9789144110325 by Smakprov Media AB

Samverkansskicklighet Fรถr personlig och organisatorisk utveckling

pl.

Cecilia Bjursell, Peter Dobers och Anna-Carin Ramsten

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39069 ISBN 978-91-44-11032-5 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2016 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin, Signalera Printed by GraphyCems, Spain 2016

INNEHÅLL

Författarpresentation 7 Förord 9

1 Samverkan vid svenska lärosäten 13

2 Kampen om samverkan 17 En kort tillbakablick 17 Samverkan som folkbildning 18 Samverkan som forskningsinformation 19 Samverkan som tillväxtmotor 20 Definitioner av samverkan 22 Aktuell debatt 25 Forskningsfinansiärers perspektiv på samverkan 26 Utvärdering av forskningens genomslag 27 Lärosätets perspektiv på samverkan 29 Organisering av samverkan vid lärosäten 30 Samverkan – för vem? 31 3 Att samverka med forskare och lärare 33 Behov av individperspektiv i samverkan 34 Positiv inställning till samverkan 35 Forskningsledare kommer till tals om samverkan 36 © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

Innehåll

Samverkan inom och mellan organisationer enligt forskare och lärare 37 Enkelriktad och dubbelriktad samverkan enligt forskare och lärare 39 Samverkan som mål eller medel enligt forskare och lärare 40 Värdering av samverkan i akademin 41 Belöningssystem vid ett lärosäte 44 Jämlikhet och mätmodeller 45 Samverkan – en metodfråga 47 Bisysslor och samverkan 50 Heltidssysselsättning genom tjänstekombinationer 50 Bisysslor ger nya nätverk 51 Akademiskt entreprenörskap 51 Individers förmåga att samverka 51 4 Samverkansskicklighet 55 Från vetenskaplig skicklighet … 56 … till pedagogisk och vetenskaplig skicklighet … 56 … till samverkansskicklighet, pedagogisk och vetenskaplig skicklighet 57 Definition av samverkansskicklighet 57 Meritportfölj för samverkansskicklighet 61 Meritportföljens mervärde 62 Ställningstaganden och grundsyn på samverkan 63 Skicklighet uttryckt i praktiken 64 Kategorier för samverkansmeriter 65 Uppdragsforskning och FoU-arbete 66 Förmedling av forskningsinformation 66 Populärvetenskaplig produktion 67 Råd, nämnder och nätverk 67 Ledarskapserfarenhet 68 Yrkesskicklighet (klinisk, konstnärlig, teknisk, övrig) 69 Externa medel 70 Interaktiv forskning 70

Innehåll

5 Att styra och leda samverkan 73 Samverkan som strategisk potential 74 Från strategi till handling 75 Strategisk nivå 76 Ramar för anställning 77 Individuell dokumentation 78 Styrdokument: anställningsordning 79 Lärarkategorier 81 Bedömningsgrunder 83 Styrdokument: bisysslor 88 Styrdokument: meritportföljer och cv-mallar 90 En kompetenskarta för rekrytering 91 6 Framtiden för samverkan 95 Samverkansmani 95 Värdet av samverkan 96 Mäta samverkan 96 Samverkan på svenska – forskning på engelska 97 En akademiker i omvandling 97 Referenser 99

Bilagor 103 Bilaga 1 Källförteckning dokumentstudie 105

Jönköping University 105 Kungliga Tekniska högskolan 106 Linköpings universitet 107 Lunds universitet 107 Mälardalens högskola 108 Stockholms universitet 109 Sveriges lantbruksuniversitet 109 Umeå universitet 110 Uppsala universitet 111 © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

Innehåll

Bilaga 2 Intervjustudien 113 Bilaga 3 Förekomsten av begreppet samverkan i anställningsordningen 117 Bilaga 4 Bedömningsgrunder i anställningsordningen 119 Bilaga 5 Bisysslor 123 Bilaga 6 Samverkan i lönekriterier 135 Sakregister 137

KAPITEL 3

Att samverka med forskare och lärare

Forskares och lärares engagemang är en förutsättning för produktiv, lång siktig och hållbar samverkan. Ur ett verksamhetsperspektiv kan det handla om att balansera olika aktörers förväntningar på vad samverkansuppgiften bör handla om och vad den ska leda till. I det omgivande samhället kan det finnas en diffus uppfattning om verksamheten vid ett lärosäte. Inom den akademiska organisationen är det inte alltid klart vilka förutsättningar som gäller för fors kare och lärare när de går in i ett samverkansuppdrag.

Många forskare och lärare har redan lång erfarenhet av forskning och utbildning i samverkan.1 Den förändring som pågår nu handlar om en rörelse från att samverkan har vilat på enskilda individers initiativ till att det blir en strategisk fråga för lärosätet, vilket innebär en ökad formalisering och större projekt där många aktörer ingår. Som vi nämnde i föregående kapitel finns det få studier som har fördjupat sig i forskares och lärares syn på samverkan. Syftet med det här kapitlet är att lyfta fram lärosätets förutsättningar för samverkan med hänsyn till forskarens och lärarens perspektiv, och vi kommer att gå igenom anställdas uppfattningar, aktiviteter och erfarenheter av samverkan. Texten ägnas åt att diskutera synen på samverkan, hur samverkan värderas och dess meritvärde, samt reflektioner kring individers förmåga och möjligheter att samverka.

1 Benner & Sandström, 2000; Wahlbin & Wigren, 2007.

3 Att samverka med forskare och lärare

Denna redogörelse bygger till stora delar på en empirisk studie som genomfördes av författarna hösten 2014 (se bilaga 2).2

Behov av individperspektiv i samverkan Om samverkan avser gemensamma insatser i forskning och utbildning finns det ett stort behov av att lyfta fram forskares och lärares möjligheter till och erfarenheter av samverkan. Ett hinder för samverkan är just den klyfta som kan finnas mellan lärosätets personal och samverkande organisationer i termer av förväntningar och förståelse för varandras verksamheter. Följande citat från en forskningsledare beskriver hur det finns en känsla av att vara missförstådd och att inte se hur annan verksamhet kan bidra och docka in i de egna aktiviteterna. Vi kan ta lärarexemplet där lärarna säger att det inte finns någon relevant forskning, den är för svår, partiell och så vidare. På forskarsidan så står man på andra sidan diket och tycker att lärarna verkar helt ointresserade och ”vi forskar på jätteviktiga saker som de aldrig läser och de tycker inte att fortbildning är viktigt”. I det här diket kan man tänka sig att [lärosätet] står med en brandslang och sprutar ut forskningsinformation som bara dyker rakt ner.

Citatet uttrycker också en frustration över att de så kallade samverkans insatser som sker vid ett lärosäte verkar bygga på en idé att om de bara får kännedom om det vi gör så kommer allt att lösa sig. För att samverkan ska fungera väl är det viktigt med enskilda individers engagemang och det är ”långt ut i verksamheten” som detta engagemang ger effekter. Mycket av de svenska universitetens handlingsberedskap finns långt ut i verksamheten, buren av akademiska lärare i ämnesmiljöerna. En samverkans uppgift som inte finns där blir sannolikt ganska svag.3

2 En intervjustudie genomfördes under hösten 2014 vid tre lärosäten: Jönköping University, Linköpings universitet och Mälardalens högskola. Intervjuerna har skett med 31 seniora ämnesföreträdare, forskningsledare och centrumansvariga som har lång erfarenhet inom akademin och dessutom representerar forskargrupper inom olika ämnesområden. De tre lärosäten som ingår i studien har en orientering mot samverkan som ett strategiskt viktigt område. Se även bilaga 2. 3 Benner & Sörlin, 2015, s. 21.

3 Att samverka med forskare och lärare

För att kunna stödja samverkan ute i verksamheten måste det finnas en kännedom om de förhållanden som råder för forskare och lärare i vardagen. Trots att det finns många områden som kan behöva diskuteras och ändras, är många forskare och lärare i grunden positiva till samverkan.

Positiv inställning till samverkan Inställningen till samverkan bland forskare och lärare vid svenska lärosäten är mycket positiv, och många deltar i samverkansaktiviteter av olika slag. I en studie från 2007 konstaterades att hälften av de tillfrågade hade tipsat en student om arbete, var tredje rekryterade gästföreläsare och lika många fick lönearvode från annan än sitt lärosäte, var fjärde förmedlade studenter för att lösa organisationers problem och lika många deltog i uppdragsforskning, var femte arbetade tillsammans med extern part, en av sex medverkade i media och lika många drev eget företag. Under 2006 startade 2,5 procent företag, 1,8 procent sökte patent och 0,29 procent sålde licens från patent som de ägde.4 Trots detta verkar det finnas en känsla av att svenska lärosäten inte samverkar i tillräcklig utsträckning. Under den tid som gått sedan rapporten kom har det dessutom skett en förändring i styrning på lärosäten, och det finns ett ökat intresse från statligt håll att införa prestationsbaserade styrmodeller. Det här kommer att påverka möjligheten att ägna sig åt samverkan. I en ny studie som genomfördes 2014 visar det sig att forskare och lärare fortfarande ser på samverkan som något positivt.5 Jag tänker på att det är ett mycket brett begrepp. För mig är det ett positivt begrepp. Samverkan för mig är att man jobbar tillsammans mot ett gemensamt mål eller har något gemensamt syfte som man jobbar emot.

Samverkan är i sin enklaste form ett vitt begrepp som handlar om att tillsammans med andra uppnå gemensamma mål. Forskare och lärare ser många potentiella fördelar med att arbeta tillsammans med andra på olika sätt. Genom samverkan med olika parter kan en helhetssyn uppnås som bidrar till höjd kvalitet på forskning och utbildning. 4 Wahlbin & Wigren, 2007. 5 Se bilaga 2.

3 Att samverka med forskare och lärare

Samverkan i forskning kan vara ett sätt att fånga upp relevanta problemställningar och hålla sig uppdaterad gällande utvecklingen på ett område. Olika aktörer bidrar med olika former av resurser och kompetenser för att utveckla kunskap inom ett område. På vissa områden, inte minst det tekniska, kan det vara så att industrin ligger före forskningen i utvecklingen, och det är viktigt för utbildningen att denna kunskap kommer in i det akademiska systemet. Ibland är samverkan till och med en förutsättning för att kunna bedriva forskning eftersom forskningsfinansiärer kräver att flera organisationer ska finnas med i ett projekt för att de ska avsätta medel till forskning. Samverkan i utbildning kan handla om att externa parter finns med i planering och utveckling av utbildningsinnehåll på en kurs eller ett program. I en pågående utbildning kan olika samverkansaktiviteter bidra till att erbjuda ett arbetslivsperspektiv. Det kan också handla om utbildningsuppgifter med anknytning till ett praktiskt problem, gästföreläsningar och olika former av praktik eller verksamhetsförlagd utbildning. Verksamheten vid våra lärosäten är stadd i förändring och detta gäller även inom området samverkan. Ett exempel är att det pågår en förändring i synsätt, där samverkan har gått från att vara den så kallade ”tredje uppgiften” till att samverkan förväntas vara en integrerad del i forskning och utbildning. Behovet av samverkan ser dock olika ut inom olika ämnes områden och man kan fråga sig vad som egentligen avses när man pratar om samverkan.

Forskningsledare kommer till tals om samverkan På ett generellt plan handlar samverkan om att en grupp individer arbetar tillsammans för att uppnå ett gemensamt mål. Graden av närhet i utbytet mellan parter kan vara ett sätt att definiera samverkan. Utifrån de intervjuer som har genomförts med forskningsledare vid tre lärosäten framkom olika sätt att bedriva samverkansaktiviteter i en akademisk organisation. Här kommer vi att ta upp deras syn på samverkan inom och mellan organisationer, enkelriktad och dubbelriktad samverkan och samverkan som mål eller medel. Det är intressant att notera att hur forskare och lärare definierar samverkan skiljer sig åt från bilden av samverkan som förekommer i det omgivande samhället. 36

3 Att samverka med forskare och lärare

Samverkan inom och mellan organisationer enligt forskare och lärare I uppdraget för lärosätet beskrivs samverkan som det som sker med det omgivande samhället. En tolkning av detta är att samverkan primärt rör relationer mellan forskare och lärare och andra professioner utanför a kademin. Det omgivande samhället inkluderar därmed inte andra aktörer inom akademin. Inom lärosätet förekommer ofta en bredare syn på vad samverkan kan vara, och en viktig samverkansform är det utbyte som sker med andra forskare och lärare, det vill säga inom- och flervetenskaplig samverkan (se figur 3.1). Inom- och flervetenskaplig samverkan avser exempelvis samförfattande, gemensamma forskningsprojekt som sker ämnes- och/eller organisations överskridande eller utbildningsutbyten. Samförfattande med forskare och lärare vid andra lärosäten nationellt och internationellt uppmuntras ofta av ledningen vid ett lärosäte. Att aktivt delta i forskarsamhället är viktigt för forskningsområdets framväxt såväl som för individens egen kunskaps utveckling. Det är också en förutsättning för att lärosätet ska kunna ge ett gott bidrag i tvärsektoriell samverkan. Formen för samverkan och vilka som deltar är situationsberoende. Om utgångspunkten är till exempel förbättringar inom vård och omsorg så påverkar det konkreta problemet hur arbetet kommer att se ut och organiseras. För att förstå en social situation kan en kombination av medicinska, psykologiska och sociologiska perspektiv skapa en helhetsbild som utgångspunkt för konkreta förändringar. Om vi vill förbättra äldreboenden eller någonting annat, då handlar samverkan om att kunna beakta så mycket som möjligt av verkligheten. (…) Det duger inte att jobba med bara medicin eller bara psykologi eller bara sociologi när man håller på med människor. Det blir fragmentariskt och rent intellektuellt blir det lätt lite enfaldigt om man ska lägga tolkningsraster över verkligheten från en enda ingång. Att se allt i psykologiska termer eller politiska termer eller medicinska termer, det blir bara enfaldigt om du frågar mig. Så samverkan står för mycket som är gott. Helheter. Riktiga kunskaper.

Det är inte alla problem som kan lösas med ett sådant arbetssätt, men när det är lämpligt kan samverkan alltså ge nödvändiga helhetskunskaper. © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3 Att samverka med forskare och lärare

Den egna organisationen

Andra organisationer

Tvärsektoriell zon

Flervetenskaplig zon

Inomvetenskaplig zon

Den enskilda forskaren– läraren Figur 3.1 Samverkanszoner ur forskares och lärares perspektiv.6

I figur 3.1 illustreras samverkanszoner där forskaren och läraren kan vara aktiva. Det handlar om inomvetenskapliga, flervetenskapliga och tvärsektoriella möten. Dessa möten kan dessutom ha karaktären av intern och extern samverkan. Ett exempel på en intraorganisatorisk flervetenskaplig samverkanszon är ett projekt där forskare eller lärare från olika discipliner, men från samma lärosäte, ingår. Ett exempel på en interorganisatorisk tvärsektoriell samverkanszon är ett projekt där en forskare eller lärare ingår i en grupp med andra professioner från olika organisationer utanför akademin.

6 Bjursell, 2015.

3 Att samverka med forskare och lärare

Enkelriktad och dubbelriktad samverkan enligt forskare och lärare Trots de förändringar som pågår, finns det forskare och lärare som lever kvar i föreställningen om samverkan som den ”tredje uppgiften”, där betydelsen är att det ska ske en förmedling av kunskaper från lärosätet till det omgiv ande samhället snarare än en gemensam kunskapsutveckling. Följande citat visar hur en forskningsledare i samhällsvetenskap likställer samverkan med tredje uppgiften och spridning av kunskaper. Jag tänker väldigt mycket på det här med tredje uppgiften, alltså när man jobbar i en akademisk miljö ska man samverka och nå ut i samhället på olika sätt.

Samverkan som den tredje uppgiften har ofta en karaktär av enkelriktad kunskapsspridning; det är forskaren eller läraren som ska ut i samhället för att dela med sig av sin kunskap. Kunskapsspridning, som en enkel riktad variant av samverkan, kan handla om exempelvis föreläsningar eller populärvetenskapligt skrivna texter. Kunskapsspridning kan ske inom alla ämnesområden, men inom vissa områden är det den dominerande formen av samverkan. Ett sådant område är till exempel statistik, där det finns en stor efterfrågan på dessa kunskaper, både internt på högskolan och externt hos olika kommuner, myndigheter och företag. En forskningsledare i statistik uttrycker att det finns ett sug efter statistiska kunskaper men att dessa samverkansinsatser inte ger något tillbaka till den egna kunskapsutvecklingen. Vi samarbetar väldigt mycket och folk är mycket beroende av oss, av vår kunskap. Internt ingår den statistiska kunskapen i utbildningar (…) och vi håller kurser och ger råd. Sedan är det utåt, med samhället såklart. Ibland så håller vi föreläsningar i skolor, ofta på uppdrag från kommunen. Hos stora företag som Volvo kan vi hålla kurser i kvalitetskontroll. (…) Så som statistiker ger vi, fast vi får sällan tillbaka. Det är den sortens samverkan eller samarbete. Ensidigt.

Citatet uttrycker alltså en enkelriktad samverkan där statistiker förväntas ge men inte får något tillbaka. Den gemensamma kunskapsutvecklingen är annars något som ofta betonas i samverkan, inte minst på det tekniska området. Det handlar då om en dubbelriktad samverkan där parter bidrar © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3 Att samverka med forskare och lärare

med olika kunskaper och kompetenser. Samverkan får då karaktären av en långsiktig, framväxande process där partner har både gemensamma och enskilda målsättningar. Lärosätets särskilda intresse i detta arbete kan handla om de vetenskapliga resultaten, utbildning av doktorander och intressanta studieobjekt. Samverkan förekommer alltså både i enkelriktad och dubbelriktad form. Kunskapsspridning får ofta en mer enkelriktad karaktär medan kunskapsutveckling kräver ett långsiktigt och djupare samarbete. Skillnader mellan vetenskapliga områden

Samverkan betyder olika saker inom olika vetenskapliga områden och forskningstraditioner. Det kan också finnas en skillnad beroende på ansats. En vanlig uppfattning är att i tillämpad forskning är samverkan en förutsättning för att genomföra sitt arbete, medan i grundforskning kan samverkan handla om att sprida sina resultat efter en färdig studie. Det ska tilläggas att det kan vara relevant att ifrågasätta denna dikotomi mellan tillämpad forskning och grundforskning, eftersom tillämpning och grundforskning kan vara integrerade och korsbefrukta varandra.

Samverkan som mål eller medel enligt forskare och lärare I och med forskningsfinansiärernas ökade krav på att samverka, speciellt inom tillämpad forskning, är det allt viktigare att få med externa parter i forskningsprojekt. Samverkan har i många fall kommit att bli en förutsättning för att kunna genomföra forskningsprojekt. En forskningsledare på det tekniska området påpekar att för att kunna skapa nytta, sprida information och utveckla idéer måste industrin stå på din sida. Du kan inte få medel i dag om du inte har industrin på din sida och som medfinansierar dina projekt. Så vad jag tänker på när jag hör begreppet samverkan det är ju att det vi gör ska tillämpas. Det är att skapa nytta, det är att sprida information, att utveckla idéer gemensamt, att det är behovsmotiverat, att utbyta tankar och idéer kring olika ändamål.

Att kräva medfinansiering och arbeta i samverkan är inte nytt, och den snabba utvecklingen på det tekniska området skapar en medvetenhet om 40

3 Att samverka med forskare och lärare

att det inte går att stå utanför samhället. Det är ett accepterat, men även påbjudet, synsätt att utveckling främjas av att olika grupper samverkar där intresse finns inom ett gemensamt område. Kopplingen till forskningsfinansiering riskerar dock att förvränga betydelsen av samverkan, från att se samverkan som en ansats och ett medel för att nå framåt i kunskapsutvecklingen, till att samverkan i sig blir ett mål för att kunna erhålla forskningsfinansiering. Ett exempel är om samverkan läggs till i en studie för att det är ett krav från forskningsfinansiären, oavsett om det krävs samverkan eller inte för att komma fram till ett resultat.

Värdering av samverkan i akademin Belöningssystem inom ett lärosäte påverkar utrymmet och viljan hos anställda att agera i ena eller andra riktningen. Därmed är den värdering som sker av samverkan betydelsefull för att förstå individers val att engagera sig i samverkansaktiviteter. Det finns olika tjänstekombinationer för anställning vid ett lärosäte, men en grundmodell är att individen har anställning som lärare och söker medel för att bedriva forskning. Många arbetar alltså både med forskning och undervisning. Ibland kan ett forskningsprojekt integreras i undervisning, men vanligtvis innebär det att två olika sysslor ska kombineras. ”Köpa sig fri från undervisning”

Uttrycket att ”köpa sig fri från undervisning” förekommer ibland i den akademiska världen och det är intressant att fundera närmare över detta uttryck. Sedan några år tillbaka har många lärartjänster som tidigare innehöll en andel forskning ändrats, så att i grunden handlar det om att anställda har en heltidstjänst som lärare, och för att kunna forska läggs omfattande resurser vid svenska lärosäten på att söka externa medel för forskning och med dessa ”köpa sig fri från undervisning”. Att forska är attraktivt för anställda vid ett lärosäte. En anledning är att en hundraprocentig lärartjänst i realiteten oftast innebär en mycket tyngre arbetsbörda än de schemalagda timmarna. En annan anledning är att disputerade lärare kan och vill ägna sig åt kunskapsutveckling. En tredje anledning är att befintliga belönings- och karriärssystem inom ett lärosäte är inbäddade i en

3 Att samverka med forskare och lärare

kultur där forskning och dess resultat värderas högst, trots att den formella linjen numera är att vetenskaplig skicklighet ska vara likställd med pedagogisk skicklighet. Hur påverkar detta samverkan? Inom vissa områden är samverkan en förutsättning för att kunna forska i och med att forsknings finansiärer kräver samverkan, medan på andra områden kommer samverkan att bli ytterligare en aktivitet som konkurrerar med forskningsansökningar och forskningspubliceringar.

När en forskare och lärare vill göra karriär är det framför allt forskningsmeriter som värderas och belönas, även om vetenskaplig skicklighet ska vara likställd med pedagogisk skicklighet. Det sker sakta en förändring på detta område, till att inkludera andra bedömningsgrunder, men detta får ses som ett långsiktigt arbete. Vi återkommer till olika bedömnings grunder längre fram i boken. Det finns i dag en rangordning av olika sorters forskningspublikationer, där publicering i en vetenskaplig journal placeras högst. Att erhålla externa medel är meriterande, antingen som direkt merit eller indirekt eftersom dessa medel ger möjlighet att skapa tid för att publicera vetenskapliga texter. Den pedagogiska skickligheten anses viktig ur ett karriärperspektiv, men det finns inga tydliga incitament i belöningssystemet för detta. Nuvarande karriärsystem främjar inte samverkan direkt, även om det exempelvis kan vara meriterande vid individuella lönesamtal. En intervjuad forskningsledare menar att nuvarande system faktiskt motverkar samverkan och lägger fokus på konkurrens mellan lärosäten snarare än att bidra till att lösa problem i samhället. Bekymmersamt, svårt med samverkan i en akademi. En organisation som bygger på att det är de mest meriterade tidskrifterna som man ska publicera sig i. De mest citerade publikationer som räknas. Hela akademin är egentligen riggad för något annat än samverkan. Tragiskt att inte lärosäten kan ha fokus på de mest betydelsefulla frågorna för människor som finns i samhället. Fokus blir i stället på meriter för att kunna klara sig bra på rankingen mellan lärosäten eller mellan forskare.

Den ökade förekomsten av, och trycket från, rangordningar och tonvikt på vissa typer av meriter ändrar också synen på arbetet. Synen på forskar- och läraryrket som ett kall har kompletterats med att det finns karriärforskare 42

3 Att samverka med forskare och lärare

som ägnar sig åt rätt saker för att snabbt förflytta sig uppåt i den akademiska hierarkin. Samverkan har inte varit ett område som har borgat för en snabb karriär. En annan aspekt av värdering av samverkan är att ur lärosätets perspektiv blir det viktigt att det gemensamma arbetet inte enbart ska leda till att exempelvis ett företag utvecklar sina produkter eller processer. Det måste också finnas utkomster för lärosätet för att undvika en situation där en forskare eller lärare, men även lärosätet, förväntas stå till tjänst utan att få något tillbaka. I följande citat påpekar forskningsledaren att det kan finnas förväntningar från det omgivande samhället att lärosätets anställda alltid ska ställa upp vid förfrågan, men säger också att det måste finnas ett ömsesidigt intresse om en anställd ska gå in i ett samverkansprojekt. Jag är inte så glad för projekt som dränerar oss på tid och pengar, som hellre kunde eller borde gått till exempelvis forskning och vetenskaplig publicering. Jag tycker att det måste vara en win-win-situation. Vi kan ge någonting men vi måste också få någonting tillbaka.

En stor skillnad i samverkansprojekt, och som delvis kan förklara att ingå ende aktörer upplever sig få ut olika mycket, är tempo och tidshorisonter. Problemlösning i en verksamhet kan ske på några månaders sikt, men för forskaren tar sedan det akademiska arbetet vid med att skapa vetenskapliga texter, och ofta hamnar detta utanför den ordinarie projekttiden. En vetenskaplig artikel i en högt rankad vetenskaplig tidskrift kan ta många år innan den slutligen blir accepterad och publicerad. En anledning är det system av kollegial kvalitetsgranskning som sker vid flera tillfällen innan publicering. I ett samverkansprojekt kan det dessutom finnas behov av att, utöver vetenskapliga artiklar, skriva rapporter och böcker på svenska eller att presentera resultat på andra sätt (bild, video, produkt och liknande). En diskussion om hur resultat värderas i det akademiska karriär- och belöningssystemet i relation till arbetssätt där samverkan ingår är på sin plats.

3 Att samverka med forskare och lärare

Belöningssystem vid ett lärosäte Belöningssystem kan se olika ut vid olika lärosäten, och inom ett lärosäte finns det varianter vid olika institutioner och avdelningar. De två grundläggande indikatorerna ”vetenskaplig publicering och citering” samt ”erhållande av externa medel” finns dock ofta med och har en central roll i belöningssystem vid svenska lärosäten. Anledningen är att det övergripande statliga systemet utgår från de här två indikatorerna. Finansiering av lärosätens verksamhet kommer från tre huvudsakliga källor: basanslag direkt till lärosätet, anslag från de statliga forskningsfinansiärerna och anslag från övriga finansiärer. Av basanslaget fördelas 10 procent utifrån prestation baserat på de två övergripande indikatorerna vetenskaplig publicering och erhållande av externa medel.7 Trots att de prestationsbaserade modellerna fördelar en mindre mängd av det totala anslaget har det fått en stor effekt på trycket att ansöka om forskningsmedel. Flera forskare har påpekat att det finns stora risker med nuvarande belöningssystem, eftersom det kan ge snedvridningseffekter och ge upphov till ett introvert fokus i akademiska organisationer.8 En ökad konkurrens i ansökningsförfarandet innebär att mycket tid läggs på att skriva ansökningar i stället för att ägna sig åt forskning.9 En studie har visat att om samverkansaktiviteter överskrider 40 procent av arbetstiden eller om undervisning överskrider 25 procent av arbetstiden, kommer det att påverka vetenskaplig publicering negativt.10 Det finns även andra aspekter som bör diskuteras vid utveckling av ett prestationsbaserat fördelningssystem vid ett lärosäte,11 exempelvis: • Prestationsbaserade fördelningssystem som motverkar samverkan

med industrin och tillämpning av forskning.

• Jämlikhet och excellens är samhällsvärden som kan skapa

spänningar i forskningspolicy.

7 Regeringskansliet, 2006. 8 Hicks, 2012; Benner & Sandström, 2000. 9 Auranen & Nieminen, 2010. 10 Miller, Coble & Lusk, 2013. 11 Hicks, 2012.

3 Att samverka med forskare och lärare

• Prestationsbaserade forskningsmedelstilldelningssystem kan hindra

nytänkande, innovation och intellektuell variation eftersom de tenderar att bedöma akademisk kvalitet i förhållande till hur väl de stöder redan etablerade vetenskapliga paradigm. • Bidraget till nationell och kulturell identitet kan minska om systemet fokuserar på den internationella nivån. Det ökade trycket på ansökningar om forskningsmedel har påverkat hur enskilda forskare och lärare ser på betydelsen av att samverka. Det är också svårt för enskilda forskare och lärare att göra motstånd mot nuvarande system, eftersom det ofta fungerar så att den som inte accepterar spel reglerna, inte får vara med och spela.

Jämlikhet och mätmodeller Hur ett system för bedömning av samverkansprestationer kan se ut i det akademiska systemet är som sagt en aktuell fråga. Den utgår från viljan att kunna göra uppföljning och utvärdering av verksamhetens genomslag. Det är dock flera av de intervjuade forskningsledarna som menar att det inte är självklart att samverkan ska bedömas. En intervjuad forskningsledare menar att det är svårt att jämföra olika sorters samverkansaktiviteter, som exempelvis förmågan att dra in externa medel och förmågan att genomföra utveckling i en organisation. Ska man bedöma samverkan? Varför ska man bedöma den? Svårt. Man samverkar på så olika sätt. Resultaten blir svåra att jämföra. Någon är bra på att fixa pengar. Andra är bra på att samarbeta med skolor. Hur ska man mäta dem mot varandra?

Svårigheten med bedömningar handlar om de vanliga riskerna med förenklingar av verksamheter, såsom olika utgångspunkter för jämförelsematerialet eller risken att mätningar landar på områden som är enkla att mäta i stället för det som är intressant att bedöma för att det förbättrar verksamheten. En annan svårighet rör möjligheten för olika samhällsaktörer att delta i samverkansprojekt utifrån att de inte har nödvändiga finansiella medel. Externa aktörer förväntas inte alltid att bidra med finansiering, utan deras © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3 Att samverka med forskare och lärare

bidrag kan räknas som ”in-kind-tid”, det vill säga att deras arbetstid räknas som medfinansiering. Det kan likväl vara svårt nog att avsätta arbetstid för annat än löpande verksamhet hos mindre aktörer, vilket följande uttalande från en av forskningsledarna illustrerar. En annan fråga är det här med medfinansiering eller in-kind-finansiering. Det är ett lite orättvist mått eftersom det kan vara så att man har ett jättebra forskningsprojekt tillsammans med Alla kvinnors hus, men de har inga resurser att lägga in, så de kan inte lägga in någon in-kind-tid [i en ansökan]. Medan i andra projekt, som testkörning av JAS, ser det helt annorlunda ut. Alla väldigt kostnadskrävande och kommersiellt intressanta forskningsprojekt blir då plötsligt viktiga ur ett forskningsperspektiv när man räknar medfinansiering.

I en budget för testkörning av stora teknikprojekt innebär ett samverkansprojekt en mycket liten del i förhållande till den totala budgeten, medan i ett forskningsprojekt med en ideell organisation blir det svårt att få ideella krafter att lägga tid på annat än organisationens huvudändamål. Ett för stort tryck på att belöna hur mycket externa medel som dras in till lärosätet kan i värsta fall få konsekvensen att forskare söker sig till stora organisationer med starka finanser. Lärosätets belöningssystem, och dess konsekvenser, blir då ett demokratiskt problem. När ett lärosäte satsar på strategisk samverkan sker samma slagsida åt en viss typ av organisationer. Ur ett jämlikhetsperspektiv får då sam hällets aktörer olika tillgång till lärosätets kompetens, och den kunskap som utvecklas är begränsad till de områden där det finns stark finansiering. Som en motvikt till detta finns det exempel på plattformar där lärosätet satsar egna resurser för att komma bort från denna ensidighet i forskningsfinansieringen. Ett annat finansiellt hinder kan vara det stora kostnadspåslaget som krävs vid ett lärosäte och som går till administration. I extrema fall kan mer än hälften av forskningsbudgeten gå till den övergripande administrationen. Ett förslag som framkom i intervjuerna med forskningsledare var att lärosätet skulle erbjuda stöd i förväg snarare än belöning i efterskott. Det kan handla om enkla saker som att få en resa betald eller att kunna delta vid konferenser och nätverksmöten. En åsikt bland många forskare är att det måste finnas volym i forskningen för att nå god kvalitet: ”Volym ger kvalitet”, som en av forskningsledarna uttryckte det. Det är alltså svårt att 46

3 Att samverka med forskare och lärare

på förhand bedöma var de intressanta och givande resultaten kommer att dyka upp, utan det handlar om att satsa brett och sedan se var träffarna uppstår. Forskningsledarna tar i intervjuerna också upp den aktuella diskussionen om att mäta genomslag (impact) i stället för produkter. Väldigt generelIt kan man säga att i stället för en rent kvantitativ ansats där produktion mäts i antal publikationer i Web of Science12 skulle en ny modell handla om att se vilken betydelse det som utvecklas vid ett lärosäte har för samhället och dess aktörer. Många sneglar på det brittiska systemet, men att bara föra in ett nytt system löser inte problemet. Det måste till en diskussion om vad vi menar med genomslag och vad det är vi vill uppnå med ett system, vilket en av de intervjuade forskningsledarna påpekade. Frågan är när man ska börja mäta ”impact”. I England mäter man ”impact” men utifrån vems perspektiv? Vi måste problematisera det. Om jag skriver en bok som har stor betydelse för 100 eller en katalogtext för en utställning som ses av 100 000. Kvalitet och kvantitet.

Frågan om kvantitet versus kvalitet återkommer ständigt i granskningssystem. Ska vi anpassa oss till systemet eller ska systemet anpassas till oss? Akademins kvalitetssystem bygger traditionellt på kollegial bedömning, det vill säga att kollegor inom professionen läser, bedömer och diskuterar den produktion som sker. I samverkan kan detta tröga och långsamma system upplevas som förändringshämmande och utvecklingsfientligt, men det är en viktig del av den akademiska kulturen, och även om det säkert går att höja takten något, så är det ett sätt att kvalitetssäkra produktionen. Tankar tar tid.

Samverkan – en metodfråga Som har nämnts tidigare finns det en positiv laddning i begreppet samverkan, och det finns därmed också en risk att samverkan kan tolkas som en universallösning. För att undvika detta kan man ställa sig frågan om samverkan styr hur problemet ser ut, eller om problemet styr hur samver-

12 Web of Science är den databas som för närvarande används för bedömning av vetenskaplig produktion.

Cecilia Bjursell, ekon.dr, är verksam som centrumledare för Encell – Nationellt centrum för livslångt lärande vid Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping University. Peter Dobers, fil.dr, är professor i företagsekonomi vid Södertörns högskola, var dekanus för fakultetsnämnden vid Mälardalens högskola 2011–2013 och är dekanus för fakultetsnämnden vid Södertörns högskola 2016–2019. Anna-Carin Ramsten, fil.dr, är verksam vid rektors kansli och Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier vid Linköpings universitet. Hon arbetar som utredare och projektledare för nationella och lokala verksamhetsprojekt inom strategisk samverkan.

Samverkansskicklighet För personlig och organisatorisk utveckling Samverkan med det omgivande samhället är en strategiskt viktig fråga för svenska lärosäten. Den här boken avser att förtydliga vad samverkan kan handla om, hur samverkan kan stärkas och hur samverkansskicklighet kan dokumenteras och synliggöras som en merit för forskare och lärare. En gedigen genomgång av styrdokument från nio lärosäten och intervjuer med forskningsledare utgör bas för boken. Fram träder en bild av en diversifierad verksamhet där samverkan redan pågår i många former. Det finns likväl ett behov av att arbeta mer systematiskt med frågan eftersom samverkan tenderar att drivas av enstaka eldsjälar, istället för att vara en naturlig del i verksamheten. Dessutom bör interna belöningssystem granskas eftersom de påverkar forskares och lärares vilja och möjlighet att samverka. I detta sammanhang lyfter författarna frågan om det är dags att inkludera samverkansskicklighet som en förmåga, jämte pedagogisk och vetenskaplig skicklighet. Samverkansskicklighet är framför allt av intresse för personer i ledande position vid ett lärosäte, eller för dem som har med ledningen att göra. Boken kan även vara intressant för rekryteringsgrupper och för dem som söker tjänster och uppdrag vid svenska lärosäten. Art.nr 39069 ISBN 978-91-44-11032-5

studentlitteratur.se

9 789144 110325