Wolfgang Hansson
historiska media
Historiska Media Box 1206 221 05 Lund
© Historiska Media och Wolfgang Hansson 2017 Faktagranskning: Hans Brun Omslag: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design Omslagsbild: Den belgiska polisens bild av Mohammed Abrini, även kallad ”mannen med hatten”, som efterlystes efter terrordåden i Bryssel 2016. Foto: Abaca/IBL Bildbyrå Sättning: Aina Larsson, Sättaren i Ängelholm Tryck: ScandBook AB, Falun 2017 Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN: 978-91-7545-402-3
Innehåll Förord 7 En känsla av belägring
11
Mardrömmen återvänder
39
Den andra vågen
59
Roten till det onda
83
Tornen faller
101
Ett ödesdigert misstag
119
Triumfen som kom av sig
137
En torpederad frihetsdröm
143
Terrorarmén 155 USA:s akilleshäl
179
Den andra terrorn
199
Sveriges terrorhuvudstad
221
Den kollapsade staten
241
Demokrati under hot
267
Civilisationernas kamp
281
Källor och litteratur
309
Register 325
Förord När World Trade Center attackerades i USA den 11 september 2001 var det byggnaderna i sig som var det främsta målet. Det symboliska i att kunna attackera USA:s hjärta gjorde att al-Qaidas ledare Usama bin Ladin valde ut tvillingtornen, det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon och kongressbyggnaden Capitolium alternativt Vita huset – i det sista fallet vet vi inte med säkerhet vilken av byggnaderna som var terroristernas egentliga mål. Alla civila offer var en ”bonus” men inte det huvudsakliga syftet med attacken. På samma sätt var det viktiga med Lockerbiebombningen 1988 att det var ett plan från det amerikanska flygbolaget Pan Am som sprängdes i luften. Inte ett plan från vilket bolag som helst. Så har terrorismen traditionellt fungerat under många decennier. Symbolhandlingen har varit det primära i syftet att tvinga en stat till eftergifter. En central del av terrorn har alltid varit att döda människor men länge var det väsentliga vilka de var. Polis, militär, finansmän och politiska ledare har varit vanliga måltavlor. Symboler för makten. Därför var det inte olympier i största allmänhet som var målet utan specifikt israeliska idrottsmän när dessa mördades av palestinska terrorister under OS i München 1972. De senaste åren har terrorismen ändrat karaktär. Främst beror det sannolikt på att bevakningen och säkerheten kring kända personer och offentliga byggnader blivit bättre och mer 7
den nya terrorismen
omfattande. Det är helt enkelt väldigt svårt för terrorister att återupprepa en spektakulär attack av samma dignitet som 11 september-attackerna i USA, Lockerbiesprängningen eller massakern i Münchens olympiaby. Terrorns syfte är att skapa rädsla och kaos, en känsla av otrygghet. För att uppnå detta har al-Qaida och Islamiska staten tvingats hitta nya måltavlor. Attacken mot Charlie Hebdo i Paris i januari 2014 var ett av de första exemplen på detta i Europa. Tidningens journalister och tecknare representerade inte på något sätt den franska staten. Tvärtom var tidningen illa ansedd av etablissemanget. För islamisterna var satirtidningen ändå ett tacksamt mål. Det räckte med två man med automatvapen för att massakrera hela redaktionen och uppnå en hög skrämseleffekt. Tillsammans med ytterligare en medhjälpare som tog gisslan i en judisk butik lyckades de lamslå Paris och hela Frankrike under flera dagar. Rentav stora delar av Väst europa. Taktiken att attackera mjuka mål fick sin fulländning i novem ber samma år när vanliga kafé-, restaurang- och konsertbesökare blev måltavlor och mejades ner urskillningslöst. Terroristerna hade lärt sig att en attack på mjuka mål kunde vara minst lika effektivt för att uppnå önskad chockeffekt. Den nya terrortaktiken innebär att samhället måste ändra sitt sätt att försvara sig. Vi har sett sådana skiften tidigare i terrorismens moderna historia. Som när palestinska grupper började använda sig av självmordsbombare, en metod som då tog alla med överraskning men som sedan dess blivit mycket vanlig bland militanta islamister. Den nya terrorismen har blivit ett komplement till den gamla, för där terrorister förmår att attackera symboliska mål för makten så är detta fortfarande ett attraktivt val. Det senare var fallet då en grupp terrorister, inklusive tre självmordsbombare, attackerade en pakistansk polishögskola den 25 oktober 2016. Resultatet blev över 60 döda. En trend inom den nya terrorismen är ett ökat inslag av gör8
förord
det-själv-terror. Individer som sympatiserar med en grupp utför terrordåd i dess namn helt på egen hand utan någon koppling till en central organisation. Dessa ensamvargar är extremt svåra att skydda sig mot eftersom förövarna sällan inviger någon annan i sina planer. Dådet i Nice sommaren 2016 är ett exempel. Europa var emellertid inte först med att drabbas av den nya terrorismen. Ett av de första dåden som faller in under denna kategori skedde i Mumbai i Indien 2008 då människor på en järnvägsstation och på några hotell sköts ner slumpmässigt. Jag hade det tvivelaktiga nöjet att vara på plats i New York den 11 september 2001. Att se två 400 meter höga skyskrapor rasa på nära håll och bevittna skräcken i människors ögon är något jag aldrig kommer att glömma. Sedan den dagen har terrorismen varit ett av mina viktigaste bevakningsområden i min gärning som reporter och utrikeskommentator på Aftonbladet. Jag har varit på plats direkt efter ett antal terrordåd på flera kontinenter. Jag har talat med överlevande, jag har intervjuat myndigheter och säkerhetspoliser. Jag har talat med terrorns supportrar och med regimer där terrorism varit en del av styret. Jag har skrivit hundratals artiklar och kommentarer från ett otal länder. Dessa bildar grundstommen till denna bok. Genom mina erfarenheter under mer än 30 år på fältet har jag skaffat mig en bra förståelse för terrorns mekanismer. Med den här boken, Den nya terrorismen, hoppas jag kunna förmedla en del av den förståelsen. En sak som slog mig under arbetet med boken är hur snabbt man glömmer. Terrordåden avlöser varandra med skrämmande hastighet och gårdagens attacker hamnar raskt i medie skugga. En skugga som döljer det faktum att det pågår en gigantisk slakt av oskyldiga civila i slow motion. Bortsett från kriget i Syrien tror jag inte det är något annat globalt våldsfenomen som dödar lika många människor. 2015 miste nästan 30 000 livet i olika terrordåd – paradoxalt nog var de flesta muslimer. 9
den nya terrorismen
Under den blodigaste perioden under konflikten på Nordirland, The Troubles, som pågick i över 30 år och där terror spelade en viktig roll, dödades drygt 3 000 människor. Lika många som fick sätta livet till på en enda dag den 11 september 2001. Sedan dess har världen drabbats av många 11 septemberattacker, räknat i antalet döda. Västvärlden har en tendens att se varje terrordåd som en isolerad händelse. I själva verket är dåden del i en medveten kamp från Islamiska staten, al-Qaida och andra jihadistiska krafter att etablera ett fotfäste i Mellanöstern för att sedan sprida sin makt till resten av världen och etablera en islamisk lagstiftning, sharia. Terror är deras vapen för att tillskansa sig makt som de aldrig skulle kunna nå på demokratisk väg. Dåden i Paris 2015, Bryssel 2016 och andra platser världen över visar att ett fåtal personer utrustade med militära vapen kan skapa kaos, skräck och instabilitet som går långt utöver deras verkliga inflytande. I Den nya terrorismen ger jag bakgrunden till denna utveckling och berättar hur Islamiska staten blev till och hur europeiska medborgare blivit jihadistkrigare och självmordsbombare. Jag berättar också om kriget mot terrorn, ett krig som kommer att pågå länge och som inte går att vinna i traditionell mening. För även om västvärlden inte har skapat radikal islamism har det upprepade gånger matat monstret och gett det förutsättningar att växa sig starkare. 2011 gav jag ut Dagen då terrorn förändrade världen som handlar om attackerna i USA den 11 september 2001. Den som läste min första bok kan därför delvis känna igen sig. Jag har i viss utsträckning använt mig av mina upplevelser från New York 2001 och andra platser i världen som är relevanta för den här boken. I den mån det upplevs som upprepningar hoppas jag att det inte ska störa läsningen av Den nya terrorismen.
10
En känsla av belägring När Patrick Pelloux kommer till Charlie Hebdos kontorsbyggnad några minuter efter attentatet har han via telefon nåtts av ett nödrop från en kollega som befinner sig inne på redaktionen och berättar hur två tungt beväpnade män skjuter vilt omkring sig. Alldeles innan han springer uppför trapporna hör Pelloux skott från gatan en bit bort och sedan hur en bil rivstartar. Skotten visar sig senare komma från när terroristerna under sin flykt avrättar en redan skadad polis på gatan utanför. När Pelloux kliver in på redaktionen möts han av en hemsk syn, något han aldrig kunnat föreställa sig att han skulle tvingas uppleva. I blodpölar spridda i lokalen ligger några av hans bästa vänner och kollegor. Journalisten Pelloux, som också är akutläkare, försöker bevara fattningen och göra vad han kan för att rädda de skjutna men inser snabbt att det inte finns någonting han kan göra. Skadorna på dem som skjutits med automat vapen är ohyggliga, av ett slag han aldrig stött på tidigare. – Hålet i pannan var litet men på baksidan av huvudet gapade en stor krater, berättar Pelloux. Var och en var också skjuten i magen med flera skott. Här låg några av mina bästa vänner svårt skadade och det fanns inget jag kunde göra. Inget. Han tystnar och blicken blir tom. – Det var svårt, säger han tyst och tittar rakt ut i luften. Terroristerna hade avrättat chefredaktören och tidningens tecknare en efter en efter att först ha ropat ut deras namn. 11