– vardagsliv, sörjbarhet och sociala orättvisor Vart är det sociala arbetet på väg? Har vi tappat bort det förebyggande arbetet till förmån för utredning och riskminimering, där hjälpsökande klientifieras och blir patienter?
Den här boken lyfter fram det som är grunden i det sociala arbetet – att möta människor i deras vardag för att förstå, förklara, stötta och hjälpa utan att reproducera föreställningar och fördomar; att flytta ut det sociala arbetet från kontoren och närmare människors vardagsliv. Författaren har deltagit i olika forskningsprojekt, till exempel om arbetets organisering på ett socialkontor, ett annat om inklusion/exklusion av unga personer med invandrarbakgrund i Europa. Många konkreta exempel levandegör inte bara det sociala arbetets strukturer utan också de människor som berörs av detta. Boken avslutas med en presentation av ett mer teoretiskt ramverk för ett levande socialt arbete. Boken vänder sig till studenter på socionomprogrammet men även till studerande på andra utbildningar riktade mot vård och omsorg samt till yrkesverksamma inom socialt arbete, sjukvård, kriminalvård och skola. Marcus Herz är lektor i socialt arbete på Malmö högskola och var redaktör för boken Kritiskt socialt arbete (Liber).
vardagsliv, sörjbarhet och sociala orättvisor
Best.nr 47-11256-2 Tryck.nr 47-11256-2
Marcus Herz
9789147112562c1c.indd 1
27/10/15 8:08 pm
levande socialt arbete vardagsliv, sÜrjbarhet och sociala orättvisor
Marcus Herz
9789147112562b1-184c.indd 1
27/10/15 8:03 pm
Förord Samtidigt som jag påbörjade arbetet på denna bok om ett levande socialt arbete och om att levandegöra människor som kommer i kontakt med socialt arbete visade det sig att döden stod bakom min egen dörr. Efter en lång kamp mot cancern avled min far i november 2013. För mig var han länge personifieringen av en tidstypisk frånvarande far. Men vår relation kom att förändras under tidens gång och vi kom varandra allt närmare. När jag höll hans hand en sista gång på intensivvården, där han låg sövd tills han somnade in för alltid, log han. Jag har tänkt mycket på vår relation och hans liv under tiden jag skrivit denna bok. Han visade mig hur viktigt det var att försöka förstå människor och vikten av att lyssna på deras historia. Inte genom att han själv var en särskilt bra lyssnare utan genom att jag var tvungen att lyssna på hans historia för att utveckla en närhet och en relation till honom. Hans erfarenheter av fattigdom och efterkrigstidens Tyskland, hans egen relation till sina föräldrar, hur han som arbetskraftsinvandrare kom till Sverige, hur varvsindustrin lades ner har inte bara påverkat honom utan oss alla i hans närhet. Samtidigt fanns en annan sida av hans historia. En historia kantad av engagemang och omsorg, han har bedrivit ideellt arbete med barn och unga, ordnat utflykter för dem som inte annars haft råd och varit engagerad i boendefrågor under hela sitt liv i Sverige. Han var en eldsjäl som brann för andra oavsett vilka de var eller var de kom ifrån. Det han visade mig var att han var båda dessa sidor och fler därtill. Han var både präglad av sin historia och sin samtid. Det var slutligen lyssnandet som förde oss samman, vi lyssnade på varandra, inte bara en gång utan gång på gång. Det krävde arbete från oss båda, men det gav också resultat. Den sista gången vi sågs kunde jag inte längre lyssna till dig, men jag vet att du FÖRORD | 3
9789147112562b1-184c.indd 3
27/10/15 8:03 pm
lyssnade på mig. Jag höll din hand och berättade hur Hamburger SV hade vunnit med 3–1 och du skrattade till. Det spelar ingen roll om du hörde eller inte, jag vet att du lyssnade oavsett var du var. Det finns ytterligare några som jag särskilt vill tacka och som på olika sätt bidragit till denna bok. Först och främst Les Back på Goldsmith University, som inspirerat mig och satte igång mina tankar och gav mig tillgång till både utgivna och då outgivna texter på ämnet. Philip Lalander och övriga kollegor på SUSA (Social Utsatthet i Socialt Arbete) på Malmö högskola som lyssnat på mina idéer och kommit med bra kommentarer. Enrique Pérez i Malmö och Thomas Johansson på Göteborgs universitet som skrivit några av artiklarna denna bok bygger på tillsammans med mig. Mina studenter på masterprogrammet i socialt arbete, som inspirerar mig, ifrågasätter och fortsätter lära mig nya saker varje gång vi ses. Ida Svensson som alltid ger mig nya infallsvinklar på socialt arbete när vi ses. Peter Söderholm på Liber som genom sina kommentarer bidragit till en bättre bok. Stort tack. Slutligen vill jag tacka Mirna, som inte bara orkar med sitt eget jobb som socialsekreterare utan även står ut med mig och alla mina frågor. Men boken, den tillägnar jag min far. Tack pappa. Malmö/Göteborg i augusti 2015 Marcus Herz
4 | FÖRORD
9789147112562b1-184c.indd 4
27/10/15 8:03 pm
Innehåll Förord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Med livet som fokus – en vision . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Vad är socialt arbete?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Ett dött socialt arbete? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Levande sociologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Varför levande? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Bokens disposition . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
DEL I – ATT VARA LEVANDE
. . . . . . . . . . . . . . 23
På socialkontoret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Kategoriseringen och de andra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Evidensens politik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Evidensens betydelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Evidensens praktik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 Zombiekoncept och döda fakta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42
Möt Mohsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 Social exkludering och diskriminering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 Nationalstaten och nya gränser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Kritiskt socialt arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 Att tillåtas vara levande. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
INNEHÅLL | 5
9789147112562b1-184c.indd 5
27/10/15 8:03 pm
Odlingen som blev en snittblomma . . . . . . . . . . . . . . 59 En framgångssaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 När äggen sprack . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 Platsen, tiden och relationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 När processen blir resultatet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Rätten till självdefinition. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 Levande fakta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
DEL II – ATT LYSSNA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
77
Socialt arbete i förändring. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 Den globala nationalstaten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 Ekonomisering och mätbarhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 Samhällets individualisering. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Disciplineringens skugga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 Välfärd, stat och frivillighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 Att lyssna till samhället . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95
Positioner i brygga, positioner i rörelse . . . . . . . . . 97 Barns bästa och barns behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Heder och familj . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 Åldrande och död . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 Läckage och missbruk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 Bostad först och försörjning först . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 Backa, Brixton och Husby . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 Att lyssna till maktens rörelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111
Med hela livet som risk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115 Risksamhället . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 Risk och skydd i socialt arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118 Presentationen av risk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 Riskernas försvarstal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 Att lyssna till människor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124
6 | INNEHÅLL
9789147112562b1-184c.indd 6
27/10/15 8:03 pm
DEL III – DU LEVANDE . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
127
Ett sörjbart liv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128 Social rättvisa som mål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 Sörjbarhet och levbarhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 Ramar av sörjbarhet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141 Social rättvisa och sörjbarhet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145
Lyssnandets politik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 Ordets rörlighet och kontext . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148 Lyssnandets konst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 Mötets nyfikenhet och beröring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152 Normkritiska möten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 Rum för kritisk reflektion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157
Ett levande socialt arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160 Sociala orättvisor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 Vardagsliv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163 Sörjbarhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 Epilog . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167
Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 Register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180
INNEHÅLL | 7
9789147112562b1-184c.indd 7
27/10/15 8:03 pm
Med livet som fokus – en vision To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all. OSCAR WILDE
Att leva är ovanligt, att vara levande och att tillåtas vara levande tycks vara än mer ovanligt. Att tillåta andra att vara levande är svårt. Det kräver arbete, det kräver en aktivitet och en vilja. En sorts pågående dialog som aldrig får stanna av. Stannar den av finns risken att personen reduceras till att bara existera, eller kanske knappt det. Det professionella sociala arbetet är farligt nära en utveckling där de människor som kommer i kontakt med dessa professioner reduceras från levande till något annat, till något stabilt och statiskt, till något mätbart och opersonligt. De förändringar som det professionella arbetet genomgått framförallt sedan 1990-talet och framåt tycks bidra till en utveckling där människor klientifieras eller blir patienter, där deras vardagsliv tycks sakna betydelse och där deras liv reduceras till statiska kategorier, där de inte längre lyssnas på men själva ska lyssna. Det här är en bok som kommer att ifrågasätta denna utveckling och hävda att det är allas vår gemensamma plikt att alltid vända oss och fortsätta vända oss till det komplicerade, det rörliga och det svåra, för att på så sätt 8 | MED LIVET SOM FOKUS – EN VISION
9789147112562b1-184c.indd 8
27/10/15 8:03 pm
bevara det levande i människor och kanske framförallt för att kunna levandegöra det sociala arbetet. Samtidigt är det viktigt att redan tidigt klargöra en sak. Den utveckling som sker har väldigt lite med enskilda socialarbetare att göra. Det är en strukturell problematik som drabbar socialarbetare lika mycket som alla de människor som på olika sätt kommer i kontakt med professionen. Neddragningar och en allt större arbetsbelastning med stor personalomsättning skapar mindre utrymme till att genomföra arbetet på ett bra sätt. Detta ansvar ligger på kommuner, landsting och stat, att tillgodose möjligheter för att yrkesutövare i professionen ska kunna utföra ett bra arbete. När kritik riktas mot exempelvis socialtjänsten är det dock sällan dessa aktörer som får klä skott, i stället ifrågasätts socialarbetares kompetens, vilja och utbildning. Socialarbetare är dock sällan dåligt utbildade; många har förutom en högskoleutbildning på 3,5 år även en rad olika vidareutbildningar. Det är också en mycket engagerad och aktiv yrkeskår, så viljan är det sällan fel på. När exempelvis barnavården diskuteras i media är det dock ofta brist på utbildning och erfarenhet som lyfts. Men det behöver inte vara problemet. Personalomsättning, regelverk och en stressig arbetssituation kan vara mer troliga förklaringar. Det ansvaret ligger på arbetsgivare och stat. När arbetssituationen blir lidande är det svårt att bedriva ett väl fungerande socialt arbete, samtidigt är jag övertygad om att alla diskussioner om socialt arbete måste ta avstamp i dess praktik. Det innebär att förändringar i det sociala arbetets organisation inte kan ske utan att man också diskuterar konsekvenserna av arbetet som ska bedrivas. Denna bok försöker väcka frågor om vad ett sådant arbete skulle kunna vara och vilka utmaningar det står inför. Det innebär också att jag utgår från en bred definition av socialt arbete och rör mig mellan olika målgrupper, orättvisor, yrkesroller och arbetsuppgifter. Detta är nödvändigt för att kunna säga något om socialt arbete generellt. Å ena sidan kommer jag att hävda att det professionella sociala arbetet står inför en rad mer eller mindre nya utmaningar som påverkar möjligheterna att bedriva ett bra arbete. Exempelvis handlar detta om globaliseringen men också en allt mer tydlig ekonomisering. Å andra sidan har det även skett förändringar i människors egna liv, vilket påverkar möjligheten att bedriva ett adekvat socialt arbete. Det kan exempelvis vara inverkan MED LIVET SOM FOKUS – EN VISION | 9
9789147112562b1-184c.indd 9
27/10/15 8:03 pm
från ny teknik eller ökad rörlighet, men också övergripande idéer om riskminimering och ökad övervakning. I stället för att anpassa det sociala arbetet till denna utveckling, har socialt arbete gått åt ett håll som innebär att arbetet ska baseras på en idé om förutsägbarhet, exempelvis genom riskbedömningar eller genom implementeringen av evidensbaserade metoder. Att utgå från en förutsägbarhet samtidigt som världen ter sig allt mindre förutsägbar får en rad konsekvenser för socialarbetaren, men också för alla dem som kommer i kontakt med det sociala arbetet. En motsägelse som leder till att den klassiska frågan om vad vi ska ha det sociala arbetet till aktualiseras igen. Vilken roll kan ett socialt arbete spela som inte tar vardagslivets komplexitet i beaktande? Exempelvis har socialt arbete traditionellt rört sig i relationen mellan individ och samhälle. I dag har detta i stället ersatts av ett allt mer utpräglat individperspektiv, speciellt i termer av ansvar. Vidare pågår en utveckling av ett socialt arbete som nästan uteslutande inriktar sig på riskbedömningar, vilket något motsägelsefullt riskerar (sic!) att självt reproducera det som det är tänkt att motverka. Låt oss ta ett exempel: Riskbedömningar homogeniserar; en grupp individer med liknande karakteristika och social situation löper större risk att drabbas av – eller drabba andra med – ett visst (socialt konstruerat) fenomen. Men, förutom att det kan leda till homogeniseringar kan det också leda till att det paradoxalt nog krävs ett visst mått av riskfaktorer för att det ska bli aktuellt med en insats. På så sätt kan riskbedömningar inte enbart leda till att människor, som inte delar karakteristika, står utan hjälp utan också att ett så kallat riskbeteende oreflekterat reproduceras. Detta resonemang kommer att utvecklas vidare i boken. Detta sätt att närma sig människor på och att arbeta med sociala frågor på har underbyggts av centralstyrning och satsningen mot att det sociala arbetet ska bli evidensbaserat. Även om definitionen av en evidensbaserad praktik innefattar ett flertal former av kunskap har det i praktiken snarast lett till att det sociala arbetet blivit allt mer manualbaserat – manualer som på vetenskaplig grund kan verka som ett stöd för socialarbetarens bedömning. Denna utveckling har skapat ett socialt arbete där det blir allt svårare att få tid och resurser till att arbeta förebyggande, att arbeta utan på förhand definierade riskfaktorer där den enskilde riskerar att inte längre stå i fokus. 10 | MED LIVET SOM FOKUS – EN VISION
9789147112562b1-184c.indd 10
27/10/15 8:03 pm
Förutom homogeniseringen och reproduktionen av riskfaktorer finns det tendenser till att människor essensialiseras – de blir inte utan de är. Denna utveckling leder till att skillnader mellan människor ges mindre utrymme och det kan därför stärka utsatthet och sociala orättvisor ytterligare. Så vad gör man då? Å ena sidan finns naturligtvis riskfaktorerna, de är ofta baserade på statistiska data eller större intervjustudier där vissa mönster har varit möjliga att se. Å andra sidan betyder inte detta att de är aktuella i en viss människas liv eller att de har betydelse för den utveckling som sker i ett enskilt fall. En huvudtes i boken är att hur dessa två nivåer bemöts och hanteras får konsekvenser för den enskildes möjligheter till att uppnå ett liv värt att leva. När riskbedömningar görs eller evidensbaserade verktyg används på en person, ges det sällan utrymme till komplexitet eller rörelser mellan positioner, inte heller utrymme för förändring, för den delen. Snarare måste personen vara möjlig att nagla fast i en position som stämmer överens med verktyget eller riskfaktorerna. Det är därför nödvändigt att vända på perspektiven – i stället för att verktygen eller riskfaktorerna utgör utgångspunkten är det nödvändigt att utgå från den enskilde själv och dennes sociala sammanhang. Det sociala arbetet står på många sätt inför ett vägskäl. Oavsett om det handlar om vardagslivets omvandlingar, politikens fokus eller professionaliseringen av arbetet finns det anledning att fundera över vilken roll det sociala arbetet bör ha. De sociala sammanhang som människor befinner sig i har förändrats under årens lopp. De har gått från att vara ganska avgränsade till att vara mångfacetterade och rörliga över både tid och rum. Samtidigt påverkar vår historia oss, inte minst de bilder som får fäste och lever egna liv, exempelvis bilden av hur en familj ”ska” se ut. Det betyder dock inte samma sak som att denna bild är den sanna eller den riktiga, vare sig då eller nu, men bilden finns där och påverkar oss och våra möjligheter. Politikens syn på hur ett bra socialt arbete ska bedrivas förändras kontinuerligt, och ibland kan det vara svårt att skapa sig en överblick, men en ekonomisering av det sociala fältet har skett. Det innebär att ekonomiska incitament och även teorier om vår samtid används för att beskriva och bedriva det sociala arbetet. Ytterligare en aspekt av det politiska fältets påverkan är professionaliseringen som drivits i olika hög utsträckning av både politiker och tjänstemän, samt inte minst många fackliga företrädare. MED LIVET SOM FOKUS – EN VISION | 11
9789147112562b1-184c.indd 11
27/10/15 8:03 pm
En utveckling som bland annat lett till legitimationskrav för vissa yrkesgrupper, som kuratorer, men även till den utveckling mot evidens som nämndes tidigare. För många socialarbetare handlar deras arbetsdag om att olika rutiner ska följas, om hur komplicerade organiseringsstrukturer ska behärskas, om hur budget ska hållas eller om antalet träffar med enskilda och familjer uppnås som planerat. För många är det en verklighet som gör det svårare och svårare att bedriva ett socialt arbete där den enskilde, familjen eller samhället tillåts stå i fokus. Det gör att det är hög tid att vi återigen ställer oss frågan om vad vi ska ha socialt arbete och socialarbetare till? Eller kanske den än mer klassiska frågan: Vad är socialt arbete?
Vad är socialt arbete? Den trötta frågan upprepas på utbildningar och ställs bland forskare i ämnet med jämna mellanrum. Den är säkert uppriktigt ställd, men den har en tendens att leda fokus bort från sociala frågor och det arbete som faktiskt bedrivs runt om i världen – det arbete som utförs av frivilliga och professionella, det arbete som drabbar och stöttar enskilda, familjer och ibland kanske till och med ett och annat lokalsamhälle. När vi inom akademin ställer oss frågan vad socialt arbete är handlar det ofta om att rama in och avgränsa det akademiska arbetet, att inte råka gå över konstruerade gränser eller att stärka den egna inomakademiska positionen. Det sociala arbetets oförtröttliga jakt på vetenskaplig status tillåts därmed fortgå. I samhällsdebatten, i utbildningar och bland många socialarbetare finns det även en tendens till att göra socialt arbete och socialtjänstens arbete synonymt. Detta är dock en stark förenkling och kan skapa onödiga begränsningar i hur vi tänker kring socialt arbete. I huvudsak har vi valt att organisera det professionella sociala arbetet inom ramen för socialtjänstens verksamhet, men det finns inget som säger att det professionella sociala arbetet behöver organiseras på det sättet. Om vi tittar globalt på socialt arbete, utgör snarare socialtjänstens organisation ett undantag. Socialtjänsten är inte socialt arbete, socialtjänsten är ett sätt att organisera socialt arbete på. Den senaste svenska översättningen och anpassningen efter den globala definitionen lyder: 12 | MED LIVET SOM FOKUS – EN VISION
9789147112562b1-184c.indd 12
27/10/15 8:03 pm
Socialt arbete är en praktikbaserad profession och en akademisk disciplin som verkar för social förändring och utveckling, social sammanhållning, skydd och stöd för utsatta, empowerment och frigörelse av människors resurser. Mänskliga rättigheter, social rättvisa, barnets bästa, kollektivt ansvar samt respekt för mångfald är centrala principer för socialt arbete. Med utgångspunkt i teorier för socialt arbete, samhällsvetenskap, humaniora och urfolkens kunskap strävar professionen efter att involvera människor och påverka strukturer, för att möta utmaningar i livet och öka välbefinnandet (Akademikerförbundet SSR 2015, s. 3).
Även om det inte heller råder enighet bland praktiker, forskare och andra om denna definition, pekar den i en riktning mot social förändring, rättigheter och respekt. De som framförallt har möjlighet att bedriva denna form av socialt arbete i dag är alla de eldsjälar och frivilliga krafter som lägger hela liv på att försöka skapa ett bättre samhälle, och det är alla de socialarbetare som orkar göra motstånd och mobiliserar sig. Samma sak gäller inom akademin. Det handlar då om forskare och lärare som inte bidrar med någon ”quick fix” utan som arbetar för ett mer rättvist och socialt hållbart samhälle. Gray och Webb (2009) svarar att det inte finns något givet svar på vad socialt arbete är, men menar att den enklaste förklaringen är ett antal interventioner som är ämnade för att förbättra människors liv. Ett annat sätt att se på det, fortsätter de, är att socialt arbete är till för att tillgodose behoven hos de människor som bedöms ligga den egna staten till last. Jag menar att socialt arbete handlar om en sak och enbart en sak. Det handlar om sociala orättvisor som drabbar enskilda, familjer, grupper och hela samhällen; det handlar om individers och gruppers möjligheter att leva sina liv inom ramen för strukturer och positioner. Det ligger delvis i linje med det kärnuppdrag för socialt arbete som följer av ovan nämnda globala definition: ”att främja social förändring, social utveckling och social sammanhållning samt att verka för empowerment och frigörelse av människors resurser” (Akademikerförbundet SSR 2015, s. 3). Mot bakgrund av detta är det hög tid att vi lyfter blicken från våra inomakadeMED LIVET SOM FOKUS – EN VISION | 13
9789147112562b1-184c.indd 13
27/10/15 8:03 pm
miska filosofiska frågor, att vi öppnar dörren till våra kontor och att vi provar våra röster. Vi som socialarbetare, studenter, frivilliga, forskare och lärare måste bidra med den kunskap vi har för att på så sätt bidra till en mer rättvis värld, som bidrar till människors möjligheter att leva sina liv. Liv där deras grundläggande mänskliga rättigheter kan tillgodoses, liv där människor betraktas som levande. Om inte vi i socialt arbete kan göra detta, vem ska göra det då? Socialt arbete är att arbeta mot sociala orättvisor, ett arbete som behövs mer än någonsin för att råda bot på till exempel en allt mer påtaglig segregering, rasism och sexism.
Ett dött socialt arbete? Begreppet död sociologi används för att påvisa hur sociologer ibland tenderar att använda sig av ”döda fakta”, fakta som inte bygger på människors levda liv och erfarenheter utan som snarare reducerar människor till ”döda objekt” (Back 2012). Som döda objekt fråntas människor sitt agentskap och bemöts som en representant för kategorier som själva inte har någon inneboende definition. På liknande sätt talar Beck och Beck-Gernsheim (2002) om zombiekoncept, vilket exempelvis kan vara begreppet familj. ”Familj” som inte längre, om någonsin, betyder något specifikt men som ofta används utan problematisering för att beskriva och kategorisera just något specifikt. I socialt arbete får dock dessa zombiekoncept större effekt så till vida att de kan användas för att begränsa människors möjlighet att leva sina liv som de vill, även om de naturligtvis också kan användas till det motsatta. Vad ett dött socialt arbete innebär är då döda fakta används på människor. De kategoriseras, bedöms och fattas beslut om. Det leder till en syn på människan som essentiellistisk – du är något, exempelvis man, vit, svensk, fader eller liknande. Det leder vidare till en syn på sociala frågor som vakuumförpackade, där varken individers egna förutsättningar och vilja eller strukturella och historiska förutsättningar ges tillräckligt stort utrymme. I stället används aggregerade data och kategoriska begrepp för att bringa ordning i det sociala arbetet, och individens komplexitet samt dess vardagsliv får stå tillbaka. Vill man hårdra det, kan man säga att ett dött socialt arbete ägnar sig åt ett arbete på socialarbetarens, politikerns eller 14 | MED LIVET SOM FOKUS – EN VISION
9789147112562b1-184c.indd 14
27/10/15 8:03 pm
forskarens villkor och inte som ett levande socialt arbete, där den enskildes vardagsliv tillåts vara centrum. Sammanfattningsvis är det möjligt att tala om död sociologi i fyra punkter, som i allra högsta grad också är giltiga i relation till socialt arbete: 1. att omvandla levande objekt till döda fakta 2. att söka komfort och stabilitet 3. att motsätta sig digitaliseringen av det sociala livet, det vill säga, att inte analysera och värdera teknologiska förändringar av samhället och i vårt vardagsliv. Vi återkommer till detta längre fram i boken 4. att underbygga en ”falsk universalism” (Back & Puwar 2012; Back 2007). Detta något tillspetsade påstående har att göra med att socialt arbete behöver finna vägar för att fånga samhälleliga förändringar på både en lokal och en global nivå. Adkins och Lury (2009) går så långt som att beskriva det som en ”ny verklighet” där verkligheten är processuell och rörlig, inte linjär. För att socialt arbete ska kunna möta en sådan verklighet krävs det därför att man släpper taget om den ”säkra marken” och kastar sig ut i den levande verkligheten.
Levande sociologi In a sense, the task is to link individual biographies with larger social and historical forces and the public questions that are raised in their social, economic and political organization (Back 2007). Levande sociologi är ett sätt att vända utvecklingen från de tendenser som beskrevs i föregående avsnitt, men för sociologin handlar det framförallt om att göra detta metodologiskt. Snarare än att låsa fast människor i förenklade förklaringsmodeller handlar det om att finna sätt att navigera i en allt mer komplex värld. Att låta människors komplexitet få lov att synas och ta plats. Men, det handlar också om att låta sociologin ta plats inom politiken och debatten och att föra tillbaka ämnet till den politiska kartan (Back & Puwar 2012). MED LIVET SOM FOKUS – EN VISION | 15
9789147112562b1-184c.indd 15
27/10/15 8:03 pm
Förutom att navigera i denna komplexitet, som om det vore enkelt i sig, sätter Back (2007) både skrivandet och lyssnandet i centrum genom att tala om ”att skriva i tiden”, ”att skriva mot tiden” och ”konsten att lyssna”. ”Att skriva i tiden” handlar om att orden alltid är, och alltid ska behandlas som, partiella, positionerade och placerade: •
Partiellt – det vill säga att ord inte visar hela ”sanningen”.
•
Positionerat – det vill säga att ord aldrig är neutrala.
•
Placerat – det vill säga att ord alltid är rumsligt förankrade.
”Att skriva mot tiden” handlar om att utgå från att ord alltid beskriver spår av livet eller, mer poetiskt, ”the traces left on top of life”. De beskriver endast det som blir över av tidens tand, men utgör också något som tiden redan passerat och lämnat kvar. Slutligen, ”konsten att lyssna” som handlar om att vara aktiv i sitt lyssnande, att använda alla sinnen och att sträva efter ett kontinuerligt lärande i sitt lyssnande, eftersom orden alltid förblir levande och rörliga. Det sistnämnda handlar om att lyssnande ofta behandlas som något som kommer automatiskt eller som något man kan bli fullärd i. Snarare, menar Back (2007), kräver lyssnande kontinuerlig träning och aktivitet. Lyssnandet och skrivandet kommer att tas upp mer grundligt i relation till socialt arbete i del II av boken. Levande sociologi är även ett politiskt och etiskt projekt. Politiskt i bemärkelsen att föra en politisk agenda och att föra ut människors röster till andra människor men också till politiker och media. Etiskt genom att låta den man skriver om stå och läsa över axeln. Detta ska naturligtvis inte läsas bokstavligt. Men tanken på att den du skriver om läser det du skriver när du skriver det kan underlätta ett mer aktivt etiskt förhållningssätt. Att fråga sig, skulle jag skriva så här om personen jag skrev om var här och kunde läsa det tillsammans med mig? För socialt arbete finns det anledning att ta till sig av dessa förslag och omvandla dem till att bättre passa det sociala arbetets praktik. Eftersom socialt arbete precis som sociologi står inför utmaningen att bättre tillvarata människors intressen och möjligheter och att bättre beskriva och förhålla sig till vardagslivets komplexitet, utan att för den skull riskera att hamna i en situation där människor kränks eller disciplineras.
16 | MED LIVET SOM FOKUS – EN VISION
9789147112562b1-184c.indd 16
27/10/15 8:03 pm
Varför levande? Det kan tyckas pretentiöst eller kanske till och med provocerande att tala om levande till skillnad från det döda. Jag har full förståelse för detta. Samtidigt har socialt arbete med människors rätt till liv och möjligheter till att leva sina liv att göra. Detta tar sig framförallt uttryck på två sätt: 1. Ojämlikhet handlar om liv och död. 2. Sociala orättvisor tar sig uttryck i människors vardagsliv. Den första punkten handlar om att människor som lever i social utsatthet eller som diskrimineras eller på andra sätt begränsas i sina liv går mot en långsam, legitimerad död som Beverly Skeggs (2014) uttrycker sig eller befinner sig på dödens fält som Göran Therborn (2013) hävdar. Människors liv kan på olika sätt begränsas av exempelvis missbruk och psykisk ohälsa, av att vara kvinna eller man, svart eller vit, av funktion, klass, ålder, var de bor, sexualitet eller av ekonomiska faktorer. Så länge dessa förutsättningar tillåts, legitimeras i slutändan människors förkortade liv eftersom livslängd och möjlighet till livsglädje påverkas. Utvecklingen i Sverige går dessutom mot att skillnaderna mellan grupper av människor ökar, där lågutbildade tillhör förlorarna (Folkhälsomyndigheten 2014). Det är det sociala arbetets uppgift att bidra till en förändring av sådana livsbetingelser som påverkar människors möjligheter till ett gott liv. Detta kan dock enbart göras genom att man lägger fokus just där – på människors egna liv och på de sociala orättvisor som drabbar dem. Eftersom dessa begränsningar inte enbart, snarare relativt sällan, tar sig uttryck genom statiska betingelser utan i stället är rörliga, föränderliga och svårfångade måste fokus ligga på människors vardagsliv. Med vardagsliv menar jag omgivningens sociala och kulturella verklighet och människors uppfattning och förhållande till denna ”verklighet” (jfr Kings 2011). Det är i vardagen som människor stoppas, hålls tillbaka, ges förtur, drabbas av och drar nytta av positioner och strukturer – det är till vardagslivet det sociala arbetet måste förläggas för att det ska kunna bidra till förändring och social rättvisa. Innan jag går över till bokens disposition kommer jag mycket kort att lyfta fram vad som närmast kan ses som en programförklaring för ett MED LIVET SOM FOKUS – EN VISION | 17
9789147112562b1-184c.indd 17
27/10/15 8:03 pm
levande socialt arbete. Den baseras till viss del på den programförklaring för levande sociologi som återfinns i boken Live methods (Back & Puwar 2012), men tar även avstamp i ett antal publicerade artiklar (Herz & Johansson 2011a, 2012a; Herz 2014). Poängen är att ge läsaren en överblick över de teman som återkommer i boken och även över bokens syfte, att implementera idén om ett levande socialt arbete. För det första, socialt arbete bör fokusera på sociala orättvisor. För vissa kan detta te sig självklart, för andra är det mer främmande. Poängen här är att detta fokus alltid måste vara det övergripande syftet för allt socialt arbete. Oavsett var, när och hur arbetet utförs bör socialt arbete handla om att arbeta mot orättvisor som tenderar att drabba vissa människor mer än andra. Socialt arbete har dock alltid även en moraliserande och normaliserande sida (se Payne 2005). Det betyder att arbetet har ett mer eller mindre uttalat samhällsuppdrag att anpassa människor efter rådande ideal för att de ska anses vara tillräckligt goda samhällsmedborgare. Att påminna om de sociala orättvisorna och att proklamera att detta bör vara det övergripande syftet tydliggör att det sociala arbetet inte får eller kan släppa taget om det ansvar det har för de människor som på olika sätt hamnar utanför, som exkluderas, som utsätts för rasism, sexism och andra maktövergrepp och som därför inte heller tillåts leva ett levbart liv. ”Ett levbart liv” är hämtat från filosofen Judith Butler (2009, 2011) och förklaras mer utförligt i del III av boken. Men kortfattat kan nu konstateras att ett levbart liv är det liv som anses värt att sörja och därmed värt att leva. För ett levande socialt arbete handlar det om att skapa sammanhang som säkerställer att alla människors liv görs sörjbara – att de görs möjliga att sörja och att de ges ett värde – samt att motverka sociala orättvisor. För det andra, det sociala arbetet måste möta människor i deras vardag. Det är människors vardagsliv som är viktigt att utgå från för att förstå, förklara, stötta och bidra utan att samtidigt reproducera föreställningar eller fördomar. Det krävs därför att det sociala arbetet flyttar närmare människors vardagsliv. Från kontoret till gatan, lägenheterna, affärerna, torgen och husen, till föreningarna och lokalsamhällena, från det disciplinerande arbetet till det förebyggande. Platsen, tiden och relationerna har stor betydelse för människors sätt att förhålla sig till sociala orättvisor och till den eventuella hjälp de kan få. Därför måste socialt arbete inriktas mot att 18 | MED LIVET SOM FOKUS – EN VISION
9789147112562b1-184c.indd 18
27/10/15 8:03 pm
Levande socialt arbete – vardagsliv, sörjbarhet och sociala orättvisor ISBN 978-91-47-11256-2 © 2016 Marcus Herz och Liber AB FÖRLÄGGARE :
Peter Söderholm
REDAKTÖR OCH PROJEKTLEDARE :
Cecilia Björk Tengå Cecilia Frank OMSLAGSFOTO : Shutterstock, Mrovka OMBRYTNING : Cecilia Frank REPRO : OKS Prepress Service, Indien PRODUKTIONSLEDARE : Jürgen Borchert OMSLAG OCH GRAFISK FORM :
Första upplagan 1 Tryck: People Printing, Kina, 2016
KOPIERINGSFÖRBUD
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se. Liber AB, 113 98 Stockholm Tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se
9789147112562b1-184c.indd 2
27/10/15 8:03 pm
– vardagsliv, sörjbarhet och sociala orättvisor Vart är det sociala arbetet på väg? Har vi tappat bort det förebyggande arbetet till förmån för utredning och riskminimering, där hjälpsökande klientifieras och blir patienter?
Den här boken lyfter fram det som är grunden i det sociala arbetet – att möta människor i deras vardag för att förstå, förklara, stötta och hjälpa utan att reproducera föreställningar och fördomar; att flytta ut det sociala arbetet från kontoren och närmare människors vardagsliv. Författaren har deltagit i olika forskningsprojekt, till exempel om arbetets organisering på ett socialkontor, ett annat om inklusion/exklusion av unga personer med invandrarbakgrund i Europa. Många konkreta exempel levandegör inte bara det sociala arbetets strukturer utan också de människor som berörs av detta. Boken avslutas med en presentation av ett mer teoretiskt ramverk för ett levande socialt arbete. Boken vänder sig till studenter på socionomprogrammet men även till studerande på andra utbildningar riktade mot vård och omsorg samt till yrkesverksamma inom socialt arbete, sjukvård, kriminalvård och skola. Marcus Herz är lektor i socialt arbete på Malmö högskola och var redaktör för boken Kritiskt socialt arbete (Liber).
vardagsliv, sörjbarhet och sociala orättvisor
Best.nr 47-11256-2 Tryck.nr 47-11256-2
Marcus Herz
9789147112562c1c.indd 1
27/10/15 8:08 pm