M UM I ELAND
Mumieland © Sara Tuss Efrik och Rosenlarv förlag, 2012 Omslag: Emelie Östergren Grafisk form: Olof Svenblad Tryckeri: Bulls Graphics AB, Halmstad, 2012 ISBN: 978-91-977935-7-5 WWW.ROSENLARV.SE
MUMIELAND SAR A T USS EFR IK
ROSEN LARV FÖRLAG
Dear Mum, Jag längtar efter din död eller min. Jag längtar efter en barndomskamrat, den svarta flickan med huggtänder, en bevingad varelse som luktar skit, hon med andedräkten av sprit. Jag längtar efter hennes husdjur: Järven (Gulo gulo). Och Papegojan (Psittacus). Och Mjukisdjuren (Holocaust pastellus). Och Dockjävlarna (Pupa diabolus). För att klargöra ett och annat: Jag skyller ingenting på dig. Har jag aldrig gjort. Jag står i evig tacksamhetsskuld till dig. Du gav mig liv. Du ger mig liv. Men avslutandet befinner sig nära. Har det alltid gjort. Tack. Och Hej. Bästa hälsningar Din dotter
1. Sk채rvor av salongens storhetstid
varje morgon ser likadan ut, kanske med viss förskjutning kring hur jag väljer att namnge saker och ting. Jag antar att jag är tvungen att börja i det osedda. Ingen här inne får se mina svullna bröst. Möjligtvis att hon är ett av få undantag. Jag drar av mig nattlinnet (Get to know yourself) men sätter strax på mig det igen. Det är fortfarande kyligt i hyttstugan, fukten tränger sig genom sprickorna, andedräkten i en dimma över våra huvuden. Jag lägger mig ner igen, drar pälsen över oss. * En gång i tiden färdades en spegel upp mot himlen, ju längre upp den kom, desto mer förvreds ytan av hiskeliga små grimaser tills spegeln till slut sprack och störtade ner över jorden i tusentals småsplitter, skärvorna skrattade och skrattade, sökte sig in i människors ögon och hjärtan för att för evigt narra dem. Ur det osynliga och bristfälliga har dessa främlingar tagit form, månghövdade varelser med sönderslagna ansikten, hängande tungor, röda ögon och snedvridna kroppar. Dessa fnitterfittor är klädda i små förkläden, i spetsblusar, i neonstringtrosor och platådojor som sträcker sig över koppartaken.
9
Deras bluskragar sitter snett, rosetter är tvinnade kring deras armar, ryggsluten är märkta med enorma tribaler. De lever sina egna små liv i en värld där jag är besökaren. De badar i ruttet blomvatten, dricker handsprit, visar sina rövhål tillgängliga för vem som helst som har lust att gräva lite, kika lite, slicka lite. Deras ansikten är fyllda av krigsmålningar, de bär diadem runt håret med fjädrar, var och varannnan ser ut som en plockad gås, skinnet pryds av ormar och insekter inristade med bläck. Mina små uppfunna vänner ger varken ro eller lindring men något är jag ju tvungen att göra med min tid. Jag lär dem allt jag kan. Jag lär dem självbekännelsen. Jag lär dem deras korrekta modersmål. Jag samlar läxor för dem att lära sig, dessa främmande mänskobarn med fjädrar i sitt hår. Dessa papegojskallar fulla med sömmar gör om läxorna till sånger och stridsrop, slungar tillbaka mina observationer med en förvrängd kraft jag inte kan värja mig för. Det kommer aldrig sluta. De är mina böner. De är eländiga dagsländesläkten och värdelösa nattfjärilar, ändå värdiga eftersom de ännu inte är födda. Jag har alltid önskat mig vänner som inte är födda. Ändå lyckas jag ge dem mänskliga egenskaper. Det är inte meningen. Jag är en besökare i deras främmande värld vars frambesvärjande pågått i flera år. Jag döljer för dem att jag möjligtvis skulle kunna vara deras syster eller mor. Jag har gjort hål i deras näsborrar och munnar. De är många, så det tog lång tid. I tur och ordning har de fått sina namn. Hyacintflickan. Tulpanflickan. Stjälkflickan. Systrarna Fox. Den fula ankungen Barbara. Heavenly Heaven. Honey-Pie. Kalypso. Beata. Fancy. Allis. Ritalina. Nella. Il Dotter. Koppargossarna. Matilda. Tindra. Miranda.
10
De vita porslinsflickorna. Chimpanstöserna. Bertha. Dora. Bronshuvudena. Anna. Lolita. Råttan. Hum. Fröjd. Finn. Bella. Destiny. Stenflickorna. Krax. Donna. Isdockorna. Shadow. De fem systrarna från Särna. Cordella. Polly. Grace. Amélie. Coralita. Joséphine. Dorotha. Ada. Antoinette. Cora. Horpojken. Den arabiska prinsen. Gretchen. Cindy. Mrs Smith. Nils. Hönsflickan. Mary. Saskia. Garcia. Divine. Tove. Stina. Kossan. Deliria. Melissa. Kate. Brooke. Lisskulla. Synnöve. Clarice. Edith. Nina. Silikonmamman. Flora. Ketamina. Ask. Embla. Vera. Elsa. Monelle. Rut. Wolf-She. Vargkvinnan. Tex-Mex. Camilla. Salomé. Musselflickan. Valentina. Rakel. Isolde. Isabelle. Aurora. Esther. Doris. Stacy. Desirée. Angelina. Virginia. Maddy-Monkey. Gittan Kofot. Sue-Ellen. Bianka. Isadora. Viola. Eva. Maskflickan. Agneta Hammar. Erika Faust. Loretta Loftus. Lydia Läder. Rosie. Yvonne. Yvette. Griselda. Jackie. Ilse. Antiope. Wendy. Pasta. M-Peggy. Lafayette. Lillemor. Nancy. Carmella. Marian. Claire. Amaryllis. Hilda. Darya. Valeria. De små predikanterna. Sargassoprinsessan. Skäggiga Damen. Enbenta Jackie. Tigerkvinna. Hummerflickan. Justine. Helga. Elisabet. Birgitta. Tilly. Lulu. Mark. Fia-Liten. Petronella. Sylvia. Maggie. Mozart. Lucie. Carita. Åsa. Matti. Lyckliga Lotta. Britta. Peggy Sue. Morena. Tutt-Fia. Nadja. Emma Lou. Caitlin. Ofelia. Sandra. Helena. Hanna. Misan. Delphine. Malin. Lisa. Olimpia. Maria. Diana. Sjörövardrottningen. Hermine. Solange. Bonny. Pernilla. Engla. Melina. Rosa. Aurelia. Hälsenbeck. Christine. Kattkvinnan. Ymer. Oden. Vile. Papegojpojken. Hamnflickan. Blaue Reiter. Morfinflickan. Bure. Bergelmer. Lillan. Ecstacyhoran. Pirko. Berenike. Bernarda. Indra. Carol. Linda Riss. Rose-Märi. Lisa Ann. Daisy. Violet. Fågelkvinnan. Choirboy.
11
Elvira. Paris. Nicky. Madeleine. Eckhardt. Orlan. Annika. Shirley. Siri. Agnes. Louise. Fogelklou. Nehrin. Selma. Anneliese. Anneli. Dapertutto. Denamur Bébé. Albertina Marque. Gertrud. Kersti. Fransiska. Heidi. Edna. Charlotte Ellis. Augustine. Åke. Bruno. Farbror Fritz. Christine Pisan. Christiane F. Wanda. Lorraine. Frieda. Martha Rubin. Maskin-Flickan. Apflickan. Kintzing. Pandora. Marie. Alma. Clara. Venus. Bodil. Ma. Vicky. Leila. Dolly. Adriana. Amy. Tralala. Via. Dolores. Anabel Lee. Elvi. Ingalill. Lillian. Hagar. Canada Nordius. Greta Rabbin. Tre Babianer. Tina Reberba. Rabbi Naeter. Reeta Rabbin. Trine Abbaer. Berta Reiban. Vega Stalker. Valeska Gert. Greta Le Vask. Reeta Gluska. Vera Glasket. Marielle Macy. Amelia Le Crym. Amelie La Crym. Amelie Macryl. Amy Macrillee. Emma Acryllei. Emma Crayelli. Mary Macillee. Mary Lee Calim. Inga Wrammy. Hansa Pubic. China Psuba. Hansi Pabuc. Hans Puabic. Imorgon har de nya namn. Varje dopförrättning har som funktion att ingå i mina morgonbestyr, kanske för att förlänga det faktum att jag i sinom tid måste öppna dörren för att bege mig ut. I början lät jag dem sitta kvar i klädskåpet men tyckte det var synd på deras rara små ansikten, därför har jag placerat dem lite varstans i hyttstugan, de flesta på sängkanten längst ner vid Mums fötter. De är slitna, har gips i ögonvrårna och löst sittande lemmar och är egentligen inte till för att leka med eller ens vidröras. Jag tycker de liknar Mum med de små händerna avskavda, knäskålarna nötta och fötterna som bara är små förbrända klumpar. En del är papegojor och andra järvar. Varannan är gjord av plast och varannan stoppad med bomull. Det finns några i porslin också. Deras gemensamma kännetecken är klanmärket som pryder deras ryggslut. Själv betecknar de sina ryggar som kartor för
12
skattjakt men jag vet att de säger så bara för att narra mig. Jag har på alla möjliga sätt försökt tvätta bort deras löjliga små tecken. Jag har manglat deras ryggar, spänt ut huden, försökt virka ut tribalerna, löst upp nystan. Förgäves. För den sakens skull sätter det inte stopp för min omvårdnad. Jag tvättar dem med såpa, löddrar in deras små ansikten. Deras blekskära stjärtar har jag smort in med zinksalva. Munnarna fyller jag med såpa. Deras stjärthål ristar jag upp med pinnar. Jag måste upprepa proceduren med ytglaseringen av deras ansikten, sy igen deras anus. Väktare! Stoppa tillförseln, flödet, stoppa upp fingret! De är anemiska små pastelldjur som stämmer möte i slakthus och som ibland tar sin tillflykt till kvarnen. Jag känner dem utomordentligt väl. Det är de som utgör armén av dockjävlar och mjukisdjur, det är de som bökar runt i det mörka fodret, det är de som tvingar mig tillbaka till sängen för att varje morgon förlänga natten. * Min handväska är full av blod. Döttrarna står nere i fotändan, skakar av skräck. Döden sätter återigen ut sitt riktmärke. Särskilt under förmiddagen ljuger de, då byter de plats med sig själva, flyttar slagghögar och kuddar fyllda av dun från en plats till en annan. I en av kuddarna har de gömt kattguldet. Det är kudden som Mum vilar sitt huvud mot.
13
Jag har byggt ett litet gods till dem, fasaderna är rosa och taken mintgröna av ärgad koppar. Huvudbyggnaden av finaste wellpapp flankeras av rymliga kartongflyglar. Fönsterluckorna har jag färglagt med nagellack. En sammetsklädd vapensköld med svinhuvuden av brons är fasttejpad ovanför porten. Munnarna gapar så stort att tungorna hänger utanför, deras ögon är vredgade och har aldrig fallit mig i smaken. Jag har därför fyllt i dem med röd tuschpenna. Det är rena djungeln härinne, alla försök att skapa reda slår knut på sig själva. Jag har tänkt mig dem fria och utlevande i en tropisk miljö men den föreställningen är numera avfärdad. Jag vet bättre och har istället placerat dem i en köldhärjad skog. En svansjö av kanderat socker breder ut sig i vinterträdgården, lite längre bort finns en liten uttorkad fågeldamm som jag fyllt med kungsvatten. Det övriga landskapet är prytt med små konstgjorda tistlar, bortslitna eluttag och torkad mossa. Från skuggorna hörs ett dovt morrande. Det är säkert en vildkatt eller ett blodtörstigt lejon eller ett vildsvin. Träd svajar i vinden intill randen av isvaken, rötterna är upplösta och bildar små garnnystan som rullar härs och tvärs över golvet. Överallt finns järvar i koppel. Jag böjer mig fram och visar röven för varje lösnäbb. Dockjävlar! Jag ska berätta den största sagan för er. Jag ska låta er smaka på smörjor som kan döda en hundmammas valpar. Ni ska förvandlas till små mårddjur i förkläden. Det mesta är utbytbart. Ni också. Då börjar de tala, allihop samtidigt: Hon tycker inte det är gott att röka cigaretter längre.
14
Hennes lår är vita och fjuniga. Vid första anblicken är hon en kvinna som har tvättat sig mycket länge i nyllet. Hon är ett avsminkat flickansikte. Hon har rannsakat sina händer. Hon har gnidit sina kinder. Hon är ensam hemma. Hon kan sagan om sin hemstad. Hon placerar sig och sin älskade under krafter omöjliga att råda över. Hon lägger upp sig på rygg, slickar lystet sina fingrar, trallar en barnvisa innan nästa offer. Hon är en tom flicka, mätt på jordiska kunskaper. Hennes handväska är fylld av en svingande höft med tillhörande ridpiska dold i fodret. Hon klär av sig sin dräkt, skrapar bort sina fräknar, räknar husdjuren som rör sig från flock till flock.
15
Hon vet att det en gång handlade om en strid, att det ryker i en askhög, att något har slutat tjuta, att nitriter och saltsyra har tagit slut. Att det handlar om förlust eller förmultning. Att det handlar om åtrån till det förgängliga. Att det handlar om flickor som kallar varandra för katta. Att det är flickor inlindade i bindtråd och stålfjädrar, flickor gjutna i valfiskfjäll. Att de möts upp på gatan, att paddor ropar äckligt är skönt och skönt är äckligt och att alltihop till slut försvinner i dimman. Det slingrar mellan sprickbildningar i marken, bort till gruvans rand. Hon letar efter skatter och guld och frätande kungsvatten som kan återgälda henne livet, som kan återskapa henne till den hon en gång var. Hon är på jakt. Hon letar efter en försvunnen skatt. Hon hittar lappar. Hon uppfinner lagar.
16
Hon drar upp linjer. Hon är osäker på om det är hennes ord eller inte. Det som finns inuti hennes huvud måste växa, annnars stannar hon upp och blir en häxa. Hon bevittnas som stum, dum och blank. Hon är en söt flicka i alla fall. Allt är skräddarsytt på henne, även tystnaden. Hon är en hemlig, lögnaktig och besatt slyna i en ursinnig drömvärld. Hon är fortfarande bluff och båg. Det är kanske därför hon har en plats i evigheten. För att man hittar henne. För att man hittar på henne. För att man fantiserar henne. För att man skapar drömbilder. Ingenting att säga.
17
Aldrig haft något att säga. Världens kunskaper rinner av henne. Ointresset. Ingenting minns hon av sig själv heller. Det kokettas grundsaga. Den nya skapelsens bevekelsegrund. Hon tänker inga nya tankar längre. Dömd att fixera sig vid det gamla. Hon är en upphetsad hund, en som inte går att stilla. Hennes fixeringar inhyser både sin egen död och födelse. Hon vet inte vad som är vad, kan inte skilja på sina fixeringars begynnelser och avslut. Hon är en hund som pissar i motvind. Allt som är förknippat med att leva är också dömt till sin egen undergång. Hjärtat som bankar.
18
Hon har redan lärt sig allt om jakten. Det är kunskaper hon förvärvade redan som liten. Kanske att en del kunskaper faktiskt fastnar. Jaktkonsten handlar om att behärska både sitt vapen och sitt bytes rörelsemönster. Det viktigaste är att mynningen är riktad exakt så att skottet genomborrar djuret vid önskat läge. Det är också av yttersta vikt att utföra allt detta med ömhet – ömheten skärper brutaliteten. Överraskningsmoment med inslag av terror är plus i kanten. Jakt är en förädlad konst. En dag ska mynningen riktas mot henne själv. En dag ska vilan komma som en gudasänd gåva, i ett våldsamt övermannande som tvingar henne till kapitulation. Som en smekning. Äntligen ska lättnaden inta hennes kropp, äntligen ska friheten segra. Äntligen ska hon dö, uppfylld och evig.
19
Varje inskription är ytterligare en död av oss, varje bokstav en knäled eller ett nyckelben, varje mening en av oss lealösa. Hon döljer sig bakom oss. Döljer sig under oss. Hon sysselsätter sig med övningar innan sänggående. Hon söker hålrum, klär in det i svart sammet, gör sig ett bo där. Hon bor i en hyttstuga, sammanställer ett helt liv. Hon minns. Det är den enda sysslan värd att ägna sig åt. Men med en massa flickungar i kjoltyget finns det inte så mycket tid till att minnas. Hon har levt ett helt liv. Hon vill återvända. Till staden som brann, som vältrade sig i lera, till industristaden som lärde henne att andas. Hennes längtan efter det förflutna kan ses som en längtan efter förstörelse. Om hon skulle beteckna sig som en kokett.
20
Fler böcker från Rosenlarv förlag: alfhild agrell Räddad stina aronson Feberboken, Syskonbädd, Tolv hav athena farrokhzad och linn hansén (red) Omslag emilie flygare-carlén Ett år katri kivilaakso, ann-sofie lönngren och rita paqvalén (red) Queera läsningar anne charlotte leffler: Familjelycka, Kvinnlighet och erotik, Skådespelerskan eva neander Dimman, Staden, Nattljus hagar olsson Kinesisk utflykt åsa sarachu (red) Är de här för att stanna nu? frida stéenhoff Blott ett annat namn för ljus, Den smala vägen
Rosenlarv är ett feministiskt förlag som penetrerar kanon och återupptäcker storheter du inte trodde fanns. www.rosenlarv.se