salongen, på flygplan, bland tonåringar, hos min man, ja överallt – som när jag började skriva en bok om sex. Det finns ämnen som får folk att dra sig undan och andra som drar dem till sig som en magnet. Folk vill plötsligt prata med mig. Det behöver förstås inte betyda att det de säger är sant. Om det finns ett område som inbjuder till hemlighetsmakeri, så är det detta. »Och vad skriver du om erotik i fasta förhållanden?« »Jag skriver om den sexuella lustens natur«, svarar jag. »Jag vill ta reda på om det är möjligt att hålla lusten vid liv i långa relationer, om det går att undvika den vanliga avtrubbningen.« »Sex utan kärlek kan funka men inte kärlek utan sex«, säger en man som stått lite vid sidan om utan att kunna bestämma sig för vilket samtal han ska delta i. »Handlar det mest om gifta par? Heterosexuella par?« frågar någon annan. Underförstått: är boken intressant för mig? »Nej, jag har tagit med alla tänkbara sorters par«, försäkrar jag. »He teropar, gaypar, unga, gamla, folk som satsar seriöst på relationen och folk som inte har bestämt sig än.« Jag berättar att vad jag vill veta är hur, eller om, man kan bevara känslan av spänning, av att vara vid liv, i ett långvarigt förhållande. Finns det något i seriösa förhållanden som gör det oundvikligt att åtrån försvagas? Går det att vara trygg i en relation och samtidigt undgå slentrianen? Går det att hålla kvar en känsla för det poetiska, för det som Octavio Paz kallar för kärlekens och ero tikens dubbla låga? Jag har deltagit i liknande samtal många gånger förr och det jag fick höra på festen var knappast nytt. »Det är omöjligt.« »Där har du problemet med monogama förhållanden.« »Det är därför jag inte tänker binda mig. Det har inget med rädsla att göra. Jag avskyr bara tråkigt sex.« »Långvarig åtrå. Duger det inte med åtrå för en natt?« »Förhållanden utvecklas. Passionen övergår i något annat.« »Passion gav jag upp hoppet om när vi fick barn.« 26
72903 Vill ha dig ORI.indd 26
07-08-28 09.11.48