manning marable
Malcolm X Översättning Stefan Lindgren
Leopard förlag Stockholm 2014
Malcolm X inlaga.indd 3
2014-06-26 17.33
Manning Marable: Malcolm X Leopard förlag S:t Paulsgatan 11 118 46 Stockholm www.leopardforlag.se All rights reserved including the right of reproduction in whole or in part in any form. This edition is published by arrangement with Viking, a member of Penguin Group (USA) Inc. Copyright © Manning Marable 2011 All rights reserved Originalets titel Malcolm X Översättning Stefan Lindgren Omslag Rasmus Kellerman Omslagsbild © Eve Arnold/Magnum Photos/IBL Bildbyrå Tryck Bookwell, Finland 2014 isbn 978-91-7343-403-4
Malcolm X inlaga.indd 4
2014-06-26 17.33
Innehåll inledning Livet bortom legenden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 kapitel 1 ”Res dig, du mäktiga ras!” 1925–1941 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 kapitel 2 Legenden om Detroit Red 1941–januari 1946 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 kapitel 3 Att bli ”X” januari 1946–augusti 1952 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 kapitel 4 ”Han är ensam i sitt slag” augusti 1952–maj 1957 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 kapitel 5 ”Broder, en präst måste vara gift” maj 1957–mars 1959 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 kapitel 6 ”Det hat som föddes av hat” mars 1959–januari 1961 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193 kapitel 7 ”Lika säkert som att Gud skapade gröna äpplen” januari 1961–maj 1962 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224 kapitel 8 Från bön till protest maj 1962–mars 1963 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 261 kapitel 9 ”Han utvecklades för fort” april–november 1963 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 289 kapitel 10 Synden straffar sig själv 1 december 1963–12 mars 1964 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 330 kapitel 11 Uppenbarelsen på pilgrimsfärden 12 mars–21 maj 1964 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 364 kapitel 12 ”Gör något åt Malcolm X” 21 maj–11 juli 1964 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 392 7
Malcolm X inlaga.indd 7
2014-06-26 17.33
malcolm x 1925–1941
kapitel 13 kapitel 14 kapitel 15 kapitel 16
”I kampen för värdighet” 11 juli–24 november 1964 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ”En sådan man förtjänar att dö” 24 november 1964–14 februari 1965 . . . . . . . . . . . . . . . . Döden kommer i tid 14 februari–21 februari 1965 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Livet efter döden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
439 472 508 546
efterord Reflektioner om en revolutionär vision . . . . . . . . . . . . 581 Författarens tack och forskningsnoter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 592 Noter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 599 Ordlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 694 Bibliografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 697
8
Malcolm X inlaga.indd 8
2014-06-26 17.33
Livet bortom legenden
INLEDNING
Livet bortom legenden I början av det förra seklet var området strax norr om Harlem, som senare skulle kallas Washington Heights, en glesbefolkad förort. Tack vare en dröm som kommit till affärsmannen William Fox förvandlades Broadway mellan västra 165:e och 166:e gatan till ett glittrande nöjescentrum. Fox instruktion till arkitekten Thomas W. Lamb var att rita en byggnad som överträffade alla teatrar på Broadway. Huset som stod klart 1912 pryddes av en dyr terrakottafasad mot gatan och marmorpelare som vaktade ingången, medan skulpturer av exotiska fåglar lyste upp foajén. Det var dessa färgstarka motiv, inspirerade av den stora 1800-talskonstnären John James Audubon, som fick Fox att kalla sitt nöjespalats Audubon. I husets bottenvåning designade Lamb en enorm biograf med platser för 2 300 besökare. Under de följande åren kom andra våningen att upptas av två stora danssalonger: Rosensalen, som kunde rymma 800 besökare, och Stora balsalen, som tog upp till 1 500. Inom några decennier började området kring Audubon att förändras och bli alltmer svart och arbetarklassdominerat. Audubons ledning sörjde för denna nya kundkrets underhållning genom att boka tidens mest kända swingband, däribland Duke Ellington, Count Basie och Chick Webb. Audubon blev också hem för många av stadens militanta fackföreningsmedlemmar och från 1934 till 1937 höll det nybildade transportarbetareförbundet sina möten där – åtföljda av en och annan våldsam konfrontation. Exempelvis avbröts en kväll i september 1929 en fest med 400 gäster, arrange9
Malcolm X inlaga.indd 9
2014-06-26 17.33
malcolm x 1925–1941
rad av Lanternans idrottsklubb, av fyra skott. Två personer sårades svårt. Under andra världskriget hyrdes Audubon ut till bröllop, judiska högtider, politiska möten och studentkalas. Efter 1945 började området förändras igen då många vita medelklassinvånare sålde sina hus och flydde till förorterna. Columbia Universitys beslut att bygga ut sitt sjukhus i korsningen West 168th Street och Broadway till ett stort medicinskt universitet genererade hundratals nya jobb för svarta inflyttare, medan Audubon anpassade sig till de ekonomiska realiteterna genom att stänga sin biograf, dela upp och hyra ut sina lokaler, med undantag för både Rosensalen och Stora balsalen som förblev danssalonger. I mitten av 1960-talet hade byggnaden förlorat det mesta av sin ursprungliga storhet. Huvudentrén till danssalongerna var liten och grå. Kunderna var tvungna att ta sig uppför en brant trappa till foajén på andra våningen, därefter manövrera förbi chefens kontor för att nå antingen Rosensalen, på byggnadens vänstra (östra) sida, eller Stora balsalen, som vetter ut mot Broadway. Den större salen var ungefär 55 gånger 18 meter och längs de norra, östra och västra väggarna fanns det omkring 65 olika bås, som rymde upp till tolv personer vardera. Längst bort från byggnadens huvudingång, längs den södra väggen, fanns en enkel träscen, bakom vilken dolde sig en trång, dåligt upplyst loge där musiker och talare brukade samlas innan de gick ut för att möta publiken. Vintereftermiddagen söndagen den 21 februari 1965 hade Stora balsalen bokats av den kontroversiella organisationen för afro-amerikansk enhet (OAAU), en Harlembaserad politisk grupp. I nästan ett år hade Audubons ledning regelbundet hyrt ut danssalongen till gruppen, men den var ständigt bekymrad för dess ledare Malcolm X. Omkring tio år tidigare hade han kommit till staden som präst i tempel nr 7, lokalt högkvarter för den militanta islamiska sekten Nation of Islam (NOI). Senare beskrevs den vanligen i pressen som Black muslims (Svarta muslimer), vars medlemmar predikade att de vita var djävlar och att svarta amerikaner var den förlorade asiatiska stammen shabazz, som blivit slavar i Amerikas vildmark av olika folkslag. Vägen till frälsning krävde att konvertiter 10
Malcolm X inlaga.indd 10
2014-06-26 17.33
Livet bortom legenden
avsade sig sina efternamn som var förknippade med slaveriet och ersatte dem med bokstaven X, symbol för det okända. Medlemmarna fick veta att de efter år av personligt engagemang och andlig tillväxt skulle få sina ”ursprungliga” efternamn, i harmoni med sin sanna asiatiska identitet. Som NOI:s mest offentliga talesman blev Malcolm X ökänd för sin provokativa kritik av både medborgarrättsledare och vita politiker. I mars året innan hade Malcolm X förklarat sig fristående från Nation of Islam. Han etablerade snabbt sin egen andliga grupp, Muslim Mosque, Inc. (MMI), som till stor del bestod av NOI-medlemmar som hade lämnat den sekten i sympati med honom. Trots brytningen med NOI fortsatte han att göra ytterst kontroversiella uttalanden. ”Det kommer att bli mer våld än någonsin i år”, förutspådde han för en New York Times-reporter i mars 1964 till exempel. ”De vita gör klokt i att inse detta medan det fortfarande finns tid. Massan av negrer är redo att gå till handling.” Polismästaren i New York svarade på den förutsägelsen med att kalla Malcolm för ”ännu en självutnämnd ledare som öppet förespråkar blodsutgjutelse och väpnad revolt och raljerar med vettiga människors försök att med lämpliga, fredliga och lagliga medel lösa problemen med lika rättigheter”. Malcolm skrämdes inte av angreppet. ”Den största komplimang någon kan ge mig”, svarade han, ”är att säga att jag är oansvarig, eftersom de med ansvariga menar negrer som är ansvarsfulla mot vita myndigheter – Onkel Tom-negrer.” Flera veckor senare verkade Malcolm X få en andlig uppenbarelse. I april besökte han den heliga staden Mecka på en hajj, hans andliga pilgrimsfärd, och efter hemkomsten till USA förklarade han att han hade konverterat till ortodox sunniislam. Genom att avsäga sig alla band till både Nation of Islam och dess ledare, Elijah Muhammad, förklarade han sitt motstånd mot alla former av trångsynthet. Han var nu ivrig att samarbeta med medborgarrättsgrupper, sade han, och att arbeta tillsammans med alla vita som verkligen stödde svarta amerikaner. Men trots dessa bekännelser fortsatte han att göra kontroversiella uttalanden, till exempel att uppmana svarta att starta skytteklubbar för att skydda sina familjer mot rasister och han fördömde de båda stora partiernas presi11
Malcolm X inlaga.indd 11
2014-06-26 17.33
malcolm x 1925–1941
dentkandidater, Lyndon Johnson och Barry Goldwater, för att inte erbjuda något verkligt val för svarta. De flesta OAAU-möten var koreograferade som pedagogiska forum för stadsdelens invånare och uppmuntrade publiken till deltagande. Till mötet den 21 februari hade en gästtalare inbjudits, Milton Galamison, en framstående presbyteriansk präst som hade organiserat protester mot undermåliga skolor i New Yorks svarta stadsdelar och latinoområden. OAAU hade inte deltagit i dessa, men Malcolm hade offentligt berömt prästens arbete, och hans närmaste män kan ha verkat för en informell allians. Eftermiddagens program skulle börja klockan två men vid det klockslaget hade bara knappt fyrtio personer passerat huvudentrén. Den dåliga anslutningen till utsatt tid kan ha varit uttryck för att många befarade våldsamheter. I månader hade NOI varit invecklad i en mycket omskriven fejd med sin tidigare nationelle präst och Malcolm X anhängare i Harlem och andra städer hade misshandlats fysiskt. Bara en vecka tidigare hade en brandbomb mitt i natten slungats mot hans hem i det lugna bostadsområdet Elmhurst i Queens. Två dussin polismän hade avdelats för att ingripa vid en befarad offentlig konfrontation varje gång OAAU höll möten på Audubon. En eller flera poliser, däribland som regel polisstyrkans befäl, skulle vara stationerade i ett bås en trappa upp, varifrån de hade ständig uppsikt över alla som skulle in till danssalongerna. Många poliser var stationerade vid huvudentrén, eller utanför, tvärs över gatan på en liten lekplats som de boende i kvarteren kallade Duvparken. Den här eftermiddagen fanns dock inte en enda polis vid Audubons entré och bara en polis var en kort stund stationerad i parken. Ingen syntes till inne på kontoret. I själva verket var bara två uniformerade poliskonstaplar placerade inne i byggnaden, men båda hade fått order om att hålla sig i den mindre och tomma Rosensalen, på betydande avstånd från det utannonserade mötet. Avsaknaden av en tydlig närvaro av poliser skulle visa sig ödesdiger, eftersom fem män som i månader hade planerat att mörda Malcolm X denna morgon hade träffats en sista gång. Även om platsen för detta möte var Paterson i New Jersey, var alla fem med12
Malcolm X inlaga.indd 12
2014-06-26 17.33
Livet bortom legenden
lemmar i Nation of Islams Newarkmoské. Endast en av de sammansvurna var funktionär i moskén, de andra var NOI-aktivister som antog att deras handlingar hade godkänts av NOI:s ledning. Efter mötet hemma hos en av de sammansvurna, där de gick igenom vars och ens uppdrag en sista gång, satte sig de fem männen i en Cadillac och körde mot George Washington-bron. De tog av på övre Manhattan och hittade en parkeringsplats nära Audubon varifrån det också skulle vara lätt att komma tillbaka upp på bron för en smidig flykt till New Jersey. Den enda säkerhetsstyrkan i den stora danssalongen och vid huvudentrén bestod av ett tjugotal av Malcolms anhängare. Chefen för Malcolms säkerhetsteam var hans personliga livvakt, Reuben X Francis, som tidigare den eftermiddagen hade sagt till William 64X George att hans hjälp behövdes eftersom dagens team skulle vara underbemannat. Vanligtvis brukade den pålitlige William stå bredvid talarstolen mitt på scenen, så att han kunde se hela publiken. Men just den här dagen bad Reuben honom att stå vid främre ingången, ungefär så långt bort från scenen han kunde komma. Reuben delegerade också vissa beslut till mötets säkerhetssamordnare, John D. X, vars uppgift var att övervaka vakterna vid Stora balsalen. Det normala protokollet var att säkerhetsteamet skulle stå upp i ungefär trettio minuter, en krävande uppgift, särskilt för dem som inte hade tidigare erfarenhet av att hålla ordning i stora folkmassor. Vanligtvis hölls de viktigaste positionerna av före detta NOI-medlemmar, som alla hade både erfarenhet av säkerhetsarbete och utbildning i kampsporter. Om en känd NOI-sympatisör försökte komma in på ett möte skulle han frågas ut, lågmält men bestämt. NOI-medlemmar som tidigare hade använt våld eller var kända fiender till Malcolm skulle föras ut ur byggnaden. En sådan man var Linwood X Cathcart, tidigare medlem av Malcolms moské nr 7 som nyligen anslutit sig till Jersey City-moskén. Han hade kommit till Audubon kvart i två och satt sig i den främre raden av hopfällbara trästolar som hade ställts ut på dansgolvet. Malcolms team upptäckte honom genast och befarade att hans närvaro kunde betyda problem. Cathcart bar nu ogenerat en NOInål på sitt kavajslag. Reuben övertalade honom att följa med till 13
Malcolm X inlaga.indd 13
2014-06-26 17.33
malcolm x 1925–1941
danssalongens bortre del där han efter en ordväxling krävde att Cathcart tog av sig den provocerande nålen om han ville vara kvar. Det gick Cathcart med på och återvände till sin plats. Malcolms säkerhetsfolk skulle senare hävda att han var den enda NOI-lojale som de hade upptäckt. Den som skötte bortförandet av avvisade personer denna eftermiddag var Anas M. Luqman (Langston Hughes Savage), en annan tidigare NOI-medlem som hade brutit med organisationen av lojalitet till Malcolm. I sitt senare vittnesmål inför en brottmålsjury uppgav Luqman att han hade kommit till Audubon omkring tjugo minuter över ett. Han pratade kort med några personer och gjorde som så många gånger förr i ordning på scenen, ställde ut några stolar, placerade talarstolen i mitten och bar bort viss överflödig utrustning. Sedan gick han ”ut i publiken och bara stod och väntade tills mötet började”. Någon gång efter två bestämde han sig för att än en gång kontrollera dörrarna på höger sida av scenen, närmast talarstolen. Av någon anledning var de olåsta, vilket bekymrade honom, men istället för att varsla Malcolms säkerhetsfolk, återvände han till sin plats. Trots den senaste tidens brandattentat och eskalerade hot om våld hade Malcolm insisterat på att ingen i hans säkerhetsteam, med Reuben som enda undantaget, skulle bära vapen denna söndag. Vid ett OAAU-möte några kvällar tidigare hade hans order starkt ifrågasatts. Malcolms stabschef, James 67X Warden, var övertygad om att underlåtenheten att skärpa säkerheten denna eftermiddag nästan säkert skulle inbjuda till problem. Som han senare förklarade sitt agerande: ”Vi ville kontrollera [visitera besökarna för att upptäcka vapen]. Men det var ett [offentligt] OAAU-möte. Malcolm sade: ’De här människorna är inte vana vid att bli visiterade.’ Vi har att göra med en helt annan grupp.” Följden var att ingen stoppades när folk anlände till Audubon, många i stora vinterrockar. Om Reuben oroades av detta visade han det inte och lämnade rentav danssalongen för att gå och betala eftermiddagens lokalhyra på 150 dollar. Vid det här laget hade alla de tilltänkta mördarna kommit in i byggnaden. Precis som de räknat med var det ingen som visitera14
Malcolm X inlaga.indd 14
2014-06-26 17.33
Livet bortom legenden
de dem. Väl inne delade gruppen upp sig. De tre utvalda skyttarna hittade stolar i den främre raden, antingen framför eller till vänster om talarstolen. En kraftigt byggd, mörkhyad man i tjugofemårsåldern skulle skjuta först. Två andra sammansvurna, som satt bredvid varandra på trästolar omkring sju rader från scenen, skulle skapa en skenmanöver. Om möjligt skulle en av dem tända en rökbomb. Sedan skulle de med pistoler göra slut på Malcolm efter de inledande skotten. Omkring halv tre hade publiken vuxit till över 200 och de började bli otåliga. Benjamin 2X Goodman, Malcolms assistent vid Muslim Mosque, Inc., gick upp på scenen och började ett trettio minuter långt tal som uppvärmning. Eftersom Benjamin inte var något av affischnamnen, fortsatte de flesta att prata med varandra eller gå omkring och hälsa på vänner. Efter ungefär tio minuter började Benjamins tal att dra till sig uppmärksamhet, när han kom in på ämnen som Malcolm tagit upp i tal nyligen, som motståndet mot Vietnamkriget. Alla visste att Malcolm nästan alltid kom ut på podiet omedelbart efter Benjamins introduktioner. När klockan var några minuter i tre höll Benjamin fortfarande på att egga publiken när utan förvarning en högväxt man med sandfärgat hår raskt steg fram och satte sig på en stol några meter från podiet. Överrumplad av ledarens entré, avslutade Benjamin hastigt sitt tal och vände sig om för att sätta sig på en av fällstolarna på scenen. Av säkerhetsskäl hade man som regel att inte låta Malcolm vara ensam på scenen. Vid det här tillfället hejdade emellertid Malcolm kollegan innan denne hade satt sig och viskade instruktioner i hans öra. Med en förbryllad min lämnade Benjamin talarstolen och återvände till logen. ”As-salaam aleikum”, öppnade Malcolm med den traditionella arabiska hälsningen. ”Waleikum salaam”, skanderade hundratals åhörare tillbaka. Men innan han hann säga något mer uppstod en oväntad störning mitt på sjätte eller sjunde raden från scenen. ”Ta bort händerna ur mina fickor!” skrek en man till personen som satt intill honom. Både männen reste sig och började slåss så att de drog till sig allas blickar. Från scenen skrek Malcolm: ”Vänta! Stopp!” De 15
Malcolm X inlaga.indd 15
2014-06-26 17.33
malcolm x 1925–1941
båda viktigaste vakterna vid talarstolen, Charles X Blackwell och Robert 35X Smith, kastade sig fram för att dra isär männen. De flesta av deras kollegor flyttade sig också från sina positioner för att ingripa mot mötesstörarna, vilket lämnade Malcolm helt ensam på scenen. Då reste sig den sammansvurne på första raden och gick raskt mot talarstolen. Under sin vinterrock hade han ett avsågat hagelgevär. Omkring fem meter från scenen stannade han, öppnade sin överrock och lyfte sitt vapen. För många afro-amerikaner är 21 februari 1965 lika djupt inristat i minnet som morden på John F. Kennedy och Martin Luther King jr är för andra amerikaner. I de turbulenta efterdyningarna av hans död anammade Malcolm X:s lärjungar parollen ”Black Power” och upphöjde honom till sekulär helgonstatus. I slutet av 1960-talet hade han för en hel generation kommit att förkroppsliga själva idealet ”blackness”, dvs. en stolthet över att vara svart och tillhöra en svart kultur. Liksom W. E. B. Du Bois, Richard Wright och James Baldwin hade han fördömt de psykologiska och sociala kostnader som rasismen åsamkat hans folk. Han var också allmänt beundrad som en man av kompromisslös handlingsförmåga, raka motsatsen till den fredliga, medelklassorienterade svarta ledning som hade dominerat medborgarrättsrörelsen före honom. Den ledare som var närmast knuten till Malcolm i livet och döden var naturligtvis King. Trots att han hade tillbringat en stor del av sin ungdom i Atlanta betraktades dock King sällan som representant för de svarta i gettona. Under decennierna efter mordet på King kom han i hög grad att förknippas med ett Södern till stor del präglat av landsbygd och småstäder. Malcolm däremot var en produkt av det moderna gettot. Den känslomässiga vrede han uttryckte var en reaktion på rasismen i städerna: segregerade skolor, undermåliga bostäder, hög spädbarnsdödlighet, droger och brottslighet. Eftersom en överväldigande majoritet av afro-amerikanerna från 1960-talet bodde i storstäder var de villkor som bestämde deras tillvaro mer kopplade till vad Malcolm talade om än till vad King representerade. Därför appellerade han till en bred publik bland urbana svarta, för vilka passivt motstånd framstod som 16
Malcolm X inlaga.indd 16
2014-06-26 17.33
Livet bortom legenden
ett otillräckligt verktyg för att bryta ned den institutionaliserade rasismen. Malcolms senkomna omvandling från arg svart militant till en mångkulturell amerikansk ikon var resultatet av den enorma framgång som Malcolm X självbiografi rönte, en bok som han skrev tillsammans med författaren Alex Haley och som utkom nio månader efter mordet. Boken som blev en bästsäljare i flera år antogs som kurslitteratur på hundratals högskolor och universitet. I slutet av 1960-talet producerade en hel generation afro-amerikanska poeter och författare en till synes ändlös serie verk som alla hyllade den mördade idolen. I deras fantasi frystes för evigt bilden av Malcolm med det breda, lite okynniga leendet, oklanderligt välklädd och hängiven sitt folks intressen och strävanden. Från det ögonblick han mördades gjorde vitt skilda grupper, inklusive trotskister, svarta kulturella nationalister och sunnimuslimer, anspråk på honom. Hundratals institutioner och kvartersklubbar döptes för att hedra den man som skådespelaren Ossie Davis hade lovprisat som ”vår mandom, vår levande, svarta mandom”. En Malcolm X-förening startades av afro-amerikaner i det militära. I Harlem bildade aktivister en Malcolm X-klubb för demokrater. År 1968 anlitade den oberoende filmproducenten Marvin Worth James Baldwin för att skriva ett filmmanus baserat på självbiografin, ett projekt som romanförfattaren beskrev som ”min trosbekännelse … Det är historien om varje svart snubbe på den här märkliga platsen och tiden”. I början av 1970-talet inbjöds Betty Shabazz, Malcolm X:s hustru, som hedersgäst till Washington D.C., på en stödgala för omval av Richard Nixon. Renässansen för Malcolms popularitet i början av 1990-talet berodde till stor del på ”hiphop”-kulturens uppkomst. I gruppen Public Enemys video ”Shut ’Em Down” exponeras till exempel bilden av Malcolm över George Washingtons ansikte på den amerikanska dollarsedeln. En annan hiphopgrupp, Gang Starr, satte ett porträtt av Malcolm på omslaget till en av sina CD-skivor. Konservativa politiska grupper fortsatte sina försök att assimilera honom i sin panteon. I efterdyningarna av 1992 års rasupplopp i Los Angeles förklarade exempelvis vicepresidenten Dan Quayle att han hade 17
Malcolm X inlaga.indd 17
2014-06-26 17.33
malcolm x 1925–1941
fått viktiga insikter i orsakerna till sådana oroligheter genom att läsa Malcolms självbiografi, en uppenbarelse de flesta afro-amerikaner betraktade som absurd, bäst fångad av filmaren Spike Lees spydiga kommentar: ”Han borde betänka att varje gång Malcolm X pratade om ’blåögda djävlar’ var det Quayle han menade.” Med lanseringen av Lees tre timmar långa biografiska film X samma år nådde Malcolm en ny generation. I en undersökning 1992 beskrev 84 procent av afro-amerikanerna i åldrarna femton till tjugofyra år honom som ”en hjälte för svarta amerikaner idag”. Efter att i åratal ha förpassat honom till utkanten av modern svart historia började nu historiker se honom som en central gestalt. Han hade blivit ”en integrerad del av de byggnadsställningar som håller uppe den moderna afro-amerikanska identiteten”, skrev historikern Gerald Horne. ”Hans fascination för musik och dans och nattklubbar stärkte hans band till de svarta.” För många vita var dock det tilltalande med Malcolm X hans konvertering från militant svart separatism till vad som skulle kunna beskrivas som mångkulturell universalism. Hans assimilering i den amerikanska huvudfåran fullbordades – ironiskt nog – på Apollo Theater i Harlem den 20 januari 1999, där USA:s postverk firade lanseringen av ett Malcolm X-frimärke. I ett pressmeddelande om lanseringen hävdade postverket att Malcolm X under det sista året av sitt liv hade blivit förespråkare ”av en mer integrationsinriktad lösning på rasproblemen”. En närmare läsning av hans självbiografi, liksom de faktiska detaljerna i Malcolms liv, uppvisar en mer komplicerad historia. Få av bokens recensenter förstod att den faktiskt var två författares verk – och i synnerhet att Alex Haley, pensionerad efter tjugo års tjänst i USA:s kustflotta, hade sina egna syften med boken. Som liberal republikan föraktade Haley Nation of Islams rasseparatism och religiösa extremism, men han fascinerades av den smärtsamma berättelsen om Malcolms liv. År 1963, i början av samarbetet mellan dessa båda mycket olika män, hade Malcolm försökt leverera en berättelse om moralisk resning för att prisa kraften hos NOI:s ledare Elijah Muhammad. När Malcolm hade lämnat sekten ville han istället använda sin självbiografi till att förklara sin brytning med svart separatism. Haleys syfte var ett helt annat; för honom 18
Malcolm X inlaga.indd 18
2014-06-26 17.33
Livet bortom legenden
var självbiografin en sedelärande berättelse om det slöseri med människoliv och de tragedier som rassegregationen förorsakade. På många sätt är den publicerade boken mer Haleys än författarens: eftersom Malcolm dog i februari 1965, hade han ingen möjlighet att revidera de viktigaste delarna av det som skulle bli känt som hans politiska testamente. Min egen nyfikenhet på Självbiografin väcktes för mer än två decennier sedan, när jag undervisade på ett seminarium om afroamerikanskt politiskt tänkande vid Ohio State University. Bland afro-amerikanska ledare genom historien var Malcolm utan tvekan den mest fulländat ”politiska” aktivisten, en man som betonade gräsrötterna och folkrörelser ledda av arbetarklass och fattiga svarta. Ändå tiger självbiografin praktiskt taget helt om hans organisation OAAU. Ingenstans i texten nämns dess program eller mål. Efter år av forskning upptäckte jag att flera kapitel hade tagits bort före publiceringen, kapitel som handlade om bygget av en enhetsfront av afro-amerikaner, bestående av en rad olika politiska och sociala grupper under Black Muslims ledning. Enligt Haley hade kapitlen strukits på författarens begäran, efter hans återkomst från Mecka. Det är förmodligen sant, men Malcolm hade absolut ingen inverkan på Haleys beslut att inleda Självbiografin med en essä av New York Times-journalisten M. S. Handler, som hade skrivit utförligt om Malcolm när han var i livet, eller på Haleys eget virriga slutord, som entydigt placerar bokens huvudperson i slutet av sitt liv i medborgarrättsrörelsens respektabla huvudfåra. En djupare läsning av texten avslöjar också många inkonsekvenser i namn, datum och fakta. Som både historiker och afro-amerikan fascinerade det mig. Hur mycket är osant och hur mycket har lämnats osagt? Sökandet efter historiska bevis och faktisk sanning blev ännu mer komplicerat av de komplexa och skiftande skedena i Malcolms liv. Som mästare på offentlig retorik kunde han konstfullt spinna berättelser om sitt liv som delvis var fiktion, fast berättelserna klingade sanna för de flesta svarta som varit utsatta för rasism. Från tidig ålder hade Malcolm Little (det namn han föddes till) konstruerat en rad olika masker som avskärmade hans inre 19
Malcolm X inlaga.indd 19
2014-06-26 17.33
malcolm x 1925–1941
jag från yttervärlden. Åratal senare, vare sig det var i en fängelsecell i Massachusetts eller på ensam resa över den afrikanska kontinenten under pågående antikoloniala revolutioner, behöll han den dubbla förmågan att förutse andras handlingar och att paketera sig själv så att han nådde maximal effekt. Han skaffade sig en etnografs subtila verktyg och kunde forma sitt språk så att det passade hans publik från de mest skiftande kulturella bakgrunder. Det fick i sin tur till följd att olika grupper upplevde hans personlighet och det budskap han framförde genom sin egen speciella lins. Oavsett sammanhanget utstrålade Malcolm charm och hade härligt sinne för humor, som tog ideologiska motståndare på sängen och gjorde det möjligt för honom att använda provocerande och till och med förolämpande argument. Malcolm höll alltid en lättillgänglig och intim stil utåt, dock utan att utelämna sig helt. Dessa olika lager av hans personlighet kom även till uttryck i en rad namn, som han delvis skapade själv, delvis fick av andra: Malcolm Little, Homeboy, Jack Carlton, Detroit Red, Big Red, Satan, Malachi Shabazz, Malik Shabazz, el-Hajj Malik el-Shabazz. Ingen enskild identitet återspeglade hela hans personlighet. I den meningen handlar hans berättelse om hur han skapade en lysande serie identiteter, varav ”Malcolm X” bara är den mest kända. Som en skådespelare med utvecklad inlevelseförmåga byggde Malcolm till stor del på erfarenheter från den egna uppväxten, så att avståndet mellan faktiska händelser och återberättandet av dem hela tiden ökade. Efter hans död har andra förvrängningar – hur han har förskönats av hängivna anhängare, vänner, familjemedlemmar och motståndare – förvandlat hans liv till en legend. För många vita var Malcolm fascinerande på ett sensuellt och djuriskt sätt och journalister som regelbundet rapporterade om hans tal tyckte sig uppfatta en återhållen men ändå omisskännligt sexuell undertext. M.S. Handler, vars hem Malcolm besökte för en intervju i början av mars 1964, tillskrev hans aura av fysisk styrka den politik han förde: ”Ingen människa i vår tid väckte den vite mannens fruktan och hat som Malcolm, eftersom den vite mannen i honom kände en oförsonlig fiende som inte lät sig köpas för peng20
Malcolm X inlaga.indd 20
2014-06-26 17.33
Livet bortom legenden
ar – en man förbehållslöst hängiven uppgiften att befria den svarte mannen.” Även Malcolm använde ofta i unga år suggestiva metaforer för att beskriva sin egen personlighet. När han till exempel skildrade sin tid i fängelse i Massachusetts 1946 liknade han sin fångenskap vid ett infångat djurs: ”Jag kunde gå av och an i timmar som en leopard i en bur och skrika ut hätska förbannelser … Till sist började fångarna på min avdelning kalla mig för ’Satan’.” Handlers hustru, som hade varit närvarande när Malcolm besökte hennes make, bekände senare för honom: ”Det var som att dricka te med en svart panter.” För svarta amerikaner frammanade Malcolm dock helt andra bilder, rotade i en annan kultur. Det som gjorde honom verkligt originell var att han framstod som förkroppsligandet av två centrala gestalter i afro-amerikansk folkkultur, han var på en och samma gång fifflare och predikant. Med sitt janusansikte är fifflaren oförutsägbar och kan begå upprörande brott, medan predikanten frälser själar, räddar krossade liv och lovar en ny värld. Malcolm studerade hängivet den svarta folkkulturen och gjorde en politisk poäng av att ständigt blanda in berättelser om djur, lantliga metaforer och historier om bedragare i sina tal och kunde till exempel berätta om mötet mellan en räv och en varg så att alla förstod att det handlade om Lyndon Johnson och Barry Goldwater (i 1964 års presidentval). Hans tal hänförde publiken eftersom han kunde framställa sitt ämne i form av en berättelse som utlovade en slutgiltig räddning. Han framstod som en kompromisslös man som vigt sitt liv åt att erövra makt åt de svarta och gjorde det utan hänsyn till sin egen säkerhet. Även de som förkastade hans politik uppskattade hans uppriktighet. Naturligtvis har liknelsen mellan skådespelaren och den politiska ledaren sin begränsning, men konsten att växla profil i politiken kräver ändå en selektiv ommöblering av en offentlig persons tidigare liv (och eliminering av pinsamma episoder, som Bill Clinton har lärt oss). I Malcolms fall har memoarer skrivna av vänner och släktingar visat att självbiografins bild av Malcolm som ryktbar medlem i det kriminella gänget Detroit Red är starkt överdriven. Malcolm Littles brottsregister för åren 1941–46 bekräftar att han medvetet i efterhand byggt upp ett kriminellt förflutet och vävt in 21
Malcolm X inlaga.indd 21
2014-06-26 17.33
malcolm x 1925–1941
delar av sin historia i en allegori om den amerikanska rättskipningens och kriminalvårdens destruktivt rasistiska följder. Att uppfinna sig ett förflutet var ett effektivt sätt för honom att nå de mest marginaliserade sektorerna av det svarta samhället och ge dem bekräftelse i sina förhoppningar. Mitt främsta syfte med den här boken är att gå längre än legenden: att berätta vad som verkligen skedde i Malcolm liv. Jag lägger också fram fakta som Malcolm själv inte kunde känna till, om till exempel omfattningen av FBI:s och New York-polisens olagliga övervakning och hur de opererade för att undergräva hans verksamhet, sanningen om de supportrar som förrådde honom politiskt och personligt och om vilka de verkligt ansvariga för mordet på Malcolm var. En av de största utmaningarna jag ställdes inför i arbetet med att rekonstruera hans liv var att klarlägga hans verksamhet i Nation of Islam. De flesta populära framställningarna om hans liv är starkt koncentrerade på de båda sista åren i hans offentliga karriär. En del av problemet med att gräva i hans tidigare tal och brev från 1950-talet var att NOI:s nuvarande ledning, anförd av den tidigare Louis X Walcott, som idag kallas Louis Farrakhan, aldrig har tillåtit forskare att undersöka sektens arkiv. Efter åratals ansträngningar lyckades jag inleda en dialog med Nation of Islam och kunde i maj 2005 slå mig ned för ett nio timmar långt möte med Farrakhan. NOI gav mig därefter tillgång till femtio år gamla kassettband med Malcolms predikningar och föreläsningar som han höll medan han fortfarande var ledare för moské nr 7, vilket gav betydande insikter i hans andliga och politiska utveckling. Veteranmedlemmar hörde också av sig för att bli intervjuade, den viktigaste av dem Larry 4X Prescott, senare känd som Akbar Muhammad, tidigare Malcolms assistent som hade ställt sig på Elijah Muhammads sida när sekten splittrades i mars 1964. Dessa källor gav ett nytt perspektiv som inte fanns tillräckligt representerat förut: hur Nation of Islam och dess anhängare såg på Malcolm. Malcolms skiftande skepnader var på många sätt uttryck för hans livslånga sökande efter trons betydelse och innehåll. Som fånge anslöt han sig till en antivit, kvasi-islamisk sekt som inte 22
Malcolm X inlaga.indd 22
2014-06-26 17.33
Livet bortom legenden
desto mindre bekräftade hans splittrade känsla av mänsklighet och etnisk identitet. Men när han reste runt i världen upptäckte Malcolm att ortodox islam på många sätt stod i strid med den rasstigmatisering och intolerans som är kärnan i Nation of Islams trosbekännelse. Malcolm kom att anta den sanna islams universalism och dess övertygelse att alla oavsett ras kan finna nåd hos Allah. Islam var också den andliga plattform på vilken han byggde politiken för en tredje världen-revolution med slående paralleller till Che Guevara, den argentinska gerillakämpen och en av ledarna för den kubanska revolutionen 1959. Det var också den politiska bro som förde Malcolm i kontakt med det islamiska brödraskapet i Libanon, liksom med Palestinska befrielseorganisationen (PLO) i Egypten och Gaza. Att han försökte utverka stöd av Gamal Abdel Nassers regering för sin ortodoxt islamska verksamhet i USA kan ha gjort det nödvändigt att acceptera Nassers politik, som bland annat innebar våldsamt motstånd mot Israel. Det finns också många olösta frågor om Malcolms död och vem som gav order om att döda honom. Men den här boken är ingen brottsundersökning av ett ”kallt fall”, jag har haft att bedöma kriminaltekniska sannolikheter utan entydiga bevis. Även om tre NOImedlemmar dömdes för mordet 1966 tyder omfattande indicier på att två av dessa män var helt oskyldiga till brottet, att både FBI och New York-polisen kände till mordplanerna och att åklagarmyndigheten i New York County kan ha varit mer angelägen om att skydda identiteten på poliser som arbetade under täckmantel och informatörer i Malcolms egen krets än om att gripa de verkliga mördarna. Att fallet har varit olöst i mer än 40 år bidrar till att ge det en särskild plats i afro-amerikansk och i USA:s historia. Till skillnad från Medgar Evers och Martin Luther King jr som sköts ned av ensamma vita rasister, eller George Jackson, som dödades av fångvaktare i Kalifornien, mördades Malcolm inför en stor publik i hjärtat av det urbana svarta USA. I brådskan att hitta en skyldig tillskrevs mordet enbart Nation of Islam. Den mediekonstruerade bilden av Malcolm X som en farlig demagog gjorde det omöjligt att undersöka mordet grundligt och det var bara bland svarta amerikaner som han betraktades som en politisk martyr. Det skulle ta merpar23
Malcolm X inlaga.indd 23
2014-06-26 17.33
malcolm x 1925–1941
ten av det vita USA nästan tre decennier att ändra uppfattning. Den stora frestelsen för en levnadstecknare av en person med ikonstatus är att skildra honom eller henne som ett helgon, utan de normala motsägelser och fläckar som alla människor har. Jag har ägnat så många år åt arbetet med att förstå Malcolms inre personlighet och själ att jag för länge sedan kommit över denna frestelse. Han var en verkligt historisk person i den meningen att han, mer än någon av sina samtida, förkroppsligade andan, vitaliteten och den politiska stämningen i USA:s hela svarta urbana befolkning vid 1900-talets mitt. Han talade med tydlighet, humor och hetta och den svarta publiken i både USA och hela Afrika svarade entusiastiskt. Även när han gjorde kontroversiella uttalanden som majoriteten av afro-amerikanerna var bestämt emot var det få som ifrågasatte hans uppriktighet och engagemang. Å andra sidan avslöjar varje mer omfattande genomgång av hans offentliga gärning stora misstag, bland annat förhandlingarna med Ku Klux Klan. Men till skillnad från många andra ledare hade Malcolm modet att erkänna sina misstag, söka upp dem han hade sårat och be dem om ursäkt. Även om jag själv var oense med honom, beundrade jag hans styrka och integritet liksom den kärlek han uppenbarligen hyste för det afro-amerikanska folket och dess kultur. För att förstå hur Malcolms återuppståndelse har gått till, först bland afro-amerikaner och senare i hela USA, måste vi återskapa konturerna av hela hans märkliga liv, en historia som börjar i ett litet svart samhälle i norra Omaha i Nebraska.
24
Malcolm X inlaga.indd 24
2014-06-26 17.33