9789170052972

Best.nr 7005-297-2 Tryck.nr 7005-297-2-00

9

Gode gud - omslag.indd 1

789170 052972

09-11-05 08.49.05

Gode Gud, ge mig tålamod – men gör det fort ISBN 978-91-7005-297-2 © 2005 Författaren och Liber AB Upplaga: 1:6 Förläggare: Lars Abramson Omslag: Daniel Åberg Omslagsbild: Carl-Johan de Geer och Lasse Eriksson Illustrationer:

Carl-Johan de Geer. Inledningbild till varje kapitel

Porträtten med text är Lasse Erikssons idé.

är från de Geer konstverksserie Eremitens trevnad.

Tryck: Elanders 2009

Av Lasse Eriksson har tidigare på förlaget utgivits: Fortsverige (red), 1999, 2000 Boken om Gerda, 2001 Jag har kokat tvåhundratusen potatisar, men kan inte erinra mig en enda av dessa, 2002 Den elektriska damen, 2003 Djur – inom och utom oss, 2004 De norrbottniska satansverserna (tillsammans med Ronny Eriksson), 2006 I huvudet på en orolig komiker, 2007 På andra förlag: Kalla fakta om Piteå, 1990 I våra kvarter – Piteå på 60-talet, 1996

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01

01 Första sidor.indd 4

09-11-05 07.34.53

Innehåll Läs nu detta först!

7

Kap I – Fyra stresstyper

9

Kap II – Vad ska vi ha varandra till när sensorer

känner åt oss och processorer tänker åt oss

73

Kap III – Stressen i att vilja bli någon annan

117

Kap IV – När otydligheten stressar

141

Kap V – Värderingsförskjutningar 1900/2000

159

Kap VI – Ge mig tålamod, men gör det fort

179

01 Första sidor.indd 5

09-11-05 07.34.53

Några begrepp som används Initial flampunkt......................................................15–20 Initial frustration......................................................23–25 Bilen som klostercell................................................. 28-32 Flow.........................................................................33–38 De 9 grundaffekterna...............................................54–55 Tajming..........................................................................54 Punchline...............................................................62, 137 Falska skamkänslor..................................................66–67 Mogadonkusten.............................................................75 Teknostress....................................................75, 114–116 Kognitiv psykoterapi................................................80–82 Nostalgiintervall.......................................................85–88 Sensorsstyrda apparater...........................................91–92 Krympande rörelseuniversum...............................101–103 Homo vertikalis...................................................101–103 Homo voltans..............................................................103 Könsrollslek.........................................................104–106 Singelsamhället.....................................................106–113 Extreme makeover.......................................................119 Erotiskt underhållningsvärde...................................... 120Kritisk självreflektion...................................................124 Personlighet är ingenting......................................126–129 Negativ förminskning...........................................130–132 Positiv förminskning ...........................................133–135 Suggestin..............................................................147–148 Dubbla budskap......................................................... 148Allvar utan innehåll......................................................153 Sokratisk majeutik.......................................................157 Profitmoral, pliktmoral........................................176–177

01 Första sidor.indd 6

09-11-05 07.34.53

Läs nu detta först!

Idag är det många som hoppar över förord, introduktioner och bruksanvisningar. ”Där står ändå inget väsentligt”, menar de som inte har tålamod att läsa dem. Men just den här introduktionen är viktig eftersom den som läser den kanske omedelbart fattar bokens andemening och behöver därför inte läsa resten. Det spar i så fall rejält med tid.

Bokens innehåll går ut på att visa att den paradoxala titeln Gode Gud, ge mig tålamod – men gör det fort, egentligen inte är så paradoxal, utan en högst realistisk utsaga. Vi är dubbla.

Vi bär motstridiga åsikter inom oss. Och så ska det vara, vi ska inte låta oss stressas av det. Istället ska vi tålamodigt lära oss utnyttja den kraft som frigörs ur dessa inre motsättningar.

Boken bygger på föreläsningar tillsammans med – vid olika tillfällen – läkaren Clas Malmström, psykologen och stressforskaren David Jinder samt psykologen, psykoterapeuten och personlighetsforskaren Mattias Lundberg.

Ytterligare tre inspirationskällor är psykologen Paul Watzlawicks Handbok i konsten att bli olycklig (1995), Donald L. Nathansons Shame and pride (1994) samt, inte minst, Kristina Östbergs C-uppsats ”Det värsta är att inte bli trodd” (2005).

Kristina har också aktivt påverkat delar av innehållet.

Jag vill också nämna Anders Frigell, Tor-Göran FriesHenriksson, Per Eriksson, Olof Östberg-Eriksson, Iwa Boman, Anders Lundgren och Barbro Svensson, vars berättelser jag lånat och anpassat till mina egna syften. Och så redaktören Peter Gumbel naturligtvis.

7

02 förord.indd 7

09-11-05 07.39.11

Illustrationsidén att utgå från en gruppbild på studenter 1929, fyllda av framtidstro, är min egen. De är nu förmodligen alla borta, bara framtidstron är kvar.

Boken innehåller såväl långsiktiga som kortsiktiga tankar.

De långsiktiga beräknas vara eviga medan de kortsiktiga beräknas hålla fram till 2024 av skäl som framgår i kapitel II. Efter detta datum övergår boken från att vara profetisk till att bli historisk.

Lasse Eriksson 2005

8­

02 förord.indd 8

09-11-05 07.39.11

Kapitel I

Fyra stresstyper

03 kap 1.indd 9

09-11-05 07.47.25

Fyra stresstyper

Den perfekta stolens sista dag

03 kap 1.indd 10

09-11-06 14.13.38

Stress som ger lycka

Stress som ger lycka När man själv väljer sin stress och i hemlighet lyckas med det man föresatt sig

Lyckan i att föda en altan Hur ljuv kan inte stressen vara när man har valt den själv!

Och när man dessutom lyckats med det man föresatt sig!

Som när man bygger en altan. Ingen har bett dig bygga, ingen har sagt hur den ska se ut, ja du kanske inte ens vet hur man bygger en altan. Men ändå fylls du av en obändig lust att bygga just en altan. Varför? Jo, det är där bland kaotiska brädor, kritiska kommentarer, olikformade skruvar och obegripliga ritningar, på gränsen till det du inte längre klarar av, som livskänslan förhöjs. Kropp och själ spänns till det yttersta.

Endorfinerna brusar och berusar. Efteråt är det knappt man minns vad man gjort, hur man gjort det man gjort. Man ser bara att altanen fungerar. Den håller. Släktingar och vänner inspekterar verket och säger att ”inte visste vi att du kunde bygga”. Då rycker man ödmjukt på axlarna och spottar in i skogen. Inför sina svärföräldrar vet man att man uppfyllt mågens outsagda examensprov: man har byggt Altanen, den altan som generationer av dugliga personer byggt och förmodligen kommer att bygga under oöverskådlig framtid.

Visst är man stolt inför dem, visst, men det allra viktigaste är ändå att man känner tillfredsställelse över sig själv, inom sig.

Att man lyckats med det man föresatt sig.

11

03 kap 1.indd 11

09-11-06 14.13.38

Fyra stresstyper

Jag vet också att altanen jag byggt inte kommer att användas så ofta. Vem vill sitta på en altan i Norrbottens kustnära slyland när myggen är en vältrande köttmassa som skingrar ditt blod över myrar och träsk? Men detta är oväsentligt. Det är vägen, inte målet, som är mödan värd. Norrbotten är fyllt av altaner där ingen sitter. Och av nöjda altanbyggare som i tysthet beundrar sina verk.

När släktingarna åkt sin väg och man står där ensam i den guldgula midnattssolen och iakttar sitt verk så infinner sig det stora välbefinnandet, lugnet. Som ett skepp, som med sönderslitna segel kommer ut ur stormen och lyckas nå sin destination.

Den stress man själv valt någorlunda fritt och lyckats rida ut, tillsammans med vilan efteråt, är alltså en del av himmelriket.

Som Moses och israeliterna måste ha känt det när de efter tusen prövningar skådade det förlovade landet från berget Nebo. Eller som det jag upplevde under en ansträngande bestigning av Lilla Kebnekaise. De främre lårmusklerna hade tagit slut och jag tvangs vandra baklänges med ryggsäcken i famnen. Då drabbades jag av att hälsenan brast med en snärt.

Smärtan var förfärlig och jag snodde häftigt runt för att fånga upp mitt fall. Den syn jag mötte var överväldigande: utan att ha uppmärksammat det hade jag nått toppen och skådade nu rakt in i ett helt nytt landskap: en solbelyst snöstorm som dånade över Stora Kebnekaise några kilometer bort, en syn som tillhör något av det vackraste och mest dramatiska jag upplevt. Jag tappade både andan och ryggsäcken.

När ambulanshelikoptern kom låg jag bara och flinade av lycka.

1 2­

03 kap 1.indd 12

09-11-05 07.47.28

Stress som ger lycka

Lyckan i att föda Inom denna form av stress ryms miljontals okända vardagshjältar som utmanat sig själva och lyckats: Här finns alla de kvinnor som fött barn, som frivilligt låtit sin kropp svälla upp i ovisshet om utfallet och som de sista månaderna släpat sig fram med hormonplitor och med förändrat doftsystem. Egentligen är födandet själva sinnebilden för den självvalda, lyckliga stressen. Män föder visserligen inte fram barn, men en och annan gång en idé, ett projekt, som gör honom och omgivningen lycklig.

Här finner vi den lyckliga Råneåkvinnan som i hemlighet lärt sig backa med släp.

Här finner vi amatörerna som älskar sin hobby: fågelskådaren som med risk för sitt eget liv ger sig in i de vildaste terränger utan kamera, bara för att till sig själv kunna viska att ”nu har du i alla fall sett den vitryggiga hackspetten”.

Här finns fjärilssamlaren som ensam och med fara för sitt eget liv hänger i knäveck i någon avlägsen trädtopp, insmord i doftämnen bara för att locka till sig och på nära håll få studera den högtflygande aspfjärilens sensommargeneration (Limentis populi).

Här möter vi den bilintresserade tjänstemannen som under stark nervositet gav sig in i de mörkaste raggarkretsar för att få tag i en originalförgasare till sin välbehållna DeSoto –58.

Här ryms också den personliga upplevelsen av erotiken när allt gått vägen.

När en självvald ansträngning blir belönad händer stora saker.

I sådana lägen stärks självkänslan. Man blir spontan och kommer att gilla sig själv och sitt huvud. Om man i unga år får

13

03 kap 1.indd 13

09-11-05 07.47.28

Fyra stresstyper

I sin ensamhet lärde hon sig backa med släp.

Det blev hennes livs lyckligaste ögonblick.

14

03 kap 1.indd 14

09-11-05 07.47.30

Stress som ger lycka

en sådan upplevelse kommer den förmodligen att påverka hela ens liv.

Jag kallar sådana glada ögonblick för initiala flampunkter, ett kanske något högtravande begrepp. Men varför ska man göra det enkelt för sig när det är enklare att göra det svårt för sig?

Flampunkten är den temperatur då ett ämne börjar avge brännbara ångor, den punkt när vedträet plötsligt fattar eld efter att långsamt ha hettats upp, det ögonblick där tändstickan tar eld efter att ha dragits längs plånet. Flampunkten är den punchline som får en väl berättad historia att flamma upp. Poesin är litteraturens flampunkt. Förstår ni vad jag menar? För säkerhets skull återger jag två sådana lyckliga flampunkter ur mitt eget liv.

Exempel på flampunkt: När intresset väcks Den 26 oktober 1955 hade jag en dubbel upplevelse, ett slags tvillingflampunkt. Jag var sex år. Det första som hände var att jag lärde mig att läsa vid 8-tiden om morgonen. Jag var ett känsligt, nervöst och osäkert barn som bet på naglarna och grät nästan varje dag. Varför vet jag inte. Men denna nervositet ledde till att jag fick för mig att jag måste kunna läsa innan jag började skolan. Detta stressade mig kolossalt.

Och att bokstävernas betydelse inte föll på plats stressade mig också. Men jag var fast besluten trots månader av uppgivelse och förtvivlan.

Den 26 oktober klockan 8 om morgonen föll allt på plats.

Jag satt på toaletten med den obegripliga dagstidningen framför mig då en mening lösgjorde sig: ”de Gaulle ger Tito sitt stöd.” Jag begrep naturligtvis ingenting av innehållet, men jag

15

03 kap 1.indd 15

09-11-05 07.47.31

Fyra stresstyper

förstod att jag hade läst, jag hade förstått läsandets princip.

Det var med viss bävan jag lämnade toaletten och tittade på den bok som pappa nyss köpt. På dess rygg läste jag Benjamin Spock, Sunt förnuft i barnavård och barnuppfostran: från födelsen till brytningsåren. Jag ställde mig framför bokhyllan vars ryggtitlar nu talade till mig: Se, döden på dig väntar av Maria Lang, Nötknäpparen av bland annat Gösta Knutsson (honom kände jag till), Mannens sexualvanor och Kinseyrapporten. Jag undrade vad alla dessa böcker innehöll, vad de var bra för. Vad var det egentligen man gjorde när man läste? Mamma hade läst bilderböcker för mig medan jag låg på hennes arm. Men då hade jag inte uppfattat bokstäverna.

De trodde jag var något slags gräs eller färgrester som tecknaren strukit av penseln. Hela dagen läste jag titlar medan vårt hembiträde dammsög och kysste sig själv i spegeln.

Vid denna tid jobbade mamma halvtid som telefonist.

Hon deltog tillsamman med ”flickorna på Televerket” (man sade så) i en kurs på ABF på sin fritid. En kurs i egyptologi.

De läste böcker om mumier (manliga sådana), det förstod jag av alla bilder. Ibland kopierade mamma bilderna med stor noggrannhet och satte in dem i sin ”Egyptenpärm”.

Denna dag kom mamma hem vid tvåtiden. Hon såg trött och sliten ut och bar stora matkassar i händerna. Tankspritt pussade hon mig på huvudet, plockade ur varorna och slog sig ned vid sitt skrivbord där hon hade sina egyptiska böcker.

Medan hon läste slätades hennes anletsdrag ut, som när jag ammades när jag var liten. För min inre syn såg jag hur hon långsamt burrade sig ner i den varma ökensanden och fylldes av någon hemlig kraft. Jag gick fram till henne och frågade: – Mamma, vad gör du egentligen?

1 6­

03 kap 1.indd 16

09-11-05 07.47.31

Stress som ger lycka

Hon såg upp på mig med tom blick och tittade lika frånvarande på sin egyptenpärm och sa tankspritt: – Jag vet inte.

Jag minns så väl hur jag tänkte att så, just som hon var, så ville jag också bli! Hon var helt väck. Men bara på ytan.

Långt där inne rörde sig hela världar. Jag ville också ha en alternativ värld där jag kunde vara när denna världen blev jobbig. En intressevärld där det inte fanns några levande människor som störde, förrän jag förstått hur de fungerade och själv valde att väcka upp dem: en egen värld där jag i min egen takt kunde försöka förstå hur saker hängde ihop.

Men det fanns så många böcker och jag ville ha ett eget intresse. Mamma hade sitt Egypten, pappa höll på med Engelska och Fåglar. Mormor löste korsord, morfar byggde mest skjul och altaner och den gamle Oskar Öberg i Arvidsträsk läste om Dödahavsrullarna och Bibeln.

Det blev fjärilar. En ren slump egentligen. En guldgul frostmätare (Agriopis aurantiaria, förstod jag senare att den hette) satt på mitt fönster samma natt. Det var minusgrader ute men ändå hade den tagit sig dit där min fönsterlampa nu belyste den spräckliga undersidan. Jag lärde mig snart att frostmätare innehöll en droppe glykol för att kunna flyga fram genom den svinkalla natten. Som Volvo 444. Och så var jag fast.

Exempel på flampunkt: upptäckten av vitsen Den andra flampunkten inföll när jag läste på gymnasiet. Jag ägnade då mycket tid åt en starkt stressande verksamhet: Jag gav skolans lärare ök- och smeknamn. När jag kände att jag kommit på ett bra namn planterade jag ut det genom att liksom i förbigående nämna det till mina kamrater. Sedan var det bara att vänta och se om namnet skulle få fotfäste.

17

03 kap 1.indd 17

09-11-05 07.47.31

Fyra stresstyper

Ofta lyckades det: efter några dagar fick jag höra namnet i förtroende berättas för mig. Det hade då ”kommit hem till husse”. Jag njöt mycket av att på detta sätt skapa ord och namn i det fördolda: Atom-Ante, Dra-Maten. Men det var naturligtvis en farlig och stressande sysselsättning. Om någon tog sig för att spåra namnet tillbaka till källan så skulle denne förmodligen lyckas. Därför förfinade jag inplanteringen, jag låtsades hitta lappar där namnet stod, jag sa att jag fått veta det genom någon elev från läraroffrets förra skola, och så vidare.

Så fick vi en synnerligen intressant biologilärare. Intressant av tre skäl: han var hårig som en apa, spelade violin som en gud och var medlem i Länkarna.

Av en slump kom jag, under ett samtal med en kamrat, att kalla honom för Den Felande Länken.

Gud vet hur jag kom på detta men i dessa tre ord förklarades hela hans gestalt; hans alkoholism, hans felsteg (den felande länken), hans gripande violinspel (den felande länken) och hans bittra kamp för nykterhet (den felande Länken) samt hans håriga uppenbarelse mellan människa och primat (den felande länken).

Effekten var den starkaste jag dittills upplevt. Efter bara någon förmiddag kom namnet tillbaka till husse. Snart kände hela skolan till det. Alla utom biologiläraren själv.

Jag blev panikslagen. Det var ju uppenbart att namnet enkelt skulle kunna spåras till mig eftersom det ju föddes tillsammans med min kamrat. Biologiläraren skulle spöa upp mig!

Han skulle kanske låta misshandla mig! Dag och natt upptogs mina tankar av planer på hur jag skulle kunna bortförklara, skylla på andra, bli sjuk, flytta och så vidare. Men min självkänsla brann ihop till ett osande kol. Jag fann ingen utväg.

Och så hände det.

1 8­

03 kap 1.indd 18

09-11-05 07.47.31

Stress som ger lycka

Biologiläraren anade att han hade fått ett öknamn. Han började spåra det och snart stod han framför mig röd i ansiktet, upprörd och förbannad.

– Du har gett mig ett öknamn, morrade han, vad har du kallat mig?

– Smeknamn, sa jag, inte öknamn, vi gillar dig. Jag har kallat dig för Den Felande Länken.

Han tittade på mig som vore jag en djävul och jag trodde att han skulle nita mig.

Men snart dimmade hans blick igen, medan han i sitt inre tycktes smaka på den ena betydelsen efter den andra. Och så började han gråta. Det är tungt att se en lärare gråta, för den reaktionen hade jag aldrig föreställt mig. Men hans gråt, som i början hade en ton av förtvivlan, förvandlades långsamt till förundran och slutade i att han både grät och skrattade samtidigt.

– Det är bra, det är bra, sa han inåtvänt och klappade om mig. Det är bra.

Och så skrattade han igen. Och igen. Han skrattade hela dagen. Det var som om hans hela känsloliv lagt sig på huden.

Man behövde bara titta på honom så började han skratta.

Från den dagen blev han nykter, och om han någon gång kände spriten börja suga, så berättade han det för andra. Genom detta fick han hjälp från alla håll och man kunde stoppa tillbaka den våte djävuln.

Allt detta på grund av en vits.

Min självpåtagna stress hade fått en oväntad belöning: Vitsens läkande förmåga hade uppenbarats för mig. Dess-utom visste alla vem det var som hade hittat på detta läkande namn. Framgången innebar att jag inte längre nöjde mig med den inre känslan av tillfredsställelse när mina ök- och smek-

19

03 kap 1.indd 19

09-11-05 07.47.31

Fyra stresstyper

namn lyckades. Att andra kände till mig kändes inte alldeles oävet, och när musikalen ”Sweet Charity” slog igenom 1969 sjöng jag med: ”If they all could see me now ... if my friends could see me now.”

Alltså: När den stress du själv valt faller i god jord, när du lyckas, då får du ett förnöjsamt sinne och stärkt självkänsla.

Du vill gärna pröva dina vingar i mer krävande sammanhang.

2 0­

03 kap 1.indd 20

09-11-05 07.47.31

Stress som ger pina

Stress som ger pina När man själv valt sin stress men misslyckas nesligen i hemlighet inför sig själv Om du däremot misslyckas i det som du frivilligt stressat upp dig kring, då kan det bli pinsamt. Och pinsamheter är inget man vill föra till torgs. Man vill inte ens inför sig själv uppleva att man är pinsam. Pinsamheter öppnar inga dörrar. Pinsamheter stänger dem.

Indiern och kakorna Det finns en vandringssägen som går ungefär så här: En kvinna hade handlat gardiner på NK i Stockholm. Nu kånkade hon med två stora påsar i händerna och handväskan runt halsen till Stockholms Central för att ta tåget hem till Uppsala. Hon anlände aningen för tidigt och pustade därför upp på Kafé Norr för att ta sig en fika. Någon bricka var inte möjligt att ta. Påsarna gjorde att hon inte kunde få grepp om den, men med ena handen plockade hon med sig en kopp kaffe och med den andra en liten praktisk plastförpackning som innehöll fem småkakor. Betalningsproceduren var besvärlig men den lättillgängliga handväskan underlättade. Det var mycket folk som rörde sig på Centralstationen under eftermiddagen men hon fann en ledig plats och slog sig ned mitt emot en indier som välkomnade henne med ett brett leende. Han talade tydligen ingen svenska. Kvinnan hävde av 21

03 kap 1.indd 21

09-11-05 07.47.31

Best.nr 7005-297-2 Tryck.nr 7005-297-2-00

9

Gode gud - omslag.indd 1

789170 052972

09-11-05 08.49.05