Issuu on Google+

i

j An

H An ssOn

i

Läsbitar, berättelser frün Sverige är en antologi med roliga, spännande och dramatiska berättelser frün hela Sverige. Det rika urvalet av texter ger münga roliga ingüngar till svenska, geografi, samhällskunskap och religion. Med hjälp av frügorna kan ni arbeta med texterna pü ett varierat sätt. Här finns frügor som stimulerar läsfÜrstüelse och uppmuntrar till samtal om litteratur och skrivande, frügor som tar upp den geografiska anknytningen och frügor som behandlar mänskliga moraliska dilemman. Till varje berättelse finns ocksü ett fÜrfattarporträtt med tips om andra bÜcker som fÜrfattaren har skrivit.

i *4#/



27409644_LaĚˆsbitar_omslag.indd 1

j An

H A n ssOn

 

08-04-18 12.19.06


INNehÅlL Läs, res och upptäck 4

G

a lAN d 6

Djupt vatten 8 Ballong i topp 18 Mera om oss barn i Bullerbyn 24 Polkagriskriget 32 Hoburgsgubben 48 Kroppkakan på Ölands mittpunkt 52 Arvtagaren 54

SvEa l A N d 66 Äventyrsveckan 68 Björn! 80 Min vän Percy, Buffalo Bill och jag 94 Habib – meningen med livet 104 Tsatsiki och kärleken 114

No

l A N d 120

Hassan Hassan vinner första åket 122 Fjällbjörken 128 Tärendöälven 130 Emma och Daniel: Mötet 135 Salmiak och Spocke 149 Hunden som sprang mot en stjärna 156 Flickan i medaljongen 166 Litteratur 189

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 3

08-04-22 09.38.03


U bland känns det lagom att läsa en liten bit ur en bok. Därför har vi valt de här spännande läsbitarna ur bra böcker som hand­ lar om olika delar av Sverige. Huvudpersonerna är vanliga och o­vanliga flick­or och pojkar; precis som du och dina kamrater. De är både lika dig och olika dig – på samma gång. Du kommer att kän­ na igen dig när du läser texterna och kanske kommer du att känna igen miljö­erna och platserna där huvudpersonerna bor.

ha

oLi G

När man läser reser man i tankarna. Det blir bilder i huvudet, näst­ an som om man såg på en film. Och det är med läsning precis som med fotboll, ridning, innebandy eller att spela ett instrument, man blir bättre ju mer man tränar. Det blir fler bilder i huv­ud­­et – och det blir roligare och roligare. Ännu roligare blir det om man prat­ar om det man har läst. När du skrattar och grälar med en kam­rat om det ni läst upptäcker ni nya saker tillsammans.

L i K Lo K a e Författarna vill att du ska ha roligt när du läser och de vill att du ska ta dig själv på allvar när du läser. Det betyder att du måste kon­ centrera dig och använda hjärnan. Tänka – helt enkelt. Genom att tänka och fundera blir du ännu klokare. Alla kan bli klokare och ingen är riktigt klok, ingen är i alla fall så klok att den vet svar­en på alla frågor. Kanske är det klokast att kunna fråga mer än man kan svara. Genom att seriöst fundera på frågorna som finns efter tex­t­­erna tar du dig själv på allvar och du ger dig en chans att bli en än­­nu bättre läsare. Du är värd det.



27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 4

08-04-22 09.38.04


L S me Efter en smakbit kan det kännas som om man bara vill ha mer och mer. Så är det med bra böcker och kanske blir du sugen på att läsa mer. Tillsammans med varje text finns namnet på författaren och du kan se från vilken bok texten är tagen. Fråga efter den på biblio­ teket eller köp den i bokhandeln. Du hittar också förslag på fler böcker av samma författare. jan hansson

Norrland

e d eLa

Svealand

Götaland

Läsbitarna i den här boken är från olika del­ar av Sverige. Vi har delat upp boken i tre kapitel efter de tre stora områdena som Sverige ibland delas upp i. De kal-­ l­as Göta­land, Svea­land och Norr­land. Göta­­land är den södra delen av Sverige. Svea­land är den mel­lersta delen och Norr­­­­­land finns överst i norr.



27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 5

08-04-22 09.38.04


27409644_LaĚˆsbitar_Inlaga.indd 6

08-04-22 09.38.17


ö

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 7

l

d

08-04-22 09.38.31


dJ UP

va

EN

är det är pasta med kyckling i stark röd sås till middag, gäl­ler det att hålla sig framme. Leo undrar varför vissa för­ äld­rar inte förstår att det behövs mycket mer mat när det är god mat. Annars är det svårt att hinna äta sig mätt innan ens ex­t­remt glup­ska storebröder har glufsat i sig alltihop. – Spara lite åt mig, vädjar han. – Du har ätit nästan lika mycket som jag och du är bara hälf­ten så stor, säger Aron och gamar hänsynslöst åt sig de sista kyckling­ bitarna. Jag är tretton år och du är bara åtta, så jag behöver mer mat än du. – Men Henke är tio och han har ätit mest av oss allihop, påpekar Leo. – Sant, säger Aron. Rättvisa har aldrig varit Henkes starka sida. Henke skrapar hastigt upp det sista av såsen från tallriken och klappar sig nöjt på magen. – Kanske inte, men jag är i alla fall mätt, konstaterar han. – Jag tror inte att risken är speciellt stor att någon av er svälter ihjäl, säger mamma torrt. Enligt receptet borde maten ha räckt till åtta personer och vi är bara fem. Dessutom finns det glass till efter­ rätt. Pappa ser upp från tidningen han håller på att läsa. – Jag ska åka på en kurs i Karlstad till helgen, säger han. – Kul för dig, svarar Leo ointresserat. Själv tänker jag spela data­ spel dygnet runt nu när det äntligen blir sommarlov. Henke och Aron nickar instämmande. Det tänker de också göra. – Och jag som trodde att ni ville rivstarta sommarlovet med några dagars tältsemester, säger pappa. Aron, Henke och Leo ser häpet på honom. Pappa brukar inte 

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 8

G Ö t A L A N D

08-04-22 09.38.31


för­e­­slå sådana saker. I vanliga fall brukar de få tjata om att tälta. – Menar du allvar? undrar Leo osäkert. – Naturligtvis, svarar pappa. Ni kan få åka med när jag ska till Karlstad, och så släpper jag av er någonstans där ni kan tälta. Jag är borta i tre nätter och sedan hämtar jag upp er på vägen till­baka. Det finns till exempel en bra sjö på Brudberget ovanför Håverud. Vi brukade faktiskt fiska där när ni var små. Vad säger ni ungar? Vissa frågor är helt onödiga. Naturligtvis vill de följa med och tälta. Lika självklart är det att mamma protesterar. – Tre nätter alldeles ensamma? Aldrig i livet! säger hon upprört. Vad som helst kan ju hända. Mamma har mycket livlig fantasi, så för henne är det högst tro­ ligt att de ska bli anfallna av mördarälgar eller råka få ett fallande träd över sig. Om de nu inte ramlar nerför ett stup eller lyckas bli över­­körda av en vägskrapa. – Vi har ju fått tält och sovsäckar. Då måste vi väl få använda dem också, påpekar Aron. – Just det, säger Henke och Leo. Mamma ser ut att tycka att det bästa sättet att använda tält och sovsäckar är att låta dem ligga och mögla i källaren. – Jag har tänkt på allt, säger pappa. Eva och Åke bor i närheten av sjön. De kan säkert titta till ungarna någon gång ibland. Det är ingen fara. En mobil får de förstås ha med sig, så att de kan ringa om det är någonting. – Men…, försöker mamma. Men eftersom de är fyra mot en är hon chanslös, och måste mot­ villigt ge med sig. – Får Myggan också följa med? undrar Aron. Henke himlar med ögonen. – Ge mig ett vettigt skäl till varför hon ska göra det. – Varför skulle hon inte få det? kontrar Aron. Vi fick ju följa med henne till stugan på sportlovet, så det är bara rättvist om hon får följa med oss. – Äh, säg som det är, fnyser Henke. Du är kär i henne. G Ö t A L A N D

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 9



08-04-22 09.38.31


27409644_LaĚˆsbitar_Inlaga.indd 10

08-04-22 09.38.44


– Det är jag inte alls det, fräser Aron. Men vi är kompisar. – Jag gillar också Myggan, säger Leo. Låt henne följa med.

Tre dagar senare är det skolavslutning. Ett helt, långt sommarlov ligger framför dem. Två och en halv månad utan en enda läxa och ingen skolbuss som måste passas. – Det här är bästa dagen på året, näst jul­ afton, säger Leo. För en gångs skull håller både Aron och Henke med honom. – Och i morgon åker vi och tältar, säger Henke. Bättre kan det inte bli. Deras ryggsäckar är redan packade. Det är mängder med utrustning som behövs när man ska tälta i tre nätter. De behöver ligg­ underlag, sovsäckar, fick­lampor, fiske­spön och så massor med mat och kläder förstås. Och så det viktigaste av allt, enligt mamma. Nämligen flytvästarna. – Helst vill hon väl att jag ska sova med den på mig, muttrar Leo. Om det skulle råka regna så att det blir översvämning i tältet. – Hon är jobbig, men hon bryr sig i alla

”Ett helt långt sommarlov låg framför dem.” G Ö t A L A N D

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 11

11

08-04-22 09.38.51


fall om oss, invänder Aron. Sedan han lärde känna Myggan har han förstått att alla föräldrar inte är som hans egna. Det finns mammor och pappor som bråkar, dricker för mycket sprit och glömmer av sina barn helt och hållet ibland. Fast på sätt och vis är det tur att Myggans mamma och pappa är som de är. Annars hade inte Myggan behövt flytta till sin gammel­ morfar Fritjof ibland och då hade han själv aldrig lärt känna henne. Myggan bor egentligen i Mellerud, flera mil bort, medan Fritjofs fallfärdiga torp ligger bara någon kilometer in på grusvägen där de själva bor. Nu när det är lov och ingen skola att passa får Myggan bo var hon vill. Aron hoppas att hon ska vara hos Fritjof så mycket som möj­ligt. Myggan liknar ingen annan han känner. Det räcker med att se henne för att han ska bli glad. – Vad står du och drömmer om? undrar Henke och flinar ret samt. Myggan, kanske? – Lägg av, fräser Aron. Du är inte ett dugg rolig. – Lite kul är jag allt, säger Henke. För att inte tala om snygg, intel­ligent och … – … glupsk, inflikar Leo. Det tycker Aron däremot är ganska kul.

Ett perfekt ställe Det är trångt i baksätet. Aron sitter inklämd mellan Henke och Myggan och kan knappt röra sig. Till på köpet ligger Rambo, Fritjofs schäfer, tvärs över knäna på dem. Visst är han en ovanligt trevlig hund, men han är tung och har varm päls. Leo breder däre­ mot ut sig i framsätet bredvid pappa. – Skönt att ha gott om plats, säger han belåtet och ler så där ret­­ samt som bara Leo kan. Henke morrar surt, men Aron bryr sig inte. Så länge det är Mygg­an han trängs med, är han nöjd. 12

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 12

G Ö t A L A N D

08-04-22 09.38.51


– Väldigt bekvämt, säger Leo och spretar med benen. – Har du ingenting vettigt att säga kan du väl lika gärna vara tyst, fräser Henke. – Bråka inte, förmanar pappa. Vi är i Håverud nu, så det är inte långt kvar. Om ni tittar åt höger när vi kör över bron här framme så kan ni se Dalslands kanal. Han saktar ner så att de ska hinna se ordentligt. En stor, vit båt med massor av passagerare håller just på att åka upp genom slussen. Det ser skumt ut när vattnet höjs och båten följer med upp. – Som en trappa för båtar, säger Leo. – Precis, säger pappa. I stället för att köra ner till samhället svänger pappa åt vänster, in på en grusväg. Den slingrar sig fram och korsar en smal järnväg flera gånger. De passerar några sommarstugor i glada färger. Utanför en gul stuga med veranda och vita knutar, stannar pappa bilen. – Här bor Eva och Åke, säger han. De känner ni ju. – Tyvärr, muttrar Henke tyst. Det är inget större fel på Eva och Åke. Men deras sexåriga tvil­ lingar, Rasmus och Hampus, är desto värre. Varje gång de hälsar på är det minst ett dataspel och en massa andra saker som går sönder. Dessutom har de av någon anledning utsett Henke till sin idol och hänger efter honom hela tiden. Just då kommer Hampus och Rasmus rusande mot bilen. De har likadana röda shorts och randiga T-shirts på sig. Ben och armar är kritvita och de håller i var sin glasstrut. – Henke! vrålar de i kör. – Här kommer din fanclub, fnissar Aron och ger Henke en knuff. I samma ögonblick snubblar Rasmus och tappar sin glass. När Hampus stannar för att hjälpa honom, tappar han också sin glass. – Lika klantiga som vanligt, konstaterar Henke. – Sch, väser pappa.

G Ö t A L A N D

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 13

13

08-04-22 09.38.51


Nu dyker även Eva upp. Hon har håret i en tunn hästsvans och släpar på en korg full med tvätt. – Men hejsan, är ni redan här? ropar hon glatt. Kom in och ta en kopp kaffe. Pappa skakar avvärjande på huvudet och Henke drar en suck av lättnad. – Jag hinner inte, tyvärr, säger pappa. Plikterna kallar. Jag ville bara visa ungarna var ni bor så att de hittar hit om det behövs. – Hälsa gärna på även om ni inte behöver hjälp med någonting, säger Eva och ler vänligt mot Aron, Henke, Leo och Myggan. Hampus och Rasmus har längtat efter er. De vill gärna lära sig att fiska. – Det vill de säkert, muttrar Henke när pappa har startat bilen igen. Och efter det lär våra fiskespön aldrig bli sig lika igen. – Nu är du väl ändå orättvis, säger pappa. – Det är jag inte alls det. Sist de hälsade på tappade de min cd­spelare i akvariet. De där ungarna är vandrande katastrofer. Kom­ mer du inte ihåg när de lyckades trycka in en limp­macka i videon? Du var tvungen att skruva isär videon för att få ut smörgåsen. Man tycker att det borde vara omöjligt att se fel på en limpmacka och en video­film, men Rasmus och Hampus lyckades förstås. – Lite klumpiga är de kanske, erkänner pappa. Det där med videon hade jag faktiskt lyckats glömma. Men titta nu hur vi kör, så att ni hittar tillbaka om det behövs. Grusvägen slingrar brant uppför Brudfjället. De möter inte en enda bil och det är tur, för vägen är väldigt smal. Några enstaka hus skymtar mellan träden när de passerar. Efter några kilometer stan­ nar pappa bilen vid vägkanten. – Här är det, säger han. Aron, Henke, Leo och Myggan ser sig förvirrat omkring. På båda sidor om bilen är det skog, ingenting annat. – Kul ställe, säger Henke spydigt. Tror du att det finns någon vatten­­pöl att fiska i här någonstans?

14

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 14

G Ö t A L A N D

08-04-22 09.38.51


Pappa skrattar. – Det är just det som är perfekt med den här platsen. Ingen hittar hit, för sjön syns inte från vägen. Jag tror att turisterna har lyckats nosa reda på varenda sjö i hela Dalsland utom den här. Följ med så ska jag visa er. De lastar ur all packning. Det blir en rejäl hög med grejer. Rambo skuttar runt bilen och vevar med svansen, lycklig över att slippa vara still längre. Leo skuttar också runt, ungefär lika lycklig. Pappa tar påsen med tältet under armen och ger sig av, rätt in i skogen. De andra följer efter med resten av packningen. Marken är täckt av blåbärsris och ljung. En stor tall ligger omkullvräkt med rotvältan spretande i luften. De passerar den och rundar en yvig gran. Där stannar pappa och pekar. – Vad säger ni nu då? ropar han triumferande. Han har alldeles rätt. Gömd bara ett tiotal meter från grus­vägen ligger den mest perfekta tältplats som går att föreställa sig. Skogen öpp­nar sig till en plan glänta med mjukt gräs, som gjord att sätta upp ett tält på. Sjön är liten och nästan rund. På andra sidan reser sig en brant bergvägg, men här sluttar släta berghällar ner mot vat­tnet. – Wow! ropar Leo. Han slänger ifrån sig sin ryggsäck och springer ner till vattnet. Rambo springer efter, vilt skällande. – Vilket kanonställe, säger Aron. Helt perfekt. Tack, farsan. – Sa jag inte det? säger pappa belåtet. Och jag kan garantera att här finns massor med fisk. Själv har jag fått upp mitt livs största abborre från just den stenen där borta. – Vad vägde den, då? Femtio gram? retas Aron. Pappa fnyser. – Nästan ett kilo, har jag för mig. Nu lämnar jag er här. Var för­ siktiga och glöm inte att ha flytvästar på er när ni fiskar. – Ha det så kul på kursen, säger Henke. När pappa har åkt ser de sig omkring. – Vad tyst det är, säger Myggan. Det känns som om vi är ensamma i hela världen. Det är nästan lite kusligt. G Ö t A L A N D

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 15

15

08-04-22 09.38.52


– Äh, fnyser Henke. Här får vi vara i fred. Vad är det för kusligt med det? Nu ska här fiskas. – Först sätter vi upp tältet, avgör Aron. Så att vi har någonstans att ta vägen om det skulle börja regna. Pia Hagmar

Pia Hagmar Pia Hagmar är född 1961 i Göteborg, men nu bor hon i Frändefors i Dalsland. Hon är kanske mest känd för böckerna om Klara. Nästan 20 böcker har hon skrivit om den hästintresserade flickan Klara. Pia Hagmar har haft många yrken, men mest har hon arbetat som journalist. Det finns sju andra böcker om Dalslandsdeckarna. Den här texten är hämtad från Djupt vatten, B Wahlströms förlag 2005.

16

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 16

G Ö t A L A N D

08-04-22 09.38.54


Frågor

Varför vill inte mamma att barnen ska åka och tälta? Leta efter en mening som du kan och vill lära dig utantill och

som du kan ha mycket användning av. Vilken valde du? Be­rät­ta för en kamrat. Du kan byta ut ord i meningen så att meningen pas­sar vid olika tillfällen. Om du till exempel väljer mening­en ”De där ungarna är vandrande katastrofer.” så kan du byta ut ung­arna till pappan eller frisören. Vilka andra ändringar måste du då göra i den meningen för att det ska bli rätt? Finns det någ­on eller några som är vandrande katastrofer i verkligheten, tycker du?

Vad är en rotvälta? Visst får man lust att åka till Dalsland när man läser texten? Skriv en egen kort text om ditt eget landskap som gör att man genast vill åka dit.

Den text som du har läst är från en serie böcker som kallas

”Dalslands­deckarna”. De fyra barnen ska ju fiska men vad tror du det är för ett mysterium som de ska lösa? Skriv eller berätta vad du tror.

G Ö t A L A N D

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 17

17

08-04-22 09.38.55


Johan bor i Bohuslän. Han är duktig på båtar. För en liten tid sed­an råkade han ut för ett riktigt äventyr på havet med båten Karanna. Det slutade lyckligt tack vare att Johan är en skicklig seglare. Han vill bli världsmästare i jollesegling, men han har ingen jolle ännu …

ågra veckor efter det spännande äventyret med Karanna gick Johan in på kontoret i speceriaffären. Almanackan på väggen visade att det var den 14 augusti. Vart hade som­­­­ maren tagit vägen? Snart skulle den vara försvunnen och Marstrand skulle förbereda sin vintervila. Sommarstaden var tyst och stilla på vintern när alla sommar­gästerna flyttat in till Göteborg. ”Augusti. Mareldens och maneternas månad”, brukade tant Eva i grönsaks­­ affären säga. En augustikväll förra året hade Johan upplevt något sällsamt. Det hade blåst hård västanvind hela dagen. På kvällen hade hans far tagit honom med ut på öns västsida där vågorna vresigt kastade sig mot klip­porna. De hade upplevt ett underligt ljus­spel. I det blåsvarta mjuka augustimörkret lyste vågtopparna och klipp­rötterna nere vid havet av ett grönt sken. – Nu ser du havet brinna, hade hans far sagt. De stod tysta och betraktade det overkliga skådespelet. Det var marelden som brann i havet. På hemvägen hade hans far berättat att mareld var små djur som fanns i havet. Små självlysande fosfordjur som kallades plankton. – Vill du kila in till Göran med lite varor? Fru Wångdahls fråga ryckte honom tillbaka till nutiden. – Han sitter och jobbar i segelmakeriet, tillade hon. Inne i segelverkstaden fanns det fullt med vita linjer på golvet. 18

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 18

G Ö t A L A N D

08-04-22 09.38.55


I bortre ändan av lokalen var två sittbrunnar nedsänkta i golvet. I vartdera hålet fanns en symaskin. Större än den mor hade där hemma. I det ena hålet satt Göran och sydde med symaskinen i ett nytt segel. Den elektriska motorn på symaskinen väsnades så han hörde inte när Johan kom in i verkstaden. – Här är varorna, ropade Johan och gick tvärs över golvet mot världsmästaren. – Ta av dig skorna! ropade Göran. Seglen blir smutsiga om folk spring­er in utan att tänka sig för. Göran ropade till Johan utan att titta upp från sitt arbete. Det var tydligen vanligt att folk sprang in och smutsade ner golvet i segel­ makeriet. – Jag har inga skor på mig, sade Johan och stannade för­skräckt. – Ja, ja, du kan ju inte ta av dig fötterna. Kom in då, sade Göran och tittade upp från symaskinen. Linjerna på golvet var mätmärken för olika segel. I hyllorna längs väggarna låg packar av dacrontyg som Göran sydde segel av. Fram­för fönstret stod ett stålställ där terylenlinor av olika tjocklek hängde på bastanta rullar. Detta tågvirke använde Göran till seg­lens lik. Liket på ett segel var den lina som löpte längs kanten runtom hela seglet. På en hylla alldeles intill dörren låg en stor hög med segelsäckar i olika färger. Det var färdiga segel som väntade på att få komma upp på provmasten. Besöket i segelmakeriet var en stor händelse för Johan. Han hade många gånger försökt att se genom de smutsiga fönstren för att få en glimt av hemligheterna som doldes här inne. Nu stod han här mitt i trollkarlens skaparnäste, ensam med världsmästaren i OKjollesegling. Eftersom Johans tankar nästan hela tiden kretsade runt dröm­ men om den egna båten och kappsegling, gjorde han sig ingen bråd­ ska att lämna segelmakeriet. Han lät varje detalj runt om på hyllor och bord inpräntas i medvetandet. ”Seglen är segelbåtens motor” hade Sture sagt på seglarskolan. Här inne fanns således hemligheten G Ö t A L A N D

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 19

19

08-04-22 09.38.55


med farten hos en kappseglingsbåt. – Det var väl du som tog dig en segeltur med Karanna härom­ dagen? sade plötsligt Göran. – Hon slet sig i stormen, svarade Johan. – Ingen dålig grej. Du blir nog en bra sjöman. Tycker du om sjön? Medan Göran kollade att allt vad han beställt fanns i bärkassen talade han till Johan. – Jag ska också bli världsmästare i segling, klämde Johan tyst fram och stirrade i golvet. Göran tittade upp och lade armarna i kors över bröstet. Han granskade tyst Johan. – Vet du vad? sade slutligen Göran. Du tycks ha rätt inställning från början. Vad seglar du för båt när du inte är ute och seglar med Karanna? frågade Göran den blivande världsmästaren. – Jag har ingen båt ännu, svarade Johan. Jag håller på och sparar till en optimistjolle. – Vill du säkert bli världsmästare? frågade Göran. – Mest av allt, svarade Johan och tittade ut genom det smutsiga fönstret. Göran log. – Då ska jag hjälpa dig om du har lust. Om du följer med mig upp till provmasten i eftermiddag ska jag lära dig hur ett segel fungerar. – Jättegärna. Tack så mycket. Jag kommer hit när jag slutat jobbet, sade Johan. – Kom vid fyratiden. Jag har en massa segel färdiga som jag ska titta på, sade Göran. Johan slog vänster stortå i tröskeln då han lämnade segelmakeriet. Han kände ingen smärta men hoppade instinktivt några steg på högerbenet. Tänk att Göran hade lovat hjälpa honom att bli världsmästare! Det var knappt han trodde det var sant när han på lätta fötter flög tillbaka till speceriaffären. Klockan gick trögt resten av dagen. Det verkade som om det gått en evighet när klockan äntligen slog fyra i kyrktornet. 20

27409644_Läsbitar_Inlaga.indd 20

G Ö t A L A N D

08-04-22 09.38.56


i

j An

H An ssOn

i

Läsbitar, berättelser frün Sverige är en antologi med roliga, spännande och dramatiska berättelser frün hela Sverige. Det rika urvalet av texter ger münga roliga ingüngar till svenska, geografi, samhällskunskap och religion. Med hjälp av frügorna kan ni arbeta med texterna pü ett varierat sätt. Här finns frügor som stimulerar läsfÜrstüelse och uppmuntrar till samtal om litteratur och skrivande, frügor som tar upp den geografiska anknytningen och frügor som behandlar mänskliga moraliska dilemman. Till varje berättelse finns ocksü ett fÜrfattarporträtt med tips om andra bÜcker som fÜrfattaren har skrivit.

i *4#/



27409644_LaĚˆsbitar_omslag.indd 1

j An

H A n ssOn

 

08-04-18 12.19.06


9789127409644