Page 1

Under modern tid har konstnärligt utövande och företagande betraktats som två närmast motsatta företeelser. Den kreativa konstnären kontra den rationella kapitalisten. Men någonting har hänt. I managementlitteratur hyllas nu den visionära ledaren, styrd av känsla och intuition, samtidigt som ledare för konstnärliga organisationer försöker organisera sin verksamhet enligt företagsekonomiska teorier.

Emma Stenström är forskare och lärare vid Handelshögskolan i Stockholm, gästprofessor vid Konstfack och en av pionjärerna inom forskningsområdet kulturekonomi. Konstiga företag är en förkortad nyutgåva av hennes uppmärksammade doktorsavhandling från 2000.

KONSTIGA FÖRETAG

Men vad blir resultatet? Konstiga företag ger inga färdiga svar, men är ovärderlig läsning för den som vill ha en bakgrund till den kulturpolitiska debatten om hur den estetiska respektive ekonomiska världen ska förhålla sig till varandra.

EMMA STENSTRÖM

Konstiga företag ger inga svar

Den här boken heter Konstiga företag och handlar om konst, företagande och om kulturekonomi. Den är skriven av Emma Stenström.

ISBN 978-91-27-11824-9

NOK_STENSTROM_KONSTIGA_FORETAG_pocket_omslag.indd 1

08-11-25 10.35.51


84301 Konstiga foretag ORI.indd 4

08-11-13 15.06.30


innehållsförteckning

Introduktion till pocketutgåvan kapitel 1 Livsgåtor

15 18 24

En resa i tid och rum Utgångspunkter

kapitel 2 Scener ur ett äktenskap Dramats startpunkt Äktenskapet Moderna motsatser

kapitel 3 Estetisering Du sköna, nya ekonomi Företagandets estetik Organisationsteorins estetik Konstens värdekällor Ridån faller

kapitel 4 Romantisering Direktör Dionysos Konsten som metafor Bland guruer och moguler »Ett skimmer av humanism«

84301 Konstiga foretag ORI.indd 5

7

33 34 47 54 58 65 74 81 84 96 100 103 115 119 132

5

08-11-13 15.06.30


kapitel 5 Ekonomisering Från expansion till kris »Arts management« Konst och/eller företag? Korsbefruktning

140 145 150 160 172

kapitel 6 Mångtydligheter – slutord

174

Noter

182

Litteratur

202

84301 Konstiga foretag ORI.indd 6

6

08-11-13 15.06.30


Introduktion till pocketutgåvan

I din hand håller du en nyutgåva av en doktorsavhandling i företagsekonomi. Det låter kanske lite konstigt. Särskilt som den handlar om något som man inte auto­ matiskt förknippar med företagsekonomi, nämligen konst. Eller rättare sagt om föreställningar om konst och företag, om kultur och ekonomi. När den ursprungligen publicerades1 år 2000 var det här med konst och företag – eller kulturekonomi som fältet senare har kommit att kallas – något nytt. Därför utgör den här avhandlingen lite av ett pionjärarbete, ett försök att förstå sammanhanget och de stora dragen. Med tiden har den dock kommit att bli än mer relevant, allteftersom fältet har växt. Att som ekonom intressera sig för kulturell verksamhet är inte längre så suspekt, och nu för tiden är vi ganska många som gör eller vill göra det. Liksom det är många inom kultursektorn i vid bemärkelse som vill eller måste syssla med ekonomi. Förhoppningsvis kan då denna bok vara till hjälp genom att erbjuda något slags grund att stå på och ta avstamp ifrån.

84301 Konstiga foretag ORI.indd 7

7

08-11-13 15.06.30


Dessutom, vilket jag själv tycker är den stora behållningen, redovisar den en massa spännande tankar och teorier, som man kan ha stor nytta av, såväl i vardag­ liga situationer som för att förstå samhällsutvecklingen i stort. För att göra avhandlingen mer lättläst och allmängiltig har jag i pocketutgåvan valt att ta bort diskussioner om vetenskapsteori och metod, det vill säga sådant som främst är av intresse för den som ska forska på fältet. Likaså har jag tagit bort tre kapitel med em­ piriskt material som fanns med i originalutgåvan, i syfte att renodla tankegångarna och göra dem mer tid­ lösa. Flera av de organisationer där jag hämtat mina em­piriska exempel existerar inte ens längre och kändes därför onödiga att ha med. Detta till skillnad från de abstrakta föreställningarna om konst och företag, som vi ser prov på varenda dag, både i den kulturpolitiska debatten och i praktiken. Ja, jag skulle till och med vilja hävda att avhandlingen är mycket mer aktuell i dag än den var när den kom ut. Det är efter millennieskiftet som utvecklingen verkligen har tagit fart och »de konstiga företagen« fått en allt viktigare roll. Först och främst är det tydligt att den sfär i vilken det kommersiella och det kulturella möts har fått ökad uppmärksamhet de senaste åren. Denna sfär går ofta under beteckningen den kreativa sektorn eller de kreativa alternativt kulturella näringarna. I Sverige fick den dock först, och lite förvånande, namnet upplevelse­ industrin. The Economy of Culture, en flitigt refererad studie som är utgiven av EU-kommissionen, hävdar också att

84301 Konstiga foretag ORI.indd 8

8

08-11-13 15.06.30


denna sfär eller sektor växer snabbare än resten av ekonomin.2 Konsten anses då spela en avgörande roll – som kärna, källa och motor. Utan konsten skulle den öv­riga, mer ekonomiskt lönsamma, sektorn inte kunna växa och konsten får därför indirekt en ekonomisk roll. Därutöver har konsten också fått en mer direkt roll i den ekonomiska utvecklingen. Får man tro sådana författare som Richard Florida och hans adepter – och det är många som gör det – kan ett vitalt kulturliv göra en plats mer attraktiv. Det får kvalificerad arbetskraft, den så kallade kreativa klassen, att flytta dit, vilket i sin tur skapar ekonomisk tillväxt.3 Studierna är dock långt ifrån entydiga, framför allt vad gäller sambanden. Är det till exempel ett vitalt konstliv som skapar ekonomisk tillväxt eller är det tvärtom ekonomisk tillväxt som skapar ett vitalt konstliv? Eftersom mitt intresse ligger i föreställningarna snarare än i det faktiska utfallet, kan jag dock nöja mig med att konstatera att konsten har fått en än mer central ekonomisk roll i föreställningsvärlden de senaste åren. Så till den milda grad att jag som ekonom emellanåt blir oroad. Vad händer den dag då det visar sig att konsten – eller åtminstone en stor del av konsten – inte levererar de ekonomiska resultat som man har hoppats på? Tecken på denna »ekonomisering«, som jag kallar det i avhandlingen, kan man inte enbart se på den samhälleliga och politiska nivån, utan lika mycket på ­organisatorisk och individuell nivå. I avhandlingen tar jag upp »arts management«, ett slags företags­ekono­ misk lära om hur man ska leda kulturorganisationer.

84301 Konstiga foretag ORI.indd 9

9

08-11-13 15.06.30


Med facit i hand kan man konstatera att »arts man­ agement« som begrepp aldrig fick något stort genomslag i Sverige. Däremot vill jag hävda att tankegång­ arna bakom begreppet har fått fäste, i och med att en mängd ­modeller, metoder och människor från näringslivet har letat sig in i våra konstnärliga organisationer. Från politiskt håll är signalerna också starka: kons­ ten ska närma sig företagandet. Man ska ta efter dess metoder, man ska samarbeta med näringslivet och man ska stimulera till mer företagande inom den egna sektorn. Av den konflikt som en gång fanns mellan det kulturella och det kommersiella märks inte mycket i dagens diskurs. Som tydligast blir det kanske när det kommer till dagens mest hyllade företeelse: entreprenörskap. Vi ska nu vara företag, var och en av oss och i relation till varandra. Det kan tolkas som den ultimata ekonomiseringen – på individnivå. Intressant är det också att tänka att »arts management« aldrig riktigt slog igenom på utbildningsfronten, utan att det i stället kom att bli entreprenörskap och företagande som hamnade på schemat, bland annat på de flesta konstnärliga utbildningar.4 Med tanke på samhällsutvecklingen, där organisationer och institutioner ersätts av små, flexibla enheter i nätverk, är det förstås naturligt – inte minst i kultursektorn där egenföretagandet är tydligare än på något annat håll. Parallellt fortsätter de kulturella aspekterna av företagandet att uppmärksammas; det som jag i avhandlingen kallar »estetisering«, men som jag i dag kanske skulle välja att kalla »kulturalisering«. När jag läser min egen beskrivning av idéerna bakom det nya versus

84301 Konstiga foretag ORI.indd 10

10

08-11-13 15.06.30


det gamla företagandet kan jag inte låta bli att le, även om jag vid tiden för millennieskiftet kallade det något så urbota daterat som »den nya ekonomin«: upplevelser och underhållning mot varor och tjänster; entreprenörskap mot byråkrati; nätverk mot hierarki; dynamik mot stabilitet; självförverkligande mot status; fiktion, yta och sken mot funktion, prestanda och pris; temporära kontrakt mot anställning och lojalitet; drömmar mot behov; subjekt mot objekt; flexibilitet mot specialisering; kreativitet mot produktivitet; fan­ tasi mot meriter; passproduktion mot massproduk­ tion; emotionell intelligens mot analytisk förmåga; im­ materiella mot materiella värden, och så vidare.

Om något, har ekonomin blivit alltmer kulturell, vilket har gjort det allt svårare att passa in många företag i de klassiska företagsekonomiska teorierna. Hur förklarar man till exempel framgången för företag som Apple, Google och Skype – eller för den delen IKEA och H&M – utan att ta hänsyn till det kulturella? Kan man ens göra det? En del handlar förstås om produkterna, tjänsterna och upplevelsernas design. Annat om den gemenskap som uppstår kring användningen. Det brukar sägas att det nu för tiden är via vår konsumtion som vi uttrycker vår identitet. Kommersiella produkter tar formen av kulturella artefakter, och all produktion blir ett slags kulturproduktion. Eller – som det också kan uttryckas – kulturen har gått från att vara superstruktur till att bli infrastruktur.5 Sakta men säkert ökar också intresset för det kultu-

84301 Konstiga foretag ORI.indd 11

11

08-11-13 15.06.30


rella, speciellt bland de företag som inte enbart vill konkurrera med ett lågt pris. En del vänder sig till ­konsten för inspiration och kommunikation. En MFA (Master of Fine Arts) är den nya MBA:n (Master of Business ­Administration), utropades det till exempel i Harvard Business Review.6 På 2000-talet anses kons­ ten kunna hjälpa företag att strategiskt hantera en alltmer komplex och dynamisk tillvaro.7 Under senare år har en mängd böcker på detta tema publicerats. Vanligast verkar det vara att undersöka vad företag kan lära av konst och konstnärer vad gäller till exempel ledarskap, organisering eller marknads­ föring.8 Inte sällan handlar det om lärdomar av så grundläggande slag som att kunna leva med osäkerhet, se och vara nyfiken samt lyssna och vara sensibel. Eller att man måste kunna navigera i komplexi­teten samt konkretisera det immateriella.9 Många kopplar sedan dessa eller liknande lärdomar till samtidens stora modebegrepp: kreativitet och inno­ vationsförmåga. Det är främst för att bli mer kreativa, och därmed kunna ta fram fler innovationer, som företag ska vända sig till konsten och konstnä­rerna.10 Över huvud taget märks ett ökat intresse för kulturell och konstnärlig verksamhet bland många ekonomer, vilket kan tolkas som ännu ett tecken på förskjutningen; på att föreställningarna om konsten närmar sig föreställningarna om företagandet – och tvärtom. På att det bildas fler och fler »konstiga företag«. Bortsett från att jag har plockat bort de vetenskapsteoretiska resonemangen och de empiriska studierna har jag i stort låtit texten vara. Bokens inledande kapitel Livsgåtor tecknar en personlig och allmän bak-

84301 Konstiga foretag ORI.indd 12

12

08-11-13 15.06.30


grund till mitt val av studieämne. Nästa kapitel, Scener ur ett äktenskap, utgör sedan basen för resten av avhandlingen och innehåller en genomgång av ett antal grundläggande föreställningar i modern tid om konst och företag. Därefter följer de tre huvudkapitlen som behandlar förskjutningen av föreställningarna om konst och före­ tag. Estetisering kretsar kring hur föreställningarna om företag närmar sig föreställningarna om konst. Ro­mantisering handlar sedan om hur föreställningarna om ledarskap närmar sig föreställningarna om konstnärskap. Ekonomisering tar slutligen fasta på hur före­ställningarna om konst och konstproduktion närmar sig föreställningarna om företagande. I den ursprungliga versionen av avhandlingen fanns, som nämnts, tre kapitel som redovisade empiriska studier. Den första studien jämförde företagsledare och konstnärer. Den andra utgjordes av en fallstudie i en konstnärlig organisation, den tredje av en närläsning av poesi. I denna pocketversion sammanfattas enbart resultaten av dessa studier i det summerande, sista kapitlet Mångtydligheter.

84301 Konstiga foretag ORI.indd 13

13

08-11-13 15.06.30


84301 Konstiga foretag ORI.indd 14

08-11-13 15.06.30


kapitel 1

Livsgåtor Det är så svårt att hitta början. Bättre uttryckt, det är svårt att börja vid början och inte försöka gå längre tillbaka. ludwig wittgenstein

Ursprunget till den här avhandlingen går långt tillbaka i tiden. Jag var elva år gammal när en ny tjej började i min klass. Hon hade snedlugg och jeans från Puss & Kram. Hennes pappa var direktör och ägde en firma strax utanför staden. Varje helg flög familjen med sin privata helikopter till den egna ön. I klassen tävlade vi om att vinna hennes gunst. En dag var min lycka fullkomlig; vi blev bästisar. Som brukligt är i den åldern satsade vi allt på att bli oskiljaktiga, såväl bildligt som bokstavligt talat. ­Ibland skildes vi dock ofrivilligt åt, och det var med viss avundsjuka jag kunde konstatera att hon på loven fick resa till spännande platser som Västindien och Alperna. Själv kom jag sällan längre än till Gotland. Åkte vi någon gång utomlands var det heller inte i syfte att bada eller åka skidor, utan i så fall ägnade vi tiden åt antika lämningar och konstmuseer. Trots att båda våra familjer måste anses ha tillhört etablissemanget, såg våra respektive familjeliv helt oli-

84301 Konstiga foretag ORI.indd 15

15

08-11-13 15.06.31


ka ut. Hos min bästis var det lugnt, det var välstädat och vackert, ordnat och kontrollerat. Alla uppträdde behärskat och under alla år hörde jag knappast någon – trots två tonåringar i huset – höja rösten. Hemma hos mig var det tvärtom: det var stökigt och kaotiskt, scener och upptåg och det diskuterades livligt. Så småningom skildes våra vägar åt. Medan jag valde humanistisk, valde hon ekonomisk linje på gymnasiet. Det dröjde innan jag träffade någon som henne igen. Under min uppväxt hade konsten och kulturen en framträdande roll. Det lästes mycket i familjen, vi gick på konserter, teater, opera och balett, och musiken var ett givet inslag i vardagen. Det fanns flera dagstidningar, ur vilka alla försökte norpa kultursidorna och ingen någonsin läste om sport eller näringsliv. Dessutom fanns i umgängeskretsen ett antal konstnärer, musiker och författare, som mottogs med stor vördnad och re­ spekt i vårt hem. Vördnaden och respekten gällde dock inte alla. Snarare fanns det i min familj ett underliggande förakt gentemot dem som värderade pengar och prylar högre än konst och kultur. Längre än så sträckte sig inte humanismen. Exakt vad det var som föraktades lyckades jag aldrig räkna ut. Att det var mindre värt att vara ­affärskvinna blev däremot tydligt när jag meddelade att jag skulle börja på Handelshögskolan. Det var, för att uttrycka det milt, inte populärt. Jag började trots (eller kanske på grund av?) det på utbildningen och plötsligt var jag återigen omgiven av folk som påminde om min gamla bästis. De visste att uppföra sig och kom från – åtminstone på ytan – lyck-

84301 Konstiga foretag ORI.indd 16

16

08-11-13 15.06.31


liga familjeförhållanden. Ibland fick man följa med dem hem på söndagsmiddag, och trots att det bara var familjen skålades det enligt etikettbokens alla regler. Konversationerna var artiga och neutrala och berörde ofarliga ämnen som skolarbetet eller den senaste golf­ rundan. Alla slags känsloutbrott lyste med sin från­ varo och ingen lämnade ut sig. Jag kände mig som en främling såväl socialt som i skolarbetet. I skolan tyckte jag att det var tråkigt med alla siffror och kalkyler, ekvationer och kurvor, kons­ tiga antaganden och färdiga svar. Det mesta verkade förutbestämt, och mycket lite var öppet för diskussion. Det fanns ingen plats för avvikelser, inga tvetydigheter, springor eller gåtor. Det mesta vi läste vid Handelshögskolan lämnade mig oberörd. Hungrigt kastade jag mig över de få kurser som i någon mån ägnade sig åt människorna och inte bara åt siffrorna. Till min stora förvåning tillhörde jag därmed en ytterst liten minoritet av studenter på skolan. Efter studierna gav jag mig ut i arbetslivet, närmare bestämt till finansvärlden. Där kände jag mig ännu mer utanför, och efter bara ett par år flydde jag till­ baka till universitetet för att börja läsa humaniora. Jag upptäckte snart att det i skönlitteraturen, teatern, filmen och bildkonsten fanns många insikter att hämta om livet i en organisation. Det var lätt att känna igen sig från tiden som projektledare i finansvärlden – betydligt lättare än i de teorier som vi hade läst vid Handelshögskolan. På universitetet i slutet av 1980-talet stötte jag också för första gången på den franske sociologen Pierre

84301 Konstiga foretag ORI.indd 17

17

08-11-13 15.06.31


Bourdieu. Hos honom fann jag ett språk för mina upplevelser. Jag fastnade bland annat för hans idé om att det fanns två dominerande klasser i samhället: en kul­ turell och en ekonomisk.1 Dessa två klasser, om än båda två gynnade, fungerar enligt olika logik och har olika livsstil. Att företa sig en sådan horisontell klassresa som jag försökt mig på, från den kulturella till den ekonomiska överklassen, var inte det lättaste. När jag återvände till Handelshögskolan för att påbörja mitt avhandlingsarbete var det med dessa er­ farenheter i bagaget. Många frågor hade väckts, även om det i grund och botten förstås var mina egna livsgåtor som jag brottades med. Hur såg egentligen relationen mellan konsten och företagandet ut? Var de ­väsensskilda eller fanns det gemensamma nämnare? Var mina egna erfarenheter på något sätt allmängil­ tiga? Kunde konsten berika förståelsen av företagandet och ledarskapet? Min nyfikenhet att ta reda på mer, att sätta in i sammanhang och läsa vad andra sagt och tänkt, hade väckts många gånger om. Några definitiva svar varken ville eller trodde jag att jag skulle finna. Själva utforskandet var huvudsaken. Jag ville överraskas och bli förvånad – även om jag redan från början var medveten om att min disposition och position, mitt habitus,2 många gånger skulle sätta krokben för mina ambitioner.

en resa i tid och rum För att bli meningsfulla måste livsgåtor, likt diamanter, slipas. Själv har jag ägnat nästan hela nittiotalet åt att fila på mina livsgåtor. Forskningsprocessen har förstås

84301 Konstiga foretag ORI.indd 18

18

08-11-13 15.06.31


bidragit till att förståelsen för området har fördjupats och förändrats, men tidsandan har också gjort sitt till. När jag påbörjade projektet i början av nittiotalet, stötte jag på patrull från bägge håll. Konstnärerna och humanisterna var de mest skeptiska. Att en företagsekonom intresserade sig för deras verksamhet kunde inte tolkas som annat än farligt. Det fanns de som vägrade att träffa mig, medan andra använde tiden till att beskylla mig för att bidra till konstens död och samhällets korruption. Några insisterade konsekvent på att de inte förstod vad jag höll på med, medan andra så småningom accepterade mig – men då för att jag var »annorlunda« än andra ekonomer. Ekonomerna, å andra sidan, tyckte att det var kons­ tigt. »Varför skulle jag hålla på med konst och konstnärliga organisationer?« »Vore det inte intressantare att studera exempelvis bilindustrin?« De tyckte att det var flummigt och oklart vilken nytta forskningen skulle ha för näringslivet. När jag till sist ändå blev accepterad, var det återigen med epitetet »udda och apart«. Således inleddes detta projekt utifrån en position som närmast kan beskrivas i termer av utanförskap och försvar. Med åren kom dock positionen att skifta. Visserligen förekommer det fortfarande misstänksamhet och förbehåll, men i mycket mindre utsträckning. I stället har det motsatta blivit allt vanligare från både konst- och företagshåll, nämligen hyllandet av ansatsen. Om tidsandan har gjort sitt till – och framför allt varit intressant att studera i sig – har förflyttningen i rummet bidragit till nästan lika stora skiftningar. Starten skedde på Handelshögskolan, i ett ganska ensamt

84301 Konstiga foretag ORI.indd 19

19

08-11-13 15.06.31


rum, på sektionen för organisation och ledarskap (A-sektionen). Mitt enda egentliga forskningssällskap var docent Dag Björkegren, som länge intresserat sig för den massproducerande delen av kultursektorn – film, musik, litteratur och tv. Dag pekade bland annat på samspelet mellan kulturella och ekonomiska hän­ syns­taganden i kulturproduktion3, vilket förstås var av stort intresse för min undersökning. Via honom leddes jag också in i kultursociologins värld, en värld som ­direkt visade sig vara en viktig källa till kunskap om kulturproduktionens villkor och funktionssätt. Jag hade också stor hjälp av professor Sven-Erik Sjöstrand, som introducerade mig för principen om mångfald, vad gäller både organisationstyper och männi­ skors sätt att relatera till varandra.4 Synsättet öppnade upp för frågan om det fanns något som kännetecknade just konsten och kulturen, till exempel något slags estetiskt förhållningssätt eller kanske till och med olika slags estetiska förhållningssätt, och hur de i så fall förhöll sig till företagandet som idealtyp. Dessutom var Sven-Erik den som ledde mig in på den institutionella teorin, vilken bland annat kunde användas för att förstå det konstnärliga fältets karaktär. Snart träffade jag också professor Pierre Guillet de Monthoux och hans krets på Stockholms universitet, en grupp vid Företagsekonomiska institutionen som senare antog beteckningen European Center for Art Management (ECAM). Den kontakten kom att bli ovärderlig, både personligt och professionellt. Där fanns Pierre själv, som skrev om estetik och företagande. Dessutom fanns och kom under årens lopp ett antal doktorander: Ivar Björkman, som intresserade sig

84301 Konstiga foretag ORI.indd 20

20

08-11-13 15.06.31


för möbelindustrin; Mats Frick för arkitekturen; AnnSofie Köping, vars intresse var symfoniorkestern; Lena Lundeborg, som studerade teater; Katja Lindquist med konstutställningar; Marja Soila-Wadman, som delade mitt intresse för ledarskap och Jeanette Wetterström med intresse för operakonst. Där fanns också, i en vidare krets, forskare och doktorander med tangerande frågeställningar samt inte minst ett mycket stort, internationellt nätverk. Om jag på Handelshögskolan fick möjlighet att läsa de sociologiskt orienterade teorierna, var det på Stockholms universitet jag mötte filosofin, framför allt den estetiska filosofin. Tyvärr var jag ingen duktig student, varken i sociologi eller i filosofi. Även om jag insåg att det var två framkomliga vägar, lyckades jag aldrig riktigt fullfölja någon av dem. De berörde visserligen mina livsgåtor, men de berörde inte mig. Sålunda kom de att tjäna som viktiga inspirationskällor och utgångs­ punkter, men någon undersökning i sociologisk anda lyckades jag aldrig genomföra och någon husfilosof har jag ännu inte funnit. Räddningen kom i stället då jag fick chansen att vistas ett läsår vid Chaire de gestion des arts5 vid École des HEC i Montréal. Jag reste dit i syfte att studera »arts management«6 hos professor François Colbert, en verklig eldsjäl på området. Det var en nyttig erfarenhet och jag fick en grundlig introduktion till den forskningstradition, där man till stora delar använder sig av företagsekonomiska teorier i syfte att skapa förutsättningar för konst- och kulturproduktion. Vid HEC fanns också en professor vid namn Laurent Lapierre, som likaså intresserade sig för konst och

84301 Konstiga foretag ORI.indd 21

21

08-11-13 15.06.31


företagande, men utifrån ett annorlunda perspektiv. Han var själv före detta teaterchef och hade skrivit sin doktorsavhandling om teaterregissören som ledare. Dessutom var han utbildad psykoanalytiker och numera professor i företagsekonomi, med ledarskap som specialitet. Han förespråkade ett kliniskt synsätt på ledarskap, baserat på psykoanalytisk teori. Där fann jag plötsligt en plats i tillvaron, en utkikspunkt från vilken jag kunde skåda ut över världen, ett hem för tanken. Utan tvekan finns det problem med det synsättet, framför allt med den bakomliggande psykoanalytiska teoribildningen. Vad jag fastnade för i Montréal, och som jag fortfarande finner tilltalande, var dock synen på människan såsom genuint mångdimensionell. Som en konsekvens av detta fanns ett intresse för det indi­ viduella och en acceptans av det subjektiva, även hos forskaren. Det handlade inte om att skapa generella teorier och modeller, utan om att skriva berättelser. Dessa var självklart både unika och tillrättalagda, men andra kunde trots allt känna igen sig i dem. Det handlade om att generalisera via insikt. Fokus låg på ledarskap, vilket delvis var en täckmantel för att legitimt kunna ägna sig åt människor och mänskliga relationer. Fenomenet ledarskap var dock intressant i sig, om än problematiskt. Ledarskap kunde äga rum i många olika domäner och var till sin karaktär både universellt och partikulärt. Det inbegrep alltid människor, men per definition i en asymmetrisk relation, vilket väckte många intressanta aspekter till liv. Samtidigt pekade det mot något avvikande, något eller någon som skiljde sig från mängden. Det var ett fenomen som, för att använda Laurent Lapierres ord,

84301 Konstiga foretag ORI.indd 22

22

08-11-13 15.06.31


kunde locka fram såväl det bästa som det sämsta i varje människa. Det var fascinerande. Att studera ledarskap i konstnärliga organisationer var där lika accepterat som att studera ledarskap i »vanliga« företag. Det var fenomenet som var intressant, inte domänen, även om det var uppenbart att domänen påverkade retoriken såväl som praktiken. Att studera skillnader i ledarskapet mellan olika domäner, som till exempel konsten och företagandet, var extra intressant. Dessutom ansågs konsten, i bemärkelsen de olika konstarterna, vara en aldrig sinande och ovanligt rik kunskapskälla och användes också flitigt i undervisningen. Slutligen antyddes det att det kanske fanns likheter mellan konstnärer och ledare: de avvek från mängden, de förändrade vårt sätt att uppfatta och ­tolka saker och ting och de kunde emellanåt visa upp besläktade drivkrafter. Stärkt av vetskapen om att jag inte var ensam om mina livsgåtor och av att ha funnit ett förhållningssätt till desamma, återvände jag till Sverige. Förutom att tidsandan hade svängt och mitt eget självförtroende ökat, hade jag fått ett lösenord i begreppet ledarskap. Det öppnade direkt dörrar som tidigare varit stängda inom både akademin och praktiken. Jag fann beröringspunkter med mina kollegor vid Handelshögskolan, och jag hittade en plats i undervisningen. Jag fick acceptans i företagssammanhang, och jag välkomnades i kultursektorn. Ledarskap var något som alla kunde relatera till, en nyckel till många dörrar. Samtidigt, som det senare skulle visa sig, också stängde vissa – samt öppnade en och annan som jag inte riktigt hade tänkt mig från början.

84301 Konstiga foretag ORI.indd 23

23

08-11-13 15.06.31


Under modern tid har konstnärligt utövande och företagande betraktats som två närmast motsatta företeelser. Den kreativa konstnären kontra den rationella kapitalisten. Men någonting har hänt. I managementlitteratur hyllas nu den visionära ledaren, styrd av känsla och intuition, samtidigt som ledare för konstnärliga organisationer försöker organisera sin verksamhet enligt företagsekonomiska teorier.

Emma Stenström är forskare och lärare vid Handelshögskolan i Stockholm, gästprofessor vid Konstfack och en av pionjärerna inom forskningsområdet kulturekonomi. Konstiga företag är en förkortad nyutgåva av hennes uppmärksammade doktorsavhandling från 2000.

KONSTIGA FÖRETAG

Men vad blir resultatet? Konstiga företag ger inga färdiga svar, men är ovärderlig läsning för den som vill ha en bakgrund till den kulturpolitiska debatten om hur den estetiska respektive ekonomiska världen ska förhålla sig till varandra.

EMMA STENSTRÖM

Konstiga företag ger inga svar

Den här boken heter Konstiga företag och handlar om konst, företagande och om kulturekonomi. Den är skriven av Emma Stenström.

ISBN 978-91-27-11824-9

NOK_STENSTROM_KONSTIGA_FORETAG_pocket_omslag.indd 1

08-11-25 10.35.51

9789127118249  

Den här boken heter KONSTIGA FÖRETAG och handlar om konst, företagande och om kulturekonomi. Den är skriven av EMMA STENSTRÖM. Konsten som m...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you