9789127141933

FÖRSTELÄRARE

Det går att skapa en skola där alla elever når målen. Bokens tips och praktiska råd lutar sig mot gedigen evidens och beprövad erfarenhet.

Här beskrivs flera verkliga fall där skolutveckling har lett till en positiv förändring. Författaren lyfter frågan om vad som verkligen motiverar elever och lärare att sträva mot bättre resultat. Alla i mål är en handbok som innehåller konkreta checklistor för skolutveckling på alla nivåer, från huvudmannanivå till skolledning och ända ner till undervisande lärare.

Vad ska en förstelärare eller lektor göra? Hur hanterar man sin nya roll gentemot sina kollegor? På vilket sätt kan förstelärarna påverka utvecklingen på en skola positivt? Och vad säger forskningen om detta?

I Förstelärare – En handbok ger Per Kornhall konkret handledning för den som ska arbeta i eller med den nya lärar­roll som Sveriges förstelärare har. Här beskrivs ett flertal användbara och evidensbaserade modeller för hur arbetet som förstelärare kan struktureras. Med hjälp av dessa kan du som förstelärare aktivt bidra till en långsiktig och positiv skolutveckling. Boken innehåller även det stöd du behöver för att motivera dina kollegor, din skolledning och dig själv.

Boken är skriven för dig som arbetar som förstelärare eller lektor, och för dig som på något sätt arbetar med dessa nya lärarkategorier, till exempel som rektor, förvaltningschef eller utbildningsstrateg.

PER KORNHALL

AV SAMMA FÖRFATTARE

PER KORNHALL

FÖRSTELÄRARE EN HANDBOK

Per Kornhall är ett tongivande namn i skoldebatten och har en rik erfarenhet av det svenska skolsystemet både som lärare, undervisningsråd vid Skolverket och som kommunal skolstrateg.

Han har tidigare skrivit flera böcker, bl.a. Alla i mål (Natur & Kultur 2014) och Barnexperimentet på annat förlag.

omslag: niklas lindblad, mystical Garden design omslagsfoto: shutterstock författarporträtt: eva lindblad, 1001bild.se

NOK_KORNHALL_FORSTELARARE.indd Alla sidor

2015-05-11 09:42

Innehåll

Del 1. En vision för svensk skola | 13 Inledning | 15 1. Att vara förstelärare | 26 27 Den främste bland likar 29 En samvetsfråga 30 Tydligt uppdrag 32 Utbildning

2. Att motivera lärare | 33 38 Inre och yttre motivation 40 Delaktighet 40 Utan utmaningar – ingen utveckling 42 Tillsammans med eleverna

3. Varför vetenskap och b ­ eprövad erfarenhet?­ | 44 47 Evidensrörelsen 48 Meta- och litteraturstudier 53 Beprövad erfarenhet 55 Lärarkårens professionalitet och autonomi 57 Evidensinformerad praktik 61 Ovetenskap 68 En kritisk blick

4. Fortbildning som fungerar: Kollegialt lärande | 70 72 Kollegialt lärande – forskningsbakgrunden 84 Syntes av kollegialt lärande 87 Förändringslogik

5. Skolutveckling enligt Helen Timperley | 90 93 Fortbildning som prickskytte 96 En lärande organisation

6. Undervisningen: Läraren, PCK och passion | 99 100 Den skickliga läraren 102 Lär känna din påverkan 106 PCK, ämnesdidaktisk kunskap 110 Klassrumsledning 115 Förväntningar 118 Knyta ihop säcken:

Passion, omsorg, engagemang och intresse

7. Resultat och analys | 120 121 Varför mäta?

124 Den vetenskapliga revolutionen 126 Skapa en positiv utvärderingskultur 129 Utan analys ingen mening 131 Meningsfull analys 135 Ta makten över mätningarna

Del 2 Några modeller | 139 8. Formativ bedömning | 140 142 Felaktig individualisering 145 Vad är formativ bedömning?

147 Nyckelstrategier 149 Återkoppling 150 Synvända

9. Gör dig och dina kollegor synliga: learning och lesson study | 154 156 Learning study 157 Hur går en learning study till?

161 Exempel: planering för en learning study 162 Variationsteori – myror och elefanter 164 Lesson study

10. Handledning och rådgivning | 165 165 Handledning 170 Att vara rådgivare 173 Lektionsobservationer

11. Lektorn | 176 Del 3 Var är vi? | 185 12. Vår moraliska skyldighet | 186 188 Likvärdigheten 192 Samband skola och hälsa 193 Skola och demokratin 195 Det moraliska imperativet

13. Reformens historia och syfte | 197 198 Skapa ett karriärsystem 200 Förordningen 202 Skolverket 203 SKL

14. Hur blev det? | 205 206 Lärarnas Riksförbunds undersökning 2014 207 Facebookgruppen 208 Några förstelärare berättar 216 Inga förstelärare?

15. Problem med reformen | 217 220 Statskontorets kritik 221 Decentraliseringens problematik 222 Vart tog karriären vägen?

223 Ingen tid till uppdraget 225 Belöningsproblem 229 Meritering och ranking av lärare 233 Får man vara kritisk?

234 Problem och möjligheter

16. Lästips | 236 17. Källor | 240

Förord

Förstelärarreformen är en av de största reformerna på flera decennier i svensk skola, med det uttalade syftet att påverka den svenska skolans utveckling. Den här boken vill inspirera och stödja arbetet med skolutveckling, med kollegialt lärande, med forskning och evidens, samt utvecklingen av lärarprofessionen i Sverige. Det är alltså med ett tydligt skolutvecklingsperspektiv boken är skriven.

Efter att ha gått ut gymnasiet tillbringade jag många år med att försöka förverkliga mig själv på olika sätt som inte inbegrep någon akademisk utbildning. Jag brukar citera Fritiof Nilsson Piratens gravsten och säga att »dock bättrade jag mig på det yttersta…«1 och började till sist läsa in en gymnasielärarexamen.

Väl kommen till universitetet märkte jag att jag trivdes och lämnade det inte förrän jag hade fått en doktorsexamen i växtsystematik, utöver min lärarexamen. Jag arbetade därefter som lektor inom gymnasieskolan i sex år, innan jag via ett skolutvecklings1 Författaren Fritiof Nilsson Piratens grav finns på Ravlunda kyrko­ gård på Österlen i Skåne och bär texten: »Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972.«

10 | förstelärare – En handbok

uppdrag hamnade som undervisningsråd på Skolverket, med ansvar för nationella utvecklingsinsatser inom naturvetenskap och teknik.

På Skolverket intresserade jag mig mer och mer för skolutveckling i vidare mening och tyckte mig se att det fanns en tydlig tendens i den forskning och de rapporter jag läste. Det handlade om vikten av klassrumsnära pedagogik, ämnesdidaktik och metodik, men framför allt om hur fortbildning ska konstrueras för att lärare och elever ska ha någon verklig glädje av den. Den bilden stämde dessutom väl med mina egna erfarenheter som lärare. För att få pröva dessa idéer sökte jag mig ut i den kommunala »verkligheten« och arbetade som skolutvecklare i en liten kommun norr om Stockholm. Där skapade jag, tillsammans med rektorerna och lärarna, ett uppskattat utvecklingsarbete. Tyvärr kom jag på kant med kommunledningen, eftersom jag tydligt tog elevernas och lärarnas parti när politiska beslut omöjliggjorde för dem att klara av sitt uppdrag. När jag klagade på att ledningen dessutom försökte begränsa min yttrandefrihet genom att kritisera vad jag skrev i debattartiklar om den svenska skolan, avskedades jag på skäl som Arbetsdomstolen senare underkände.2 Jag arbetar nu som författare, föreläsare och oberoende konsult, bland annat åt EU-kommissionen och Mälardalens högskola. Jag är också medlem i Kungl. vetenskapsakademiens skolkommitté.

I min värld har alla barn, utan undantag, rätt att få uppleva hur kunskap kan förändra deras liv. Skola och undervisning är därför oerhört viktiga, men det är också en spännande, utmanande och komplex verksamhet. Om skolan har jag tidigare gett 2 Jag beskrev vad som hände här: www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ jag-en-visselblasare/ och här: www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ jag-anvande-min-yttrandefrihet-och-blev-uppsagd/.

Förord | 11

ut böckerna Barnexperimentet – svensk skola i fritt fall på Leopard förlag och Alla i mål – skolutveckling på evidensbaserad grund på Natur & Kultur. Jag var också medinitiativtagare till Skolverkets skrift Forskning för klassrummet – vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken.

Jag vill rikta ett stort tack till alla på Natur & Kultur, framför allt till Niklas Gårdfeldt Leavy utan vars stöd den här boken varken hade kommit till eller blivit vad den blev. Jag vill också tacka alla som har ställt upp på att prata med mig och dela med sig av sina värdefulla erfarenheter: Bodil Båvner på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, Peter Östlund på Skolverket och Petter Brobacke på Academedia, såväl som en mängd förstelärare och andra i Skolsverige. Ett alldeles extra stort tack går till alla lärare och rektorer i den kommun i norra Storstockholm som jag hade förmånen att få arbeta med under min tid där!

Del 1.

En vision fรถr svensk skola

Inledning

Sverige befinner sig i början av en stor lärarkris. Statistiska centralbyrån och båda lärarfacken beräknar att det kommer att saknas mer än 40 000 lärare de närmaste åren. Inom vissa ämnen, som naturvetenskap, teknik och moderna språk är situationen redan så allvarlig att den ansvarige statssekreteraren på Utbildningsdepartementet våren 2014 kallade situationen för »katastrofal«. Många lärare ångrar sitt yrkesval och bara 5 procent av de svenska lärarna menar att läraryrket är uppskattat i samhället.3 Trots dessa mörka signaler känner jag personligen ett starkt hopp för den svenska skolan. Det finns tydliga tecken på positiva skeenden. För att parafrasera Winston Churchills berömda uttalande under andra världskriget: Detta är kanske inte slutet på skolans kris. Det är kanske inte ens är början på slutet. Men kanske är det slutet på början. Länder som, enligt McKinseyinstitutets undersökning4 av skolsystem, har gjort stora positiva förändringar har alla startat från ett upplevt krisläge. I en kris skapas nämligen handlingsberedskap – människor är beredda på att förändra och omvärdera gamla arbetsmetoder.

3 Skolverket (2014b) 4 Mourshed m.fl. (2010).

16 | förstelärare – En handbok

Vad är det då som ger mig hopp? Allt fler huvudmannarepresentanter, lärare och rektorer pratar om undervisning, forskning och skolutveckling, och jag märker att en evidensbaserad syn på fortbildning börjat etablera sig ute i skolorna. Till exempel har kollegialt lärande på kort tid etablerat sig som ett starkt begrepp, inte minst genom matematiklyftet, och jag möter ideligen lärare och rektorer som är djupt engagerade i hur undervisningen i deras klassrum och på deras skolor ska bli bättre. Inte minst är den entusiasm och skaparkraft, som ni förstelärare visar prov på, en väldigt positiv signal.

Min vision är en svensk skola där lärarkåren har fått tillbaka sin självkänsla men också blivit mer professionell. Och jag tror att om man bara ger lärarkåren rimliga förutsättningar och de får rätt form av stödstrukturer kommer det att ske. Det finns en revanschlusta ute i skolorna, och den är en stark förändringskraft.

Debatten i media har skapat en bild av att allt i svensk skola är dåligt; att alla skolor är dåliga och att lärare på olika sätt ska »lyftas«. Så är det inte. I svensk skola arbetar över 200 000 akademiskt utbildade, erfarna, skickliga och professionella människor.

Det som är svensk skolas problem är inte dess lärare, utan de sy­­ stem som har gett lärarna deras dåliga löneutveckling, tagit bort deras professionella autonomi, samt utsatt skolan för märkliga pedagogiska och andra reformexperiment. Genom detta har vi skapat minskad likvärdighet och segregation, samt en otydlighet och ansvarslöshet i styrningen av skolan som helhet.

Allt fler politiker på olika nivåer börjar också förstå vikten av att stödja lärarna och samarbeta med dem. Insikten att läraryrket är viktigt och värt att värnas är inte någon isolerad svensk företeelse. Vikten av att göra läraryrket attraktivt uttrycker till exempel EU-kommissionen, i en kommentar till PISA 2012, när de påpekar att lärarna är avgörande för att främja elevernas

Inledning | 17

engagemang i lärandet.5 Därför är det viktigt att fokusera på att stärka lärar- och skolledarprofessionerna och göra dessa yrken mer attraktiva. Om det är en prioritet i övriga Europa, där de flesta lärare rapporterar mycket större tillfredsställelse med sin situation än hos oss, hur sant är det då inte här?

När det gäller vad som är viktigt för Sverige börjar bilden klarna. McKinseyinstitutet undersökte till exempel i rapporten How the world’s most improved school systems keep getting better skolsystem som har förbättrat sig under en längre tid. Idén var att försöka hitta gemensamma kännetecken för skolsystem som haft en långvarig positiv utveckling av elevresultat i internationella mätningar. McKinsey menar att Sverige har ett hyfsat bra skolsystem, men att vi om vi vill bli riktigt bra bör satsa på en del saker. Det här var hur de sammanfattade vad Sverige utifrån deras analys skulle fokusera på: Som man kan se i figuren på nästa sida så kretsar alla de föreslagna åtgärderna kring vikten av att höja läraryrkets status. Det som kännetecknade de skolsystem som hade blivit bättre från Sveriges nivå var just höjningen av denna det centrala. För att lyckas med det behöver man attrahera motiverade studenter till lärarutbildningarna, betala lärare bra och ge dem goda förutsättningar att göra sitt arbete, samt ge dem möjligheter till fortbildning och karriärvägar. Men det McKinsey menade var det allra viktigaste var den nedre högra kvadranten som handlar om att etablera kollegial utveckling av undervisningen och en bra arbetsmiljö. Här kan förstelärare och lektorer spela en mycket viktig roll.

När OECD:s skolkommission var i Sverige i december 2014 betonade de också att vi borde arbeta med läraryrket, men också med likvärdigheten och styrsystemen. I en artikel föreslog några 5 EU-kommissionen (2012).

18 | förstelärare – En handbok

Höga krav på dem som ska bli lärare

Professionell utveckling och karriärvägar

Läraryrkets status

Bra lön och arbetsmiljö

Kollegial utveckling av undervisningen

McKinseys fyrfältare.

av organisationens analytiker att Sverige borde återgå till statlig finansiering och därigenom ordna upp styrningen av skolsystemet.

Jag hade glädjen att få vara med på ett symposium om lärarprofessionen som anordnades av Kungl. vetenskapsakademien och Wenner-Gren Stiftelserna hösten 2014. Några av världens främsta forskare inom frågor som rör lärarprofessionen var där.

Ett genomgående tema var vikten av att visa förtroende för lärarkåren, att satsa på lärarnas möjligheter till fortbildning, samt på deras utveckling av undervisningen. Ingen gav bättre uttryck för detta än professor Oon-Seng Tan från Singapore, som inte nöjde

Inledning | 19

sig med att bara säga det, utan också ledde symposiedeltagarna i allsång utifrån melodin i ABBA:s »I have a dream«: I have a dream, a song to sing To help us cope with anything If you see the wonder, of a teacher’s role You can take the future, whatever the learning curve We believe in teachers, something good in everything we see We believe in teachers And we’ll bring humanity with us We’ll cross the stream – we have a dream

Det var ett något udda inslag på en forskarkonferens, men det var underbart att se Skolverkets generaldirektör sjunga den tillsammans med en mängd svenska och internationella forskare och andra personer inom svensk skola på olika nivåer. Det är helt enkelt dags att stödja lärarkåren och skapa en positiv professionell utveckling.

Ingen internationell bedömare gör analysen att den svenska skolan behöver mer betyg, mindre klasser, mer nationella prov, mer inspektion, eller nya läro-, kurs- eller ämnesplaner. Det som behövs är en översyn av systemen och en tydlig satsning på lärar­ yrket. Här har förstelärarna en viktig roll, men att utveckla skolan är naturligtvis hela lärarprofessionens ansvar. Försteläraren Pål Christensson skrev ett klokt inlägg om detta på sin blogg6: Om lärarprofessionen ska stärkas måste det ske med lärarna med på tåget. Det är dessutom lärarna som kör och fixar bränslet till det här tåget. Bränslet är kollegialt lärande, målstationen är en bättre skola för alla och en mer samhällsanpassad skola. Det är alltså ingen annan som kommer att »fixa« en högre lärarstatus, utan det är lärarna själva.

6 http://palchristensson.wordpress.com/2014/12/02/vad-kan-en-forstelarare-gora/

20 | förstelärare – En handbok

Jag är övertygad om att svenska lärare, med rätt stöd och med rätt förutsättningar, på ganska kort tid skulle kunna vända utvecklingen i svenska skolan. Och jag är övertygad om att förs­ telärarreformen kan vara ett redskap i en sådan utveckling.

Reformen har sina brister, det ska vi inte sticka under stol med. Den förordning som reglerar reformen innehåller till exempel väldigt lite om vad tjänsterna ska innehålla. Det här har lett till att uppdragen och tjänsterna ser väldigt olika ut på olika skolor och hos olika huvudmän. Reformen är en stor utmaning för såväl huvudmannen som för skolledningar, samt inte minst för den enskilda försteläraren som ska försöka komma underfund med vad den nya rollen innebär.

Det finns en märklig dubbelnatur i reformen. Trots att till exempel Skolverket och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) mycket tydligt har valt att betrakta den som en skolutvecklingsreform var signalerna från regeringen och enskilda politiker när den infördes betydligt mer ambivalenta på den punkten. Både i den promemoria där reformen presenterades och i regeringens muntliga kommunikation framstår den mer som en belöningsreform och ett instrument för att skapa lönespridning bland lärare, än som en reform tänkt att ge förutsättningar för skolutveckling.

Utan tvekan är det så att en hel del duktiga lärare runtom i Sverige, genom att bli utvalda till förstelärare, känner sig uppmärksammade och sedda för det arbete de ofta sedan länge gjort utan denna titel. Om reformen leder till en högre genomsnittlig lönenivå på sikt kan det också leda till ett högre attraktionsvärde för läraryrket, men också till att en del personer som har funderat på att lämna yrket väljer att stanna kvar.

Men en löneförhöjning för vissa lärare på en skola leder inte automatiskt till någon förändring i undervisningen i alla klassrum på den skolan. Detta skulle man kunna kalla skolutvecklingens

Inledning | 21

lackmustest. Om inte en insats verkligen kommer att förändra det som sker i varje klassrum, så kommer den inte att ha den effekt som vi vill ha. Om kollegiet påverkas negativt av reformen kan till och med det motsatta hända. För att skolutveckling ska ske måste det man gör i skolan vara byggt på en förändringslogik som faktiskt kan ge skolutveckling. Och för att det ska ske krävs att karriärtjänsterna används på ett klokt och genomtänkt sätt.

• Men hur ska man då göra, vad är möjligt?

• Vad säger vetenskapen om vad skolutveckling ska innehålla för att fungera?

• Vad kan en förstelärare eller lektor göra?

• Hur – och med vad – motiverar man lärare?

• Hur ska man hantera sin egen känsla av otillräcklighet och kollegornas avundsjuka?

I den här boken kommer jag att beskriva modeller för hur en förstelärar- eller lektorstjänst7 kan användas och gestaltas. Jag kommer att utgå från forskning om vad som verkligen leder till långsiktig och positiv skolutveckling. Det är just som verktyg för skolutveckling reformen har sina stora poänger. Du kommer att få kunskaper du behöver, så att du som förstelärare bättre kan realisera ditt utvecklingsuppdrag.8 7 Du som är lektor får ursäkta mig att jag i texten ganska genomgående kommer att använda termen förstelärare. Det blir helt enkelt för omständligt att hela tiden säga »förstelärare och lektor« – så snälla: känn dig inkluderad!

8 Jag vill betona att jag är fullt medveten om att det finns skolor där resursbrist och annat gör utvecklingsarbete svårt. Den här boken är skriven för skolorganisationer där grundläggande problem med likvärdighet och resursfördelning är lösta i någon mån. På andra ställen och i andra forum arbetar jag med frågor kring likvärdighet och huvudmännens ansvar för den!

22 | förstelärare – En handbok

I den första delen av boken lyfter jag fram generella frågeställningar kring forskningsbaserad skolutveckling, som frågan om evidens och kollegialt lärande. I del två ger jag mer konkreta exempel på några användbara modeller. I den tredje delen beskriver jag och problematiserar reformens syfte, men även varför det är så viktigt att vi får till en positiv utveckling i den svenska skolan. Jag har kallat den första delen »En vision för svensk skola«, därför att det finns ett tydligt stöd i forskningen för vad som är viktigt om vi vill skapa en bra skola för alla – nämligen en stark lärarprofession som ständigt arbetar och lär sig kollegialt, i syfte att utveckla sin undervisning.

När det blir självklart för varje lärare i den svenska skolan att det är en del av jobbet att, tillsammans med sina kollegor, hela tiden förbättra sin undervisning – och när alla lärare får möjligheter att göra detta – då kommer vi att hamna i en hiss som inte stannar förrän vi är på toppen av PISA:s lutande torn. Men då kommer det inte att spela någon som helst roll för oss. För vi är inte intresserade av att vinna en internationell utbildningstävling; det vi är intresserade av är att alla barn ska få så bra chanser i livet som möjligt. Om jag skulle försöka formulera det i korthet består min vision av följande punkter: 1. Varje lärare måste inse att deras roll i undervisningen är avgörande för elevernas lärande.

2. Skolan och undervisningen behöver bli tydligt forskningsbaserad. Detta gäller såväl hur undervisningen bedrivs som hur fortbildningsinsatser organiseras.

3. Vi måste ta för vana att ständigt ta ett steg tillbaka, mäta och analysera undervisningen på alla skolor.

4. Alla lärare måste få tid för – och stöd till – att systematiskt gemensamt utveckla sin undervisning.

Inledning | 23

Läraryrket har nu blivit en av få legitimationsprofessioner i Sverige. En av de viktigaste dimensionerna i en profession är att den genom sin autonomi och särställning på arbetsmarknaden har ett stort ansvar för sin egen utveckling och kvaliteten på det arbete man utför. Den välkände skolforskaren Andy Hargreaves har uttryckt det väl: Lärare som inte lär sig på annat sätt än genom trial and error i sina klassrum är en belastning för sina elever.

Professionellt lärande om undervisning är därför en individuell skyldighet och en institutionell rättighet.9

Citatet innehåller en tydlig signal till lärarkåren, men också en minst lika tydlig signal till arbetsgivaren. Det är varje lärares professionella skyldighet att hela tiden utveckla sin undervisning, men det är också varje arbetsgivares skyldighet att se till att varje lärare har både tid och stöd till att göra just detta. Det är dags att skapa den skolutveckling som svensk skola faktiskt behöver.

Gemensamt mål

Den krokiga vägen fram till målet.

9 Hargreaves (2004).

24 | förstelärare – En handbok

Vad ditt uppdrag än är så kom ihåg att vägen till framgång i skolutveckling inte är en rak linje från A till B. Skolutveckling är en krokig väg, där alla kommer att misslyckas ibland. Man skulle till och med kunna säga att utan misstag är det omöjligt att lyckas riktigt väl. För att verkligen kunna utveckla något måste man ibland ge sig in på okänt territorium, och väl där kommer man att gå vilse ibland. Man måste våga experimentera för att hitta nya bra vägar. Det viktiga är att man vågar stanna upp, utvärdera och erkänna för sig själv och sina kollegor: »Hoppsan, där tänkte vi lite fel!« Det är nämligen helt okej för både dig och alla andra att misslyckas – om ni bara fortsätter att försöka.

Det är dessutom så att om man aldrig ger upp så kommer man fram till slut. En annan viktig sak är att det tar tid att förändra en skola. Följande bild kommer från amerikansk forskning om fortbildningsinsatser inom matematik10: 10 Borman, m.fl. (2003).

0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0,0

år 1

2

3

4

5

6

Effektstorlekar på fortbildningsprojekt av olika längd.

7

8-14 år 8–14

Inledning | 25

Deras resultat visar att de projekt som gav verkligt stora resultat varade i mer än fyra år. Jag träffade en entreprenör inom skolans område för inte så länge sedan. Han lutade sig fram mot mig och frågade hur lång tid det tar att få ordning på en skola som har dåliga resultat. Jag tittade honom i ögonen och sa »tio år«. Jag kunde riktigt se hur något slocknade därinne i honom. »Men«, fortsatte jag, »det finns gott om exempel på att det har gått på tre år. Men om du inte har tänkt stanna där i tio år – vad ska du då där och göra?« Riktig skolutveckling tar tid. Vi måste helt enkelt sluta med korta projekt och brandkårsutryckningar, för att i stället etablera kontinuerliga och permanenta utvecklingsprocesser i skolan.

Ka p i t e l 1

Att vara förstelärare

Det har blivit tydligt för mig under arbetet med den här boken att förstelärarreformen på många ställen har fått en väldigt positiv effekt. Jag har mött många entusiastiska förstelärare som har beskrivit för mig hur de känner stor motivation och hur de har fått väldigt intressanta och utmanande uppdrag. Reformen har också fått många skolorganisationer i Sverige att tänka till kring skolutveckling och hur förstelärarna ska kunna spela en roll i det.

Reformen verkar än så länge ha landat bäst där den har använts i ett redan pågående medvetet och transparent skolutvecklingsarbete. Det är också tydligt och glädjande att många förstelärare arbetar med uppdrag kring att forskningsförankra undervisning, vilket på sikt kan ge väldigt viktiga effekter för kårens fortsatta (åter)professionalisering.11 Att försteläraren och lektorn ska vara primus inter pares, den 11 Vill du läsa mer om läraryrkets utveckling och avprofessionaliser­ ing rekommenderar jag min egen bok Barnexperimentet (Kornhall 2013), Niklas Stenlås rapport En kår i kläm (Stenlås 2009), Leif Lewins avhandling Staten får inte abdikera (SOU 2014) och Johanna Ringarps avhandling (Ringarp 2011).

Att vara förstelärare | 27

främste bland likar, är ju faktiskt själva tanken med reformen.

Förordningen anger att du som har fått en sådan tjänst på något sätt har visat att du har särskilt god förmåga att förbättra ele­ vernas studieresultat, ett starkt intresse för att utveckla undervisningen och, som det står, »även i övrigt av huvudmannen bedöms som särskilt kvalificerad för undervisning och uppgifter som hör till undervisningen«. Det vill säga, den som blir förs­ telärare ska vara lite bättre än de andra lärarna på skolan i att undervisa.

Den främste bland likar

Att bli utpekad som bättre än andra i ett kollegium där alla arbetar med samma uppgifter är inte en helt enkel sak. Varken för den som blir det eller för kollegorna. Detta är också något som tydligt har märkts i olika mer informella diskussioner kring förste­lärarreformen. Det är många som har uttryckt sin frustration över att de nu har blivit »andrelärare« eller tyckt att utnämningarna har varit orättvisa på det ena eller andra sättet.

Bara som ett exempel kan nämnas att en kommun söder om Stockholm gjorde en enkät bland sina förstelärare och rektorer.

90 procent av dem som svarade angav att de hade upplevt avundsjuka kring reformen. Jag tror att en del av detta hade kunnat undvikas om reformen hade haft ett tydligare utvecklingsfokus, och om beskrivningen av förutsättningarna för att få en tjänst hade varit tydligare och byggt på mer rättssäkra urvalsgrunder.

Om man tittar på frågan om orättvisa, utifrån forskning som finns om att bedöma och rangordna lärare, har de som känner sig förfördelade kanske rätt.

Det är nämligen väldigt svårt att på ett någorlunda säkert sätt avgöra vem som är en bättre lärare. Bättre på vadå? På att hålla

28 | förstelärare – En handbok

ordning i klassrummet? På att lära ut matematik? Litteraturhistoria eller böjning av verb? Demokrati? Etik? Medborgarkunskap? Empati? På att lyda skolledningen, eller hitta på projekt?

Dra in projektmedel? Redan på femtiotalet konstaterade en forskare som hette Barr12 att det trots decennier av forskning fortfarande var svårt att definiera vad bra undervisning är och Hiebert och Grouws skriver 200713 att det är omöjligt att prata om effektiv undervisning. Olika undervisning är helt enkelt effektiv för att lära ut olika sorters lärandemål. Också mer utvecklade metoder som Value Added Models (VAM)14 eller olika meriteringssystem med portfolios och liknande har i forskning visat sig ha väldigt liten förklarande effekt på elevers lärande.

Det finns de som raljerar eller vill vifta bort den känsla av orättvisa som många lärare upplever inför reformen. Man pratar då om att det är den svenska »avundsjukan« eller »jantelagen« som är i gång. Det kan mycket väl vara så ibland, men det kan vara bra att komma ihåg att det inte finns så många skolsystem där lärarna skulle acceptera den typen av lönesystem som vi har i Sverige, eller en så löst formulerad karriärstege som reformen innebär. I de flesta länder använder man tydliga kriterier på utbildning och erfarenhet och utökade uppdrag för att man ska kunna klättra i en karriärstege. Detta också för att en lärare inte ska vara helt utlämnad till en enskild rektors godtycke för att kunna göra karriär.

Det här är något som en förstelärare på något sätt måste hantera. På grund av den svaga styrningen i reformen och det snabba genomförandet har det nog uppstått ungefär lika många förste12 Barr m.fl., 1952, citerad i Duffy (1981).

13 Hiebert & Grouws (2007).

14 VAM är metoder där man försöker mäta en enskild lärares effekt på elevers lärande genom att ta hänsyn till elevernas tidigare prestationer för andra lärare.

Att vara förstelärare | 29

lärarsystem som det finns huvudmän, kanske till och med som det finns skolor. Det enklaste att hantera gentemot kollegorna är om man har fått ett uppdrag att arbeta med skolutveckling i någon form. Det är mycket enklare att förklara och förstå, både som kollega och för sig själv, att man har fått extra pengar när man också har tagit på sig ett nytt uppdrag och ett större ansvar än om man »bara« fortsätter med sin undervisning som vanligt.

Extra svår kan den här situationen bli om förstelärartjänsterna har delats ut som rena belöningar på svaga grunder av en rektor.

Lyckligtvis är det ganska ovanligt. Hos de flesta har de som velat ha en förstelärartjänst gått igenom någon sorts ansöknings- och bedömningsförfarande med uppsatta kriterier. Bara det faktum att man själv har fått söka tjänsten gör det lite enklare att hantera det faktum att det kan finnas andra lärare som inte fått tjänsten.

Alla hade ju då faktiskt möjligheten att söka.

En samvetsfråga

Ett fenomen som jag sett hos många förstelärare är att de själva får dåligt samvete för att de har blivit utnämnda och försöker kompensera detta genom att arbeta hårdare än någonsin och ta på sig mer uppdrag än de egentligen orkar med. Det är lätt att känna ett tryck på sig själv, eftersom man fått en löneförhöjning och en ny titel. Men bara för att man har blivit förstelärare ska man inte jobba mer än man gjorde innan. Dessutom är förstelärare ofta lärare som arbetade för mycket redan före sin utnämning.15 Det man ska göra som förstelärare ska på samma sätt som alltid rymmas inom den tjänst man har. Ska man göra mer än 15 En mycket märklig situation är de lärare som har rapporterat att de har en överenskommelse med sin rektor om att jobba mer än 100 procent eftersom de har fått bli förstelärare.

30 | förstelärare – En handbok

innan ska det också skapas utrymme i tjänsten för att göra det.

Det här måste du och din rektor vara mycket tydliga med.

Det finns en fara i att reformen leder till det som kallas Hubermanparadoxen. Michael Hubermans forskning visade att lärare som tar på sig en informell ledarroll, och vill arbeta med alla lärares utveckling, ofta blir utbrända till slut. De tappar sin arbetsglädje, hamnar i konflikter och blir besvikna. Arbetsuppgifterna var visserligen stimulerande, men organisationen och strukturen kring dem fattades. Lärarna upplevde att de inte kunde balansera de olika rollerna.16 Så det är väldigt viktigt hur du hanterar din roll och vilka förutsättningar du får.

Jag hoppas naturligtvis samtidigt att många av de som nu utses till förstelärare får uppdrag som gör att de växer på alla sätt som lärare, som handledare och som skolutvecklare. När man gör det är det inte osannolikt att man kommer att arbeta mer än man gjort tidigare, men det ska i så fall vara för att man har roligare, för att man utvecklas och bara inte kan låta bli. Det ska vara för att det finns en så stor inbyggd belöning i det man gör, inte för att man känner sig skyldig inför sina kollegor eller sin rektor.

Tydligt uppdrag

Avgörande är att man har en tydlig bild av – och en överenskommelse med – sin rektor kring vad som förväntas och att detta är transparent för alla på skolan. Om man har fått ett skolutvecklande uppdrag ska det vara tydligt definierat. Man måste sätta sig ner och tillsammans med sin rektor noggrant gå igenom:

16 För det här resonemanget har jag att tacka försteläraren Lars Björklund som skrev väldigt bra om det i Facebookgruppen för förs­telärare.

Att vara förstelärare | 31

• Vilka förväntningar har rektorn på förstelärarens uppdrag?

• Vilka tidsramar gäller för att utföra arbetsuppgifterna?

• Hur ska övriga kollegor få insyn i uppdraget?

Detta gäller ju egentligen inte bara förstelärare. Svensk skola skulle över huvud taget vinna mycket på att man satte sig ner och gick igenom allas arbetsuppgifter och förväntningar. Då skulle mycket stress och känslor av otillräcklighet kunna undvikas. I de kommuner där man har gjort sådana genomgångar händer ty­piskt sett två saker. Dels blir det uppenbart att de flesta jobbar för mycket, men också att stressnivåer och irritation sjunker.

I kanadensiska Ontario, där regeringen hämtade inspiration till förstelärarsystemet, menar man att det är skolledningens ansvar – inte förstelärarens – att göra följande: • Definiera sin nya roll i förhållande till sina kollegor • Ta ansvar för alla frågor på skolan som rör undervisning eller utveckling av undervisning • Hitta tid att arbeta med sina kollegor när ingen sådan tid har blivit utlagd av skolledningen.

Jag skulle vilja lägga till en sak till den listan: • Som förstelärare är du inte en del av skolledningen, så det är heller inte ditt uppdrag att bedöma dina kollegor eller på andra sätt mäta och rangordna dem.

Jag har träffat förstelärare som fått uppdrag som man kan likna vid skolledningsarbete. De har blivit placerade i ledningsgrupper eller motsvarande och förväntas därmed vara en del av skolans ledning. Rent generellt kan man säga att detta inte är reformens mening. Karriärtjänstreformen är tänkt som ett sätt att stärka läraryrket och leda till utveckling av undervisningen. Om huvudmän eller rektorer använder de statliga pengarna till att betala

32 | förstelärare – En handbok

för olika former av skolledning kan detta ifrågasättas och det är heller inte i linje med SKL:s rekommendationer.17

Utbildning

Som förstelärare bör du också erbjudas fortbildning eller tid till förkovran, om du förväntas göra saker som du varken har kunskaper om eller utbildning i. Ett exempel skulle kunna vara att handleda kollegor eller analysera skolresultat. Det kan vara så att du redan har gjort det, och att det är därför du utsågs till förstelärare, och då har du kanske redan någon erfarenhet eller utbildning. Men många som nu utses till förstelärare har inte det. Rätt till någon form av utbildning är ett rimligt krav om man förväntas utföra nya arbetsuppgifter som inte tidigare ingått i ens vanliga tjänst.

17 SKL (2013).

FÖRSTELÄRARE

Det går att skapa en skola där alla elever når målen. Bokens tips och praktiska råd lutar sig mot gedigen evidens och beprövad erfarenhet.

Här beskrivs flera verkliga fall där skolutveckling har lett till en positiv förändring. Författaren lyfter frågan om vad som verkligen motiverar elever och lärare att sträva mot bättre resultat. Alla i mål är en handbok som innehåller konkreta checklistor för skolutveckling på alla nivåer, från huvudmannanivå till skolledning och ända ner till undervisande lärare.

Vad ska en förstelärare eller lektor göra? Hur hanterar man sin nya roll gentemot sina kollegor? På vilket sätt kan förstelärarna påverka utvecklingen på en skola positivt? Och vad säger forskningen om detta?

I Förstelärare – En handbok ger Per Kornhall konkret handledning för den som ska arbeta i eller med den nya lärar­roll som Sveriges förstelärare har. Här beskrivs ett flertal användbara och evidensbaserade modeller för hur arbetet som förstelärare kan struktureras. Med hjälp av dessa kan du som förstelärare aktivt bidra till en långsiktig och positiv skolutveckling. Boken innehåller även det stöd du behöver för att motivera dina kollegor, din skolledning och dig själv.

Boken är skriven för dig som arbetar som förstelärare eller lektor, och för dig som på något sätt arbetar med dessa nya lärarkategorier, till exempel som rektor, förvaltningschef eller utbildningsstrateg.

PER KORNHALL

AV SAMMA FÖRFATTARE

PER KORNHALL

FÖRSTELÄRARE EN HANDBOK

Per Kornhall är ett tongivande namn i skoldebatten och har en rik erfarenhet av det svenska skolsystemet både som lärare, undervisningsråd vid Skolverket och som kommunal skolstrateg.

Han har tidigare skrivit flera böcker, bl.a. Alla i mål (Natur & Kultur 2014) och Barnexperimentet på annat förlag.

omslag: niklas lindblad, mystical Garden design omslagsfoto: shutterstock författarporträtt: eva lindblad, 1001bild.se

NOK_KORNHALL_FORSTELARARE.indd Alla sidor

2015-05-11 09:42