9789127415492

z

Religion, livssyn och moral Antologi för gymnasiet

Denna antologi är avsedd för bredvidläsning i ämnet religionskunskap. Den innehåller följande kapitel: • Utdrag ur världsreligionernas urkunder • Att tolka religiösa urkunder • Religiösa ritualer • Personliga trosberättelser • Det gudomliga, det verkliga • Religion, familjeliv och relationer • Religion, kultur och samhälle • Religion, natur och vetenskap Texterna är av varierande slag och svårighetsgrad – faktatexter, debattexter, berättande texter, dikter och sångtexter. Till samtliga finns inledande presentationer och diskussionsfrågor.

Antologin har sammanställts av Erica Appelros, TD och docent i religionsfilosofi vid Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds universitet. Hon har tidigare medverkat i läroböckerna Din tro eller min? Religionskunskap för gymnasiet A och B samt i antologin Unga filosofer.

z

Religion, livssyn och moral • Antologi för gymnasiet

z

z Religion, livssyn och moral

z

z

ISBN 978-91-27-41549-2

9

789127 415492

1 0 0 0 0

Antologi för gymnasiet

Förord Att läsa religionskunskap är att sätta sig in i en mängd olika sätt att tänka och uppleva tillvaron. Religionsstudiet kräver inlevelseförmåga, en vilja att fördomsfritt närma sig texter, upplevelser och händelser. Det underlättar om man har en nyfikenhet på hur andra har känt och reagerat på livet och en förståelse för att dessa känslor och upplevelser har getts vitt skilda formuleringar och gestaltningar med hjälp av religiösa språkbruk, riter och lärosystem. Å andra sidan kräver religionsstudiet också en förmåga till kritiskt tänkande. Samhället behöver människor som inte bara med en öppen och fördomsfri inställning kan förstå och tolka de olika religiösa traditionerna, utan som också har mod att ifrågasätta sådant som verkar destruktivt, oetiskt eller kanske irrationellt.

Och till sist, som i alla vetenskapliga studier, krävs det att man är beredd att ändra sin ståndpunkt om det finns goda argument emot den; det kan krävas nog så mycket mod till detta som till att framföra kritik…

Alla dessa förmågor kan övas upp. Genom att läsa och diskutera texterna i antologin är det min förhoppning att alla – oavsett utgångspunkt – ska kunna öva upp sin förmåga till inlevelse, förståelse, kritiskt tänkande och sund argumentation.

För såväl förståelse som kritik krävs det att man vet vad man talar om! Antologin innehåller dels texter från religiösa urkunder, dels tematiskt ordnade texter från andra litterära genrer, som skönlitteratur, poesi, debattartiklar och vetenskapliga texter.

Genom att studera och diskutera dessa texter kan man få inblickar i religiösa traditioner, man kan få neutrala eller partiska beskrivningar och förklaringar till olika religiösa fenomen och uppfattningar och man kan få inspiration till religionskritiska argument.

De religiösa urkunderna, ibland kallade ”heliga texter”, från de fem världsreligionerna (hinduism, buddhism, judendom, kristendom och islam), omfattar tusentals och åter tusentals boksidor. Det säger sig självt att urvalet i antologin är mycket begränsat. En annan person hade oundvikligen gjort ett annat urval av texter. Läs därför gärna vidare på egen hand i religiösa urkunder, dels för att få ett större sammanhang till de valda avsnitten, dels för att hitta andra texter!

De övriga texterna här i boken är som nämnts indelade i teman och här återfinns både religionsvänliga, neutrala samt religionskritiska texter. Vissa texter återger en enskild individs upplevelser, andra sveper över hela religioner. De flesta texter är nutida och urvalet speglar förhoppningsvis i någon mån det svenska samhälle som på mindre än ett sekel har gått från en kristen enhetskultur till ett mångreligiöst individualistiskt präglat samhälle. Återigen, en annan person hade kunnat välja andra texter. Vilka texter skulle du själv ha valt till en antologi i religionskunskap? Varför? Vilka teman skulle du ha tagit med?

Vad är viktigt i urvalet av texter och teman? Jag hoppas att denna antologi ska stimulera dig som läsare att fundera över och diskutera dessa och andra frågor!

Erica Appelros

p

   Innehåll                             Förord

3

Kapitel 1 Religiösa urkunder

Hinduism Varifrån kommer vi? Vad är verkligt?

Vart är vi på väg?

Hur ska vi leva?

Manligt och kvinnligt, män och kvinnor

8 9 14 17 21

Buddhism Varifrån kommer vi? Vad är verkligt?

Vart är vi på väg?

Hur ska vi leva?

Manligt och kvinnligt, män och kvinnor

24 25 29 32 36

Judendom Varifrån kommer vi? Vad är verkligt?

Vart är vi på väg?

Hur ska vi leva?

Manligt och kvinnligt, män och kvinnor

40 41 46 47 54

Kristendom Varifrån kommer vi? Vad är verkligt?

Vart är vi på väg?

Hur ska vi leva?

Manligt och kvinnligt, män och kvinnor

58 59 62 64 72

Islam Varifrån kommer vi? Vad är verkligt?

Vart är vi på väg?

Hur ska vi leva?

Manligt och kvinnligt, män och kvinnor

74 75 76 80 85

Ritualer – Teorier och tillämpning 102 Anne-Christine Hornborg Kabbala 104 Will Parfitt Via Mystica 107 Jonas Eek, Stefan Klint, Beata Åhrman Ekh Muslimska livscykelriter och kalenderriter – tradition och förnyelse 107 Åsa Nilsson

Kapitel 4 Personliga trosberättelser

Guru! En resa i underlandet Zac O’Yeah Varandets väv – Zen, vetenskap och återfödelse Sante Poromaa Överlevaren – Om Bennys liv och mediala gåva Staffan Sjöberg, Benny Rosenqvist Beredd att dö Helena Löfgren, f.d. Ahlstrand

112

114

116

119

Kapitel 5 Det gudomliga, det verkliga

Kapitel 2 Att tolka religiösa urkunder

Bibeltolkningens bakgator Jesper Svartvik Jag har inte sanningen, jag söker den K G Hammar Muslimsk feminism: några exempel Jonas Svensson

Kapitel 3 Religiösa ritualer

Herr Gud, det är Anna Fynn

124

92

Samuels bok Sven Delblanc

126

95

Att skåda gud i hinduismen Diana L. Eck

128

98

Muhammedkarikatyrer och rondellhundar 131 Katarina Högfeldt, Åke Sander, Göran Larsson Sofias upptäckt – Koden till vårt förflutna 134 Märta-Lena Bergstedt

                               Kapitel 7 Religion, kultur och samhälle

forts. Kapitel 5 Det gudomliga, det verkliga

Inanna – Himlens och jordens drottning 137 Diane Wolkstein, Samuel Noah Kramer Jesusavbildningar Erica Appelros

139

Barhuvad Emilia Fogelklou

142

Tro och vetande Ingemar Hedenius

143

Den profana kulturens gud Peder Thalén

146

Guds moral – En essä om lidandets och ondskans problem Thomas Anderberg

146

Kapitel 6 Religion, familjeliv och relationer Mitt liv är mitt Margareta Melin Ett öppet hjärta – Att visa medkänsla i vardagslivet Dalai Lama Om fjärde budet ur Luthers stora katekes Svenska kyrkans bekännelseskrifter Giftermålet Ingela Holm Hatar Gud bögar?

Lars Gårdfeldt Himmel och helvete – Mord i Knutby Terese Cristiansson Jenny Jonas Gardell Barnets religionsfrihet – eller föräldrarnas?

Maria Klasson Sundin Kränkningar och förlåtelse Ann Heberlein

När religionen blir ond Charles Kimball Offerrök Jan Fridegård Att ha rätt – Om övertygelse, tolerans och fundamentalism Thomas Böhm Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö Magnus Ranstorp, Josefin Dos Santos Källmaterialet förstördes Leif Stenberg, Anders Ackfeldt, Dan-Erik Andersson Du gamla du fria?

Mikael Trolin Blågul islam, om svenska konvertiter Ann-Sofie Roald

176

178

179

181

182

185 187

152

154

155

157 161

162

165

169

170

Kapitel 8 Religion, natur och vetenskap

Apokalyps Ingmar Johánsson Hopp för framtiden! Uppsala Interfaith Climate Manifesto 2008 Svenska kyrkan Varje varelse ett Guds ord – Omsorg om djuren som kristen andlighet Annika Spalde och Pelle Strindlund Illusionen om Gud Richard Dawkins Per Kornhall om Intelligent design Per Kornhall Källförteckning

192

194

195 197

200

204

Religiรถsa urkunder

K apitel 1 Hinduism Buddhism Judendom Kristendom Islam

Hinduism

7

Hinduismens heliga skrifter

Bhagavad-Gita är nog den mest översatta, spridda, älskade och lästa av hinduismens många heliga texter. Det är en berättelse om krigaren Arjuna och hans samtal med Krishna på slagfältet. Arjuna står inför den obehagliga uppgiften att föra krig mot sina släktingar och vill inte göra detta. Krishna, som är guden Vishnu i mänsklig gestalt, övertalar honom att göra sin plikt som krigare.

Bhagavad-Gita ingår i ett större epos, Mahabharata, som är från ca 500–400 f.v.t. Man skulle kunna säga att BhagavadGita på ett lättillgängligt och populärt sätt förmedlar idéinnehållet i Upanishaderna, som skrevs under det åttonde till det fjärde århundradet före vår tideräkning. Upanishaderna är en samling texter med filosofiskt material som utlägger centrala läror och idéer i hinduisk tradition.

Vedaskrifterna är de äldsta av hinduismens heliga texter, från ca 1500–1000 f.v.t., och består till stor del av hymner, sånger och offerriter. De fyra vedaböckerna är: Rigveda, Atharvaveda, Samaveda och Yajurveda.

Det finns också flera epos: Ramayana och Puranas, som handlar om bredare religiösa och kulturella teman.

8

Religiösa urkunder

◆ VARIFRÅN KOMMER VI? VAD ÄR VERKLIGT?

En central filosofisk tanke i hinduismen är att hela tillvaron kan återföras på en enda princip: brahman, som är identisk med människans själv, atman.

Ska vi tillbe en personlig eller opersonlig gudomlig verklighet?

Arjuna sade: De hängivna som ständigt förankrade så tillber dig, och de som tillber det oförgörbara, oformade – vilka av dem är de främsta kännarna av yoga? Herren sade: De som låter sin tanke försjunka i mig och ständigt förankrade tillber mig, rustade med största tro, dem anser jag längst hunna i yoga.

Men de som tillber det oförgörbara, outsägliga, oformade, alltgenomträngande, oföreställbara, orubbliga, orörliga, fasta, i det att de tyglar sinnenas hop och betraktar allt som lika –, som fröjdas åt alla varelsers välgång, når också endast mig.

Bhagavad-Gita, 12.1–4

Kan man tillbe andra gudar?

De som av mångahanda begär berövats sin visdom söker tillflykt hos andra gudomar i det att de håller olika bud, därtill bjudna av sin egen natur. Vilken gestalt någon än hängiven önskar dyrka med tro, skänker jag honom just sådan orubblig tro. Rustad med sådan tro strävar han att tillbe den, och vinner därav vad han begär – skapat av mig allena! Men ändlig är den frukt som dessa fåkunniga vinner: till gudarna går de som dyrkar gudarna, men mina hängivna kommer till mig. De enfaldiga tror att jag var oformad och nu tagit form; de känner inte min högre natur, som är oförgänglig och upphöjd över allt. Dold av min yogas underkraft är jag inte uppenbar för alla; denna vilseledda värld känner inte mig, som är ofödd och oförgänglig. Jag känner alla varelser som varit, som är och som kommer att vara, men mig känner ingen.

Bhagavad-Gita, 7.20-26

Fundera och diskutera: 1. Monoteism eller polyteism, vilket passar bäst för att beskriva hinduistisk tro? Varför/varför inte?

2. Personlig gud eller opersonlig abstrakt yttersta verklighet, vilket är rätt enligt texten?

u Hyllning till kon Om man bara känner till en enda sak om hinduismen, så är det väl att kon är ett heligt djur som inte får dödas. I hinduismens allra äldsta skrifter, vedaskrifterna, återfinns denna mångtusenåriga hyllning till kon.

Hinduism

9

Hymn till Kon Dyrkan (må jag ägna) dig, då du födes, dyrkan då du är född, dina svanshår, dina klöfvar, din form, du okränkbara, dyrkan!

[---] Till Kon, af hvilken himlen, af hvilken jorden, af hvilken vattnen äro vaktade, till Kon med de tusen strömmarna rikta vi vår bön.

Hundra metallfat, hundra mjölkare, hundra vaktare äro på hennes rygg; alla gudar, som andas i henne, de känna, hvar och en, Kon. [---] Agni har gått in i dig, soman har gått in i dig, o Ko! Ditt jufver, o sköna, är Parjanya, blixtarna dina spenar.

[---] Kon mottog offret, Kon har hållit solen uppe; i Kon har riskakan (odana) ingått tillika med prästen.

Soma – rituell dryck

Kon kallar man odödlighet, Kon dyrkar man som döden.

Kon har blifvit allt detta: gudar, människor, Asura’er, Fäder, Siare.

Den detta vet må mottaga Kon; så gifver det fullkomliga offret utan motstånd mjölk åt gifvaren.

[---] Af Kon lefva gudarna, på Kon människorna också; detta allt blef Kon, så långt solen blickar hän.

Hymn till Kon ur Atharvaveda bok X, hymn 10

Fundera och diskutera: Tanken på kon som helig är mycket gammal i indiska traditioner. Vad kan du se för skäl i den här texten till att kon ska dyrkas som gudomlig?

u Brahman och atman är ett: Svetaketus utbildning Från de mer filosofiska Upanishaderna hämtar vi följande text. Den unge Svetaketu, återkommen från en lång prestigefylld utbildning, har fortfarande inte förstått kärnan i hinduistisk tro. Vad tolv års skolgång inte kunde åstadkomma förklarar hans far på ett par dagar…

Det var en gång en pojke som hette Svetaketu Aruneya. Hans fader sade till honom: ”Svetaketu! Lev som lärjunge! I vår släkt, min vän, finns ingen som inte studerat, som blott är brahmin till namnet.”

Han drog bort vid tolv års ålder och återvände vid tjugofyra, efter att ha lärt sig hela Veda, stolt och högmodig, i det att han trodde sig lärd. Hans fader sade 10

Religiösa urkunder

då till honom: ”Svetaketu! Här är du nu, min vän, stolt och högmodig, i det att du tror dig lärd. Har du också lärt dig den lära genom vilken det oerhörda blir hört, det otänkbara tänkt, det okända känt?” ”Vilken lära är det, herre?” ”Såsom alla ting gjorda av lera, min vän, kan förstås genom en klump lera.

Förändringen hänger blott på ordet, benämningen: verkligheten är blott ’lera’.

Såsom alla ting gjorda av koppar, min vän, kan förstås genom en medaljong av koppar. Förändringen hänger blott på ordet, benämningen: verkligheten är blott ’koppar’.

Såsom alla ting gjorda av järn, min vän, kan förstås genom en nagelsax.

Förändringen hänger blott på ordet, benämningen: verkligheten är blott ’järn’.

Sådan, min vän, är läran.” ”Denna lära kände inte mina vördade lärare, ty om de hade känt till den, varför skulle de inte ha berättat den för mig? Lär du mig den, herre?” (avsnitt 1, vers 1-7) ”Nåväl, min vän”, svarade han. ”I början var allt detta vara, min vän, ett enda, utan något annat. Men om detta säger vissa: ’I början var allt detta icke-vara, ett enda, utan något annat.

Ur detta icke-vara föddes varat.’

Men hur skulle det kunna vara så?” sade han. ”Hur skulle varat kunna födas ur icke-varat? Förvisso var det varat som fanns i början, min vän, ett enda, utan något annat. [---] (avsnitt 2, vers 1-2) Min vän, alla varelser är rotade i varat, har sin tillflykt i varat, sin grund i varat.

Jag har redan berättat, min vän, om hur de tre gudomarna inträdde i människan och var och en blev tredelade. När en människa är döende, min vän, uppgår hans tal i tanken, tanken i anden, anden i hettan, hettan i den högsta gudomen.

Hela världen har denna finaste beståndsdel som sitt själv; den är det sanna, den är självet. Du är den, Svetaketu!” ”Herre, lär mig mera!” (avsnitt 8, vers 6b-7) ”Nåväl”, svarade han. ”Min vän, bin framställer honung av nektar från mångahanda träd. De skapar av denna blandning en enda nektar. Liksom man i den inte kan finna åtskillnader – ’Jag är nektarn från det där trädet, jag är nektarn från det där trädet’ – så, min vän, när alla varelser trätt in i varat, vet de heller inte: ’Vi har trätt in i varat.’ Vadhelst de är här, en tiger, ett lejon, en varg, ett vildsvin, en mask, en fjäril, en mygga eller en broms, det blir de på nytt.

Hela världen har denna finaste beståndsdel som sitt själv; den är det sanna, den är självet. Du är den, Svetaketu!” ”Herre, lär mig mera!” ”Nåväl”, svarade han. [---] (avsnitt 9, vers 1-4)

Hinduism

11

”Hämta en banyanfrukt.” ”Här, herre.” ”Dela den.” ”Den är delad, herre.” ”Vad ser du nu?” ”Ytterst små kärnor, herre.” ”Dela en av dem.” ”Den är delad, herre.” ”Vad ser du nu?” ”Ingenting, herre!”

Då sade han till honom: ”Min vän, denna finaste beståndsdel som du inte kan förnimma – på grund av den finaste beståndsdelen, min vän, står detta enorma banyan-träd här! Tro mig, min vän: hela världen har denna finaste beståndsdel som sitt själv; den är det sanna, den är självet. Du är den, Svetaketu!” ”Herre, lär mig mera!” (avsnitt 12, vers 1-3) ”Nåväl”, svarade han. ”Lägg detta salt i ett vattenkar och kom till mig på morgonen!”

Han gjorde så. Fadern sade till honom: ”Ge mig saltbiten som du lade i vattnet på kvällen!” Han kände efter, men hittade den inte: den var som försvunnen. ”Smaka på vattnet vid den här kanten! Hur är det?” ”Salt.” ”Smaka på vattnet i mitten! Hur är det?” ”Salt.” ”Smaka på vattnet vid den här kanten! Hur är det?” ”Salt.” ”Häll det på någonting och kom sedan till mig.”

Han gjorde så, och fann att saltet täckte allting. Fadern sade till honom: ”Du kunde inte se det, men det fanns där hela tiden.

Hela världen har denna finaste beståndsdel som sitt själv; den är det sanna, den är självet. Du är den, Svetaketu!” (avsnitt 13, vers 1-3a) ur Upanishaderna, Chandogya

Fundera och diskutera:

1. Vad är verkligt?

2. Vad är Svetaketu egentligen?

3. Vad är skillnaden mellan jaget och alltet?

4. Är kunskap och insikt samma sak?

u

12

Religiösa urkunder

Hur skapas och upprätthålls världen?

Krishna undervisar Arjuna om verklighetens beskaffenhet.

Hela denna värld vävs av mig i min oformade gestalt: hela skapelsen är i mig, men jag är inte i den. Och ändå är skapelsen inte i mig: skåda min härlighets yoga! Mitt själv när och uppbär skapelsen utan att dväljas i den. Liksom luften alltigenomträngande och väldig ständigt dväljs i rymden, vet att hela skapelsen så också dväljs i mig! Alla varelser når min natur vid eonens slut, och vid eonens början skapar jag dem åter. Medan jag förblir i min egen natur, skapar jag gång på gång med naturens hjälp hela denna varelsernas hjälplösa skara. Inte heller fjättrar dessa handlingar mig: jag är obunden, som stod jag utanför dem. Under mitt överinseende föder naturen allt rörligt och orörligt; av denna anledning går världen runt. De vilseledda ringaktar mig då jag antar mänsklig gestalt; de känner inte min högre natur som skapelsens store herre. Tanklösa, med fåfänga förhoppningar, fåfänga gärningar och fåfäng förståelse antar de en gudlös, demonisk, vilseledande natur. Men stora själar antar en gudomlig natur och hänger sig utan andra tankar åt mig, då de känner mig som skapelsens oförgängliga ursprung. Oavbrutet lovprisar de mig, strävar med fast föresats och vördar mig med hängivenhet: ständigt förankrade tillber de mig.

Och andra, som förrättar visdomens offer, tillber mig i enhet eller Rk uttalas oftast som rik eller ruk. Ordet finns med i mångfald, på mångahanda sätt, för jag är överallt. Jag är riten, beteckningen för den äldsta vedaskriften: Rig/Rugveda. jag är offret, dryckesoffret är jag och örten; hymnen är jag, och Veda betyder vishet eller jag är smöret; jag är elden och offergåvan. Jag är denna världs kunskap och ordet rik/ruk betyder lovsång, hymn eller fader och moder, skapare och anfader: kunskapens mål, reningen, rytmisk komposition, som stavelsen om, Rk, Saman och Yajus, målet, mästaren, herren, gudarna äras genom. Rigveda är ju också en samling vittnet, boningen, tillflykten, vännen, ursprunget, upplösningen, hymner. tillvaron, viloplatsen och det oförgängliga fröet. Jag värmer, jag håller tillbaka regnet eller låter det falla: odödlighet och död, vara och ickevara är jag, Arjuna!

Bhagavad-Gita, 9.4–19

Fundera och diskutera: Vad är skillnaden mellan Brahman och skapelsen? Är det någon skillnad?

u En ursprungshymn Tankar och frågor om alltings ursprung, universums begynnelse och vad som ligger bakom, formulerades redan i Rigveda, som i följande ursprungshymn:

Då var ej vara eller icke-vara, ej luftrum var, ej himmelen därovan.

Vad höljde allt? Var och i vilkens vård var väl vattnet och den bottenlösa avgrund?

Hinduism

13

Då var ej död, odödlighet ej heller; då var ej dagens eller nattens tecken; DET ENA vindlöst andades i sig själv, och utom det ej annat var att finna.

Det mörker var; och alltet här var vatten, i början dolt av mörkret, outskiljbart.

Vad som låg tomt, av tomheten omslutet, DET ENA föddes av den inre glöden.

Begäret först sig rörde uti detta: det var det allra första fröt i anden; de siare, som fromt i hjärtat forskat, i icke-varat fann varats vänskap.

Tvärsöver mellan dessa sträcktes bandet – var under något, eller var det ovan? – de skapade fröt, de var stora makter: ALLENHET här, på andra sidan STRÄVAN. Vem är som vet, vem kan väl här förkunna, varifrån sitt ursprung skapelsen härleder?

Hit är gudarna ju komna ifrån henne.

Men vem vet, varifrån hon själv är kommen?

Hur denna skapelse är för sig gången, om den nu skapades eller icke skapades, det vet förvisso han, som den bevakar i högsta himmeln, eller vet det icke.

Ursprungshymn ur Rigveda bok X, hymn 129

Fundera och diskutera: 1. Jämför denna ursprungshymn med skapelse/ursprungsmyter från andra religioner som du känner till; ser du likheter, skillnader?

2. Vad sägs om tillvarons ursprung? Dess mening?

u ◆ VART ÄR VI PÅ VÄG?

Alla varelser är enligt hinduistisk tro bundna i tillvarons kretslopp till ständig återfödelse pga. begär och handlingar, karma. Frågor om vad som händer efter döden har alltid berört människor.

14

Religiösa urkunder

På vilket sätt är Självet odödligt?

Varken den som tror att självet dödar eller den som tror att det dödas har förstått: det varken dödar eller dödas. Aldrig föds det och aldrig dör det: aldrig skapades det, aldrig skall det heller skapas. Ofött, evigt, beständigt, uråldrigt dör det inte då kroppen dödas. Den som känner detta som oförgörbart, evigt, ofött och oförgängligt – hur och vem kan en sådan människa döda eller låta döda? Liksom en människa lägger av sig sina gamla kläder och tar sig andra, nya, så lägger självet av sig sina gamla kroppar och träder in i andra, nya.

Bhagavad-Gita, 2.19-22

Fundera och diskutera: Vad händer efter döden enligt texten?

u Får alla vara med?

Jag är densamme gentemot alla varelser: ingen är mig förhatlig, ingen kär. Men de som förenas med mig i hängivenhet, de är i mig, och jag är i dem. Om än den värste missdådare osvikligt hänger sig åt mig, skall han anses god, ty hans föresats är riktig. Inom kort blir han rättfärdig och når bestående frid. Förstå, Arjuna, att min hängivne aldrig förgås! De som söker tillflykt till mig, om de så är av låg börd, kvinnor, borgare eller tjänare – alla når de det högsta målet. Så mycket mer då heliga brahminer och hängivna furstesiare!

Bhagavad-Gita, 9.29-33a

Fundera och diskutera: 1. Vad vet du om kastsystemet?

2. Stöder denna text kastsystemet, motarbetar den det, eller är den neutral?

u Hymn till Agni, eldens gud, vid kremering Agni är eldens gud, och denna text är en gammal kremeringshymn från Rigveda.

Bränn honom inte, Agni; sved honom inte, låt inte huden eller kroppen skrumpna!

När du har stekt honom, o Jātavedas, så sänd honom till förfäderna!

När du har stekt honom, o Jātavedas, överlämna honom till förfäderna!

När han sedan kommer till andevärlden, då ska han bli gudars undersåte.

Hinduism

15

Till solen går ögat, till vinden anden, till jord och himmel går som lagen fordrar!

Till vattnen må du gå, om det är gott för dig där; gå in i örterna med dina lemmar!

Din del är bocken: bränn honom med lågan; din heta glöd, din strålglans pinar honom!

Med dina ljuva ljusgestalter, Agni, ledsaga honom till de frommas värld!

Släpp honom åter lös till förfäderna, Agni, han som har blivit överlämnad åt dig och vandrar med offerdrycker; i liv klädd må den del som blivit över gå och förena sig med sin kropp, o Agni!

Vad svarta fågeln på din kropp har vidrört, vad myra, orm, hyena på dig skadat, det må allätaren Agni göra friskt igen och Soma, som i prästerna har inträtt!

I Agnis pansar kläd dig med smöret, med fett och märg runtomkring smörj in dig, så att ej den djärve, frossande i lågor, dig hårt skall famna, och bränna dig fördärvad!

O Agni, denna skål må du inte skada, den är kär för gudar, och för dem som värderar Soma.

Det här är skålen ur vilken gudar dricka, i den rusar sig gudar odödliga.

Bort jagar jag den eld, som äter köttet; för bort det orena och gå till Yamavärlden!

En annan eld är också här, Jātavedas; till gudarna må han föra offret, kunnig om vägen!

Köttätarelden, som beträtt er boning, fastän han såg den andre, Jātavedas, den guden sänder jag till förfädernas offer: han må tända glöden i den allra bortersta boningen!

Den Agni, som för bort köttet och har bringat ett offer åt de heliga förfäderna, låt honom nu förkunna offret för gudarna!

16

Religiösa urkunder

Soma – rituell dryck

Med glädje önskar vi lägga dig här, med glädje önskar vi tända dig.

Med glädje önskar vi föra hit de glädjefyllda förfäderna till offerfest!

Den som du, o Agni, har förbränt, så honom ut som frö igen: där må vattenliljan växa upp och ätbar hirs och mannagräs!

O du som är svalhet, ge svalka, o du som är friskhet, ge friskhet: förena dig med hongrodan.

Fröjda och inspirera, o Agni!

Hymn till Agni ur Rigveda bok X, hymn 16

Fundera och diskutera: Försök fundera ut vem som tilltalas i de olika verserna (Agni respektive den döde)! Hur beskrivs den döde och vilken roll har eldens gud, Agni, i den dödes fortsatta tillvaro?

u ◆ HUR SKA VI LEVA?

Den stora religiösa frågan inom hinduismen blir hur människan ska kunna befrias från återfödelsens kretslopp. Svaret sägs vara att människan måste nå insikt om brahmans väsen, och denna insikt nås genom olika övningar, yoga. Ordet yoga betyder på sanskrit praktik eller disciplin.

Yogavägen har flera stadier. Den börjar med ’handlingens yoga’, som innebär att man ska göra sin plikt utan att tänka på egen vinning. Ett annat steg, visdomens yoga, handlar om försakelse av alla sinnesintryck. Det är en reflektion över att självet varken handlar eller berörs av handlingar. I Bhagavad-Gita används ordet yoga ofta särskilt för handlingens yoga. Båda behövs för meditationens yoga.

Ska vi genom handlingar uppfylla vår plikt, eller försaka sinnenas värld i meditation?

Herren sade: I denna värld förkunnade jag i forna tider två slags övning: visdomens yoga för filosoferna, och handlingens yoga för yogierna.

Bhagavad-Gita, 3.3

Arjuna sade: Än lovordar du försakandet av handlingar, Krishna, än deras utförande. Säg mig nu entydigt och bestämt vilket av dem som är bäst! Herren sade: Försakelse och handlingarnas yoga leder båda till det högsta goda, men av de två är handlingarnas yoga bättre än försakandet av handlingar. […] De okunniga, inte de vise, skiljer på filosofi och yoga. Den som till fullo hänger sig

Hinduism

17

åt endera vinner frukterna av båda. Det tillstånd som uppnås av filosoferna, det når även yogierna. Den som ser filosofi och yoga som ett, han ser. Men försakelse är svår att uppnå utan yoga. Den vise som förankrat sig i yoga når brahman inom kort. Den som förankrat sig i yoga, som renat och tyglat sig själv och övervunnit sina sinnen, vars själv har blivit alla varelsers själv, befläckas inte fastän han handlar. Den förankrade, som känner verkligheten, tänker: ”Jag gör inget alls.” I det att han ser, hör, känner, luktar, smakar, går, sover, andas, talar, släpper, griper, öppnar och sluter ögonen, erinrar han sig: ”Sinnena sysselsätter sig med sinnesföremålen.” Den som hänför sina handlingar till brahman och handlar utan bundenhet befläckas inte av något ont, liksom ett lotusblad inte befläckas av vatten.

Bhagavad-Gita, 5.1–10

Fundera och diskutera: Vad får man för svar på frågan om det är bäst att agera eller om det är bäst att meditera?

u Hur ska man meditera?

Med själv och tankar kuvade, utan begär eller ägande, skall en yogin öva sig ensam och i avskildhet efter att på en ren ort ha rett sig en fast sittplats, varken för hög eller för låg, täckt med tyg, skinn eller gräs. På denna plats skall han sitta ned och samla tanken till en enda punkt, tygla tankens och sinnenas verksamhet och öva yoga för sin renings skull. Stadig skall han hålla kropp, huvud och hals orörliga i rak linje; med blicken fäst vid nässpetsen, utan att se åt något håll, skall han sitta fridfull, orädd och svuren till kyskhet och tygla tanken i begrundan av mig, förankrad och hängiven mig. Då en yogin ständigt övar sig så med tanken tyglad, når han den frid som leder till stillhet och som vilar i mig. Men för den som äter för mycket finns ingen yoga, eller för den som inte äter alls; inte heller för den som är alltför begiven på sömn eller för den vakande. Den som äter och vilar med måtta, anstränger sig med måtta då han handlar, sover och vakar med måtta, vinner den yoga som förintar lidandet.

Bhagavad-Gita, 6.10–17

Hur än en vis man må bemöda sig, för de rastlösa sinnena bort hans tanke med våld. Han måste kuva dem alla och sitta förankrad, hängiven mig; ty den som bemästrat sinnena, hans insikt står fast. Då en människa begrundar föremålen, uppstår bundenhet till dem; ur bundenheten utvecklas begär, och ur begäret föds vrede. Ur vreden uppkommer villfarelse; av villfarelsen går minnet förlorat; då minnet går förlorat, görs förnuftet om intet; och då förnuftet gjorts om intet, går hon under. Men den som rör sig bland föremålen med sinnen tyglade och fria från åtrå och avsky, själv tyglad, han når en stilla klarhet. I denna klarhet försvinner alla hans lidanden; ty då tanken stillats, stadgas insikten inom kort.

Bhagavad-Gita, 2.60–65

18

Religiösa urkunder

Den elefanthövdade guden Ganesha vid ingången till ett hinduiskt tempel i Kottakkal, Indien.

ndien.

Hinduism

19

z

Religion, livssyn och moral Antologi för gymnasiet

Denna antologi är avsedd för bredvidläsning i ämnet religionskunskap. Den innehåller följande kapitel: • Utdrag ur världsreligionernas urkunder • Att tolka religiösa urkunder • Religiösa ritualer • Personliga trosberättelser • Det gudomliga, det verkliga • Religion, familjeliv och relationer • Religion, kultur och samhälle • Religion, natur och vetenskap Texterna är av varierande slag och svårighetsgrad – faktatexter, debattexter, berättande texter, dikter och sångtexter. Till samtliga finns inledande presentationer och diskussionsfrågor.

Antologin har sammanställts av Erica Appelros, TD och docent i religionsfilosofi vid Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds universitet. Hon har tidigare medverkat i läroböckerna Din tro eller min? Religionskunskap för gymnasiet A och B samt i antologin Unga filosofer.

z

Religion, livssyn och moral • Antologi för gymnasiet

z

z Religion, livssyn och moral

z

z

ISBN 978-91-27-41549-2

9

789127 415492

1 0 0 0 0

Antologi för gymnasiet