N&K-En helvetes vinter
09-08-12
11.51
Sida 15
tandem, som kringflängande citationstecken. Sonny, den äldre pojken, var tio, fallen efter ett råskinn, stark, argsint och rättfram. Hans hår hade samma färg som multnande eklöv, hans knytnävar var unga, hårda knutar och han hade blivit en slagskämpe i skolan. Harold hängde i hälarna på Sonny och försökte göra som han, men hade inte samma stridbara sinnelag och styrka och kom ofta hem i behov av omplåstring, slagen eller stukad eller förödmjukad. Harold sa: »Dom luktar faktiskt inte så äckligt, Ree.» Sonny sa: »Jo, det gör dom. Fast det gör inget. Vi ska ju ha dom inne i kängorna.» Ree hoppades innerligt att pojkarna inte skulle förlora förmågan att förundras redan vid tolv års ålder, bli avtrubbade, råbarkade och förhärdade. Det var så många Dollykillar som var såna, förstörda innan de ens fått fjun på hakan, fostrade till att leva utanför lagen och följa de obevekliga bloddränkta bud som styrde det liv som levdes utanför lagen. Det bodde tvåhundra Dollys, plus folk från familjerna Lockrum, Boshell, Tankersly och Langan som mer eller mindre var Dolly genom ingifte, på fem mils omkrets från deras dal. En del var laglydiga, många var det inte, men även en laglydig Dolly var en Dolly innerst inne och kunde tänkas hjälpa en släkting i knipa. De råbarkade Dollysarna var hetlevrade och hårdkokta mot varandra så det räckte, och mot sina fiender var de rena helvetet. De struntade i stans lagar och seder och höll sig till sina egna. 15