9789197949361

Monas bok - lev din drรถm

Mona Nilsson Wiklund

© Mona Nilsson Wiklund SÄTTNING OCH GRAFISK FORM Öraholma skrivstudio OMSLAGSFOTO Oljemålning, Kaskad, Mona Nilsson Wiklund TYPSNITT Palatino TRYCK Hässleholms Tryckshop, Hässleholm, 2011 ISBN 978-91-979493-6-1

Denna bok tillägnar jag mig själv Som äntligen vågar tro på att jag kan Mona

Mitt namn är Mona med dopnamnet Mona Birgitta. Jag föddes en kall och snörik vinterdag 1940. Snön hade vräkt ner hela dagen och min mor kände på sig att det var dags att bege sig till BB i Kristianstad. Dit var det cirka 2 mil, tror jag. Året var som sagt 1940, kriget rasade och min far han var som de flesta andra män inkallad och befann sig förmodligen i fält någonstans.

Det gällde för min blivande mor att tänka efter vem som skulle hjälpa henne, det blev tant Ruth, byns kvinnliga taxi chaufför. Bilen var väl rustad med snökedjor och annat som behövs, en bra skyffel och lite varma filtar. Hur välrustade de nu var så hjälpte det inte mycket, snötäcket hade växt sig ogenomträngligt. Bara några få kilometer lyckades de komma fram. Det var bara att vända tillbaka och fundera ut något bättre. En av byns största bondgård var mors och fars närmaste granne, där fanns en hästkarl som hette Ragnar, nu fick han spänna två starka ardennerhästar framför släden. Stoppa om min mor med filtar och skinn. Tanken var säkert helt rätt på den tiden, när inte teknikens krafter räckte till så fick det bli naturliga krafter istället. Men inte ens detta ekipage lyckades ta sig en enda meter längre än det förra. Det var bara att vända tillbaka även 5

för dem. Nu fanns det bara en sak det var att få kontakt med barnmorskan och se om hon möjligtvis kunde ta sig fram.

Som tur var kom hon precis i det ögonblick som hon behövdes.

Så i ett litet litet hus alldeles invid ån föddes jag den 2 januari 1940.

I detta lilla hus framlevde jag mina första år. Bästa kompisen hette Ingrid och hon hade en vit fin gunghäst i vita salongen. Den fick vi rida på ibland.

Redan som liten var jag intresserad av det som växte i naturen, jag älskade att göra små buketter av de vilda växter som jag hittade, det kunde bli lika vackert av det vi kallar ogräs som av de finaste blommorna. Kanske blir det så för barn som har den stora förmånen att få växa upp på landet. Naturen blir ju då den självklara lekplatsen.

Ja, inte bara blommor, växter och annat var inspirerande. Nej även böckerna har betytt mycket. Jag minns väldigt väl när jag av min äldre bror fick boken »Köp skosnören« i julklapp. Jag hade redan varit och fingrat på den i garderoben och förstått att det var en bok.

Tyvärr kommer jag inte ihåg innehållet. Mycket berodde det nog på att Pippi Långstrumpboken var det allra bästa jag kunde läsa.

Skratta och läsa.

Jag avrundar den här lilla återblicken och presentationen med dagen då jag var ute och åkte med mina föräldrar, det var med all säkerhet en söndagsutflykt. Det gjorde familjerna gärna förr.

Vi kör ute på landet någonstans, där ligger ett litet rött hus i skogskanten. Där ska jag bo säger jag och pekar. Vad ska du göra där frågade mor. Jag ska skriva böcker svarade jag.

Det är precis där jag är just nu. Ja kanske inte just på den fysiska platsen men i övrigt.

Vid vissa tidpunkter får jag budskap till mig förmedlade från guider 6

eller hur du väljer att kalla det. Dessa budskap är oftast riktade till mig själv. Ibland för att peppa mig på sökarens väg, ibland skrivna i en annan form. Men de är alla nedskrivna just som jag har tagit emot dem. Inget ändrat, det blir bäst så.

7

Ofta, mycket ofta ser vi oss själva genom det vi gör. Åh jag jobbar i affär eller jag är fiskare eller något annat yrkesval.

Sällan får vi höra att jag är en medelålders positiv och glad människa som gillar att spela bridge.

En vanlig fråga i första samtalet blir också vad jobbar du med. Är det verkligen av så stor betydelse så vi måste ta upp det vid första träffen. Är det så att vi väljer våra vänner efter vad de sysslar med.

Jag hoppas inte det.

Har du tänkt på – vem är du, ja jag menar inuti dig.

Vem är jag och vart är jag på väg, vilket är mitt mål eller i alla fall ett delmål, vilken är min livsuppgift.

Har du någon gång märkt att när du är riktigt stilla och tyst att det verkligen blir stilla? Så stilla att det känns som tiden står stilla. Det varar kanske bara någon sekund men jag tror det är då, som jag är här och nu. Att jag just i den stunden har kontakt med mig själv mitt inre. Är det så viktigt att veta vem jag är? Ja jag tror det, jag tror det är värt allt att söka sig själv, för sin goda självkänsla, sitt självförtroende som också ger trygghet i sig själv.

8

Tränar du någon gång på att se dig själv som den fantastiska varelse du är. Inte bara kritisera och vara missnöjd och klaga på den du är och hur du ser ut. Var glad och tacksam för den fina personen som du är, var uppskattande och beröm dig själv för det kärleksfulla sätt du visar andra människor.

Var glad och uppmuntrande på samma sätt gentemot dig själv.

Uppmärksamma dig själv för den fina person du är, för den fantastiska kroppen som är din. För ditt stora varma hjärta, för ditt leende och ditt vackra hår.

Kroppen denna fantastiska »industri« som håller igång så många processer och tänk att allt fungerar för det mesta. Tacka för den.

Varje morgon när du vaknar, öppnar ögonen och kan se, kanske har du samma förmån som jag att du kan titta ut på träden och himlen, inte nog med det du kanske till och med hör vindens sus genom dina öron, eller barnets skratt. Vi går och vi kan röra oss, vi har våra händer, fantastiska verktyg som uträttar allt från trädgårdsodling till blöjbyte, fiska, klippa hår eller knyta vackra buketter. Det är verkligen på sin plats att vi tänker lite extra mycket tacksägelse. Men att fundera på vem du är, sträcka på dig vara just den du är.

Fantastisk.

9

Byxelkrok i februari, tyst, sovande eller kanske rättare sagt slumrande. Det var mitt allra första intryck. På dagarna en och annan vandrare, på kvällarna mörkt, tyst och ofta blåsigt. Några billyktor svängde in på vägen.

Ensamt ?

– Ja ibland, fast ofta är jag fysiskt trött, så jag somnar tidigt.

Från mitt fönster ser jag Blå Jungfrun, men vissa dagar vilar hon bakom blå slöjor.

De blåsiga kalla dagarna ser jag vattenkaskader som slår upp mot skyn. Inte går det att fiska i dag heller. Det måste vara tufft att vara fiskare, att fiska på bestämda dagar, då är det inte säkert att det är ett farbart-hav.

Just när piren duschas av höga vågor – då är det inte farbart. Då är det också tillfälle att stå på den steniga stranden vid Neptuni Åkrar och skrika för full hals av glädje, smärta, besvikelse eller ilska. Låta det bäras av vågor och vind, delas på, omvandlas av vind och sol – till kanske en ljum smekande sommarvind.

Snart är tiden när människorna i Byxelkrok börjar räfsa sina fina trädgårdar, elda löv och ris.

10

Ett soligare Byxelkrok visar sitt ansikte. Det luktar tång och nyfångad fisk från hamnen. Pratet mellan de väderbitna fiskarna om hur fångsterna har varit, hörs mellan de små fiskestugorna. En del av männen står fortfarande kvar på båten och filear torsk, måsarna skriker och får naturligtvis sin beskärda del av fiskrenset. Jag undersöker vad de har fått för fångst idag och vad som finns till försäljning. Här finns flundror och torsk, jag väljer en stor fin torskfilé för dagens middag. Härligt Det känns i luften att det börjar spira och grönska överallt i denna vackra trakt. En doft från barndomen slår emot mig just när jag cyklar förbi ett nyutslaget poppelbestånd. Underbart ljusgröna lite klibbiga blad och med en doft som är fantastisk. När jag växte upp hade vi en poppelhäck till skydd mot jordförflyttningen som brukade komma med starka vindar. Därifrån kommer detta minne som fortfarande finns där så klart. Doftminnet är ju ett väldigt starkt minne och vi bär det med oss från tidigt i våra liv. Åh dessa fantastiska vägrenar till bredden fyllda av växter av alla de slag. Här möts jag av cikoria, vallmo och blåklint, gråbo och malört, vild persilja och blommande nypon. På vägen upp till fyren långe Erik, där ser jag vid den här tiden tallar med stammar och kronor fyllda med rosa blommor. Där har nyponen klättrat högt för att få lite ljus. En underbar bild. Allting blir ju så mycket enklare att upptäcka när jag tar mig fram på cykel, ett fantastiskt färdmedel, i alla fall för lagom långa turer.

Plötsligt händer det, det blir full rusch i detta lilla paradis.

Handel, uteserveringar olika språk och dialekter både från nära och långt ifrån. Nu blir det plötsligt att köa vid kiosken, köa i butiken, kö till mjölken, kö till kassan, kö till apoteket. Märkliga saker för en vecka sedan var det bara jag och Freddy som köade i kassan.

Tidiga mornar styr jag min cykel mot norra udden och intar min frukost där. Lövskogen efter Neptuni åkrar är fylld av den underba11

raste fågelsång, lite längre fram slingrar sig nyponrosorna högt upp i oxelträden, som på det sättet fylls med rosa rosor.

Jag njuter varje dag, varje stund Solnedgångarna här – ingen är den andra lik och jag kan inte med ord göra dom rättvisa. De måste upplevas.

Lika plötsligt som Byxelkrok blev en kontinentalt pulserande semesterort lika snabbt blir det tomt och stilla.

Lika mycket som jag njöt av det pulserande livet lika underbart känns den stillhet som nu råder.

Bok-Olle har fortfarande öppet, men mannen som sålde skor, han har slagit igen, han säljer väl skor på annat håll. Elsas Hembageri tackar för denna sommar och hälsar oss välkomna nästa säsong.

Det känns tryggt att Gullis kiosk är öppen – nu går det bra att byta några ord om väder o vind. Det är tyst, det är tomt men det är lika underbart vackert och vänligt i all sin karghet.

Tack Byxelkrok för denna gång jag kommer snart igen. Det är lätt att bli förälskad i denna bygd.

12

Det gläder mig att just du håller min bok i din hand.

Jag har verkligen Levt min dröm, om att en dag få ge ut mina tankar och upplevelser i bokform.

Just nu är den drömmen verklighet.

Jag känner stor tacksamhet till livet som är så fantastiskt. Jag tackar för mina härliga barn och de lika härliga barnbarnen, alla har de gett mig mycket inspiration och glädje.

I boken finns upplevelser, iakttagelser och drömmar, den speglar också min stora kärlek till naturen.

Välsignad med ett underbart hem på en otroligt vacker plats, som inspirerar min kreativitet.

Välkommen till min värld.

Mona