Page 1

HAPPY

times

MINA DENNERT

times

HAPPY

times

Mina Dennert är utbildad journalist med erfarenhet från tv, radio, tidningar och filmproduktioner. Hon har även startat och drivit flera sajter, varit produktionsledare och creative director. Mina är dessutom föreläsare och pratar gärna om identitet, jämställdhet och mångfald – och om att våga vara den man redan är.

HAPPY

Mina har väl egentligen allt hon skulle kunna önska sig. Problemet är bara att hon ändå inte är nöjd. Hon hade väntat sig att livet skulle bli mycket roligare. Hon har en man som är snäll, men ack så tråkig. Tre barn som är – tja som barn är mest. Och en mamma som ständigt påpekar hur bra det minsann gått för Minas väninnor.    Fast besluten att göra något åt sin trista tillvaro tar Mina kontakt med en hel massa riktigt festliga människor. För vem skulle kunna hjälpa henne att få ett roligare liv om inte Mia Skäringer, Annika Lantz, Johan Glans och Peter Wahlbeck? Folk som faktiskt lever på att vara skojiga.   Resultatet blir en humoristisk men seriös, avspänd men engagerad, cynisk men hoppfull berättelse om hur det går när 20 av Sveriges roligaste människor ger Mina tips om hur man får det kul och hon försöker följa de råden.

MINA DENNERT

MINA DENNERT

www.roostegner.se

Untitled-4 1

2011-03-15 11.50


MINA DENNERT

HAPPY

times

Happy times [original].indd 3

2011-03-09 21.39


Happy Times

en bok om roliga människor. Satt på kanten till sandlådan och åt en torr bulle och tänkte att det kan väl inte vara så himla svårt. Alla andra gör ju det. Alltså skriver böcker. Inte nödvändigtvis böcker man blir glad av. Jag ville träffa nytt folk, vidga mina vyer, och tänkte att det kunde vara ett perfekt svepskäl för att ringa upp Petra Mede och fråga om vi kunde ses för en fika. Kanske kunde hennes spännande tillvaro smitta av sig lite på mig. Det är klart att hon inte har det kul jämt. Hon får väl finnar i röven hon med, men varje gång jag ser henne på tv så skrattar hon i alla fall. Så vill jag också ha det. Att ingen någonsin ser mig utan att jag skrattar. På natten när ungarna väcker mig fortsätter jag att hota med att mamma blir sjuk om du väcker mamma en gång till. ”Vill du det, att mamma ska bli sjuk och dö?” Men så lägger jag till ett skratt också. Eller nästa gång Försäkringskassan ringer och vill diskutera ett papper som jag måste skicka in. Då ska jag inte börja grina. Det har jag lovat mig själv många gånger, men nästa gång blir det annorlunda. Nästa gång sitter jag och skrattar. ”Vill ni ha intyg som min döda hund har skrivit under översatt till fjorton olika bengaliska dialekter annars drar ni in min mammapeng? Det är inga problem. Ni har det på ert skrivbord i morgon bitti. Ska bara ut och gräva upp liket. Han håller nog pennan bättre nu när han är stel.”

HAPPY TIMES

JAG VILLE SKRIVA

Boken ska helt enkelt vara full av intervjuer med en massa livade människor som kommer att göra mitt liv hur kul som helst. Jag bestämmer att boken ska handla om hur man får det kul och sen gör den det. Så pumpar jag alla på info, blir hur kul som helst och ställer upp i det där programmet, Roast på Berns, där man ska håna en komiker och bara dissar dom som fan. Petra Mede, du brukar inte få finnar i röven, va? Är det därför du skrattar jämt när jag ser dig eller?

6

Happy times [original].indd 6

2011-03-09 21.39


”Men varför ska du göra det?” frågade min mamma när jag glatt berättade för henne om min idé. ”För att det är kul”, sa jag. ”En intervjubok med en massa komiker?” sa hon. ”Det kommer bara kosta pengar och det kommer inte bli kul. Har du ens läst en intervju någon gång?” ”Nej, det är väl klart att jag inte har”, sa jag. ”Jag läser ju inte GP. Och jag vill varken ha en prenumeration i julklapp eller födelsedagspresent. Och inte i namnsdagspresent heller för den delen”. ”Och inte Svenne heller”, la jag till innan hon hann säga något. ”Vi bryr oss nämligen om naturen.” ”Det kommer aldrig att gå”, suckade mamma och la på luren. Nej, men skit du i att läsa den då. Den kommer att bli hur rolig som helst men det kommer du aldrig att få veta. Jag tänker skriva en tillägnan i början av boken. Till alla i hela världen, utom min mamma. Det finns andra som stöttar mig. ”Men du är ju inte rolig”, sa Svenne samma kväll i bilen. ”Jag känner inte en enda tjej som är rolig” fortsatte han och då tänkte jag omedelbart att det var sant. Tjejer är inte roliga. Tjejer har bröst och snippa. Därför är dom tråkiga. ”Men, har jag sagt det då?” sa jag surt. ”Det är för fan inte jag som ska vara rolig. Du lyssnar ju inte ens.” ”Förresten så passar vi inte ens ihop och jag gör slut nu”, la jag till, men det ignorerade han bara. ”Kom på någon man då, som är så himla rolig”, sa jag efter en stund. Men han kunde inte komma på en enda. Han gjorde några lama försök men dom han kom på är inte ett skit roliga. Så jag bestämde mig för att bli den första personen Svenne känner som är kul.

HAPPY TIMES

När vi kom hem mejlade jag Katarina Mazetti och undrade om hon hade tid att träffa mig. ”Javisst!” sa hon. Och så började min resa genom Sverige för att få det lite kul. Kanske roligast i hela Sverige.

7

Happy times [original].indd 7

2011-03-09 21.39


Pavlovs vovve

DET ÄR EN befriande tanke att lösningen skulle kunna ligga i saker man

PAVLOVS VOVVE

låter bli att göra. Att inte ge barnen influensavaccinet och ignorera alla historier man ska ta ställning till, barn som blir förlamade för att dom tar sprutan och barn som dör för att dom inte tagit den. Bara bestämma sig för att jag är emot vaccin. Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de trösta mig, eller nåt sånt. Mitt barn dog av influensan men Guds käpp och stav kommer att trösta mig. Jag tänker hela tiden tvärtom. Att jag måste göra mer, bättre, orka, orka, orka. Är det någonting som inte stämmer i mitt liv så är det garanterat för att jag inte har det tillräckligt rent hemma, att barnen inte äter tillräckligt nyttig mat, att vi inte har tillräckligt med pengar, tillräckligt stort hus eller att vi inte gjorde något tillräckligt häftigt på semestern. När jag känner mig ledsen och nedstämd beror det antagligen på att jag inte har varit i Disneyworld på jullovet som Piffan och Fluffan. Dom har hela sina Facebookprofiler nedkluddade av bilder på leende barn bredvid Musse Pigg. En bild irriterar mig extra mycket och det är Piffan bredvid Snövit som sitter utanför dvärgarnas hus och matar duvor. Snövit ser så sorglös och fridfull ut. Hur fan dum får hon vara att hon inte fattar att drottningen ska komma efter henne och sitta där i trädgården och vara så snäll och mesig? Och kan hon inte sätta dom där fula dvärgarna på att städa lite? Nej, Snövit och alla hennes blåsta kompisar tar städandet på allvar och det är lika bra att erkänna det. Jag är precis likadan själv. Om man ändå ska leva sitt liv mellan tvättstugan och köket kan

66

Happy times [original].indd 66

2011-03-09 21.39


man lika gärna lägga lite stolthet i det arbete man utför började jag tänka redan när jag var hemma med Kid1 och införde den japanska stilen hemma. I den japanska stilen finns det inte utrymme för slarv. Allt är noggrant ordnat, rent och organiserat för att skapa maximal hemtrevnad och trivsel för att på sikt ge utrymme åt optimal avslappning. Jag vet inte hur det är för er men jag har svårt att koppla av när det ligger disk och prylar framme. Hur avkopplande är det egentligen att sitta i en smutsig soffa och försöka hänga med i filmen när det enda man tänker på är maten som står framme och blir dålig? Eller disken jag måste ta itu med innan frukost imorgon bitti? Nu gör jag alla sysslor tills dom är färdiga. Sakerna ska vara upplockade från golvet som ska vara dammsuget och renskurat. Disken ska vara rendiskad och inplockad i skåpen och tvätten vara rentvättad och struken och insorterad i garderoben innan jag kan slappna av. Baksidan med den japanska stilen är att man blir sjuk i huvudet av den. Livet är som ett enda långt PMS-helvete i ett kafkaistiskt dockhem från reklambilderna på 50-talet. Och myset tycks aldrig infinna sig.

PAVLOVS VOVVE

I morse när jag vaknade bestämde jag mig för att göra absolut tvärtom istället, hela dagen. Först gick jag förstås som vanligt två steg efter Kid3 för att omedelbart kunna ställa upp de leksaker han lämnat för något annat på hyllan så att ingenting skulle ligga framme och skräpa. Men efter ett tag satte jag mig ner på golvet i hans rum och började kolla på alla grejer. Han har ärvt leksaker från två bröder så det ser ut som en leksakaffär därinne. Allting står prydligt uppradat i långa rader. Jag tog ner en låda med kaplastavar och började bygga. Kid3 kom och rasade mitt torn innan det var färdigt så jag blev givetvis asförbannad och började bygga med duplo istället. Likadant där, vad jag än försökte göra så kom Kid3 och förstörde. Efter ett tag var det riktigt stökigt på golvet men jag stålsatte mig och klarade att gå därifrån utan att plocka upp någonting. La inte ens ner hans

67

Happy times [original].indd 67

2011-03-09 21.39


tröja till tvätt när jag bytte på honom utan slängde den bara på golvet, precis som Svenne brukar göra. Och så fortsatte det under lunchen då jag lät bli att lägga mig ner på alla fyra och krypa in under bordet för att tvätta golvet efter maten. Jag slängde tallrikar och rester rakt ner i vasken, huller om buller med det urdruckna mjölkpaketet. När Kid3 hade somnat gick jag in i vardagsrummet och la mig på soffan. Då kom mamma.

PAVLOVS VOVVE

Hon går alltid bakvägen så jag såg henne komma gående över gården med stadiga kliv och bestämd min. Hon kände bergis på sig att det var fara och färde här hemma för hon har aldrig tidigare kommit på spontanbesök. ”Vad är det med dig? Varför ligger du här? Är du sjuk?” ropar hon efter att ha slagit igen dörren med en så hård smäll att Kid3 vaknar och börjar gråta. ”Vad har hänt här?” fortsätter hon att gapa efter mig i trappan när jag går upp för att lugna ner Kid3. Hon fortsätter skrika med förfäran i rösten och följer efter mig uppför trappan. ”Det ser ut som om ett tablettmissbrukande socialfall bor här!” ”Men, herregud, så här ser ut!” utbrister hon när hon kommer in på Kid3:s rum och pekar på alla leksakerna och tröjan jag lämnat på golvet. ”Kid3 kommer ju ramla här och bryta nacken.” Jag vänder mig mot henne och hyssjar och försöker vinna lite tid. Jag måste komma på något jävligt fort annars är jag stekt. Har det hänt något med Svenne? Han kanske har fått cancer eller något så att jag har haft annat att tänka på? ”Jag har faktiskt haft annat att tänka på”, säger jag. Kommer inte på något bättre. Jag känner mig så förvirrad. ”Men du går ju bara här hemma hela dagarna. Har du ens sökt något jobb än?” frågar mamma. ”Ett jobb? Jag har ju firman. Och Kid3 är ju bara ett år”, säger jag och hör själv hur jag låter. Ett år? I USA är dom hemma i tre veckor. ”Har du ställt honom i dagiskö då?” fortsätter mamma.

68

Happy times [original].indd 68

2011-03-09 21.39


PAVLOVS VOVVE

”Nej …”, säger jag och börjar skyldigt plocka upp alla leksakerna så att ingen ska ramla och skada sig härinne. ”Nej, men då kommer du aldrig kunna få ett riktigt jobb”, säger mamma. ”Kommer jag inte?” frågar jag. ”Nej, du kommer inte få något jobb om du inte har dagisplats och du får ju ingen dagisplats förrän till hösten nu när du inte har ställt dig i kö”, säger hon. ”Du får väl se om det är någon som anställer dig men jag pratade med Fluffans mamma och hon säger att det är helt omöjligt att få jobb.” Det var ju fruktansvärt dåliga nyheter. Jag som kallt har räknat med dagis på heltid efter sportlovet. Hur kan jag vara så klantig? Jag har hört att man får dagisplats inom två månader från det att man söker och jag har ju firman. Det kanske inte är ett riktigt jobb men det har gått bra med dom andra barnen. Jag borde givetvis ta reda på såna här grejer så att hon inte kan sätta dit mig så där lätt hela tiden. ”Fluffan fick ju jobb”, säger jag. ”Ja, men hon är ju …”, säger mamma och ser sårad ut. ”Hon är vad?” säger jag. ”Nej, du kanske hittar någon som anställer dig. Vad har du tänkt söka för jobb då?” frågar mamma. ”Men, jag hade inte tänkt söka något jobb”, säger jag irriterat. ”Jag har redan ett jobb. Jag driver ett företag som du kanske minns? Och så skriver jag den där boken jag berättade om. Det är mer än två heltidsjobb samtidigt som jag är mammaledig och så man och två barn till och mitt japanska hus. Jag orkar inte mer.” Då börjar mamma gråta. ”Jag förstår inte hur man kan vara mamma och bry sig så lite om sina barn som du gör”, snyftar hon. ”Du jämför dig med Fluffan. Hon är framgångsrik advokat. Hennes man är vd på ett börsnoterat företag. Dom har hus och sommarställe och åker på semestrar. Du har ingenting att erbjuda dina barn. Du plockar inte ens undan på deras rum.”

69

Happy times [original].indd 69

2011-03-09 21.39


PAVLOVS VOVVE

Jag försöker förgäves avleda hennes upprördhet genom att erbjuda henne kaffe men hon vill inte stanna i den här knarkarkvarten och dricka kaffe bland min smutsiga disk. Och hon som hade med sig en present till Kid2 och allt, snyftar hon innan hon försvinner igen lika fort som hon kom. Jag blir kvar inne i Kid3:s rum och tittar på honom när han sover. Stackars barn. Hur ska det gå för honom i livet med en sån här mamma? Jag måste göra mer, bättre, orka, orka, orka. Jag hinner hata mig själv riktigt ordentligt i några minuter, skriver till och med en sida i hatboken om hur slapp och värdelös jag är, men sen måste jag skynda mig att diska färdigt och tvätta golvet rent så jag har tid att kolla igenom Platsbanken och fila på mitt cv innan Kid3 vaknar. Skickar iväg en ansökan till dagis och en till GP medan Kid3 sitter vid mina ben och gråter eller försöker pressa in dvd-skivor i skrivaren. Alldeles försenade åker vi och hämtar Kid1-2 på skola och dagis. Kid2 får ett utbrott på dagis, Kid3 får ett utbrott i mataffären, Kid1 får ett utbrott när vi kommer hem och jag får ett utbrott så fort Svenne öppnar dörren. ”Vad i helvete är du så sen för?” väser jag med min arga viskning som jag tar till när ungarna är i närheten. Jag står och hackar lök till en grönsaksgryta och gråter. Vad vet Fluffans mamma om vad det finns för jobb för journalister? Hon är ju terapeut. En ständigt sjukskriven sådan dessutom, från en halvtidstjänst. Hon är förtidspensionerad och har levt på sin man hela sitt liv. Vad fan vet hon om att jobba? Jävla klimakteriehäxa! ”Jag har tränat”, säger Svenne och tar tonen som betyder att jag inte är psykiskt tillräknelig. Han står framför mig i köket och tuggar uppkäftigt på ett tugggummi. Fy fan vad ful han är, tänker jag och går sakta fram mot honom med kniven framför mig. ”Spotta ut tuggummit”, fräser jag och viftar kniven mot hans ansikte ”annars skär jag ut det ur käften på dig. Fattar du det?” Svenne suckar och skakar på huvudet.

70

Happy times [original].indd 70

2011-03-09 21.39


”Sök hjälp”, säger han och går ut i hallen och slänger jackan, väskan och skorna i en hög på golvet. Jag följer efter honom ut i hallen och tittar uppfodrande på honom och sedan på klädhögen på golvet. När han vänder sig om för att gå därifrån utan att plocka upp grejerna går jag fram till klädhögen och hugger kniven i jackan flera gånger så det blir stora revor i den. Svenne står först som förstenad och bara glor på mig. När han väl kommer till sans och försöker stoppa mig riktar jag kniven mot honom igen. ”Alla kläder som ligger på golvet kommer att möta samma öde hädanefter”, säger jag. Sedan går jag tillbaka till mina grönsaker.

PAVLOVS VOVVE

71

Happy times [original].indd 71

2011-03-09 21.39


Happy times [original].indd 72

2011-03-09 21.39


JOHAN GLANS Shaken not störd

JAG HAR BESTÄMT mig för att förändra mitt liv. Så nu måste Svenne ändra sig. Och det är tyvärr ingenting han kommer att göra av sig själv så jag måste försöka förstå mig på män för att lättare kunna förändra honom. Men Svenne skulle bli otroligt misstänksam om jag plötsligt visade intresse för honom och hans känsloliv. Så jag vände mig till Johan Glans, en ganska vanlig svensk kille, för att pumpa honom på värdefull information om män. Vad är problemet?

SHAKEN NOT STÖRD

”Är det ett nytt manligt ideal att vara töntig, eller?” frågar jag och är lite orolig att Johan Glans ska vara en liten mussla som vägrar bjuda på sig själv, eller på annat sätt ska förstöra för mina planer genom att låtsas att killar är svincoola och inte behöver förändra någonting. Men det visar sig att jag har vänt mig till helt rätt kille. Johan har funderat på exakt samma saker själv och dessutom lyckats göra sig en karriär på gapet mellan James Bond och den vanlige svenske mannen. ”Det är ju roligt”, säger Johan. ”Skillnaden mellan hur man vill att andra ska uppfatta en och hur man egentligen är. När man tycker att man själv är en stor charmör och actionhjälte och alla ser att man inte är det.” ”Men det är inget ideal, ibland är det ju bara sanningen”, fortsätter han. ”När jag började med standup hade jag inga tjejer och jag var nervös inför hur man skulle närma sig dem och få till det. Så det blev min grej. Jag kunde inte göra på något annat sätt. Jag kunde ju inte skämta om att jag är en hipp swinger när jag inte är det. Det ser ju folk att jag inte är.”

73

Happy times [original].indd 73

2011-03-09 21.39


SHAKEN NOT STÖRD

Men tack vare standup fick Johan en tjej till slut. Så det kanske kan vara ett tips till killarna men jag tror inte att det är något vidare raggningsknep för tjejer att vara alltför roliga. Fast Johan säger emot mig. Det visar sig att hans tjej, Sara, är jätterolig och att det är mycket det han tänder på hos henne. Intressant. Och nu bor dom ihop och har fått barn tillsammans. Så nu kan han inte prata om vilken total loser han är längre, när folk vet om att det går rätt bra för honom ändå. Även om han tror att det är hans brister och hans sociala osäkerhet som folk känner igen sig i. ”Att saker går fel och att man inte är så smart som man vill, kan ju alla känna igen sig i. Såvida dom inte är psykopater eller har jättedålig självkännedom”, säger han. ”Vad har du för krav på dig som du har bara för att du är man?” frågar jag. ”Könsroller är ju tråkigt för både killar och tjejer.” Börjar Johan. Och då gäspar jag stort och försöker att inte flina alltför överlägset. Jasså, ska ni in och tävla där också? Det är förstås mycket värre krav på er? Egentligen var det bara en kuggfråga som jag ställde som en ingång till mitt eget sexistiska helvete men när jag ändå har ställt frågan får jag väl i alla fall lyssna på resten av svaret. ”Mitt sätt att hantera det är att säga allt jag inte är och allt jag inte kan från första början. Allt som någon skulle kunna kritisera mig för, där jag inte är tillräckligt manlig, säger jag med en gång själv. Så är det ur världen sen”, säger Johan. Ett ganska finurligt sätt att lösa det på. Det är ju genialiskt vid närmare eftertanke. Typiskt mig att inte tänka på det. Men jag måste säga att jag inte är förvånad att det tog honom lite tid att träffa en tjej med den taktiken. Tänk om jag hade berättat om mina okvinnligheter vid första dejten. Jag har aldrig huvudvärk, bara så du vet. Det hade räckt till att skrämma bort Svenne i alla fall. ”Vad berättar du då?” frågar jag. ”Jag har inget körkort, jag är kort och jag har inga stora muskler”, säger Johan men jag tycker att han fuskar där faktiskt. Att han är kort och inte har några stora muskler ser man ju med en gång.

74

Happy times [original].indd 74

2011-03-09 21.39


Det är väl inget han behöver berätta för någon? ”Är det bara det hos dig som är omanligt?” frågar jag skeptiskt. Men vi är ju inte på vår första dejt uppenbarligen så det är allt jag får. ”På vilket sätt är du manlig då?” undrar jag. ”Jag är till exempel rätt så återhållsam. Visar inte så mycket känslor. Jag pratade med min sambo Sara om det, för jag var på begravning i förra veckan och då frågade hon mig om jag grät. Och då konstaterade vi att hon aldrig har sett mig gråta och vi har varit ihop i snart sex år”, säger Johan. ”Så du gråter inte när ni bråkar?” frågar jag helt chockad. Alla killar jag har varit med rullar ihop till små skakande foster så fort jag höjer rösten lite. Det är också något jag borde ha tagit upp vid första dejten kanske? ”Nej”, säger han. ”Det sitter långt in att gråta.” ”Men är du sugen på att gråta?” frågar jag. ”Nej. Men jag minns en gång när jag var ledsen och tänkte att nu skulle det passa bra att gråta och då kunde jag inte starta det. Jag har förträngt det så långt bak att jag inte ens kan knäppa på den knappen längre”, säger han. ”Är det någonting man får höra på skolgården som kille att man är löjlig om man gråter?” frågar jag. ”Nej, jag har bara dragit den slutsatsen själv. Min syster och min mamma gråter men aldrig min pappa”, säger Johan. ”Men jag tycker att det är jobbigt att prata om känslor. Alltså, jag är inte så ältig. Något som jag har svårt för är självömkan, folk som tycker synd om sig själva. Det är en så jobbig mänsklig egenskap. Jag tycker inte om folk som tycker synd om sig själva. Jag tycker att livet är ju svårt så deal with it!” ”Mm. Sån är jag med”, säger jag och byter snabbt samtalsämne. SHAKEN NOT STÖRD

”Vad kan man mer fastna i som man måste leva upp till som man?” frågar jag. ”Svaghet överhuvudtaget. Inte så där att man måste kunna lyfta tunga saker, utan mer känslomässigt”, säger Johan.

75

Happy times [original].indd 75

2011-03-09 21.39


”Men vad händer om man visar svaghet? Vad är man rädd för?” undrar jag. ”Jag vet inte. Det är inte så coolt”, säger Johan. ”Tror du att du är en ganska typisk kille?” frågar jag. ”Ja, det tror jag”, svarar Johan. ”Jag vet inte vad det är men jag tror att jag är det.” ”Bra, för jag försöker förstå min kille, Svenne, så jag tänkte kolla om du kunde hjälpa mig att reda i en del grejer som jag inte förstår. Till exempel, när jag frågar honom vad han tänker på, säger han att han inte tänker på någonting. Hur kan det vara möjligt? Eller, vad tänker han på då?” frågar jag. ”Jo, men det kan vara så enkelt att han bara ser bilder. Kanske på en apa som klättrar i träd eller så, i sitt huvud”, säger Johan. ”Jag brukar också säga det. Ingenting.” ”Då blir jag superstressad och börjar fantisera om vad det kan vara han tänker på och jag kommer alltid fram till att han hatar mig eller att han är kär i någon annan eller funderar på att flytta. Vad kan det annars vara som är så hemskt att han inte kan säga vad det är?” undrar jag. ”Men det är ju tjejers problem”, säger Johan. ”Ni tänker för mycket. Det är det som är grejen, du tänker för många varv. Han tänker ju bara på en apa som han har sett på något naturprogram i tv. Det är bara det. Det händer inte så mycket.”

SHAKEN NOT STÖRD

”Varför ska killar alltid rätta en om man säger något som kanske inte är helt rätt men som ändå är en helt oviktig detalj i sammanhanget. Gör ni så mot varandra också?” frågar jag. ”Ja. Rätt ska vara rätt. Men sånt gillar inte jag heller”, säger Johan. ”Fast det är klart att han vill visa sig duktig. Visa att han kan saker. Det är väldigt manligt att vilja imponera.” ”Varför säger han inte vad det är när han är besviken eller arg? Istället ska han sitta och sura i timmar och så ska jag hålla på och fråga vad det är som är fel”, undrar jag. ”Men det är väl kvinnligt?” svarar Johan. ”Eller, både jag och

76

Happy times [original].indd 76

2011-03-09 21.39


Sara kan hålla på sådär. Så måste man fjäska och dra fram det som är fel. Inställningen är ju att om du inte vet det själv så ska inte jag berätta det för dig. Men det är ju ett kvinnligt beteende!”

SHAKEN NOT STÖRD

”Är verkligen killar så kåta hela tiden?” frågar jag. ”Jag kan bli lite deppig av den tanken för jag vill ligga mycket mer än vad Svenne vill. Men det är ju så fult att säga det för så ska det ju inte vara. Då är man typ ett dåligt ligg. Men jag är inte ett dåligt ligg, jag lovar!” ”Ja, jag får ta ditt ord där”, säger Johan. ”Man har ju hört att män ska vilja ha en hela tiden och så vill han inte det”, säger jag. ”Men, vi blir ju trötta som vem som helst”, säger Johan. ”Det verkar ju vara ett sånt stort problem för en massa kvinnor att dom ska behöva ligga med sina män. Jag fattar inte det, hur ofta gör man det då?” undrar jag. ”Alltså, jag vet inte vem det är fel på, honom eller mig?” ”Det är dig det är fel på”, säger Johan och skrattar. ”Alltså, jag är ingen relationsexpert men det kan ju vara att man är sur eller något och så är det inte läge. Eller så har man något outrett och det känns jobbigt. Sen måste man ju vara bra i sängen som kille. Man vill ju prestera. Ibland kanske man känner att man bara kan ge 50 procent för det är så mycket med jobbet och klockan är halv tolv och jag kommer inte att kunna vara så bra om vi drar igång det här projektet nu. Så ibland kan det vara att man har sådana krav på sig att leverera att man inte vill. Men då får man ju ställa upp och ta sig i kragen och göra det ändå. ”Det säger jag med. Men han gör inte det”, klagar jag. ”Du måste lära dig att ett nej betyder ett nej”, säger Johan. ”Men vad tycker du är rimligt?” undrar jag. ”Hur mycket sex kan man begära?” ”Alltså, det hänger ihop med hur länge man har varit tillsammans och hur många barn man har. Nu ska vi inte gå in på detaljer kring mitt sexliv men vi har en tvååring som ligger och sover mellan oss i sängen. Så statistiken hemma hos oss har i alla fall gått ner drastiskt”, säger Johan.

77

Happy times [original].indd 77

2011-03-09 21.39


”Svennes ansvarsområden är att borra och sånt, som händer en gång om året medan jag har disken, maten, handling, tvätten varje dag. Tycker du att det känns rättvist?” frågar jag. ”Jo, men det är ju trist”, säger Johan. ”Men till min omanlighet hör ju att jag är jävligt ohändig. Så jag är ju inte alls bra på att vare sig bygga eller snickra så vi har inte så mycket tavlor eller hyllor och det vi har är lite vingligt och lite sådär halvdant gjort. Och i och med att jag inte har något körkort så kan jag inte kolla oljan på bilen heller. Det får Sara göra.” ”Men vad har du åkt på istället då?” undrar jag. ”Jag får betala bilen. Det är ju klassiskt manligt”, säger Johan. ”Så du försörjer henne?” undrar jag. ”Nej, hon jobbar också”, säger Johan. ”Tar du disken då när Sara tar det där manliga med bilen?” undrar jag. ”Nej, hon diskar mer än vad jag gör”, säger Johan. ”Men inte så mycket mer” lägger han till.

SHAKEN NOT STÖRD

”Vi åt ju mat igår och har ju ätit tillsammans nu i snart tio år. Men varför kan inte Svenne komma hem och se vad det är som behövs göras, tänka ut något han skulle vilja äta, handla det, laga det och komma ihåg från dagen innan att man behöver tallrikar att äta på?” undrar jag. ”Jo, men där är jag också dålig”, erkänner Johan. ”Sara lagar mycket mer mat än vad jag gör.” ”Varför säger Svenne när jag ber honom göra någonting att: Ja, det ska jag göra, när han inte har någon som helst plan på att göra det?” ”Nej, just det. Det är för att han inte vill bråka om det. Om han säger nej direkt så kommer du att säga jo, och då blir det dålig stämning och irritation. Då är det mycket lättare att bara säga ja, och sen gör man det inte. Då skjuter jag upp bråket och slipper ta det nu. Då kan jag ta det en annan gång när jag kanske känner att jag orkar”, förklarar Johan. ”Så gör jag hela tiden. Det kan handla om enkla grejer som att Sara ber mig att ringa till Skattemyndigheten

78

Happy times [original].indd 78

2011-03-09 21.39


SHAKEN NOT STÖRD

eller bilverkstan och så vill jag inte det och så säger jag Ja.” ”Det är ju sjukt”, säger jag. ”Men ni får ju lära er att sluta tjata! Det är typiskt tjejer att ni hela tiden ska ge en uppgifter. Jag säger aldrig till Sara att hon ska fixa det ena eller det andra. Men hon gör det hela tiden. Går och ger mig uppgifter. Saker hon tycker att jag ska göra, ta itu med och ta hand om. Så till slut så blir det ju att man säger ja och sen struntar man i det. Sara säger: ’om du ska dit då kan du väl gå dit också och göra det på vägen?’ Men då lägger hon på mig en massa jobb. Kan jag inte bara få gå?” säger Johan. ”Nej, inte om han har sagt att han ska göra det och sedan ändå inte gör det. Det är ju då jag blir tjatig”, säger jag. ”För då måste jag ju fråga en gång till. Hade han bara gjort det eller sagt nej med en gång hade vi aldrig mer behövt prata om det.” ”Men, auoo. Usch! Åh vad tråkigt det är! Åååh”, klagar Johan. ”Det ska ju vara kul att leva. Jag har väldigt svårt för att göra saker som jag inte tycker är kul. Sen vill man ju känna att man har en frihet, att man får lov att göra sånt som man tyckte var roligt innan man träffades. Man vill ju att tjejen ska tycka om en som man är och inte försöka ändra på en hela tiden. Det verkar som om många kvinnor tycker att det är ett projekt dom blir ihop med. Att man ser på sin kille ungefär som man ser på ett renoveringsobjekt. Det finns något där, jag kan nog forma honom och få honom att bli som han ska vara. Men sådana förhållanden funkar ju aldrig.” ”Så du menar att om man inte gillar honom som den där ungkarln han är …”, säger jag. ”Så kommer han aldrig att förändras”, avslutar Johan. ”Han kommer att vara samma människa hela tiden.” ”Oj då! Vad hemskt!” utbrister jag. ”Men alla män är ju renoveringsobjekt!” ”Nej, men ni tror ju det”, säger Johan och låter lite ledsen. Men det blir svårt för mig att trösta honom och försöka krångla mig ur det här för jag har liksom ingenstans att fly. Det är klart att Svenne måste förändra sig men det behöver jag ju inte hålla på och tjata på Johan Glans om.

79

Happy times [original].indd 79

2011-03-09 21.39


SHAKEN NOT STÖRD

Johan är nästan lite ursäktande när vi står och plockar in våra tekoppar i diskmaskinen på kontoret på Rehnsgatan. Jag muttrar något om att jag minsann inte heller får göra det som jag tyckte var roligt innan vi träffades och att jag alltid gör saker på vägen. Båda måste väl ändra sig, inte bara jag. Och innan vi skiljs åt så säger Johan, som för att trösta oss lite båda två: ”Du och min sambo verkar ha en hel del gemensamt. Ni verkar ha fastnat för slackers.”

80

Happy times [original].indd 80

2011-03-09 21.39

9789186691011  

HAPPY MINA DENNERT HAPPY MINA DENNERT