Problembarn
Claes-GöranRosén
Problembarn
Claes-Göran Rosén
Problembarn
Novellsamling
©2025Claes-Göran Rosén
Förlag: BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1,114 42 Stockholm,Sverige, bod@bod.se
Tryck: Libri Plureos GmbH,Friedensallee 273, 227 63 Hamburg,Tyskland
ISBN: 978-91-8097-818-7
MINA FÖÄLDRAR
Jaginleder mina minnen medatt presentera mina dagars upphov.
Minfar,NilsHjalmar,var född iKristianstad1903. Hans föräldrar
hetteKarloch Tilda. Farfar varföddJohansson, menfick namnet
Roséni militären. Han varsnickaretillyrket.
Minfar värvadesig som17-åring. Menefter krigsslutet1945 tröttnade hanoch blev symaskinsförsäljare.
Detvar viddenna tidminaföräldrar träffades.Dehadebådavarit giftatidigareoch farhadeenson ochendotter idet äktenskapet.
Hanfick även en sonnär hanlåg iberedskapen iHelsingborg 1940.
Farhadenio syskon,två bröder ochsju systrar. Hantroddei hela
sitt livatt denäldstebrodern emigrerattillAmerika.Men senare
forskninghar visatatt hanbefannsig på ett mentalsjukhusi
Stockholm, därhan avled. Dethar farmor ochfarfarhållithemligt förbarnen.
Minmor,Ellen,var född iLund1906. Hennes föräldrarhettePer ochMatilda.Morfarvar bagare.Han varföddPålssonoch fick namnet Florén imilitären.
Minmor hade tvådöttrarsen tidigare.Hon fickenson 1940 som dogefter någradagar.
Morutbildade sigi unga år till bokbindare.
Morhadetvå bröder ochensyster. En av hennes bröder blev bagare,som sinfar.Den andrehadeegenverksamhet, Gardinspecialisten,i Malmö.
Morhadehaftdet svårtsom ungnär honblevmed barn och20år gammal blev utestängdfrånsitt föräldrahem. Honberättadeatt hon
en julafton stått utanförföräldrarnasbostadmed sinlilla dotter i famnen ochtittat in på detstorslagnajulfirandet. Mormor hade vägrat att släppa in henne.Det hjälpteinteatt morfar badomnåd förhenne.Hon fickgådärifrån, Hemtillsitt lillarum somhon hyrdepåBackarna.
1945 träffades mina föräldrar. Morbodde då på Pilgården, Johannesgatan. Därbodde ocksåendel skådespelerskorfrån Stadsteatern.Endag närfar kompåbesök dökenavSverigesmest kändaskådespelerskor uppi korridoren,spritt språngande naken.
"Oh!", utbrasthon."Jagtroddeintedet varkarlarhär."
Senrusadehon in isin lägenhet.
EfterJohannesgatan flyttademinaföräldrar ihop på Grangatan. En dagvar farute ochfestade medkamrateroch morundrade varhan blev av.Han dökupp på morgonkvisten, utan kavajoch hade tappatlöständerna.Bra berusadgickhan genast ochladesig.Men hanhanntalaomför moratt an vaknat iAtleparken. Närhan
somnat gick morskyndsamt till parken ochletade, menfanninget.
Då fortsattehon nertillpolishusetpåVärnhemstorget, föratt anmäla sakernaförsvunna.Men de fanns hospolisen,såhon fickut democh närfar vaknadekunde hanklä sigi sinkavaj igen ochle medtänderi munnen.
Iseptember 1948 giftedesig borgerligt.
BÖRJAN PÅ LIVET
Jagkom till världentvå dagarinnan midsommarafton 1949.Mina föräldrarbodde då på Jakobs Grändi Arlöv. Närjag kommit hem stod minfar ochsåg på mig.
"Ja",sahan."Nu börjar du se ut somenmänniska. Menfan vaddu sågför jävlig ut somnyfödd."
Jagblevdöpti Arlövs kyrka. Mitt namn hade farbestämt,för han lästejustdåenroman därhuvudpersonen hade detnamnetoch honomgickdet braför.Det tyckte farom.
Från Arlövhar jagbarakorta minnesglimtar, somnär jagvisade lekkamraterna en julklapp jagfått,ett lokavträ från Brio.Jag minns ocksånär vi lektemed hink ochspade isandlådan på gården.
Från ArlövflyttadevitillVellinge, jagvar tvåårdå. Mina föräldrar hade fått jobb ibetesfälten.När symaskinsaffärerna gick sämretog de andrajobb. Jagvar medute ibetesfälten.Minaminnenfrånden härtiden är inte många. Menjag minnsatt jagfick en hund,ens.k., skånsk terrier. Dendöpte jagtillSnoddas,efter mindåvarande idol. En dagfick Snoddasvalpsjukan, så fartog in deni köketoch stängdedörren. Jaghörde hurden gnydde ochskällde.Jag försökte
ta migintillden,för jagtycktesyndomden.Men farhöllmig tillbaka.
"Nej", sa far. "Han kanskada dig."
Efternågon timmeblevdet tyst.Far öppnadeförsiktigtköksdörren ochkikadein. Då varhundendöd.Vigickuti trädgården ochfar grävde en grav till den, medanmor stod medhundeni famnen.
Ett annatminne jaghar från denhär tidenäratt fartog in en huggkubbe iköket,sen hämtadehan en yxaoch en höna.Jag följde med in iköket ochfar stängdedörren. Senhögghan huvudetavhönan, menförlorade greppetsåden börjadeflygaomkring iköket,utan huvud. Detvar en märkligsyn förenliten grabbpåtvå år.
Jagminns ocksåendag närregnetöstener ochjag tyckte synd om hönsen,jag börjadebäraindem ihuset,enunder vararm.Eftersom detvar rätt så mångahönstog detenstund.Men till slut hade jag fått in alla ihuset.Dekackladeglatt ochtycktes trivas förträffligt. Ja, de trivdessåbra att de sket nerhelarummet. Morvar inte glad när honkom in ochfick se eländet.
EfterVellingeflyttadevitillMalmö,Jerusalemsgatan.Där harjag bara svagaminnenifrån.Mor passade farfar där, förhan hade svårt att klarasig själv. Menfar tyckte inte om det, förhan hatade farfar.
Farfar skulle ha varitmycketsvårmot sinfamilji fars barndom. I
fyllan hade hanoftamisshandlat hustru ochbarn. Så farskickade
honomtillsin bror,Arvid,i Kristianstad.När vi hälsadepådär fik
jaggåintillfarfaroch sittai hans knä. Hanhadeett långtvitt skägg somjag blev intresseradavoch drog frejdigt i. Mendåblevfarfar
förbannadoch lade migöverknäna ochgav migmitt livsförstakok stryk, medsin käpp.Far rusade in närhan hördeminaskrik och sattestopp förmisshandeln.
Farfick blödande magsår ochdet skickadesefter ambulans.När de komhadedeingen bårmed sig. Så farfick gå ut till bilen. Efterett pardagar fickmor meddelande att farvar död. Honskyndade till sjukhusetoch fann att hanlevde.Det hade skett en förväxling med en annanpatient.
En självbiografifrånMalmös1950-60-tal. Om en besvärliguppväxt.Här fårman läsa om de dåtida barnhemmens hårdavillkormed misshandel och pennalism.
