9789127120426

»En bra bok ska kunna läsas många gånger, och vid varje läsning ge nya och fördjupande insikter. Det är bara de riktigt gedigna böckerna som i detta avseende håller över lång tid och som har förutsättningar att bli klassiker. Ett litet barns dagbok platsar i denna kategori; det är ingen enkel handbok med råd om hur man bäst ska ta hand om sin baby, utan en bok om barns utveckling som vilar på en stabil vetenskaplig grund, trots sin lättsamma och poetiska framtoning. Boken är unik såtillvida att den med sitt till synes okomplicerade språk lockar en varierad läsekrets; den vänder sig till blivande och nyblivna föräldrar, mor- och farföräldrar, men också till psykologer, läkare, sjuksköterskor, psykoterapeuter, pedagoger och andra som i sitt yrke är intresserade av hur människors känslospråk utvecklas.« Ur Pia Risholm Mothanders förord. Hon är docent och specialist i klinisk psykologi vid Stockholms universitet

Ny utgåva med nyskri vet för ord av f ör fattare n

daniel n. stern är professor i psykologi vid uni-

versitetet i Genève och vid Cornell Medical School.

Han räknas som den stora banbrytaren inom modern utvecklingspsykologi och har skrivit en rad uppmärksammade böcker.

ISBN 978-91-27-12042-6

Stern.Ett.litet.barns.hela.5textkont.indd 1

11-06-22 13.13.53

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 6

11-06-29 09.16.08

Innehåll

Svenskt förord till nyutgåvan av Ett litet barns dagbok 9 Förord 15 Inledning: Barnets nya världar 25 KÄNSLORNAS VÄRLD 37 John sex veckor 1. En solkatt – kl. 7:05 41 2. Rymdsång – kl. 7:07 48 3. En hungerstorm – kl. 7:20 57 4. Hungerstormen drar förbi – kl. 7:25 62 DEN OMEDELBARA OMGIVNINGENS VÄRLD 73 John fyra och en halv månader 5. En ansiktsduett – kl. 9:30 85 6. Ett flöde av tid och rum – Mitt på dagen 103

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 7

11-06-29 09.16.08

DE INRE LANDSKAPENS VÄRLD 115 John tolv månader 7. En resa – kl. 10:30 125 8. En delad känsla – kl. 11:50 137 ORDENS VÄRLD 147 John tjugo månader 9. ”Knubbis” – kl. 7:05 153 10. Kolliderande världar – kl. 7:21 160 BERÄTTELSERNAS VÄRLD 169 John fyra år 11. Parallella världar – kl. 8:00 och 9:00 179

Litteratur 203

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 8

11-06-29 09.16.08

Svenskt förord till nyutgåvan av Ett litet barns dagbok

En bra bok ska kunna läsas många gånger, och vid varje läsning ge nya och fördjupande insikter. Det är bara de riktigt gedigna böckerna som i detta avseende håller över lång tid och som har förutsättningar att bli klassiker. Ett litet barns dagbok platsar i denna kategori; det är ingen enkel handbok med råd om hur man bäst ska ta hand om sin baby, utan en bok om barns utveckling som vilar på en stabil vetenskaplig grund, trots sin lättsamma och poetiska framtoning. Boken är unik såtillvida att den med sitt till synes okomplicerade språk lockar en varierad läsekrets; den vänder sig till blivande och nyblivna föräldrar, mor- och farföräldrar, men också till psykologer, läkare, sjuksköters­ kor, psykoterapeuter, pedagoger och andra som i sitt yrke är intresserade av hur människors känslospråk utvecklas.

Ett litet barns dagbok handlar om hur vi från det vi är mycket små gradvis lär oss att använda vår unika ­mänskliga förmåga att uppfatta, tolka och dela känslor med andra.

Att kunna uppleva inte bara vårt eget utan också andras 9

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 9

11-06-29 09.16.08

ett litet barns dagbok

mentala landskap är enligt Daniel Stern förutsättningen för att känna närhet till någon annan och en grund för utvecklingen av den empati som gör oss till sociala och kännande människor.

Daniel Stern har stor kunskap om sitt ämne. Hans ­böcker och en betydande del av hans vetenskapliga produktion handlar om hur spädbarnet, som vid födseln är så omoget att det inte skulle klara sig mer än några timmar utan omvårdnad, måste bära med sig egna förutsättningar för att intressera någon att engagera sig i dess överlevnad. Stern betonar att den medfödda förmågan till intersubjektivitet, den som rymmer hur det känns att vara med en annan, utvecklas redan från spädbarnsåldern och sedan under hela livet fungerar som en känslomässig motor i kontakten med andra. I sin bok Spädbarnets interpersonella värld (Natur & Kultur, 2003) gör han ett antagande om hur barnets förmåga att uppfatta sig som ett ”själv” tjänar som ett organiserande nav kring vilket alla upplevelser av hur det är att vara med någon annan cirkulerar. Med stöd från psykoanalytisk teori, kognitiv inlärningsteori och neurofysiologisk forskning formulerar han sin teori om hur barnets upplevelse av självet utvecklas, dels som något avskilt och dels som något föränderligt i samspel med någon annan.

Gradvis uppnår barnet en större medvetenhet om sina egna upplevelsevärldar och kan använda erfarenheter från dem för att förstå sig själv och fungera med andra. Boken är fylld av forskningsreferenser och uppfattas av många som abstrakt och ganska komplicerad. Ett litet barns dagbok, som han skrev parallellt med Spädbarnets interpersonella värld, är en mer tillgänglig tillämpning av intersubjektivi10

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 10

11-06-29 09.16.08

svenskt förord

tetsteorin översatt till Johns (i det amerikanska originalet Joey) olika upplevelsevärldar under de första fyra åren.

I Ett litet barns dagbok beskriver Stern hur det skulle kunna vara för John i en rad känslomässigt laddade situationer. Han vet inte med bestämdhet hur John upplever sin värld. Hur många forskningsrapporter vi än har om små barns beteende, finns det inga data som förklarar hur det känns att vara ett litet barn. Vi har alla varit små, men våra minnen ger oss inte möjlighet att återberätta hur det kändes, och inte heller John har det verbala språket att kunna verifiera om det som Stern berättar faktiskt är korrekt. Samtidigt måste alla föräldrar tolka sina barns ordlösa beteenden som om de visste vad barnen upplevde och tänkte. De tolkningar som föräldrar gör utgör grunden för föräldraskapet och därmed ett barns hela fortsatta utveckling, menar Stern.

Många av de ord som Stern använder i sin berättelse lånar han från andra områden än psykologin. Som van seglare använder han metaforer om väder och navigering, sådant som inte bara bygger på naturvetenskap utan också på hur mönster och skiftningar intuitivt kan avläsas. Ett annat av hans stora intressen, rörelse och dans, avspeglas i hur han beskriver barnets upplevelser i helheter som är något annat än summan av dess delar. Liksom musik är något annat än en mängd sammanfogade toner antar han att John upplever känslor i form av variationer i styrka och timing. Ett litet barns dagbok avslutas när John är fyra år och gammal nog att själv med egna ord kunna berätta om hur han upplever sin värld. Stern har då fullgjort sin uppgift.

11

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 11

11-06-29 09.16.08

ett litet barns dagbok

Den naturvetenskapligt orienterade läsaren kan ibland fråga sig: hur vet han detta, och vilken kunskap baserar han sig på när han skriver som han gör? Berättelsen om John är inte en akademisk text med insprängda vetenskapliga referenser, men den läsare som kan sin utvecklingspsykologi återfinner de etablerade forskningsrönen. För den som vill veta mer om de teoretiska och vetenskapliga utgångspunkterna finns en bilagd litteraturlista. Trots att Ett litet barns dagbok publicerades för tjugo år sedan är listan faktiskt fortfarande förvånansvärt aktuell. Men det finns ett forskningsområde med nyare neurobiologisk kunskap som har relevans för Sterns intersubjektivitetsteori och som inte var så väl känd då boken skrevs.

I slutet av 1990-talet gjordes en upptäckt som kom att revolutionera kunskapen om hur människor uppfattar andras intentioner. Av en ren slump fann en grupp italienska forskare under ledning av Giacomo Rizzolatti och Victor Gallese att de makakapor, som de använde i sin forskning om hur hjärnan planerar och styr målinriktade handlingar, reagerade på ett särskilt sätt när de såg andra utföra handlingar som var intressanta för dem. De kunde konstatera att en speciell grupp neuroner i hjärnbarken, placerade nära dem som styr individens motorik, aktiverades och avfyrade signaler när apan iakttog någon annan göra något intressant, till exempel att ta en nöt från en bricka. Det märkliga med dessa så kallade spegelneuroner var att de elektriska signaler som avfyrades vid aktiveringen inte ledde till att apan själv utförde någon handling, de var inte kopplade till apans egen muskulatur. Frågan som ställdes av forskarna rörde givetvis vad det var för neuropsykologisk mening 12

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 12

11-06-29 09.16.08

svenskt förord

med detta. Varför aktiveras neurala mönster i hjärnan inte bara för att kunna planera och styra sitt eget beteende utan också för att kunna följa någon annans planerade beteende?

Forskarna har senare upprepat försöken på människor, vars hjärnor inte är så olika makakapornas, och även här kunnat se att spegelneuronerna tycks hjälpa individen att föreställa sig eller gissa den andres tänkta beteende. När en individ iakttar hur någon annan utför en handling så aktiveras ett neurobiologiskt program som är detsamma som det som skulle aktiveras om individen själv utförde handlingen – något som alltså ger en unik möjlighet att sätta sig in i och föreställa sig den andres intentionella värld.

Forskningen om spegelneuronerna har troligen mycket mer att bidra med, men de resultat som hittills presenterats är onekligen av värde för den som är intresserad av människans utveckling av förmåga till intersubjektivitet. Att det finns en neurobiologisk resonans för andras målinriktade handlingar är betydelsefullt för utvecklingen av våra relationer till andra och har förmodligen varit så under människans hela historia. Vi kan alltså uppfatta andras signaler, tolka dem och besvara dem på sätt som förmedlar att vi vill komma nära eller hålla avstånd. Att kunna läsa av känslor, dela dem och känna sig förstådd är ju som Stern påpekar den viktigaste grunden för barnets växande inom ramen för de omhändertagande relationerna. ­Kanske kommer forskningen om spegelneuronernas betydelse att påverka det som Stern kallar för sitt ”lapptäcke” av gissningar, inlevelseförmåga och fakta och ge den berättelse som han ger oss i Ett litet barns dagbok en större neurobiologisk tyngd.

13

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 13

11-06-29 09.16.09

ett litet barns dagbok

Så tillbaka till Ett litet barns dagbok. Det är inte ­mycket av texten som har förändrats i den nya utgåvan. Vissa begrepp kring anknytning har emellertid ändrats i översättningen för att bättre stämma överens med det rådande svenska språkbruket. Några enstaka övriga ord har moderniserats men annars är texten oförändrad. I den första utgåvan fanns kommentarer från den svenska fackgrans­ karen i ett särskilt avsnitt. Dessa har tagits bort i denna utgåva. Skälet är att varje läsare nog vill göra sina egna kommentarer, utifrån sin specifika bakgrund, och det är svårt att fånga de olika nivåerna och specialområdena i några enstaka fotnötter. I stället har vi valt att lägga till några senare skandinaviska böcker inom utvecklingspsykologi för att ge den intresserade läsaren möjlighet att söka sig vidare.

Pia Risholm Mothander Docent, leg. psykolog, leg. psykoterapeut.

Specialist i klinisk psykologi Psykologiska institutionen Stockholms universitet

14

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 14

11-06-29 09.16.09

Förord

Det har gått 21 år sedan den här boken kom ut, och bland de många böcker jag har skrivit är Ett litet barns dagbok fortfarande den som jag själv tycker mest om och den som ligger mig varmast om hjärtat.

När jag skrev boken bestämde jag mig för att ha kul och skriva för min egen skull. (Att min son kom upp i koltåldern och att min fru födde vårt andra barn under tiden jag skrev den är ingen slump.)

Jag hade förstått att mysteriet kring vad som pågår i det lilla barnets medvetande representerar en grundfråga som ställdes under antiken och ställs ännu oftare idag. Det svåra med att skriva boken var: Hur kommer man vidare?

Det finns förstås objektiva rön från vetenskaplig forskning och observation. De är viktiga och spännande och ger oss föreställningar om vad det lilla barnet är kapabelt till och vad som ligger utom räckhåll för dess förmåga i en viss ålder. Min bok bygger också på den sortens kunskap. Där­ e­mot ger vetenskapen oss ingen bild av hur ett litet barn själv kan tänkas uppleva det att finnas till. Den förser oss med en stomme, men ingenting att klä den stommen med.

15

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 15

11-06-29 09.16.09

ett litet barns dagbok

För att få tillgång till det behöver vi vända oss till konsten, till poesin och berättelserna. Det är där som upplevelsen att vara ett litet barn byggs ut och görs levande, även om skildringen inte alltid är hundraprocentigt sann. Bilderna som talar till oss om vad som pågår i en annan människas medvetande bygger på berättelser och poesi. (Tolkningar är berättelser.)

Finns det en medelväg? Ja, men en sådan kompromiss har brister. Även om vetenskapen och konsten kan ge stöd åt varandra, kan de aldrig bli ett. Bristerna var uppenbara för mig, men jag valde medelvägen i alla fall. Alltså frigjorde jag mig från vissa av de objektiva bevisens band, och jag ansträngde mig inte för att hålla mig så nära den aktuella forskningen som möjligt. Man skulle kunna säga att jag skrev boken genom att använda objektiva fakta som utgångspunkt för att både kasta mig ut i fantasin och söka stödjande belägg.

Jag önskar att jag vore en bättre poet och historieberättare, men det var inte mitt huvudsyfte. Jag ville fånga kärnan i ett känslotillstånd, oavsett om det blev vackert beskrivet eller ej och trots att de vetenskapliga principerna bara finns i bakgrunden. I vilken mån det är legitimt är upp till läsarna att avgöra – inte till forskarna och inte till poeterna.

Ett annat skäl till att den här boken är den som jag själv tycker mest om är att den skrevs i relation till ett motstånd.

Ofta är det så att kärleken till en början behöver ett hinder, som när det övervinns ger den kraft att flöda fritt. Jag visste att mina kolleger skulle rynka ögonbrynen. Vissa undrade om jag ”flippat ur” eller om jag var ute efter att spoliera 16

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 16

11-06-29 09.16.09

förord

min yrkeskarriär. Men jag gav mig inte, eftersom det här mellantinget mellan vetenskap och poesi i mina ögon var det närmsta människor kommer till att skapa sig en tillfredsställande bild av verkligheten.

I det här förordet tänker jag rätta till några felaktigheter som i huvudsak beror på läget inom forskningen när boken skrevs.

När jag läst boken på nytt har det slagit mig att den ­fun­gerar bra som introduktion och vägvisare till allt jag skrivit sedan dess. Jag blev förundrad och glad över att upptäcka att huvudtemana fanns med redan här, om än inte i fullt utvecklad form. Det tycks som om ett helt livs verksamhet har följt en plan, en konsekvent bana. Jag ska försöka ringa in bokens huvudteman och tala om för läsaren var de återfinns i mera utvecklad form i senare böcker.

Känslornas värld: John sex veckor Huvudtemat här avser upplevelsers ”känsloton” och det lilla barnets tvärmodala förmågor. Ett exempel på ­tvär­modalitet är att ett litet barn som har förbundna ögon och känner ett föremål i munnen omedelbart förstår hur föremålet ser ut. Informationen överförs från en sinnesmodalitet till en ­annan. Slutsatsen är att barnet inte bara har tvärmodala förmågor utan faktiskt är multimodal (mångsensoriell). Alla sinnesmodaliteterna kan ”prata” med varandra. En upplevelse tar plats i en och därmed alla modaliteter, blandas om, fogas samman och formar en känsloton, ett slags inre känslolandskap fritt från ”saker” och konkreta handlingar.

17

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 17

11-06-29 09.16.09

ett litet barns dagbok

Viss nyare forskning pekar på att multimodaliteten finns redan vid födseln och kan observeras hos nyfödda. Andra hävdar att den förvärvas först ett antal månader senare.

Skillnaden är kanske inte fullt så viktig som den verkar, eftersom den inte ger något slutgiltigt svar på frågan om vad som är medfött – är det den latenta förmågan eller är det handlingarna som är avhängiga av förmågan, och så vidare. Neurovetenskaplig forskning har visat att mång­ sensorialitet inte kan observeras enbart på beteendenivå utan även på neuronnivå, i enskilda neurongrupper.

Det här grundtemat utvecklas i min senaste bok Forms of Vitality: Exploring Dynamic Experience in Psychology, the Arts, Psychotherapy and Development (Stern, 2010).

Tanken om känslotoner i Ett litet barns dagbok blev till ­föreställningen om vitalitetsformer. Det handlar om kon­ turer av skiftande tidsmönster och intensitet. Resonemanget går ut på att vitalitetsformer bygger på rörelse som grund­innebörd av att vara levande, och på rörelsens fem ”döttrar” – tid, rum, kraft, intention och riktning – som upplevs subjektivt i samband med all rörelse. Vitalitetsformer är ett mera omfattande begrepp än känslotoner.

Det förs också ett resonemang om vitalitetsformer som grundläggande för alla slags konstnärliga uttryck och som den gemensamma nämnare som gör att olika konstarter kan samverka. För att ge några exempel är ett musikaliskt crescendo en vitalitetsform, som i dansen motsvaras av en successiv taktökning och i filmen av en rörelse där återgivningen av händelseförloppet går från avståndsbild till närbild och så vidare. Vitalitetsformer är grundläggande för cykler av spänning och avslappning, upptrappning– 18

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 18

11-06-29 09.16.09

förord

kris–lösning, cykler av upphetsning och lugn. De kan alla uppträda inom mycket korta tidsspann.

Vitalitetsformerna bär upp den psykologiska erfarenheten av att vara levande. De härrör direkt från Johns upplevelse av ”känslornas värld”.

Den omedelbara omgivningens värld: John fyra och en halv månad Huvudtemat här är de närmast sekundsnabbt skiftande stimulansnivåer som barnets tidiga sociala värld består av. De här topparna och dalarna motsvaras av toppar och dalar i graden av upphetsning hos John. Det lilla barnets förmåga att tolerera höga stimulansnivåer utan att bli överväldigad och tolerera låga nivåer utan att ledsna anger gränserna för sättet att leka som mamman och barnet utvecklar tillsammans. Det framträder tydligt i dagboken. Vi har vidareutvecklat den här grundtanken i klinisk riktning när vi studerat problem som rört stimulans- och upphetsningsnivån med koppling till ”påträngande” föräldrar eller alltför passiva föräldrar, respektive de problem som uppstår när föräldrarnas förväntningar inte stämmer överens med barnets temperament (Stern, 1996; Stern & Bruschweiler-Stern, 1999). En sådan brist på överensstämmelse kan skapa en ond cirkel i den inbördes kontakten, som går att åtgärda.

Den sociala världens ögonblickliga prägel väckte frågor kring varaktigheten av en handling som höjer eller sänker stimulansnivån. Eller, för den delen, varaktigheten av det subjektiva ögonblick där detta sker. De här frågorna ledde 19

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 19

11-06-29 09.16.09

ett litet barns dagbok

fram till boken Ögonblickets psykologi (Stern, 2005), en allmän undersökning av upplevda ögonblicks karaktär och deras inbördes relationer i den fortlöpande tillvaron.

Det utvecklingsmässiga tidsschemat är omdiskuterat inom forskningen. Tidsangivelserna som förekommer i dagboken är, tycker jag nu, väl strikta och lyfter inte fram individuella skillnader tillräckligt. Den allmänna inriktningen inom utvecklingspsykologin är att visa att förmågor framträder tidigare än förväntat. Sedan följer en motreaktion som omdefinierar förmågan, vilket innebär att tidpunkten då förmågan förvärvas flyttas fram. Även om de här pendelrörelserna är intressanta att följa kan vi bortse från dem här.

De inre landskapens värld: John tolv månader Här uppstod mitt första större dilemma under omläsningen av den nuvarande versionen av Ett litet barns dagbok. Det berör intersubjektivitet, som grovt beskrivet innebär att två medvetanden kan dela samma tanke, bild eller känsla eller samma ”inre landskap”. Det handlar om ett slags tanke­ läsning, om att befinna sig i en annan människas kropp eller medvetande. Det innebär att den ena kan säga till den andra: ”Jag vet att du känner som jag”, eller något åt det hållet. Den nuvarande versionen av dagboken framställer intersubjektivitet som en förmåga som utvecklas med tiden och som först visar sig vid ungefär sju månaders ålder när barn pekar på ett föremål som fångar deras intresse.

När de vill att också föräldern ska titta på det pekar de 20

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 20

11-06-29 09.16.09

förord

först på föremålet och tittar sedan på föräldern för att sedan peka på föremålet igen, fram och tillbaka, till dess att föräldern ”fattar” och själv riktar uppmärksamheten och blicken mot föremålet ifråga. Barnet vill med andra ord åstadkomma en gemensam upplevelse av uppmärksamhet där föräldern fokuserar blicken och uppmärksamheten på samma sätt som han – ett slags intersubjektivitet i primitiv form.

Det antas allmänt att mer förfinade former av intersubjektivitet framträder efter hand som utvecklingen går vidare. De som går allra längst hävdar att ”reell” intersubjektivitet inte föreligger förrän i tre- eller fyraårsåldern, när den kognitiva utvecklingen kommit en bit på väg.

Min nya ståndpunkt, som rör till det hela, är att intersubjektivitet inte är en förmåga som utvecklas hos barnet.

Det är i stället ett livsvillkor. Som många filosofer konstaterat är det mänskliga medvetandet – vid födseln – öppet för andra medvetanden, och medvetandet konstrueras ut­ ifrån antagandet att ”andra medvetanden liknar mitt, och andra liknar mig”.

Allt fler observationer pekar på att barnet är ”ämnat” att omges av andra såväl fysiskt som mentalt och att våra medvetanden från början konstrueras socialt utifrån andras föreställningar, känslor, tankar och intentioner.

Utan detta konstanta inflöde vore det mänskliga medvetandet något helt annat än det vi känner idag. Intersubjektivitet är med andra ord inte bara ett livsvillkor – det är den process som gör att vi är människor från början. Det finns även andra observationer som ligger i linje med den här nya tankegången, till exempel upptäckten av ”spegel21

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 21

11-06-29 09.16.09

ett litet barns dagbok

neuroner” som gör att vi upplever handlingar som andra faktiskt utför. Sedd i det här perspektivet framträder inte intersubjektiviteten helt plötsligt och inväntar inte heller utvecklingen av den ena eller andra förmågan. Den är en kontinuerlig livsprocess som mognar och utvidgas i takt med nya förmågor och erfarenheter.

Om jag varit medveten om det här när jag skrev Ett litet barns dagbok hade intersubjektiviteten utgjort det första avsnittet följt av avsnitten om känslornas respektive den omedelbara omgivningens värld, som delvis hade ägnats åt att visa på hur intersubjektiviteten vidareutvecklas.

Jag hoppas att läsaren kan genomföra den omvandlingsprocessen i tankarna.

De sista avsnitten – Ordens värld: John tjugo månader och Berättelsernas värld: John fyra år – vill jag inte ändra något i. De står för sig själva och känns sanna. Att läsa Johns sista berättelse fick mig att förstå varför den här boken är den jag tycker mest om.

Daniel N. Stern Mars 2011

22

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 22

11-06-29 09.16.09

… men också därför att det slog mig, på promenaden igår, att dessa tillvarons ögonblick var likt byggnads‑ ställningar i bakgrunden; de var de osynliga och tysta delarna av mitt liv som barn.

Virginia Woolf

Ett_litet_barns_dagbok_InD.indd 23

11-06-29 09.16.09

»En bra bok ska kunna läsas många gånger, och vid varje läsning ge nya och fördjupande insikter. Det är bara de riktigt gedigna böckerna som i detta avseende håller över lång tid och som har förutsättningar att bli klassiker. Ett litet barns dagbok platsar i denna kategori; det är ingen enkel handbok med råd om hur man bäst ska ta hand om sin baby, utan en bok om barns utveckling som vilar på en stabil vetenskaplig grund, trots sin lättsamma och poetiska framtoning. Boken är unik såtillvida att den med sitt till synes okomplicerade språk lockar en varierad läsekrets; den vänder sig till blivande och nyblivna föräldrar, mor- och farföräldrar, men också till psykologer, läkare, sjuksköterskor, psykoterapeuter, pedagoger och andra som i sitt yrke är intresserade av hur människors känslospråk utvecklas.« Ur Pia Risholm Mothanders förord. Hon är docent och specialist i klinisk psykologi vid Stockholms universitet

Ny utgåva med nyskri vet för ord av f ör fattare n

daniel n. stern är professor i psykologi vid uni-

versitetet i Genève och vid Cornell Medical School.

Han räknas som den stora banbrytaren inom modern utvecklingspsykologi och har skrivit en rad uppmärksammade böcker.

ISBN 978-91-27-12042-6

Stern.Ett.litet.barns.hela.5textkont.indd 1

11-06-22 13.13.53