9789129675344

Snögrottan_inl

10-01-08

16.48

Sida 8

Läs också Hjälp! Rånare! (1998) Det brinner! (1999) Pappa polis (2000) Julian och Jim (2002) Fotoalbumet (2003) Puman (2004) Dagboken (2005) Det lysande ögat (2005) Stackelstrands hemlighet (2006) Testamentet (2007)

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Laura Trenter, Christoffer Asklöf, Joel Prisell 2001 Omslag: Magnus Bard Andra upplagan. Första tryckningen Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2010 ISBN 978-91-29-67534-4 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Snögrottan_inl

10-01-08

16.48

Sida 9

1.

Snöflingorna faller, stora som lappvantar, utanför fönstret och lägger sig i ett tjockt täcke över skolgården.

David tittar på klockan på katedern och ger Andreas en snabb blick. De suckar tungt båda två.

Det är nästan en timme kvar tills skolan slutar. Tänk om det hinner börja regna istället! Det borde vara förbjudet att gå i skolan när det snöar så att man kunde vara ute och leka i pulkabacken istället för att sitta i en gammal bänk och lyssna på vad Jesus gjorde. Han levde ju ändå för så länge sedan. Om han nu överhuvudtaget har funnits. David fortsätter sucka så högt att fröken lyfter blicken ur Barnens Bibel och tittar irriterat på honom.

– Snälla David, säger hon. Du kan väl i alla fall försöka. Det här är faktiskt en fantastisk berättelse om man bara ger sig tid att lyssna.

– Det enda som är roligt är när han blir korsfäst, säger Jonas.

Nu är det fröken som suckar.

– Han korsfästes inte vid jul, säger hon bestämt.

9

Snögrottan_inl

10-01-08

16.48

Sida 10

Han föddes vid jul. Korsfästningen får ni höra om innan påsklovet.

– Men hur hann han med att göra allt det där han gjorde på bara några månader? undrar Sandra.

Fröken tittar förvånat på henne.

– Vad menar du?

– Om han bara levde mellan jul och påsk ...

David och Andreas börjar gapskratta och snart följer resten av klassen efter.

– Han levde ju i trettiotre år! skrattar David.

– Bra, säger fröken. Du har tydligen snappat upp någonting mellan suckarna.

Sandra ser tjurig ut.

– Förlåt då. Att man råka tänka lite fel!

Fröken lägger ifrån sig Barnens Bibel på katedern.

– Jag tror det får vara slutläst för idag. Ni får rita varsin bild om det vi har läst istället. Alltså om Josef och Maria och det lilla Jesusbarnet. Och jag vill inte se ett enda kors på en enda teckning.

– Får vi gå när vi är klara? undrar David.

– Det beror allt på vad ni menar med klara, svarar fröken. Det räcker inte med några streckgubbar, för jag tänkte att vi ska pryda väggarna med de här bilderna sedan.

10

Snögrottan_inl

10-01-08

16.48

Sida 11

– Vattenfärg alltså? säger Heléne.

– Ja, eller kritor.

David hämtar vattenfärger och papper. Han börjar med några palmer och själva stallet. Sedan målar han ett Jesusbarn i krubban. Han lägger huvudet på sned och studerar det noga. Kanske blev det lite väl rosa.

Andreas lutar sig över honom.

– Det fanns väl ingen gris i stallet heller? säger han, och så är det kört igen.

De lägger sig ner över bänkarna och skrattar så att tårarna nästan rinner.

– Vad är det nu som är så roligt? undrar fröken.

– Han har ritat en gris i krubban, flämtar Andreas mellan skrattsalvorna.

Fröken tittar på Davids bild och skakar på huvudet.

– Jag tycker det ser ut som ett vackert skärt och nyfött barn, säger hon.

– Där ser du, säger David. Fröken tycker att det är bra.

Sedan klämmer han in Josef och Maria i stallet också. Och några får, en häst, en ko och ett par getter.

Det blir ganska trångt.

– Men så var det säkert, säger han högt för sig själv.

Fröken vandrar vidare bland bänkarna och tittar på 11

Snögrottan_inl

10-01-08

16.48

Sida 12

alla bilder. När hon kommer fram till Jonas tvärstannar hon.

– Men Jonas ...

– Jag har inte ritat ett enda kors! försvarar sig Jonas.

Hela klassen strömmar dit för att titta. De som kommer först börjar genast fnissa. Det är bara Sandra som snörper på munnen.

– Jag tycker att du är barnslig, konstaterar hon och går med bestämda steg tillbaka till sin bänk.

– Det är du som är barnslig, säger Elin. Sådär säger du bara för att du blev sur förut.

– Sådär säger du bara för att smöra för killarna, ger Sandra igen.

När alla tittat färdigt på Jonas teckning och det inte är så trångt runt omkring honom längre lutar sig David nyfiket över hans axel. I Jonas krubba ligger ett litet barn med armar och ben utsträckta, och det blöder rejält ur alla spikhålen i händer och fötter. David kan inte heller låta bli att skratta, men samtidigt tycker han lite synd om fröken.

Jonas blänger på honom.

– Vad flinar du för?

David studsar till, trots att han egentligen inte blir 12

Snögrottan_inl

10-01-08

16.48

Sida 13

förvånad. Jonas är lite speciell. Han skulle egentligen ha gått i femman nu, men han var tvungen att gå om en klass eftersom han var borta så mycket i fyran. En del säger att han var sjuk och andra säger att han skolkade. Vilket som är sant vet inte David, men han vet att Jonas inte är särskilt schysst mot några i klassen, och ofta verkar det som om han har bestämt sig för att vara extra jävlig mot David.

Varför kan David inte riktigt förstå. Han brukar försöka låtsas som ingenting, men innerst inne tycker han att det känns orättvist. I det här läget borde Jonas snarare vara sur på Sandra. David rycker på axlarna och går tillbaka till sin bänk.

Fröken rycker också på axlarna, fast av en helt annan anledning och mycket mer uppgivet.

– Ni kommer att få skriva era namn på teckningarna, så du får väl stå för den där bilden sedan, säger hon till Jonas.

– Det är klart. Det är ju ett konstverk, förklarar Jonas stolt.

Sandra fnyser borta i sitt hörn.

Då inträffar undret. Det ringer ut. Skolan är slut för dagen. Äntligen! Och snön faller lika tät utanför fönstret som innan.

13

Snögrottan_inl

10-01-08

16.48

Sida 14

All olust rinner av David, och både han och Andreas får bråttom att plocka undan färger och vatten. Sedan väntar de otåligt i sina bänkar tills de andra blir färdiga.

– Då så, säger fröken till slut. Tack för idag!

– Tack för idag! Slut för idag! hojtar klassen.

Det skrapar och gnisslar av stolsben mot golvet, och sedan stormar alla ut i kapprummet fnissande och tjoande.

David stannar upp bredvid fröken en liten stund.

Han tittar på henne under lugg.

– Jag ska lyssna imorgon, säger han. Jag lovar.

Fröken ler och rufsar om honom i håret.

– Det är bra, David. Ut och lek med er i snön nu.

14

Snögrottan_inl

10-01-08

16.48

Sida 15

2.

Snöflingorna är jättelika och alldeles mjuka, nästan ulliga. David och Andreas tävlar om vem som kan fånga flest på tungan. Flingorna smälter direkt och hinner knappt kännas kalla i munnen.

– Fyrtio! säger Andreas.

– Femtiotvå! konstaterar David.

Han är egentligen inte riktigt säker. Det är ganska svårt att hålla räkningen när det hamnar flera snöflingor på tungan samtidigt. Men även om han kanske överdriver lite grann så är han ganska säker på att han fångat fler än fyrtio.

Halvvägs hemma får de syn på Elin och Heléne.

– Kom, säger Andreas och tar tag i Davids arm.

David är med direkt.

– Vi tar vägen bakom buskarna, viskar han.

– Nu ska det bli mula av, konstaterar Andreas nöjd.

De pulsar fram genom snön. Den går dem en bra bit över knäna och det blir alldeles blött i stövlarna.

15

Snögrottan_inl

10-01-08

16.48

Sida 16

Men vad gör det när man har chansen att mula tjejerna i klassen?

När de är tillräckligt nära kramar Andreas ihop en stor snöboll och slänger med full kraft iväg den mot Elin. Det riktigt tjongar till när den träffar och hennes knallröda mössa åker nästan av.

Samtidigt träffar David Heléne i ryggen.

– Nä nu! skriker Elin. Nu är det krig!

– Skyll dig själv! Om du inte hade haft den där fula mössan så hade vi kanske inte upptäckt er! ropar Andreas.

– Och du ska snacka om ful! vrålar Elin tillbaka.

Min mössa är i alla fall snyggare än dina neonlila vantar!

Mer hinner hon inte säga förrän nästa snöboll träffar mössan. Det är David som är avsändare den här gången. Elin rättar snabbt till mössan och ger igen.

David och Andreas hinner knappt samla ihop snö till varsin ny boll förrän Helénes och Elins snöbollar faller som bomber över dem.

De ser ut som snögubbar allihop och det är nästan så att David och Andreas måste erkänna matchen oavgjord när de skiljs utanför dagiset vid radhusområdets parkeringsplats.

16

Snögrottan_inl

10-01-08

16.48

Sida 17

– Imorgon vinner vi! säger Elin tvärsäkert och fräknarna riktigt lyser i ansiktet.

– Pyttsan! säger David. Ni vinner aldrig!

– Vi får väl se, säger Heléne och sedan går de.

– Nu åker vi stjärtlapp! tjoar Andreas utan att oroa sig för morgondagen.

– Jag ska bara hem och byta stövlar först, säger David.

– Jag med. Ses sedan!

David springer med ryggsäcken slängande över axeln. Han trampar av sig stövlarna i hallen. Hittar ett par torra sockor i nedersta byrålådan och extrastövlarna i torkskåpet. Det ligger en lapp från mamma på köksbordet: ”Vi äter klockan fem. Pappa har möte. Kram, mamma.”

David sätter på sig klockan för säkerhets skull och tar några kex ur skafferiet. Sedan sliter han åt sig stjärtlappen i hallen och småspringer tillbaka bort till backen.

Andreas är redan där.

– Vi gör en bob-bana, säger han.

David nickar instämmande med munnen full av kex.

17

Snögrottan_inl

10-01-08

16.48

Sida 18

– Vad äter du på? undrar Andreas.

– Kex. Han räcker fram det sista åt Andreas och sedan börjar de bättra på snövallen som redan finns i utkanten av backen. De föser upp snö ovanpå vallen och plattar till med stjärtlapparna.

– Vi måste ha några svängar också, säger David.

Tre svängar hinner de med innan backen tar slut.

Sedan hämtar de mer snö utanför backen och gör en vall till på andra sidan. Det är precis att de får plats emellan och de måste åka upp på vallarna i svängarna.

– Jag åker först! säger Andreas.

David står kvar högst upp i backen och tittar efter honom. Det är knappt han syns efter första kröken.

Så höga har de fått vallarna.

– Nu kommer jag! ropar David.

Det går bra mycket fortare för honom eftersom Andreas packat till snön med sitt åk.

De har bara hunnit åka ett par gånger när hela dagiset kommer ut i backen.

– Nu får ni ta det lite lugnt, så att ni inte kör på de små, säger dagisfröken.

– Vi låter dem åka, suckar David. De är väl inte ute så länge.

18

Snögrottan_inl

10-01-08

16.48

Sida 19

– Vi kan äta mellis hos mig under tiden, föreslår Andreas.

Först då känner David hur hungrig han är. Det riktigt suger i magen.

De pulsar upp på parkeringsplatsen nedanför.

– Kolla! säger Andreas och pekar på den jättelika snöhögen som plogbilen skottat upp där.

– Vad är det med den? undrar David.

– Det kan ju bli stans grotta! utbrister Andreas.

De klättrar upp på högen och tar sig ner på andra sidan.

– Vi gör ingången från den här sidan så blir den hemlig också, myser han.

David nickar entusiastiskt och så börjar de gräva allt vad de kan. Men snön är alldeles för hårt packad.

De kommer ingen vart med händerna.

– Stjärtlapparna! säger David. Vi gräver med dem.

De hämtar sina stjärtlappar och går loss på högen.

Det är tungt, men det går. De är alldeles svettiga båda två när de grävt sig in en bit. Men så lätt tänker de inte ge upp.

– Vi gör den bara så stor att båda får plats och sedan hämtar vi godis eller något och äter mellis i grottan! föreslår Andreas.

19

Snögrottan_inl

10-01-08

16.48

Sida 20

David nickar förtjust. Plötsligt går det mycket lättare och fortare att gräva. Men det har ändå hunnit bli nästan mörkt innan de är färdiga.

– Nu fixar vi något gott! säger Andreas.

David tittar på klockan. Snart fyra. Mamma bör inte ha hunnit hem ännu.

– Okej, säger han. Vi ses om fem minuter.

20