9789129677010

Charlotta Lannebo

i Karibien

Läs mer om Charlotta Lannebo och Maria Nilsson-Thore på www.rabensjogren.se

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Text: Charlotta Lannebo 2011 © Bild: Maria Nilsson Thore 2011 Tryckt hos Scandbook AB, Falun 2011 ISBN 978–91-29-67701-0 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

I_Lilla E i Karibien2.indd 2

2011-05-04 15.31

Charlotta Lannebo

i Karibien Illustrationer av Maria Nilsson Thore

I_Lilla E i Karibien2.indd 3

2011-05-04 15.31

Kapitel 1 På den lilla ön Tortola långt, långt bort i det Karibiska havet var det natt. Cikadorna sjöng och myggorna surrade.

Havet rörde sig långsamt mot klipporna. Segelbåtarna låg och guppade på det mörka vattnet och på masterna lyste lanternorna svagt. Palmerna vajade stilla längs stränderna där övergivna solstolar och parasoller stod uppradade.

Månljuset sken svagt över bergen. Några människor syntes inte till.

De låg sedan länge och sov och vilade i båtar och hus, svalkade av fläktar för att lindra den tropiska värmen.

Getterna, korna och hönsen hade dragit sig tillbaka in i buskarna för att vila under natten. Ja, stilla och fridfullt var allting över den lilla karibiska ön.

VROOOOM! 5

I_Lilla E i Karibien2.indd 5

2011-05-04 15.31

Nämen vad var det? Ett dånande ljud hördes plötsligt i natten. På himlen syntes ett blinkande sken som sakta dalade. Det var ett litet propellerplan som gled genom mörkret! Det flög i riktning mot den lilla flygplatsen där ett pärlband av lyktor lyste upp landningsbanan, precis vid havet. Där studsade planet plötsligt mot marken, bromsade in, vände och körde mot en låg byggnad. Motorerna tystnade. Men vem skulle vilja komma hit mitt i natten?

Det var bara två personer som klev ur planet på den öde flygplatsen. Först en lite längre, sen en lite kortare. De hade båda mörk vinterkappa och mössa på sig. I händerna drog de varsin väska, den längre en lite större, den kortare en lite mindre. Snart var de inne i ankomsthallen och började ta av sig alla kläderna och stuva om i väskorna för att få fram något svalare att ta på sig.

Men vänta nu! Den kortare av dem hade ljusbrunt tvärt avklippt hår och mörkbruna ögon, och hon möblerade energiskt om i en grönrutig fyrkantig väska med små hjul på undersidan. Var det inte något bekant över henne och den där lilla resväskan? Nästan ny såg väskan ut att vara, men om man granskade den noga kunde man se att den måste ha använts åtminstone en gång förut. Den var fullpackad med saker och i ett av ytterfacken på väskan stack ett gulaktigt välkramat gosedjur upp.

6

I_Lilla E i Karibien2.indd 6

2011-05-04 15.31

Det förklarade saken! Den kortare personen måste vara Lilla E från Gula huset på Ladusvängen! Och väskan var ju Gröna rutan som Lilla E hade fått i julklapp av mormor Momma! Det var inte så länge sen som Lilla E hade packat Gröna rutan mitt i julaftonsnatten och ensam begett sig ut på resa in till ett vinterkallt Stockholm. Eller ensam och ensam, hennes favoritgosedjur Mimmi hade följt med, och tur var väl det, för den resan hade blivit väldigt äventyrlig. Och nu var Lilla E tydligen på resa igen och Mimmi var återigen på plats i Gröna rutan. Men vad gjorde hon i Karibien?

Nu stod Lilla E och hennes resesällskap i varsin lång skjorta, keps på huvudet och sandaler på fötterna.

Vinterkläderna låg nerstoppade i packningen.

– Sådär, Lilla E, nu måste vi gå igenom tullen. Ta fram passet ur Gröna rutan, sa den längre personen.

– Men Moster, varför har du satt på dig solglasögon? frågade Lilla E medan hon tog ur passet från ett litet sidofack.

– Oj då, jag glömde bort att det var natt, sa hon som alltså var Lilla E:s moster.

Lilla E och Moster fick hojta till när de skulle passera passkontrollen för personen som satt där sov ljudligt med huvudet mot bordet. Det var ju mitt i natten, så det var kanske inte så konstigt och när han väl vaknade fick de varsin fin stämpel i passet. I tullen däremot stod en klarvaken 7

I_Lilla E i Karibien2.indd 7

2011-05-04 15.31

person i beige uniform och verkade uttråkad.

– Du där, sa hon till Lilla E och pekade. Vad gör du här i landet?

Lilla E blev lite förvånad över den barska tonen.

– Jag är här på semester med Moster. Momma har bjudit oss, väldigt snällt, förklarade Lilla E. – Moster hit och Momma dit. Öppna väskan så att jag kan se att du inte smugglar något.

Lilla E öppnade lydigt Gröna rutan. Tullkvinnan började rota runt och fann en prickig baddräkt, ett par badskor, en liten kamera, ett myggnät, solkräm, badhandduk, myggmedel, hårborste och hårspännen, en större solhatt, shorts, linnen, en tandborste, två Tintinalbum, lakan, en liten dagbok, ett pennskrin och en pyjamas i siden som Lilla E fått av Momma inför resan. Sakerna staplade kvinnan i en hög på ett bord framför sig. Ur ytterfacken plockade hon upp en börs, en liten ficklampa och så Mimmi såklart. Hon höll upp Mimmi framför sig.

8

I_Lilla E i Karibien2.indd 8

2011-05-04 15.31

– Du har väl inte gömt något i den här, sa hon och klämde ihop Mimmis mage.

– Nej, det där är ju Mimmi, sa Lilla E. Kvinnan betraktade Lilla E misstänksamt och såg på Mimmi igen. Nu tryckte hon ihop Mimmis nos. Det verkade som om hon överlade med sig själv.

– Nej, nu räcker det, sa Moster. Mimmi är ett helt vanligt gosedjur.

Kvinnan gav med sig och lät Lilla E packa ner allting i Gröna rutan igen. Så rullade Lilla E och Moster ut från flygplatsen och ut i den karibiska natten. Oj, vad varmt det var! Och fuktigt, luften liksom klibbade mot kroppen.

Alldeles kolsvart var det och Lilla E tände ficklampan. I den svaga ljuskäglan kunde de urskilja en grusväg. De började gå mot havet som de hörde brusa alldeles nära. Svetten rann på Lilla E och snart började hon känna små stick på kroppen.

– Myggor! sa Lilla E. Vänta, jag måste rulla på medel!

– Äsch, de är inte farliga, sa Moster.

Men Lilla E öppnade Gröna rutan och fiskade upp den lilla glasflaskan med myggmedel som hon fått av Momma.

Snabbt rullade hon på medlet på benen, armarna och ansiktet och så kavlade hon ner ärmarna på skjortan och drog ner den ordentligt kring knäna. Sådär, nu var hon nästan helt täckt. Moster gick längre fram och smällde med händerna oavbrutet på kroppen, det såg väldigt lustigt ut.

9

I_Lilla E i Karibien2.indd 9

2011-05-04 15.31

Nu var de framme vid stranden. Då och då snubblade de över någon stor snäcka eller en hög med drivved. Långa bryggor stack ut i vattnet och månen lyste över båtarna som låg i viken, och mellan palmerna på land var hängmattor uppsatta. En liten restaurang med stolar och bord direkt på sanden var svagt upplyst av lampor men var stängd för natten. Mitt på stranden låg en stor träbåt uppdragen bredvid ett bord med hammare, såg och spik. Som skydd över båten tronade en stor träkoja med palmblad på taket.

Till kojan ledde en stege som Moster raskt klättrade uppför.

– Här kan vi sova, Lilla E! Supermysigt, det finns madrasser och vi har havsutsikt, kom!

Lilla E klättrade upp efter henne. Ja, det var verkligen mysigt däruppe. Det var som ett stort träloft med tak över huvudet, men det var helt öppet mot havet. Två små fläktar fanns vid madrasserna och någon hade ställt dit dunkar med dricksvatten. Moster rafsade upp ett lakan och lade sig genast ner på den ena madrassen.

– Moster, ska du inte sätta upp ditt myggnät? undrade Lilla E. – Orkar inte, mumlade Moster. Jag är dödstrött. God natt, Lilla E. Men Lilla E lade ut sitt lakan och klev i sidenpyjamasen som kändes sval och skön mot huden. Hon monterade med lite besvär upp myggnätet i taket och vek in det under 10

I_Lilla E i Karibien2.indd 10

2011-05-04 15.31

madrassen. Hon satte på fläktarna vid fotändan, borstade bort sanden på fötterna, slingrade sig in till madrassen och såg till att myggnätet var tätt. Mimmi lade hon bredvid sig på huvudkudden. En stund låg hon med ficklampan tänd och såg sig omkring. I taket kilade små ödlor fram mellan palmbladen. Hon släckte lampan. Just som hon skulle somna öppnade sig himlen och regnet kom hamrande mot taket. Tänk att det kan regna i Karibien, hann hon tänka innan hon somnade med smattrandet i öronen.

11

I_Lilla E i Karibien2.indd 11

2011-05-04 15.31