Issuu on Google+


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 8


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 9

R

ee dolly stod på sin kalla yttertrappa i gryningstimman och kände lukten av annalkande snö och såg kött. Kött upphängt i träden på andra sidan ån. Bleka och fettglänsande djurkroppar som vajade i lågt sittande grenar på gårdsplanerna. Tre skeva och saggande hus bildade en knäande rad vid den motsatta stranden och utanför vart och ett dinglade två eller flera flådda kroppar i rep från nertyngda grenar, viltkött som fick hänga ute i två nätter och tre dagar för att den begynnande förruttnelsen skulle göra smaken fyllig och möra köttet ända in till benet. Horisonten hade ersatts av snömoln som lade ett mörkt lock över dalen, och en pinande vind fick köttet att svänga i de dansande grenarna. Ree, en sextonårig brunett med mjölkvit hy och intensivt gröna ögon, stod bararmad i en fladdrande urblekt klänning och militärkängor, med ansiktet mot vinden och kinderna röda som om hon blivit örfilad. Hon var lång och rakryggad, vek om midjan men 9


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 10

stark över axlar och armar, en kropp skapt för att ta till flykten om så skulle behövas. Hon kände lukten av frostig väta i de hotfulla molnen, tänkte på sitt mörka kök och tomma skafferi, tittade på den torftiga vedhögen, huttrade. Den annalkande kylan betydde att kläder som hängdes ut på tork skulle frysa till plankor. Hon skulle bli tvungen att spänna upp en tvättlina i köket ovanför kaminen, och den ynkliga vedtraven skulle inte räcka till att torka värst mycket mer än mammas underkläder och kanske ett par t-shirts till pojkarna. Ree visste att det inte fanns någon bensin till motorsågen, så nu måste hon hugga ved ute på bakgården medan vintern blåste in i dalen och föll runt omkring henne. Jessup, hennes far, hade varken lagt upp en rejäl hög med ved eller huggit upp det som fanns till kaminen innan han gick nerför den branta gårdsplanen till sin blåa Ford Capri och skumpade bort längs skogsvägen. Han hade inte ordnat med mat eller pengar, men hade lovat att komma tillbaka så snart han kunde med en papperspåse kontanter och bakluckan fylld med härligheter. Jessup var en undflyende man med knäckt näsa och urgröpta kinder, snar till snabba bevekande löften som gjorde det lättare för honom att gå ut genom dörren och hålla sig borta eller komma in igen och bli förlåten. Sist Ree såg honom föll valnötterna fortfarande. Valnötterna hade dunsat i marken om nätterna och låtit som smygande steg från någonting stort som man aldrig riktigt 10


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 11

fick syn på, och Jessup hade oroligt och spänt vankat fram och tillbaka på verandan, snörvlande och orakad, blicken fladdrig och skrämd vid varje valnötsduns. Mörkret och dunsandet ute i mörkret verkade jaga upp honom. Han vankade tills ett beslut dök upp i huvudet och gick sedan nerför trappan och skyndade iväg i natten innan han hann komma på andra tankar. Han sa: »Börja inte leta efter mig förrän du ser mig komma. Innan dess – undra inte ens.» Dörren gnisslade bakom henne, och Harold, åtta år gammal, mörk och späd, stod i gulvita långkalsonger med handen på dörrhandtaget och vägde rastlöst från fot till fot. Han höjde hakan, pekade med den mot kötträden på andra sidan ån. »Blonde Milton tittar kanske förbi ikväll med nåt att äta åt oss.» »Kanske det.» »Man ska väl dela med sig till sina släktingar?» »Jo, det sägs ju så.» »Vi borde kanske fråga.» Hon tittade på Harold som stod där med sitt glada leende och sitt svarta hår fladdrande i vinden, och hon grabbade tag i hans närmsta öra och vred tills hans käkar pressades upp och han höjde sin hand för att slå undan hennes. Hon vred tills han böjde sig under smärtan och slutade slå. »Be aldrig aldrig om sånt som borde ges bort frivilligt.» »Jag fryser», sa han. Han gned sitt svidande öra. »Har vi bara majsgröt?» 11


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 12

»Ha på mer smör. Det finns lite smör kvar.» Han höll upp dörren och de gick in båda två. »Nej, det gör det inte.»

12


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 13

M

amma satt i sin stol bredvid kaminen och pojkarna satt vid bordet och åt det Ree ställde fram åt dem. Mammas morgonpiller förvandlade henne till en katt, ett levande ting som satt nära värmen och emellanåt gav något litet ljud ifrån sig. Mammas stol var en gammal stoppad gungstol som sällan gungade, och med ojämna mellanrum nynnade hon melodisnuttar som inte passade ihop, toner som inte stämde med varandra. Men mestadels satt hon tyst och stilla, med ett litet kvardröjande leende föranlett av någonting vagt angenämt som pågick inne i hennes huvud. Hon var en Bromont, hade bott i huset sedan hon föddes, och en gång i tiden hade hon varit vacker. Till och med som hon var nu, nerdrogad och omedveten om nuet, med hår som hon glömde att tvätta och borsta och djupa rynkor i ansiktet, kunde man se att hon en gång hade varit en av de grannaste flickor som någonsin hade dansat barfota över Ozarkbergens toppar och dalar. Lång, mörk och söt hade hon varit, innan hon förlorade förståndet och aldrig brydde sig om att leta upp det igen. 13


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 14

Ree sa: »Ät upp nu. Bussen kommer snart.» Huset var byggt 1914. Det var högt i tak och den nakna glödlampan kastade dystra skuggor bakom allting. Vridna skuggformationer gled över golvet och väggarna och buktade sig i hörnen. Huset var svalt på de upplysta ställena och kyligt på de skuggade. Fönstren satt högt upp och sönderriven plastväv från föregående vinter fladdrade och slog utanför rutorna. Möblerna hade burits in i huset när mormor och morfar levde, hade använts ända sedan mamma var liten, och den knöliga stoppningen och det trådslitna tyget luktade fortfarande av morfars piptobak och tiotusen dammiga dagar. Ree stod vid diskbänken och sköljde tallrikar och tittade ut genom fönstret mot en brant sluttning med kala träd, utskjutande klippavsatser och en smal lerig stig. Stormbyar knuffade grenarna hit och dit, visslade förbi fönstren, tjöt i kaminröret. Himlen kom in över dalen, låg, dyster och stormdiger, redo att rämna och snöa. Sonny sa: »Dom här strumporna stinker.» »Sätt på dig strumporna, snälla. Du missar bussen.» Harold sa: »Mina stinker också.» »Snälla snälla snälla, ta på er dom jävla strumporna! Kan ni göra det? Okej?» Det var arton månader mellan Sonny och Harold. De gjorde nästan allting skuldra vid skuldra, sprang omkring sida vid sida och vek av hitåt och girade ditåt i precis samma sekund, utan ett ord. De rörde sig i spöklik, instinktiv 14


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 15

tandem, som kringflängande citationstecken. Sonny, den äldre pojken, var tio, fallen efter ett råskinn, stark, argsint och rättfram. Hans hår hade samma färg som multnande eklöv, hans knytnävar var unga, hårda knutar och han hade blivit en slagskämpe i skolan. Harold hängde i hälarna på Sonny och försökte göra som han, men hade inte samma stridbara sinnelag och styrka och kom ofta hem i behov av omplåstring, slagen eller stukad eller förödmjukad. Harold sa: »Dom luktar faktiskt inte så äckligt, Ree.» Sonny sa: »Jo, det gör dom. Fast det gör inget. Vi ska ju ha dom inne i kängorna.» Ree hoppades innerligt att pojkarna inte skulle förlora förmågan att förundras redan vid tolv års ålder, bli avtrubbade, råbarkade och förhärdade. Det var så många Dollykillar som var såna, förstörda innan de ens fått fjun på hakan, fostrade till att leva utanför lagen och följa de obevekliga bloddränkta bud som styrde det liv som levdes utanför lagen. Det bodde tvåhundra Dollys, plus folk från familjerna Lockrum, Boshell, Tankersly och Langan som mer eller mindre var Dolly genom ingifte, på fem mils omkrets från deras dal. En del var laglydiga, många var det inte, men även en laglydig Dolly var en Dolly innerst inne och kunde tänkas hjälpa en släkting i knipa. De råbarkade Dollysarna var hetlevrade och hårdkokta mot varandra så det räckte, och mot sina fiender var de rena helvetet. De struntade i stans lagar och seder och höll sig till sina egna. 15


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 16

Sonny och Harold grät ibland när Ree gav dem havregrynsgröt till middag, satt och slevade i sig gröt och grät efter kött. De åt allt de fick och grät över allt de kunde ha fått, blev tjutande små cykloner av hunger och behov, och hon oroade sig för dem. »Iväg med er», sa hon. »Ta era skolväskor och spring ner till vägen så ni hinner med bussen. Och sätt på er mössorna.»

16


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 17

F

örst föll snön som små hårda korn, frostiga vita korn som blåste sidledes och piskade Ree i ansiktet när hon höjde yxan, klöv en vedklabb, höjde den igen och fortsatte hugga medan himlen slungade sina iskulor mot henne. Snön kröp ner innanför halslinningen och smälte mot bröstet. Rees hår var axellångt och tjockt, med ostyriga lockar från tinning till hals, och snökornen fastnade i trasslet. Hennes kappa hade tillhört mormor, en kärv gammal ullkappa, oförsonligt svart och misshandlad av decenniers vinterstormar och sommarmalar. Den knapplösa kappan nådde nedanför knäna, ner över klänningsfållen, men hängde öppen och hindrade inte arbetet. Hennes rörelser var rutinerade och kraftfulla, huggen korta och potenta. Flisorna flög, veden klövs, högen växte. Rees näsa rann och blodet steg i ansiktet och målade kinderna rosa. Hon klämde åt med två fingrar högt upp på näsan, snöt ut snor på marken, drog en ärm över ansiktet och höjde yxan igen. När vedhögen hade blivit stor nog att sätta sig på, gjor17


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 18

de hon det. Hon satt med knäna tätt ihop och kängorna brett isär, drog upp ett par hörlurar ur fickan och placerade dem över öronen och satte på Rogivande stränder. Medan frostkornen lade sig i håret och på axlarna skruvade hon upp volymen på ljuden från havet. Ree hade ofta behov av att insupa behagliga ljud och tvinga såna ljud förbi det oavbrutna skränande och skrikande kaos som vardagslivet skapade inom henne, pressa de fridfulla ljuden förbi larmet och djupt ner där hennes nerviga själ vankade fram och tillbaka på stengolvet i ett grått rum, ständigt orolig och uppjagad men fylld av längtan att få höra något som kunde skänka en stunds vila. Det var mamma som hade fått banden, fast hon hade redan hört alltför många förbryllande ljud och hade ingen lust att utsätta sig för fler, men Ree testade dem och kände hur någonting släppte. Hon uppskattade också Rogivande vattendrag, Rogivande tropisk gryning och Alpskymning. När frostkornen avtog stillnade vinden och stora snöflingor började falla så stillsamt som någonting kunde falla ända uppifrån himlen. Ree lyssnade till vågskvalp mot fjärran stränder medan snöflingor landade på henne. Hon satt orörlig och lät snön teckna hennes konturer i en djupnande ren vithet. Dalen låg som i skymning trots att det ännu bara var förmiddag. De tre husen på andra sidan ån klädde sig i vita sjalar och tända lampor kisade gyllengult i fönstren. Köttet hängde kvar i träden ute på gårdsplanerna och snön började lägga sig över grenarna och köttet. 18


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 19

Havsvågorna fortsatte att skölja in mot stranden medan allt hon såg omkring sig täcktes av snö. Billyktor svepte in i dalen på skogsvägen. Ree kände en plötslig ilning av hopp och reste sig upp. Bilen måste vara på väg till deras hus, vägen slutade där. Hon drog ner hörlurarna runt halsen och halkade nerför backen mot vägen. Kängorna gjorde sladdspår i snön och hon drattade på ändan längst ner, kom upp på knä och såg att det var snuten, en polisbil. Två små huvuden tittade ut från baksätet. Ree satt på knä under kala valnötsträd och såg bilen göra långa ärr i den nyfallna snön, svänga in och stanna. Hon kom på fötter och stegade runt motorhuven till förarsidan, med arga bestämda kliv. Dörren öppnades en glipa och hon lutade sig fram och sa: »Dom har inte gjort nåt! Dom har inte gjort ett jävla skit! Vad fan håller du på med?» En av bakdörrarna slogs upp och pojkarna gled skrattande ur bilen tills de hörde Rees tonfall och såg hennes min. Munterheten försvann ur deras ansikten och de blev stilla. Polismannen klev ur, höjde händerna med handflatorna utåt och skakade på huvudet. »Lugna ner dig – jag har bara tagit med dom från busshållplatsen. Skolan fick stänga på grund av snön. Jag gav dom skjuts bara.» Hon kände hur det hettade i nacken och ansiktet, men vände sig mot pojkarna med händerna på höften. »Ni ska inte åka omkring med snuten. Hör ni vad jag 19


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 20

säger? Det är ingen lång väg att gå.» Hon kastade en blick över ån, såg hur det gläntades på gardiner, gestalter som rörde sig där bakom. Hon pekade uppför backen mot vedhögen. »Gå upp dit och bär in vedträna i köket. Nu.» Polisen sa: »Jag var ändå på väg hit.» »Vad fan då för?» Ree visste att polismannen hette Baskin. Han var kort men bred, och det sas att han var en snut som ingen borde bråka med annat än i nödfall, snabb att dra, snabbare att slå. Landsortspoliserna jobbade ofta ensamma, med uppbackning ofta mer än en timme bort, så petiga regler och förordningar stod inte högst upp på deras lista över saker att bekymra sig över. Inte näst högst heller. Baskins hustru var en Tankersly från Haslam Springs, och mamma hade gått i skolan med henne från ettan och uppåt och de hade fortsatt att vara vänner tills båda gifte sig. På sensommaren hade Baskin gripit Jessup på verandan. »Be mig komma in», sa han. Han borstade bort snö från axlarna. »Jag måste prata lite med din mamma.» »Hon är inte på humör.» »Be mig komma in annars går jag in ändå. Du bestämmer hur du vill ha det.» »Jaså, ska det vara på det viset.» »Du, jag har inte kört nästan två timmar på usla vägar bara för att titta på ditt leende. Jag har goda skäl att vara här. Be mig komma in eller följ efter, det är förbannat kallt härute.» 20


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 21

Han började gå mot verandan och Ree skyndade före och stoppade honom framför ytterdörren. »Stampa av dig snön. Dra inte in modd på mina golv.» Baskin hejdade sig och stod med sänkt huvud ett ögonblick, som en grubblande tjur, nickade sedan och stampade demonstrativt snön av skorna. Han fick verandaplankorna att vibrera och snön att rasa ner från räcket. Stampandet ekade genom dalen. »Duger det?» Hon ryckte på axlarna men höll upp dörren för honom och drämde igen den så snart han fått klackarna över tröskeln. Kläder hängde på tork på tre tvättlinor uppspända tvärs över köket, t-shirts i ögonhöjd, klänningar och byxor lägre ner. Droppar bildade pölar under de tjockare kläderna och rännilar följde golvets lutning mot väggen. Det var lättast att ta sig fram genom de delar där underkläder och strumpor erbjöd större utrymme. Mamma satt i sin stol intill kaminen och nynnade tanklöst tills hon såg Baskin ducka under hennes fuktiga trosor. »Inte i min pappas hus!» Hon log brett, som om hon hade roligt åt någon trevlig fåntratts överraskande upptåg. Hon började gunga i stolen och skrattade och knep ihop ögonen. »Nej du. Icke sa nicke.» Hon plutade med munnen och skakade på huvudet, med ens avtrubbad igen. »Ni kan inte gripa en tjej i hennes pappas hus.» Hon tittade inte på Baskin, men böjde ner huvudet och lyfte knäna mot bröstet och kröp ihop i en pose av ångerfull undergivenhet. »Det har jag läst. Därborta nånstans. Inte ett 21


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 22

smack kan ni göra i pappas hus.» Ree såg reaktionerna avlösa varandra i Baskins ansikte: bestörtning, sedan förvirring, vemod, resignation, medlidande. Hon väntade tills han vände sig från mamman, villrådigt pruttande med läpparna. Hon sa: »Säg det till mig.» Pojkarna kom in genom bakdörren, blöta i håret och med kinderna rödskrubbade av kylan, och släppte varsin slamrande famn ved bredvid kaminen. Några vedträn var snöiga och smälte mer vatten på golvet. Pojkarna gick för att hämta fler och Baskin nickade efter dem, sa: »Kanske bäst att vi pratar ute på verandan.» »Jaså, är det så illa?» »Inte än. Inte säkert. Men man kan aldrig veta.» Verandan omslöts av svepande ridåer av snö. Ree och Baskin stod tysta och besvärade en stund, och deras andedräkt steg vit mot de fallande snöflingorna. Dollysar på andra sidan ån hade samlats runt kötträden på gårdarna med stora knivar i händerna och högg mot repen för att få köttet att falla till marken. Flera gånger stannade Blonde Milton och Sonya och de andra upp i arbetet och tittade mot verandan. »Du vet väl att Jessup är fri mot borgen, eller hur?» »Än sen?» »Du vet väl att han tillverkar metamfetamin?» »Jag vet att det är det han är anklagad för. Men ni har inte bevisat nåt.» 22


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 23

»Jessup är ju för fan den bästa crankkokaren som familjen Dolly och dom nånsin har haft. Praktiskt taget berömd för det. Det var ju därför han satt alla år på kåken däruppe. Den gången blev det minsann bevisat.» »Det var förra gången det. Ni måste bevisa det mot honom varje gång.» »Det lär inte bli särskilt svårt. Men jag är inte här för att tjafsa om det. Jag är här för att han ska upp i rätten nästa vecka och jag verkar inte kunna hitta honom.» »Han kanske ser dig komma och håller sig undan.» »Kanske det. Det är möjligt. Men hur ni kommer in i det här är att han har ställt ert hus, och skogen, som borgen.» »Han vadå för nåt?» »Hela klabbet. Visste du inte det? Jessup har skrivit över alltihop. Du förstår, ifall han inte kommer till rättegången så funkar det som så att ni förlorar det här stället. Då kommer det att säljas. Ni blir tvungna att flytta ut. Har ni nånstans att ta vägen?» Ree var nära att ramla omkull men tänkte inte låta det hända inför snuten. Hon hörde åskan mullra mellan öronen och Belsebub gnissla på sin fela. Pojkarna och hon och mamma skulle vara hemlösa hundar utan det här huset. De skulle vara hemlösa hundar med Belsebub gnisslande sina melodier och pojkarna skulle få en hård hård knuff mot inpiskad råhet och helvetets eldar och hon skulle bli fast hos dem tills ståldörrarna slog igen och lågorna började slicka. Hon skulle aldrig få förverkliga sina planer på att 23


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 24

sticka ifrån sin familj och ta värvning i armén, där man fick resa beväpnad och alla tvingades hålla rent. Hon skulle aldrig ha bara sitt eget att släpa på. Hon skulle aldrig ha något eget. Ree böjde sig fram över räcket, drog håret åt sidan och lät snön landa på nacken. Hon blundade, försökte åkalla ljuden från en fjärran rogivande ocean, kluckandet av vågor. Hon sa: »Jag kommer att hitta honom.» »Du, jag har letat, och …» »Jag kommer att hitta honom.» Baskin väntade ett ögonblick på att hon skulle säga något mer, skakade sedan på huvudet och gick mot trappan, vände sig om för att titta på henne igen, ryckte på axlarna och började gå ner. Dollysar som kånkade på kött stannade upp och stirrade ohöljt på honom. Blonde Milton, Sonya, Catfish Milton, Betsy och de andra. Han vinkade till dem men ingen rörde en fena till svar. Han sa: »Det vore nog det bästa. Få din pappa att inse allvaret i det här.»

24


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 25

M

ot kvällen slutade det att snöa. Brädorna i huset drog ihop sig och knakade i kylan och båda pojkarna hade ont i halsen. Hostan fick det att hoppa i bröstet på dem. De var snoriga och hade fått förkylt kraxiga röster. Ree placerade dem på soffdynor som hon hade lagt ut bredvid kaminen, under den upphängda tvätten, och slängde ett täcke över dem. »Sa jag inte åt er att ni skulle ha era jävla mössor på er? Va? Sa jag inte det?» Mammas kvällspiller tryckte henne inte lika djupt ner i sig själv som morgonpillren gjorde. Hon famlade inte lika desperat efter begrepp som gång på gång slank undan för henne, utan lyckades fånga några enstaka fullständiga kvällstankar på tungan och få dem sagda, och mot dagens slut kunde det hända att hon fick ur sig lite matnyttigt småprat eller rentav hjälpte till i köket. Hon sa: »Det finns en flaska whisky undanstoppad i en gammal stövel på golvet i min garderob. Har vi nån honung nånstans?» Whiskyn var Jessups och hölls gömd för pojkarna, och 25


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 26

Ree hämtade den ur den gamla stöveln. Hon var tvungen att ställa sig på en stol för att leta fram en bortglömd honungsburk högt upp på en hylla. Burken innehöll ett par centimeter kristalliserad honung. Hon hällde whisky på honungen. »Räcker det här?» sa hon. »Några droppar till. Rör om ordentligt.» Ree rörde med en matsked tills kristallerna löstes upp i whiskyn, skedade upp en klick och höll den mot Sonnys mun. »Svälj. Alltihop.» Sedan var det Harolds tur, och när han svalde knackade det på dörren. Ree kastade en blick mot mamma, som reste sig ur gungstolen och tofflade in i sitt mörka rum utan att tända lampan. Ree gick och öppnade och satte kängan bakom dörren som en dörrstopp ifall en dörrstopp skulle behövas. »Jaså. Hej, Sonya. Kom in, vetja.» Sonya bar på en stor pappkartong där ett rejält hjortlår stack upp över kanten. Sonya var bastant och rund, hade grått hår och igenimmade glasögon. Hon hade fyra vuxna barn och en make som många av traktens kvinnor fortfarande tyckte var snygg och som visste om det också, så hon lyckades aldrig sudda bort misstänksamheten ur sitt ansikte. Blonde Milton var rätt aktad i klanen, och Ree visste att han hade smugit till sig några timmar med mamma för länge sedan, sårande timmar som Sonya fortfarande inte hade förlåtit. 26


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 27

»Vi ville inte att ni skulle tro att vi hade glömt bort er helt och hållet.» Sonya ställde kartongen på en stol. Hon knäppte händerna och såg sig om i det mörka rummet, tog in röran. Hon rynkade på näsan, höjde på ögonbrynen. Det låg en hel predikan i hennes sätt att hålla händerna knäppta över bröstet. »Tog med kött åt er. Konserver. Lite smör och sånt.» »Det kommer väl till pass.» »Hur är det med din mamma?» »Som vanligt.» Tvätten hängde torr och pojkarna hostade. »Din stackare. Jag ska säga åt Betsys Milton att släpa över en trave ved åt er. Ser ut som eran hög börjar sina. Vi såg att polisen var här och pratade med dig i eftermiddags.» »Han letar efter pappa. Han ska upp i rätten nästa vecka.» »Jaså, han letar efter Jessup.» Sonya sköt ner glasögonen och tittade upp mot Ree. »Vet du vart han är?» »Nej.» »Inte? Nåja. I så fall hade du ju inget att berätta för honom, eller hur?» »Skulle aldrig berätta även om jag visste nåt.» »Nej, det vet vi.» Sonya gick mot dörren, sköt upp den mot nattkylan, hejdade sig. »Om Jessup inte ska upp i rätten förrän nästa vecka, kan man ju undra varför snuten skulle ha tag på honom idag. Undrar vad det kan bero på.» 27


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 28

Sonya väntade inte på något svar utan snodde ut genom dörren och drog igen den och skyndade nerför trappan. Ree tittade ut genom fönstret tills Sonya nådde den smala gångbron och gick över ån. Hon lyfte upp kartongen. Armarna nådde runt och hon slöt händerna om varandra. Goda dofter som länge hade saknats i köket återvände med kartongen och spred sig medan hon bar den till köksbänken. Sonny och Harold hostade, snörvlade och snorade, men studsade upp ur täcket båda två och rusade fram till maten. De öppnade påsar, vägde burkar i händerna, kraxade »Åh, åh». Ree såg fyra dagar i den där kartongen. Fyra dagar utan hunger eller oro för att hungern skulle vara tillbaka i gryningen, kanske rentav fem. Hon sa: »Jag ska laga hjortgryta ikväll. Hur låter det? Ni måste titta hur jag gör båda två. Hör ni vad jag säger? Jag menar allvar. Dra hit varsin stol och ställ er på dom och kolla noga på varenda jävla grej jag gör. Lär er hur jag lagar det, och sen kan ni göra det själva.»

28


N&K-En helvetes vinter

09-08-12

11.51

Sida 29



9789127115194