__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

SAGT OM HERKULESSERIEN:

VEM KAN DU LITA PÅ?

Helt fantastiskt spännande! TV4 Nyhetsmorgon Fartfylld, välskriven och bitvis lite väl obehaglig. Dagens Nyheter

EN TONÅRSFLICKA UTFÖR ett kallblodigt terrordåd i Stockholms tunnelbana. Sverige befinner sig i chock. Är flickan en ensam galning eller har hon agerat på någons order?

MONS KALLENTOFT

Man vänder blad med glupande frenesi. Le Monde (Frankrike)

Samtidigt som Zack kämpar med tilliten i sin nya kärleksrelation dras han allt djupare in i utredningen. När bitarna slutligen faller på plats står tusentals människoliv på spel.

Har allt en modern kriminalroman ska ha. Tidningen VI

Herkulesserien är en internationell fullträff, såld till över 20 länder och hyllad av både kritiker och läsare.

Spännande och välskrivet. Bibliotekstjänst

Drivet tempo från början. Upsala Nya Tidning Otrolig spänning … Otroligt driv … Bra språk. Gomorron Sverige, SVT

”Har allt en modern kriminalroman ska ha.” Tidningen VI om Herkulesserien

En svit tuffa, rappa romaner. Nerikes Allehanda Språket flyter lätt och man rycks med. Sala Allehanda Allt blir enkelt och logiskt och nästan vardagligt mitt i den avgrund av vidrigheter det handlar om. Norrköpings Tidningar

Foto © Thron Ullberg

ANNA KAROLINA arbetade som polis innan hon 2014 debuterade med Stöld av babian, som nominerades till Crimetimes debutantpris och Stora Ljudbokspriset. Därefter har hon skrivit ytterligare 3 böcker och översatts till ett flertal språk. Anna är född 1974 och bor i Malmö.

En polis anmäls försvunnen och hittas kort därpå brutalt mördad. Hans senaste uppdrag var som hanterare vid infiltreringen av en stor knarkliga. Nu kräver infiltratören, vars identitet är okänd, Zack som ny kontaktperson.

FALCO, den femte delen i Herkulesserien, är Mons Kallentofts och Anna Karolinas första gemensamma bok. Genom att spetsa det högaktuella kriminaldramat med personliga konsekvenser skapas en berättelse som berör lika mycket som den skrämmer. Romanen baseras löst på Herkules sjätte storverk, jakten på de jättelika rovfåglarna.

har med sina kriminalromaner om Malin Fors blivit hyllad av såväl läsare som kritiker. Hans böcker har översatts till 30 språk och sålts i närmare 3 miljoner exemplar. Mons är född 1968, uppvuxen utanför Linköping och numera bosatt på Mallorca.

Förföriskt bra! Borås Tidning

ISBN 978-91-88545-45-9

Detaljerade personskildringar, välskrivna miljöbeskrivningar och ett språk som är sublimt för genren. Fyens Stiftstidende (Danmark)


FALCO


Bookmark Förlag www.bookmarkforlag.se FALCO © 2018 Mons Kallentoft & Anna Karolina Bookmark Förlag, Stockholm 2018 Svensk utgåva enligt avtal med Nordin Agency omslag: Anders Timrén omslagsbild: Shutterstock, iStockphoto och Alamy författarfoto: Thron Ullberg tryckt och inbunden av: ScandBook UAB, Litauen 2018 isbn:

978-91-88545-45-9


Tidigare titlar i Herkulesserien (skrivna tillsammans med Markus Lutteman): Zack 2014 Leon 2015 Bambi 2016 Heroine 2017

Av författarna har tidigare utgivits: Mons Kallentoft Pesetas 2000 Marbella Club 2002 Food noir. Mat, mord och myter 2004 Fräsch, frisk och spontan 2005 Midvinterblod 2007 Sommardöden 2008 Höstoffer 2009 Vårlik 2010 Den femte årstiden 2011 Vattenänglar 2012 Food junkie. Livet, maten, döden 2013 Vindsjälar 2013 Jordstorm 2014 Eldjägarna 2015 Djävulsdoften 2016 Bödelskyssen 2017

Anna Karolina Stöld av babian 2014 Står dig ingen åter 2015 Förlorat ansikte 2016 Sjusiffrigt 2017


Vem ska stoppa de människoätande fåglarnas vrede? Vem ska klippa deras skinande vingar? Vem ska kasta sig ut i intet? Vår hjälte, vår hjälte, vår hjälte.


1 Stockholm, fredagen den 4 maj

Zack Herry låter underarmen snudda vid tjänstepistolen som han bär under t-shirten. Han har gjort det till en vana att vara beväpnad dygnet runt, även då han är ledig. För mycket skit som har hänt. För mycket skit i världen över huvud taget. Han blickar ut över Riddarfjärden som kråmar sig i ett skirt vårljus. Båtar stävar fram och tillbaka på de försiktiga vågorna och långt borta förenar Västerbrons mäktiga spann Kungsholmens höghus med Södermalms törstiga grönska. Han fortsätter upp från Gamla stan mot Götgatan. Får kryssa mellan människor som ser ut att tävla om vem som ser softast ut i sin rutiga skjorta och rika ansiktsbehåring. Varför vill så många män i den här stadsdelen ha talibanskägg? Som killen bakom honom. Zack ser sig om över axeln. Jo, snubben går fortfarande efter honom, har gjort det ända från Gamla stan. Eller inbillar han sig bara? Han fortsätter framåt, sneglar över axeln igen. Ser att killen viker in på en tvärgata. Zack rynkar pannan. Han fick nog bara för sig. Han nickar ett hej till tiggaren som sitter lutad mot väggen vid tunnelbanenedgången i Götgatsbacken. Zack har sett den tandlöse mannen där hela vintern. Samma trasiga gympaskor, samma smutsiga filt. Stackars sate. Men idag behöver han inte frysa. Det är vår i luften. Fågelkvitter i Zacks bröst. Han vill festa, dansa, ligga. Solen har den inverkan på honom och han har bestämt med Abdula att de ska röja på en svartklubb ikväll. 9


Men först ska Zack till dojon i Skärholmen och träna med Hiro sensei. Öva sparkar och slag, finslipa tekniker, stärka psyket. Han har kört hårt på sistone, är i bättre form än på länge. Och han är ren, har inte knarkat på ett halvår. Själen är hyfsat frisk, så frisk den kan bli med tanke på allt som varit. Zack drar upp solglasögonen på hjässan när han går in genom de automatiska glasdörrarna till tunnelbanan och fram till spärrvakten. Han håller upp polislegitimationen, får en godkännande nickning av vakten, en indisk man med orange sikhturban, och hör klicket när spärren går upp. En outtalad arbetsförmån, att åka gratis på brickan. Tunnelbanepersonalen ifrågasätter aldrig om man är i tjänst eller inte. Vet att de i värsta fall kan sabotera ett spaningsuppdrag eller ett ingripande. Och de gillar att ha poliser i närheten – om något skulle hända. Zack tar rulltrappan ner och pluggar in öronsnäckorna. Han lyssnar på en podd, två professorer från Cambridge som diskuterar de antika myterna och hur de påverkar våra liv än idag. Med deras röster stänger han världen ute och andas in den kvava värmen. Men han kan inte undgå att se reklamen han glider förbi. En leende Carola med gnistrande ögon. Hon är huvudartist på en kristen gala i Globen och extra dekaler är ditklistrade: Bara två tusen biljetter kvar! Köp idag! Nere på perrongen är fler annonser uppsatta på tavlorna på det slitna, blå kaklet längs med spåret. Hela stationen verkar vara prydd med den kristna galan. Och full av folk som pillar med sina mobiltelefoner medan de väntar. De står hipp som happ, distanserade från omgivningen och varandra, kanske även från sig själva, efter en stressig arbetsvecka. Skickar sms, surfar. Sköter sitt privatliv i det offentliga rummet. Zack slappnar av i anonymiteten bland alla människor, går slalom mellan svettiga kroppar, systempåsar och matkassar från Söderhallarna. Tar ett kliv över en urinpöl och ställer sig vid en bänk. Han tittar på en kvinna med barnvagn som står på fel sida om den markerade linjen i golvet. För nära perrong­ kanten. En knuff och hon kan ramla ner på spåret. Varför tänker inte folk? Men det är fler som står för nära och han låter det 10


vara, koncentrerar sig på podden igen. Dras in i den historiska berättelsen som om han var en del av den. Han fascineras av de grekiska hjältarna som är till hälften gudomliga, till hälften dödliga. Ibland känner Zack igen sig i deras vrede, i deras makt och öden. Som om han har ett par droppar av deras blod i sig. Han sneglar på informationstavlan i taket. En minut kvar tills tåget kommer. Framför honom dunsar två män in i varandra och Zack hör dem vagt genom podden: ”Se dig för!” ”Du också.” Den sköna stämningen från Stockholms gator tycks inte ha hittat ner under jord. Han lägger träningsväskan över axeln, ser en ung flicka komma nerför trappan med stirrig blick. Har hon tappat bort sina föräldrar? Zack är på väg att gå fram till henne men hejdar sig. Hon ser ändå ut att vara tolv, tretton år. Men det är något som inte stämmer. Hon har en rock på sig som är för varm för årstiden, som ser ut att passa bättre på en man än på en ung tjej. Sedan tittar hon på Zack, en snabb blick innan hon viker av mot perrongkanten. Det skramlar inne i tunneln. Tåget är på väg nu. Zack ställer sig på tå för att se vart flickan tar vägen och nu springer hon rakt mot kvinnan med barnvagnen. Kvinnan tycks ha tappat något, för hon böjer sig mot golvet. Blir överrump­ lad av flickan som tar tag i barnvagnen och vräker ner den på spåret. Blir överrumplad av knuffen hon själv får, balanserar på kanten, famlar i luften. Sedan faller hon mot rälsen med ett skärrat skrik. Och Zack hinner tänka: Vad fan händer? Innan perrongen vibrerar av kaos.


2

Flickan stirrar på barnvagnen som ligger på spåret, och på mamman som snart ska möta döden. En man hoppar ner från perrongen, springer mot mamman och ropar något om att de måste upp. Flickan ler. Ännu en otrogen som kommer att dö. Stoltheten rusar i kroppen, rusar som tunnelbanetåget gör mot de otrogna. De ska alla följa mig in i döden. Samtidigt darrar hon inombords av chocken över att hon faktiskt gjorde det. På vägen hit hade hon funderat på att försöka fly istället. Men hon var lamslagen av skräck, påhejad av männen och deras mantra. Det här är ditt uppdrag i livet. Du får komma till paradiset. Och någonstans inom sig visste hon att de hade rätt. Efter all väntan var det igång, och nu har hon tagit det första steget, det är bara att fortsätta. Hon vänder sig om och sliter upp rocken. Blottar bomb­bältet runt midjan. De som lägger märke till henne backar undan, men de flesta gestikulerar mot spåret och skriker: ”Rädda barnet! Rädda barnet!” Bakom dem skymtar en affisch på den kristna sångerskan. Hennes ansikte är suddigt. Flickan tar fram den lilla skogsyxan ur ärmen och hugger den våldsamt i halsen på en ung man som står närmast. Det 12


smala, skarpslipade bladet tränger in i köttet, sliter av pulsådern. Mannen faller ihop och flickan blinkar för att skaka av sig den panikartade känslan. Hon har sett många människor dö men det här är första gången hon utför dådet själv. En värme sprider sig i bröstet – hon känner det nu, hon ska till paradiset. Inom sig ser hon en bild av en strand, en blå himmel som flyter ihop med havet, svankande palmer och ett stort glas med sött te fyllt med is. Jag ska dit idag. Vetskapen driver henne vidare och hon hugger igen. I en arm. I en kvinnas ben. Blod som strömmar ur sargade kroppar. Hon är större än livet och inom henne upprepas orden: Allahu Akbar, Allahu Akbar. När en kille kastar sig åt sidan ser hon den långe mannen igen, han med blont, lockigt hår. Han rör sig mot henne i folkmassan och nu har hon chansen att ta med sig honom in i döden, precis som imamen på Darknet ville. Hon hugger med yxan mot folk för att komma närmare. Ser att den blonde hejdar sig och stirrar på bombbältet. Nu, nu, nu. Allahu Akbar. Inne i tunneln gnisslar tågets bromsar. Det smakar järn i munnen och hon förstår att det är de otrognas blod. Hon spottar medan hon avancerar framåt. Mot mannen hon ska döda. Öronsnäckorna har ramlat ur och nu dånar världen mot Zack. Vad i helvete är det här? En flicka som hugger ihjäl folk med en yxa. En flicka med ett bombbälte. Ska jag dö nu? Kommer jag att sprängas i luften? Terrordåd. Ordet glimtar till i hans bakhuvud. Men vad fan! En liten tjej? Han försöker få ihop det hon gör med det unga ansiktet han ser. En tonåring som borde vara på väg hem från skolan och se fram emot helgen. 13


Men istället sprider hon död och förintelse omkring sig. Mannen som hoppade ner på spåret gräver i barnvagnen. Kvinnan skriker och kravlar mot honom. Tåget får rälsen att tjuta. Zack ser paniken, de fallna kropparna. Folk som flyr men alla kommer inte undan. De springer åt olika håll. Mot trapporna till Södermalmstorg, ner till bussarna, upp mot Götgatan. De krockar med varandra, ramlar omkull. Och flickan är där och hugger. Hon verkar ha siktat in sig på Zack som befinner sig ett femtontal meter längre bort, för hon sneglar ideligen åt hans håll. Som för att försäkra sig om att han är kvar. Han lyfter t-shirten och drar sin Sig Sauer. Det är det enda han kan göra. Skjuta henne. Men hon är bara ett barn. Ett barn med en bomb som kan explodera när som helst. Sprida mer död på perrongen. Han höjer vapnet, försöker få korn och sikte i pannan på flickan. Men händerna skakar för mycket. Ett barn. Hon är bara ett barn som har hela livet framför sig. Någons dotter. Ta dig samman, Zack. Ta dig samman. Han siktar mot bröstkorgen istället, men det är för nära bomben. Vad fan ska han göra? Det är människor bakom flickan, framför flickan, som rör sig i Zacks skottlinje. Ändå fortsätter han att sikta på henne, måste förhindra att fler dör. Och flickan ser rakt på honom nu. Gör en rörelse mot bombbältet. Ett eko i Zacks huvud – nu dör jag. Nu sprängs hela världen. Han har ett vapen! Det hade hon inte räknat med och hon måste skynda sig nu. Hur många har jag dödat? Allah kommer bli nöjd. Allahu Akbar. En bit bort står en tant och håller i en presentpåse. Med skärrade ögon letar hon omkring sig. Ropar: ”Bosse! Bosse!” 14


Flickan skyndar fram och svingar yxan, men missar. Lyfter yxan igen och hugger mot andra otrogna i närheten, men de kastar sig undan, lyckas undvika eggen. Hon ser på sin blodiga rock. Hjärnan är ren, som om hon först nu kan tänka klart. Jag ska dö nu. Paradiset väntar på henne, en sprakande palett av varma färger. Inte grå och trista, som i lägenheten i Rinkeby. Sedan letar hon rätt på den blonde mannen igen, rör sig mot honom, lägger handen på bombbältet. Samtidigt hör hon en knall och det bränner till i axeln. Smällen får henne att vackla bakåt, mot perrongkanten. Hälen får inget fäste, vickar i luften. Och nu dundrar tåget ut från sin håla. Hon viftar med armarna för att få balans igen, men faller ner på spåret. Vrider huvudet mot loket och känner hur halsen smeker rälsen. Måste bort. Måste upp. Men hon inser att hon inte kommer att hinna. Bara bomben kan ta henne till paradiset nu. Hon för händerna mot bältet. Fingrar efter utlösaren. Bromsarna skriker och sprider ett gnistrande regn. Ovanför henne tornar den blonde mannen upp sig med pistolen i händerna. Och hon inser att hon är på väg till en annan värld än den hon hade tänkt. Inte till paradiset. Ingen strand, inget hav, inget svalkande iste, ingen värme. Först kyla. Sedan bara ett mörker. Sig Sauern darrar i Zacks händer. Jag sköt henne, först i axeln, sedan i huvudet. Men jag var tvungen. Hennes händer rörde sig mot bältet. Han sträcker ut handen mot flickan trots att han vet att det är meningslöst. 15


Hennes ögon är tömda på hat nu, kvar finns bara dödens tomma blick. Det lilla ingångshålet i pannan. Han drar undan handen. I nästa sekund kommer vinddraget när det bromsande tåget kör över hennes kropp. Kör över bombbältet. Sprängs allt nu? Zacks inre skriker att han borde ta skydd men han står kvar. Han har just dödat ett barn och nu får ödet bestämma. Men inget händer. Inte än. Han vaknar till liv igen och springer ikapp med tåget. Ser att mannen som hoppade ner på spåret fortfarande är kvar, att han langar över babyn till någon uppe på perrongen. Sedan vänder han tillbaka mot mamman som inte har tagit sig upp än. Han sliter i hennes arm, vrider huvudet mot tåget och hans blick säger: Dör jag nu? Kanske är turen på deras sida för tåget rör sig allt saktare. Men hinner det stanna i tid? Zack vill ha en guds styrka nu, kunna stoppa det med händerna. Men han kan bara se på. Tåget bara ett par meter ifrån dem. Stanna! Han vet inte om han ropar det högt eller bara inombords. Men en högre makt tycks ha lyssnat, för nu står tåget stilla. Zack rusar dit, ser att mannen och kvinnan har klarat sig med bara någon centimeter till godo. Han hjälper dem upp, hör människor som skriker, men ändå en märklig tystnad i skrikens mellanrum. Sedan ser han sig omkring. Blod, död, våld. Och alltför många människor är kvar här nere. Riskerar att sprängas i tusentals bitar. Han ropar: ”Bomb! Det finns en bomb! Ni måste ut härifrån!”


3

Tunnelbanan är snart utrymd men Zack hör fortfarande skriken, tågets bromsar som gnisslar. Ett märkligt sus i trum­hinnorna, som om de strejkar efter de högljudda skotten. En ödslighet i luften, trots räddningspersonalens pågående arbete runt omkring honom. Ambulanssjukvårdare bär iväg bå­rar med skadade personer. Andningsmasker, droppställning­ar, kroppar under filtar. Poliser i uniform har spärrat av platsen och försöker skapa sig en bild av vad som har hänt. Tåget är undankört och räddningstjänsten har stängt av strömmen till spåret och letar efter den överkörda flickans kvarlevor. Själv står Zack och stirrar ner på hennes avkapade huvud som ligger kvar där hon blev överkörd, det har bara rullat in en bit mot perrongkanten. Kulhålet i pannan. Hennes ögon är bruna och de ser vänligt på honom nu. Kanske var hon sådan innerst inne. Men han anar även det han såg i hennes blick innan han sköt henne. En känsla av att ha blivit lurad, att någon svikit henne, men att hon insåg det först när allt var försent. Vem är hon? Vem skapade monstret som levde i henne? Någon mer måste ligga bakom det här. Någon som vill samhället illa. Som kanske vill honom illa. En tanke har smugit sig på honom – att flickan var ute efter honom. Han andas in den tjocka lukten av järn och ser henne framför sig med yxan i handen. Hur hon ideligen tittade på honom. 17


Visst gjorde hon det? Sedan inser han att det inte finns något vettigt i den tanken. Hon gav sig ju på många andra först. Varför skulle han ha varit målet? Dessutom var bombbältet fejkat. En ren jävla bluff. Zack får svårt att andas när han tänker på att han har dödat ett barn. Kunde han ha gjort på något annat sätt? Övermannat henne. Men hon fingrade på bombbältet. Såg ut att tro att det var äkta. Visste hon inte? Misslyckandet fräter i honom. Han ser på offren. De skadade som sitter på bänkarna där ambulanspersonal plåstrar om dem. Så onödigt. Så jävla meningslöst. Jag borde ha kunnat stoppa det. Men hur? Hur? Någon lägger en hand på Zacks axel och han ser upp. Det är Deniz Akin, hans närmaste kollega. Bredvid henne står Douglas Juste, deras chef på Särskilda enheten. Båda med ett oroligt uttryck i ögonen. Zack blir överrumplad av lättnaden som sprider sig i kroppen, tryggheten han känner för att de är här. Hans polisiära familj. Rent krasst, den enda familj han har. ”Hur är det?” Deniz drar fingrarna genom sitt mörka hår som ser lockigare och rufsigare ut än vanligt. ”Galet.” Hon nickar kort med uppspärrade ögon, verkar inte hitta några ord som passar för det här tillfället. Douglas tar ett kliv närmare. ”Du gjorde det enda rätta.” Sedan verkar han grubbla på något, ser obekväm ut i kostymen som är lika oklanderlig som alltid, i tunn grå flanell med en perfekt matchad röd slips. Hans faderliga blick gör att hans raka, nobla näsa ser ännu skarpare ut än vanligt. ”Du gick från jobbet vid tre”, säger han och tycks överväga hur han ska fortsätta. ”Ändå hade du pistolen med dig.” Zack sväljer. Vet att han kommer få skit för det här. Bli grans­ kad i ännu en internutredning. Men innan han hinner svara säger Douglas: 18


”Jag kommer ändra din sluttid till 17.00. Det kom in ett tips precis när du skulle lämna stationen. Var det inte så?” Han tittar bestämt på Zack och Deniz men ingen av dem svarar. Zack söker hennes blick men har svårt att tyda den. Kommer hon att gå med på det här? Hålla Zack om ryggen, som Douglas tydligen tänker göra. Hon har alltid gjort det tidigare, mörkat när han har varit hög på jobbet, skyddat honom när han använt mer våld än vad situationen har krävt. Något som hon själv också har gjort. Och då har han alltid backat upp henne. Men är hon beredd att göra det ytterligare en gång? När han har dödat ett barn, även om hon var terrorist. Deniz ser på honom med medlidande i blicken. Till slut nickar hon och Zack andas ut. ”Bra”, säger Douglas. ”Men jag måste ta din Sig Sauer nu. Du kan rutinerna.” Zack drar vapnet ur hölstret och hans hand skakar när han ger det till Douglas. ”Det är en kula i loppet, bara så du vet.” Han stoppar skakningen med viljekraft. Hoppas att Douglas inte la märke till den. Douglas nickar och kilar ner Sig Sauern i byxlinningen. ”Det blir debriefing på Kronoberg senare ikväll. Alla 112:or som har varit inblandade ska dit. Jag förutsätter att du kommer.” ”Jag vill bara hem.” ”Klockan tio i aulan.” Douglas lämnar Zack och Deniz och går vidare mot ett par uniformerade kolleger som fäster ett identifieringsband runt ett offers handled. En vördnad i deras ansikten och rörelser. Respekt inför den döda. Zack skakar på huvudet, och Deniz lägger armarna om honom. Håller kvar tills han andas lugnare igen. Han ger henne ett tacksamt leende, vänder sig om och går därifrån. Kommer på att han hade en väska med sig. Kollar runt och lägger märke till ännu en sargad kropp, en tonårspojke som ligger på mage på perrongen med ett djupt jack i nacken. Vilken vrede flickan måste ha burit på. Eller så var hon fullständigt hjärntvättad. Av vem? Han hittar väskan under bänken där han stod tidigare, tar den och går vidare mot trappan till Södermalmstorg. Han vill 19


upp ur underjorden. Upp till solen. Vill se Riddarfjärden blåna precis så vackert som bara saker i den här världen kan blåna, se Västerbron förena världar, istället för att känna hur hat driver människor allt längre och längre ifrån varandra. På en affisch har någon dragit sina blodiga fingrar över Carola.


4

Zack lyfter armarna mot taket och rullar höfterna i takt till den pulserande musiken. Glipan mellan t-shirten och jeansen blottar hans magmuskler. Den gamla industrilokalen har förvandlats till ett ormbo av svettiga kroppar och han slingrar sig mitt i det, ner mot golvet och upp igen. Dansar tätt ihop med två kvinnor. Dansar med sig själv. Med alla. Han försöker rensa bort bilden av flickans huvud men han ser det överallt i det blinkande ljuset. Lila, blått, gult, grönt. Hennes ansikte skiftar färg och ögonen är inte vänliga längre. De är anklagande och frågar: Varför dödade du mig? Jag var bara ett barn. Hur kunde du svika mig så? Hur kunde hela världen göra så mot mig? Jag hade ju inte ens en bomb, du hade kunnat dra upp mig från spåret istället för att skjuta mig. Och någonstans finns det föräldrar eller andra anhöriga som har förlorat den här flickan. Oavsett vad hon har gjort. Zack blundar men hennes ansikte blir bara ännu tydligare. Doften av järn. Sargade kroppar. Skriken, tågets hjul som vrålar mot rälsen. Han öppnar ögonen igen. Borde inte ha åkt hit men han var för rastlös för att sitta själv hemma i lägenheten. För sugen på att knarka. Lugna själen med en lina i vardera näsborren. Men han hade stått emot Abdulas erbjudande. Det är så lätt att trilla dit igen. Var är Abdula, förresten? Zack ser sig omkring men ger snart upp. En ocean av dansande människor. Abdula kan vara var 21


som helst. Förmodligen kränger han bollar inne på toaletten. Lika bra att inte veta. Så ser han honom borta vid baren med en man med arabiskt utseende som Zack inte känner igen. De diskuterar med ansiktena tätt intill varandra. Säkert affärer, för Zack ser på Abdula att han är koncentrerad, gnuggar fingertopparna mot hand­ flatan, verkar tänka efter om han gillar det han hör. Någon trycker sig mot Zacks rygg, följer med i hans rörelser. Han sneglar över axeln, ser ett svart hår som rör sig som en sammetsmantel där bakom. Han vänder sig om, vill se hennes ansikte. Men hon snurrar runt och smyger in rumpan mot hans skrev. Retas med sin finlemmade kropp. Tar tag i hans händer och för dem till sina bröst, förflyttar dem till midjan, höfterna. Han behöver inga droger. Behöver bara det här. Den sensuella skapelsen i hans famn. Den glänsande huden, svettpärlorna, hennes axlars perfekta rundning, hennes nacke som viskar efter att bli kysst. Han trycker sig närmare och hon lägger ena armen om hans nacke. Klöser med naglarna i hans hårbotten. Framkallar en rysning som fortplantar sig i hans vener, får honom att vilja ha mer av den här kvinnan. Han försöker få henne att svänga runt men istället sträcker hon upp andra armen också, knäpper händerna bakom hans nacke och hon är förvånande stark. Hennes bröst skjuts fram av den bakåtlutade positionen. Eggar honom till gränsen för vad han står ut med. Och han förstår att hon leker. Det vill han också göra.


SAGT OM HERKULESSERIEN:

VEM KAN DU LITA PÅ?

Helt fantastiskt spännande! TV4 Nyhetsmorgon Fartfylld, välskriven och bitvis lite väl obehaglig. Dagens Nyheter

EN TONÅRSFLICKA UTFÖR ett kallblodigt terrordåd i Stockholms tunnelbana. Sverige befinner sig i chock. Är flickan en ensam galning eller har hon agerat på någons order?

MONS KALLENTOFT

Man vänder blad med glupande frenesi. Le Monde (Frankrike)

Samtidigt som Zack kämpar med tilliten i sin nya kärleksrelation dras han allt djupare in i utredningen. När bitarna slutligen faller på plats står tusentals människoliv på spel.

Har allt en modern kriminalroman ska ha. Tidningen VI

Herkulesserien är en internationell fullträff, såld till över 20 länder och hyllad av både kritiker och läsare.

Spännande och välskrivet. Bibliotekstjänst

Drivet tempo från början. Upsala Nya Tidning Otrolig spänning … Otroligt driv … Bra språk. Gomorron Sverige, SVT

”Har allt en modern kriminalroman ska ha.” Tidningen VI om Herkulesserien

En svit tuffa, rappa romaner. Nerikes Allehanda Språket flyter lätt och man rycks med. Sala Allehanda Allt blir enkelt och logiskt och nästan vardagligt mitt i den avgrund av vidrigheter det handlar om. Norrköpings Tidningar

Foto © Thron Ullberg

ANNA KAROLINA arbetade som polis innan hon 2014 debuterade med Stöld av babian, som nominerades till Crimetimes debutantpris och Stora Ljudbokspriset. Därefter har hon skrivit ytterligare 3 böcker och översatts till ett flertal språk. Anna är född 1974 och bor i Malmö.

En polis anmäls försvunnen och hittas kort därpå brutalt mördad. Hans senaste uppdrag var som hanterare vid infiltreringen av en stor knarkliga. Nu kräver infiltratören, vars identitet är okänd, Zack som ny kontaktperson.

FALCO, den femte delen i Herkulesserien, är Mons Kallentofts och Anna Karolinas första gemensamma bok. Genom att spetsa det högaktuella kriminaldramat med personliga konsekvenser skapas en berättelse som berör lika mycket som den skrämmer. Romanen baseras löst på Herkules sjätte storverk, jakten på de jättelika rovfåglarna.

har med sina kriminalromaner om Malin Fors blivit hyllad av såväl läsare som kritiker. Hans böcker har översatts till 30 språk och sålts i närmare 3 miljoner exemplar. Mons är född 1968, uppvuxen utanför Linköping och numera bosatt på Mallorca.

Förföriskt bra! Borås Tidning

ISBN 978-91-88545-45-9

Detaljerade personskildringar, välskrivna miljöbeskrivningar och ett språk som är sublimt för genren. Fyens Stiftstidende (Danmark)

Profile for Smakprov Media AB

9789188545459  

9789188545459  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded