9789144094809

Övriga författare är: Tobias Axelsson, Martin Berg, Elin Bommenel, Ulla Eriksson-Zetterquist, Maria Grafström, Liisa Husu, Mikael Klintman, Johannes Persson, Jens Rennstam, Helena Sandberg, Lars Strannegård, Alexander Styhre, Peter Svensson, Ulrika Westrup och Jacob Östberg.

Postdoktorns utsatta position har lyfts fram i ett antal utredningar, rapporter och debatter de senaste åren. Otydliga karriärvägar och osäkra anställningsförhållanden är några av de kritiska faktorer som identifierats och som riskerar att äventyra framtida kompetensförsörjning inom svensk forskning och utbildning.

I Efter festen lyfts den ofta ohörda postdoktorala rösten fram, genom diskussion kring och reflektion över den osäkra och förvirrande tiden efter disputationen. Boken identifierar ett antal färdigheter som förefaller nödvändiga för den fortsatta karriären – från doktor till docent – och diskuterar också förutsättningar för att förstå rådande struktur och kultur. Detta är en angelägen fråga, inte bara för den nyblivna doktorn som upplever den inpå bara skinnet utan för Sverige som kunskapsnation och möjligheterna att stå sig i konkurrens på den internationella vetenskapliga arenan idag och i framtiden. ”Många talar idag om värdet av föryngring och förnyelse men trots det finns det få regler och rutiner kring hur man etablerar sig i akademin. De unga forskarna kryssar istället mellan lektorsvikariat och projektanställningar och förväntas verka i det lokala men också synas i det globala. De ska tänka långsiktigt men tvingas agera taktiskt. Det har länge saknats praktiska handböcker och professionella manifest för de unga forskarna. Nu finns det. Efter festen ger handfasta råd för det akademiska vardagsarbetet men erbjuder också kloka reflektioner och kritiska utmaningar. Den är nödvändig läsning för alla som lever och verkar i dagens akademi och som vill vara med och forma dess framtid.”

Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet och vid KTH

Art.nr 38201

| EFTER FESTEN

EFTER FESTEN

Sara Eldén Anna Jonsson (red.)

Sara Eldén, Filosofie doktor i sociologi och verksam vid Linnéuniversitetet.

Anna Jonsson, Docent i företagsekonomi och verksam vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Efter festen OM KONSTEN ATT UTVECKLAS FRÅN DOKTOR TILL DOCENT

eller

EN ÖVERLEVNADSGUIDE FÖR DEN POSTDOKTORALA TILLVARON

Redaktörer SARA ELDÉN ANNA JONSSON

www.studentlitteratur.se

978-91-44-09480-9_01_cover.indd 1

2014-01-28 09.29

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38201 ISBN 978-91-44-09480-9 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Illustrationer: Malin Ingemarsdotter Jönsson Omslagsillustration: totally out/shutterstock.com Printed by Mediapool Print Syd AB, Estonia 2014

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 2

2014-01-27 09:50

INNEHÅLL

Tack

9

Om författarna

11

FÖRORD

Doktorns verklighet: kitsch, karriär och känslor 17

Lars Str annegård

K apitel 1

Välkommen till efterfesten!

21

S a r a E l dé n & A n na Jon s s on Bokens syfte och att lyssna till den postdoktorala rösten En paradoxal tillvaro Bokens kapitel Efter festen Lästips Referenser K apitel 2

Att skriva böcker och bokkapitel

25 27 30 34 35 35

37

U l l a E r i k s s on-Z et t e rqv i s t & Jac ob Ö s t be rg Varför skriva bok?

Formen som sådan Ämnesmässig frihet Akademiskt självförtroende: Att få vara expert och påverka Vad ska man skriva om?

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 3

37 38 40 41 43

3

2014-01-27 09:50

Innehåll

Förhållandet till förlaget 46 Språklig utveckling 47 Hur gör man?

48 Samarbete med andra 51 Sammanfattning 51 Lästips 52 Referenser 52 K apitel 3

Att skriva vetenskapliga artiklar

55

Mikael Klintman Att skapa tillit 59 Ensam är svag 63 Att resa sig med värdighet 67 Sammanfattning 69 Lästips 70 Referenser 70 K apitel 4

Att undervisa och delta i pedagogisk utveckling

73

E l i n B om m e n e l & U l r i k a W e s t ru p Inledning Där stod vi!

Andra har också stått där – och gått vidare Lärarens ledarskap i undervisningen Att stödja studenter i deras ledarskap Betydelsen av det organisatoriska ledarskapet Utmaningar i meriteringen Lästips Referenser K apitel 5

Att handleda

73 74 76 79 81 82 85 87 87

91

A l e x a n de r S t y h r e Inledning

4

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 4

91

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2014-01-27 09:50

Innehåll

Handledningsmiljön vid Fenix forskningsprogram vid Chalmers och Handelshögskolan Att handleda Den intellektuella doktoranden Den pragmatiska doktoranden Den räddhågsna doktoranden Den ambitiösa doktoranden Den skrivkrampsangripna doktoranden Några spridda insikter och lärdomar Avslutande reflektioner Lästips Referenser K apitel 6

Att söka anslag

94 96 96 98 99 100 101 103 106 107 107

109

T obi a s A x e l s s on Inledning De större anslagen: Postdoktjänster eller projekt Postdoktjänster – möjligheter och hinder Att söka projektstöd Seed money – att överleva som nybakad forskare Vilka är fördelarna och nackdelarna?

Den krokiga vägen Lästips Referenser K apitel 7

Att delta i det internationella samtalet

109 110 111 116 121 123 124 125 125

127

J e ns R e n n s ta m & H e l e na S a n dbe rg Internationalisering som strategi Från doktor till docent via en postdoktorsvistelse Att finansiera sin vistelse utomlands Internationaliseringskrav i docenturen Postdoktorala vistelser på olika villkor Helena som Visiting Scholar vid Johns Hopkins University

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 5

127 129 130 132 134 135

5

2014-01-27 09:50

Innehåll

Jens som Visiting Scholar vid University of Utah och University of Boulder Colorado Produkter av vistelserna – internationalisering som enkulturation och fördjupat samarbete Ett smörgåsbord av möjligheter Avslutande reflektioner Referenser och lästips K apitel 8

Att leda och administrera

139 142 144 146 147

149

Joh a n n e s Pe r s s on Akademiska ledningsuppdrag 150 Varför ledningsuppdraget inte är en värnplikt 150 Ledningsuppdrag som utbildning och plikt 152 Ledningsuppdrag roterar inte på ett förutsägbart vis 153 Utgå från att ledningsuppdraget inte är en parentes 156 Vem tackar ja och varför?

157 Positiva effekter av ett ledningsuppdrag 166 Ökad människokännedom 167 Nyorientering 169 Signifikanta nätverk 170 Den existentiella dimensionen 171 Tack 172 Lästips 173 Referenser 173 K apitel 9

Att delta i akademins utveckling

175

H e l e na S a n dbe rg Inledning Det kollektiva projektet Kollektivism kontra individualism Att vara trainee i akademin Två år av aha-upplevelser Min identitet blev organisationens

6

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 6

175 176 177 179 180 181

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2014-01-27 09:50

Innehåll

Dags att ”betala tillbaka” En osynliggjord grupp Varför säga ”ja”?

Fem år med luPOD Sluta klaga, ta aktiv del i förändringsarbetet!

Vad får man ut av sitt engagemang?

Avslutning Lästips Referenser K apitel 10

Att samverka

182 183 184 185 187 188 193 195 195

197

M a rt i n Be rg & M a r i a Gr a f s t röm Inledning Nydisputerad och i behov av meritering Vad är samverkan?

Möjligheter Att kommunicera på nya sätt, genom nya kanaler Utmana etablerade idéer och förståelse Att delta i samhällsdebatten och att vara en påverkanskraft Avslutning Lästips Referenser K apitel 11

Att verka på lika villkor i akademin – om jämställdhet och likabehandling

197 198 200 204 205 207 209 210 211 211

213

L i i s a H usu Kvinnors eller organisationens problem?

Sverige – världsledande i akademisk jämställdhet?

Bli medveten om osynliga hinder Praktiska förslag och råd Lästips Referenser

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 7

216 219 222 224 226 227

7

2014-01-27 09:50

Innehåll K apitel 12

Att spela med eller inte? Existentiella grubblerier efter festen

231

Pet e r S v e n s s on Dagen efter, dagen innan vad?

Den självständige lagspelaren Att förlora sin röst, att gå vilse Att hitta sin röst … igen och igen: Resa bort för att hitta hem Att spela med: Viljan att vara duktig och populär Butlers nacke och viljan att bli bekräftad Dead Poets Society-traumat och viljan att vara en populär lärare Sanningssägarna på Nobelfesten och viljan att vara nyttig Papegojsyndromet och viljan att spela språkspelet Att inte spela med Lästips Referenser

240 242 245 246 247 248

Sakregister

249

8

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 8

231 232 234 236 237 238

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2014-01-27 09:50

TACK

Att initiera och driva bokprojektet Efter festen har varit en fest från början till slut. Det har varit en fröjd för oss redaktörer, en för oss helt ny roll, att få arbeta med bokens författare. Samtliga nappade direkt på vår idé och alla har inte bara levererat sina texter i tid utan dessutom kommit med värdefulla kommentarer under resans gång. Vi hoppas att du som läsare känner det engagemang som vi själva upplevt från bokens medförfattare. Så till alla er som tackade ja – ett stort och hjärtligt tack! Utan er hade boken inte blivit vad den blev.

Förutom bokens medförfattare vill vi naturligtvis tacka vår förläggare, Ola Håkansson, för såväl uppmuntran som konstruktiva kommentarer kring bokens syfte och inramning samt värdefulla tips till oss i rollen som redaktörer. Tack för många roliga möten och för att du alltid får en att lova att skriva fler böcker. Vi vill även rikta ett varmt tack till Malin Ingemarsdotter Jönsson för illustrationerna till bokens teman. Tack också till vår tekniska redaktör Anna Åström för hjälp med layout och formalia.

Under arbetet med boken har vi bjudits in till samtal om den postdoktorala rösten. Vi vill särskilt tacka Mats Benner samt styrgruppen för, såväl som deltagarna i, luPOD för många värdefulla kommentarer och tips som bidragit till en känsla av att vår bok är efterfrågad och kanske också efterlängtad.

Slutligen vill vi också tacka oss själva. För att vi förmodligen var när vi träffades, och fortfarande är, två jobbiga typer som ifrågasätter, problematiserar men också ser möjligheter i hur vi kan utveckla morgondagens akademi.

Under arbetet med boken har vi, tror vi, stärkt våra egna postdoktorala röster och också tagit ytterligare steg i in i livet efter festen och klivit in i såväl nya forskningsprojekt som nya akademiska miljöer.

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 9

9

2014-01-27 09:50

Tack

Boken Efter festen är nu färdig. Men vi själva är inte färdiga med festen. Inte heller efterfesten. Tvärtom har den just börjat!

På väg i oktober 2013 Sara & Anna

10

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 10

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2014-01-27 09:50

OM FÖRFATTARNA

Tobias Axelsson disputerade 2008 i ekonomisk historia vid Lunds universitet på en avhandling om jordbruksfrågor i Indonesien. I dag är han lektor med forskningsfokus på asiatisk kolonialhistoria vid samma institution.

Martin Berg är filosofie doktor i sociologi och disputerade 2008 vid Lunds universitet på den senare prisbelönta avhandlingen ”Självets garderobiär: Självreflexiva genuslekar och queer socialpsykologi”. För närvarande är han verksam som forskningsledare och universitetslektor i sociologi vid Högskolan i Halmstad. Martin Berg forskar företrädesvis om sociala medier med särskilt fokus på socialpsykologiska aspekter av vardagslivets medialisering, och han har tillbringat tre år som näringslivsbaserad forskare med finansiering från Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond.

Elin Bommel är filosofie doktor från Tema Teknik i Linköping, och lektor vid Institutionen för Service Management och tjänstevetenskap vid Campus Helsingborg, Lunds universitet. Hennes avhandling är vetenskapshistorisk.

Den handlar om kariesexperimenten på Vipeholm; om etik och om trovärdighets- och legitimitetsskapande processer inom forskning och politik.

Hennes forskning har sedan dess fokuserat trovärdighets- och legitimitetsskapande inom tvärvetenskap och inom undervisning. Hon arbetar deltid som pedagogisk konsult på Centre for Educational Development vid Lunds universitet och med pedagogiska akademier vid universitets olika fakulteter.

Hon har tilldelats universitetets pedagogiska pris och är medlem av samhällsvetenskapliga fakultetens pedagogiska akademi.

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 11

11

2014-01-27 09:50

Om författarna

Sara Eldén är filosofie doktor i sociologi och disputerade vid Lunds universitet år 2009 på en avhandling om populärterapeutisk kultur och parrelationer.

Hennes forskningsintressen är familj och nära relationer, barndomssociologi, feministisk teori och kvalitativ metodutveckling. Hon har precis avslutat en postdok-studie om barns berättelser om omsorg i vardagen, och ska nu påbörja en ny studie om den framväxande barnflickemarknaden och dess påverkan på familjepraktiker. För närvarande är hon verksam som biträdande lektor vid Linnéuniversitetet.

Ulla Eriksson-Zetterquist är professor i företagsekonomi och föreståndare vid det tvärvetenskapliga forskningsinstitutet Gothenburg Research Institute (GRI), Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Eriksson-Zetterquist disputerade 2000 vid företagsekonomiska institutionen, Handelshögskolan, Göteborgs universitet. Hon har sedan dess samförfattat sex böcker på svenska och engelska, skrivit ytterligare en egen bok samt ett antal bokkapitel och artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Ett tips som hon vill ge oss är att undvika långa, krångliga efternamn. Forskningsmässigt är hon intresserad av organisering, materialitet, institutionella aspekter och genus.

Maria Grafström är docent och verksam forskare vid Score (Stockholm centre for organizational research), Handelshögskolan i Stockholm och Stockholms universitet. Maria disputerade 2006 på en avhandling om ekonomijournalistikens framväxt i Sverige och har sedan dess främst intresserat sig för hur medialiseringen av organisationer skapar förutsättningar för verksamheter. Hon har sökt sig till aktiviteter och projekt i gränslandet mellan forskning och annan verksamhet och kombinerar forskningsarbetet med uppdrag i näringslivet, under senare år på TNS Sifo.

Liisa Husu är professor i genusvetenskap vid Örebro universitet samt CoDirector av GEXcel International Collegium for Advanced Transdisciplinary Gender Studies (www.gexcel.org), ett forskningssamarbete mellan Örebro universitet, Karlstad universitet och Linköpings universitet. Hennes forskning fokuserar genus i akademiska och vetenskapliga organisationer och den nordiska och europeiska forskningspolitiken, och hon har länge varit

12

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 12

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2014-01-27 09:50

Om författarna

engagerad som expert i jämställdhetsfrågor på detta område i de nordiska länderna och internationellt. Hon belönades 2009 med Helsingfors universitets jämställdhetspris (Maikki Friberg-priset) för sin forskning och sina forskningsrelaterade aktiviteter.

Anna Jonsson är docent i företagsekonomi och sedan 2013 lektor vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Jonsson disputerade 2008 med avhandlingen ”Knowledge sharing across borders – a study in the IKEA world” vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Tack vare ett postdokstipendium från Jan Wallanders och Tom Hedelius stiftelse fick Anna utlopp för sin nyfikenhet (och möjligen en smula postdoktoral rastlöshet) genom utlandsvistelser, nya samarbeten och möjligheten att kunna göra en etnografisk studie på advokatbyrån Mannheimer Swartling. Hon har sökt efter möjligheter och aktiviteter för ökad samverkan såväl mellan lärosäten som mellan akademi och annan verksamhet. Hennes forskning och undervisning är framför allt inriktad på betydelsen av kunskapsöverföring som global konkurrens och internationellt företagande medför.

Mikael Klintman är professor vid Sociologiska institutionen vid Lunds universitet, där han disputerade 2000. Han tillbringade sin postdok-period vid MIT i USA. Klintmans forskningsområde rör sociala och politiska dimensioner av hållbar utveckling, vetenskap och teknologi. På senare tid har han arbetat med att jämföra och i viss mån integrera evolutionsteori och sociologi för att bättre kunna analysera människors, gruppers och organisationers intressen när det gäller exempelvis att minska negativ miljöpåverkan. Utöver hans samarbeten med andra sociologer vid exempelvis Örebro universitet och Södertörns högskola, bedriver han samarbeten med evolutionsforskare, humanister, ekologer, teknologer, ekonomer och till och med statsvetare.

Han har lett ett tiotal forskningsprojekt, och gav senast ut boken CitizenConsumers and Evolution: Reducing Environmental Harm through Our Social Motivation (Houndmills, Basingstoke: Palgrave Macmillan, 2012).

Johannes Persson är filosof och verksam i Lund.

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 13

13

2014-01-27 09:50

Om författarna

Jens Rennstam är docent i företagsekonomi och forskar och undervisar i organisationsteori vid företagsekonomiska institutionen på Ekonomihögskolan, Lunds Universitet. Hans forskning inriktar sig på styrning och kontroll i organisationer, kunskap och kunskapsarbete, materialitet i organisationer, praktiktetori, branding, och kvalitativ metod. För närvarande arbetar Jens med en studie av polisen.

Helena Sandberg är docent i medie- och kommunikationsvetenskap och verksam vid Institutionen för kommunikation och medier, Lunds universitet.

Hon disputerade 2004 på en avhandling om mediernas rapportering om övervikt och fetma. Hennes forskning rör medier, mat och hälsa, barn och unga, reklam samt digitala medier. Sandberg leder forskargruppen CAI@LU, Children Advertising and Internet at Lund University och är sedan 2008 med i styrgruppen för LU:s postdoktorsprogram (luPOD). År 2012 valdes hon in i Sveriges unga akademi.

Lars Strannegård är prorektor och innehavare av Bo Rydins och SCA:s professur i företagsekonomi, särskilt ledarskap, vid Handelshögskolan i Stockholm. Han intresserar sig främst för frågor om relationerna mellan organisering och media, varumärken och design. För närvarande leder han forskningsprojektet Sinnenas ekonomi som handlar om estetisering i ekonomin samt forskningscentret Arts, Business and Culture vid Handelshögskolan i Stockholm.

Alexander Styhre är fakultetsprofessor inom organisation och management vid företagsekonomiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Styhre har studerat diverse branscher såsom bilindustri, byggindustri, läkemedelsindustri, och spelutvecklingsföretag utifrån ett antal olika teoretiska perspektiv. För tillfället handleder Styhre tre doktorander och undervisar en introducerande metodkurs på forskarutbildningen. Han hade gärna sett ökade anslag till de samhållsvetenskapliga forskningsutbildningar som har gått ner i volym under de senaste åren. Styhres senaste publicerade böcker inkluderar Reproductive Medicine and the Life Sciences in the Contemporary Economy (Gower 2013, samförfattad med Rebecka Arman) och Professionals making judgments: The professional skill of valuing and assessing (Palgrave 2013).

14

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 14

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2014-01-27 09:50

Om författarna

Peter Svensson är docent i företagsekonomi och forskar och undervisar på företagsekonomiska institutionen på Ekonomihögskolan, Lunds universitet.

Han disputerade 2004 och hans forskning handlar oftast om språkets roll i organiseringen av företags arbete.

Ulrika Westrup är ekonomie doktor och lektor i företagsekonomi på Institutionen för Service Management och tjänstevetenskap vid Campus Helsingborg, Lunds universitet. Ulrika har tidigare arbetat som revisor och konsult med inriktning mot ekonomi- och verksamhetsstyrning i offentliga organisationer. Ulrika har skrivit flera böcker och artiklar om ledarskap, styrning och organisering. Hennes avhandling heter Gränsöverskridande styrning. Om krav på ekonomisk styrning i social verksamhet inriktad mot barn och ungdomar (2002). Ulrikas forskningsområden innefattar tjänste­ verksamheter, ledarskap och verksamhetsstyrning, entreprenörskap och pedagogik. Hon har under de tre senaste åren bedrivit ett forskningsprojekt om gränsöverskridande chefskap med finansiering från VINNOVA. Ulrika blev 2012 tilldelad utmärkelsen Excellent lärare av Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet.

Jacob Östberg är professor i reklam och PR vid företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet. Östberg disputerade 2003 vid Lunds universitet och har sedan dess samförfattat tre böcker samt skrivit ett antal bokkapitel och artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Efter att ha blivit docent i företagsekonomi drabbades han av existentiell ångest och ägnade sig åt eskapism i form av modevetenskap, ett ämne som han också blev docent i innan han återvände till företagsekonomins trygga famn. Östbergs forskning handlar om hur mening skapas i gränslandet mellan individer, företag och media i dagens konsumtionssamhälle.

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 15

15

2014-01-27 09:50

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 16

2014-01-27 09:50

FK Ö AP R IOTRED L

Doktorns verklighet: kitsch, karriär och känslor L a r s St r a n n e gå r d

För 10 år sedan publicerades boken Avhandlingen – om att formas till forskare som jag var redaktör för. Den samlade ett antal kapitel som satte ljusskäppan på själva avhandlingsprocessen och -skrivandet. En uttalad ambition var att avdramatisera och avmystifiera avhandlandet. Tanken var att genom att explicitgöra lite av den kunskap som finns lagrad hos forskare som gjort det doktoranderna är på väg att göra så kanske livet för någon doktorand kunde bli lite lättare. Varje författare skrev med sina personliga erfarenheter som utgångspunkt och kapitlen kom därför att handla om förväntningar, frustrationer, identitetsproblematik, vånda, glädje och lättnad. Jag trodde att boken skulle få en ytterligt begränsad spridning, men så visade sig alls inte vara fallet. År efter år uppfattar uppenbarligen många doktorander att den är till hjälp i deras arbete. Skälet till att den fortsätter att vara användbar kan kanske förklaras av att det i akademiska sammanhang råder en viss kultur, precis som alla andra sammanhang, men de betydelsebärande elementen i akademin kan uppfattas som särskilt svåra att dechiffrera. Det finns helt enkelt en omfattande kader av uttalade såväl som outtalade normer och regler för hur arbetet skall bedrivas, vad som är viktigt, hur relationer skall skötas och vad som anses vara ett passande beteende. Detta normkomplex består alltså av en uppsättning egenskaper och färdigheter som, när de väl har tillskansats, gör det lättare att verka och ta sig fram i en viss miljö. Hur denna kunskap och dessa färdigheter tar sig uttryck förändras över tid, skiljer sig mellan ämnen och institutioner och är dessutom i någon mån personberoende.

Nu har tio år gått sedan boken publicerades och en mycket stark förändringsvind blåser över den högre utbildningen. Den svenska samhällsvetenskapliga högskolevärlden har fönats till en frisyr som ser mycket annorlunda © F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 17

17

2014-01-27 09:50

Lars Strannegård

ut idag jämfört med för ett decennium sedan. Den värld som forskare står inför är både mer tydlig och mer otydlig än för ett decennium sedan. Låt oss börja med den ökade tydligheten.

För att samhällsvetenskapliga forskare idag skall bedömas som värdefulla så är kravbilden förhållandevis klar: de måste prestera mätbara resultat av allehanda slag. De skall externfinansiera sin verksamhet så mycket som möjligt. De skall nå ut till det omgivande samhället och ta aktiv del i allehanda debatter. Gärna twittra och vara bra på att hantera massmedier. Vara inter­ nationellt lysande stjärnor och publicera i högt rankade tidskrifter. Undervisa nätbaserat och gärna nå en global publik. Bidra till ryktesbyggandet omkring det lärosäte där de är verksamma (vilket inte behöver vara detsamma som att vara anställd). Hur väl dessa aktiviteter utförs bestäms av mätningar av allehanda slag. Hur mycket forskningsanslag i kronor och ören? Hur många följare? Hur många undervisningstimmar? Hur många publikationer i A eller B journaler? Vilken ”impact factor”? Hur många träffar på Google Scholar?

Det är siffror och mätningar som bestämmer framgång. Väsentligt mer så idag än tidigare i takt med att den ökade digitaliseringens också ökat möjligheterna att räkna, mäta och därmed jämföra. Att detta sker i Sverige är naturligtvis en naturlig följd av en internationell utveckling. Dels är det, som sagt, den tekniska utvecklingen som driver på, men också ”new public management”-idén om att verksamheter bäst målstyrs och därför måste prestationer kunna mätas så att resurser skall kunna fördelas mer effektivt.

En av idéerna som driver forskarkollektivet mot ökad mätbarhet är den att mätbarhet och transparens gör att olika intressenter i ökad utsträckning får en tydlig bild av vad de får för sina satsade resurser. Det uppfattas vara mindre luddigt och mindre beroende av subjektiva bedömningar. Den rådande tron är att siffror är mer säkra, mer objektiva och mindre mång­ tydiga än ord. Siffror ger ett tydligt svar på exakt hur många publiceringar med vilken impact factor som de satsade forskningsanslagen genererat. En annan idé är att bedömningar som tidigare gjordes bakom lyckta dörrar nu explicitgörs och dras ut i ljuset. Det sätt som tjänstetillsättning och befordringar sker på idag är väsentligen mer transparenta jämfört med den tid då tjänster inte utlystes lika ofta och då kraven för befordran inte var kvantifierade i samma utsträckning.

Men även om skälen bakom den ökande kvantifieringen framstår som både förklarliga och goda så leder utvecklingen till att fokus riktas mot 18

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 18

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2014-01-27 09:50

Doktorns verklighet: kitsch, karriär och känslor

själva mätningen, och mindre mot själva innehållet i det som mäts. Detta är naturligtvis en självklar effekt eftersom, som uttrycket lyder: ”det som mäts blir gjort” men likväl så förändrar det i grunden själva innehållet i det vetenskapliga arbetet. I väsentligt ökad grad så talar akademiker inom samhällsvetenskapliga discipliner idag om vilka tidskrifter som publiceringar sker i, hur många publiceringar i vilken typ av tidskrift som individer presterat eller hur medförfattarantal skall viktas vid sakkunniggranskningar. Detta är en kraftfull förskjutning från de professionella bedömningar som förr tilläts vara okvantifierade. I många fall har publiceringskanalen alltså blivit så viktig att forskningsdesignen till och med utformas för att passa en viss typ av publiceringskanal. Akademiker har helt enkelt blivit mer beroende av att kunna kvantifiera sina prestationer och allt fler har siktet inställt på att publicera, inte att forska.

Den lilla betydelseförskjutning som ett fokus på att publicera istället för att forska kan leda till en stor förändring i det akademiska produktionssystemet. Gör man en analogi med konstens värld så skulle en konstnär ta sikte på ett visst galleri, en viss mässa eller en viss utställningskommissarie och skapa sina konstverk med detta i sikte. Då skulle konstverkets innehåll bli sekundärt och uppvisningen primär. I vad sociologen Howard Becker kallar ”konstvärlden” finns ett begrepp för konst som är utformad för att sälja, för en viss publik, för ett syfte bortom det utforskande, uttrycksfulla och experimenterande, nämligen kitsch.

Så, visst, det har blivit tydligare vad som uppfattas vara god akademisk verksamhet. Regeln är enkel: prestera sådant som kan mätas. Å andra sidan har inte det normsystem och de institutionaliserade regler som karakteriserar akademin blivit mer explicita. Den ökande mätivern har helt enkelt bara blivit ytterligare en överlagring och gjort akademin än mer kulturellt impregnerad. Att publicera kräver strategier och kunnande om förväntningar, inriktningar och procedurer. En akademiker idag måste fatta beslut om vilken väg som är möjlig och rätt att gå. Hur skall samarbeten se ut? Hur ökar sannolikheten att generera forskningsanslag? Hur viktig är undervisning? Har en bok eller ett kapitel i en bok något meritvärde? Är en idé eller ett resultat intressant nog för en topptidskrift? Blir den obrukbar om den först publiceras i en mindre prestigefull tidskrift?

Denna typ av frågor är relevanta för alla i den akademiska miljön, men kanske allra mest för den som är förhållandevis ny i sin självständiga forskar© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 19

19

2014-01-27 09:50

Lars Strannegård

roll. Doktorandutbildningarna har på vissa svenska lärosäten strukturerats till regelrätta program. Inom vissa ämnen är de första två åren numera helt handledaroberoende, intagning sker med hjälp av betyg och GMAT-test, och handledare tillhandahåller forskningsfråga, syfte, metod, och tänkta publiceringskanaler. Modellen som präglat de flesta (företagsekonomiska) forskarutbildningar i Sverige har snarare präglats av Kirkegaards devis att våga kasta sig ut på 70 000 famnars djup – att det är upp till individen att våga, att söka sin egen kunskap och där garantierna är få. Idag är alltså doktorandtillvaron mer strukturerad jämfört med för några år sedan, men när en doktorand står färdig förväntas hon eller han vara en kompetent och självständig akademiker som med lätthet navigerar i den grynniga akademiska arkipelagen. Eftersom utbildningarna går mot mindre grad av självständighet går den ekvationen inte riktigt ihop.

Det är mot denna bakgrund som föreliggande bok är så välbehövlig. En akademiker med en förhållandevis nyavslutad forskarutbildning bakom sig är många gånger i behov av, kanske inte råd i traditionell mening, men av explicitgjorda berättelser om hur andra navigerar i akademin. Boken om avhandlingsskrivande fyllde sin funktion, men om jag skulle våga mig på ett siande in i framtiden så är min bedömning att den minskar i betydelse i takt med att doktorandutbildningar blir mer strukturerade. Det blir helt enkelt mer och mer klart och tydligt vilka förväntningarna är på en doktorand.

Istället kommer de frågor som många doktorander tidigare brottades med att flyttas framåt till senare skeden i karriären. Professionella strategier och identitetsfrågor blir helt enkelt centrala först efter disputationen. Denna bok om livet efter disputationen är således minst sagt ett barn av sin tid.

20

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 20

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2014-01-27 09:50

K AP I T E L 3

Att skriva vetenskapliga artiklar M i k a e l K l i n tm a n

Jag är sociolog och i min forskning inriktad främst på hur de olika samhällssfärerna – den politiska, marknaden och civilsamhället (frivilligorganisationer och medborgare–konsumenter) hanterar olika miljö- och hälsofrågor.

Att som samhällsvetare fokusera på dessa frågor innebär att samarbeta med forskare från en rad olika discipliner, från religionsvetare till kemister. I mitt fall har det även inneburit att jag fått möjlighet att dyka in i en lång rad sektorer som jag gjort internationella jämförelser av, exempelvis livsmedel, energi, vatten, transporter, turism, och kemi. Naturligtvis är detta att befinna sig på tvär- och flervetenskaplig mark omväxlande och stimulerande på många sätt, © F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 55

55

2014-01-27 09:50

Mikael Klintman

intellektuellt, ämnesmässigt och socialt. Å andra sidan innebär det några särskilda utmaningar.

För det första försöker man i en och samma text rikta sig till forskare både inom och utanför den egna disciplinen, i mitt fall sociologi. Därmed får man försöka sig på konststycket att argumentera mot vissa specifika argument inom den egna disciplinen, samtidigt som man försvarar sin egen disciplin som helhet och markerar dess höga förklaringsvärde, vid sidan av förklaringar från andra discipliner. I mitt fall handlar det om att kritisera den ryggmärgsmässiga kritik som delar av sociologin riktar mot all samhällsanalys som nämner mänsklig natur och biologisk evolution i sina förklaringsmodeller. Samtidigt är jag mån om att lyfta fram den nyanserade kunskap om social interaktion och organisering som sociologin erbjuder, då sociologi på ett orättvist sätt ofta angrips som en helhet medan det främst är några enskilda teoririktningar som kritiken egentligen avser, såsom teorier där miljöförstöring beskrivs som frånvarande i ”traditionella” samhällen.

Det flervetenskapliga arbetet kan i viss mån liknas vid en ministers försök att både utöva kritik mot falanger inom partiet och på samma gång lojalt tala för partiet som helhet i en riksdagsdebatt. Men egentligen är sådana balansakter inom forskning och publicering inte något unikt för tvär- och vetenskapligt arbete. Det är snarare så att sådant arbete gör särskilt tydligt vad som gäller all forskning och publicering, nämligen dess starka sociala dimension. Detta diskuterar jag i det här kapitlet, med avseende på hur man skriver vetenskapliga artiklar.

Efter att man försvarat sin avhandling brukar det i regel ses som dags att författa en eller flera vetenskapliga artiklar. Oavsett om man gjort en sammanläggningsavhandling eller monografi har detta blivit ett mer eller mindre ”självklart” steg inom de flesta discipliner. (Naturligtvis kan det även dröja ett flertal år efter disputation innan det är artikeldags, av exempelvis undervisnings- eller föräldraledighetsskäl.) Mycket kan sägas om den allt starkare tendensen att antalet tidskrifter blivit den nästan allenarådande måttstocken för att bedöma vetenskaplig kompetens (Sivertsen och Larsen 2012). Avigsidorna är flera. En första nackdel är den orättvisa som råder när delar av samhällsvetenskap och humaniora relativt plötsligt ska tävla i artikelproduktion och artikelciteringar med forskningsinriktningar och discipliner som under lång tid använt tidskriftsartiklar som enda publikationsform, exempelvis nationalekonomi. En ytterligare nackdel är den nästan 56

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 56

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2014-01-27 09:50

3 Att skriva vetenskapliga artiklar

komiska återvinning som verkar ha blivit vedertagen, d.v.s. den fantastiska mängd omskrivningar av i grunden samma tes, argument och dataanalys som systemet med artikelräkning uppmuntrar oss att leverera, från vår ena artikel till vår andra, och tredje, i oändlighet. Som granskare av inskickade artiklar försöker jag, som någon sorts individuell mikroprotest, se till att gå bortom en diskussion av den uppsats jag ska bedöma, genom att söka efter liknande artiklar. Ofta kan man på så sätt räkna ut vem som skickat in texten samt se i vilken mån den inskickade uppsatsen andas i grunden samma argument, tes, material, o.s.v. Det är inte sällsynt att texter av hög kvalitet har flera förlagor som också är publicerade, visserligen av samma författare och utan att självplagiering i formell bemärkelse ägt rum. Dock är detta ett fundamentalt problem med tidskriftskvantifieringen som norm.

En tredje nackdel, relaterad till problem med den kvantitativa bedömningen av artikelskrivande, är att sakkunniga vid tjänstetillsättningar och bedömningar av projektansökningar inte sällan använder sådana beräkningar på ett förhastat sätt. Exempelvis känner jag till fall där en sökande till en akademisk tjänst som relativt junior deltagit i ett stort internationellt forskningsprogram. Därigenom hamnade personerna som medförfattare (som ungefär det 15:e namnet av ca 30 författare) till en tvåsidig artikel i den prestigefyllda tidskriften Science. Artikeln, som i huvudsak syftade till att proklamera att forskningsområdet som programmet arbetat med är viktigt, blev snabbt citerat flera hundra gånger, främst av dessa forskare och deras kollegor som också ville betona att forskningsområdet var viktigt. Tjänstetillsättningens sakkunniga, som alltid är upptagna personer och inte alltid undersöker substansen i forskarnas arbeten, blev snabbt så imponerade av den sökandes höga citeringstal att detta blev avgörande för tjänstetillsättningen. En fjärde nackdel med att artikelskrivande börjar bli allenarådande är den risk som detta innebär för snuttifiering och tillkrångling av forskningen utan att förståelse fördjupas. På de cirka tio sidor som är utrymmet för en artikel går det sällan att göra en vidare analys av ett samhällsproblem med dess orsaker, uttryck, direkta och indirekta konsekvenser. Det blir lätt antingen banalt eller obegripligt. ”Lösningen” blir ofta att vi försöker fokusera på en liten kuriös klurighet i våra forskningsresultat, som dock inte bidrar särskilt mycket till helhetsförståelsen.

När jag nu fått bre ut mig om dessa nackdelar vill jag dock för rättvisans skull nämna några fördelar, i korthet. Man når snabbt ut till den internatio© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 57

57

2014-01-27 09:50

Mikael Klintman

nella forskarvärlden. Många universitet i Sverige och utomlands har tillgång till tidskrifterna, så forskningen kan i bästa fall nå ut även till dem som inte har råd att köpa böcker. En ytterligare fördel, som delvis motsäger en av de negativa punkterna ovan, är att man tvingas att klargöra det viktigaste i ens forskning; man tvingas sålla bort garnityret och skriva tydligt, något som många av oss har svårare för när vi skriver i bokform. Dessutom innebär sakkunniggranskningen, i bästa fall, att kvaliteten på vår forskning blir högre än om vi bara publicerade exempelvis ogranskade forskningsrapporter.

Min hållning är sammanfattningsvis att vi nog måste ha en lite pragmatisk hållning till artikelskrivandets dominans. Artikelskrivandet har för- och nackdelar jämfört med exempelvis bokförfattande. I Ulla ErikssonZetterquist och Jacob Östbergs kapitel i denna bok (kapitel 2) nämns en rad fördelar såväl som utmaningar med boken som publiceringsform. Att få lägga ut texten, löpa argumentationslinan ut samt nå en bred publik nämner de som några fördelar med bokskrivandet. Jag vill här betona att artiklar och böcker kompletterar varandra väldigt väl, och normen borde vara att forskaren ska kunna använda båda. I vår forskning bör de flesta av oss ha ett arbetssspår som utgörs av artikelskrivande, gärna parallellt med författande av antologikapitel, böcker och rapporter. Men artikelskrivandet blir alltmer centralt; det kan vi som enskilda forskare inte göra så mycket åt, tror jag. Genom avhandlingsskrivandet har man förhoppningsvis skaffat sig en grundläggande, gedigen vetenskaplig kompetens att skriva analytiskt.

Artikelförfattande bör naturligtvis baseras på denna kompetens. För min egen del skrev jag en monografi. Parallellt och strax därefter drog jag ut några godbitar ur avhandlingen och formade dem till ett par antologikapitel. I slutet av avhandlingsskrivandet närde jag en förhoppning om att kunna omvandla stora delar av avhandlingen även till vetenskapliga artiklar. Men detta visade sig vara betydligt svårare än vad jag trott. En del av denna svårighet bottnade förmodligen i att jag, liksom så många andra forskare i avhandlingsarbetets slutfas eller strax därefter, var hjärtligt trött på mitt avhandlingsmaterial.

Dessutom hade jag blivit blind för vad som skulle vara mest relevant att dra ut till en tajt, vetenskaplig artikel, en publikationsform som i regel kräver högre grad av stringens än ett antologikapitel.

Men det viktigaste skälet till att det inte blev någon artikel på avhandlingsmaterialet var nog att det aldrig blev av att göra den ”sociala analys” som krävs för att färdigställa en artikel och att skicka den till rätt tidskrift. Jag vill 58

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 58

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2014-01-27 09:50

3 Att skriva vetenskapliga artiklar

hävda att artikelprocessen, från skrivande och fram till publicering, kanske i högre grad än för monografi- och kapitelskrivande – eller åtminstone på några andra sätt än för andra publiceringsformer – kräver att man beaktar den sociala dimensionen. Att jag betonar den sociala dimensionen beror, tro det eller ej, inte främst på att jag är sociolog. I stället vill jag betona följande som orsaker till denna betoning: För det första har jag kommit till insikt om den sociala dimensionens betydelse för vetenskapliga artiklar ”den hårda vägen”, genom mina egna mångåriga erfarenheter som artikelförfattare och bedömare av artiklar. För det andra har den sociala dimensionen dykt upp som central inom en rad discipliner som jag fått tillfälle att arbeta med på sistone, särskilt evolutionspsykologi, kognitionsvetenskap, beteendeekonomi och evolutionär antropologi. Kanske är det ironiskt att man kan vaska fram långt starkare argument för att den mest grundläggande motivationen är social genom att gå igenom forskning bedrivna i de discipliner som sociologer ofta betraktar som kallt ”biologistiska” än vad man kan göra med hjälp av sociologi avskärmad från biologi (Klintman 2012). Bara som ett exempel har evolutionspsykologer och kognitionsforskare nyligen visat att mänskligt resonerande, även då det gäller vetenskapligt resonerande, inte har som främsta funktion att finna någon objektiv sanning, eller det mest rimliga resultatet, utan att vinna argumentationen (även om detta inte skulle sammanfalla med de bästa kunskapsanspråken, se t.ex. Mercier 2011). Detta är bara ett av otaliga tecken på att vi människor, även när vi forskar, i grunden är sociala i vår motivation.

Att den sociala dimensionen är central innebär emellertid inte att processen skulle vara godtycklig; vetenskap är i grunden social, och om vi som forskare och skribenter beaktar detta vågar jag garantera att våra artiklar kan bli tydligare, mer trovärdiga, och mer publicerbara. Tre aspekter av artikelprocessens sociala dimension kommer jag här att koncentrera mig på: (1) Att skapa tillit; (2) Ensam är svag; (3) Att resa sig med värdighet.

Att skapa tillit Att försöka få läsaren att lita på författaren och hennes text är den grundläggande utmaningen vid artikelskrivande. I vilka avseenden måste man som läsare kunna lita på författaren? Det mest uppenbara avseendet är att författaren måste framstå som kunnig och kompetent på det ämne hen ana© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 59

59

2014-01-27 09:50

Mikael Klintman

lyserar. Tyvärr är det troligtvis personen som läsaren först, kanske omedvetet, försöker få en bild av, snarare än att enbart bry sig om textens kvalitet i alla dess delar. Så fungerar vi människor, även artikelgranskare, tror jag. På liknande sätt som vi i rollen som medborgare är beroende av att söka politiker, ekonomiska tips, medicinska råd som vi kan hysa tillit till, eftersom vi inte kan sätta oss in i alla komplexa områden, behöver artikelgranskare – även om de är ”sakkunniga” – känna att de litar på författaren. Inte ens en sakkunnig granskare kan känna till eller kontrollera varje påstående eller alla data i en artikel. Därmed blir tilliten till författaren en förutsättning för att artikeln ska accepteras.

Att processen är anonym hindrar inte bedömaren från att få en ungefärlig, ibland exakt, bild av vem det måste ha varit som skrivit en text. Ett tecken på detta är att man inte så sällan stöter på artiklar skrivna av namnkunniga författare som är så bristfälliga att de knappast skulle passera om de skrivits av en nydisputerad forskare. Att detta är möjligt beror på att de har skapat tillit tidigare, förhoppningsvis genom hårt och väl genomfört arbete. Detta skiljer sig inte så mycket från hur en väletablerad konstnär kan rita tre streck på en näsduk och sälja den för en ansenlig summa. I tidskriftssammanhang leder de stora namnens medverkan till att tidskriften blir citerad oftare, och att dess indexnivå och status höjs. Så det är bara att inse att forskning och publicering följer samma mönster som mycken annan aktivitet: De som ännu inte nått karriärstegens högre pinnhål måste prestera lite bättre än de som redan nått dit. Å andra sidan är det troligt att man som nydisputerad är utrustad med en vitalitet, nyfikenhet och motivation som brukar tryta en smula hos dem som redan nått dit de önskar. Den nydisputerades vitalitet kan därmed ge en stor mängd energi åt det som borde vara det viktigaste: att arbeta med, och skapa tillit till, artikeltextens innehållsliga kvalitet. Här bör vi dock skilja mellan två sorters tillit: blind kontra reflekterande tillit. Den blinda tilliten innebär att läsaren uppfattar forskningsprocess och slutsatser som i det närmaste perfekta och odiskutabla. Visst kan vi ibland drömma om den beundran en sådan uppfattning skulle medföra. Men vi bör ändå släppa denna dröm när vi utformar och skriver artiklar, av flera anledningar.

Som Michael J. Fox uttryckt det är det fåfängt att försöka sträva efter perfektion, och därmed att försöka framställa sitt arbete som sådant: ”I am careful not to confuse excellence with perfection.

Excellence I can reach for; perfection is God’s business.”.

60

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 60

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2014-01-27 09:50

3 Att skriva vetenskapliga artiklar

För det första riskerar målet om blind tillit (till arbetets perfektion) att omedvetet locka fram en subtil ohederlighet hos författaren. Det finns risk att man börjar, oftast omedvetet, utelämna resultat som inte är förenliga med artikelns argument, karikera alternativa perspektiv, o.s.v. För det andra är läsarens blinda tillit, om den ändå nås, mycket instabil. Om man som författare av misstag blottar någon liten svaghet i en text som i övrigt gör anspråk på perfekt sanningsavspegling slår läsaren snart över till motsatt position, nämligen en blind eller åtminstone onyanserad misstro till hela forskningsprojektet och till forskaren.

I stället bör man som artikelförfattare, likt det antika Greklands retoriker, våga vara generös med att ta upp alternativa perspektiv och förklaringsmodeller, dock i mån av utrymme, så klart. Att ta upp några av ens metodologiska dilemman och tillkortakommanden är också att rekommendera. Målet handlar här inte om att försöka skapa en blind, utan en reflekterande tillit hos läsaren (jfr Boström & Klintman 2011). Vi vill få läsaren att känna att vi som forskare är uppriktigt sökande personer (tänk på ordet reSEARCHER). Som sökande testar man öppet olika alternativ, går på vissa smällar, och försöker sedan göra de val som innebär minst nackdelar. Genom att ta med läsaren på en del av denna sökandeprocess kan vi få honom/henne att hysa tillit till att vår artikel är grundad i ett ärligt och odogmatiskt sökande, och att de val som legat som bas för artikelns analys och slutsatser är välgrundade. I fråga om metod bör metodval och de överväganden som föregåtts beskrivas på ett sätt som är skräddarsytt för just vårt syfte. Även om vissa tidskrifter inte verkar ha med metodavsnitt bör vi skriva ett, om vi så väljer att lägga det som bilaga. Granskarna är ofta intresserade av att läsa om metodhantering även om tidskriftsredaktören sedan väljer att inte ta med den delen i slutversionen av artikeln.

Vi ger bakgrundsstoff med hjälp av vilket läsaren kan reflektera kritiskt över processen, något som – om vi bedrivit god forskning – bör leda till läsarens reflekterande tillit till att vi gjort ett tillräckligt bra arbete, och dragit rimliga slutsatser. Detta att ta upp alternativa perspektiv kan vi göra på så sätt att vi samtidigt tydligt definierar var forskningsfronten ligger, var kunskapsluckan ligger, samt vilken del av luckan vi ämnar fylla. När jag själv bedömt artikelutkast är det ofta här som jag blivit osäker och skeptisk till vissa texter. Det är omöjligt för bedömaren att på förhand känna till var kunskapsluckorna ligger inom varje specialområde. Det måste hon eller han © F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 61

61

2014-01-27 09:50

Mikael Klintman

ha hjälp med, för att kunna få den reflekterande tilliten till att författaren gör ett seriöst försök att komma med någonting nytt.

För att stimulera en reflekterande tillit krävs slutligen att vi låter våra resultat testas mot andras resultat (från andra länder, inom andra sektorer).

I en enskild artikel, kanske baserad på ett fall som vi studerat länge och halvt förälskat oss i, är det svårt att med hjälp av egna primärdata ge resultat, fastställa resultatens fulla validitet och påvisa våra resultats vidare relevans – so what-frågan. Här behöver vi hjälp av andra forskares studier på andra håll, inom andra sektorer, och bedrivna med andra metoder, som vi kan jämföra med våra egna resultat. Att i slutet av artikeln diskutera sådana likheter och skillnader stärker läsarens reflekterande tillit och hjälper henne/honom att se bortom vårt starkt avgränsade studieobjekt.

För egen del, som artikelförfattare, brukar jag försöka fylla dessa möjliga tillitsluckor genom att utgå från en mycket konventionell (och kanske tråkig) artikelform: (1) Bakgrund (där det breda sammanhanget skisseras); (2) utmaning/underlighet/motsägelse/paradox; (3) syfte med upp till tre forskningsfrågor; (4) teoretiskt ramverk, med tre till fem faktorer; (5) analys, baserad på tre till fem teman som är knutna till det teoretiska ramverket; (6) sammanfattning och diskussion, som vidgar perspektivet. Hela strukturen följer alltid den s.k. Timglasmodellen (brett–smalt–brett). Observera att artikelskrivandet i stort sett aldrig följer denna ordning i tid. Vi alla har olika preferenser, exempelvis i fråga om huruvida det teoretiska ramverket ska skisseras först och empirin ska anpassas till detta, eller om empirin ska användas för att utveckla det teoretiska ramverket. Själv går jag nästan alltid fram och tillbaka mellan empiri och teori och anpassar de tu till varandra. Jag brukar på så sätt låta de olika delarna växa organiskt. Den första artikelskissen följer formen ovan, men är inte större än ett abstract på 200–300 ord, varefter jag låter de olika delarna växa genom pendling mellan delarna. På så sätt tvingas jag ständigt kontrollera att de olika delarna stödjer och inte motsäger varandra. Inledningen skriver jag visserligen på ett preliminärt sätt först, men det är också den som jag redigerar sist så att jag, som Bertrand Russell för länge sedan förmanade, i inledningen bara säger det jag faktiskt kommer att göra, och inte lovar för mycket eller för lite.

För att skapa tillit hos läsaren, och försöka höja mitt arbetes ambitionsnivå och värde som kunskapsbidrag, försöker jag alltid gå bortom målet att använda en redan befintlig teoribildning för att endast belysa min empiri.

62

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 62

© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

2014-01-27 09:50

3 Att skriva vetenskapliga artiklar

Enligt min och många andras mening bör forskningens syfte vara att gå bortom sådan belysning, för att i stället kritiskt testa och modifiera den teori som tas upp i artikeln. Det skapar ofta en betydligt större tillit till uppsatsen om man visar att man kritiskt granskar ett teoretiskt ramverk snarare än förutsätter att empirin ska passa som hand i handske i det teoretiska ramverket.

Ensam är svag Även bortom det självklara faktum att vi behöver ”hjälp” från våra kollegors tidigare arbeten världen över för att skapa tillit till vårt eget specifika studium, gäller principen att ”ensam är svag”. Den mesta forskningen bedrivs i dag av flera människor i samarbete, även om detta inte alltid är så tydligt för humanister och samhällsvetare som det är för naturvetare som arbetar i laboratorier. Detta med samarbete ställer oss alla, som vi vet, inför en rad särskilda utmaningar. Ofta skrivs tidskriftsartiklar av flera författare samtidigt, något som i regel bidrar till att höja artikelns kvalitet. Ibland sätter man i gång samskrivande av en artikel genom ett informellt samtal i fikarummet om att ”det vore kul att skriva något ihop”. Inte så sällan är det en nydisputerad och en mer senior forskare som för en sådan diskussion. Ett vanligt mönster är att den mer seniora forskaren, som ofta känner sig mest upptagen. säger: ”Jamen skissa du på någonting så kan vi diskutera det hela vidare sen.” Seniorforskaren vill ofta gärna vara med vid det första mötet och diskutera de stora dragen i en sådan artikel. Sen blir det upp till den nydisputerade att göra hästjobbet att forma om och utveckla dessa impressionistiska punkter till substantiell text. Seniorforskaren vill inte riskera att lägga ner den tiden, eftersom det inte är säkert att det hela kommer att utmynna i en bra artikel. En tids uppehåll i kontakten mellan senior och nydisputerad brukar följa, då den senare arbetar med artikeln. Om hon eller han gör ett bra jobb och det hela börjar närma sig en färdig artikel väcks seniorens intresse att engagera sig. I vissa olyckliga fall blir detta skede till en sorts entusiastkamp, där senior och nydisputerad försöker överträffa varandra i aktivitet med artikeln. Varför det? Jo, för att de inte tydligt definierat från början vem som är huvudförfattare, andreförfattare, eller om senioren överhuvudtaget bör stå med i artikeln (om den senare bara ställt upp med tio minuters initialt inspirerande diskussion).

Min sensmoral är övertydlig här: Gör alltid upp från början i vilken ord© F ö rfat tarna och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09480-9_01_inlaga.indd 63

63

2014-01-27 09:50

Övriga författare är: Tobias Axelsson, Martin Berg, Elin Bommenel, Ulla Eriksson-Zetterquist, Maria Grafström, Liisa Husu, Mikael Klintman, Johannes Persson, Jens Rennstam, Helena Sandberg, Lars Strannegård, Alexander Styhre, Peter Svensson, Ulrika Westrup och Jacob Östberg.

Postdoktorns utsatta position har lyfts fram i ett antal utredningar, rapporter och debatter de senaste åren. Otydliga karriärvägar och osäkra anställningsförhållanden är några av de kritiska faktorer som identifierats och som riskerar att äventyra framtida kompetensförsörjning inom svensk forskning och utbildning.

I Efter festen lyfts den ofta ohörda postdoktorala rösten fram, genom diskussion kring och reflektion över den osäkra och förvirrande tiden efter disputationen. Boken identifierar ett antal färdigheter som förefaller nödvändiga för den fortsatta karriären – från doktor till docent – och diskuterar också förutsättningar för att förstå rådande struktur och kultur. Detta är en angelägen fråga, inte bara för den nyblivna doktorn som upplever den inpå bara skinnet utan för Sverige som kunskapsnation och möjligheterna att stå sig i konkurrens på den internationella vetenskapliga arenan idag och i framtiden. ”Många talar idag om värdet av föryngring och förnyelse men trots det finns det få regler och rutiner kring hur man etablerar sig i akademin. De unga forskarna kryssar istället mellan lektorsvikariat och projektanställningar och förväntas verka i det lokala men också synas i det globala. De ska tänka långsiktigt men tvingas agera taktiskt. Det har länge saknats praktiska handböcker och professionella manifest för de unga forskarna. Nu finns det. Efter festen ger handfasta råd för det akademiska vardagsarbetet men erbjuder också kloka reflektioner och kritiska utmaningar. Den är nödvändig läsning för alla som lever och verkar i dagens akademi och som vill vara med och forma dess framtid.”

Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet och vid KTH

Art.nr 38201

| EFTER FESTEN

EFTER FESTEN

Sara Eldén Anna Jonsson (red.)

Sara Eldén, Filosofie doktor i sociologi och verksam vid Linnéuniversitetet.

Anna Jonsson, Docent i företagsekonomi och verksam vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Efter festen OM KONSTEN ATT UTVECKLAS FRÅN DOKTOR TILL DOCENT

eller

EN ÖVERLEVNADSGUIDE FÖR DEN POSTDOKTORALA TILLVARON

Redaktörer SARA ELDÉN ANNA JONSSON

www.studentlitteratur.se

978-91-44-09480-9_01_cover.indd 1

2014-01-28 09.29