9789173870566

Copyright © 2011 Libris förlag Text © Patricia Tudor-Sandahl Foto © Tore Hagman Form: Johanna Gustavsson Tryckt i Lettland 2011 ISBN 978-91-7387-056-6 www.librisforlag.se www.tudorsandahl.se

Förord Tacksamhet gör gott Se med tacksamhetens ögon Uppmärksamma nuet Hyllning till livet Dagen som är I livets mörka stunder Vi hör ihop De små gesterna Låt dig inspireras Det är aldrig för sent

7 11 17 23 29 35 41 45 53 57 63

7

Förord tänk dig en mild och stjärnklar natt. Du står högst uppe på fjället och blickar upp mot himlen. För första gången ser du Vintergatan.

I en förtrollad stund, fylld av sällhet och förundran, går du upp i något gränslöst. Samtidigt är du helt och fullt dig själv. Ett kort ögonblick står en dörr på glänt mot evigheten. Du känner dig mer levande än vanligt, och själen fylls av frid.

Eller tänk på hur det känns att komma hem efter en lång och tröttsam resa, ta på sig sina tofflor och slå sig ner i sin favoritfåtölj.

Tacksamheten tar sig många former, såväl i livets stora ögonblick som i de små. Den hör nära samman med förundran. Förundran inför livets mångfald. Förundran inför allt det sköna som finns långt borta och nära. Förundran över livet självt, över att få vakna till ännu en dag i vår besynnerliga värld.

7

Barn har mycket att lära oss om detta. De lever i stunden som den är, ser det som finns och inte det som saknas. Ett litet barn som håller på att lära sig gå fäster sig inte vid det som inte fungerar. Han ramlar, tar sig upp, ramlar, går några steg, ramlar igen, försöker igen och så vidare.

Vi växer som människor genom att fokusera på vad som är rätt, inte på vad som är fel, genom att se och uppskatta det som vi har och inte tänka mest på det som vi saknar. Tacksamhet är en konst som har gått förlorad för många av oss. Om vi vill kan vi lära oss den på nytt. När vi ser oss omkring finns det tusen skäl att tacka.

8

8

11

Tacksamhet gör gott det sägs ibland att psykologer ägnar mer intresse åt det som försvagar och bryter ner oss än åt det som ger oss kraft och mod. Denna nidbild är inte utan fog. Inom västerländsk psykologi har det som gör oss sjuka, svartsynta och missnöjda av tradition fått större plats än det som gör oss friska, engagerade, kreativa och optimistiska.

Känslor som skuld, skam, hat och hämnd har fått betydligt mer uppmärksamhet än glädje, hopp, vishet, medkänsla, kärlek och mod.

Människans inneboende förmåga att göra illa har varit mer i fokus än hennes potential att göra gott.

Men en förändring är på gång. Den positiva psykologin blir alltmer etablerad. Fram träder nu också böcker, artiklar och forskning om det som ger oss kraft och mod – dit också tacksamhet börjat räknas. Från att på sin höjd ha betraktats som en behaglig upplevelse 11

13

eller en social konvention har tacksamhet börjat betraktas som ett grundläggande mänskligt drag, något som vi mår bra av och som har en positiv funktion både för oss själva och för kollektivet.

Några av de som undersökt tacksamhetens funktion i våra liv är forskarparet Michael McCollough och Robert Emmons. De intervjuade flera hundra personer, slumpvist indelade i tre grupper, vid återkommande tillfällen under en sexmånadersperiod. En grupp fick i uppgift att varje vecka notera det som de hade känt sig tacksamma för. Den andra gruppen skulle notera stressande eller besvärliga situationer, och den tredje gruppen skulle skriva upp händelser som på något sätt hade påverkat dem.

De som fick i uppgift att skriva om tacksamhet blev mer vakna för det som gav upphov till tacksamhet. ”Att jag överhuvudtaget vaknade i morse”, ”vänners generositet”, ”att Gud ger mig styrka att övervinna svårigheter”, ”att jag kan lyssna på min favoritmusik när jag vill” är exempel på deras svar. Personerna i denna grupp visade sig även vara snabbare på att upptäcka och reagera i situationer där de kunde vara andra människor till hjälp. De blev även mer alerta, entusiastiska, optimistiska, energiska och beslutsamma än medlemmarna i de andra två grupperna.

13

De som fick öva i tacksamhet sov bättre, motionerade oftare, och nådde oftare personliga mål, exempelvis att äta mer nyttigt, studera, utveckla en relation och så vidare. De visade sig även fungera som en inspirationskälla för människor i sin omgivning, som i sin tur började visa tacksamhet och generositet. Ökad förmåga att reflektera över livet var också bland de positiva effekter som kunde konstateras jämfört med personerna i de övriga grupperna.

Allt tyder på att tacksamhet gör gott. Ju mer vi tackar, desto mer upptäcker vi att det finns mycket att vara tacksam för. Tacksamhet är också smittsam. Om vi delar med oss av den, kan den sprida sig hur långt som helst.

14

14

17

Se med tacksamhetens ögon det finns tusen skäl att vara tacksam om man ställer in sig på att se dem. När detta blir uppenbart får livet en ny lyster.

Tacksamhet är påtaglig och konkret. Det är svårt att känna sig tacksam för något som man tror ska hända. Det är inte heller lätt att känna sig djupt tacksam för något som är främmande och avlägset, en fågelsort som nyligen upptäckts i Brasiliens regnskog, till exempel.

Att verkligen se de tulpaner som man köpt på Coop är en utmaning som ligger närmare till hands. Det förutsätter att vi kan lära oss att stilla oss och se det vanliga livet med nya ögon. Jag tror att det är tacksamhetens hemlighet; att låta sig drabbas av det ordinära och aldrig ta någonting för givet. Det är enkelt men det är inte alltid lätt.

Gåvan att se med tacksamhetens ögon står inte i samband med vad man har för status, hur mycket man tjänar eller vad för sorts 17

19

uppväxt man haft. Jag har träffat många som utåt sett har väldigt mycket att tacka livet för, men som trots det inte verkar känna ett uns av tacksamhet.

De som lever i tacksamhetens tecken har däremot lyckats föra en tacksam attityd in i hjärtat av sin existens, allt världens elände till trots. De vet att ta dagen som den kommer även de gånger då det är tungt och mödosamt att leva. Erfarenhet har visat dem att även smärtsamma erfarenheter för något gott med sig, har något att lära oss om livet om vi orkar stå pall.

De har också klart för sig vilken enorm betydelse vi människor har för varandra. Tänk på alla personer som under årens lopp har varit med och format ditt liv. Vi kommer inte särskilt långt för egen maskin. Tacksamhet sker i relation: till andra, till världen och till ”något större”. Först och främst är det en hållning, ett helhjärtat ”Ja!” till allt som livet har att ge. ”Ingen lycka utan tacksamhet”, lyder ett arabiskt ordspråk. Så tror jag att det är. Men lycka tycks lysa med sin frånvaro hos oss.

I västvärlden är vi materiellt sett rikare än någonsin. Ändå är det uppen­bart att vi inte har det så bra som vi vill tro. Det är något som gnager inombords. Något som inte lämnar oss i fred och som tyder 19

på ett bottenlöst hål som inte kan fyllas med pengar, privilegier eller prestige. Vi är inte nöjda, vi vill ha mer. Och ju mer vi får, desto mer behöver vi för att känna oss nöjda.

När ska vi lära oss att mesta möjliga inte är lika med bästa möjliga? Tvärtom är det mycket som talar för att vi känner oss mindre lyckliga nu än förr. Lyckokurvan följer alltså inte välståndet. Stackars oss vilsna homo sapiens som är så ofattbart mycket rikare än de allra flesta här på jorden, men som mitt i vårt välstånd lider brist på det som vi inte kan köpa: själsfrid och lycka.

Kan vi någonsin bli helgjutna, lyckliga människor om vi inte förmår se en mening med livet som sträcker sig längre än till personlig tillfredsställelse? Är det möjligt att kliva av vårt ekorrhjul? Ja, jag tror det. Att se med tacksamhetens ögon är ett bra sätt att börja.

20