9789144079707

Dynamisk psykoterapi – teori och praktik Dynamisk psykoterapi är en grundläggande lärobok som beskriver terapeutiskt arbete med barn och vuxna. Bokens teoridelar riktar sig mot den kliniska tillämpningen och låter olika fenomen visas upp i det praktiska hantverket. Den innehåller både beskrivningar av den psykoterapeutiska processen och parallellprocesser i familj och professionellt nätverk.

Boken inleds med en övergripande teoridel, sedan följer åtta okommenterade fallbeskrivningar, och sist en förklarande och diskuterande integrationsdel där fenomen i terapifallen följs upp och sätts in i sitt teoretiska sammanhang.

Lennart Viberg Margareta Viberg | Dynamisk psykoterapi

Margareta Viberg är fil.dr i psykologi, leg. psykolog och leg. psykoterapeut och handledare med inriktning barn och unga, samt specialist i klinisk psykologi.

Hon har mångårig klinisk erfarenhet från barnhälsovård samt privat barn- och ungdomspsykoterapeutisk mottagning.

Lennart Viberg är fil.dr i psykologi, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi, psykoanalytiker och handledarutbildad i psykoterapi med många års klinisk erfarenhet från både vuxenpsykiatri och privat mottagning.

Dynamisk psykoterapi – teori och praktik

Dynamisk psykoterapi vänder sig till alla som vill sätta sig in i psykodynamiskt orienterad psykoterapi på en grundläggande nivå, samt lärare inom området. Primär målgrupp är blivande psykologer, psykologer, psykiatrer, socionomer och studenter på psykoterapiutbildningar samt de som är i början på sin utveckling som arbetande psykoterapeuter.

Art.nr 36056 ISBN 978-91-44-07970-7

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07970-7_Cover.indd 1

9 789144 079707

Lennart Viberg & Margareta Viberg

2013-08-20 08:51

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden.

För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 36056 ISBN 978-91-44-07970-7 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Färgetsning av Helmtrud Nyström Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2013

978-91-44-07970-7_book_2.indd 2

2013-08-15 12:44

Innehåll

Förord 5 Författarpresentation 7 Inledning 8

Del I

Teoretisk a utgångspunkter

K apitel 1

Dynamisk psykoterapi 13

K apitel 2

Utvecklingspsykologiska tankegångar relevanta för psykoterapi 29

K apitel 3

Relationerna i psykoterapi – en teknik- och metodfråga 45

Del II Fallbeskrivningar K apitel 4

Fallbeskrivning 1 – Kan jag sova här? 53

K apitel 5

Fallbeskrivning 2 – De förstår inte att det är en nödsituation 65

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-07970-7_book_2.indd 3

3

2013-08-15 12:44

Innehåll K apitel 6

Fallbeskrivning 3 – Hur vet jag att katten är min? 75

K apitel 7

Fallbeskrivning 4 – Nu drar jag 83

K apitel 8

Fallbeskrivning 5 – Jag vill bara fly 97

K apitel 9

Fallbeskrivning 6 – Flickan som inte ville bli stor 105

K apitel 10

Fallbeskrivning 7 – Sture och hopplösheten 113

K apitel 11

Fallbeskrivning 8 – Sven och ensamheten 119

Del III Lärandeguide K apitel 12

Inledning lärandeguiden 129

K apitel 13

Seminarium 1–3 utifrån teori och teknik 131

K apitel 14

Seminarium 4–15 utifrån fallbeskrivningarna 139

Litteraturförteckning 159 Person- och sakregister 165

4

978-91-44-07970-7_book_2.indd 4

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

2013-08-15 12:44

Förord

Det är en stor glädje att få möjlighet att skriva en lärobok i ett ämne som har dominerat bådas vår yrkesverksamhet, dels det psykoterapeutiska arbetet, dels undervisningen i utvecklingspsykologi och psykoterapi.

I vårt professionella liv har vi upplevt stora skiftningar i synsättet på mental hälsa och ohälsa samt på behandling. Dessa skiftningar avspeglar också samhällets människosyn, en människosyn som träder till ytan när tillkortakommanden och svårigheter blir livskamraterna.

Att värna människovärdet inom ”vårdapparaten” kräver, som vi ser det, att en dynamisk och kreativ debatt om utveckling, hälsa och behandling hela tiden äger rum. Debatten blir naturligtvis tidvis konfliktfylld och den hör självklart också hemma i utbildningssammanhang.

Diskussionen om huruvida man skulle förorda dynamisk terapi eller beteende­terapi pågick när vi utbildade oss. Den pågick när det gällde individuell terapi, familjeterapi och miljöterapi. Farmakologisk behandling ställdes mot psykologisk behandling. På samma sätt har det funnits en uttalad konflikt i diskussionerna om dynamisk terapi kontra kognitiv, och då främst kognitiv beteendeterapi, de senaste åren. Stundtals har det på senare år skapats en het debatt som också har stimulerats av Socialstyrelsens politiska ställningstaganden – en situation som många gånger gjort det svårt för studenter att på ett förutsättningslöst sätt nalkas de olika terapiformerna. Vi har ett intryck av att det på senare tid har uppstått ett mindre prestigeladdat och mer öppet diskussionsklimat, samtidigt som Socialstyrelsens maktambitioner på området allt mer har börjat ifrågasättas.

Detta är en utveckling som vi välkomnar, både med tanke på patienterna och på blivande terapeuter.

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-07970-7_book_2.indd 5

5

2013-08-15 12:44

Förord

Vi vill tacka vår förläggare, Ann Wirsén Meurling, som gett oss stöd och uppmuntran i arbetsprocessen, och Claes Törnqvist, lektor i psykologi, som utifrån ett lärarperspektiv delat med sig av sina tankegångar. Tack Wennborg­stiftelsen för ekonomiskt bidrag i början av skrivprocessen.

Lund i augusti 2013 Margareta och Lennart Viberg

6

978-91-44-07970-7_book_2.indd 6

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

2013-08-15 12:44

Förfat tarpresentation

Margareta Viberg är doktor i psykologi, legitimerad psykolog, specialist i klinisk psykologi, barn- och ungdomspsykoterapeut och handledarutbildad i psykoterapi, med mångårig klinisk erfarenhet från barnhälsovård samt privat barn- och ungdomspsykoterapeutisk mottagning. Hon undervisar sedan många år blivande psykologer och psykoterapeuter i utvecklings­ psykologi och psykodynamisk teori. Hon handleder blivande barn- och ungdomspsykoterapeuter och personal inom socialtjänst, psykiatri och förskola/­skola. Tillsammans med Lennart Viberg har hon skrivit avhandlingen Nallen i psykologin. En prospektiv studie med fokus på barns användning av övergångsobjekt (2003).

Lennart Viberg är doktor i psykologi, legitimerad psykolog, specialist i klinisk psykologi, psykoterapeut, psykoanalytiker och handledarutbildad i psykoterapi med många års klinisk erfarenhet, dels från vuxenpsykiatri, dels från privat mottagning. Han har en omfattande handledarerfarenhet från olika verksamheter inom psykiatri, habilitering och socialtjänst. I sin verk­samhet som lektor på Lunds universitet undervisar och handleder han blivande psyko­loger och psykoterapeuter. Han har tillsammans med Margareta Viberg skrivit avhandlingen Nallen i psykologin.

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-07970-7_book_2.indd 7

7

2013-08-15 12:44

Inledning

Jag skulle hellre vilja bli ihågkommen för att jag hävdar att mellan patienten och analytikern finns analytikerns professionella hållning, hans teknik, det arbete han utför med sitt intellekt. Jag säger detta utan fruktan eftersom jag inte är en intellektuell person och egentligen för egen del arbetar mycket utifrån mitt kroppsjag ...

Winnicott, 1993b, s. 338–39

Vi har velat skriva en lärobok som inte i första hand ska beskriva psyko­ terapeutiska teorier, utan snarare försöka introducera det psykoterapeutiska hantverket och psykoterapeuten, både som instrument och som den människa som vi vänder oss till när vi upplever olösliga svårigheter i våra liv.

Tanken har varit att vi ska hamna i den kliniska situationen. Boken har därför byggts upp i tre huvuddelar.

Del 1 omfattar delar av olika utvecklingspsykologiska och psyko­ terapeutiska teorier som vi själva har haft och har glädje av i vårt psyko­ terapeutiska arbete.

Del 2 omfattar åtta olika fallbeskrivningar och återger delar av hur psyko­ terapeutiska förlopp kan gå till. Fallbeskrivningarna återges utan kommentarer. Kommentarer och reflektioner har hänskjutits till del 3. Tanken är att läsaren fritt ska få reflektera utifrån beskrivningarna och som ett stöd i detta använda teoriavsnittet i del 1.

Del 3 utgörs av lärandeguiden. I lärandeguiden ger vi förslag på hur man kan använda del 1 och 2 i undervisningen, förslag på olika seminarieteman samt presenterar våra egna reflektioner angående fallbeskrivningarna i del 2.

8

978-91-44-07970-7_book_2.indd 8

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

2013-08-15 12:44

Inledning

Fallbeskrivningarna utgörs inte av några enskilda patientbeskrivningar eller enskilda möten med professionella, utan de är en sammansmältning av alla patienter och deras nätverk som vi själva mött på mottagningar eller i handledningssammanhang under mer än 30 års kliniskt arbete. Dessa möten har vi funnit vara intressanta eftersom de med sina olika nyanser representerar så mycket av arbetets karaktär.

Vad vill det säga att brottas med de emotionella, etiska och existentiella dilemman som man i det psykoterapeutiska arbetet kan hamna i?

The impossible profession (Malcolm, 1981) blir något vi måste lära oss att leva med; inte försöka komma bort ifrån, utan acceptera som en del av den professionella identiteten. Vår ambition är att förmedla en utforskande, öppen och icke-allvetande psykoterapeutisk hållning inför alla de möten psyko­terapeuten har framför sig. Det är vår förhoppning att denna lärobok i psykoterapi ska kunna stimulera både studenter och lärare till att ta del av de olika sätt som det psykoterapeutiska arbetet gestaltar sig på i utförandet.

Detta kan variera beroende på psykoterapeutens yrkeserfarenhet och person­ lighet i mötet med sina olika patienter i skilda faser av sin utveckling.

Precis som i den psykoterapeutiska vardagen, där klienternas berättelser tas emot mot bakgrund av ett raster av erfarenhet och utvecklings­ psykologiska teorier samt teknik- och metodfunderingar, önskar vi att fokus ska ligga på de unika mötena i fallbeskrivningarna, med de olika teorierna som hjälpmedel för förståelsen.

Vi har begränsat oss till att i första hand gestalta och redogöra för kliniska och teoretiska aspekter som rör individualterapi. Detta trots att man även arbetar med grupp- och familjeterapi utifrån ett psykodynamiskt perspektiv.

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-07970-7_book_2.indd 9

9

2013-08-15 12:44

978-91-44-07970-7_book_2.indd 10

2013-08-15 12:44

Kapitel 5

Fallbeskrivning 2 – De förstår inte att det är en nödsituation

Stinas föräldrar söker hjälp hos en privatpraktiserande psykolog och psykoterapeut på skolans uppmaning. Stina är yngst av tre barn. De äldre syskonen är åtta respektive nio år äldre än Stina. ”Hon är vår lilla sladdis”, som Stinas mamma säger. Stina går i årskurs 2.

Inledande föräldrasamtal Föräldrarna berättar att de varit på flera samtal i skolan med lärarna, rektorn och skolpsykologen. De säger att det känns som om det ”blivit så stort”.

Skolan har föreslagit föräldrarna att försöka komma med i någon grupp för föräldrastöd inom barnpsykiatrin.

Pappa: Jag får en känsla av att de tycker att Stina är bortskämd och att vi inte sätter tillräckligt hårda gränser. Vi tillåter inte att Stina slåss. Vi har också sagt att hon inte får springa hem om det blir bråk i skolan, utan det måste lösas på skolan. Hon måste prata med lärarna.

Mamma: Men det kräver ju att lärarna kan lyssna på henne. De insinuerade också senast att vi var pjåskiga som lät henne stanna hemma så fort hon var lite förkyld. Så är det inte. Hon har haft täta hals­ infektioner med riktigt svullen hals.

Föräldrarna berättar att Stina ibland springer ifrån skolan och gömmer sig om hon blir arg eller ledsen för något. Ibland kan det gå ett par timmar innan hon hittas. I vissa situationer börjar hon i stället att slå på sina lärare i skolan om de inte kommer med detsamma, när hon springer för att hämta dem om © F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-07970-7_book_2.indd 65

65

2013-08-15 12:44

Del II Fallbeskrivningar

en kompis till exempel har ramlat och blivit ledsen. Stina kan reagera på samma sätt om det blir förändringar av olika rutiner i skolan eller lärarna under en skoldag ändrar sig så att de till exempel först säger att Stina inte behöver läsläxa och sedan ångrar sig och ger henne läxa. Stina har några goda lekkamrater som hon gärna leker med, både i skolan och hemma hos sig. Hon vill dock inte leka hemma hos kompisarna. Föräldrarna säger att hon kan leka med flera samtidigt men det blir ofta så att hon ger uttryck för en känsla av att vara femte hjulet när de är fler än två. Mamma tror att Stina skulle vilja vara med de tre tjejerna som är dominerande i klassen, men att hon inte riktigt vågar söka kontakt med dem och kanske inte heller skulle bli insläppt hos dem. I grannkvarteret bor Stinas moster med familj. Där finns bland annat en jämngammal pojkkusin. De har erbjudit sig att vara barnvakt åt Stina men Stina vill vara hemma hos sig och vill inte bli passad av någon annan än föräldrarna när hon inte är i skolan eller på fritids. Hennes storebröder kan vara barnvakter men Stina vägrar att bli passad av dem om det är mörkt ute.

Inledande bedömningssamtal Stina kommer i sällskap med sina föräldrar och är först avvaktande negativ men berättar sedan att hon har problem med lärarna, som hon inte tycker är bra. Hon säger att det egentligen är lärarna som behöver en psykolog. Stina beskriver kontakten med sina klasskamrater som bra och namnger två riktigt bra kompisar som hon nästan alltid är tillsammans med i skolan.

När bedömnings- och behandlingsarbetet inleds beskriver Stina hur hon säger till lärarna att de behöver komma när det hänt något barn på skolgården någonting, till exempel att någon är ledsen eller har slagit sig, och då svarar lärarna ”Det var nog inte så farligt” eller ”Jag kommer” och ”sen kommer de aldrig”, säger Stina. Indignerat säger Stina att lärarna säger till henne att hon inte behöver ”bry sig”. Stina beskriver det som att hon blir ”vansinnig”, ” De förstår inte att det är en nödsituation” och ”Menar de att jag inte ska bry mig om ifall Lisa blir ledsen? Nej, sådana kan jag inte lita på”.

Stina: En gång ramlade Pelle i den andra klassen ner när han klättrat upp på klätterställningen. Han låg där och skrek aj, aj, aj! Jag rusade och sa till fröken men hon är så slö så hon sa ”Han vill 66

978-91-44-07970-7_book_2.indd 66

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

2013-08-15 12:44

5 Fallbeskrivning 2 – De förstår inte att det är en nödsituation

nog bara skrämmas”. Då blev jag blev ursinnig för det var ju korkat. Han grät ju. Sen kom de andra också och ropade och då sa hon ”Ja, ja jag kommer”. Korkad typ. Sen fick de ringa efter ambulansen för Pelle kunde inte röra sig. Såna lärare kan man väl inte bry sig om?

Mamma: När skolsyster kom och sa att de nog skulle ringa ambulansen eftersom Pelle också verkade ha fått ont i både benet och ryggen började du ju slå på fröken igen.

Stina: Hon var ju ansvarig. Det var ju hon som skulle hålla koll på barnen.

Terapeuten: Uppfattade du att det var din lärares skuld att Pelle skadade sig?

Stina: Ja om hon hade sett hur högt Pelle klättrade så kunde hon ha stoppat honom. Hon ser ingenting. Hon vill bara dricka kaffe med dom andra.

Mamma: Ja, du blev ju så otröstlig och rädd så jag fick komma och hämta dig och då var din lärare jättearg på dig för att du hade slagits och skrikit till henne.

Terapeuten: Det låter som om du vill vara säker på att de vuxna ser så att det inte kan hända barnen någonting farligt. Du kanske också är snabb på att se om det händer barnen någonting?

Pappa: Men det verkar faktiskt som om där inte hade varit någon vuxen ute vid det tillfället, även om de säger att där var andra som hade koll.

Stina: Dom bara säger så dom idioterna. Så är det alltid. Först säger de en sak, sen plötsligt så säger de tvärtemot. Men ett avtal är ett avtal.

Stina kommenterar ändringar som ”avtalsbrott” i förhållande till henne.

Terapeuten: Du verkar ha bra koll på var lärarna är och vad de säger. Det är nästan som om du är en liten vakthund?

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-07970-7_book_2.indd 67

67

2013-08-15 12:44

Del II Fallbeskrivningar

Stina kan beskriva olika konflikter som uppstår i skolan och då återge både sina egna reaktioner och ibland reflektera över kompisarnas, som hon har en mycket bestämd uppfattning om, men hon blir mycket kritisk när hon beskriver lärarna. Hon säger att hon tycker om lärarna, att de ofta är snälla men att de inte går att lita på ”De ändrar sig ju hela tiden och sen blir de arga om jag säger att de måste hålla vad de har lovat”.

Under besöket har Stina använt delar av Ericamaterialet och byggt upp en interiör med sängar och mamman, pappan och babyn i var sin säng bredvid varandra. Hon beskriver den familjen som trött. Placerar också ut bord med soffa och stolar. Blir frustrerad av bordets dåliga balans och säger: ”Var har du köpt det här dåliga bordet? Det har ju gått lite sönder. Har du inte lagat det?”

Efter några veckor När Stina kommer till behandlingen efter fem gånger blir hon upprörd och säger ”Du hade fler dockor förra gången, var är dom?”, ”Varför har du flyttat lådorna?”. När terapeuten blir fundersam och säger ”Hade jag fler dockor förra gången?” reagerar Stina blixtsnabbt: ”Har du ingen koll?”. Terapeuten säger då ”Du låter upprörd, du trodde kanske inte att jag hade någon koll men jag började fundera på vad du saknade eller inte kände igen”. Stina blir då arrogant ”Du hade fler dockor förra gången”, vilket terapeuten bemöter med ”Nu gjorde du mig plötsligt osäker men visst har jag de dockor jag brukar ha och som du tidigare har använt, men det verkar som om du inte tror att jag går att lita på, som om jag inte har koll”. Stina säger då med föraktfull blick på terapeuten ”Jag brukar faktiskt alltid ha rätt”. Under tiden bygger Stina upp ett hus med kaplaklossar och låter en dockfamilj flytta in. Lägger familjen bestående av mamma, pappa och baby i var sin säng ”för dom är så trötta”. Tar en flickdocka och säger med pipig röst ”Jag vill inte vara själv, jag vill sova hos pappa!”. Båda dockbarnen får ligga i pappans säng. Stina skrattar och låtsas vara dockmamman som säger ”Oj, jag orkar inte med det här, det blir så varmt i sängen. Ni är för jobbiga, barn.”

Ytterligare någon vecka senare: Det har varit flera sekvenser då Stina tycker att saker har rubbats i terapirummet och hon har uttryckt sina tvivel angående terapeutens kontroll.

68

978-91-44-07970-7_book_2.indd 68

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

2013-08-15 12:44

5 Fallbeskrivning 2 – De förstår inte att det är en nödsituation

Arbetet har därför präglats mycket av samtal och lek på temat att kunna lita på någon och att kunna möta osäkerhet och förändringar. Vid ett tillfälle när Stina är förkyld och hostig går terapeuten i slutet av behandlingstimmen till ett angränsande kök för att hämta vatten till Stina. När terapeuten återkommer till rummet rycker Stina som står upp till, ser rädd ut och sätter sig i en stol. Terapeuten kommenterar det med ”Hände något, du ser förskräckt ut?” och Stina avvärjer det hela snabbt med ”Nej, det var inget”. Terapeuten ser då att Stina har tagit en tuschpenna som hon inte har använt förut och den har uppenbarligen gått sönder lite, så att färg har kommit både på pappret som det var tänkt men också på bordet. Terapeuten säger då ”Jag ser att du har tagit tuschpennan och den verkar inte fungera så bra”. Då Stina stirrar förskräckt fortsätter terapeuten ”Du kanske blev rädd att jag skulle bli arg för att du tog pennan och att den sen råkade rinna ut? Du får ju använda de saker som är här och du kan ju inte rå för att det rann ut färg men du kanske blev förskräckt i alla fall”. Stina säger då bara ”Nej jag visste att jag fick rita”.

Sessionen senare Stina berättar om en situation i skolan då en lärare var arg för att barnen pratade så mycket när de kom in från rasten. Hon beskriver situationen och utgjuter sig nedsättande om läraren som alltid är arg ”Jag sa ju ingenting”.

När terapeuten frågar ”Men var han arg på dig?” säger Stina ”Det är väl klart, det är de alltid”. ”Jaha”, säger terapeuten, ”men kan det vara så att du alltid tror att det är dig man är arg på så du inte hinner upptäcka att man ibland skäller eller pratar argt med andra i klassen och då gäller det kanske inte dig?”

Utifrån detta associerar terapeuten till föregående besök då Stina reagerade som om hon förväntade sig att terapeuten skulle bli arg på henne för att hon tagit tuschpennan. Stina återkommer till att alla alltid blir arga på henne. ”Det spelar ingen roll vad jag säger för ingen lyssnar”.

Skolan I skolan är man bekymrad för Stina och frågande inför hur man på bästa sätt ska lösa de problem som uppstår där. Man uppfattar att hon inte kan se sammanhang och att hon kan bli farlig för sig själv när hon springer och gömmer sig och stannar borta en eller flera timmar. © F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-07970-7_book_2.indd 69

69

2013-08-15 12:44

Del II Fallbeskrivningar

Stinas föräldrar lämnar klartecken till att terapeuten och skolpsykologen har en diskussion så att terapeuten får del av Stinas situation i skolan och skolpsykologen får ta del av terapeutens bedömning.

Följande telefonsamtal utspelar sig mellan skolpsykologen och terapeuten: Skolpsykolog (Sps): Jag har gjort en kognitiv bedömning och då funnit ett högt IQ så det är ju inga kognitiva svårigheter, tvärtom. Samtidigt har jag uppfattat utifrån lärarnas berättelser och egna observationer att Stina verkar ha svårt för att tolka andra människors känslotillstånd och avsikter.

Hur ser du på det?

Terapeuten (Ter): Jag uppfattar också att Stina är gott begåvad. När det gäller att tolka andras känslotillstånd så tycker inte jag att hon egentligen har svårt att avläsa det och tolka det. Däremot när hon själv blir starkt påverkad så tappar hon bort en del av det, så som jag uppfattar det.

Sps: Har du funderat på Aspergers syndrom eller liknande? Är det något som bör utredas?

Ter: Jag tänker inte i de termerna. Däremot uppfattar jag att Stina lätt blir osäker när saker som hon inte har kontroll över inträffar eller om hon på något sätt känner sig utsatt eller blir rädd. När hon blir det så reagerar hon ofta med att bli uppblåst och nästan föraktfull mot dem som hon uppfattar har försatt henne i den situationen. Det är nog det som händer i skolan och resulterar i hennes föraktfullhet och aggressivitet i förhållande till lärarna.

Sps: Jag har också tankar på om hon skulle kunna ingå i någon grupp vi har, där vi försöker öva upp några barns känslighet för varandra och minska impulsivitet och aggressivitet. Lärarna tycker hon bör placeras i specialskola. De har tappat tålamodet med henne och tycker det är oacceptabelt att hon slår dem.

Ter: Nej, jag uppfattar att det kan vara till skada för Stina att placeras i specialskola. Jag är också tveksam till vad det kan betyda för henne att ingå i gruppen du beskriver.

Sps: Jag har mycket svårt att kunna få lärarna att acceptera något annat. Hur tänker du att vi ska kunna göra för att få henne att ändra beteendet?

70

978-91-44-07970-7_book_2.indd 70

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

2013-08-15 12:44

5 Fallbeskrivning 2 – De förstår inte att det är en nödsituation

Ter: Jag håller helt med att det ska vara entydigt att hon inte får slåss. Kan man få lärarna till att förstå att när något hemskt händer ett barn så gör Stina ingen skillnad på om det är ett litet sår eller stort, med behov av mycket omplåstring, utan allt utgör ett hot om fara – alltså en nödsituation. Om lärarna då avfärdar henne försätts hon i en paniksituation där allt kan hända. Man skulle kunna säga som Bateman och Fonagy att när anknytningssystemet hotas bryter mentaliseringsförmågan samman.

Sps: Men det kan väl inte vara så att man alltid ska göra som hon vill? Blir det inte för stor anpassning efter henne?

Ter: Nej, tvärtom. Man ska inte alltid göra som hon vill och hon måste utsättas för vanliga förändringar. Men när hon kommer rusande är det kanske viktigt att man kan säga ”Jag hör att du är upprörd, jag ska genast lyssna men bara hjälpa Kalle upp först” och sedan lyssna och därefter kanske säga ”Det tar jag hand om”. Efteråt är det viktigt att hjälpa Stina att differentiera den ”smärtsamma upplevelsen” – exempelvis med att säga ”Jag förstår att du blev rädd men ibland kan det vara bra om man stannar en liten stund, så man hinner se om det är så farligt som man först tror”. På så sätt avfärdar man inte bara hennes reaktion.

Sps: Det är ju drömscenariet, men det är en skillnad för dig som träffar ett barn i taget – lärarna har 25. Ett barn kan inte ha så stort behov av individuell hjälp för att tolka en vanlig social situation på en vanlig skola. Då får vi ha extra personal.

Ter: Men hon fungerar bra med klasskompisarna om jag har förstått det rätt.

Hon slår väl inga barn? På så sätt är hon väl inte farlig?

Sps: Nej, det fungerar bättre med barnen än med de vuxna men det händer ju saker även bland kamraterna. Vi tycker det är lika allvarligt att hon slår vuxna. Hon tar ju energin från lärarna.

Ter: Tror du inte att du kan vinna gehör för att hon inte är ett aggressivt barn som vill skada, utan tvärtom att hon blir aggressiv för att hon uppfattar att barn i utsatta situationer blir övergivna och man kan säga att hon slåss för barnens överlevnad? Hon är mer rädd. Det behöver inte vara ett allvarligt hot men bara indikationen att det finns risk försätter Stina i upplevelsen av en NÖDSITUATION!

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-07970-7_book_2.indd 71

71

2013-08-15 12:44

Del II Fallbeskrivningar

Sps: Jag kan förstå hur du ser det. Jag arbetar redan med den aspekten när jag handleder personalen. Kruxet är att vi inte kan se till att inget oförutsett som kan skrämma barn händer. Hur ska vi någonsin kunna garantera att till exempel ett barn inte blir sjukt och behöver ambulans? Föräldrarna kräver den höga säkerheten här och det är väl inte rimligt?

Ter: Nej, inte alls. Tvärtom tror jag att det är livsviktigt att Stina får ”normala skrämmande” upplevelser. Däremot måste man ta hand om henne, hur omedgörlig hon än är, om ambulansen kommer. Då måste man fånga upp det med exempelvis ” Jag förstår att du blir jätterädd, det blir man när ambulansen behöver komma” att försöka ha det förhållningssättet till situationen är lugnande och då kunna säga något i stil med: ”Man blir rädd när ambulansen kommer, man vill ju inte att det ska hända farliga saker. Ibland kan man bli rädd att det ska hända en själv eller någon i familjen något. Jag lovar dig att vi gör allt för att det inte ska hända något farligt och nu får Kalle bra hjälp i ambulansen”.

Sps: Jobbar du med föräldrarna också? De verkar inte heller ha förtroende för oss. De verkar bli lika upprörda som Stina när det är något.

Ter: Ja det gör jag. Jag växlar några ord med dem varje gång Stina kommer men sen träffar jag dem själva cirka var sjätte vecka och vi arbetar mycket med frågan hur de ska kunna orka med Stinas reaktioner och stödja henne i att uthärda livets oberäkneligheter. Kanske har de det gemensamt med Stina att de har svårt att lita på andra och att de också har svårt att stå ut med svåra känslor. De vill inte själva utsättas för så mycket oväntat.

Sps: Vad tror du om att vi gör flera smågrupper på fritids 1–2 gånger i veckan och har gruppsamtal och rollspel på teman om hur man kan tolka varandra i olika situationer? Det kan ju alla ha glädje av och så blir det kanske en hjälp med en ökad medvetenhet hos Stina.

Ter: Jag tror att det är viktigt att man hela tiden håller fokus på inlärning och inte blir för upptagen av att arbeta med och aktivera hennes emotionella problem i skolan. Men jag kan inte ha några synpunkter på den gruppen. Det avgör du bättre. Är det något som kan bli en naturlig del av skoldagen tror jag inte det kan vara negativt. Möjligtvis att hon blir arg om det blir för mycket styrt på fritids för hon gillar ju den friheten.

72

978-91-44-07970-7_book_2.indd 72

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

2013-08-15 12:44

5 Fallbeskrivning 2 – De förstår inte att det är en nödsituation

Drygt en månad senare och ytterligare ett telefonsamtal Sps: Vi startade omedelbart med samtalsgrupperna och har vid ett tillfälle haft rollspel. Vi ser en viss förbättring. Stina verkar kunna förstå och avläsa känslouttryck hos andra. Förbättringen märks i förhållande till de andra barnen men det är fortfarande nästan samma situation i förhållande till lärarna.

Ter: Det är väl bra om det är bättre bland de jämnåriga. Problemet är väl att hon lättare kan tolka andras än sina egna reaktioner och uttryck? Jag har uppfattat att Stina försöker ”hinna tänka efter” och försöker låta bli att slå med detsamma. Hos mig beskrev hon en dag det som att hon kommit på att när hon slåss ”då tänker alla bara på det och glömmer bort den som behöver hjälp, så det gäller att vänta med smockan några sekunder”.

Sps: Föräldrarna antydde att de har funderat på om Stina borde byta skola eftersom det hela tiden blir problem och de tycker att det är en ganska stökig klass. Tycker du att hon ska byta skola? Jag tror faktiskt inte att problemet ligger i skolan, utan i familjen och hos Stina.

Ter: Nej jag tror inte heller att primärproblemet ligger i skolan men att det är en orolig klass och en lärare som inte riktigt kan skapa en lugn arbetsmiljö, som du tidigare också beskrivit, underlättar givetvis inte för Stina. Men jag tror Stina tar med sig problemet om hon flyttar och målet är väl att hjälpa henne med detta så hon kan klara sig även i inte helt optimala miljöer.

Sps: Jag har viss positiv erfarenhet av några elever som flyttat till en av specialskolorna. De fick hjälp att ändra sitt beteende och då blev det lättare att efter några år börja i vanlig klass på en annan skola.

Ter: Det är inte min erfarenhet och jag bedömer inte att det skulle vara bra för Stina.

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-07970-7_book_2.indd 73

73

2013-08-15 12:44

Dynamisk psykoterapi – teori och praktik Dynamisk psykoterapi är en grundläggande lärobok som beskriver terapeutiskt arbete med barn och vuxna. Bokens teoridelar riktar sig mot den kliniska tillämpningen och låter olika fenomen visas upp i det praktiska hantverket. Den innehåller både beskrivningar av den psykoterapeutiska processen och parallellprocesser i familj och professionellt nätverk.

Boken inleds med en övergripande teoridel, sedan följer åtta okommenterade fallbeskrivningar, och sist en förklarande och diskuterande integrationsdel där fenomen i terapifallen följs upp och sätts in i sitt teoretiska sammanhang.

Lennart Viberg Margareta Viberg | Dynamisk psykoterapi

Margareta Viberg är fil.dr i psykologi, leg. psykolog och leg. psykoterapeut och handledare med inriktning barn och unga, samt specialist i klinisk psykologi.

Hon har mångårig klinisk erfarenhet från barnhälsovård samt privat barn- och ungdomspsykoterapeutisk mottagning.

Lennart Viberg är fil.dr i psykologi, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi, psykoanalytiker och handledarutbildad i psykoterapi med många års klinisk erfarenhet från både vuxenpsykiatri och privat mottagning.

Dynamisk psykoterapi – teori och praktik

Dynamisk psykoterapi vänder sig till alla som vill sätta sig in i psykodynamiskt orienterad psykoterapi på en grundläggande nivå, samt lärare inom området. Primär målgrupp är blivande psykologer, psykologer, psykiatrer, socionomer och studenter på psykoterapiutbildningar samt de som är i början på sin utveckling som arbetande psykoterapeuter.

Art.nr 36056 ISBN 978-91-44-07970-7

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07970-7_Cover.indd 1

9 789144 079707

Lennart Viberg & Margareta Viberg

2013-08-20 08:51