9789100106461

Fakta År 1991 lüstes ett dokument in i ett stÜldsäkert sküp hos chefen fÜr CIA. Dokumentet ligger där än i dag. Dess kryptiska text innehüller hänvisningar till en urüldrig port och en okänd underjordisk plats. Dokumentet innehüller dessutom frasen �Det ligger begravt nügonstans där ute�.

Alla organisationer i den här romanen finns i verkligheten, inklusive frimurarna, Invisible College, CIA:s säkerhetsavdelning, SMSC och Institutet fÜr noetikstudier.

Alla ritualer, naturvetenskapliga fakta, konstverk, monument och historiska byggnader i romanen Üverensstämmer med verkligheten.

%URZQB'HQ IRĹ´UORUDGH V\PEROHQB PELOGHU LQGG

%URZQB'HQ IRÅ´UORUDGH V\PEROHQB PELOGHU LQGG

Prolog House of the Temple Kl. 20.33 hemligheten är hur man dÜr.

Sedan tidernas begynnelse har hemligheten alltid varit hur man dĂśr.

Trettiofyraüringen som skulle invigas blickade ner pü det mänskliga kraniet i sina händer. Kraniet var ihüligt, som en skül, och fyllt med blodrÜtt vin.

Drick, uppmanade han sig själv. Du har inget att frukta.

I enlighet med traditionerna hade han pübÜrjat resan klädd som en medeltida kättare pü väg till galgen, i en bylsig, oknäppt skjorta som blottat den bleka brÜstkorgen. Det vänstra byxbenet hade varit upprullat till knät, den hÜgra ärmen till armbügen. Kring halsen hade han haft en tung snara – det som kallades �dragrepet�. Men den här kvällen var han, precis som de brÜder som bevittnade ritualen, klädd som mästare.

BrÜderna i rummet bar alla full utstyrsel, med fÜrkläde i lammskinn, band och vita handskar. Kring halsen bar de ceremoniella smycken som glittrade som spÜklika Ügon i den dämpade belysningen. Münga av dessa män hade hÜga maktpositioner, men den som skulle invigas visste att deras samhällsställning inte betydde nügonting mellan dessa väggar. Här var alla män jämlika – edsvurna brÜder som delade ett mystiskt fÜrbund.

Medan han betraktade den respektingivande skaran undrade han om nügon utanfÜr sällskapet nügonsin hade kunnat tro att alla dessa män skulle kunna samlas pü en och samma plats ‌ och just denna plats dessutom. Rummet süg ut som en antik helgedom.

Men sanningen var ännu märkligare.

11

%URZQB'HQ IRĹ´UORUDGH V\PEROHQB PELOGHU LQGG

da n brow n

Jag befinner mig bara nĂĽgra kvarter frĂĽn Vita huset.

Denna kolossala byggnad, belägen pü 1733 Sixteenth Street NW i Washington D.C., var en kopia av ett fÜrkristet tempel – kung Mausollos tempel, frün vilket ordet mausoleum stammade ‌ en plats dit man fÜrs efter dÜden. UtanfÜr bronsportarna vakade tvü stycken sjutton ton tunga sfinxer. Invändigt var byggnaden en utsmyckad labyrint av rituella rum, salar, slutna valv, bibliotek och till och med en ihülig vägg som hyste kvarlevorna efter tvü människor. Den som skulle invigas hade fütt hÜra att varje rum i byggnaden rymde en hemlighet, och ändü visste han att inget rum rymde en stÜrre hemlighet än den enorma sal där han just nu stod pü knä med kraniet i sina händer.

Tempelsalen.

Salen var en perfekt kvadrat. Och hÜg. Det var hela trettio meter upp till taket som vilade pü kolonner av grÜn granit huggna i ett stycke. Rader av bänkar i rysk valnÜt med handarbetat svinläder lÜpte längs väggarna. Den västra delen dominerades av en tio meter hÜg tron, och mitt emot fanns en orgel inbyggd. Väggarna var ett kalejdoskop av urüldriga symboler ‌ egyptiska, hebreiska, astronomiska, alkemiska och andra som ännu var okända.

I kväll lystes tempelsalen upp av omsorgsfullt utplacerade stearinljus, samt av de bleka münstrülar som fÜll in genom den stora cirkelrunda Üppningen i taket, ner pü rummets allra märkligaste fÜremül – ett enormt altare hugget ur ett enda block svart belgisk marmor. Altaret stod precis mitt i det kvadratiska rummet.

Hemligheten är hur man dÜr, erinrade sig den som skulle invigas. �Det är dags�, viskade en rÜst.

Han hÜjde blicken till den framstüende man i vit ämbetsdräkt som stod framfÜr honom. Den hÜgst vÜrdnadsvärde mästaren. Mannen, som närmade sig sextio, var en amerikansk berÜmdhet, älskad, robust och outsägligt rik. Hans en güng mÜrka hür hÜll pü att bli silvergrütt, och hans välkända ansikte speglade ett liv av makt och ett spänstigt intellekt. �Avlägg eden�, sa den vÜrdnadsvärde mästaren med en rÜst lika mjuk som fallande snÜ. �Fullborda din resa.�

Resan hade, liksom alla sĂĽdana resor, bĂśrjat med fĂśrsta graden.

Den kvällen, under en ritual som liknade denna, hade den vÜrdnads12

%URZQB'HQ IRĹ´UORUDGH V\PEROHQB PELOGHU LQGG

den fĂśrlor ade symbolen

värde mästaren bundit en sammetsbindel fÜr hans Ügon och tryckt en ceremoniell dolk mot hans blottade brÜst med orden: �Betygar du pü heder och ära, utan att püverkas av egennyttiga eller andra ovärdiga motiv, att du av egen fri vilja sÜker tillträde till detta brÜdraskaps mysterier och privilegier?� �Ja�, hade han ljugit. �Lüt dü detta bli ett styng i ditt medvetande�, hade mästaren varnat, �likväl som en omedelbar dÜd om du nügonsin fÜrrüder de hemligheter du kommer att delges.�

Han hade inte varit rädd. De kommer aldrig att fü veta det sanna skälet till att jag är här.

Men i kväll fyllde tempelrummets hÜgtidlighet honom med en illavarslande fÜraning, och i tankarna bÜrjade han gü igenom alla de Üdesdigra varningar han fütt under resans güng, hoten om de hemskheter som skulle drabba honom om han nügonsin avslÜjade de urüldriga hemligheter som han nu skulle fü ta del av: Halsen avskuren frün Üra till Üra ‌ tungan utsliten med roten ‌ inälvorna uttagna och brända ‌ spridda fÜr de fyra vindarna ‌ hjärtat ryckt ur brÜstkorgen och gett till djuren pü fälten – �Broder�, sa den grüÜgde mästaren och lade vänstra handen pü hans axel. �Avlägg den sista eden.�

Han stülsatte sig infÜr resans sista steg, rÜrde pü sin muskulÜsa kropp och riktade üter uppmärksamheten mot kraniet i händerna.

Det mÜrkrÜda vinet tedde sig närmast svart i skenet frün stearinljusen. En dÜdstystnad hade sänkt sig Üver rummet, och han kände hur alla vittnena süg pü honom och väntade pü att han skulle avlägga sin sista ed och ansluta sig till deras utvalda skara.

Det som sker mellan dessa väggar i kväll, tänkte han, har aldrig tidigare skett, under brÜdraskapets hela historia. Aldrig, under ürhundradenas güng.

Han visste att detta skulle bli gnistan ‌ och den skulle ge honom omätlig makt. Styrkt drog han efter andan och uttalade hÜgt samma ord som uttalats av otaliga män fÜre honom, i länder Üver hela världen. �Mü detta vin jag nu dricker bli till ett dÜdligt gift ‌ om jag nügonsin med vett och vilja bryter min ed.�

13

%URZQB'HQ IRĹ´UORUDGH V\PEROHQB PELOGHU LQGG

da n brow n

Orden ekade genom rummet.

Sedan var allt tyst.

Han fÜrmüdde händerna att bli stadiga och hÜjde kraniet till munnen och kände det torra benet mot läpparna. Han slÜt Ügonen och lutade kraniet och drack i lünga, djupa klunkar. När han tÜmt kraniet till sista droppen sänkte han det.

Under ett Ügonblick tyckte han sig känna hur lungorna snÜrptes üt och hans hjärta bÜrjade bulta vüldsamt. Gode Gud, de vet! Sedan, lika snabbt som den hade kommit, fÜrsvann känslan.

En behaglig värme spred sig genom kroppen. Han andades ut, log inom sig dü han blickade upp pü den grüÜgde man som varit dum nog att ge honom tillträde till brÜdraskapets hemligaste krets.

Snart kommer du att fĂśrlora allt du hĂĽller av.

14

%URZQB'HQ IRĹ´UORUDGH V\PEROHQB PELOGHU LQGG

!

1 !

hissen som ükte uppfÜr Eiffeltornets sÜdra ben var Üverfull med turister. Inne i den trünga korgen blickade en barsk affärsman i välpressad kostym ner pü pojken bredvid sig. �Du ser blek ut. Du borde ha väntat där nere.� �Det är ingen fara ‌�, svarade pojken och kämpade fÜr att bemästra rädslan. �Jag kliver av pü nästa avsats.� Jag kan inte andas.

Mannen bÜjde sig ner mot honom. �Jag trodde att du skulle ha kommit Üver südant vid det här laget.� Han strÜk tillgivet barnet Üver kinden.

Pojken skämdes Üver att gÜra sin far besviken, men det ringde i Üronen sü att han knappt hÜrde. Jag kan inte andas. Jag müste ut ur den här lüdan!

HisskÜtaren sa nügonting lugnande om hissens ledfÜrsedda kolvar och järnkonstruktion. Lüngt nedanfÜr dem sträckte Paris gator ut sig üt alla hüll.

Snart framme, sa pojken till sig själv och sträckte pü halsen och blickade upp mot avsatsen. Hüll bara ut.

Hissen vek av mot den Üvre utsiktsplatsen, schaktet smalnade, och de tjocka stÜttorna smet üt tills korgen befann sig i en trüng, lodrät tunnel. �Pappa, jag tror inte –�

PlÜtsligt ekade ett brak stÜtvis ovanfÜr dem. Hisskorgen ryckte till och svängde klumpigt üt ena sidan. Avslitna vajrar bÜrjade snärta som ormar kring korgen. Pojken sträckte sig mot sin far. �Pappa!�

Deras blickar mĂśttes under en fasansfull sekund.

15

%URZQB'HQ IRĹ´UORUDGH V\PEROHQB PELOGHU LQGG

da n brow n

Sedan fĂśll bottnen ur.

Robert Langdon satte sig käpprätt upp i det mjuka skinnsätet och vaknade bestÜrt ur halvslummern. Han satt helt ensam i den rymliga kabinen i en privatjet av modell Falcon 2000ex som studsade fram genom turbulensen. I bakgrunden brummade Pratt & Whitneymotorerna stadigt. �Mr Langdon?� Interntelefonen knastrade ovanfÜr honom. �Vi pübÜrjar inflygningen.�

Langdon rätade upp stolen och stoppade tillbaka utkastet till sitt fÜredrag i skinnväskan. Han hade hunnit halvvägs genom Üversikten av frimurarnas symbolik när tankarna bÜrjat vandra iväg. Langdon misstänkte att dagdrÜmmen om fadern sprungit ur den Üverraskande inbjudan han pü morgonen mottagit frün sin gamle mentor Peter Solomon.

Den andre man jag aldrig vill gĂśra besviken.

Den femtioüttaürige filantropen, historikern och vetenskapsmannen hade tagit Langdon under sitt beskydd fÜr nästan trettio ür sedan och hade pü münga sätt fyllt tomrummet efter Langdons far.

Trots Solomons inflytelserika familjedynasti och enorma rikedom hade Langdon bara funnit Üdmjukhet och värme i de mjuka grü Ügonen.

UtanfÜr fÜnstret hade solen gütt ner, men Langdon kunde fortfarande skÜnja silhuetten av världens stÜrsta obelisk som hÜjde sig vid horisonten som gnomon i ett gammaldags solur. Den 169 meter hÜga marmorklädda obelisken utmärkte nationens hjärta. Kring detta torn lüg gator och monument utlagda enligt en noggrann geometrisk plan.

Till och med frün luften utstrülade Washington en närmast magisk kraft.

Langdon älskade staden, och när planet landade kände han en allt stÜrre upphetsning infÜr det som väntade. Planet taxade till en privat terminal nügonstans pü Dulles vidsträckta internationella flygplats och stannade.

Langdon samlade ihop sina saker, tackade piloterna och klev frün planets exklusiva interiÜr ut pü den nedfällda trappan. Den kyliga januariluften kändes befriande.

16

%URZQB'HQ IRĹ´UORUDGH V\PEROHQB PELOGHU LQGG

den fĂśrlor ade symbolen

Andas, Robert, tänkte han och njÜt av luften.

En vit dimma hÜll pü att lägga sig som ett täcke Üver landningsbanan, och Langdon kände det som om han klev ner i ett kärr. �Hallü! Hallü!� halvsjÜng en brittisk rÜst Üver asfalten. �Professor Langdon?�

Langdon tittade upp och fick se en medelülders kvinna med en idbricka och en skrivplatta i handen komma skyndande mot honom, glatt vinkande. Lockigt blont hür kikade fram under en moderiktig stickad mÜssa. �Välkommen till Washington, sir!�

Langdon log. �Tack.� �Jag heter Pam och kommer frün passagerarservice.� Kvinnan var sü Üversvallande att det var pü gränsen till besvärande. �Den här vägen. Er bil väntar.�

Langdon fÜljde henne Üver landningsbanan mot Signatureterminalen, som omgavs av glänsande privatplan. En taxihüllplats fÜr de rika och berÜmda. �Jag hoppas jag inte gÜr er fÜrlägen, professorn�, sa kvinnan och lät generad, �men är ni inte den Robert Langdon som skriver bÜcker om symboler och religion?�

Langdon tvekade och nickade sedan. �Jag tänkte väl det!� sa hon och sken upp. �Vi läste er bok om det heliga kvinnliga och kyrkan i min läsecirkel! Vilken underbar skandal den ställde till med! Ni tycker visst om att släppa in räven i hÜnshuset!�

Langdon log. �Skandal var egentligen inte det jag var ute efter.�

Kvinnan verkade ana att Langdon inte var pü humÜr att prata jobb. �Ni für ursäkta. Som jag babblar pü. Jag fÜrstür att ni müste vara trÜtt pü att bli igenkänd ‌ men ni har er själv att skylla.� Hon gjorde en skämtsam gest mot hans klädsel. �Jag kände igen er pü uniformen.�

Uniformen? Langdon tittade ner pü sina kläder. Han hade sin vanliga grafitgrü polotrÜja och tweedkavajen, de kakifärgade byxorna och loafers i karduanläder ‌ Det var sü han brukade klä sig fÜr klassrummet, fÜreläsningsturnÊer, fÜrfattarfoton och sociala tillställningar.

17

%URZQB'HQ IRĹ´UORUDGH V\PEROHQB PELOGHU LQGG

da n brow n

Kvinnan skrattade. �De där polotrÜjorna ni kÜr med är sü gammaldags. Ni skulle vara mycket stiligare i slips!�

Aldrig i livet, tänkte Langdon. Smü rännsnaror.

Pü Phillips Exeter Academy hade det rütt slipstvüng sex dagar i veckan, och trots rektorns romantiska püstüende att kravatten stammade frün de fascalia i siden som romerska vältalare burit fÜr att hülla stämbanden varma visste Langdon att etymologiskt gick ordet kravatt tillbaka pü ett skoningslÜst anhang av �kroatiska� legosoldater som knutit en scarf kring halsen innan de kastat sig ut i strid. Än i denna dag iklädde sig kontorskrigare denna urüldriga stridsmundering i hopp om att skrämma slag pü fienden under de dagliga dusterna i styrelserummet. �Tack fÜr tipset�, sa Langdon med ett litet skratt. �Jag ska fundera pü att bÜrja med slips.�

Tack och lov klev en proper man i mÜrk kostym ut ur en blank Lincoln Town Car som stod parkerad nära terminalen. Han hÜll upp ett finger. �Mr Langdon? Jag är Charles frün Beltway Limousine.�

Han Üppnade passagerardÜrren. �God kväll, sir. Välkommen till Washington.�

Langdon gav Pam dricks som tack fÜr det vänliga bemÜtandet och klev in i bilens luxuÜsa inre. ChauffÜren visade honom temperaturreglagen, vattenflaskorna och korgen med varma muffins. Nügra sekunder senare for Langdon fram pü en privat tillfartsväg. Sü det är sü här de rika människorna lever.

Medan de kÜrde i full fart pü Windsock Drive kastade chauffÜren en blick pü passagerarlistan och ringde ett snabbt samtal. �Det här är Beltway Limousine�, sa han med proffsig effektivitet. �Jag skulle bekräfta när passageraren hade landat.� Han var tyst ett Ügonblick. �Ja, sir. Er gäst, mr Langdon, har anlänt. Jag släpper av honom vid Capitolium fÜre klockan nitton. Ingen orsak, sir.� Han lade pü.

Langdon kunde inte lüta bli att le. Han tänker dü pü allt. Peter Solomons uppmärksamhet pü detaljer var en av hans stÜrsta tillgüngar. Han fick det att se lätt ut att ha en südan omfattande makt.

NĂĽgra miljarder dollar pĂĽ banken skadar ju fĂśrstĂĽs inte.

Langdon satte sig tillrätta i det djupa skinnsätet och slÜt Ügonen medan mullret frün flygplatsen dog bort bakom honom. Capitolium 18

%URZQB'HQ IRĹ´UORUDGH V\PEROHQB PELOGHU LQGG

den fĂśrlor ade symbolen

lüg en halvtimme därifrün, och han var glad att fü en stund fÜr sig själv sü att han kunde samla tankarna. Allt hade gütt sü fort den här dagen att det var fÜrst nu han pü allvar bÜrjade tänka pü den fantastiska kväll som väntade.

Att anlända i hemlighet, tänkte Langdon, road av tanken.

Femton kilometer frĂĽn Capitolium fĂśrberedde sig en ensam gestalt otĂĽligt fĂśr Robert Langdons ankomst.

19

%URZQB'HQ IRĹ´UORUDGH V\PEROHQB PELOGHU LQGG