9789140664600

Magnus Johansson

Kompisar?

Plusbok

1. Ett år i en källare När jag träffar en person för första gången, då får jag nästan alltid frågan: – Och varifrån kommer du, då?

Så det är väl lika bra att jag klarar av det direkt.

Titta på kartan här intill. Kolla in det stora vattnet i söder (där nere på kartan, alltså). Det är Medelhavet. Världens skönaste badvatten, om ni frågar mig. Det är lika klart och genomskinligt som poolvatten och så salt att man kan ligga och flyta på rygg och läsa tidningen i det. Dessutom är det alltid precis lagom varmt. Om det är något jag skulle vilja ha kvar därifrån så är det vattnet.

Kolla sedan hur mycket sand det finns i öster (till höger) om Medelhavet. Det är öken. Världens sämsta landskap, om ni frågar mig. När det blåser känns det ungefär som att sitta inne i en dammsugarpåse.

Mitt emellan vattnet och sanden, där är jag född. Närmare bestämt i landet Libanon. Ser ni det? Till höger om Medel­ havet, strax ovanför Israel och under Syrien.

Några millimeter ovanför huvudstaden Beirut finns en liten svart fläck. Där föddes jag.

Den heter Batroun. Fläcken alltså. Fast egentligen är det ju inte en fläck, förstås. Det är en stad. Där finns sådant som brukar finnas i städer: järnvägsstation, flygplats, affärer och restauranger. Dessutom en suverän strand.

4

Vilhelmina

Stockholm

Amsterdam

Berlin

NEDERLÄNDERNA

TySKLAND

TuRKIET

Beirut

LIBANON

ISRAEL

Jag kan inte säga så mycket mer om platsen där jag föddes.

Jag minns nämligen inte. Pappa har förstås berättat, men jag har bestämt mig för att bara skriva om sådant som jag själv varit med om och därför vet är sant.

Ni vet, som det står i inledningen av en del filmer: Based on a true story.

Vi lämnade Libanon för fyra år sedan. Jag var sju år gam­ mal. Det var jag, min pappa och min lillasyster. Mamma var död, men det tänker jag inte berätta något om.

Vi hamnade först i Berlin i Tyskland. Därifrån minns jag bara en våningssäng som jag och min syster sov i. Jag låg överst och ramlade ur flera gånger.

5

Sedan kom vi till Amsterdam i Nederländerna. Det var kanaler överallt, de var nästan lika många som gatorna. Vi bodde i en husbåt, det vill säga i ett hus som stod på en båt.

Därefter for vi norrut, till Sverige. Staden hette Vilhelmina.

Vi flyttade in i ett hus som liknade ett omklädningsrum vid en fotbollsplan, men jag började skolan direkt så det gjorde inget. Jag fick starta i tvåan.

Det var december när vi kom dit. Det var första gången jag såg snö i verkligheten. Alla killarna i min klass åkte skidor.

Efter några veckor drog de med mig till backen. Jag hade förstås inga skidor, men de samlade ihop grejer som de hade hemma och visade hur man skulle göra i liften. Sedan var det bara att kasta sig utför.

Det var det roligaste jag någonsin hade gjort i mitt åtta­ åriga liv.

De andra tyckte också att det var vansinnigt roligt. Att se mig åka skidor, alltså. Jag var ju inte precis något proffs ... De första tvåhundra åken ramlade jag hela tiden. Det var som att skidorna hade en egen vilja och att de inte alls ville samma sak som jag. Det var till och med som att den ena skidan ville något annat än den andra skidan.

Men jag var envis. Jag åkte och åkte och åkte och … plötsligt funkade det. På jullovet for jag för första gången nerför den brantaste backen utan att ramla. Mina kompisar jublade och dunkade mig i ryggen och bjöd på läsk.

– Wow! Bananen har kört Dödskallestupet! skrek de.

Dödskallestupet var alltså namnet på backen. Och Bana­ nen, det var jag. De hade kallat mig Araben den första tiden,

6

men vår lärare hade sagt åt dem att det kunde uppfattas fel.

Jag fattade inte vad hon menade. Men, hur som helst, klassen lydde vår fröken och bytte till Bananen.

– Det låter ju rätt lika, sa de. Araben och Bananen.

Dessutom gillar vi bananer.

Men när våren kom flyttade vi plötsligt ifrån vår barack och in i källaren på ett hus som låg utanför stan. Jag och syrran fick veta att vi skulle gömma oss.

– Men vi får väl åka skidor? sa jag optimistiskt.

– Nej, sa pappa.

– Men vi kan ju gå hem till kompisar och stanna inne hos dem?

– Nej. – Men varför, pappa? gnällde jag och min syster.

– Schhh, sa han och la fingret över munnen.

– Varför? envisades vi. Vi vill ju gå till skolan. Du har ju sagt att skolan är jätteviktig.

Vi fick veta att det saknades ett viktigt papper. Om man hade det, då fick man stanna i Sverige så länge man ville.

– Vi vill stanna, pappa, sa jag och min syster.

– Vi ska det, log pappa. Papperet har bara kommit bort. Vi måste bara gömma oss tills de hittar det igen.

Vi satt i det som numera var vårt lilla kök: en tvättstuga med en liten spis. Utanför källarfönstret föll snön ymnigt.

– Men varför, pappa? sa jag.

– Det bara är så, sa han.

7

I ett år bodde vi i den där källaren. Huset ägdes av ett äldre par som hette Eva och Ragnar. De var jätteschyssta, vi fick god mat och kläder och de ordnade till och med skola åt mig och syrran. De lånade böcker på biblioteket och så läste vi tillsammans. En kväll kom Eva hem med en tv som hon köpt åt oss och på dagarna kollade vi på skolprogram. De hyrde filmer också, för att vi skulle få höra mycket svenska.

Jag lärde mig språket bra under det där året. Det kanske ni märker? Det var tack vare alla böcker, tv:n och genom att prata med Eva och Ragnar. Men det viktigaste jag lärde mig var det här: Utan kompisar är livet inget riktigt liv.

Det låter kanske hemskt att säga det … Men jag har ju lovat att säga precis som det var, så här kommer det: Jag hade kunnat byta ut lillsyrran och pappa mot en enda kompis. En kille i min ålder som gillade att göra sådant som jag gillar att göra.

Tänk er en vanlig dag. Man vaknar, ser att solen skiner ute och hjärnan börjar genast tillverka en massa idéer om vad man vill göra: spela fotboll, bada, leka kurragömma, ligga i gräset och berätta historier … På bara någon minut kan man fantisera ihop bilder så det räcker till ett helt fotoalbum. För det finns ju så många saker man kan göra.

Men alla de där bilderna har en sak gemensamt.

Man är inte ensam på dem. Man har kompisar med sig.

– Man blir bara lycklig av lyckan om man får dela den med någon, brukar pappa säga.

Det är ett gammalt ordspråk. Pappa gillar sådana så jag får höra dem jämt. Det kan bli lite tjatigt. Men … huga, som de 8

sa i Vilhelmina, det där ordspråket är så sant. Det förstod jag den där vintern hos Eva och Ragnar.

Men så en dag i maj kom Ragnar hem i sin bil. Vi hörde honom på långt håll för han tutade hela vägen upp till huset.

Pappa sprang ut och min syster och jag trängdes vid det lilla källarfönstret. Vi såg hur Ragnar viftade med ett brev.

Pappa läste det och sedan började de kramas. Jag och syrran kramades också, fast vi visste inte varför.

När de sedan kom in fick vi veta att de hade hittat vårt papper. Vi skulle få stanna i Sverige. Jag skulle få komma upp ur källaren. Jag skulle få börja skolan igen. Jag skulle få åka skidor igen. Jag skulle få kompisar.

Har ni hört talas om Neil Armstrong? Det var en ameri­ kansk kille som var astronaut. 1969 blev han den första människan någonsin att gå på månen. Det måste ha varit en häftig känsla. Men, jag svär … det var ännu häftigare för mig när pappa sa att jag fick gå vart jag ville.

Efter några månader tog vi farväl av Ragnar och Eva och flyttade hit, till Norrköping. Pappa hade hittat jobb här och vi hade fått en lägenhet. Vi flyttade in i juli.

Och i mitten av augusti sprang jag för första gången på över ett år till skolan.

9

Läsförståelse 1. I vilken ordning händer det?

Berättaren ramlar ur en säng i Berlin.

Berättaren åker nerför Dödskallestupet på skidor.

Ragnar kommer hem och har med sig ett brev som gör alla glada.

Familjen flyttar in i en källare.

Berättaren lämnar Libanon.

Berättaren bor på en husbåt.

Eva köper en tv till barnen.

Berättaren kommer till Vilhelmina.

2. Kryssa för det rätta svaret! a. Vad hette staden som berättaren föddes i?

Beirut

b. Under vilken årstid kom berättaren till Vilhelmina?

i början av vintern

Syrien Batroun

i slutet av sommaren i slutet av vintern

c. Vilken årskurs började berättaren i när han kom till Vilhelmina?

ettan tvåan trean

10

Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal

UPPGIFTER

Numrera meningarna (1–8) i den ordning händelserna sker!

d. Hur många personer finns det i berättarens familj?

2 3 4

e. Hur länge bodde de i källaren hos Eva och Ragnar?

i 3 månader i ett halvår i ett år

f. Vem var Neil Armstrong?

han var astronaut han var en duktig skidåkare

Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal

Mellan raderna 3. En fråga som kräver lite list Så här skriver Robin: De hade kallat mig Araben den första tiden, men vår lärare hade sagt åt dem att det kunde uppfattas fel. Robin förstod inte det där. Vad tror du att läraren menade?

UPPGIFTER

han var en känd löpare

11

Ord och uttryck 4. Väderstrecken Att resa är härligt! Men det gäller förstås att man har koll på det här med söder och norr. Annars hamnar man kanske på Nordpolen istället för i Grekland. Skriv in väderstrecken vid rätt pil!

5. Synonymer till ordet springa Bokstäverna är omkastade, men du kan nog lista ut vilka synonymer det gäller. a. asru b. öpal c. gogja d. neksa

12

Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal

UPPGIFTER

Söder Norr Öster Väster Sydväst Sydost Nordväst Nordost

6. Vad betyder orden?

optimistisk

fantastisk

jubla

början

inledning

säga ”hej då”

kanal

ett slags hiss som går uppför skidbacken

lift

ropa av glädje

suverän

tolka, förstå

uppfatta

man tror att det ska gå bra

ta farväl

vattenväg

7. Vad betyder uttrycken?

Meningarna är hämtade ur texten. Sätt kryss för den riktiga förklaringen.

UPPGIFTER

Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal

Dra streck mellan orden och förklaringarna.

Använd en ordbok om du är osäker.

a. Det var som att skidorna hade en egen vilja.

Skidorna gick inte åt det håll som jag ville.

Mina skidor var plötsligt försvunna! b. Mina kompisar dunkade mig i ryggen.

Kompisarna var arga på mig.

Kompisarna berömde mig. c. Snön föll ymnigt.

Det snöade väldigt mycket.

Snön som föll var väldigt blöt.

13

Stavning 8. Alfabetet Alfabetet är alltid bra att kunna. Du behöver det till exempel om du ska slå upp ett ord i en ordbok eller i ett uppslagsverk.

Vårt alfabet har 29 bokstäver. Nedan ser du några av dem.

Nu är det din uppgift att sätta dit de bokstäver som saknas!

14

S— — V — X — — — — Ö

9. Vokaler och konsonanter För att kunna använda vissa stavningsregler behöver man veta vilka bokstäver som är vokaler och vilka som är konsonanter. Titta på fliken om du behöver repetera.

Sätt sedan en ring runt vokalerna i alfabetet ovan!

10. Bokstavsordning Här ser du en del av en klasslista. Men någon har rört till den.

Namnen ska ju stå i bokstavsordning. Kan du fixa det?

Sebastian

1. _______________________

Emma

2. _______________________

Tom

3. _______________________

Filip

4. _______________________

Eddie

5. _______________________

Sally

6. _______________________

Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal

UPPGIFTER

A B — — — F — — I — — L — NO — — —

Grammatik 11. Vilka ord är substantiv?

Här får du 12 ord till. Några av dem är substantiv. Ringa in dem! Titta på fliken om du är osäker. Prova också med att säga en, ett eller flera före ordet. överallt

vansinnigt

envis

lydde

snön

lillsyrran

skrek

ordspråk

bodde

backen

höger

Kopiering av detta engångsmaterial är förbjudet enligt lag och gällande avtal

12. Fler substantiv Välj bland substantiven nedan och skriv dem där de passar in.

Nederländerna astronaut

havet

öken

baracken

Norrland

a. Det är ofta blåsigt på __________________________________.

UPPGIFTER

Medelhavet

b. Det är torrt och varmt i ________________________________. c. Vintern kommer tidigt i ________________________________. d. Det var fuktigt och kallt i den gamla _____________________. e. Man får inte vara höjdrädd om man är ____________________. f. Amsterdam är huvudstad i ______________________________.

15

I BoA-serien – Berättelse och Aktiviteter är berättelsen grunden till läsglädjen, utgångspunkt för övningar i läsförståelse och skrivning och en gemensam grund för samtal och diskussion.

Kompisar?

En spännande berättelse om allvarliga saker: vänskap, svek och mobbning.

Berättaren, Robin, är ny i Sverige. Han har äntligen fått börja skolan och fått många nya kompisar. Livet leker.

Men bara ett tag… Hans schyssta och roliga vänner visar sig nämligen var elaka mot Alex i klassen. Varför är de elaka mot en kompis? Hur ska Robin agera? Hur får man en mobbare att sluta mobba? Vems sida står man på egentligen?

Sådana frågor får huvudpersonen ta itu med – och det måste också den som läser boken. Lämplig som underlag för gruppdiskussioner.

I serien ingår också Skolfotot, Minya och uppdraget, Showtime och Lönngångar och armborst.

ISBN 978-91-40-66460-0

9

7 8 9 1 4 0

6 6 4 6 0 0