träffade de två han redan hade. Jack var sex och Daphne sju när Sam föddes. Blake missade förlossningen men kom hem dagen efter med en ask från Harry Winston åt Maxine. Den innehöll en smaragdring på trettio karat, helt otrolig, men det var inte sådant hon önskade sig av honom. Hon skulle mycket hellre vilja ha mer 27

Steel Charmören normal.indd 27

11-08-24 09.38.14


j  Danielle Steel  i

tid med honom. Hon saknade de tidiga åren i Kalifornien då de båda arbetat och varit lyckliga, innan rikedomen kom och förändrade allt.   Och när Sam föll ner från skötbordet och skadade sig åtta månader senare tog det Maxine två dagar att lokalisera hans pappa. När hon äntligen fick tag på honom var han på väg till Venedig för att titta på palats och eventuellt köpa ett som en överraskning. Vid det laget var Maxine utled på presenter, överraskningar, inredare och fler hem än de hann bo i. Det fanns alltid folk som Blake ville träffa, platser han ville besöka, affärer han ville investera i, hus han ville köpa eller bygga, nya äventyr han ville ge sig ut på. Deras respektive tillvaro hade glidit så långt isär att det slutligen brast för henne när Sam gjort sig illa. Hon började gråta så fort hon såg Blake och sa att hon ville skiljas. Hon orkade helt enkelt inte längre.   ”Varför slutar du inte jobba?” föreslog han lugnt medan hon snyftade i hans famn. ”Ägna dig helt åt mig och barnen. Vi kan anställa mer hjälp här, så kan du följa med mig på resorna.” Han tog inte hennes ord på allvar. De älskade ju varandra, varför skulle de skiljas?   ”I så fall”, sa hon bedrövat med ansiktet mot hans bröst, ”får jag ju aldrig träffa barnen, precis som du. När var du sist hemma i mer än två veckor?”   Han tänkte efter men förgäves. Det låg förstås mycket i det hon sa, även om han tyckte det var pinsamt att medge. ”Äsch, Max, jag minns inte. Jag tänker aldrig på det på det sättet.”   ”Det vet jag allt.” Hon grät ännu mer och snöt sig. ”Jag brukar inte ens veta var du är. Det dröjde ju två dagar innan 28

Steel Charmören normal.indd 28

11-08-24 09.38.14


j  Charmören  i

jag fick tag i dig nu när Sam gjorde sig illa. Tänk om han hade dött! Eller om jag skulle dö. Du skulle inte ens veta om det förrän långt efteråt.”   ”Förlåt, älskling. Jag ska försöka hålla kontakten bättre. Jag tar bara för givet att du har allt under kontroll.” Han var mer än nöjd med att lämna henne att hålla ställningarna medan han flög omkring och roade sig.   ”Det har jag väl. Men jag är trött på att göra allt ensam. Du säger åt mig att sluta jobba, men varför kan inte du sluta resa så mycket och stanna hemma?” Hon visste att förslaget var dödsdömt men var ändå tvungen att göra ett försök.   ”Vi har ju så många fina hus, och det är så mycket jag vill göra.” Han hade just ställt upp som finansiär till en pjäs i London skriven av en ung pjäsförfattare som han varit sponsor åt i flera år. Han älskade rollen som konstarternas mecenat, långt mer än rollen som make och far. Hur högt han än älskade sin fru och sina barn blev han uttråkad av att vara hemma i New York.   Maxine hade härdat ut genom alla förändringar i åtta år, men nu klarade hon det inte längre. Hon ville ha stabilitet, förutsägbarhet, oföränderlighet – precis de saker som Blake inte tålde. Han ville ständigt tänja på gränserna tills det inte fanns några gränser kvar. Och eftersom han sällan var hemma och oftast var svår att nå ansåg hon att hon lika gärna kunde vara ensam. Det hade blivit allt svårare att intala sig att hon hade en make att räkna med, och nu gick det inte längre. Blake hade sitt eget liv, sina egna intressen som inte inkluderade henne.   Så med tårar och sorg men med den yttersta hövlighet hade de skilts. Han gav henne lägenheten i New York och 29

Steel Charmören normal.indd 29

11-08-24 09.38.14


j  Danielle Steel  i

huset i Southampton och skulle ha skänkt henne ännu fler hus om hon velat ha dem, och han erbjöd sig att lösa ut henne med en summa pengar som skulle ha förstummat vem som helst. Han hade dåligt samvete för att han varit borta så mycket de senaste åren, men han måste erkänna att det var så han ville ha det. Hur ogärna han än tillstod det upplevde han den begränsade tillvaron i New York som en tvångströja.   Maxine avböjde pengarna och godtog bara underhåll för barnen. Hon tjänade mer än nog för att försörja sig. Vad henne anbelangade tillhörde förmögenheten Blake. Hans vänner och bekanta kunde inte begripa att hon varit så storsint. De hade inte haft något äktenskapsförord som skyddade hans tillgångar eftersom han inte ägt några när de gifte sig. Hon ville inte ta någonting ifrån honom, hon älskade honom alltjämt och önskade honom allt gott. Den inställningen fick honom att älska henne ännu mer mot slutet, och de skildes som de bästa vänner. Efter den första chocken när han gick ut med den ena kvinnan efter den andra, de flesta hälften så gamla som han själv, accepterade Maxine det och kände numera för honom som en bror. Det enda hon brydde sig om var att kvinnorna var snälla mot hennes barn när de var med honom.   Själv hade Maxine inte haft något seriöst förhållande efter Blake. De flesta av hennes kollegor var gifta och hon umgicks nästan bara med sina barn. De senaste fem åren hade hon haft händerna fulla av barnen och arbetet. Det hände att hon gick ut med en man, men aldrig uppstod den gnista hon upplevt med Blake. Det var inte lätt att bräcka honom. Visserligen var han oansvarig, opålitlig, oorganiserad och en otillräcklig far trots alla sina goda avsikter, och han hade inte varit någon 30

Steel Charmören normal.indd 30

11-08-24 09.38.14


j  Charmören  i

vidare make, men i Maxines tycke fanns det ingen annan man i världen som var lika snäll, rättsinnad, godhjärtad och rolig att vara med. Hon önskade ofta att hon haft modet att vara lika fri och otämjd som han. Men hon behövde struktur, en fast grund att stå på, ett välordnat liv, och hon hade inte samma drivkraft som Blake att förverkliga sina vildaste drömmar. Ibland avundades hon honom den egenskapen.   Blake drog sig inte för några risker inom affärsvärlden, vilket var skälet till att han varit så oerhört framgångsrik. För det måste man ha stort mod, vilket Blake hade i obegränsade mängder, och Maxine kände sig som en mus jämfört med honom. Även om hon själv var skicklig och framgångsrik var hon det på en mer vanlig nivå. Det var synd att deras äktenskap inte fungerat, men Maxine var gränslöst glad att de i alla fall hade fått barnen. De var glädjen i hennes liv och allt hon behövde just nu. Vid fyrtiotvå års ålder hade hon ingen brådska med att finna en ny man. Hon hade ett givande arbete, patienter som betydde mycket för henne och underbara barn. Det räckte mer än väl, tyckte hon.   Dörrvakten snuddade vid mösskärmen när Maxine gick in genom porten till huset på Park Avenue, fem kvarter från mottagningen. Huset var byggt före andra världskriget och hade stora rum och en värdig atmosfär. Hon var genomvåt av regnet; blåsten hade vänt ut och in på paraplyet och slitit sönder det efter tio steg och hon hade kastat bort det. Hennes långa, blonda hår, som hon bar i hästsvans när hon arbetade, var smetat intill huvudet. Hon hade inte sminkat sig den dagen, så ansiktet såg fräscht, rent och ungt ut. Hon såg yngre ut än hon var, hon var lång och slank och Blake hade ofta påpekat att hon hade fantastiska ben, även om 31

Steel Charmören normal.indd 31

11-08-24 09.38.14


j  Danielle Steel  i

hon sällan visade upp dem i korta kjolar. Hon brukade ha långbyxor på arbetet och jeans under helgerna. Hon var inte den sortens kvinna som använde sex för att vinna fördelar. Hon var diskret och sedesam, och Blake hade retfullt brukat säga att hon påminde honom om Lois Lane. Han brukade ta av henne läsglasögonen hon använde framför datorn och släppa ut hennes långa, tjocka, vetefärgade hår, och vips såg hon oerhört sexig ut. Maxine var en vacker kvinna och Blake var stilig, så barnen hade skönhet att brås på. Blake var lika mörk som Maxine var blond, hans ögon hade samma blå nyans som hennes, och även om hon var lång var han ett helt huvud högre. De hade varit ett anslående par. Daphne och Jack hade ärvt Blakes nästan kolsvarta hår och båda föräldrarnas klarblå ögon. Sam var blond som sin mor och hade sin morfars gröna ögon. Han var en mycket söt unge och fortfarande liten nog att vilja gosa med sin mamma.   Maxine tog hissen upp och stod där med kläderna droppande på golvet. Hon låste upp dörren till lägenheten som var den ena av två på den våningen. Paret i den andra lägenheten hade gått i pension och flyttat till Florida, så Maxine behövde inte oroa sig så mycket för att barnen förde oväsen.   Hon hörde musik på hög volym medan hon tog av sig regnkappan i hallen och draperade den över paraplystället. Hon klev ur sina plaskvåta skor och skrattade när hon såg sin spegelbild. Hon såg ut som en dränkt råtta och kinderna var röda av kylan.   ”Har du simmat hem?” frågade Zelda, barnflickan, som kom med en trave ren tvätt i famnen. Hon hade varit hos dem sedan Jack föddes och var en skänk från ovan. ”Varför tog du inte en taxi?” 32

Steel Charmören normal.indd 32

11-08-24 09.38.14


j  Charmören  i

  ”Jag behövde luft.” Maxine log mot Zelda, som var i hennes egen ålder men knubbig med runt ansikte och håret i en tjock fläta. Hon var ogift och hade arbetat som barnflicka sedan hon var arton.   Maxine följde efter henne ut i köket där Sam satt och ritade vid bordet, redan i pyjamas efter sitt kvällsbad. Zelda skyndade sig att räcka sin arbetsgivare en kopp te. Maxine njöt av att komma hem och veta att allt var i sin ordning. Zelda var nästan lika pedantiskt ordningsam som Max och ägnade dagarna åt att städa upp efter barnen, laga mat åt dem och köra dem till olika ställen då deras mamma arbetade. På helgerna tog Maxine över. Officiellt sett hade Zelda ledigt då, och hon tyckte om att gå på teater, men mest stannade hon i sitt rum innanför köket och kopplade av med att läsa. Hon var obrottsligt lojal mot de tre barnen och deras mor. Det var tolv år sedan hon börjat hos dem och hon kände sig som en familjemedlem. Hon hade inga högre tankar om Blake, som hon betraktade som snygg men bortskämd och en usel far. Enligt henne var barnen värda en bättre pappa, och Maxine kunde inte säga emot henne. Men Max älskade ju honom, och det gjorde inte Zelda.   Köket var inrett i ljust trä med bänkskivor i beige granit och ett ljust trägolv. Det var ett hemtrevligt rum där alla brukade samlas, och där fanns en soffa och en teve där Zelda ofta satt och tittade på såpor och pratshower. Så fort tillfälle bjöds citerade hon ur dem.   Sam färglade koncentrerat med en lila krita men tittade upp när Maxine kom in. ”Hej, mamma!”   ”Hej, raring. Hur har du haft det i dag?” Hon kysste honom på hjässan och rufsade om i håret på honom. 33

Steel Charmören normal.indd 33

11-08-24 09.38.14


j  Danielle Steel  i

  ”Bra. Stevie spydde i skolan”, upplyste Sam sakligt och bytte ut den lila kritan mot en grön. Han höll på att rita ett hus, en cowboy och en regnbåge. Maxine läste inte in någonting i valet av motiv. Sam var en normal, sund pojke som inte saknade sin pappa lika mycket som syskonen, eftersom han aldrig hade bott med honom. De två större barnen var lite mer medvetna om sin förlust.   ”Stackars Stevie”, sa Maxine. Hon hoppades att han kräkts för att han ätit något olämpligt och att det inte var någon magsjuka som gick. ”Mår du bra då?”   ”Japp.” Sam nickade.   Zelda tittade i ugnen och kontrollerade maten, och så kom Daphne in i köket. Hon var tretton och höll på att få kurvor. Alla tre barnen gick på Dalton, en skola som Maxine tyckte var alldeles utmärkt.   ”Får jag låna din svarta tröja?” frågade Daphne och norpade en skiva av äpplet som Sam åt.   ”Vilken av dem?” förhörde sig Maxine vaksamt.   ”Den med vit pälskant. Jag ska på fest hos Emma i kväll”, svarade Daphne och försökte låta nonchalant, men hennes mor märkte att det var viktigt. Det var fredag, och på sistone hade det varit fester var och varannan helg.   ”Den tröjan är väl för flott om du bara ska hem till Emma. Vad är det för fest? Är det killar där?”   ”Mmm … Jaa … Kanske.”   Maxine log för sig själv. Hon visste mycket väl att Daphne kände till alla detaljer om tillställningen. Och om hon ville ha Maxines svarta tröja från Valentino skulle hon alla gånger imponera på någon, säkerligen en pojke i klassen.   ”Tycker du inte att den tröjan är lite för tantig för dig? Vad 34

Steel Charmören normal.indd 34

11-08-24 09.38.14


j  Charmören  i

sägs om något annat?” Hon hade själv inte använt den än. Hon var just i färd med att ge några förslag när Jack traskade in med fotbollsskorna på. Dubbarna skrapade mot golvet, och Zelda gav till ett tjut och pekade på hans fötter.   ”Bort med de där sakerna från mitt golv ögonaböj!”   Jack satte sig ner på golvet och tog av sig skorna med ett flin. Zelda såg minsann till att hålla ordning på dem allihop.   ”Du har väl inte spelat i det här vädret?” frågade Maxine och kysste sin äldste son. Han var antingen på fotbollsplanen eller satt som klistrad vid datorn. Han var familjens datorexpert och brukade hjälpa Maxine och sin syster. Det verkade inte finnas några tekniska problem som han inte kunde lösa.   ”Nej, de ställde in på grund av regnet.”   ”Jag tänkte väl det.” Eftersom alla var samlade passade hon på att berätta om Blakes planer för tacksägelsedagen. ”Han vill bjuda er på middag då. Jag tror att han stannar hela helgen, så ni kan bo hos honom om ni vill.” Blake hade inrett en lägenhet åt barnen högst upp i ett hus på femtio våningar, full av modern konst och teknologi av senaste modell. Utsikten var fantastisk, och där fanns en biograf och ett rum med biljardbord och alla upptänkliga elektroniska spel. Barnen älskade det.   Sam tittade upp från sin teckning. ”Kommer du också?” Han kände sig bättre till mods när mamma var med, för på många sätt var hans pappa en främling. Han sov sällan över där ens när Jack och Daphne gjorde det.   ”Jag kan vara med på middagen om ni vill. Men vi ska först äta lunch hos mormor och morfar, så jag har kanske fått nog av kalkon vid det laget. Ni kommer att få roligt hos pappa.” 35

Steel Charmören normal.indd 35

11-08-24 09.38.14


j  Danielle Steel  i

  ”Har han någon med sig?” frågade Sam.   Det slog Maxine att hon inte hade en aning. Blake hade ofta kvinnor i sällskap när han träffade barnen. De var mestadels unga och barnen hade kul med dem. Men Maxine visste att de ofta kände kvinnornas närvaro som ett intrång; särskilt Daphne som gärna ville vara den viktigaste feminina varelsen i sin pappas liv. Hon tyckte att han var hur cool som helst, till skillnad från mamma som blev allt träigare. Typiskt tonåringar! Maxine kände till tonårsflickor som ständigt avskydde sin mamma, men hon visste att det gick över med tiden så det bekymrade henne inte.   ”Jag vet inte om han har någon med sig”, svarade hon.   En ogillande fnysning hördes från Zelda vid spisen.   ”Den senaste var en riktig tråkmåns”, anmärkte Daphne och lämnade köket för att utforska sin mammas garderob.   Alla sovrummen låg nära varandra utmed en korridor, och så ville Maxine ha det. Hon tyckte om att ha barnen i närheten, och Sam kom ofta och kröp ner hos henne på natten under förevändning att han drömt en mardröm. Egentligen ville han bara kura ihop sig intill mamma.   Utöver sovrummen hade de ett rejält vardagsrum, en matsal där de precis fick plats och ett litet extrarum där Maxine kunde arbeta med att skriva artiklar, förbereda föreläsningar eller göra efterforskningar. Lägenheten var nästan torftig jämfört med Blakes lyxiga takvåning, som liknade ett rymdskepp som svävade över världen, men Maxine tyckte att hennes hem var trivsamt och ombonat och mer kändes som ett riktigt hem.   När hon gick till sitt rum för att torka håret fann hon Daphne energiskt rotande i garderoben. Hon hade tagit fram 36

Steel Charmören normal.indd 36

11-08-24 09.38.14


j  Charmören  i

en vit kashmirtröja och ett par extremt högklackade, smala och svarta Manolo Blahnik-skor som hennes mor sällan använde. Maxine var redan tillräckligt lång; enda gången hon kunnat ha höga klackar var när hon var gift med Blake.   ”De där är för höga för dig”, varnade hon. ”Jag höll på att bryta benen sist jag hade dem. Kan du inte ta några andra?”   ”Men mammaaa”, stönade Daphne. ”Jag kan gå i dem!” Enligt Maxines åsikt var skorna alltför sofistikerade för en trettonåring, men Daphne såg ut som femton eller sexton. Hon var en vacker flicka med moderns ansiktsdrag och gräddvita hy och faderns kolsvarta hår.   ”Det blir visst en riktig fest hos Emma i kväll”, anmärkte Maxine leende. ”Snygga killar, va?”   Daphne bara himlade med ögonen och lämnade rummet, vilket bekräftade hennes mammas gissning. Maxine var en smula orolig för hur det skulle bli när pojkarna gjorde entré i Daphnes liv. Hittills hade hon inte haft problem med något av sina barn, men hon visste bättre än någon annan att det inte skulle bestå. Och om det blev jobbigt måste hon hantera det alldeles ensam.   Hon duschade varmt och tog på sig en frottébadrock. En halvtimme senare satt hon och barnen vid köksbordet och Zelda serverade grillad kyckling, ugnsbakad potatis och sallad. Hon lagade god, enkel och nyttig mat, och alla var eniga om att hon var bäst i världen på att baka brownies och snickerskaka och grädda pannkakor. Maxine tänkte ofta lite bedrövat att Zelda skulle ha blivit en ypperlig mor, men nu var hon fyrtiotvå och det var troligen för sent. Hon hade i alla fall Maxines barn att slösa sin kärlek på.   Vid middagen meddelade Jack att han skulle på bio med 37

Steel Charmören normal.indd 37

11-08-24 09.38.14


j  Danielle Steel  i

en kompis, de ville se en ny skräckfilm som skulle vara särdeles blodig, och Maxine måste skjutsa dit honom och hämta honom. Sam skulle till en kompis nästa dag och sova över där, och den här kvällen tänkte han tillbringa i mammas säng med en dvd och en skål popcorn. Maxine planerade att släppa av Daphne hos Emma på vägen till Jacks bio. Följande dag hade hon några ärenden att uträtta, och helgen skulle ta form lite slumpmässigt efter barnens planer och behov.   Senare på kvällen satt hon och bläddrade igenom nya numret av People och väntade på att Daphne skulle ringa och be om att bli hämtad. Plötsligt fann hon en bild av Blake på en fest som Rolling Stones hade hållit i London. Vid hans arm hängde en välkänd rockstjärna, en otroligt vacker ung kvinna, praktiskt taget naken. Maxine betraktade länge bilden och försökte känna efter om den störde henne men avgjorde att den inte gjorde det. Bredvid henne sov Sam med huvudet på hennes kudde, den tomma popcornskålen bredvid sig och sin nötta nalle i famnen.   Medan Maxine tittade på tidningsfotot försökte hon erinra sig hur det hade känts att vara gift med Blake. I början hade det funnits underbara dagar men mot slutet hade det mest varit vrede och frustration. Men det spelade ingen roll längre. Hon beslöt att det inte bekom henne det minsta att se honom med fotomodeller och rocksångerskor och prinsessor. Han tillhörde hennes förflutna, och hur älskvärd han än var hade hennes far haft rätt: Han var inte en bra make, han var en charmör. Maxine kysste Sams sidenlena kind och tänkte än en gång att hon trivdes med sin tillvaro precis som den var.

38

Steel Charmören normal.indd 38

11-08-24 09.38.14


9789173517423