Turistens blick Nedslag i resandets historia
BjàžŁàžrn Cederberg
historiska media
Historiska Media Box 1206, 221 05 Lund info@historiskamedia.se www.historiskamedia.se
© Historiska Media och Björn Cederberg 2015
Omslag: Niklas Lindblad/Mystical Garden Design AB Omslagsbild: Johann Wolfgang von Goethe besöker Colosseum i Rom, cirka 1790 (oljemĂ„lning pĂ„ duk) av Jacob-Philippe Hackert (1737â1807). Foto: Bridgeman/IBL BildbyrĂ„ SĂ€ttning: Stilbildarna i Mölle, Frederic TĂ€ckström Tryck: ScandBook, Falun 2015 Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN 978-91-7545-261-6
InnehÄll
Prolog 7 Resa med förhinder
11
Den första sociala turisten
14
Le Grand Tour
17
James Boswells grand tour (1763â66)
20
Med Goethe som turistguide genom Italien (1786â88)
45
Mary Wollstonecraft: Frankensteins mormor som affÀrsturist i BohuslÀn och Norge (1795)
65
Erik Gustaf Geijers Londonresa (1809)
83
En ny tidsÄlder
93
Carl Jonas Love Almqvist i Paris (1840)
96
GrĂ€nslöst 106 Baedeker 108 Fredrika Bremers omstĂ€ndliga resa till Grekland (1856â61)
112
De första sÀllskapsresorna
125
Adelaïde Ehrnrooths resa frÄn Helsingfors till Orienten (1889) 128 Jorden runt
139
Tur och retur över tvÄ kontinenter: Rudolf Kjellén (1909), Han Suyin (1935)
143
Curt Moreck dansar i Berlin (1931)
155
Med zeppelinare frĂ„n Tyskland till New York (1936â37)
159
LuftÄldern 166 Solturism 169 Vildmarksturism i svenska fjÀllvÀrlden
172
Ernst JĂŒnger pĂ„ fiskesemester i Norge (1935)
175
Rosie Waldeck som hotellturist pÄ Athénée Palace i Bukarest (1940)
187
Folkmordsturism med Baedeker i handen (1943)
199
Göte Rosén nödlandar utan motor pÄ Mallorca (1951)
202
SĂ€llskapsresan till Spanien: det jordiska paradiset (1980)
207
Turismen och makten
214
Las Vegas: Massdemokratins Versailles (1992)
217
Mannen som inte ville vara turist: Bruno Manser och penanerna pĂ„ Borneo (1984â)
219
Epilog 235 BildkÀllor 241 KÀllor och litteratur
243
Register 250
Prolog Turism Ă€r historiskt sett en lyx som bara rika samhĂ€llen har rĂ„d med. PĂ„ 1700-talet var turismen en exklusivitet för den engelska överklassen, ett mĂ„ste för den som ville bli nĂ„got i London. Idag Ă€r den vĂ€rldens största bransch. En miljard mĂ€nniskor turistar varje Ă„r. Ănda sedan 1700-talet har det funnits en propagandaindustri runt turismen. Pamfletter, mĂ„lningar, teckningar, reseskildringar och turistguider Ă€gnade sig Ă„t att framstĂ€lla den tidens stora turistmĂ„l Rom i en sĂ„ fördelaktig dager som möjligt. PĂ„ 1780-talet reser 40 000 engelska turister om Ă„ret till Rom. Rom Ă€r helt enkelt det första stora moderna turistmĂ„let. Antikens drömmande ruiner och den fattiga provinsiella smĂ„staden lockar turister frĂ„n hela vĂ€rlden. Under andra hĂ€lften av 1700-talet blir mĂ„nskenspromenader bland stadens ruiner ett fast inslag i turistprogrammet. Rom Ă€r dessutom en stad dĂ€r det Ă€r fem gĂ„nger billigare att leva Ă€n i London. Under 1700-talet blir vĂ€garna i Europa lĂ„ngsamt bĂ€ttre och sĂ€krare, skjutsstationer och vĂ€rdshus byggs ut. PĂ„ sina hĂ„ll gĂ„r diligensen efter tidtabell. Början till en turistindustri anas. I Venedig upprörs Ă„r 1786 Goethe av alla gatuförsĂ€ljare, med stĂ„nd fyllda av souvenirer och mosaiker. Utvecklingen fortsĂ€tter med accelererad fart pĂ„ 1800-talet med lyxhotell dĂ€r en egen slottslik avskildhet skapas Ă„t turister som samlas pĂ„ altaner för att njuta av soluppgĂ„ngen över bergen som blivit högsta mode. Turismen blir bekvĂ€m med sov- och restaurangvagnar, kryssningsfartyg och rum som bestĂ€lls i förvĂ€g per telegraf. Sverige Ă€r en fattig ödemark i norr, de fĂ„taliga turisterna lockas av det exotiska Ă€ventyret och naturen. 7
Orienten blir pĂ„ modet. Turisterna flockas i Egypten. De brittiska prinsarna, den ryske tsaren med hov, indiska maharadjor, Gustaf V och drottning Victoria och det nya borgerskapet, eller medelklassen som vi kallar dem idag, Ă€r ocksĂ„ dĂ€r. Blicken Ă€r europeisk. Cooks resebyrĂ„er i Egypten, Palestina och Syrien skapar en orient anpassad till det turisten förvĂ€ntar sig. PĂ„ 1920-talet inleds en utveckling dĂ€r turistindustrin flyttar sitt fokus frĂ„n det kulturella till det sensuella. Dyrkan av solen, som tidigare ansetts skadlig och vulgĂ€r, blir nu högsta mode pĂ„ Rivieran. Men det Ă€r först mot slutet av 1950-talet som lönen rĂ€cker till semester för alla i Sverige och nĂ„gra andra rika vĂ€stlĂ€nder. VĂ„ren 1950 annonserar GĂ©rard Blitz i metron i Paris. En sol, en strand och sitt eget telefonnummer. SĂ„ föds Club MĂ©diterranĂ©e. Krigen avbryter turismen men pĂ„verkar den ocksĂ„ i nya riktningar. Den moderna sekulĂ€ra turismen börjar efter det trettioÂĂ„riga kriget i Europa. Att resa för resandets egen skull. Napoleonkrigen avbröt turismens grand tour, nĂ€r freden vĂ€l kom var det dags för turism för borgerligheten. Alperna, Norge, Egypten och Mellanöstern Ă€r exempel pĂ„ nya destinationer. Efter första vĂ€rldskriget fanns ett stort överskott av fartyg, sĂ„ det var inte konstigt att kryssningsturismen blev allt populĂ€rare under mellankrigstiden. Andra vĂ€rldskriget lĂ€mnade efter sig mĂ€ngder av flygplan, flygfĂ€lt och arbetslösa piloter som bidrog till att skapa den moderna flygcharterturismen. Det amerikanska trupptransportplanet C-5 Galaxy stod modell för jumbojeten som gjorde det möjligt att masstransportera turister till platser som var vita flĂ€ckar pĂ„ kartan dĂ„ Goethe turistade i Rom. Idag Ă€r turism en vara som konsumeras globalt. En halv miljon mĂ€nniskor befinner sig i luften dygnet runt, Ă„ret om, pĂ„ vĂ€g till eller frĂ„n turistorter dĂ€r hela vĂ€rldar skapats enkom för turisterna och dĂ€r ibland fattigdom och arbete under slavliknande förhĂ„llanden Ă€r en förutsĂ€ttning för den rika vĂ€rldens turism. Men att slĂ€ppa in turister kan ocksĂ„ vara ett vĂ„gspel för en diktatur. Turisterna kommer med pengar, men ocksĂ„ med idĂ©er och en livsstil som inte alltid faller de styrande i smaken. 8
Idag finns det mer Ă€n 30 miljoner flyktingar i vĂ€rlden, samtidigt som det byggs en halv miljon nya hotellrum om Ă„ret för turister. Turistorter skapas utifrĂ„n förvĂ€ntan, dagdrömmar och fantasier om starka njutningar. Apostroferade av media, reklam, musik med mera. Upplevelserna fĂ„r en karaktĂ€r av att vara bortom vardagen. Turisternas egna bilder blir till en förlaga för vykort, reklambroschyrer och reseprogram. Verkligheten Ă„terskapar sig sjĂ€lv. Turisten njuter av ruinen, eller det förment orörda landskapet, men vet samtidigt att allt detta bara Ă€r ett vykort som Ă„terfinns i tusentals album vĂ€rlden över. Det flyter omkring som en av miljarder bilder pĂ„ nĂ€tet, Ă€ndĂ„ finns det ju nĂ„got unikt i turistens egen upplevelse. Det Ă€r hĂ€rligt att resa! Följ med pĂ„ en resa genom turismens historia frĂ„n 1700-talets eviga vĂ€ntan pĂ„ skjutshĂ€star till den kommande rymdturismen. Den unge skotten James Boswell som gav sig ut pĂ„ sin stora resa till de tyska hoven och till Rom. Ă r 1764 trĂ€ffade han Rousseau och Voltaire i Schweiz. Mary Wollstonecraft som reste till det fattiga BohuslĂ€n och Norge 1795 eller Han Suyin som förvĂ„nas över att se vita mĂ€nniskor arbeta dĂ„ hon reser med transsibiriska jĂ€rnvĂ€gen frĂ„n Kina till Europa 1934. Rosie Waldeck som 1940 bor sju mĂ„nader pĂ„ hotell i Bukarest dĂ€r hon följer kriget frĂ„n första parkett. Den före detta svenske stridspiloten Göte RosĂ©n som nödlandar med bĂ„da motorerna ur spel pĂ„ Mallorca 1951 och lĂ€gger grunden till den moderna flygcharterturisme. Bruno Manser, mannen som inte ville vara turist, valde istĂ€llet att leva tillsammans med Borneos sista nomadÂstam, penanerna, under Ă„tta Ă„rs tid.
9
Resa med förhinder En gĂ„ng i tiden fanns det inga vĂ€gar i det inre av Sverige, bara stigar. Det var inte sĂ€kert att resa. Kung Johan lĂ„g för döden; bror och son var oense. Bror Karl vĂ„gade inte ta sig ner till sin blivande brud i Tyskland av rĂ€dsla för att hans fiender, som var mĂ„nga, skulle falla honom i ryggen. Ett inbördeskrig stod för dörren. Bruden Kristina av Holstein-Gottarp fick sĂ„ledes vackert resa upp frĂ„n Nordtyskland till det vĂ€ntande bröllopet i Nyköping. FrĂ„n Kiel hade prinsessan Kristina, som tvĂ„ Ă„r senare blev mor till Gustav II Adolf, varit pĂ„ vĂ€g i tre veckor. Ryttare var utsĂ€nda för att finna den bĂ€sta vĂ€gen genom de smĂ„lĂ€ndska skogarna. Efter Halmstad passerade man den svenska grĂ€nsen, som markerades med en stenbumling. Det var krig med Ryssland sedan mer Ă€n tjugo Ă„r, ett Ă€ndlöst tĂ€rande krig med död, sjukdomar och hunger. Skogarna vimlade av upprörda bönder som fĂ„tt sina gĂ„rdar brĂ€nda av danska eller svenska krigsherrar. MĂ„nga stĂ€der var förvandlade till askhögar. Den förgyllda prinsessvagnen följdes av tvĂ„ sexspann, mer Ă€n hundra hĂ€star som slĂ€pade pĂ„ allt frĂ„n gobelĂ€nger till guldmynt och Rhenvin, samt ett kavalleri pĂ„ mer Ă€n hundra tungt bevĂ€pnade ryttare till skydd mot folkligt missnöje. âNejden vardt allt ödsligareâ, skriver en av officerarna. âOgenomtrĂ€ngligt. Blott trĂ€d, stenar, mossa och ofruktbart land.â Resan gick mycket lĂ„ngsamt eftersom man ibland var tvungen att bygga vĂ€gen framför ekipaget efter hand som man reste. Det skrattades i vagnarna, konverserades med bĂ€gare i hand, alltmedan ljudet av yxorna hördes i bakgrunden, dĂ€r led av utkommenderade soldater röjde vĂ€g genom mörka skogen. Vad prinsessan tĂ€nkte i sin vagn vet vi inte. Hon var inte tillfrĂ„gad. 11
Detta skedde i nÄdens Är 1592. Det var den första lyckade resan med vagn i Sverige. Innan dess reste man med bÄt eller med slÀde pÄ isarna, men eftersom prinsessans mor led av sjösjuka blev det till att plocka fram vagnarna och kommendera ut skogshuggande militÀr. MÄnga av de som satt i vagnarna var vana vid söderns bekvÀmligheter dÀr vyer och vÀrdshus avlöste varandra. De mÄste ha kÀnt att de var pÄ vÀg till de utmarker dÀr vÀrlden upphör och allt försvinner i dimma, is och töcken. Tysken Samuel Kiechel skriver om sin turistresa till Sverige sex Är tidigare, 1586: SlÀdarna Àr överdragna med tillbundna fÀllar, sÄ att de Äkande kvinnorna kan ligga som barn i vaggan. StjÀlper slÀdarna kan man inte hjÀlpa sig sjÀlv, ty Àven hÀnderna Àr inlindade. Somliga betÀcker ocksÄ ansiktet, har ett litet glasfönster, varigenom de skyddar sig mot den starka kylan.
I mĂ„nga hundra Ă„r förblev Sverige en avlĂ€gsen nordlig glesbygd om vilken de flesta inte visste nĂ„gonting alls. För svenskarna sjĂ€lva började det okĂ€nda vid sockengrĂ€nsen, vid de stora mörka skogarna dĂ€r man bad en bön, lade sitt liv i ödets hĂ€nder innan man vĂ„gade sig in. Ăven fördomarna började vid horisonten. Kryper de omkring pĂ„ alla fyra som grisar i SödertĂ€lje, undrar kommerserĂ„dets fru inför sin första resa utanför Stockholm Ă„r 1819. LĂ€ngre Ă€n till horisonten strĂ€ckte sig inte de flestas resor nĂ€r min farfar var barn. Farfar berĂ€ttade för mig om sin studenttid i Stockholm, dĂ„ liket fick vĂ€nta pĂ„ professorn som kom till obduktionen i frack efter att ha tagit ett glas med âden dĂ€râ Strindberg. Strindberg, som upplevt tider dĂ„ Stockholm var avskuret frĂ„n omvĂ€rlden under vintern. Förr dĂ„ sjöfarten avstannade pĂ„ hösten och inga jĂ€rnvĂ€gar fanns befann man sig i karantĂ€n; provianterade med saltvaror 12
för vintern och kÀnde nÀr vÄren kom ett uppvaknande till ett nytt fÀrskt liv. Nu har isbrytare och jÀrnvÀgar utjÀmnat Ärstiderna och man har blommor, frukter och grönsaker hela Äret om. Med dessa utjÀmningar glider vÄren inpÄ en och kommer icke med en sÄdan apparat som förr; hÀlsas dÀrför ocksÄ utan vidare entusiasm.
13
Den första sociala turisten MĂ€nniskans urhem Ă€r Afrika. Det var dĂ€r vi började vandra för miljoner Ă„r sedan. I Tanzania har man hittat fotavtryck som Ă€r flera miljoner Ă„r gamla. Frusna i sten. Men Ă€ven en tusenmilafĂ€rd börjar med ett steg, sĂ€ger ett gammalt kinesiskt ordsprĂ„k. VĂ„r föregĂ„ngare Homo erectus tog sina första dokumenterade steg för 1,5 miljoner Ă„r sedan. Vandraren gav sig ivĂ€g, bröt upp nĂ€r betet, jakten, fisket försvann, sökte sig till nya trakter, pĂ„ flykt undan fiender som inte heller hade tillrĂ€ckligt att Ă€ta â dĂ„ som alltid. Homo erectus var den första globala sociala turisten. MĂ„nga vandrade under avlĂ€gsna tider dĂ„ sprĂ„ket var oskrivet. Det Ă€r mĂ€nniskor vi bara kĂ€nner genom bilder, ben och gravar. Vi vet att nĂ„gra seglade i lĂ„nga smĂ€ckra skepp, reste över havet, kanske Ă€nnu lĂ€ngre. Deras skalder och myter Ă€r för evigt förlorade. Men för 3 200 Ă„r sedan skymtar den förste nöjesturisten vi kĂ€nner till. Ett spĂ„r har lĂ€mnats i form av en nedklottrad semesterhĂ€lsning pĂ„ en av pyramiderna i Egypten 1244 f.Kr.: Vesirens skrivare gjorde en utflykt till vĂ€stra sidan av MemÂphis för att förnöja (sig).
* Vandraren som Àr pÄ resa för att hon eller han mÄste fÄr nu sÀllskap av den som reser för nöjes skull. Turismen Àr född. Den blomstrar i det romerska riket, dÀr vÀgarna och haven Àr sÀkra och dÀr man kan resa frÄn Nordsjön till Sahara utan att passera en enda grÀns. Upplevelseindustrin frodas: man lagar fisk sÄ att det smakar kött, 14
kött sĂ„ att det smakar fisk, gĂ„r pĂ„ kapplöpningar eller ser Orfeus slitas sönder av björnar i en konstgjord vandrande skog. Under den romerska kejsartiden var turismen redan en industri. Fritid och nöjesliv var en sjĂ€lvklarhet för vissa, ett konstant tillstĂ„nd som nĂ„dde sin höjdpunkt pĂ„ 100-talet e.Kr. Seneca skriver: âMĂ€nniskor reser vitt och tvĂ€rs till alla sorters platser för att söka förströelse, eftersom de Ă€r nyckfulla, trötta pĂ„ det lĂ€tta livet, stĂ€ndigt sökande efter nĂ„got som undflyr dem.â Den brittiske historikern Edward Gibbon skriver om en östromersk drottning som lĂ€t sig bĂ€ras av 200 vĂ€lvuxna slavar hela vĂ€gen frĂ„n Konstantinopel till Athen. Det finns nĂ€stan inga bevarade turistskildringar frĂ„n antiken, men vi vet att det förekom bikinipartyn utanför Neapel och att det gick sĂ€llskapsresor till Athen och Egypten. Efter Roms fall blev vĂ€garna osĂ€kra och handeln avstannade. PĂ„ 1630-talet ansĂ„gs det dumdristigt att resa mellan Rom och Neapel utan en eskort om 60 musketörer. Turismen Ă€r historiskt sett en lyx som bara rika samhĂ€llen har rĂ„d med. Vandraren mĂ„ste anpassa sig i en ny miljö för att överleva, medan turisten Ă€r oberoende av denna nya miljö för sin överlevnad. Hon eller han för ju med sig sina egna resurser, i Goethes fall i form av ett förskott frĂ„n hans förlĂ€ggare pĂ„ 40 kilo silver. Den spenderande turistens blick Ă€r med andra ord annorlunda Ă€n vandrarens. Romarna som besökte Akropolis pĂ„ sĂ€llskapsresa för 2 000 Ă„r sedan betraktade vĂ€rlden med en annan blick Ă€n slaven frĂ„n Afrika; dagens turist ser ruinerna av samma Akropolis med andra ögon Ă€n flyktingen, försĂ€ljaren frĂ„n Afrika som kĂ€mpar för sin överlevnad. Den moderna sekulĂ€ra turismen tar sin början pĂ„ 1600-talet. Det handlar om att resa för resandets egen skull. Under renĂ€ssansen var engelska besökare fortfarande fyllda av respekt inför de norditalienska nymodigheterna: konsten, gaffeln och den dubbla bokföringen. NĂ€r de stora religionskrigen i Europa var över och fred slutits i Westfalen 1648 började folk ta sig till Frankrike och Italien i allt större skaror. 15
FrÄn slutet av 1600-talet dominerades vÀrldsturismen under 300 Är av England. Blicken kom uppifrÄn och blev alltmer kolonial. PÄ 1780-talet reste 40 000 engelska turister om Äret till den europeiska kontinenten. SÄ mycket som 30 000 besökare njöt av nattlivet i karnevalens Venedig. Att ge sig ut pÄ en grand tour var en förutsÀttning för den som ville nÀrma sig makten, göra karriÀr hemma i England. Pilgrimsresan blev dÀrmed sekulÀr, Roms antika ruiner ansÄgs viktigare Àn mÀssan och de heliga platserna. Den moderna turismen hade inletts. Under tre sekel skulle den komma att innebÀra en vÀstlig blick pÄ vÀrlden.
16
Le Grand Tour Under trettioĂ„riga kriget var det livsfarligt att resa. VĂ€garna runt Genua var fulla av banditer och turkiska pirater, och frĂ„n Brandenburg i Nordtyskland kom rykten om kannibalism. Trakterna vimlade av hungriga soldater som Ă€nnu inte fĂ„tt sin sold. Byar, Ă„krar, ja hela landskap var nedbrĂ€nda. Uppemot en tredjedel av befolkningen hade dött. En resande frĂ„n Hamburg sĂ„g pĂ„ en enda dag 34 risknippen lĂ€ngs vĂ€gen, minnen av mördade resenĂ€rer. Att resa till Rom krĂ€vde en viss skĂ„despelartalang av den otrogne. Sir Henry Wotton lĂ„tsades vara tysk katolik med en kraftfull blĂ„ fjĂ€der i hatten för att lura prĂ€sterna som gick frĂ„n hus till hus för att försĂ€kra sig om att alla mottagit det heliga sakramentet. Ă r 1592 och Ă€ven 1595 klagade pĂ„ven över att Ă€ven Paris vimlade av engelska hĂ€dare. NĂ€r de europeiska religionskrigen var över blev det lĂ„ngsamt sĂ€krare att resa. Vid resor under 1700-talet rekommenderades visserligen dubbelpipiga pistoler, svĂ€rd och jĂ€rnbleck för att regla sovrumsdörrarna, men det var allt fĂ€rre som dödades pĂ„ vĂ€garna i fredstid. De franska vĂ€garna ansĂ„gs för övrigt sĂ€krare Ă€n de engelska. Den engelske författaren och reseskildraren Martin Sherlock skriver att han under trettio Ă„rs tid bara hört om en incident i Italien: âEn engelsk hertigs kurir korsade en flod, piskade en av bĂ„tkarlarna och blev skjuten till döds.â Den relativa sĂ€kerheten för den resande, bĂ„de i fysisk och andlig bemĂ€rkelse, var och Ă€r en förutsĂ€ttning för all turism. Den som var ute pĂ„ den stora touren var helt enkelt en turist. I Sverige dröjer det till 1824 innan ordet nĂ€mns av en engelsk âturistâ i Falu koppargruva, men begreppet grand tour nĂ€mns för första gĂ„ngen Ă„r 1670 av Richard Lassels. Richard Lassels var en katolsk jesuit som fick lĂ€mna England pĂ„ 17
grund av sin tro. Han gjorde fem resor till Italien som informator och reseledare för engelska Ă€dlingar. Det resulterade i att han skrev en bok om sina erfarenheter, The Voyage of Italy. Boken vĂ€nder sig till unga engelska adelsmĂ€n som stĂ„r i begrepp att ge sig ut i Europa för att förkovra sig, skapa sig den smak och stil som krĂ€vdes av dĂ„tidens styrande skikt i England. I sin bok varnar Lassels bland annat för dĂ„ligt utbildade reseledare. Det fanns en idĂ© om den ideale turisten, en ung man av god familj (för bara mĂ€n av god familj reste pĂ„ den tiden) som var ute i ett par Ă„r. Resandet var ett slags vĂ€rnplikt som skulle göra mĂ€n av pojkar, förvandla lĂ€ttledda suputer till pudrade mĂ€n av vĂ€rld. Lord Chesterfields instruktioner till sonen Philip inför eldprovet i Europa talar för sig sjĂ€lva. Ett Ă„r i Lausanne för att lĂ€ra sig riktig franska, dĂ€refter ett Ă„r i Leipzig inriktat pĂ„ historia, juridik och filosofi, ett Ă„r vid hoven i Potsdam och Dresden, samtal med lĂ€rda mĂ€n i Wien och Berlin. Sedan var det hög tid att tvĂ€tta av sig den tyska grovheten, det myckna skĂ„landet, glasen som stöter i varandÂra, tallrikar som rĂ€cks över dignande bord. Kosan styrdes mot Italien dĂ€r sonen skulle tillgodogöra sig galans, stor konst och romersk statskonst. Touren avslutades med en sista putsning av karaktĂ€ren i Paris dĂ€r han skulle lĂ€ra sig tillmötesgĂ„ende, lĂ€tthet och artighet. Först dĂ€refter skulle sonen fĂ„ sin egen vagn och del av sitt arv, men inget spel (utom i damers nĂ€rvaro), inget Ă€tande pĂ„ syltor, inget umgĂ€nge med operasĂ„ngerskor och definitivt inget umgĂ€nge med hans landsmĂ€n fick förekomma pĂ„ resan. För de flesta var dock le grand tour inte mycket mer Ă€n en nöjes resa till lĂ€nder dĂ€r allt var billigt, dĂ€r kvinnorna var villiga och stĂ€mningen uppsluppen. Man hĂ€ngde med andra engelsmĂ€n runt spanska trappan i Rom, hyrde stora vĂ„ningar, dansade, drack, spelade, köpte souvenirer. Men samtidigt var det naturligtvis fantastiskt att ge sig ut i vĂ€rlden, man var ung med hela livet framför sig; allt det nya, vetenskap, upptĂ€ckter, konst. Det var hĂ€rligt att resa. Lord Burlington Ă„tervĂ€nde frĂ„n Rom 1714 med 878 kollin! Han reste med en levande kamera i form av en konstnĂ€r som mĂ„lade av 18
Turist i bÀrstol pÄ vÀg till Italien, 1700-tal.
allt av intresse, samt en informator, en bokhĂ„llare, tre sĂ€llskapsherrar och Ă„tminstone sex tjĂ€nare (stalldrĂ€ng, postiljon och betjĂ€nter i livrĂ©). För engelsmĂ€nnen var det fem gĂ„nger billigare att leva i Italien Ă€n hemma i England. ĂndĂ„ hĂ€nde det att man som författaren Tobias Smollet gjorde upp om notan med svĂ€rd i hand. Somliga hade med sig linneoveraller för att skydda sig mot lössen. GĂ„ngen och uppsynen hos engelsmĂ€nnen var sjĂ€lvsĂ€ker alltsedan barnsben. Man betraktade Italien som primitivt, med en viss kulturell och nattlig charm. En som Ă€ndĂ„ reste med vissa ambitioner var skotten James Boswell.
19
James Boswells grand tour (1763â66) James Boswell reste ut pĂ„ sin grand tour 1763. DĂ„ var han 22 Ă„r gammal, Ă€ldre Ă€n de flesta turister pĂ„ den tiden. Boswell var baron och kom frĂ„n den mycket gamla skotska adelsfamiljen Auchinleck. I London var Boswell en ung Ă€dling för vilken alla dörrar öppnades, men Ă€ndĂ„ var han skotte, en barbar frĂ„n norr. Utanför en av Londons stadsportar satt fortfarande pĂ„lar med spetsade skotska officershuvuden, rengnagda till kranier. SjĂ€lv sa Boswell att han lĂ€mnade det upproriska Skottland och fick gonorrĂ© i utbyte. Boswells far var domare och hotade att göra sonen arvlös efter detta, men han betalade Ă€ndĂ„ resan till Europa, över 600 pund, mer Ă€n en livslön för en svensk smed eller drĂ€ng , eftersom det ingick i en ung mans uppfostran. Villkoret var att han först lĂ€ste juridik ett Ă„r i Holland som var rent, rikt och riktigt trĂ„kigt, ja sĂ„ rent att man plockade upp minsta apelsinkĂ€rna frĂ„n gatan och tog av sig skorna inomhus. Man kan frĂ„ga sig vad Boswell fick uthĂ€rda för att fĂ„ faderns tillstĂ„nd (och dĂ€rmed pengar) för att leka prins i Tyskland, filosof i Frankrike och misslyckad libertin i Italien. Egentligen var han en dokumentĂ€rförfattare som drogs till kĂ€nda och okĂ€nda miljöer, anvĂ€nde sig av allt och alla i sitt skrivande. Inget av det han gjorde var för tarvligt eller obehagligt för att noteras i dagböckerna. Ă r 1763 tar James Boswell farvĂ€l av sin vĂ€n dr Samuel Johnson, berömd och fruktad publicist och författare till A Dictionary of the English Language. Johnson, som sjĂ€lv inte varit i Italien och följaktligen lider av vissa sociala handikapp, uppmanar sin vĂ€n att verkligen ta sig hela vĂ€gen dit, att inte bli hĂ€ngande i Paris eller vid de 20