9789140653925

Specialpedagogik

9

6 5 3 9 2 5

ISBN 978-91-40-65392-5

7 8 9 1 4 0

Lena Franzén

Strategier för läsförståelse

Strategier för läsförståelse

Lena Franzén

Strategier för läsförståelse

Lärarinstruktion

Innehåll

Förord

4

Berättelsestruktur

6

En texts uppbyggnad

17

Läsa och resonera

22

Ordkunskap

31

Scheman och inferenser

37

Ordkunskap och inferenser

56

Referenser

63

3

Lärarinstruktion

Strategier för läsförståelse Berättelsestruktur

Berättelsestruktur Att förstå en text är målet med all läsning. Det beror dock bl.a. på textens art vilka strategier som ska användas för att läsaren ska få full förståelse av det lästa. När det gäller skönlitterära texter är kunskap om de underliggande strukturer som dessa texter är uppbyggda kring en bra förutsättning för detta. Man kallar denna uppbyggnad för berättelsens struktur eller ”story grammar”, och en sådan finns i de flesta berättelser.

En berättelse har i regel någon sorts inledning, där personer och miljö presenteras. Därefter följer ett problem, som man ska försöka lösa och så avslutas berättelsen med ett lyckligt eller olyckligt slut. Man kan uttrycka det som att en berättelse i sin enklaste form har en början, en mitt och ett slut. Detta kan redan små barn ta till sig, då någon vuxen läser högt för dem. Denna enkla struktur kan sedan utvecklas, och ju äldre barnen blir desto mer avancerade strukturer lär de sig.

Har man inte denna förståelse av en berättelsestruktur har man svårt att förstå, att återberätta och att i sinom tid själv producera en text.

Här följer tre olika arbetsblad i stigande svårighetsgrad, som alla utgår från en berättelses struktur. Det lättaste kan man använda redan i förskoleklass och de andra två efter hand som eleverna lär sig förstå mer och mer av den underliggande strukturen i en berättelse.

En noggrann genomgång av vad de ingående rubrikerna på de olika arbetsbladen står för bör föregå det egentliga arbetet. En variant är att arbetsbladen i början fylls i efter hand medan läsningen eller uppläsningen av en berättelse pågår. I synnerhet svaga läsare är hjälpta av detta arbetssätt, de behöver alltså en direkt instruktion i hur det går till. Förståelsen ökar genom detta och läsningen blir mer aktiv. Så småningom klarar dessa elever att fylla i arbetsblad på egen hand.

Sammanfattningsvis kan sägas att arbetsbladen till de tre modellerna kan fungera på olika sätt. De kan fungera som instruktionsmaterial under pågående läsning av en text, som uppföljningsmaterial efter avslutad läsning och som diagnostiskt material.

När eleverna blivit ordentligt förtrogna med arbetsbladen kan materialet dessutom användas som fortsatt träningsmaterial. Man kan t.ex.

•

ge eleverna redan ifyllda arbetsblad, där en komponent i berättelsen är utelämnad och där det alltså finns en tom ruta på arbetsbladet, så får eleverna rekonstruera det utelämnade avsnittet.

•

sortera om ordningen mellan de i berättelsen ingående delarna och låta eleverna föreslå en bättre ordning än den givna genom att fylla i ett arbetsblad och dessutom gärna motivera sina förslag.

© Franzén och Ekelunds Förlag Utbildning AB. FårLena kopieras! © Författaren och Gleerups

6

e

Lärarinstruktion

Strategier för läsförståelse Berättelsestruktur

Förslag till användande av materialet om berättelsestruktur Materialet är uppdelat i tre steg. Det första och lättaste, steg 1, går ut på att lära sig förstå vad som är början, mitten och slutet på en berättelse. I början ges i regel en presentation av den miljö och de personer, som berättelsen kommer att handla om. I mitten händer ofta något spännande, det blir en höjdpunkt på berättelsen. Så avslutas den antingen med ett lyckligt eller ett olyckligt slut.

Efter förklaring och diskussion av begreppen förstår elever redan i förskoleklass eller år 1 detta. Lämpligt är sedan att någon vuxen läser berättelsen Kringelskylten högt för barnen och att de efteråt på arbetsbladet till steg 1 ritar det som representerar början, mitten respektive slutet på berättelsen.

Elever i år 2 och däröver kan lämpligen göra motsvarande uppgift i skriftlig form, eventuellt med någon liten tillhörande illustration. De måste få förklarat för sig att de inte ska skriva hela berättelsen, bara det allra viktigaste, kanske endast tre meningar till varje rubrik.

© Lena Franzén och Ekelunds Förlag Utbildning AB. Får kopieras! © Författaren och Gleerups

7

Lärarinstruktion

Strategier för läsförståelse Berättelsestruktur Kringelskylten, Berättelse sid 1

Kringelskylten Det var en gång en liten pojke som bodde i den lilla byn Kringelby. Pojken hette Nils och var sex år gammal. Han hade ljust, lockigt hår och liknade Emil i Lönneberga.

Kringelby låg vid havet, där man kunde bada och ha det skönt på sommaren. Där fanns också en hamn, dit många olika sorters båtar kom på besök. Nils tyckte mycket om att bo i Kringelby.

Det hörs nästan på namnet att i Kringelby låg ett kringlebageri. Det låg vid ett kullerstenstorg mitt i byn. Vid sidan av bageriet fanns det en gammal affär, där man sålde alla kringlorna. Utanför affären hängde en skylt, som föreställde en stor kringla.

Den hängde där för att alla som bodde i Kringelby och alla som kom på besök dit skulle hitta till just den affären för att köpa sina kringlor. Alla var överens om att det var världens godaste kringlor man köpte där. Den här kringelskylten, som man kallade den, putsades varje fredag, så att den skulle blänka riktigt ordentligt varje helg.

Man skiftades om att putsa den fina kringelskylten, och Nils brukade avundsjukt titta på dem som fick i uppdrag att vara putspojke eller putsflicka. Det var nämligen ofta barn som putsade och putsade så att svetten lackade. De var givetvis alla äldre än Nils och längre än han och nådde därmed lätt upp till skylten, när de stod på en liten stege.

Dessutom var de starkare och kunde putsa med stor kraft, så att allt det smutsiga på skylten försvann. Oj, vad Nils längtade efter att bli äldre, längre och starkare, så att han också kunde få göra kringelskylten riktigt fin och blank.

En höstmorgon, när Nils vaknar, är det full uppståndelse runt omkring honom. Hans mamma och pappa är mycket upprörda. De har nyss fått veta, att kringelskylten blivit stulen under natten, medan Nils och alla andra barn legat och sovit gott. Kanske har han till och med drömt att han putsat kringelskylten riktigt glänsande blank. Vem har tagit skylten? Vart har den tagit vägen? Den morgonen är alla i den lilla byn mycket ledsna.

Nils lyssnar och tänker. Kanske han kunde hjälpa till och leta upp kringelskylten, som alla ju är så stolta över. Hur ska han bära sig åt? Han är ju så liten. Men å andra sidan, om man är liten märks man inte så mycket. Kanske kan han smyga omkring och lyssna lite här och lite där på vad de vuxna säger, och på så sätt kanske få veta något om var skylten kan tänkas vara.

Sagt och gjort. Nils klär på sig, tar varma kläder, så han inte ska frysa. Sedan smyger han iväg ut. Varken mamma eller pappa märker, att han försvinner. Väl ute märker han, att det stora samtalsämnet är skyltstölden. Vem kan ha haft intresse av att ta den från byborna, som älskar den så? Helt plötsligt hör Nils, att någon nämner något om en båt. © Franzén och Ekelunds Förlag Utbildning AB. FårLena kopieras! © Författaren och Gleerups

10

e

Lärarinstruktion

Strategier för läsförståelse Berättelsestruktur Kringelskylten, Berättelse sid 2

Oj, tänk om någon tänker ta kringelskylten med sig på en båt! Nils tänker, så det knakar. Han måste ner till hamnen och titta, så ingen båt håller på att ge sig iväg ut till havs med dyrgripen, kringelskylten. Men, han vet mycket väl, att han inte får ge sig iväg ner till hamnen utan någon vuxen i sällskap. Trots att han vet det, kan han inte låta bli att springa dit ner i alla fall.

När Nils andfådd kommer ner till hamnen är där nästan helt öde och tyst. Han står alldeles stilla och tittar sig omkring. Är verkligen allting som det ska vara? Men nu händer något vid en av båtarna, en rätt stor fritidsbåt. En man visar sig och ropar åt någon på land att skynda sig ombord på båten, för de ska kasta loss och ge sig iväg med detsamma. Då kommer en man och en kvinna springande det fortaste de kan, vilket emellertid inte är så fort. Mellan sig bär de nämligen på den försvunna kringelskylten.

Nu blir Nils riktigt rädd. Han förstår, att snart är kringelskylten borta för alltid, och han är den ende som vet om vad som händer. Han ser ingen annan vuxen i närheten, så han måste göra något själv. Han rusar fram mot de två halvspringande personerna det fortaste hans små fötter orkar med, samtidigt som han skriker det högsta han kan.

När han kommer fram knuffar han till mannen och kvinnan, så att de snubblar och tappar kringelskylten. Samtidigt har Nils skrik hörts av vuxna i kvarteret intill, och de kommer nu springande i sin tur och tar hand om skylten.

Polisen är på väg och tar hand om skylttjuvarna. Varför de så gärna ville ha kringelskylten berättar de aldrig, men Nils hyllas som den hjälte han är. Hans föräldrar är bara lite arga för att han varit olydig och tagit sig ner till hamnen. Efter ett tag är skylten på plats igen, och Nils blir fotograferad, där han står under den. Alla är glada och lyckliga, men gladast av alla är Nils, som nu längtar ännu mer till den dag då han ska anförtros det svåra uppdraget att putsa kringelskylten glänsande blank.

© Lena Franzén och Ekelunds Förlag Utbildning AB. Får kopieras! © Författaren och Gleerups

11

Lärarinstruktion

Strategier för läsförståelse Läsa och resonera

Läsa och resonera En läsare drar inte ut betydelse direkt från en textsida utan konstruerar betydelse från den information textsidan ger tillsammans med den information som redan finns inne i läsarens huvud. Bakgrundskunskap eller förkunskap är något väsentligt när man ska göra inferenser, dvs. läsa mellan raderna, och all språkförståelse, såväl muntlig som skriftlig, kräver många sådana. Exempel: ”John red på en häst. Han bröt armen”. Så gott som alla drar genast slutsatsen att John ramlade av hästen. Denna slutsats gjordes med utgångspunkt i den förkunskap man hade.

Förmåga att göra inferenser spelar en viktig roll när det gäller att resonera och lösa problem. Det är ju också så, att människor inte kan resonera bra om sådant som de har liten kunskap om. Men att ha förkunskap om något är inte alltid tillräckligt, den måste användas också, vilket inte alltid sker. Inferenser delas ofta in i automatiska och medvetna. Ett exempel på det sistnämnda är de slutsatser läsaren drar vid läsning av en deckare.

För att träna elever i att göra inferenser genom att läsa och resonera, passar bland annat folksagotexter bra. Man läser inte hela texten på en gång utan stannar upp när någon i sagan ställs inför ett problem och ger förslag på hur problemet kan lösas.

Eleverna ska alltså göra förutsägelser om vad som kan hända. När berättelsen sedan är färdigläst, diskuteras det som hände i sagan och jämförs med de prediktioner, förutsägelser, eleverna gjorde. Inget rätt eller fel finns, bara mer eller mindre bra lösningar.

Avslutningsvis kan läraren ställa eleverna inför ytterligare något problem, där de tillåts komma med ännu mer kreativa lösningar i form av ”Vad hade hänt om” - frågor.

Detta arbetssätt, att låta eleverna läsa och resonera, är bättre än att låta eleverna först läsa en hel text och därefter besvara frågor till den. Om eleverna istället som här engageras i ett problem när de möter det, är chansen mycket större att de mer aktivt griper sig an med att konstruera lösningar, även när de läser texter på egen hand. Man behöver som lärare ofta arbeta på detta sätt med tänkande på ett högre plan för att utveckla elevernas resonerande förmåga. Man ska börja tidigt, helst redan i år 1.

Som exempel ges folksagan ”Den bättre vägen” och hur man kan resonera kring den.

Texten kan läsas högt eller tyst. Eftersom resonerandet är det primära bör endast en liten grupp elever arbeta med texten samtidigt. När det gäller elever som kommit över nybörjarstadiet i läsning är ett bra arbetssätt att låta dem först, var och en för sig själv, skriva ner sina svar innan diskussion tar vid, detta för att de inte ska påverka varandra i olika riktningar.

Jag har funnit det lämpligt att dela sagan i tre delar med resonemang efter varje del.

© Lena Franzén och Ekelunds Förlag Utbildning AB. Får kopieras! © Författaren och Gleerups

22

e

Kopieringsunderlag

Strategier för läsförståelse Läsa och resonera Den bättre vägen del 1

Den bättre vägen Det var en gång en kvastgumma, som hade två barn, Tutteli och Putteli. Tutteli var en gosse, och Putteli var en flicka. En dag hade gumman förtjänat tjugo öre och sa till barnen: – Här är två tioöresslantar; gå nu till staden och köp två bröd!

Barnen hade aldrig varit i staden förr och frågade vilken väg de skulle gå.

– Det är ingen konst, sa gumman. Först följer ni stora landsvägen, och när ni kommer till backen med enrisbuskarna, grenar vägen sig. Då går ni den vägen fram, som är bättre.

Detta tyckte barnen var en god vägledning, och så gick de glada åstad med sina slantar, ty det var ju mycket roligt att en gång komma till staden.

När de kom till backen med enrisbuskarna och såg två vägar framför sig, började de tänka för sig själva vilken väg som kunde vara den bättre. Men det föreföll dem, som om båda vägarna var lika goda, och de stannade en stund alldeles rådvilla.

STOPP Vilket är problemet?

Hur ska barnen lösa det? (Går det att lösa?)

© Lena Franzén och Ekelunds Förlag Utbildning AB. Får kopieras! © Författaren och Gleerups

23

Kopieringsunderlag

Strategier för läsförståelse Läsa och resonera Den bättre vägen del 2

Då satt en rödstjärt i björken vid vägen till höger och sjöng: ”Torrt bröd, torrt bröd, kvirrevitt!” Men en kråka satt bland enrisbuskarna vid vägen till vänster och kraxade: ”Kringlor och pepparkakor, kringlor och pepparkakor, kva, kva!”

– Hör du Tutteli, sa Putteli, rödstjärten sjunger torrt bröd; det är bäst, att vi går ditåt och uträttar vårt ärende.

– Nej, sa Tutteli till Putteli, kråkan lovar oss kringlor och pepparkakor.

Den vägen måste ju vara bättre.

Och så kunde de inte komma överens, utan beslöt att ta var sin tioöresslant och skildes åt på de olika vägarna.

STOPP Har barnen löst problemet?

Om inte, är det enklare eller svårare för dem nu?

Vad gör de nu?

Kommer de att göra likadant?

© Franzén och Ekelunds Förlag Utbildning AB. FårLena kopieras! © Författaren och Gleerups

24

e

Strategier för läsförståelse

Lärarinstruktion

Läsa och resonera Den bättre vägen del 1 Exempel på elevsvar

Den bättre vägen Det var en gång en kvastgumma, som hade två barn, Tutteli och Putteli. Tutteli var en gosse, och Putteli var en flicka. En dag hade gumman förtjänat tjugo öre och sa till barnen: – Här är två tioöresslantar; gå nu till staden och köp två bröd!

Barnen hade aldrig varit i staden förr och frågade vilken väg de skulle gå.

– Det är ingen konst, sa gumman. Först följer ni stora landsvägen, och när ni kommer till backen med enrisbuskarna, grenar vägen sig. Då går ni den vägen fram, som är bättre.

Detta tyckte barnen var en god vägledning, och så gick de glada åstad med sina slantar, ty det var ju mycket roligt att en gång komma till staden.

När de kom till backen med enrisbuskarna och såg två vägar framför sig, började de tänka för sig själva vilken väg som kunde vara den bättre. Men det föreföll dem, som om båda vägarna var lika goda, och de stannade en stund alldeles rådvilla.

STOPP Vilket är problemet?

Barnen vet inte vilken väg de ska välja.

Hur ska barnen lösa det? (Går det att lösa?)

De får gå en bit på den ena vägen och se om det är den bättre vägen.

De skiljs åt och så går de var sin väg.

Den rätta vägen ska ju leda fram till stan.

© Lena Franzén och Ekelunds Förlag Utbildning AB. Får kopieras! © Författaren och Gleerups

27

Strategier för läsförståelse

Lärarinstruktion

Läsa och resonera Den bättre vägen del 2 Exempel på elevsvar

Då satt en rödstjärt i björken vid vägen till höger och sjöng: ”Torrt bröd, torrt bröd, kvirrevitt!” Men en kråka satt bland enrisbuskarna vid vägen till vänster och kraxade: ”Kringlor och pepparkakor, kringlor och pepparkakor, kva, kva!”

– Hör du Tutteli, sa Putteli, rödstjärten sjunger torrt bröd; det är bäst, att vi går ditåt och uträttar vårt ärende.

– Nej, sa Tutteli till Putteli, kråkan lovar oss kringlor och pepparkakor. Den vägen måste ju vara bättre.

Och så kunde de inte komma överens, utan beslöt att ta var sin tioöresslant och skildes åt på de olika vägarna.

STOPP Har barnen löst problemet?

Nej, de vet ju inte om den ena vägen funkar.

Om inte, är det enklare eller svårare för dem nu?

Det är svårare, för de vet ju inte om den andra kommar fram.

Svårare, det kanske händer något otäckt för den som kommer fel.

Svårare, det är synd om den som kommer fel.

Vad gör de nu?

De går åt var sitt håll och den som inte kommer rätt går tillbaka till vägskälet.

De går och den som har rätt får gå tillbaka och leta efter den andre.

De kanske kommer fram båda två.

Kommer de att göra likadant?

Nej.

© Franzén och Ekelunds Förlag Utbildning AB. FårLena kopieras! © Författaren och Gleerups

28